Lagutskottets utlåtande Nr 51 (Utlåtande 1912:LU51 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

*1* 51.

Ankom till Riksdagens kansli den ti maj 1912 kl. 2 e. in.

Utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 22
med förslag till lag om ändring i vissa delar af utsökning
slag en m. m. och nr 57 med förslag till lag om
ändrad lydelse af 154 och 156 §§ samma lag, dels ock
justitieombudsmannens framställning till Riksdagen om
ändrade bestämmelser i fråga om sättet för kungörande
af utmätt lös egendoms försäljning.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Widén, Söderbergh, Stärner,
Bergendahl, Alexanderson, Trana, von Banmgarten, Högberg, grefve
Spens, Petersson i Lidingö villastad, Pettersson i Södertälje, Jansson
i Edsbäcken, Olsson i See, Forsberg, Pettersson i Bjälbo och Persson
i Norrköping.

Genom en den 19 januari 1912 dagtecknad proposition, nr 22,
hvilken blifvit af båda kamrarna till lagutskottet hänvisad, har Kungl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan intagna
förslag till

l:o) Lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

2:o) Lag om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom;

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 47 käft- (Nr 51.)

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

3:o) Lag om livad iakttagas skall i afseende å införande af lagen
om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom;

4:o) Lag om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och. 22 §§ i lagen
den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt;

5:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen;

6:o) Lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september
1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så
ock angående lind anslå (''tand e af egendom i död makes bo;

7:o) Lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni
1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

8:o) Lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelsbalken; 9:o)

Lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15
oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning
och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af
järnväg under konkurs;

10:o) Lag om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen

den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof;

ll:o) Lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879
om dikning och annan afledning af vatten;

12:o) Lag om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16

maj 1884;

13:o) Lag om ändrad lydelse af 6 § i lagen den 4 maj 1906

angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast

egendom; samt

14:o) Lag om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 § andra
stycket i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och
båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

Samtliga dessa lagförslag äro afsedda att träda i kraft den 1
januari 1914.

Vidare bar Kungl. Maj:t i en den 23 februari 1912 dagtecknad,
likaledes till lagutskottet hänvisad proposition, nr 57, under åberopande
af propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, före.
.slagit Riksdagen att antaga bär nedan under punkt B) i utskottets hemställan
intagna förslag till lag om ändrad lydelse af 154 och 156 §§ utsökningslagen.
Denna proposition innehåller icke någon bestämmelse angående
den tidpunkt, från hvilken de nya bestämmelserna skola lända till efter -

Lagutskottets utlåtande Nr 51. 3

rättelse, och de skulle alltså komma att träda i kraft fyra veckor efter
deras utfärdande.

I sammanhang med dessa propositioner har utskottet till behandling
förehaft justitieombudsmannens framställning om ändrade bestämmelser
i fråga om sättet för kungörande af utmätt lös egendoms försäljning,
innefattande förslag till lag om ändrad lydelse af 88 § utsökningslagen,
hvilket finnes intaget i punkt C) af utskottets hemställan.

De omfattande lagförslag, som genom Kungl. Maj:ts proposition
nr 22 förelagts Riksdagen till pröfning, äro byggda på de i andra
afdelningen af lagberedningens förslag till jordabalk upptagna bestämmelser
angående utmätning och exekutiv försäljning af fast egendom
samt om inteckning i sådan egendom. På båda dessa viktiga lagstiftningsområden
innefatta förslagen väsentliga nyheter. Mest genomgripande
äro de ändringar, som föreslagits i utsökningslagen.

För närvarande gäller, att utmätt fast egendom skall säljas utan
hänsyn därtill, om köpeskillingen lämnar någon tillgång till betalning
af utmätningssökandens fordran, samt att hela köpeskillingen skall betalas
kontant, såvida icke annorlunda öfverenskommes mellan köparen
och vederbörande inteckningshafvare. Detta system för fastighetsexekution
— om hvilket den svenska lagstiftningen numera står skäligen
ensam — kan, såsom lagberedningen i sin allmänna motivering till de
nya bestämmelserna (J. B. II s. 442—449) närmare utvecklat, från
principiell ståndpunkt icke försvaras. Det är ock ägnadt att inverka
ogynnsamt på fastighetskrediten, ity att enligt detsamma en inteckningshafvare
riskerar, att den intecknade fastigheten varder på begäran af
någon annan inteckningshafvare eller borgenär med sämre rätt än han
exekutivt försåld till ett pris, som icke täcker den föregående inteckningen,
och till förekommande häraf kan blifva nödsakad att själf inropa
fastigheten för att därigenom rädda sin inteckning. Och äfven för
innehafvare af inteckningar af otvifvelaktig säkerhet, t. ex. sådana, som
ligga inom halfva taxeringsvärdet, medför det nu gällande systemet för
exekution i fast egendom allvarliga olägenheter på den grund, att de i
följd af fastighetens exekutiva försäljning kunna tvingas att taga kontant
likvid för sitt tillgodohafvande, oaktadt det intecknade beloppet enligt
aftal med jordägaren skall betalas enligt en bestämd amorteringsplan
eller eljest är från låntagarens sida ouppsägbart. Dessa brister i nu
gällande lagstiftning föranledde Riksdagen att i skrifvelse den 23 april
1903 anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om och i

