Lagutskottets utlåtande Nr 54 (Utlåtande 1917:LU54 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Nr 54.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1917 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring
m. m. ävensom sju i ämnet väckta motioner.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad,Lindhagen*),Gezelius,Stärner*),
Alexanderson, Petrén, Dahl, von Sydow*), Tisell, Pant*), Pettersson i Bjälbo,
Persson i Norrköping, Gustafsson i Örebro*), Pettersson i Södertälje, Lindley
i Söderhamn och Rehn*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 16 april 1917 dagtecknad proposition, nr 254, vilken
hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna protokoll, föreslagit
riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till lag med vissa
bestämmelser mot oskälig hyresstegring in. m.

Beträffande de skäl, varå förslaget grundats, får utskottet, i den mån
ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa till propositionen.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft
följande i ämnet väckta och till utskottet hänvisade motioner, nämligen

inom första kammaren

Nr 47 av herr von Kock och

Nr 151 av herr Wr angel samt

inom andra kammaren

Nr 182 av herr Pettersson i Södertälje,

Nr 417 av herr Gustafsson i Örebro,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 43 käft. (Nr 54.)

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Nr 434 av herrar Hage, Bäcklund, Höglund i Strömstad och Hansson
i Gärda,

Nr 455 av herr Bolander och

Nr 457 av herr Persson i Norrköping.

Av dessa motioner hava herrar von Kochs och Petterssons i Södertälje
blivit väckta och till utskottet hänvisade, innan den kungl. propositionen
förelagts riksdagen. I båda motionerna, vilka äro lika lydande,
har hemställts, att riksdagen ville för sin del antaga ett i motionerna
framlagt förslag till lag om reglering av bostadshyror. Jämlikt 46 §
riksdagsordningen har utskottet utverkat Kungl. Maj:ts befallning till
bostadskommissionen och socialstyrelsen att avgiva yttrande över berörda
motioner. Såsom av kommissionens och styrelsens till grund för den
kungl. propositionen lagda skrivelse (sid. 14 i propositionen) framgår,
hava kommissionen och styrelsen vid denna skrivelses avfattande avsett,
att densamma jämväl skulle innefatta yttrande över motionerna. Vid
detta förhållande finner utskottet, att berörda motioner böra anses besvarade
genom vad utskottet kommer att i fråga om det kungl. förslaget
anföra och att därutöver något yttrande ÖAmr dem icke är erforderligt.

För innehållet i övriga motioner lämnar utskottet redogörelse här
nedan, i de delar, som åsyfta ändringar i den kungl. propositionen, i samband
med behandlingen av denna.

Den avsevärda stegring av alla byggnadskostnader, som kristiden
medfört, har som en naturlig följd i stor omfattning föranlett byggnadsverksamhetens
avstannande, bostadsbrist och bostadshyrornas höjning.
Härtill hava i övrigt flera omständigheter bidragit. Jämväl i Danmark
och Norge hava dessa företeelser framträtt, i Norge för övrigt redan
innan världskriget började. Ganska snart efter världskrigets början hade
i samtliga de tre nordiska länderna å vissa orter hyresstegringen uppnått
en sådan höjd, att ett ingripande från statsmakternas sida till förebyggande
av uppenbara missförhållanden visade sig erforderligt. Ett dylikt ingripande
skedde också genom i december 1915 samt maj och juni 1916 utfärdade
författningar. Den danska och norska lagstiftningen i ämnet skilde
sig från den svenska uti en kardinalpunkt, nämligen därutinnan att
densamma stadgade befogenhet för hyresnämnd att bestämma, med vilket

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

belopp hyra för lägenhet skulle utgå, medan den svenska hyresnämnden
endast ägde att, då enighet om hyra ej kunde uppnås, medla mellan
hyresvärden och hyresgästen eller hyressökanden. På sätt i den kungl.
propositionen omförmäles, hava numera förhållandena hos oss utvecklat
sig därhän, att det synes nödvändigt att övergå till det danska och
norska systemet med en i den enskilda avtalsfriheten mera ingripande
verksamhet från hyresnämnds sida. De danska och norska lagarna
hava sedan sin tillkomst på grund av under deras tillämpning vunnen
erfarenhet genomgått åtskilliga förändringar. För prövningen av nu
förevarande lagförslag torde sålunda den i grannländerna vunna erfarenheten
vara av värde.

Denna erfarenhet visar först och främst, vilket jämväl ligger i sakens
natur, att eu hyresreglering av ifrågavarande art verkar hämmande på
den av andra omständigheter förut starkt nedbragta byggnadsproduktionen.
Förevarande lagstiftning bör därför i mån av möjlighet åtföljas av
andra åtgärder, som åsyfta att stimulera berörda produktion. 1 detta
avseende har riksdagen genom beslut den 10 mars 1917 på förslag av
Kungl. Magt anvisat högst 4,000,000 kronor att enligt vissa grunder
användas till understöd för uppförande av bostadshus med smålägenheter.
Vidare måste man räkna med, att såväl staten som kommunerna och jämväl
större affärsföretag icke underlåta vad göras kan för att motverka
den nu rådande stagnationen i bostadsproduktionen och därigenom förekomma
en ännu mera omfattande bostadsbrist än som för närvarande
råder.

En följd av förevarande lagstiftnings befarade ogynnsamma inflytande
på byggnadsproduktionen är jämväl, att lagstiftningen icke bör
utsträckas till orter, där förhållandena icke visat densammas erforderlighet.
Lika angeläget som det är att lagen blir tillämplig å orter, där
sådana bostadssvårigheter, som den avser att mildra, äro för handen,
lika önskligt är, att den icke blir gällande för område, där dylika
svårigheter icke föreligga. Till denna sak återkommer utskottet nedan
under 1 §.

Erfarenheten i Danmark och Norge har visat nödvändigheten av att
å ort, där lagen tillämpas, den kommer att gälla såvitt möjligt alla för
uthyrning avsedda lokaler och att förbud meddelas för åtgärder, som
antingen för någon tid eller för framtiden medföra, att en till bostad
hittills använd lägenhet icke kan användas för sådant ändamål. I
senare avseendet är i lagförslaget meddelat förbud för att utan tillstånd
av hyresnämnd riva byggnad, inrymmande bostadslägenhet, eller inreda

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Motioner.

dylik lägenhet till annat ändamål o. s. v. I förra avseendet föreslås
lagens tillämplighet på alla till uthyrning avsedda lokaler med undantag
av möblerade rum, vilka av lätt förklarliga skäl lämnats utanför
regleringen. Det synes emellertid utskottet, som om lagen borde kompletteras
med eu bestämmelse till förhindrande av att genom hittills
omöblerade lägenheters möblering desamma dragas utanför lagens tilllämpning.
Utskottet har med anledning härav föreslagit ett tillägg till
11 § andra stycket.

En annan i den enskildes handlingsfrihet starkt ingripande bestämmelse,
som emellertid erfarenheten från våra grannländer visat vara nödvändig
för att trygga lagens effektivitet, är den, att uppsägning av hyresavtal
icke mot hyresgästens bestridande gäller med mindre det godkänts
av hyresnämnden. I saknad av ett dylikt stadgande skulle en alltför
nära liggande utväg öppnas för hyresvärd att undandraga sig lagens
bud, och stadgandet måste därför finnas, hur mycket det än strider mot
hittills rådande uppfattning i dessa ting. Av liknande anledning har även
måst åt lagen givas retroaktiv tillämpning beträffande vissa före dess
promulgerande slutna hyresavtal.

Granskningen av det av Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget och
de i ämnet väckta motionerna har, utöver vad redan anförts, givit utskottet
anledning till de uttalanden och de ändringar, som nedan under
de särskilda paragraferna anmärkas.

1 §•

Herr Bolander har i sin motion yrkat, att 1 § första stycket måtte
erhålla följande lydelse:

Denna lag äger tillämpning i städer och köpingar, vilkas mantalsskrivna
folkmängd vid 1916 års ingång översteg 5,000.

Till stöd härför har anförts:

»I § 1 föreskrives, att lageu äger tillämpning i stad, vars mantalsskrivna
folkmängd vid 1916 års ingång översteg 15,000, dock att
Konungen skall äga rätt förordna, att lagen även skall kunna tillämpas
i annan stad, i köping eller municipalsamhälle, så ock eljest i
kommun eller del av kommun. Förslaget tyckes utgå från, att faran
för oskäliga hyresförhöjningar icke skulle vara så stor i städer med
mindre invånareantal än 15,000 som i de större. Detta är nog i viss

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

man riktigt. Hot synes mig emellertid som om gränsen satts väl högt.
Det finns nämligen liera städer, vilkas invånareantal icke uppgår till 15,000,
men för vilka eu sådan lag som den föreslagna även är av behovet starkt
påkallad. Jag anser därför, att det bör föreskrivas, att lagen skall äga
ovillkorlig tillämpning i alla städer och köpingar med större invånareantal
än 5,000.»

Herrar Hage in. fl. hava i sin motion yrkat, att riksdagen måtte
besluta, att 1 § skall få följande lydelse:

»Denna lag äger tillämpning i stad, köping eller municipalsamhälle,
vars mantalsskrivna folkmängd vid 1916 års ingång översteg 3,000.

Konungen äger ock förordna, att lagen skall tillämpas i annan
stad, i köping eller municipalsamhälle, så ock eljest i kommun eller
del av kommun, varest uthyrning av omöblerade lägenheter för bostads-,
fiffärs- eller annat ändamål förekommer i större utsträckning. Sådant
förordnande må meddelas av Konungen i det fall att antingen tillstyrkande
yttrande avgivits av kommunal myndighet, som utövar kommuns,
köpings eller municipalsamkälles beslutanderätt eller i det fall
att en någorlunda avsevärd minoritet av röster vid voteringen om yttrandets
avgivande inom den beslutande kommunala myndigheten röstat
för tillstyrkande ävensom i det fall att från ett större antal myndiga
män och kvinnor, mantalsskrivna inom det område framställningen
gäller, genom Konungens befallningshavande i länet inkommit en motiverad
till Konungen ställd anhållan, i vilken påyrkas, att lagen skall
äga giltighet inom viss stad, köping, municipalsamhälle, kommun eller
del av kommun.»

