Lagutskottets utlåtande Nr 56 (Utlåtande 1918:LU56 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 56.

Nr 56.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1918 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om statsdepartementen, dels och i ämnet
väckta motioner.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Gezelius,* Stärner, greve Spens,
Dahl, Klefbeck,* Permansson, Tengvall,* Lagerkvist, Lindqvist i
Kosta, Ernst Lindley, Holmdahl, Karlsson i Själ, Helger, Svensson
i Betingetorp* och Ericsson i Åtvidaberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 18 januari 1918 dagtecknad proposition, nr 23,
vilken hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande av
propositionen bilagt, i statsrådet fört protokoll föreslagit riksdagen att
antaga här nedan intagna förslag till lag om statsdepartementen.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för lagförslaget, får utskottet
hänvisa till propositionen.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling
förehaft två i anledning av densamma väckta motioner, nr 130 i första
kammaren av herr Clason med förslag om inrättande av ett handelsdepartement
och nr 271 i andra kammaren av herrar Sommelius, Liibeck,
Nyländer och Thore, som föreslagit inrättande av såväl ett handelsdepartement
som ett kommunikationsdepartement.

Herr Clason har i sin motion hemställt,

1) att riksdagen måtte för sin del antaga följande förändringar i
det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till lag om statsdepartementen:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 samt. 40 käft. (Nr 56.) 1

Lagutskottets utlåtande Nr 56.

Härigenom förordnas att
— — — nämligen:

utrikesdepartementet:
justitiedepartementet:
lantför sv ar sdepartementet:
sjöförsvarsdepartementet:
civildepartementet:

statsdepartementen skola vara nio och —

1 — den kung!, propositionen.

finansdepa:temeritet: finansförvaltningen och skatteväsendet;
handelsdepartementet: ärenden rörande handel, industri och sjöfartecklesiastikdepartementet:
| _

jordbruksdepartementet: J ^en kungl. propositionen.

2) att vederbörande utskott, därest det skulle finna, att ärenden
rörande samfärdselanstalter böra flyttas från civildepartementet till handelsdepartementet,
ville föreslå därför nödiga ändringar i lagtexten; samt

3) att vederbörande utskott ville föreslå de ändringar i bestämmelsen
om lagens ikraftträdande, som eventuellt kunna finnas behövliga.

Herr Sommelius och medmotionärer hava i sin ovan omförmälda
motion yrkat, att den av Kungl. Maj:t framlagda lagen om statsdepartementen
matte erhålla följande lydelse:

Härigenom förordnas, att statsdepartementen skola vara tio och
hava följande huvudsakliga verksamhetsområden, nämligen:
utrikesdepartementet: utrikes ärendena;
justitiedepartementet: lagärenden och justitieförvaltningen;
låntförsvarsdepartementet: försvarsväsendet till lands;
sjöförsvarsdepartementet: försvarsväsendet till sjöss;
civildepartementet: inre civil förvaltning, angående allmänna hälsooch
sjukvården samt ärenden av social natur;

finansdepartementet: finansförvaltningen och skatteväsendet;
ecklesiastikdepartementet: kyrkoärenden samt ärenden rörande undervisning,
vetenskap och konst;

jordbruksdepartementet: ärenden rörande jordbruk, domäner och skogar;
handelsdepartementet: ärenden rörande handel, industri och sjöfart; samt
kommunikationsdepartementet: ärenden rörande samfärdselanstalter
och allmänna arbeten.

Penna * kraft den dag, då det vilande förslaget till

ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen, §§ 6, 10, 20, 32,
33, 38 och 43 riksdagsordningen samt § 1 4:o tryckfrihetsförordningen’
efter att hava av riksdagen antagits, varder av Konungen gillat.

Jjaautskottets utlåtande Nr 5fd.

Herr Clason liar till stöd för sin hemställan anfört följande:

»Frågan om inrättande av ett särskilt statsdepartement, i vars förvaltningsområde
ärenden angående näringarna skulle ingå såsom en huvudsaklig
del har länge stått på dagordningen. Redan vid 1868 års riksdag
framlades sålunda av Kungl. Maj:t förslag om inrättande av ett
nytt statsdepartement, som skulle handlägga ärenden rörande näringar
och allmänna arbeten. Under följande decennier voro upprepade gånger
förslag i enahanda eller likartade syften å bane, och år 1900 kunde omsider
ett första steg till lösning av frågan tagas genom tillkomsten av

Herr Claeons
motion.

jordbruksdepartementet.

Inrättandet av detta departement, varav en omgruppering av regeringsärendena
mellan åtskilliga av de äldre departementen blev en följd,
hade dock löst frågan endast beträffande jordbruksnäringen och därmed
sammanhang ägande näringar. Den alltjämt fortgående utvecklingen på
industriens, handelns och sjöfartens områden påkallade däremot fortfarande
uppmärksamhet beträffande den högsta förvaltningen av ärenden
tillhörande nämnda områden. Och det dröjde efter jordbruksdepartementets
inrättande icke längre än till år 1905, förrän riksdagens båda kamrar
enade sig om en skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 182 av den 19 maj 1905)
med anhållan att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen
framlägga förslag till inrättande av ett nytt statsdepartement, omfattande
handel, industri och sjöfart. Förslaget om denna skrivelse hade framburits
i två likalydande motioner, som voro undertecknade av ett flertal
ledamöter inom båda kamrarna, och i vilka kraftigt framhölls, att det
ej blott ur synpunkten av de omnämnda näringarnas intressen och utveckling
vore av nöden, att dithörande angelägenheter bleve formellt och
reellt tillgodksedda i full jämbredd med övriga statsärenden, utan att det
ock med hänsyn till statens eget intresse och landet i dess helhet vore
en oavvislig nödvändighet, att dess ekonomiska utveckling i möjligaste
mån främjades.