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

hvad mån lagstiftningen angående exekutiv försäljning af fast egendom
lämpligen kunde byggas på den grund, att fastighet icke finge säljas,
med mindre köpeskillingen försloge till gäldande af de fordringar, som
skulle utgå ur fastigheten framför den, för hvars gäldande försäljningen
begärdes.

Denna princip ligger till grund för de nu framlagda förslagen och
har i dem genomförts i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den tyska
och finska lagstiftningen i ämnet. Det skall alltså åligga auktionsförrättaren
att på förhand uppgöra en s. k. borgenärsförteckning, i
hvilken skola upptagas samtliga inteckningshafvare och öfriga rättsägare
i fastigheten, ordnade efter deras inbördes företräde, och med
angifvande af hvad enhvar har att fordra i kapital och ränta (107 §).
Borgenärsförteckningen skall uppgöras med ledning af gravationsbevis
och öfriga tillgängliga handlingar; och där anmälan erfordras för att
ett anspråk skall vinna beaktande, måste anmälan göras före förteckningens
upprättande antingen vid sj kifva auktionstillfället eller vid ett
särskildt borgenärssammanträde, som kan utsättas att äga rum några
dagar dessförinnan (102 och 106 §§). I borgenärsförteckningen skall
tillika angifvas ett visst bestämdt lägsta bud för den blifvande ''försäljningen,
hvilket erhålles genom sammanräkning af de fordringsbelopp,
som i förteckningen finnas upptagna före den fordran, för hvars gäldande
försäljningen är begärd, jämte kostnaderna för förfarandet (113 §).
Bjudes en köpeskilling, som öfverstiger det sålunda sammanräknade
beloppet, blir egendomen såld; uppnås icke lägsta budet, skall frågan om
försäljning i allmänhet förfalla (126 §), och den, som påkallat försäljningen,
får då betala kostnaderna för det resultatlösa förfarandet (198 § 1 mom.).
Härmed sammanhänger, att dessa kostnader skola på anfordran förskotteras
af sökanden (3 mom. i samma §), samt att fast egendom ej
får tagas i mät för icke intecknad gäld, utan att sökanden det begärt
(63 §). Kommer försäljning till stånd, rubbas icke därigenom rättigheter,
som enligt borgenärsförteckningen falla inom lägsta budet (113 §),
och innehafvare af penninginteckningar, som äga bättre förmånsrätt
än den fordran, för hvars gäldande försäljningen ägt rum, hafva i allmänhet
hvarken skyldighet eller rättighet att taga kontant likvid för
sina inteckningar, utan dessas kapitalbelopp skola innestå i egendomen
och gå i afräkning å köpeskillingen (116 § i Kungl. Maj:ts proposition,
117 § enligt utskottets förslag).

Dessa grundsatser skola tillämpas jämväl när exekutiv försäljning
påkallats af fastighetsägarens konkursbo. Endast om fastighetens värde
öfverstiger inteckningarna, utgör den en tillgång, som kan tagas i

Lagutskottets utlåtande Nr 51. } 5

anspråk af ägarens oprioriterade borgenärer; betingar den icke så högt
pris, äga dessa icke till förfång för inteckningshafvarne genomdrifva
försäljning (114 § andra punkten), och konkursen får då afslutas utan
hinder däraf att fastigheten är osåld (124 § konkurslagen). Inteckningshafvare
och vissa andra ägarens prioriterade borgenärer hafva emellertid,
när det exekutiva förfarandet inledts al konkursboet, rätt att ansluta
sig till detsamma genom att påyrka, att försäljning må äga rum till
gäldande af deras fordran (114 § första punkten). Genom att begagna
sig al denna utväg har en inteckna! gshaf vare tillfälle att konstatera,
att fastigheten icke lämnar tillgång till betalning af hans fordran, och
han är då berättigad till utdelning ur konkursboets lösa. egendom 117
kap. 16 § handelsbalken). V