Till stöd härför har anförts:

»Vid genomläsandet av Kungl. Maj:ts proposition nr 254 med förslag
till lag med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegriug kan
man ej undgå att förvåna sig över, att Kungl. Maj:t inskränkt lagens
obligatoriska tillämpningsområde till städer med över 15,000 invånare.
En sådau åtgärd står, enligt vår uppfattning, i dålig överensstämmelse
med de upplysningar, som i propositionen lämnas å sid. 21 angående
konstaterade hyresstegringar i samhällen av olika storlek. Av nämnda
upplysningar framgår nämligen, att inom städer med mindre folkmängd
den genomsnittliga hyresstegringen varit med avseende på vissa kategorier
av lägenheter större än genomsnittet inom samhällen med större
folkmängd. Naturligt är också, att så kan bli fallet, ty givetvis beror
en inträdd hyresförhöjning ej endast på resp. städers invånareantal, utan
härleder sig från en mångfald samverkande faktorer. Här inverka t. ex.

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

konjunkturerna inom sådan industriell verksamhet, som är förlagd till
orten, kommunikationsmöjligheterna, inflyttning till eller utflyttning från
orten på grund av förutnämnda eller andra förhållanden, byggnadsverksamhetens
utveckling eller stagnerande på grund av tillvaron eller
frånvaron av enskilt eller samhälleligt initiativ, den lokala bostadstillgångens
läge vid kristidens ingång m. m.

Vid sådant förhållande måste det väcka betänkligheter att sätta gränsen
för lagens obligatoriska giltighetsområde vid en befolkningssiffra i stad
av 15,000 invånare. Visserligen innehåller lagen även den bestämmelsen,
att Konungen äger förordna, att lagen skall tillämpas ’i annan
stad, i köping eller municipalsamhälle så ock eljest i kommun eller del
av kommun, varest uthyrning av omöblerade lägenheter för bostads-,
affärs- eller annat ändamål förekommer i större utsträckning. Sådant
förordnande varder ej meddelat, innan den myndighet, som utövar kommunens,
köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, yttrat sig i
frågan’.

Emellertid förefinnes risk för att genom en sådan bestämmelse förordnandet
kan komma alldeles för sent under detta år, för att det skall
bli någon nytta med bestämmelserna. Detta är också en orsak till att
Kungl. Maj:t för städer över 15,000 invånare stadgat obligatorisk giltighet
av lagen, utan att yttrande behöver lämnas. Ty man har med
rätta fruktat, att inhämtande av yttrande skulle fördröja förordningens
ikraftträdande, så att den skulle bli utan betydelse.

I övrigt torde det nog bli ganska svårt inom en hel del kommuner
— även där lagens tillämpning är i hög grad motiverad — att
få genomvoterat ett uttalande till förmån för lagens tillämpning, då
den 40-gradiga skalan skall fälla utslaget, ty användandet av denna
röstgrund resulterar, som bekant, i en mycket stark representation för
hu8ägarintresset inom stadsfullmäktige in. fl. institutioner. Åven är
att märka, att inom en del landskommuner, där man kommer att påyrka
att lagen skall äga giltighet, men att denna giltighet skall inskränkas
till endast viss del av kommunen med mera hopträngd befolkning,
kommer dock yttrandet att i vissa fall lämnas av kommunalstämman,
vid vilken rätt att rösta i frågan finnes även för sådana
medlemmar av kommunen, vilka ej bo inom det område, som skulle beröras
av lagens tillämpning. Det kan därför antagas, att i inånga fall det
blir ett avstyrkande yttrande, även om en betydlig majoritet för ett
tillstyrkande finnes hos befolkningen inom det område av kommunen,
där lagens tillämpning ifrågasättes.

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Från dessa utgångspunkter synes oss en utvidgning av det obligatoriska
giltighetsområdet för lagen vara att tillråda, varvid vi hålla före,
att även andra samhällen än städer höra obligatoriskt inbegripas under
bestämmelserna, såvida folkmängden är över 3,000 invånare. Den omständigheten,
om ett samhälle är stad eller ej, borde nämligen ej ha
något inflytande vid bedömandet av denna fråga. Här kan dessutom
påpekas, att i vissa landskommuner ligga förstäder till större städer,
inom vilka förstäder förhållandena i allmänhet i stort sett äro desamma
i detta hänseende som i den närgränsande staden.

Det är visserligen troligt, att på detta sätt medtages en hel del
samhällen, där lagen ej är strängt taget behövlig. Men denna olägenhet
är givetvis av mycket ringa betydelse i förhållande till den risk,
som, med antagande av Kungl. Maj:ts förslag, förefinnes för att vissa
samhällen, där lagens tillgripande är i hög grad motiverad, ställas utanför
möjligheten att komma i åtnjutande av lagens fördelar. Ett sätt
att alldeles förhindra detta vore att bestämma obligatorisk giltighet för
alla kommuner i riket. Men en sådan åtgärd vore kanske att gå allt
för långt. Däremot anse vi, att det är nödvändigt, såväl med hänsyn
till de upplysningar, som lämnas i den kungl. propositionen om inträdd
hyresstegring, som på grund av egna erfarenheter ävensom med tanke
på den allmänna hyres förhöjning, som planeras från husägarnes sida även
på mindre platser i landet, alt lagens obligatoriska giltighetsområde
åtminstone utsträckes till städer, köpingar och municipalsamhällen med
över 3,000 invånare. Men även för andra samhällen bör bättre garanti
lämnas för att lagen skall komma i tillämpning, där den är av behovet
påkallad, hör att nå detta, tillåta vi oss föreslå, att även andra vägar
må kunna anlitas för framförande av framställning i denna sak till
Kungl. Maj:t. Vi tro nämligen, att den föreslagna vägen via den beslutande
kommunala myndigheten kan komma att i många fall fördröja
frågan, så att lagens tillämpning kommer för sent. Åvenså anse vi,
att den 40-gradiga skalans inverkningar vid lämnande av yttrande genom
kommunal beslutandeorganisation bör på något sätt neutraliseras genom
någon bestämmelse, att ett på 40-gradig skala avgivet avstyrkande yttrande
ej bör tillmätas ovillkorlig giltighet, då Kungl. Maj:t avgör frågan.
Enligt vår mening bör alltså även en någorlunda stor minoritet vid
röstningen enligt den 40-gradiga skalan tillmätas samma betydelse,
som om majoritet för en tillstyrkan föreligger. Inom kommunallagarna
har för övrigt denna princip redan eu gång gillats genom riksdagsbeslutet
om kommunal annonsering i viss tidning, då en minoritet av
viss storlek påyrkat detsamma.»

TJtskottet.

8 Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Slutligen tiar herr Persson i Norrköping i sin motion hemställt, att
riksdagen måtte besluta, att ifrågavarande lag skall äga ovillkorlig tillämpning
i stad, köping och municipalsamhälle.

Såsom redan framhållits finner utskottet det angeläget, att lagen blir
direkt tillämplig på de orter, i vilka de nu rådande krisförhållandena medfört
uppkomsten av sådana bostadssvårigheter, som lagen avser att mildra.
Å andra sidan måste det emellertid, så långt sig göra låter, tillses, att
lagen icke kommer i tillämpning å orter, där dylika svårigheter ej kunna
anses föreligga. Ett utan nödtvång företaget ingrepp i avtalsfriheten av
den omfattning, som lagen förutsätter, är givetvis icke tillrådligt och
skulle otvivelaktigt medföra avsevärda olägenheter i flera hänseenden.
Vid avgörandet av förevarande fråga har Kungl. Maj:t stannat vid en
bestämmelse om lagens direkta tillämplighet å stad, vars mantalsskrivna
folkmängd vid 1916 års ingång översteg 15,000, och har denna gräns
i propositionen motiverats med att i så gott som samtliga hithörande
städer en mer eller mindre trängande bostadsbrist är för handen. Motionärerna
åter hava påyrkat en större eller mindre nedsättning av denna
gräns. Varken i propositionen eller i motionerna har anförts någon utredning,
som kan anses vara för den ena eller andra ståndpunkten avgörande,
och har utskottet icke heller varit i tillfälle att åstadkomma
någon utredning i frågan. Det synes emellertid utskottet, som om den
av Kungl. Maj:t föreslagna gränsen blivit väl högt tilltagen, under det
att de i herrar Hages m. fl:s och herr Perssons motioner gjorda förslagen
antagligen skulle föranleda lagens tillämpning å flera orter, där något
egentligt behov av densamma icke torde föreligga. Utskottet håller före,
att den av herr Bolander föreslagna gränsen av 5,000 invånare ungefärligen
träffar det rätta. Med hänsyn till det stora antal hyreslägenheter,

som böra finnas å orter av berörda storlek, förefaller det, som om en

bostadsfråga av den art lagen avser att reglera skulle hava uppkommit

i dessa samhällen. Med den föreslagna gränsen torde lagen böra tilllämpas
på såväl städer och köpingar som även municipalsamhällen, vilka
uppnå gränsen. I enlighet med vad nu anförts har utskottet föreslagit
en ny lydelse av 1 § första stycket.

Vare sig nu gränsen sättes på ena eller andra sättet bör emellertid
såsom i 1 § andra stycket föreslagits Kungl. Maj:t äga rätt att förordna
om lagens tillämplighet å samhälle, som icke på grund av bestämmelsen
i 1 § första stycket faller under lagen. Några närmare stadganden om
huru framställning i detta syfte skall göras har icke i lagen meddelats.
Utskottet håller före, att denna sak bör och kan ordnas praktiskt och form -

Lagutskottets utlåtande Nr 54. 9

fritt såväl vad initiativrätten angår som beträffande själva ansökningsförfarandet
utan att särskilda lagstadganden därom erfordras. Ett snabbt
avgörande är ock i de flesta fall nödvändigt, då lagens nytta kan i stor
utsträckning riskeras, om den lämpliga tidpunkten för dess giltighet för
visst område ej iakttages.

Herrar Hage in. fl. hava i sin motion hemställt om en ändrad lydelse
av 1 § andra stycket. De syftemål, motionärerna velat nå, torde
emellertid bättre tillgodoses genom förslagets saknad av bestämmelser
än genom de av motionärerna föreslagna, och då dessa senare icke heller
kunna ur lagteknisk synpunkt förordas, torde motionen icke böra föranleda
vidare åtgärd.