I riksdagens nyssnämnda skrivelse av den 19 maj 1905 betonades
ock såsom skäl för inrättandet av det ifrågavarande departementet bland
annat, att samhällets materiella välstånd och styrka naturligen berodde
på det sätt, varpå de produktiva ekonomiska krafterna tillvaratoges och
utvecklades. Väl vore det i första hand det enskilda initiativet, som
hade att verka för ett tillfredsställande utnyttjande av landets naturliga
hjälpkällor samt en planmässig förädling och omsättning av dessa hjälpkällors
alster. Men å andra sidan läge det makt uppå, att strävandena
till näringarnas upphjälpande och befrämjande från administrationens
sida erhölle det stöd och den ledning, varförutan dessa strävanden ofta

Lagutskottets utlåtande Nr 56.

bleve utan åsyftat resultat. Det behövdes enligt riksdagens uppfattning
i detta hänseende ett statsorgan, som med sakkunskap i avseende på
näringslivets förhållanden och insikt om vad som kunde vara ägnat att
befordra dess utveckling och förkovran förenade förmåga att framhålla
näringarnas krav och föreslå lämpliga åtgärder att tillgodose desamma.
Detta behov syntes under nuvarande förhållanden, sedan för jordbruket
och detsamma närstående näringar skapats ett särskilt statsdepartement,
icke fullständigt kunna tillgodoses på annat sätt, än att ett departement
inrättades, vars huvuduppgifter bleve handel, industri och sjöfart. Det
syntes enligt riksdagens mening så mycket mera angeläget, att en dylik administrativ
representation för dessa grenar av landets näringsväsen inom den
närmaste framtiden komme till stånd, som vårt näringsliv på förevarande
områden under senare tid företett en allt snabbare fortgående utveckling.

Utsikten att efter denna riksdagens skrivelse kunna inom den närmaste
tiden få till stånd ett dylikt departement framkallade ock uttalanden
i frågan från däri intresserade föreningar och andra sammanslutningar.
Sådana ingingo sålunda från Stockholms köpmannaförenings
handelskammare, handelskamrarna i Göteborg och Gävle, Skånes handels-,
industri- och sjöfartskammare, Smålands handelskammare samt Svenska
teknologföreningens andra sektion, alla uttalande sin anslutning till det
i riksdagsskrivelsen framställda önskemålet.

Något senare framlades i gemensamt utlåtande av den 5 juli 1913
kommerskollegiekommittén och departementalkommitterade en ingående
utredning och förslag angående inrättande av ett departement för handel,
industri och sjöfart. Ur motiveringen för nämnda förslag må här anföras
följande:

Den innersta grunden för kravet på ett särskilt departement för
ifrågavarande näringar är givetvis att söka i den utveckling, dessa näringar
redan nått och i deras allt fortfarande pågående förkovran. Härom
få kommittéerna anföra följande statistiska uppgifter. Under åren
1896—1900 funnos i medeltal 9,745 fabriker med 238,181 arbetare och
ett tillverkningsvärde av 871,7 miljoner kronor. För femårsperioden
1906—1910 hade medeltalet fabriker stigit till 11,492, antalet arbetare
till 297,118 samt tillverkningsvärdet till 1,463 miljoner kronor. År 1911
var antalet fabriker 11,692, antalet arbetare 304,586 och tillverkningsvärdet
1,651 miljoner kronor. Inom bergshanteringen ökades produktionen
av järnmalm från i medeltal 0,9 miljon ton under åren 1881—
1885 till 4,6 miljoner ton under åren 1906—1910; den har sedan ytterligare
ökats och var 1911 6,2 samt 1912 6,7 miljoner ton. Genomsnittsvärdet
av landets införsel belöpte sig under åren 1881—1885 till 317,5

Lagutskottets utlåtande Nr 56.

miljoner kronor samt utförselns värde till 243,7 miljoner kronor; motsvarande
tal för åren 1906—1910 utgjorde 644,7 miljoner kronor för
införseln och 515,4 miljoner kronor för utförseln. Hela den sammanlagda
omsättningen med utlandet hade sålunda ökats från i medeltal
561,2 miljoner kronor till 1,160,i miljoner kronor eller mer än fördubblats.
År 1911 var värdet av handelsomsättningen med utlandet 1,360,2
miljoner kronor, varav kommo på införseln 696,6 miljoner kronor och på
utförseln 663,e miljoner kronor. Vad sjöfarten angår, hade det förmedlade
tonnaget mellan angivna femårsperioder ökats från i medeltal
716,682 till 1,872,067 ton, samtidigt med att de av svenska fartyg i utrikesfart
intjänade bruttofrakter stegrats från 33,9 miljoner kronor till
75,4 miljoner kronor; år 1911 voro motsvarande siffror 1,985,268 ton och
95,o miljoner kronor.

Det starka framåtskridande, som de nu anförda siffrorna avspegla,
har haft till följd, att en väsentlig förskjutning ägt rum inom vårt näringsliv
i den riktning, att landet i långt högre grad än förr blivit industrialiserat.
Den inom gruvbrytning och tillverkningsindustri sysselsatta be*
folkningen, som år 1880 utgjorde 17,75 % av hela befolkningen, uppgick
år 1910 enligt preliminär utökning till 33,ie %. Likaså hade antalet personer,
som ägnade sig åt handel eller samfärdsel, ökats från 7,14 % år 1880 till
approximativt 12,13 % år 1910. Det är sålunda eu mycket väsentlig del
av landets invånare, som numera har sin verksamhet inom de industriella
och kommersiella näringsgrenarna och hämtar sin bärgning direkt
från dem.