Vid sidan af reglerna om tvångsförsäljning af fast egendom hafva
i ett särskildt kapitel af utsökningslagen upptagits bestämmelser om
tvångsförvaltning af sådan egendom (169—178 §§). När egendomen
icke kunnat utmätningsvis säljas, äger utmätningssökanden påyrka, att
den sättes under särskild förvaltning af en af exekutiv myndighet
utsedd syssloman, på det att afkastningen må användas till betalning
af utmätningssökandens fordran. Dessa stadganden torde säkerligen
komma att få sin hufvudsakliga betydelse för stadsfastigheter eller öfver
hufvud fastigheter, som gifva afkastning i form af hyra eller arrende.
Att anordna tvångsförvaltning af en jordbruksfastighet, som brukats af
agaren själf, är, såsom lagberedningen framhållit, förenadt med betydande
svårigheter. Enligt svensk rätt äro nämligen kreatur och inventarier
icke att anse såsom tillbehör till den fasta egendomen, och den,
som påkallar tvångsförvaltning, måste i följd häraf vara beredd att
tillhandahålla sådana för egendomens skötsel, såvida den icke kan skötas
från någon närliggande egendom.

Af de nyheter, som föreslagits på inteckningslagstiftningens område,
är den, som afser att i svensk rätt införa det s. k. ägarehypoteket,
den mest betydelsefulla. Enligt nu gällande lag har ägaren af
en intecxnad fastighet eller hans konkursbo i händelse af fastighetens
exekutiva försäljning icke rätt till betalning för en inteckning, som är
inlöst eller eljest inneliggande hos honom, och om en inteckning är belånad
till lägre belopp än det, hvarå den lyder, eller inteckningshafvarens
fordran är genom afbetalningar minskad, tages den del af intecknade
beloppet, som icke motsvaras af någon fordran hos inteckningshafvaren,
icke i beräkning vid köpeskillingslikviden. Detta är så mycket
egendomligare,. som grundsatsen att fastighetsägaren kan med oförändiad
inteckningsrätt utsläppa en inlöst inteckning sedan länge varit

6 Lagutskottets utlåtande Nr 51.

erkänd i svensk rätt. När efterföljande inteckningshafvare i sådana fall
icke få rycka upp på den föregåendes plats, är det svårt att inse, hvarför
den tillfälliga omständigheten, att eu viss inteckning vid tiden för
egendomens exekutiva försäljning är inneliggande hos gäldenären eller
allenast delvis belånad, skall komma dem till godo. ^ Enligt moderna
rättsgrundsatser medför intecknande al fast egendom sa att säga en uppdelning
af fastigheten såsom kreditobjekt i jika många delar, som det
finnes inteckningar i egendomen, och hvarje inteckning har sitt bestämda
läge i förmånsrättsordningen. Om en inteckning »ligger» mellan 30,000
och 40,000 kronor, är det ekonomiska underlaget för densamma allenast
den del af fastighetens värde, som återstår efter afdrag af 30,000 kronor
med ränta. " Huruvida detta belopp kommer föregående inteckningshafvare
eller ägaren af den intecknade fastigheten och hans oprioriterade
borgenärer till godo, kommer icke de efterföljande vid. Det är denna
o-rundsats — att fastighetsägaren med afseende å den del af inteckningarnas
kapitalbelopp, som icke motsvaras af någon fordran hos mteckningshafvarne,
ägor åtnjuta samma rätt som eu intockningsliarvare
som plägar betecknas med uttrycket ägarehypotek och som i förslaget
fått sitt uttryck i 25 § inteckningsförordningen. Då ägarehypoteket
sålunda representerar en tillgång i fastighetsägarens hand, hvilken denne
kan göra sig till godo genom att lata afskrifva beloppet a den ursprunglio-a
inteckningshandlingen och å detsamma anskaffa en särskild intecknmgshandling
(26 § samma förordning), är det gifvet, att denna tillgång
måste kunna af hans borgenärer tagas i anspråk genom utmätning
eller vid. konkurs. I syfte att för borgenärerna underlätta realisationen af
ägarehypoteket hafva särskilda bestämmelser meddelats i 74 och 91
§| utsökningslagen, 27 § inteckningsförordningen och 51 § 2 mom.
konkurslagen.