I sin motion har herr Gustafsson i Örebro anfört:

»Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 254 med förslag
till lag mot oskälig hyresstegring tillåter sig undertecknad anföra, att
villigt medgives, att på grund av penningevärdets fall, stegrade materialpris
och byggnadskostnader och i följd därav framkomna höjda hyresanspråk,
samt för alla medborgare oerhört höjda levnadskostnader, är
en reglering på bostadsmarknaden liksom på andra områden fullt berättigad,
då den går fram med vederbörligt hänsynstagande till de båda
parter det här gäller. Ett stävjande av ocker på nöden för hyresbehövande
är fullt berättigat, och det är samhällets rätt att ingripa där,
såsom lagens rubrik angiver, ''oskälig hyresstegring’ förekommer, men
det är ock samhällets plikt att se till att fastighetsinnehavarnas berättigade
intressen icke åsidosättas. Man får komma ihåg att stiftas en
mot fastighetsinnehavarna alltför tyngande lag blir den ett tveeggat
svärd, som vänder eggen mot båda parterna, all enskild byggnadsverksamhet
förlamas och för städerna inträffar verklig bostadsnöd. En
fördel skulle dock detta medföra, nämligen, att den oerhörda avfolkning
från landsbygden och inflyttning till städerna, varöver med rätta klagas,
skulle avstanna; om detta är till fördel för stadssamhällena och dess utveckling
därom må andra döma. För min del tror jag icke att städerna
kunna undvara den enskilda byggnadsverksamheten, om ock, som rätt
och tillbörligt är, statens, kommunernas, bolags och enskildas företag,
vilka hava tjänstemän och arbetare i sin verksamhet, mera än hittills
komma att sörja för dessas bostäder; därför är av nöden att vid lagstiftning
härutinnan gå fram med varsamhet. Jag kan icke hjälpa, att
jag ser i de undantagslagar, som antagits under kristiden och säkerligen
än ytterligare komma att antagas, en allt för stor tendens göras
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 43 höft. (Nr 54.) 2

Motion.

TJtshottet.

Motion.

10 Lagutskottets utlåtande Nr 54.

gällande att kringskära den enskilda fastighetsägarens, förut på landet
och nu i städerna, rörelsefrihet gentemot andra näringsidkare och företagare.
Lagstiftarna borde komma ihåg, att fastighetsinnehavarna — ägare
kunna de knappast kallas då de hava sina fastigheter högt in tecknade
för skulder — äro, vare sig de bo på landet eller i städerna, i stort
sett inga kapitalister eller stora inkomsttagare, som tåla vilka pålagor
och inskränkningar som helst. De äro i allmänhet, mot många andra
samhällsmedlemmar, en mera strävsam och idog del av vårt folk, som
få hava mångahanda omsorger att få debet och kredit att gå ihop.
Oaktat allt detta lärer väl icke vara möjligt för fastighetsinnehavarna
i städerna att nu undgå det som deras likar på landsbygden, på sitt
område, redan fått påkänning av. Nu gäller endast att se till, om något
kan göras till mildrande av den inskränkning av dispositionen över
innehavd fastighet, som med denna lags antagande bliver en följd.
På den korta tid, som stått mig till buds för inträngande i denna lags
detaljer, har jag endast att motionsvis föreslå till antagande följande
ändringar. I l § bestämmes lagens tillämpning på all uthyrning, av
vad slag den vara må, då lägenheten betraktas som omöblerad. Jag
föreslår därför, att det tages under omprövning, om icke någon inskränkning
därutinnan kunde göras. I 2 § — — —».

På skäl som ovan (sid. 3) anförts finner sig utskottet icke kunna
förorda bifall till motionärens förslag vid 1 §.

Herr Gustafsson i Örebro har i sin motion anfört:

»I 2 § återfinnas bestämmelserna om hyresnämndernas kvalifikationer
och antal ledamöter, som skola vara tre, därav en ordförande. Med
den sakkännedom av grannlaga och omskiftande art, som ett rätt bedömande
av hithörande frågor kräva, torde nämndens ledamotsantal vara
alltför snävt tilltaget. Antag, att ordföranden är endera hyresgäst eller
hyresvärd, det vill säga icke fullt neutral, då blir ju av nöden, att åtminstone
från mera än ett håll motpartens syn på saken framhålles.
Jag föreslår därför, att ledamöternas antal i nämnden, förutom ordföranden,
bestämmes till fyra, med däremot svarande suppleanter, eller alternativt,
att ordföranden icke får vara vare sig hyresvärd eller hyresgäst
inom hyresnämndsområdet.»

Lagutskottets utlåtande i\r 54.

Det torde icke kunna undvikas, att i hyresnämnderna intressemotsättningarna
mellan hyresvärdar och hyresgäster understundom framträda.
De ledamöter, som skola utses av stadsfullmäktige eller annan jämställd
myndighet, komma ju att tagas från nämnda två varandra motsatta
intressegrupper. Under dessa förhållanden måste följden bliva, att ordföranden
i nämnden i många fall blir den verkligt beslutande, den som
kommer att skilja mellan de från de båda olika hållen uttalade meningarna.
Det synes därför önskligt, att de uppkomna tvistefrågorna bliva
så allsidigt som möjligt belysta. Otvivelaktigt vinnes i detta avseende
mera, om från vartdera hållet insättas i nämnden två ledamöter i stället
för en. Då härtill kommer, att de avgöranden, som nämnden har att
träffa, vanligen äro av stor ekonomisk betydelse för parterna, och att
någon rätt för part att draga dylikt avgörande under högre myndighets
bedömande i de flesta fall ej ifrågasättes, måste det vara angeläget,
att i nämndens sammansättning beredes största möjliga trygghet för ett
riktigt och väl avvägt beslut. Utskottet har på dessa grunder stannat
för en hemställan om bifall till motionen, att ledamöterna i nämnden
måtte utgöra fyra. I fråga om deras kvalifikationer föreslår utskottet
beträffande två ledamöter stadganden i huvudsaklig överensstämmelse
med de danska bestämmelserna, och synes det som om det beträffande
övriga två ledamöter borde fordras, att de vore förtrogna med ortens
hyresmarknad och åtminstone en av dem särskilt underkunnig om de
mindre bemedlades bostadsförhållanden.

Herr Bolander har i sin motion hemställt, att riksdagen ville besluta,
att 2 § tredje stycket måtte erhålla följande lydelse:

Ordföranden och hans suppleant, vilka vad angår hyresnämnd i stad
skola, såvitt möjligt är, vara lagfarna, förordnas av Konungens befallningshavande
för viss tid, Konungens befallningshavande obetaget att
när som helst återkalla förordnandet. Samma person må förordnas till
ordförande eller suppleant för ordförande, i flera hyresnämnder.

Till stöd härför har anförts:

»Beträffande hyresnämnds sammansättning föreskrives i § 2, att ordförande
och hans suppleant skola vara lagfarna. Häremot vill jag framhålla,
att det särskilt i mindre städer ofta torde kunna möta svårigheter
att till hyresnämndsordförande erhålla en lagfaren person, som är lämplig
för ett sådant uppdrag eller ens villig att åtaga sig detta. Bestämmelsen
om att ordföranden och dennes suppleant skola vara lagfarna bör
därför ej vara ovillkorlig, åtminstone icke för de mindre städerna.»

Utskottet -

Motion.

Utskottet.

Motion.

Utskottet.

12 Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Med hänsyn till de många ärenden av juridisk och närstående art,
som hyresnämnderna komma att handlägga, synes det utskottet, som om
kravet på att i stad nämndens ordförande och dennes suppleant skola
vara lagfarna näppeligen kan uppgivas. Det torde med säkerhet vara
vederbörande Konungens befallningshavande möjligt att för de städer,
däri lagen kan bliva tillämplig, erhålla två för ifrågavarande uppdrag
lämpliga jurister, som jämväl äro villiga åtaga sig uppdragen. Utskottet
vill jämväl fästa uppmärksamheten därå, att lagförslaget icke fordrar,
att hyresnämnds ordförande och hans suppleant äro bosatta inom samhället.
Utskottet har därför funnit sig icke böra förorda motionen.

Slutligen har herr Persson i Norrköping hemställt, att riksdagen
måtte besluta, att fastighetsägare och hyresgäster hava att föreslå ledamöter
i hyresnämnd, bland vilka den kommunala myndigheten skall
förrätta val.

Ehuruväl det givetvis är avsett, att såväl hyresvärdars som hyresgästers
uppfattningar och intressen skola vara företrädda inom nämnden,
är det dock ingalunda meningen, att de båda sidornas representanter
skola anses eller anse sig själva såsom mot varandra stående ombud,
vilka hava till uppgift att bevaka huvudmäns bästa. De äro likaväl som
ordföranden skiljemän med åliggande att efter bästa förstånd och samvete
såsom domare slita en dem underställd tvist. Med denna deras
ställning instämmer bättre att, såsom i det kungl. förslaget angives, den
kommunala representationen äger fritt utse de till uppdraget lämpligaste
än att den vid valet är bunden inom förslag från de olika intressegrupperna.
Vid ett dylikt förslags upprättande skulle helt visst å förslaget
uppföras allenast sådana personer, som kunde väntas komma att
med största möjliga eftertryck och uthållighet hävda förslagsställarnas
intressen, vilket med hänsyn till nämndens uppgift ingalunda vore lyckligt.
Därtill kommer, att det möter svårighet anvisa någon korporation,
åt vilken förslagsrätten kunde anförtros. En å orten tilläventyrs förefintlig
förening av hyresvärdar, resp. hyresgäster kunde i vissa fall möjligen
tilläggas dylik befogenhet, i andra fall torde en dylik sammanslutning
vara så löslig och tillfällig, att förslagsrätt knappast kunde åt
den uppdragas. Och att allenast för dylikt ändamål meddela omfattande
stadganden om anordnande av särskilda sammanträden med hyresvärdar,
resp. hyresgäster lärer knappast böra ifrågasättas. Utskottet kan därför
icke förorda bifall till motionen. Ej heller torde densamma böra för -

Lagutskottets utlåtande Nr 54. K!

anleda insättande av någon bestämmelse om förslagsrätt, utan att den
väljande myndigheten skulle vara av förslaget bunden. Något hinder
lärer icke företinnas för vem som helst att inkomma med förslag, och
denna rätt torde jämväl bliva begagnad utan lagstadgande därom.