Önskvärdheten av ett nytt departement för handel, industri och
sjöfart har sålunda länge varit allmänt erkänd. Icke dess mindre hava
nu mer än tolv år gått, sedan riksdagen i ovan anförda skrivelse icke
blott uttalat sig för dess inrättande, utan ock framhållit angelägenheten
av att det inom den närmaste framtiden komme till stånd. Frågar man
då efter anledningarna till detta dröjsmål, så har en av de främsta tydligen
varit den, att hela spörsmålet under utredningsarbetets gång kommit
att förknippas med andra vidlyftiga och invecklade frågor rörande
vår departementsorganisation, som alltsedan år 1908 voro under behandling
av de s. k. departementalkommitterade. Saken fick vila i avvaktan
på att dessa kommitterades uppdrag skulle hinna slutföras.

Sedan detta omsider skett, syntes emellertid alla skäl tala för, att
frågan om inrättande av ett departement för handel, industri och sjöfart
åter fördes framåt. Vid 1914 års senare riksdag var frågan också
på visst sätt å bane. I syfte att möjliggöra en förrändrad departementsindelning
under treårsperioden 1915—1919 hade Kungl. Maj:t vid nämn -

6 Lagutskottets utlåtande Nr 56.

da riksdag framlagt förslag till vissa grundlagsändringar, gående ut på
att de närmare bestämmelserna om statsdepartementens antal, benämning
och huvudsakliga verksamhetsområde skulle flyttas ut ur grundlagen och
i stallet införas i en av Konung och riksdag gemensamt stiftad lag. Det
avsågs att medelst genomförande av en sådan grundlagsändring hålla
vägen öppen för att under den nämnda treårsperioden kunna i den ordning,
som för vanliga lagfrågor vore föreskriven, antaga de närmare
förändringar i departementsindelningen, om vilka Konung och riksdagens
båda kamrar kunde enas, alltså eventuellt även om inrättande av det
ifrågavarande departementet.

För min del uttryckte jag redan då mina tvivel om möjligheten
att snabbt vinna de önskade målet på antydd väg. Oavsett att delade
meningar rådde om riktigheten över huvud att ur grundlagarna borttaga
alla bestämmelser om statsdepartementens benämning och verksamhetsformer,
läte det tänka sig, att vid behandling av den tilltänkta lagen
om departementsindelningen icke blott spörsmålet om ett handelsdepartement
bleve upptaget, utan därjämte även andra, mera invecklade frågor
beträffande departementsindelningen och departementens organisation, ''
och att det nya handelsdepartementets inrättande genom en sådan sammankoppling
av frågor kunde komma att försvåras eller fördröjas. På
denna grund uttalade jag mig i konstitutionsutskottet för att man skulle
ga rakt pa sak och vid den nämnda riksdagen — 1914 års senare riksdag
direkt antaga vilande ett förslag om införande i grundlagen av
bestämmelser om ett nytt departement för handel, industri och sjöfart.

I fråga om huru ett sådant departement närmare skulle gestalta
sig, förelåg och föreligger alltjämt i departementalkommitterades betänkande
del II: 8 eu utredning, avgiven av kommitterade gemensamt med
kommerskollegiikommittén. Av densamma framgick, att till det nya departementet
skulle lämpligen överflyttas ärenden från de flesta av de nuvarande
departementen, vilka sålunda därigenom skulle erhålla minskning
i sin arbetsbörda. Det syntes dock icke uteslutet, att under det nya departementet
jämväl skulle kunna läggas även andra ärenden, och särskilt
kunde ifrågasättas, huruvida icke, såsom i något tidigare förslag antytts,
till detta departement kunde hänföras även ärenden rörande kommunikationsväsendet,
vilka sta i ett visst samband med ärenden rörande handel
och sjöfart. Någon förändring i departementets benämning syntes dock
icke med nödvändighet behöva följa därav. Genom en sådan eller annan
dylik anordning torde kunna vinnas, att de sålunda överflyttade ärendena
skulle bliva tillräckliga att fylla ett särskilt departement.

Lagutskottets utlåtande Nr <56. 7

Mitt förslag om framförande direkt av tanken på ett handelsdepartement
vann emellertid ej konstitutionsutskottmajoritetens bifall, och den
ifrågasatta grundlagsändringen om departementsindelningens utflyttande
ur grundlagen blev av utskottet avstyrkt och av riksdagen avslagen.
Farhågorna att handelsdepartementets genomförande skulle fördröjas hade
alltså besannat sig; saken var omöjliggjord för perioden 1915 1917. Da

vid 1917 års riksdag det nämnda grundlagsändringsförslaget åter upptogs,
uttalade jag ånyo, först i konstitutionsutskottet och sedan vid frågans
debatterande i första kammaren den 6 juni, mina tvivelsmål, om den
vägen vore den riktiga att få frågan om handelsdepartementet snabbt
löst. Erfarenheten har åter bekräftat riktigheten av farhågorna. Den
antydan, som under nämnda debatt gjordes från statsrådsbänken, att re
formen skulle bliva framlagd redan 1918, har, såsom jag tillät mig förmoda,
visat sig oriktig. Och vad mera är: den kungl. propositionen
nr 23 innevarande år, med förslag till lag om statsdepartementen, visai
ej blott, att något förslag om handelsdepartement från Kungl. Maj:t ej
är att vänta vid innevarande riksdag, utan också att regeringen överhuvud
ställer sig tveksam om lämpligheten att söka »lösa denna fråga
för sig». Frågan har med andra ord, alldeles såsom tidigare förutsagts,
all utsikt att bli sammankopplad med en rad andra, var för sig invecklade
och svårlösliga frågor.