Genom ägarehypotekets införande vinnes den fördelen, att auktionsförrättaren
vid uppgörande af borgenärsförteckningen och fastställande
af lägsta budet icke behöfver ingå i undersökning, om och till
livilket belopp hvarje i egendomen gällande inteckning är belånad; äfven
om detta icke är fallet, skall inteckningens hela kapitalbelopp tagas i
beräkning. De i åtskilliga utlåtanden öfver Riksdagens ofvan berörda
skrifvelse uttalade farhågorna, att lägsta budet ofta komme att till förfång
för utmätningssökanden sättas för högt och försäljningen till följd
däraf utebli, oaktadt fastigheten i själfva verket lämnade tillgång till
betalning af hans fordran, torde härigenom vara i det väsentliga
undanröjda. Med förslagets ståndpunkt har nämligen en oprioriterad
borgenär intet anspråk på betalning ur en intecknad fastighet, med

Lagutskottets utlåtande Nr 51. 7

mindre ^ fastighetens värde öfverskjuter inteckningarna; äro dessa helt
e er delvis obelånade, är det genom utmätning och exekutiv försäljning
åt agarehypoteket, som borgenären skall komma till sin rätt.

Med den ståndpunkt förslaget intager, har det varit möjligt att tillgodose
äfven ett annat viktigt önskningsmål, åt hvilket Riksdagen gaf
uttryck, då den 1 skrifvelse den 22 april 1903 anhöll, att Kungl. Mai:t
tacktes. taga 1 öfvervägande, om och i hvad mån ändring af inteckningsforordnmgen
och därmed sammanhängande författningar kunde ske, i
syfte att anteckningar 1 inteckningsprotokollet rörande exekutiva åtgärder
måtte lämna för hvarje fall tillräckliga och tillförlitliga upplysningar
angående namnda åtgärders betydelse för giltigheten af de inteckningar,
som däraf kunde beröras. Att den nu gällande lagstiftningen härutinnan
icke är tillfredsställande, är från alla håll erkändt. Såsom brister
r-r®nsamma Plägar man bland annat framhålla: att inteckningar, som i
.. af fastighetens exekutiva försäljning förlorat sin verkan, endast
pa sarskildt initiativ af köparen blifva dödade, och att denne ofta icke
ly1 sig om att föranstalta därom, i hvilket fall sådana värdelösa inteckningar
måste i gravationsbevis upptagas såsom gällande; att köpalen
af fastigheten icke kan få denna formellt frigjord från dylika inteckningar,
innan honom icke vidkommande tvister inteckning,skafvare
emellan angående deras inbördes företräde blifvit slutligen afgjorda;
samt att det icke finnes någon möjlighet att få bort den anteckning om
exekutiva åtgärder, som skall göras i inteckningsprotokollet och därefter
inflyter 1 gravationsbeviset, ens sedan densamma icke vidare är behöflig
såsom en varning mot belåning af inteckningar, hvilka genom det exekutiva
förfarandet kunna hafva rönt inverkan. I fråga om dessa missförhållanden
och de försök, som förut blifvit gjorda att afhjälpa desamma,
nanvisas till hvad lagberedningen därom anfört (J. B. II, s. 344_350).

Bet nya systemet för fästighetsexekutionen i förening med o-rUndsatsen
om ägarehypotek hafva gjort det möjligt att frigöra frågan om
det exekutiva förfarandets inverkan på fastighetens gravationer från dess
beroende af köpeskillingslikviden. Så snart auktionen vunnit laga kraft
och köpeskillingen erlagts, är fastigheten i inroparens hand fri från intec
ningar, som icke täckas af den bjudna köpeskillingen, och likaledes
lian sadana, som täckas af denna, men falla utom det för försäljningen
bestämda lagsta. budet, såvida icke inroparen fått afräkna dem å köpeskillingen
(23 § inteckningsförordningen). Afgörande härvid är icke
hvad som vid köpeskillingslikviden belöper å inteckningen, utan hänsyn
skall tagas allenast till borgenärsförteckningen. Inroparen kan således
iorloga öfver fastigheten för kreditändamål utan att behöfva afvakta,