3 §.

I andra stycket av 3 § har utskottet företagit en av utskottets förslag
rörande antalet ledamöter i nämnden betingad jämkning.

Då någon rätt att genom klagan över hyresnämnds beslut i allmänhet
åstadkomma rättelse däri icke föreslagits, har det synts utskottet
önskvärt, att genom lagstadgande lämnas nämnden öppet att själv vidtaga
rättelse i beslut, som på grund av förelupet förbiseende eller meddelade
oriktiga eller missvisande upplysningar blivit i avsevärd mån felaktigt.
Utskottet har i ett till 3 § fogat nytt stycke föreslagit ett dylikt
lagstadgande.

Herr Gustafsson i Örebro har i sin motion anfört vid förevarande
paragraf: »I § 3 säges, att nämndens protokoll skall granskas vid påföljande
sammanträde, men då ingen tid är bestämd, då påföljande
sammanträde skall hållas, kan ju rätt lång tid förflyta, innan protokollet
blir tillgängligt. Jag föreslår, att protokollet justeras inom högst en
vecka efter hållet sammanträde.»

Då enligt sista punkten i 3 § hyresnämndens protokoll icke är tillgängligt
för allmänheten, förrän detsamma granskats, är det med hänsyn
till den brådskande naturen hos de under hyresnämndens prövning dragna
frågorna och den stora vikt, som ligger uppå ett snabbt tillkännagivande
av hyresnämndens beslut, angeläget, att hyresnämndens protokoll snarast
möjligt offentliggöras, åtminstone vad själva besluten angår. Utskottet
har därför funnit motionen i förevarande fråga värd uppmärksamhet.
Emellertid synes det utskottet icke vara nödvändigt att bestämma någon
viss tid, inom vilken protokollet skall granskas. Det resultat, motionären
härutinnan vill nå, vinnes otvivelaktigt redan genom ett tillkännagivande
från nämndens sida av själva beslutets innebörd och medför ett stadgande
om dylikt tillkännagivande därjämte den fördelen, att tillkännagivandet
kan bestämmas skola ske omedelbart. Efter dessa grunder har
utskottet hemställt om ett tillägg till sista stycket i 3 §.

Motion.

Utskottet.

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Motion.

Utskottet.

6 §•

Herr Gustafsson i Örebro har i sin motion föreslagit, att bland de
i 6 § första stycket upptagna grunderna för bedömande och fastställande
av skäligt hyresbelopp måtte införas penningvärdets fall och fastighetens
taxeringsvärde.

Vad angår den först nämnda omständigheten vill utskottet erinra
om bostadskommissionens och socialstyrelsens anförande å sid. 36 i
propositionen:

»Grunderna för hyrans fastställande hava med avsikt givits en rätt
allmän formulering i syfte att hyresnämnd måtte äga nödig frihet att
beakta alla de olika omständigheter, som i de särskilda fallen kunna
förekomma. Huvudregeln har i det föregående i korthet angivits därhän,
att fastighetsägaren må hållas skadeslös för den genom krisen inträdda
förminskningen av värdet av behållningen å fastigheten. Hänsyn må
således tagas till i första rummet den absoluta minskningen av avkastningen
genom ökade utgifter för räntor, underhåll m. m., men vidare
även, då förhållandena så föranleda, till den relativa minskniugen av
värdet av behållningen genom penningevärdets fall. I särskilda fall
må även någon hänsyn till bostadsmarknadens läge i övrigt vara befogad,
särskilt där den förut betingade hyran länge utgått med oförändrat
belopp och i förhållande till lägenhetens beskaffenhet och hyresvärde
samt till hyrorna i trakten varit särskilt låg.»

Bostadskommissionen och socialstyrelsen hava alltså redan tänkt sig,
att då i 6 § säges helt allmänt, att hänsyn skall tagas till »förhållandena
i övrigt» därunder kommer jämväl »penningvärdets fall». Att särskilt omnämna
denna omständighet i den i paragrafen gjorda uppräkningen synes
ej böra ifrågakomma. I den mån det finnes vara av förhållandena påkallat,
att hänsyn toges till nämnda omständighet, lärer nämnden icke
underlåta att skänka densamma beaktande.

Beträffande motionärens hemställan, att i uppräkningen i 6 § jämväl
måtte insättas fastighetens taxeringsvärde, torde ett dylikt fullständigande
av uppräkningen icke vara erforderligt. De rent ekonomiska förhållanden,
vartill nämnden enligt uppräkningen har att taga hänsyn, synas
vara så fullständigt angivna, som behovet kan anses påkalla. Skulle
några alldeles särskilda förhållanden av ena eller andra slaget föreligga,

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

torde nämnden av skyldigheten att taga hänsyn till »förhållandena i övrigt»
hava tillräcklig anledning att beakta dem.

Den av de nuvarande förhållandena föranledda stegringen av bränslepriserna
torde vara den prisförhöjning, som vid hyresregleringen påkallar
den största uppmärksamheten. Såsom å sid. 36—37 i propositionen påpekats,
har i de av Stockholms fastighetsägareförening fastställda formulären
för hyreskontrakt gjorts en uppdelning av den hyresvärden tillkommande
gottgörelse sålunda, att särskilt pris beräknats för själva hyran
och särskilt för värmen, varjämte det senare priset bestämts kunna växla
efter det å viss tidpunkt före förfallotiden gällande kokspriset. Berörda
bestämmelse i kontraktsformuläret är av följande lydelse:

»Hyresvärden förbinder sig att förmedelst de i lägenheten installerade anordningarna
för centraluppvärmning tillhandahålla för lägenhetens uppvärmning
erforderligt värme.

För värme erlägger hyresgästen utöver hyresbelopp kvartalsvis i förskott,
samtidigt med hyreslikviden, till hyresvärden eller hans ombud ett belopp av---

Detta belopp är fixerat med hänsyn till ett kokspris av 1 krona pr hektoliter
hemkörd okrossad koks.

Skulle kokspriset över- eller understiga förenämnda standardpris sker en
motsvarande procentuell höjning eller sänkning av förenämnda kvartalsvis utgående
ersättningssumma.

Som kokspris gäller det av Stockholms stads gasverk noterade för gasverkskoks
den första i månaden före kvartalets början.»

Utskottet finner det för sin del praktiskt, att då hyreskontrakt avser
jämväl uppvärmning av den uthyrda lägenheten, hyresnämnden i
allmänhet träffar bestämmelse efter grunder liknande dem, som i
nyssintagna kontraktsbestämmelse följts. Utan tvivel skulle med en
sådan anordning i görligaste mån skipas rättvisa åt båda hållen. Utskottet
anser det emellertid böra jämväl lämnas nämnden öppet att såsom
i propositionen föreslagits bestämma visst belopp såsom ersättning för
uppvärmningen. Med anledning av den omarbetning av andra stycket
i 6 §, som utskottet sålunda verkställt, vill utskottet framhålla, att då
i stadgandet föreslagits en uppskattning efter vissa grunder av gottgörelsen
för uppvärmningen, utskottet icke ansett, att dessa grunder
skulle kunna bestämmas enbart på sätt i ovanintagna kontraktsbestämmelse
angivits, utan jämväl efter andra linjer, som vid avgörandet av
till nämnden hänskjutna fall kunna befinnas lämpliga.

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Motioner•

7 §•

Herr Bolande)'' har i sin motion hemställt, att riksdagen för sin del
ville besluta, att 7 § måtte erhålla följande lydelse:

Har jämlikt 6 § hyresnämnd för viss tid fastställt hyra för lägenhet,
gälle avtal, däri högre hyra för lägenheten betingats, såsom om hyran,
för nämnda tid överenskommits till det fastställda beloppet. År hyresbeloppet
icke av hyresnämnd fastställt, må avtal som avses i 6 § icke,
såvitt angår hyra för tid efter det denna lag vunnit tillämpning inom
området, mot hyresgästens bestridande göras gällande i vad hyresbeloppet
bestämts högre än som motsvarar,

därest lägenheten varit uthyrd för tid före den 1 oktober 1915, den
därvid senast betingade hyran, ökad för lägenheter, som omfatta högst
fem rum, kök däri inbegripet, med 15 procent och för andra lägenheter
med 25 procent, samt

därest första uthyrningen av lägenheten avsett senare tid, den därvid
för lägenheten betingade hyran, ökad för lägenheter, som omfatta
högst fem rum, kök däri inbegripet, med 5 procent och för övriga lägenheter
med 10 procent,

dock att ifråga om lägenheter, vars uppvärmning bekostas av hyresvärden,
samtliga dessa procentsatser må kunna ökas med ytterligare 5
procent.

Till stöd härför har anförts:

»I § 7 äro vissa gränser uppdragna för de hyresförhöjningar, som
en fastighetsägare mot hyresgästs bestridande kan vidtaga utan hyresnämnds
prövning. Någon skillnad har här icke gjorts mellan större
och mindre lägenheter. Det torde emellertid över huvud taget kunna
ifrågasättas, huruvida det är lämpligt, att en lag sådan som den föreslagna,
vilken ju innebär ett starkt ingrepp i en del medborgares rättigheter,
bör omfatta alla lägenheter utan avseende till storleken. Lägenheter,
som innehålla mer än fem rum, kök däri inbegripet, få väl nämligen
i många fall anses såsom en lyx, och någon reglering av hyrorna för
sådana lägenheter torde väl knappast, åtminstone för närvarande, vara
behövlig. I varje fall synes det emellertid icke riktigt, att ökningen
skall vara densamma för både stora och små lägenheter. Då man nu
i allmänhet synes vara ense därom, att en förhöjning av hyrorna under
nuvarande förhållanden är för många hyresvärdar nödvändig, synes det
mig riktigare, att mera bemedlade, som ha råd att hyra större lägenheter,
få härå den tyngsta bördan av denna hyresförhöjning. Lagför -

