Lagutskottets utlåtande Nr 51 (Utlåtande 1915:LU51 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

Nr 51.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1915 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition med förslag
till lag om rätt för Konungen att stadga förbud i vissa
fall mot slaktande av svin och saluhållande av slaktat
svin.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Lindhagen, Söderbergh, Trana*,
StBrner*, Gezelius*, Lars Olsson, greve Spens, Dahl, Volerius Olsson, Pettersson
i Södertälje, Lindqvist i Stockholm, Pettersson i Bjälbo, Persson i
Norrköping, Gustafsson i Örebro och Igel*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 14 maj 1915 dagtecknad proposition, nr 200, som
hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bifogade utdrag av i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

»Lag

om rätt för Konungen att stadga förbud i vissa fall mot slaktande av svin

och saluhållande av slaktat svin.

Härigenom förordnas som följer:

Konungen äge, om sådant finnes vara av förhållandena oundgängligen
påkallat, stadga förbud mot slaktande av synbarligen dräktiga
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 samt. 44 höft. (Nr 51.) 1

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 51.

svin eller svin under viss, av Konungen bestämd vikt, så ock mot saluhållande
av slaktat svin under viss, av Konungen bestämd vikt; och
äge Konungen ej mindre att giva föreskrifter om beviljande av de
undantag från sådant förbud, som prövas skäliga, än även att stadga
straff för överträdande av dylikt förbud samt i övrigt meddela de bestämmelser,
som i anledning av nämnda förbuds utfärdande må finnas
erforderliga.

Denna lag skall träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
samt äga tillämpning till och med den 29 februari 1916. Av
Konungen jämlikt lagen meddelat förbud må ej gälla längre än till och
med sagda dag.»

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,
får utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom framgår av propositionen har statens livsmedelskommission
den 6 maj 1915 till Kungl. Maj:t avlåtit en skrivelse, vari kommissionen
— under framhållande av behovet att för såväl fläskproduktionens
vidmakthållande som svinstammens bevarande förhindra nedslagning
av undermåliga svin och dräktiga suggor, — hemställt om utfärdande
snarast möjligt av stadgande, avseende att förbjuda siaktning av
synbarligen dräktiga suggor ävensom av andra svinkreatur, som väga
mindre än 80 kilogram levande vikt, i offentligt slakthus, som omförmäles i
§ 3 av lagen den 10 oktober 1913 angående köttbesiktning och slakthus,
ävensom i enskild slakteriinrättning, som omförmäles i § 1 av
förordningen av samma dag och år angående exportslakterier samt
andra enskilda, under offentlig kontroll ställda slakteriinrättningar.
Vidare har till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet från
de under offentlig kontroll stående exportslakterierna i Malmö i anledning
av förenämnda hemställan avlämnats en skrivelse, varuti på vissa
grunder föreslagits införande av totalförbud för nedslagning av suggor
samt svin under 70 kilogram levande vikt, från vilket förbud dock i
särskilda fall dispens skulle kunna meddelas.

På grund av vad sålunda förekommit har Kung!. Maj:t ansett,
att åtgärder uti ifrågavarande angelägenhet borde vidtagas. Då emellertid
den omfattning, som borde givas åt ett dylikt förbud, icke för närvarande
kunnat med visshet avgöras samt det sålunda icke synts vara

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

lämpligt eller möjligt att redan nu framlägga ett i detalj utarbetat förslag
till bestämmelser i förevarande syfte, har Kung]. Maj:t föreslagit
riksdagen att lämna Konungen rätt att om förhållandena det oundgängligen
påkalla stadga förbud i vissa fall mot slaktande av svin och saluhållande
av slaktat svin.

Vid behandling av föreliggande spörsmål har utskottet funnit så
stora betänkligheter möta emot ett statligt ingripande av ifrågavarande
beskaffenhet, att ett dylikt synts utskottet böra ifrågasättas endast i fall,
då föreliggande omständigheter göra det oavvisligen nödvändigt med
hänsyn till fläskkonsumtionens tryggande för landets behov. Av den
utredning som förebragts i propositionen, har utskottet ej kunnat förvissa
sig om att ett dylikt behov för närvarande verkligen föreligger
eller kan väntas komma att framträda under den tid den föreslagna
lagen skulle komma att gälla. Av livsmedelskommissionens ovanberörda
skrivelse, som legat till grund för propositionen, framgår allenast, att
»en tendens att bringa till slakt icke blott fullgödda svin, utan även
undermåliga svin och dräktiga suggor» kunnat förmärkas. Att en sådan
nedslagning av undermåliga eller för svinstammens bevarande behövliga
djur äger rum i en omfattning, som är ägnad att ingiva farhågor, har
däremot icke av kommissionen påvisats. Vid sådant förhållande samt då
den tid nu nalkas, när en ny skörd kommer att tillföra landet ökad
fodertillgång, varigenom benägenheten att nedslakta såväl undermåliga
gödsvin som avelsdjur torde väsentligen minskas, har utskottet redan
av anförda skäl dragit i betänkande att tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts
förslag.