Lagutskottets utlåtande Nr 51,

att likviden vinner laga kraft. Härmed sammanhänger, att lian icke
vidare behof ver vidtaga särskilda åtgärder för att få fastigheten rensad
från inteckningar, som förlorat sin verkan, utan att detta skall ske
ex officio. För sådant ändamål åligger det auktionsförrättaren att till
rätten eller domaren insända borgenärsförteckningen jämte protokoll
öfver köpeskillingslikviden (168 § ntsökningslagen), och sedan dessa
handlingar inkommit, skall i inteckningsprotokollet för hvarje särskild
inteckning, som genom försäljningen helt eller delvis förlorat sm verkan
o-öras anteckning därom (inteckningsförordningen 23 § andra punkten)
äfvensom antecknas, att det exekutiva förfarandet ledt till egendomens
försäljning (38 § andra stycket samma förordning). Sedan detta skett,
behöfver anteckning om nämnda förfarande icke vidare upptagas i gravationsbevis
angående egendomen. I syfte att få bort dylika anteckningar
för sådana fall, då försäljning skett enligt deri för närvarande
gällande ordningen, hafva särskilda bestämmelser meddelats i 4 § åt
promulgationslagen till inteckningsförordningen. _

Äfven i andra afseenden än de nu berörda innehålla de föreslagna
bestämmelserna betydelsefulla nyheter. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra om föreskriften, att i inteckningsprotokollet skall goras anteckning
om fastighetsägarens konkurs (9 § konkurslagen), om bestämmelserna
angående återvinning af inteckning till fastighetsägarens konkursbo
(36 8 4 mom. samma lag och 2 § i förordningen om urarfvagörelse),
hvilka skola träda i stället för 2 och 3 mom. af 9 § i 17 kap. handelsbalken,
samt om de ändrade stadgandena angående s. k. relaxation åt
inteckningar (33 § inteckningsförordningen). Framhållas må ock, att i
utsökningslagen införts föreskrifter om skyldighet för auktionsförrattaren
att, när likvid utfallit å en inteckning eller inroparen fått a köpeskillingen
afräkna intecknadt belopp, göra anteckning därom a mteckningshandlingen
(I31 § andra stycket och 161 §),_samt att särskilda

bestämmelser meddelats till förhindrande af att en mteckningshafvare,
som fått fastigheten dömd i mät lör sin. fordran, underlåter att bringa
detta utslag till verkställighet och därigenom på senare mteckningshafvares
bekostnad bereder sig förmånsrätt lör ränta under hela den
tid, som kan förflyta mellan utslaget och egendomens försäljning till
dessa bestämmelser (86 § andra stycket), hvilka äro föranledda al Riksdagens
skrifvelse den 13 april 1905, skall utskottet i annat sammanhang

O ^ ^

Af den redogörelse, som nu lämnats för hufvndinnehållet i de
lagförslag, som innefattas i Kungl. Maj:ts proposition nr 22, framgår,
att de ämnen, som däri upptagits till behandling, äro af ganska inveckla

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

beskaffenhet, och att det erbjuder stora svårigheter att på ett fullt tillfredsställande
sätt ordna lagstiftningen på detta område. Utskottet har
emellertid kommit till den öfvertygelsen, att de föreslagna bestämmelserna
äga afgjordt företräde framför de nu gällande särskildt i det afseende,
att de konsekvent genomföra principen, att en föregående inteckningshafvares
rätt icke röner någon inverkan genom exekutiva
åtgärder, som inledas af senare inteckningshafvare eller oprioriterade
borgenärer. Enligt utskottets tanke skall genomförandet af denna
grundsats i förening med öfriga föreslagna lagändringar komma att bidraga
till fastighetskreditens stärkande, och utskottet anser sig därför
böra tillstyrka, att förslagen i hufvudsak antagas.

En granskning af de särskilda bestämmelserna har gifvit anledning
till följande erinringar, därvid i afseende å paragrafbeteckningen följts
Kungl. Maj:ts proposition, där den i detta afseende skiljer sig från
utskottets förslag.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen.

90 §.

I denna paragraf, som i Kungl. Maj:ts proposition är ordagrant
likalydande med 88 § i nu gällande utsökningslag, har utskottet infört
den af justitieombudsmannen föreslagna tilläggsbestämmelsen angående
kungörande i ortstidning af exekutiv auktion å lös egendom, när gäldenär
eller borgenär det äskar eller sådant eljest finnes lämpligt. I fråga om
skälen för denna lagändring hänvisas till justitieombudsmannens här
nedan å sid. 22 o. f. införda framställning.