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

slaget utgår från att en hyresförhöj ning icke skall anses oskälig, så
länge hyresvärden icke skaffar sig en oskälig avkastning å sitt kapital.
En hel del omständigheter göra emellertid, att ett flertal hyresvärdar
för att skaffa sig skälig avkastning å sitt kapital nog måste höja vissa
hyror mer än de i 7 § angivna procentmaxima. Det finns ju nämligen
hyresvärdar som ha kontrakt bundna för flera år framåt. Vidare finnas
i en del fastigheter butiker, och beträffande dem är det ej säkert, att
en hyresförhöjning kan göras, då affären kanske icke kan bära en sådan.
Vidare måste man taga i betraktande, att fastighetsmarknaden förut på
en del håll befunnit sig i en kris, och att många fastighetsägare därför
ofta till följd av svårigheten att få lägenheter uthyrda måst uthyra
dem för så låga hyror, att de haft mycket liten eller ingen ränta å sitt
kapital. För att mot hyresgästs bestridande genomdriva en ökning,
som överstiger den i 7 § angivna, måste därför enligt förslaget en
hyresvärd vända sig till hyresnämnden och låta denna fastställa hyran.
Antalet sådana fall torde säkerligen bliva många. Då det emellertid
för att pröva, huruvida fastighetsägaren gör en oskälig vinst eller ej,
erfordras en synnerligen omsorgsfull prövning av en mängd olika
omständigheter, tror jag, att hyresnämndernas tid härför kommer att
tagas i anspråk i ett omfång, som icke i förslaget förutsatts. Detta
anser jag kunna undvikas därigenom att procentsatserna i 7 § sättas
högre för lägenheter, som omfatta mer än fem rum, kök däri inbegripet,
än för andra lägenheter. Någon fara torde detta ej innebära, då en
hyresnämnd ju under alla förhållanden på hyresgästs framställning kan
pröva, huruvida den av hyresvärden gjorda hyres förhöj ningen är skälig
eller ej. Möjligheten att vidtaga större hyresförhöjningar beträffande
lägenheter om mera än fem rum torde ej heller kunna föranleda en
hyresvärd till att söka sammanslå flera mindre lägenheter till en större,
då i 11 § uttryckligt förbud stadgats för ett sådant förfarande utan
samtycke av hyresnämnd.»

Herr Wrangel har i sin motion yrkat, att riksdagen ville besluta,
att sista momentet av 7 § måtte erhålla följande lydelse:

»dock att i fråga om lägenhet, vars uppvärmning bekostas -av hyresvärden,
ökningen utöver förut betingad hyra dessutom må utgöra
per rum högst 30 gånger det belopp, uttryckt i kronor per hektoliter,
varmed vid konkraktets underskrivande gällande kokspris överstiger 1
krona.»

Till stöd härför har anförts:

»Det förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring,
som Kungl. Maj:t i proposition nr 254 den 16 april 1917 före Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 43 höft. (Nr 54.) 3

Lagutskottets utlåtande JNr 54.

slagit riksdagen att antaga, torde visserligen, om det fastställes, komma
att medföra väsentligt ökade svårigheter vid förverkligandet av statsmakternas
strävan att råda bot på den i så hög grad avstannade nybyggnadsverksamheten,
vars kraftiga uppmuntran och främjande jag anser
vara den enda möjliga utvägen att förebygga en ytterst betänklig, att
ej säga samhällsvådlig bostadsnöd och jämväl den enda väg, som med
verklig framgång kan och bör beträdas för att motverka en alltför
häftig hyresstegring. Men om icke desto mindre lagförslaget varder
av riksdagen antaget — och jag medgiver villigt, att under nu rådande,
exceptionella förhållanden kraftiga skäl tala härför — synes det mig
vara av synnerlig vikt, att det så anpassas, att icke uppenbara orättvisor
genom detsammas tillämpning kunna åstadkommas. En sådan
uppenbar orättvisa anser jag särskilt innefattas i bestämmelsen i § 7
av lagförslaget, att, därest hyresbeloppet icke av hyresnämnd blivit
fastställt, hyra för lägenhet, vars uppvärmning bekostas av hyresvärden,
icke skulle få ökas med mera än 5 % utöver den ökning, som medgives
för annan lägenhet. Visserligen skall det enligt § 6 ankomma
på hyresnämnden att fastställa den hyra, ''som med hänsyn till höjda
räntor för intecknad gäld, ökade utgifter för fastighetens underhåll,
ökning av andra omkostnader för fastigheten och förhållandena i övrigt
må anses skälig’; men det synes mig vara helt naturligt, att hyresnämnd
härvid tager sådan hänsyn till den nyss åberopade föreskriften
i § 7, att den icke anser sig berättigad att i sin uppskattning av
hyresbeloppet i någon högre grad avvika från den enligt § 7 eljest
medgivna hyresökningen med anledning av det förhållandet, att uppvärmningen
bekostas av hyresvärden. Och dock måste på grund av
de rådande bränsleprisen en sådan, mycket avsevärd avvikning i regeln
anses både skälig och rättvis.

Den meromnämnda bestämmelsen i § 7 är nämligen, så vitt jag
förstår, principiellt oriktig och blir i praktiken orättvis. Hyresökningen
på grund av ökad bränslekostnad kan nämligen ej rättvisligen uppskattas
i procent av hyresbeloppet, utan måste beräknas till visst belopp
per rum, alldeles oberoende av rumshyrans storlek. Visserligen
torde dyrare våningar ofta innehålla större rum än billigare lägenheter,
men detta är långt ifrån alltid fallet -— man jämföre exempelvis våningar
i Stockholm med våningar i en del landsortsstäder — och skillnaden
i rumsstorlek är säkerligen i allmänhet icke sådan, att den i
verkligheten medför en i förhållande till hyrans högre belopp ökad
kostnad för uppvärmning av samma antal rum.

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

De hyresavtal, som gällde före den 1 oktober 1915, voro beträffande
hus med centraluppvärmning i allmänhet ingångna före världskrigets
utbrott. De grundade sig för den del av hyran, som betingades av
uppvärmningen, på ett kokspris av omkring 1 kr. per hektoliter; och
torde den verkliga kostnaden för uppvärmning av ett rum hava uppgått
till vid pass 40 kronor för ett år. Med nuvarande kokspris —
omkring 4 kronor per hektoliter — skulle kostnaden uppgå till bortåt
160 kronor. Enligt bestämmelsen i § 7 skulle emellertid hyresbeloppet
för en bostadsvåning, vars hyra före den 1 oktober 1915 utgick med
exempelvis 800 kronor per rum, icke få på grund av uppvärmning
höjas med mera än 40 kronor per rum, och en dylik, vars hyra motsvarade
300 kronor per rum, med endast 15 kr. Åven om man, med
frånräknande av den del av värmekostnaden, som innefattas i varmugnens
eldning och skötsel m. m., skulle sätta uppvärmningskostnaden
per rum under vintern 1914—1915 så låg som 30 kronor, betingar
emellertid det nuvarande bränslepriset en årskostnad per rum av omkring
120 kronor. En ökning av den före den 1 oktober 1915 gällande
hyran med 90 kronor endast på grund av stegrad kostnad för
uppvärmning kan alltså ingalunda anses oskälig.»

Slutligen har herr Gustafsson i Örebro i sin motion anfört:

»Föreslagen höjning för av hyresvärd bekostad uppvärmning av uthyrd
lägenhet, fem procent, är, även om det betraktas som medeltal,
efter nuvarande koks- och kolpriser alltför lågt, och bör, med full rättvisa
åt båda hållen, sättas till tio procent av hyresbeloppet.»

Utskottet har funnit det vara förenat med utomordentliga svårigheter
att taga ställning till de i senare delen av 7 § intagna bestämmelserna,
som beröras i herrar Bolanders, Wrangels och Gustafssons motioner.
Bestämmelser i den föreslagna riktningen komma tydligtvis att i hög grad
underlätta hyresnämndernas verksamhet, därigenom att hyresvärden ofta
torde nöja sig med att begära den utan hänskjutande till hyresnämnd tillåtna
förhöjningen och hyresgästen medgiver en dylik begäran. Till underlättande
av hyresnämndernas arbetsbörda, som säkerligen blir mycket
tyngande, är bestämmelsen sålunda särdeles önskvärd. Å andra sidan
kan emellertid befaras, att fastställandet av viss stegringsgräns skall
egga till hyresförhöjning utöver vad eljest av hyresvärden tillämats.
Vid övervägande av dessa synpunkter har utskottet funnit det hart
när omöjligt att för hela riket finna en procentsats, som något så när

Utskottet.

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Motion.

Utskottet.

kan på sätt nyss nämnts bidraga till lättande av hyresnämndernas arbete
utan att locka till hyreshöjningar. De skiftande förhållandena å olika
orter hava synts böra föranleda befogenhet för hyresnämnden å varje
särskild ort att bestämma den procentsats, intill vilken höjning är giltig
utan hänskjutande till nämnden.

Emellertid har utskottet icke kunnat anse tillrådligt att utesluta
varje direkt i lagen gjord fixering av procentsatser. Under alla förhållanden
äro ju dessa till en viss ledning vid nämndernas fastställande av
de för orten speciella procentsatserna. Nämnden torde i många fall, om
dess verksamhet skall börja med avgörandet av eu så allmän fråga som den
förevarande, vilken kräver en ingående kännedom om hyresmarknaden,
hava svårt att bestämma sig. Dessa och andra omständigheter hava
kommit utskottet att stanna vid ett förslag att i lagen fixera vissa procentsatser
med rätt för hyresnämnd att var för sitt område bestämma
andra, vilka därefter tillkommer samma verkan som förut tillkommit de
i lag bestämda.

Då utskottet härefter granskat de procentsatser, som föreslagits att
i lagen upptagas, har utskottet, med hänsyn till förhållandena på ett flertal
mindre orter och då det i varje fall enligt utskottets förslag står
hyresnämnden fritt att för sitt område bestämma en generell höjning,
funnit sig kunna hemställa om att den i 7 § föreslagna siffran 15 procent
bestämmes till 10.

Beträffande särskilt herr Wrangels motion får utskottet jämväl hänvisa
till sitt anförande vid 6 §.

8 §•

Vid denna paragraf har herr Persson i Norrköping hemställt, att
riksdagen måtte besluta, att uppsägning från hyresvärds sida av hyresavtal
om omöblerad lägenhet skall vara utan verkan, även om uppsägning
ägt rum under loppet av de sista etthundratjugo dagarna förrän
lagen blivit gällande för det område där fastigheten ligger.