Därtill kommer, att om innevarande riksdag skulle antaga Kungl.
Maj:ts proposition ur 23 med förslag om viss departementsindelning,
samma riksdag svårligen lärer senare kunna till behandling upptaga
något nytt och annat förslag angående sådan departementsindelning.
Frågan vore under sådana förhållanden alltså med visshet undanskjuten
till framtiden och till sammankopplingens oberäkneliga period.

Skall handelsdepartementet, såsom en växande opinion kräver, snart
komma till stånd, synes alla skäl tala för att slå in på den raka väg
mot målet, som hade bort beträdas både 1914 och 1917. Detta genom
att redan nu i vederbörande lag införa bestämmelser om ett sådant departement.
Två alternativ kunna härvid tänkas föreligga. Det ena, att
riksdagen ansluter sig till det från sistlidne riksdag vilande^ förslaget om
departementsindelningens reglerande genom vanlig lag. I sådant fall bör
redan nu denna lag upptaga stadganden om ett handelsdepartement.
Det andra alternativet uppkommer, därest riksdagen icke skulle definitivt
godkänna grundlagsändringen om departementsindelningens utflyttande ur
grundlagen. I sådant fall borde vid denna riksdag antagas vilande ett
grundlagsändringsförslag, som upptoge ett handelsdepartement bland statsdepartementen.

Lagutskottets utlåtande Nr 56.

Så länge riksdagen ej tagit ståndpunkt till det vilande grundlagsändringsförslaget,
föreligger icke det senare alternativet, och den motion
dess eventuella inträdande skulle påkalla, kan för övrigt såsom motion i
grundlagsfråga väckas senare. För närvarande gäller det däremot —
under hänvisning i övrigt till det rika material för frågans sakliga bedömande,
som på olika håll föreligger — utformulera det förslag som
det förra alternativet påkallar.»

melius''Snimfl. Herr Sommelius och medmotionärer hänvisa i sin motion till en
motion, av dem jämte herrar Lithander, Hildebrand, Winckler och Swartling
i andra kammaren väckt motion nr 77 om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående inrättande av särskilda statsdepartement för handel, industri
och sjöfart samt för kommunikationer och allmänna arbeten. I denna
senare motion anföres följande:

»Genom beslut vid 1917 års riksdag på grund av Kungl. Maj:ts
proposition nr 248 antogs som vilande ett förslag till omläggning av
gällande departementsindelning, varigenom bland annat och främst skulle
möjliggöras inrättande av särskilda departement för handel, industri och
sjöfart handelsdepartementet — samt för kommunikationer och allmänna
arbeten kommunikationsdepartementet. Genom nådig proposition
nr 23 till innevarande riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att antaga den åsyftade särskilda lagen om statsdepartementen, men
tillsvidare med samma antal departement som nu i stället för »lägst åtta,
högst tio». Någon proposition om inrättande av i första hand ett handelsdepartement
anses nämligen på grund av bristande tid icke kunna
föreläggas 1918 års riksdag.

Till förberedande i god tid av återgången till normala förhållanden,
med lämpligt avvecklande av kristidsorganisationerna, samt med
hänsyn till nödvändigheten att målmedvetet rusta för den efterföljande
ekonomiska tävlingskampen, synes det emellertid vara av största vikt att
departementalreformen i här berörda delar utan dröjsmål bringas till full
verkställighet. Visserligen är det väl förklarligt, att regeringens arbetsbörda
nu är osedvanligt stor, men då frågan torde få anses vara mycket
grundligt förberedd och under åberopande av regeringens tillkännagivna
intresse för densamma, våga vi hoppas, att det genom undanskjutande
av andra mindre angelägna ärenden skall visa sig möjligt att redan vid
denna riksdag komma till ett resultat. Under alla förhållanden torde en
meningsyttring från riksdagens sida endast kunna vara ägnad att bidraga
till frågans befrämjande.

Redan i juli 1913 framlade departementalkommitterade och kommerskollegiekommitten
sitt omfattande betänkande rörande organiserandet

Lagutskottets utlåtande Nr 58. 9

av ett handels- och industridepartement. Såväl före som efter nämnda
tidpunkt har man inom intreseerade kretsar enstämmigt uttalat sig för
att de statsärenden, som beröra handeln, industrien och sjöfarten, måtte
— med hänsyn till dessa näringars numera mycket betydande omfattning
och dermed följande betydelse för rikshushållningen — bliva direkt
företrädda i regeringen. De naturliga betingelserna för näringslivets
vidare utveckling, ej minst landets rika naturtillgångar och eu duglig
arbetarstam, ha gjort, att detta näringsliv under loppet av några årtionden
haft att uppvisa eu betydande framgång och likväl återstå kanske
än större möjligheter att tillvarataga.

Det kan här icke vara erforderligt att närmare ingå på alla de
skäl, som tala för inrättandet av ett dylikt departement och som i ovan
åberopade utredningar samt däröver avgivna yttranden blivit mycket fullständigt
belysta. Tidsläget giver ock anledning att särskilt erinra därom,
att dessa skäl under de senare åren i hög grad vunnit i styrka. Under
kristiden har också starkare än förut framträtt den naturliga motsättningen
mellan finansdepartementets båda huvuduppgifter att å ena sidan
befrämja handelns och industriens utveckling för att sedan å den andra
utnyttja de beskattningsmöjligheter, som dessa grenar av näringslivet
kunna erbjuda. Det kan under nuvarande omständigheter icke anses
klokt att längre dröja med en reform, som redan under normala förhållanden
framträtt såsom i hög grad eftersträvansvärd.