107 §. ''

I syfte att tydligare utmärka, att den i mom. 3:o) intagna satsen
»såframt rättigheten är intecknad eller grundar sig å skriftlig handling»
hänför sig till samtliga de rättigheter, hvarom i momentet är fråga,
har ordet rättigheten utbytts mot rättighet, som nu sagts.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 47 höft. (Nr 51)

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

112 §.

Jämväl i denna paragraf har vidtagits en redaktionell ändring,
hvarigenom klargöres, att innebörden af andra stycket allenast är den,
att undantagsförmåner skola beräknas för ett år, där det ej visats, att
de innestå för längre eller kortare tid.

115 och 116 §§.

Då utskottet af skäl, som i det följande skola angifvas, ansett 118
§ i Kungl. Maj:ts proposition böra utgå, har för undvikande af ändrad
nummerbeteckning å de följande paragraferna, 115 § i propositionen
uppdelats i två på det sätt, att dess första stycke, som icke står i närmare
sammanhang med de följande, ensamt kommer att utgöra 115 §
och de tre senare styckena liö §. 116 § i propositionen blir i följd

häraf 117 §, och den däri förekommande hänvisningen till 115 § har
utbytts mot en hänvisning till 116 § 3 mom.

117 §.

117 § i Kungl. Maj:ts proposition, som i utskottets förslag motsvaras
af 118 §, har synts utskottet vara i behof af förtydligande i olika
afseenden. Syftet med stadgandet har varit att fastslå, att de bestämmelser,
som i förslaget meddelas om rättsägarnes upptagande i borgenärsförteckningen
»efter det företräde dem emellan lag stadgar» samt
om villkoren för försäljningen, icke äro af tvingande natur. I propositionen
uttryckes denna grundsats på följande sätt: »Varder om rättsägares
inbördes företräde eller om villkoren för försäljningen mellan
dem, hvilkas rätt är i fråga, annorlunda öfverenskommet än i detta
kapitel är stadgadt, lände det vid borgenärsförteckningens upprättande
till efterrättelse». Enligt lagberedningens motiv till detta stadgande
(J. B. II s. 478) afser detsamma bland annat att möjliggöra lägsta budets
bestämmaDde på annat sätt, än de föreslagna stadgandena föranleda.
För så vidt öfverenskommelsen mellan rättsägarne icke afser deras inbördes
företräde, utan allenast höjning eller sänkning af lägsta budet,
skall densamma alltså enligt lagberedningens mening betraktas såsom en
öfverenskommelse angående »villkoren för försäljningen». Detta framgår
emellertid icke med full tydlighet af den föreslagna lagtexten. Att
förslagets terminologi i detta afseende lider af oklarhet, bekräftas af en

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

jämförelse med 202 och 213 §§, där lägsta budet nämnes vid sidan af
villkoren för försäljningen såsom något därifrån skildt. Enligt utskottets
tanke kan denna otydlighet lämpligen undanröjas på det sätt, att i förevarande
paragraf lägsta budet uttryckligen nämnes såsom ett exempel
på de villkor för försäljningen, hvarom öfverenskommelse kan träffas,
samt att genom förändrad affattning af 202 och 213 §§ utmärkes, att
lägsta budet betraktas såsom ett bland villkoren för försäljningen.