Om denna fråga hava bostadskommissionen och socialstyrelsen
anfört:

»Bestämmelserna om uppsägning hava icke förlänats retroaktiv verkan.
Hava oskäliga hyresanspråk sålunda framställts inom fyra månader
närmast före det lagen blir gällande och icke av hyresgäst godkänts,
samt har hyresgästen till följd därav blivit till avflyttning uppsagd, så

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

kan visserligen hyresstegringen komma under hyresnämnds prövning
och en skäligen nedsatt hyra fastställas, men däremot icke den en gång
skedda uppsägningen genom hyresnämnds åtgöranden förlora sin verkan.
Att vissa obilligheter härigenom kunna tänkas uppkomma, skall ej förnekas,
men då ett annat förfarande skulle leda till att samma lägenhet
kunde komma att äga flera olika hyresgäster med alla härav följande
komplikationer, hava kommissionen och styrelsen funnit sig böra avstå
från bestämmelser i sådan riktning. Olägenheterna av att ej giva inskränkningarna
av rätten till uppsägning retroaktiv verkan äro uppenbarligen
vida mindre än de formella och praktiska svårigheterna vid
den motsatta vägen.»

Vad bostadskommissionen och socialstyrelsen sålunda anfört finner
utskottet äga giltighet och har utskottet med åberopande därav icke
kunnat förorda bifall till nu förevarande motion.

Herr Gustafsson i Örebro har i sin motion föreslagit införande av
bestämmelse, att hyresnämnd ej får hindra uppsägning av hyresgäst, om
husvärd och hyresgäster i samma hus samstämmigt förklara, att uppsagd
hyresgäst genom trätgirigt och oordentligt levnadssätt eller eljest, för
övriga i huset varande hyresgäster, åstadkommer otrevnad.

F/n ligt, förevarande paragraf står det hyresvärden fritt, att därest
han hos domstol eller överexekutor förmår styrka sådana förhållanden,
som enligt allmän lag föranleda hyresrättens förverkande, genomdriva
hyresgästens avlägsnande. Förefinnes eljest skälig anledning till missnöje
med hyresgästen, lärer, ehuru i förslagets lagtext intet sagts därom,
att hyresnämnd vid prövning av fråga om uppsägning har att taga hänsyn
till alla åberopade och sig företeende omständigheter, det kunna
med säkerhet förväntas, att jämväl denna synpunkt kommer att från
nämndernas sida beaktas. Då emellertid det synes lämpligt, att detta
även varder i lagens text uttalat, har utskottet funnit anledning att i
sålunda angivet syfte verkställa eu omarbetning av tredje stycket i 8 §.

Herr Gustafsson i Örebro har i sin motion vid 8 § ytterligare
anfört:

»Hyresnämnds i sista delen av denna paragraf omnämnda meddelande
av samtycke till uppsägning, som enligt lagförslaget skall ske å
tredje dagen, torde Titan olägenhet för hyresnämnden men till nytta för
hyresvärden, kunna ske senast på femte dagen. Två veckor bör vara
tillräckligt för nämnden att kunna fatta beslut.»

Motion.

TJtshottet.

Motion.

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Utskottet.

Motion.

Utskottet.

Motion.

3 kap. 26 § och 2 kap. 38 § i lagen om nyttjanderätt till fast
egendom giva hyresvärden rätt att, om hyresgästen icke träffas, då han
sökes för uppsägning, verkställa uppsägningen på ett i sistnämnda lagrum
föreskrivet sätt: genom att avlämna uppsägningen å posten i rekommenderat
brev under hyresgästens vanliga adress samt skriftligen
meddela underrättelse om uppsägningen åt hans husfolk, om sådant
finnes, men eljest fästa dylik underrättelse å hans husdörr. Med hänsyn
till enkelheten i detta, då hyresgästen ej träffas, medgivna förfaringssätt,
synes den genom stadgandet i 8 § sista stycket åt hyresvärden förbehållna
tid för verkställande av uppsägning vara fullt tillräcklig och har
utskottet därför icke förordat bifall till motionen.

ii §■

På sätt i propositionen å sid. 38 framhålles, tillhöra de flesta frågor,
som omförmälas i 11 §, även byggnadsnämnds prövning, varförutom
dylika ärenden kunna falla under magistratens eller hälsovårdsnämndens
avgörande. Dylikt sammanhang har jämväl föranlett, att i första stycket
av 11 § gjorts förbehåll i avseende å myndighets prövning. Då ordalagen
tilläventyrs skulle kunna giva rum för den uppenbarligen ej avsedda
mening, att vederbörande myndighets prövningsrätt genom förevarande
lagbestämmelse * skulle hava inskränkts, har utskottet ansett
ordet »oundgängligen)) böra utgå.

Till andra stycket i paragrafen har utskottet hemställt om ett tilllägg,
beträffande vilket utskottet får hänvisa till vad utskottet ovan
(sid. 4) anfört.

Herr Gustafsson i Örebro har i sin motion vid 11 § föreslagit den
ändringen, att hyresnämnds förbud om ändring av eller ändrat bruk av
förut uthyrd lägenhet icke skall vara gällande, om ändringen eller
bruket är föranlett av ägarens eget eller hans anhörigas behov.

Med anledning av motionen och på enahanda skäl, som anförts vid
8 § tredje stycket, har utskottet verkställt en omarbetning av 11 § tredje
stycket efter samma linjer, som för omarbetningen av det först nämnda
lagrummet angivits.

Slutstadgandet.

Herr Gustafsson i Örebro har i sin motion anfört:

»I slutstadgandet föreskrives lagen gälla till den 1 oktober 1918,
men för hyresavtal, ingångna att gälla längre tid, skall lagen i vissa

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

iall gälla under hela den tid hyresavtalet är bestämt. Detta synes mig
obilligt. Om två personer överenskommit om en viss hyra att utgå
årligen under, låt oss säga, tio år, men så inträder ett förhållande, som
föranleder en lag om allmän hyresreglering på ett år, varefter lagen
upphör, varför skall, som i här nämnt fall, lagen gälla ytterligare i nio
år? Riktigast synes mig vara, att, då förhållandena för undantagslagens
giltighetstid i övrigt upphört, den även upphör att gälla i sin helhet,
vilket jag härmed föreslår.»

Då hyresnämnden enligt 6 § första stycket icke kan fastställa hyra
för längre tid än högst ett år åt gången, föreligger intet sådant förhållande,
som motionären omförmäler. Det nyssberörda stadgandet föranleder
emellertid i åtskilliga fall lagens faktiska giltighet till den 1
oktober 1919. Detta torde emellertid vara avsett och någon erinran däremot
lärer ej kunna ifrågakomma.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

l:o) att riksdagen måtte, med tillkännagivande att
Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke kunnat i
oförändrat skick av riksdagen godkännas, i anledningav
sagda proposition och i ämnet väckta motioner, för
sin del antaga följande

Kungl. 31aj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Lag

med vissa bestämmelser mot oskälig liyresstegring m. m.

Lagens tillämplighetsområde.

1 §■ _ _ i §•

Denna lag äger tillämpning i Denna lag äger tillämpning i

stad, vars mantalsskrivna folkmängd stad, käfling och municipal samhälle,
vid 1916 års ingång översteg 15,000. vars mantalsskrivna folkmängd vid

1916 års ingång översteg ö,000.

TJtskottet.

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Konungen äger ock förordna, att
lagen skall tillämpas i annan stad
eller köping eller annat municipalsamhälle,
så ock eljest i kommun
eller del av kommun, varest uthyrning
av omöblerade lägenheter
för bostads-, affärs- eller annat ändamål
förekommer i större utsträckning.
Sådant förordnande varder
ej meddelat, innan den myndighet,
som utövar kommunens, köpingens
eller municipal samhällets beslutanderätt,
yttrat sig i frågan.

Om hyresnämnd.

2 §•

För område, där denna lag
äger tillämpning, skall finnas en
hyresnämnd. Den myndighet som
utövar kommunens, köpingens eller
municipalsamhällets beslutanderätt,
äge dock bestämma, att inom området
skola inrättas flera hyresnämnder,
envar för viss del av området.

Hyresnämnd består av ordförande
och två ledamöter. För envar av
dem skall finnas suppleant.

Ordföranden och hans suppleant,
vilka vad angår hyresnämnd i stad
skola vara lagfarna, förordnas av
Konungens befallningshavande för
viss tid, Konungens befallningshavande
obetaget att när som helst
återkalla förordnandet. Samma person
må förordnas till ordförande
eller suppleant för ordförande i flera
hyresnämnder.

2 §.

För område, där denna lag äger
tillämpning, skall finnas en hyresnämnd.
Den myndighet, som utövar
kommunens, köpingens eller municipalsamhällets
beslutanderätt, äge
dock bestämma, att inom området
skola inrättas flera hyresnämnder,
envar för viss del av området.

Hyresnämnd består av ordförande
och fyra ledamöter. För envar av
dem skall finnas suppleant.

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Knuffl. Maj:ts förslår/.

De två ledamöterna och deras
suppleanter utses av den myndighet,
som utövar kommunens, köpingens
eller municipalsamhällets
beslutanderätt, att tjänstgöra tills
vidare eller viss tid. Av dessa ledamöter
och suppleanter skola ene ledamoten
och hans suppleant vara förfarna
i byggnad sverksamhet samt äga
till uthyrning avsedd fastighet inom
hyresnämndens verksamhetsområde.
Den andre ledamoten eller hans suppleant
må icke äga eller vara vice värd
för sådan fastighet; de skola hava
på erfarenhet grundad kännedom om
de mindre bemedlades bostadsförhållanden.
I övrigt skall om valbarhet
till hyresnämnd, så ock om rätt
för den, som blivit vald, att avsäga
sig uppdraget gälla vad i enahanda
avseenden är stadgat i fråga om
hälsovårdsnämnd.

Stadsläkare och bostadsinspektör,
där sådan finnes, äga att närvara
vid hyresnämnds sammanträden, om
vilka underrättelse skall meddelas
dem i god tid förut, samt att deltaga
i överläggningarna men ej i
besluten. De hava att tillhandagå
hyresnämnd med det tjänstebiträde,
som av nämnden påkallas.

3 §■

Vid handläggning hos hyresnämnd
av frågor, om vilka i 6, 8
och 11 §§ sägs, skall beträffande
jäv mot nämndens ordförande och

Bihang till riksdagens protokoll 1917.