Med allt större styrka framträder också på sitt område behovet av
ett kommunikationsdepartement eller kanske rättare arbetsdepartement
för handhavande av i främsta rummet statens snabbt växande affärsdrivande
verksamhet: post, telefon, järnvägar, kanaler och vattenkraftverk
med tillhörande distributionsnät. Kravet på tidsenliga vägar och
ett effektivt vägunderhåll har med automobiltrafikens utveckling även
blivit allt mer framträdande.

Vid organiserande av ett kommunikationsdepartement är det tydligen
önskligt och möjligt att till skilda departement förlägga frågor rörande
å ena sidan statens affärsverksamhet, å den andra statlig kontroll
över enskild (och kommunal) affärsverksamhet i samband med koncessionsärenden
m. m. I anslutning härtill skulle också enligt föreliggande
förslag frågor rörande koncessioner å elektriska ledningar handläggas av
handelsdepartementet och liknande skäl kunna i viss mån åberopas beträffande
koncession å enskilda järnvägar och spårvägar. Statens stora
direkta affärsintressen få icke undanskymma dess skyldighet att opartiskt
vårda sig om dels enskilda medborgares eller kommuners ansökningar av
olika slag, dels anspråken på säkerhetsanordningar m. m., även där dessa,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 samt. 40 käft. (Nr 56.) 2

Lagutskottets utlåtande Nr 56.

Utskottet

såsom lätt kan vara förhållandet, stå i direkt motsats till statens affärsintressen.
Även ur denna synpunkt framträder det önskvärda i en uppdelning
av civildepartementets många olikartade uppgifter. Det torde i
dessa tider utan vidare förklaringar framstå som tydligt, att frågor rörande
statens egen affärsverksamhet, såväl som kontrollen över enskildas
motsvarande verksamhet, sociala ärenden, såväl som den civila administrationen
och därmed samhörande ordningsfrågor icke lämpligen böra handläggas
av samma departement, vartill kommer, att en man icke rimligtvis
kan på dessa vitt skilda områden utveckla nödig initiativkraft.
Att planmässigt leda, sammanhålla och utveckla statens affärsdrivande
verksamhet är numera en fullt tillräcklig huvuduppgift för ett departement.

I övrigt hänvisas även beträffande kommunikationsdepartementet
till den mycket belysande kommittéutredningen; tilläggas bör dock att
efter år 1913 civildepartementets arbetsbörda ytterligare ökats genom tillkomsten
av social- och pensionsstyrelserna.»

Genom en den 20 mars 1917 dagtecknad proposition, nr 248, framlade
Kungl. Maj:t till riksdagens prövning förslag till vissa grundlagsändringar,
avseende att möjliggöra en omläggning av gällande departementsindelning.
Nämnda förslag blev, med en obetydlig formell jämkning,
av riksdagen antaget som vilande för att slutligen prövas av 1918
års riksdag.

Enligt förslaget stadgades i regeringsformen allenast, att för särskilda
grenar av rikets styrelse skulle finnas lägst åtta och högst tio
statsdepartement; däremot skulle bestämmelserna om departementens antal,
inom nämnda gränser, samt om deras benämning och huvudsakliga verksamhetsområden
överföras från grundlag till en särskild av Kungl. Maj:t
och riksdagen gemensamt stiftad lag.

Beträffande denna anordning framhöll dåvarande chefen för justitiedepartementet
i yttrande till statsrådsprotokollet, att då statsrådets
ledamöter varit hindrade att ägna förevarande synnerligen svårlösta spörsmål
erforderligt övervägande, departementschefen icke vore beredd att
inför Kungl. Maj:t framlägga slutgiltigt och detaljerat förslag i denna
del av ämnet. Huruvida ett sådant förslag kunde tänkas föreligga utarbetat
så tidigt under år 1918, att det kunde hänskjutas till nämnda
års riksdag, kunde departementschefen icke med bestämdhet uttala sig
om. Vid nu angivna och i övrigt anförda förhållanden syntes departementschefen
den bästa lösningen stå att vinna medelst en provisorisk
anordning, varigenom, i sammanhang med det slutliga antagandet av

Lagutskottet* utlåtande Nr 56.

ifrågavarande grundlagsändringar, de nn gällande i regeringsformen upptagna
bestämmelserna om departementsindelningen överflyttades till eu
särskild av Kung]. Maj:t och riksdagen gemensamt stiftad lag.

Ett i enlighet med dessa grunder inom justitiedepartementet upprättat
förslag till lag om statsdepartementen var såsom bilaga fogat vid
1917 års proposition i ämnet.

Det nu föreliggande förslaget till lag om statsdepartementen är,
frånsett bestämmelserna om tiden för lagens ikraftträdande, av enahanda
lydelse som sistnämnda lagförslag. Förslaget är byggt på den förutsättningen,
att den nu gällande departementsindelningen alltjämt bibehålies,
och innebär alltså en provisorisk anordning, avsedd att gälla, intill dess
frågan om eu förändring av denna indelning kan upptagas till behandling.