Jämväl i ett annat afseende gifver stadgandet i förevarande paragraf
anledning till anmärkning. Att döma af ordalydelsen skulle för
dess tillämpning erfordras, att öfverenskommelse blifvit träffad mellan
två eller flera rättsägare, men stadgandet bör uppenbarligen, såsom
också i motiven förutsättes, gälla jämväl för sådana fall, då afvikelse
från de lagstadgade villkoren för försäljningen påkallas af en enskild
rättsägare och den ifrågasatta afvikelsen icke är af beskaffenhet att beröra
annans rätt. Det är just för sådana fall, som stadgandet torde
komma att få sin hufvudsakliga betydelse. Om nämligen en rättsägare
begagnat sig af den honom enligt 87 § tillkommande befogenheten att
genom betalning af utmätningssökandens fordran inträda i dennes rätt,
bereder 117 § honom tillfälle att få lägsta budet så förhöjdt, att hans
egen fordran eller rättighet faller inom detsamma och sålunda blir oberörd
af försäljningen. Särskildt när egendomen blifvit utmätt för fordran,
som äger förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken, kan denna befogenhet
vara af värde för en inteckningshafvare, som vill undgå att
taga kontant likvid för sin fordran (jfr J. B. II s. 448, 461—462). Från
juridisk synpunkt torde detta förhållande visserligen kunna förklaras
sålunda, att den rättsägare, som inlöst utmätningssökandens fordran, i
egenskap af dennes rättsinnebafvare träffar en öfverenskommelse med
sig själ! såsom innehafvare af fordran eller rättighet med sämre rätt.
Ett sådant betraktelsesätt måste dock för lekmannauppfattning framstå
såsom konstladt. Stadgandet skulle gifvetvis vinna i lättfattligbet,
om genom detsamma uttryckligen fastsloges, att hvarje rättsägare är
berättigad att påkalla sådana afvikelse!'' från de lagstadgade villkoren
för egendomens försäljning, hvarigenom annans rätt icke beröres. En
bestämmelse af detta innehåll bar därför af utskottet införts i förevarande
paragraf. I fråga om dess tillämpning vill utskottet erinra, att,
om en rättsägare inlöst utmätningssökandens fordran, en förhöjning af
lägsta budet till sådant belopp, att hans egen fordran eller rättighet
faller inom detsamma, icke kräfver samtycke af mellanliggande inteckningshafvare
eller andra rättsägare (jfr J. B. II s. 478).

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

118 §.

Kungl. Maj:ts proposition innehåller, att borgenärsförteckningen
skall underskrifvas af auktionsförrättaren, och att de rättsägare, som
äro nöjda med förteckningen, skola lämnas tillfälle att å densamma
teckna sitt godkännande. Förstnämnda föreskrift synes utskottet obehöflig.
Det mest praktiska tillvägagångssättet torde vara, att borgenärsförteckningen
införes i auktionsprotokollet eller, där särskildt borgenärssammanträde
enligt 102 § hållits, i det därvid förda protokollet. Då
dessa protokoll naturligen underskrifvas af auktionsförrättaren, finnes
ingen anledning, att han särskildt undertecknar borgenärsförteckningen.

Bestämmelsen, att de rättsägare, som nöjas åt borgenärsförteckningen,
skola teckna sitt godkännande å densamma, bär sin förebild i
124 § af nu gällande utsökningslag, där motsvarande föreskrift meddelas
i fråga om tecknande af godkännande å den fördelningslängd,
som skall uppgöras vid köpeskillingslikviden. Denna föreskrift kan i
allmänhet icke efterlefvas. Äfven om fördelningslängden är på förband
uppgjord och utskrifven, framkomma vanligen vid själfva likvidstillfället
yrkanden eller upplysningar, som föranleda rättelser eller jämkningar i
densamma. Att då ajournera sammanträdet under så lång tid, som
erfordras för utskrifvande af ny fördelningslängd, allenast för att lämna
de rättsägare, som möjligen kunna vara därtill villiga, tillfälle att teckna
sitt godkännande å längden, skulle vålla onödig tidsntdräkt. Att sådant
godkännande tecknas, är ock obehöflig^ då protokollet äfven därförutan
måste äga vitsord likaväl i fråga om gjorda medgifvanden som framställda
yrkanden. Samma synpunkter göra sig gällande i fråga om den
föreslagna bestämmelsen, att rättsägarne skola teckna godkännande å
borgenärsförteckningen, åtminstone för sådana fall, då denna upprättas
vid själfva auktionstillfället. Har särskildt sammanträde föregått auktionen,
få visserligen inga nya yrkanden, som kunna föranleda rubbning
i förteckningen, göras vid själfva auktionen, och om förteckningen är
på förhand utskrifven, möta därför inga praktiska hinder att låta de
vid auktionen närvarande rättsägarne teckna sitt godkännande å densamma,
men då intet härigenom skulle vinnas, synes föreskriften ej
heller för dessa fall böra bibehållas.

På grund af hvad sålunda anförts anser sig utskottet böra hemställa,
att 118 § i Kungl. Maj:ts proposition helt och hållet utgår, samt
att en däraf betingad ändring vidtages i 145 § af förslaget, hvilken
återgifver innehållet af nuvarande 124 §.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

130 §.