Utskottets förslag.

De fyra ledamöterna och deras
suppleanter utses av den myndighet,
som utövar kommunens, köpingens
eller municipalsamhällets
beslutanderätt, att tjänstgöra tills
vidare eller viss tid. Av dessa ledamöter
och suppleanter skola två
ledamöter och suppleanter för dem
äga eller förvalta till uthyrning avsedd
fastighet. Övriga två ledamöter
och suppleanter för dem, vilka ej
må äga eller förvalta fastighet som nyss
sagts, skola äga kännedom om ortens
hyresmarknad och åtminstone den ene
ledamoten och den ene suppleanten
särskilt om de mindre bemedlades
bostadsförhållanden. I övrigt skall
om valbarhet till hyresnämnd, så
ock om rätt för den, som blivit
vald, att avsäga sig uppdraget gälla
vad i enahanda avseenden är stadgat
i fråga om hälsovårdsnämnd.

Stadsläkare och bostadsinspektör,
där sådan finnes, äga att närvara
vid hyresnämnds sammanträden,
om vilka underrättelse skall medmeddelas
dem i god tid förut, samt
att deltaga i överläggningarna men
ej i besluten. De hava att tillhandagå
hyresnämnd med det
tjänstebiträde, som av nämnden påkallas.

3 §■

Vid handläggning hos hyresnämnd
av frågor, om vilka i 6, 8
11 §§ sägs, skall beträffande jäv
mot nämndens ordförande och leda 9

samt. 43 höft. (Nr 54.) 4

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Kungl. Maj:ts förslag.
ledamöter i tillämpligadelar gälla vad
allmän lag stadgar om domarjäv.

Hyresnämnd må ej fatta beslut
med mindre den är fulltalig. Som
beslut gäller den mening flertalet
omfattar eller, där var har sin särskilda
mening, den, som ordföranden
uttalat.

Utskottets förslag.

möter i tillämpliga delar gälla vad
allmän lag stadgar om domarjäv.

Hyresnämnd må ej fatta beslut
med mindre den är fulltalig. Som
beslut gäller den mening, som efter
jämkning, där sådan erfordras och
kan ske, omfattas av mer än halva
antalet av de röstande. Finnes ingen
sådan mening, gäller den, som erhållit
flera röster än någon annan, eller,
därest två sådana meningar finnas,
den som efter förnyad omröstning mellan
dem erhåller de flesta rösterna.
Har var röstande sin mening, gäller
ordförandens.

Finner nämnden, att dess beslut
på grund av för elupet förbiseende eller
meddelade oriktiga eller missvisande
upplysningar blivit i avsevärd mån
felaktigt, äge nämnden att förordna
om den rättelse, som därav må föranledas.

Vid hyresnämnds sammanträde
föres protokoll, upptagande nämndens
beslut; och skall riktigheten
av detta protokoll granskas senast
vid nästa sammanträde. Så snart
dylik granskning skett, skall protokollet
vara tillgängligt för allmänheten.
Sker ej granskningen genast,
skall besked om nämndens beslut omedelbart
lämnas part, som sådant begär.

4 §•

De uppgifter, som lämnas hyresnämnd vid handläggning av frågor,
om vilka i 6 och 8 §§ förmäles, må ej mot vederbörande uppgiftslämnares
önskan upptagas i nämndens protokoll eller skrivelser i vidare
mån, än som för avfattande av nämndens beslut är oundgängligen
erforderligt. Ej heller må de i annan man av nämndens ordförande,
ledamöter eller tjänstemän yppas.

Lagutskottets utlåtande Nr .54.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

5 §•

Frågor om tjänstebefattningar hos hyresnämnd, om gottgörelse till
nämnden och dess tjänstemän samt om anvisande av övriga för nämndens
verksamhet erforderliga medel avgöras av den myndighet, som
utövar kommunens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt.

I enahanda ordning må instruktion för hyresnämnd antagas.

Om hyresbelopp och uppsägning av hyresavtal.

6 §•

Fordras för omöblerad lägenhet,
vartill i denna lag räknas jämväl
omöblerat rum, som är uthyrt eller
avsett att uthyras av husägaren eller
eljest, högre hyra, än den, som
enligt senast gällande hyresavtal
varit för lägenheten betingad,
ankommer på hyresnämnden att,
efter framställning av hyresvärd,
hyresgäst eller hyressökande, eller
där nämnden eljest finner anledning
därtill, fastställa den hyra,
varje gång för högst ett år, som
med hänsyn till höjda räntor för
intecknad gäld, ökade utgifter för
fastighetens underhåll, ökning av
andra omkostnader för fastigheten
och förhållandena i övrigt må anses
skälig. Lag samma vare, där hyresavtal
träffas om omöblerad lägenhet,
innefattande höjning av hyran
utöver senast gällande hyresbelopp,
så ock där sådant avtal träffats
under loppet av de sista etthundratjugu
dagarna förrän denna lag
blivit gällande för det område, där

6 §•

Fordras för omöblerad lägenhet,
vartill i denna lag räknas jämväl
omöblerat rum, som är uthyrt eller
avsett att uthyras c av husägaren
eller eljest, högre hyra, än den,
som enligt senast gällande hyresavtal
varit för lägenheten betingad,
ankommer på hyresnämnden att,
efter framställning av hyresvärd,
hyresgäst eller hyressökande, eller
där nämnden eljest finner anledning
därtill, fastställa den hyra, varje
gång för högst ett år, som med
hänsyn till höjda räntor för intecknad
gäld, ökade utgifter för fastighetens
underhåll, ökning av andra
omkostnader för fastigheten och
förhållandena i övrigt må anses
skälig. Lag samma vare, där hyresavtal
träffas om omöblerad lägenhet,
innefattande höjning av hyran utöver
senast gällande hyresbelopp,
så ock där sådant avtal träffats
under loppet av de sista etthundratjugu
dagarna förrän denna lag
blivit gällande för det område, där

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Kungl. Maj:ts förslag.
fastigheten ligger; dock att i sistnämnda
fall nämndens prövning ej
må avse hyran för tid före lagens
trädande i tillämpning inom området.

Vid bedömande av hyresbelopp för
lägenhet, vars uppvärmning bekostas
av hyresvärden, skall nämnden särskilt
fastställa det belopp, som skall
utgöra ersättning för uppvärmningen.

Under hyra inbegripes varje ekonomisk
gottgörelse, som för upplåtelsen
tillkommer hyresvärden.

7 §■

Har jämlikt 6 § hyresnämnd för
viss tid fastställt hyra för lägenhet,
galle avtal, däri högre hyra
för lägenheten betingats, såsom om
hyran för nämnda tid överenskommits
till det fastställda beloppet.
År hyresbeloppet icke av hyresnämnden
fastställt, må avtal som
avses i 6 § icke, såvitt angår hyra
för tid efter det denna lag vunnit
tillämpning inom området, mot
hyresgästens bestridande göras gällande
i vad hyresbeloppet bestämts
högre än som motsvarar,

därest lägenheten varit uthyrd
för tid före den 1 oktober 1915,
den därvid senast betingade hyran,
ökad med 15 procent, och

därest första uthyrningen av lägenheten
avsett senare tid, den

Utskottets förslag.

fastigheten ligger; dock att i sistnämnda
fall nämndens prövning ej
må avse hyran för tid före lagens
trädande i tillämpning inom området.

För lägenhet, vars uppvärmning
besörjes av hyresvärden, skall nämnden
särskilt fastställa hyresbeloppet för
lägenheten utan uppvärmning. Ifråga
om ersättning för uppvärmningen må
bestämmas, att densamma skall utgå
antingen med visst belopp eller efter
grund, som nämnden finner skälig.

Under hyra inbegripes varje ekonomisk
gottgörelse, som för upplåtelsen
tillkommer hyresvärden.

7 §■

Har jämlikt 6 § hyresnämnd för
viss tid fastställt hyra för lägenhet,
gälle avtal, däri högre hyra för
lägenheten betingats, såsom om hyran
för nämnda tid överenskommits
till det fastställda beloppet. År
hyresbeloppet icke av hyresnämnden
fastställt, må avtal som avses
i 6 § icke, såvitt angår hyra för
tid efter det denna lag vunnit tilllämpning
inom området, mot hyresgästens
bestridande göras gällande
i vad hyresbeloppet bestämts högre
än som motsvarar,

därest lägenheten varit uthyrd för
tid före den 1 oktober 1915, den
därvid senast betingade hyran, ökad
med 10 procent, och

därest första uthyrningen av lägenheten
avsett senare tid, den där -

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Kungl. Maj:ts förslag.
därvid för lägenheten betingade
hyran, ökad med 5 procent,

dock att i fråga om lägenhet, vars
uppvärmning bekostas av hyresvärden,
ökningen utöver förut betingad
hyra må utgöra i förra fallet
20 procent och i det senare 10
procent.

8 §•

Uppsägning från hyresvärds sida
av hyresavtal om omöblerad lägenhet
vare utan verkan, med mindre
hyresgästen skriftligen förklarar sig
villig att låta avtalet upphöra eller
hyresnämnden på förhand lämnat
sitt samtycke till densamma eller
fall föreligger, som enligt bestämmelserna
i 1 kap. 3 § andra stycket
eller i 3 kap. 21—24 §§ av lagen
den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom berättigar till uppsägning.

Där för lägenhet, som omfattar
högst fyra rum, kök däri inbegripet,
och helt eller delvis är avsedd
till bostad, hyran enligt avtalet
skall erläggas i förskott för längre
tid än en månad, berättigar underlåtenhet
härutinnan icke till uppsägning,
så länge hyresgästen sist

Utskottets förslag.

vid för lägenheten betingade hyran,
ökad med 5 procent,

dock att i fråga om lägenhet,
vars uppvärmning bekostas av
hyresvärden, ökningen utöver förut
betingad hyra må utgöra i förra
fallet 15 procent och i det senare
10 procent.

Finner nämnden med hänsyn till
förhållandena inom dess verksamhetsområde,
att större förhöjning av förut
betingade hyresbelopp bör gälla utan
att särskilt underställas nämndens
prövning, äge nämnden att därom
förordna.