Utskottet finner det beklagligt, att Kungl. Maj:t icke ansett sig
kunna redan vid innevarande års riksdag framlägga ett definitivt förslag
till förändrad departementsindelning. Med avseende på de skäl, som
härutinnan varit för Kungl. Maj:t avgörande, yttrade föredragande departementschefen
till statsrådsprotokollet, under hänvisning till 1917 års
proposition i ämnet och särskilt chefens för justitiedepartementet ovan
återgivna uttalanden rörande densamma, följande:

»Den närmaste anledningen till att Kungl. Maj:t-, på sätt i nämnda
proposition skett, sökte riksdagens medverkan för att i friare former än
de rörande grundlagsändring stadgade få bestämmelser antagna om departementsindelningen
lärer hava varit en önskan att så skyndsamt som
möjligt tillgodose det sedan länge från skilda håll framförda kravet på
inrättandet av ett särskilt statsdepartement för handel, industri och sjöfart.
Såsom av ovan anförda uttalande av chefen för justitiedepartementet
synes framgå, ansågo emellertid statsrådets dåvarande ledamöter
uppenbarligen de skilda spörsmålen rörande ny departementsindelning
böra lösas i ett sammanhang; och kunde departementschefen icke ställa
i bestämd utsikt, att hela frågan skulle hinna beredas till framläggande
för 1918 års riksdag.

Med hänsyn till den korta tid, som stått statsrådets nuvarande
ledamöter till buds för beredningen av de omfattande och invecklade
organisationsfrågor, som i samband med en ny departementsindelning
kräva ett avgörande, synes det icke bliva möjligt att till riksdagen detta
år framlägga förslag i ämnet i hela dess vidd. Det bör härvid anmärkas,
att riksdagens andra kammare vid flera tillfällen förordat en sammanslagning
av försvarsdepartementen och att slutlig ståndpunkt jämväl
måste tagas till frågan om särskilda departement för såväl kommunikasionsverken
som de sociala ärendena. Därtill kommer, att den rådande

Lagutskottets utlåtande Nr 56.

Inrättande
av ett nytt
statsdepartement
för
handel, industri
och
sjöfart.

Frågans
behandling
inom riksdagen.

kristiden medfört en sådan förskjutning och förändring av ärendena inom
de nuvarande departementens verksamhetsområden, att härigenom uppkommer
särskild svårighet för ordnandet av arbetet med hänsyn till mera
normala förhållanden.

I detta läge har det varit föremål för övervägande, huruvida någon
särskild del av frågan borde lösas fristående från den ifrågasatta omläggningen
i dess helhet; och har tanken särskilt varit riktad på möjligheten
och lämpligheten att i främsta rummet föreslå inrättandet av ett
departement för handel, industri och sjöfart.

Att erhålla ett särskilt departement för näringarna har därvid framstått
som en angelägenhet av obestridlig vikt. Men frånsett spörsmålet
om lämpligheten att under ovan angivna förhållanden lösa denna fråga
för sig, synas — i det skick saken för närvarande befinnes — den knappt
tillmätta tiden och anhopningen av andra viktiga ärenden, vilka kräva
omedelbar uppmärksamhet och behandling, icke heller i fråga om berörda
särskilda del av ämnet medgiva utarbetande och framläggande av förslag
för innevarande års riksdag. Vid sådant förhållande har det funnits så
mycket mera påkallat att i första hand söka genomföra den länge förberedda
omorganisationen av kommerskollegium. På sätt framgår av vad
chefen för finansdepartementet yttrat i samband med beräkning av anslag,
som Kungl. Maj:t äskat av riksdagen för berörda ändamål, hoppas departementschefen
kunna förelägga Ivungl. Maj:t förslag till proposition i
detta ärende a sådan tid, att den kan bliva framlagd för den nu samlade
riksdagen; och torde det därvid förutsättas, att kommerskollegii ifrågasatta
omorganisation äger rum efter sådana linjer, att därigenom inrättandet
av ett statsdepartement för handel, industri och sjöfart förberedes
och underlättas.»

Frågan om inrättande av ett särskilt statsdepartement för i främsta
rummet näringarna har länge stått på dagordningen och vid flera tillfällen
vant föremål för riksdagens behandling. Från Kungl. Maj:ts sida
hava sålunda framställningar om ett nytt departement avgivits, förutom
vid 1899 års riksdag, då det förslag om jordbruksdepartements inrättande,
som år 1900 antogs, förklarades vilande, vid riksdagarna åren 1856—58,
då förslaget gällde ett departement för allmänna arbeten och kommunikationsanstalter,
år 1868, därvid Kungl. Maj:t föreslog upprättande av ett
departement^ för näringar och allmänna arbeten, samt år 1885, då framställningen
asyftade ett lantbruks-, industri- och handelsdepartement. Av
enskilda motionärer eller något riksdagens utskott hava förslag framställts
om inrättande av ett nytt statsdepartement vid riksdagarna 1867, 1868,

Lagutskottets utlåtande Nr 50. lo

1874, 1875, 1880, 1881, 1884, 1892, 1893, 1890, 1898, 1899 och 1903;
och hava dessa förslag i de llesta fall avsett, att till det nya departementet
i främsta rnmmet skulle förläggas ärenden angående näringsväsendet.
Orsaken till att icke något av förslagen till frågans lösning
kunnat vinna riksdagens bifall har icke varit den, att man inom riksdagen
ansett inrättandet av ett nytt departement obehövligt, utan tiar
den ogynnsamma utgången huvudsakligen berott antingen därpå, att enighet
icke kunnat vinnas i andra frågor, som med den förevarande blivit
ställda i samband, eller, då förslag framlagts av enskilda motionärer, därpå,
att man ansett, att beslut i ämnet bort fattas endast på initiativ av
Kungl. Maj:t.