Härtill kommer, att det lärer kunna ifrågasättas, huruvida syftet
med den föreliggande propositionen kan vinnas på den av Kungl. Maj:t
föreslagna vägen, utan att svinägarna samtidigt tillfogas ekonomiskt avbräck.
Beträffande gödsvin torde det under normala förhållanden ligga
i svinägarens eget intresse att ej nedslakta eller avyttra svinet, så länge
det är undermåligt, då det i sådant tillstånd, lärer lämna sämre ekonomiskt
utbyte. Vidkommande åter avelsdjur torde dessa i regel hava så
stort värde för svinuppfödarna, att de ej nedslaktas utan särskilt tvingande
omständigheter. När undermåliga svin eller modersuggor under
nu rådande förhållanden nedslaktas, lärer det därför kunna antagas,
att detta såsom regel beror på att de för närvarande rådande ovanligt
höga foderprisen göra det ekonomiskt ofördelaktigt att behålla svinen.
Att genom lagbud tvinga svinuppfödarna härtill skulle vid sådant
förhållande knappast vara förenligt med rättvisa och billighet. Före -

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

dragande departementschefen framhåller också, att dispens från förbudet
må kunna meddelas, om icke ägaren har tillgång till foder för svinet.
Då denna förutsättning emellertid, som sagt, torde vara den vanliga
anledningen till nedslaktningen, lärer det kunna vara att förvänta, att
undantag från förbudet skulle komma att meddelas i en utsträckning,
som i stort sett gjorde hela lagstiftningens syfte förfelat.

Utskottet vill vidare framhålla, att fastställandet av en generell
viktgräns, under vilken nedslaktning av gödsvin ej finge ske, torde
erbjuda stora svårigheter, då djurens förmåga att tillgodogöra sig fodret,
vilken förmåga givetvis härvid måste tagas i betraktande, enligt vad
erfarenheten utvisar är mycket varierande. I propositionen har också
uttalats, att åsikterna om, var denna gräns lämpligen bör sättas, på
sakkunnigt håll äro delade.

Därest en lagstiftning av nu förevarande art överhuvud taget bör
komma till stånd, torde det slutligen enligt utskottets mening kunna
ifrågasättas, huruvida densamma icke, såsom livsmedelskommissionen föreslår,
borde begränsas till slakt, som utövas vid offentliga slakthus samt
enskilda, under offentlig kontroll stående slakterier. Emot ett generellt
förbud torde i övrigt betänklighet möta redan med hänsyn till den
synnerligen stora svårighet, som skulle uppstå vid en effektiv kontroll
över lagens efterlevnad.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke
måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 19 maj 1915.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

Reservationer:

av hen- Lindhagen samt

av hen Persson i Norrköping, som anfört:

Framställningen från statens livsmedelskommission om den derstädes
här i landet framträdande tendensen att bringa till slakt icke
blott fullgoda svin, utan även undermåliga svin samt dräktiga suggor,
är värd allvarlig uppmärksamhet och noggrant beaktande. Som en följd
av dylik påtalad nedslaktning uppstå nämligen ödesdigra följder av
olika slag. Fläskpriset kommer att stiga till en orimlig höjd och fara
för fläskbrist uppstår. Detta verkar i hög grad menligt och tryckande
för konsumenterna, och hur det skulle verka i händelse av att vårt land
i denna allvarliga tid tilläventyrs skulle komma i ett sådant läge, att
en allmän mobilisering icke kunde undvikas, låter sig lätt tänka. ^ Utskottet
förklarar visserligen sig icke ha blivit förvissat om att någon
sådan nedslaktning av undermåliga eller för svinstammens bevarande
behövliga djur äger rum, men någon utredning eller bevisning om
motsatsen föreligger ännu mindre. Utskottet har, som synes av dess
betänkande, stött sig enbart på lösa antaganden. Under sådana förhallanden
torde livsmedelskommissionens uppgifter, som förövngt bestyrkts
av flera på området sakkunniga, böra för riksdagen äga företräde i
beviskraft.

I slutet av sitt utlåtande säger utskottet: »Därest en lagstiftning
av nu förevarande art överhuvud taget bör komma till stånd, torde det
slutligen enligt utskottets mening kunna ifrågasättas, huruvida densamma
icke, såsom livsmedelskommissionen föreslår,_ borde begränsas till slakt,
som utövas vid offentliga slakthus samt enskilda, under offentlig kontroll
stående slakterier.» Här synes utskottet ha gjort ett medgivande om
att ifrågasatt statsingripande i vissa fall kan vara erforderligt. Att
under sådana förhållanden yrka avslag på det förevarande lagförslaget
och därigenom förhindra varje erforderlig åtgärd, hur nödvändig den an
under den utomordentliga tid intill dess riksdagen åter samlas kunde
befinnas vara, är uppenbarligen inkonsekvent och kan medföra allvarliga
skador. Så mycket mindre betänkligheter emot den ifrågasätta lagen
torde föreligga, som den blott är av provisorisk art och därjämte enbart
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 samt. M käft. (Nr 51.)

6 Lagutskottets utlåtande Nr 51.

innebäi en rätt för Kung''1. Maj:t att handla i erforderliga fall. Den
månhet om särskilt jordbrukarna och producenterna, fsom den nuvarande
regeringen ådagalagt allt sedan krisens början, borde även för lantmännen
vara tillräcklig garanti for att icke den ifrågasatta rätten av
Kung!. Maj.t kommer att användas på något sätt, som går deras skäligen
berättigade intressen för nära, samt att lagen även i övrigt kommer att
handhavas på ändamålsenligt och lämpligt sätt.

På grund av det ovan anförda yrkas,

att Kungl. Maj.ds förevarande proposition måtte
av riksdagen bifallas.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BORTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1815.