8 §•

Där för lägenhet, som omfattar
högst fyra rum, kök däri inbegripet,
och helt eller delvis är avsedd till
bostad, hyran enligt avtalet skall
erläggas i förskott för längre tid
än en månad, berättigar underlåtenhet
härutinnan icke till uppsägning,
så länge hyresgästen sist

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Kungl. Maj:ts förslag.
å andra söckendagen av varje månad
till fullo erlägger den på samma
månad belöpande hyran.

Vid prövning av uppsägning
skall hyresnämnd särskilt beakta, i
vilken mån densamma medför svårighet
för hyresgästen att erhålla
lämplig bostad å tid, därtill hyresavtalet
uppsagts.

Har framställning om samtycke
till uppsägning, varom ovan förmäles,
inkommit till hyresnämnden
minst tjugu dagar före den dag,
då uppsägning sist kan ske, men
har icke hyresnämndens beslut i
ämnet meddelats senast å tredje
dagen före nämnda dag, skall samtycke
till uppsägningen anses
lämnat.

Utskottets förslag.

å andra söckendagen av varje månad
till fullo erlägger den på samma
månad belöpande hyran.

Vid prövning av uppsägning skall
hyresnämnd beakta ej mindre de av
hyresvärden för uppsägningen anförda
skäl än även, i vilken mån uppsägningen
medför svårighet för hyresgästen
att erhålla lämplig bostad å
tid, därtill hyresavtalet uppsagts.

9 §•

Vad i 6—8 §§ stadgats skall ej gälla beträffande lägenhet, som
icke vid denna lags ikraftträdande är för då löpande hyrestid uthyrd
och ej heller tidigare varit uthyrd.

Om skyldighet att hörsamma hyresnämnds hud.

10 §.

Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller
annans räkning uthyr omöblerad lägenhet, likasom envar hyresgäst eller
hyressökande inom området vare, på hyresnämnds kallelse, skyldig att
personligen eller, där nämnden finner sådant utan olägenhet kunna ske,
genom befullmäktiga^ i saken kunnigt ombud inställa sig inför nämnden.
Sådan kallelse, i vilken må utsättas vite för uteblivande från och
med två till och med etthundra kronor, skall delgivas i god tid förut
och senast dagen före den, då inställelse skall ske.

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Kandi. Maj:ts forslad• Utskottets förslag.

Lägenheter inom hyresnämnds verksamhetsområde, nthyrda eller
avsedda att uthyras, skola, på nämndens anfordran, av hyresvärden
eller hyresgästen hållas tillgängliga för nämnden.

Ägare av fastighet inom hyresnämnds verksamhetsområde vare
pliktig att, då hyresnämnd det begär, i den ordning nämnden angiver
lämna uppgift angående hyran vid olika tidpunkter för de inom fastigheten
inrymda lägenheterna ävensom de andra uppgifter angående
fastigheten, som nämnden må påfordra.

Om rivning av byggnader m. in.

ii §■

Utan samtycke av hyresnämnd
må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,
ej rivas, ej heller i sådan
lägenhet företagas ändringsarbete,
som påkallar lägenhetens utrymmande
eller är ägnat att leda till
avsevärd höjning av hyran eller
åsyftar att sammanslå flera lägenheter
eller att inreda bostadslägenhet
eller del därav till annat ändamål,
allt såvida icke åtgärden av
vederbörande myndighet prövas vara
med hänsyn till allmän säkerhet
eller hälsovård oundgängligen erforderlig.

Lägenhet, som, då denna lag
vinner tillämpning inom området,
användes till bostad, må ej utan
hyresnämnds medgivande tagas i
bruk för annat ändamål.

Vid prövning av nu angivna frågor
skall särskild hänsyn tagas si -

ll §•

Utan samtycke av hyresnämnd
må byggnad, inrymmande bostadslägenhet,
ej rivas, ej heller i sådan
lägenhet företagas ändringsarbete,
som påkallar lägenhetens utrymmande
eller är ägnat att leda till
avsevärd höjning av hyran eller
åsyftar att sammanslå flera lägenheter
eller att inreda bostadslägenhet
eller del därav till annat ändamål,
allt såvida icke åtgärden av
vederbörande myndighet prövas
vara med hänsyn till allmän säkerhet
eller hälsovård erforderlig.

Lägenhet, som, då denna lag
vinner tillämpning inom området,
användes till bostad, må ej utan
hyresnämnds medgivande tagas i
bruk för annat ändamål; ej heller
må utan nämndens medgivande lägenhet
uthyras möblerad, vilken icke vid
nyssnämnda tid varit uthyrd i sådant
skick.

Vid prövning av nu angivna frågor
skall hänsyn tagas till de av

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Kungl. Maj:ts förslag,
väl till den begärda åtgärdens inverkan
på hyresförhållandena i allmänhet
i orten som till svårigheterna
för vederbörande hyresgäster
att erhålla andra lämpliga bostäder.

Över hyresnämnds beslut i fråga,
varom i denna § förmäles, må klagan
föras hos Konungens befallningshavande
inom trettio dagar
efter erhållen del av beslutet. I
Konungens befallningshavandes beslut
må ändring sökas hos Konungen
genom besvär, vilka skola vara inkomna
till civildepartementet inom
den tid, som för överklagande av
förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut är bestämd.

På ansökan av hyresnämnd äge
överexekutor meddela handräckning
till återställande av olagligen rubbat
förhållande, varom i denna §
förmäles; och galle därom enahanda
bestämmelser, som för det i 191 §
utsökningslagen avsedda fall äro
stadgade.

Utskottets förslag.

hyresvärden för åtgärdens företagande
anförda skäl, till åtgärdens inverkan
på hyresförhållandena i allmänhet
i orten samt till svårigheterna för
vederbörande hyresgäster att erhålla
andra lämpliga bostäder.

Över hyresnämnds beslut i fråga,
varom i denna § förmäles, må klagan
föras hos Konungens befallningsbavande
inom trettio dagar
efter erhållen del av beslutet. 1
Konungens befallningshavandes beslut
må ändring sökas hos Konungen
genom besvär, vilka skola vara inkomna
till civildepartementet inom
den tid, som för överklagande av
förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut är bestämd.

På ansökan av hyresnämnd äge
överexekutor meddela handräckning
till återställande av olagligen rubbat
förhållande, varom i denna §
förmäles; och gälle därom enahanda
bestämmelser, som för det i 191 §
utsökningslagen avsedda fall äro
stadgade.

Om skyldighet att anmäla hyresledighet och hyresavtal.

12 §.

Envar, som inom hyresnämnds verksamhetsområde för egen eller
annans räknmg uthyr omöblerad lägenhet, är pliktig att hos nämnden
anmäla ej mindre hyresledighets inträde och upphörande med angivande
av senast betingad hyra samt i förra fallet hyresanspråk för förnyad
uthyrning och i senare fallet den vid uthyrningen betingade hyran,
än ock varje med förutvarande hyresgäst träffat avtal om fortsatt hyresupplåtelse
mot höjd hyra, ävenledes med angivande av den förutvarande
och den höjda hyrans belopp.

Om tiden och sättet för sådan anmälan förordnas av nämnden.

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Katigt. Maja# förslag. Utskottet# förslag.

Om bostadsförmedling.

13 §.

Inom stad, där denna lag äger tillämpning, skall med ledning av
de i 12 § o in förmälda anmälningar genom hyresnämnden eller annan
kommunal myndighet avgiftsfritt förmedlas uthyrning av omöblerade
lagenheter, som omfatta högst fyra rum, kök däri inbegripet, och helt
eller delvis äro avsedda till bostad.

Vid sådan kommunal bostadsförmedling skall särskilt eftersträvas
att bereda barnrika familjer lämpliga bostäder.

Huru dylik bostadsförmedling närmare skall ordnas, därom beslutes
av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmänna rådstugan.

Ansvarsbestämmelser.

14 §.

Hyresvärd, som med vetskap därom, att hyresnämnd för lägenhet
fastställt visst hyresbelopp, ändock fordrar eller mottager högre belopp

i hyra, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen
kronor.

15 §.

Bryter någon mot vad i 11 § första eller andra stycket är stadgat,
strafles med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

16 §.

. För överträdelse av de i 4 § givna stadgandena vare straffet böter
tran och med fem till och med femhundra kronor.

17 §•

Utebliver någon, som kallats att inställa sig inför hyresnämnd
utan laga förfall, varde fälld till vite, där sådant varit honom av nämnden
örelagt, eller till böter från och med fem till och med femhundra
kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 43 höft. (Nr 54.)

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Kungl. Maj.is förslag. Utskottets förslag.

Till enahanda ansvar av böter vare den förfallen, som bryter mot
vad i 10 § andra eller tredje stycket är stadgat, ellei som försummar
att i föreskriven tid och ordning göra anmälan, som föreskrives i 12 §.

Har någon i dylik anmälan eller eljest inför hyresnämnd emot
bättre vetande lämnat oriktig uppgift, vare straffet böter från och med
femtio till och med ettusen kronor; dock att straff, som här stadgas,
ej må tillämpas, där förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas
med strängare straff.

18 §.

Förseelser, som avses i 14—17 §§, skola åtalas av allmän åklagare,
de i 17 § första och andra styckena angivna vid polisdomstol, där särskild
sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan
icke finnes, vid allmän domstol och de övriga vid allmän domstol.

19 §.

Böter och viten, vilka ådömas enligt denna lag, tillfalla kommunen,
köpingen eller municipalsamhäliet.

Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling
ske enligt allmänna strafflagen.

20 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna
lag, rörande hyresnämnds verksamhet eller eljest, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen,_ enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och gäller till den 1 oktober 1918. Vad i lagen är stadgat angående
förseelse, som omförmäles i 14 §, skall fortfarande äga giltighet, så ock
bestämmelserna i 7 §, såvitt angår hyresbelopp, som blivit fastställt av
hyresnämnd eller, där hyran icke prövats av nämnden, belöper på tid
före nyssnämnda dag. Beträffande annan än i 14 § omförmäld, under
tiden för lagens giltighet begången förseelse, varå straff- eller vitespåföljd
i lagen är bestämd, skall vad därutinnan i lagen är stadgat fortfarande
gälla.

Lagutskottets utlåtande Nr ö4.

2:o) att de i ämnet väckta motionerna, i den mån
de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
under moment l:o) hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 maj 1917.

På lagutskottets vägnar:
ALBERT PETERSSON.