Vid 1905 års riksdag väcktes slutligen dels en motion om inrättande
av ett statsdepartement för handel, industri och sjöfart samt i
samband därmed sammanslagning av de båda försvarsdepartementen till
ett departement, dels två lika lydande, av ett flertal ledamöter av riksdagen
underskrivna, i båda kamrarna avgivna motioner om inrättande
av ett statsdepartement för handel, industri och sjöfart. Dessa motioner
föranledde den i herr Clasons motion omförmälda skrivelsen av den 19
maj 1905, däri riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta
och för riksdagen framlägga förslag till inrättande av ett nytt statsdepartement,
omfattande handel, industri och sjöfart.

Sedermera hava kommerskollegiikommittén och departementalkom- Kommersmitterade
i ett den 4 juli 1913 avgivet gemensamt betänkande kraftigt "a

understrukit behovet av att inom den närmaste tiden ett självständigt departemenrepresentativt
organ inom statsförvaltningen för näringarna komme till
till stånd samt för sådant ändamål framlagt förslag angående inrättande
av ett särskilt handelsdepartement, därvid gränserna uppdragits för dess
verksamhetsområde och dess organisation i övrigt närmare angivits.

Behovet av ett särskilt statsdepartement för handel, industri och Utskottet.
sjöfart är alltjämt lika oavvisligt och har om möjligt tilltagit i styrka.

Tretton år hava förflutit, sedan riksdagen genom ovan omförmälda skrivelse
den 19 maj 1905 erkände behovet av ett handelsdepartement, och
efter den utveckling, som sedan dess försiggått på alla områden inom
näringslivet, lärer numera ingen meningsskiljaktighet råda om nyttan och
nödvändigheten av ett dylikt departement. Men ej mindre enighet råder
därom att, särskilt med hänsyn till nu rådande förhållanden och de, som
kunna väntas inträda efter världskrigets slut, med inrättandet av detta departement
icke bör få anstå längre än som är oundgängligen nödigt. Vid
sådant förhållande synas de skäl, som av departementschefen anförts för

Lagutskottets utlåtande Nr 56.

Inrättande
av ett kornmunilcationsdepartement.

Frågans behandling
i
riksdagen.

ett uppskjutande av denna frågas lösning, hur vägande de än i och för
sig kunna anses vara, dock icke böra tillmätas avgörande betydelse. Utskottet
liåller nämligen före, att frågan om en mera fullständig omläggning
av departementsindelningen och vad därmed står i samband icke
med nödvändighet bör utgöra hinder för upptagande för sig av frågan
om inrättandet av ett särskilt handelsdepartement. I motsats till vad
gäller om sistnämnda fråga äro meningarna delade om bästa sättet för
en tillfredsställande lösning av departementalreformen i dess helhet.
Utan ytterligare utredning och därav föranlett dröjsmål kan således denna
senare fråga icke lösas. Beträffande åter frågan om upprättandet av ett
handelsdepartement föreligger, såsom redan nämnts, ett fullständigt utarbetat
förslag, som enligt utskottets förmenande är av beskaffenhet att
i huvudsak kunna läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Enligt
detta förslag skulle ett handelsdepartement i första hand hava att taga
befattning med ärenden rörande in- och utrikes handel, industri, in- och
utrikes sjöfart samt ärenden angående lots- och fyrväsendet m. m. Att
i avbidan på den slutliga departementalreformens genomförande till detta
departement förlägga jämväl ärenden rörande samfärdselanstalter, på sätt
herr Clason i sin motion ifrågasatt, torde — även om utskottet, såsom
nedan framgår, icke ämnar förorda inrättandet redan nu av ett kommunikationsdepartement
— icke vara lämpligt, så mycket mindre som ett
handelsdepartement, inrättat i huvudsaklig överensstämmelse med kommitterades
förslag, i allt väsentligt torde komma att lämnas oberört av
såväl en av riksdagens andra kammare förordad sammanslagning av de
båda försvarsdepartementen som en ytterligare utökning av departementens
antal. Vid nu angivna förhållanden finner utskottet sig böra tillstyrka
de av herr Clason och herrar Sommelius m. fl. i deras motioner
framställda yrkanden om upptagande i den föreslagna lagen om statsdepartementen
av ett nytt departement, omfattande ärenden rörande handel,
industri och sjöfart. Det närmare avgörandet angående de ärenden, som
böra sammanföras i handelsdepartementet, tillkommer det Kungl. Maj:t,
att i administrativ ordning träffa.

Vidkommande det av herrar Sommelius in. fl. i deras motion framförda
kravet på inrättandet av jämväl ett särskilt kommunikationsdepartement
har, såsom framgår av den ovan lämnade historiska redogörelsen,
även denna fråga flera gånger varit föremål för riksdagens prövning.
Vid 1908 års riksdag väcktes frågan ånyo till liv genom lika lydande
motioner i båda kamrarna om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan,
att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande inrättan -

Lagutskottet» utlåtande nr 50.

det av ett statsdepartement för kommunikationer och allmänna, arbeten.

I skrivelse den 22 maj 1908 framhöll riksdagen till eu början den utomordentliga
betydelsen '' av kommunikationsväsendets utveckling och nödvändigheten
därav, att alla frågor rörande landets kommunikationer och
allmänna arbeten inom den högsta förvaltningen behandlades med all
nödig sakkunskap och så enhetligt förhållandena kunde medgiva. Men
riksdagen hade icke kunnat obetingat ansluta sig till motionärernas förslag
att ett särskilt departement för ifrågavarande ärenden borde
inrättas. Riksdagen höll nämligen före, att eu ökning av departementens
antal borde vidtagas med den största varsamhet och endast i de tall, da
ett verkligt och oavvisligt behov därav förelåge. Huruvida ett sadant
behov med avseende å kommunikationsärendena verkligen förelåge, därom
vågade riksdagen i sakens dåvarande läge icke bestämt uttala sig, da
na<tou fullständig och allsidig utredning rörande alla på densamma inverkande
omständigheter icke blivit förebragt. Det syntes emellertid
riksdagen, som om de fördelar, motionärerna genom sitt förslag velat
ernå måhända skulle kunna vinnas genom eu förändrad anordning beträffande
ärendenas fördelning mellan de olika statsdepartementen. Riksdagen
hemställde därför, att Kungl. Maj:t ville vid behandlingen av
frågan om omreglering av statsrådet och inrättande av nya statsdepartement
särskilt taga i övervägande, vilka åtgärder kunde anses lämpliga
för tillgodoseendet av kravet på en mera enhetlig och sakkunnig behandling
av de ärenden, som anginge kommunikationer och allmänna

albeten. ^ ^ gl december 1912 avgivet betänkande hava emellertid
departementalkommitterade efter eu omfattande utredning föreslagit in- mitterade.
rättandet av ett särskilt kommunikationsdepartement för ärenden rörande
samfärdselanstalter och allmänna arbeten.

Såsom departementalkommitterade anfört, utgöra ärendena rörande Utskottet.
samfärdselanstalter och allmänna arbeten otvivelaktigt en mycket viktig
del av statsförvaltningen både på grund av sin stora mängd och bety
dande omfattning och till följd av de starka och allmänna enskilda intressen,
som äro beroende av dessa ärendens behöriga tillgodoseende.

Behovet av en ändring i den nuvarande ordningen är också oomtvistligt,
och frågan gäller alltså icke, om utan huru ändringen skall ske. Men i sistnämnda
avseende gå, såsom redan 1908 års riksdagsskrivelse utvisar,

meningarna i sär, i det att önskningarna icke kunnat ena sig om en

fullt bestämd uppfattning rörande bästa sättet for fragans lyckliga lösning
Vid sådant förhållande anser sig utskottet, med erkännande av
det beaktansvärda i vad herrar Sommelius m. fl. i deras motion antort

Lagutskottets utlåtande nr 56.

i fråga om behovet och nyttan av ett nytt statsdepartement för ifrågavarande
ändamål, icke kunna i sakens nuvarande läge förorda bifall till
sagda motion i denna del.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa:

A) att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts
förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat
skick antagas, matte, under förutsättning att
det vilande förslaget till ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6
och 15 regeringsformen, §§ 6, 10, 20, 32, 33, 38 och
43 riksdagsordningen samt § 1 4:o tryckfrihetsförordningen,
varder av riksdagen antaget, för sin del antaga
följande

Lag

om statsdepartementen.

{Kungl. Ma.j:ts förslag.)

Härigenom förordnas, att statsdepartementen
skola vara åtta och
hava följande huvudsakliga verksamhetsområden,
nämligen:

utrikesdepartementet: utrikes ärendena: justitiedepartementet:

lagärenden
och justitieförvaltningen:

lantförsv ar sdepartementet; försvarsväsendet
till lands;

sjöförsvarsdepartementet: förs varsväsendet
till sjöss;

civildepartementet: inre civil förvaltning,
ärenden angående allmänna
hälso- och sjukvården samt
ärenden av social natur, så ock
ärenden rörande samfärdselanstalter
och allmänna arbeten;

finansdepartementet: finansförvaltningen
och skatteväsendet samt ärenden
rörande handel, industri och sjöfart; -

{Utskottets förslag.)

Härigenom förordnas, att statsdepartementen
skola vara nio och
hava följande huvudsakliga verksamhetsområden,
nämligen:

utrikesdepartementet: utrikes ärendena; justitiedepartementet:

lagärenden
och justitieförvaltningen;

lantför svar sdepartementet: försvarsväsendet
till lands;

sjöförsvarsdepartementet: försYELTs väsendet

till sjöss;

civildepartementet: inre civil förvaltning,
ärenden angående allmänna
hälso- och sjukvården samt
ärenden av social natur, så ock
ärenden rörande samfärdselanstalter
och allmänna arbeten;

finansdepartementet: finansförvaltningen
och skatteväsendet;

Lagutskottets utlåtande nr Ob‘.

(Kungl. Maj.is förslag.)

ecklesiastikdepartementet: kyrkoärender!
samt ärenden rörande undervisning,
vetenskap och konst;
samt

jordbruksdepartementet: ärenden

rörande jordbruk, domäner och skogar.

(Utskottets förslag.)

ecklesiastikdepartementet: kyr ko ärenden

samt ärenden rörande undervisning,
vetenskap och konst;

jordbruksdepartementet: ärenden

rörande jordbruk, domäner och skogar;
samt

handelsdepartementet: ärenden rörande
handel, industri och sjöfart.

Denna lag träder i kraft den dag, då det vilande förslaget till ändrad
lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen, §§ 6, 10, 20, 32, 33, 38
och 43 riksdagsordningen samt § 1 4:o tryckfrihetsförordningen, efter att
hava av riksdagen antagits, varder av Konungen gillat.

B) att motionerna nr 130 i första kammaren och
nr 271 i andra kammaren, i den mån de icke kunna
anses besvarade genom vad utskottet under mom. A
hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Reservation:

•

av herrar Pettersson i Södertälje, Stärner, Lindqvis i Kosta, Ernst Lindley
och Karlsson i Fjät, vilka ansett, att utskottet bort, med avstyrkande av
de utav herr Clason samt herrar Sommelius m. fl. väckta motionerna,
tillstyrka Kungl. Maj:ts proposition.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 sand. 40 käft. (Nr Öb''.)