Det förekommer icke sällan, att en inropare, som icke kan fullgöra
sin betalningsskyldighet, vid den nya auktion, som i anledning
häraf utlyses, själf eller genom någon för ändamålet anlitad mellanhand
ånyo inropar fastigheten till samma eller högre pris och såsom
säkerhet för betalningsskyldighetens fullgörande hänvisar till det belopp,
som vid den föregående auktionen af honom erlagts, eller till pant eller
borgen, som då blifvit af honom ställd. Särskild! när det är gäldenären
själf, som inropat fastigheten, har det inträffat, att detta upprepats
gång efter annan, och att han på detta sätt lyckats förhala egendomens
försäljning. I syfte att undanröja detta missförhållande väcktes
vid 1896 års riksdag inom Andra kammaren en motion, nr 72, hvilken
hänvisades till lagutskottet. Utskottet fann emellertid den af motionären
ifrågasatta lagändringen icke kunna förordas och hemställde i sitt utlåtande
nr 53, att motionen icke måtte föranleda till någon åtgärd.
Detta blef också kamrarnas beslut.

Kungl. Maj:ts proposition innehåller inga särskilda bestämmelser
i syfte att försvåra inrop af den, som redan en gång brustit i sin
betalningsskyldighet. Emellertid har af annan anledning i förevarande
paragraf föreslagits den ändring, att, när inroparen icke fullgör likviden,
auktionsförrättaren skall utan att afvakta resultatet af den nya auktionen
skrida till försäljning af den pant, som inroparen kan hafva ställt, eller
utsöka borgensförbindelsen hos hans löftesman. Denna bestämmelse är
i viss mån ägnad att motverka försök af den försumlige inroparen att
neutralisera verkningarna af sin försumlighet genom att själf ånyo inropa
egendomen. För sådana fall, då inroparen kontant erlagt en sjättedel
af köpeskillingen, leda de föreslagna bestämmelserna däremot icke
till annat resultat än de nu gällande. Båda synas gifva vid handen,
att, om egendomen vid det nya utropet går till mera än vid det föregående,
någon ersättningsskyldighet icke skulle åligga den försumlige
inroparen. Huruvida en sådan tolkning är riktig, må här lämnas därhän.
Säkert är, ati den omständigheten, att vid det nya utropet bjudes
lika mycket eller mera än vid det föregående, icke bör fritaga den
förre inroparen från betalningsskyldighet under annan förutsättning,
än att den nye inroparen fullgör hvad honom i följd af inropet åligger.
Om ej heller denne fullgör likviden och egendomen vid en tredje auktion
betingar lägre pris än vid den första, bör prisskillnaden kunna uttagas
af förste inroparen, honom obetaget att för hvad han sålunda nödgas

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

utgifva hålla sig till den andre. Men om det sålunda kan inträffa, att
prisskillnad kan utkräfvas af den förste inroparen, oaktadt egendomen
vid andra utropet betingat lika högt pris eller högre, bör han uppenbarligen
icke få förfoga öfver det belopp, som han erlagt såsom afbetalning,
eller den säkerhet, som han kan hafva ställt, innan det visat
sig, om den, som vid den senare auktionen stannat för högsta budet,
fullgör likviden. År det han själf, som ånyo blifvit högstbjudande, bör
det alltså åligga honom att ånyo fullgöra den förpliktelse, som enligt
125 § åligger inropare i allmänhet.

Enligt utskottets tanke äro de olägenheter, som äro en följd af
nu rådande lagtillämpning, så kännbara, att en lagändring är af behofvet
påkallad. Utskottet har därför i ett andra stycke af 130 § i förslaget
upptagit bestämmelser, hvilka äro ägnade att förhindra, att en inropare,
som brustit i sin betalningsskyldighet, får disponera öfver afbetaldt
belopp eller ställd säkerhet, innan det visat sig, om den vid den nya
auktionen bjudna köpeskillingen kommer att rätteligen erläggas.

138 §.

I denna paragraf, som motsvarar 117 § i nu gällande lag, har
utskottet genom att inskjuta en hänvisning jämväl till 141 § (= 120
§ i gällande utsökningslag) velat afhjälpa ett äfven i gällande utsökningslag
befintligt redaktionsfel. Gifvet är nämligen, att borgenär, som
påyrkar betalning ur fartyg, hvilket icke är af den storlek, att intecknande
däraf är medgifvet, bör njuta betalning i den ordning, som i 141
§ stadgas för annan lös egendom.

145 §.

I fråga om skälen till den ändring, som vidtagits i denna paragraf,
hänvisas till det vid 118 § i Kungl. Maj:ts proposition anförda.

169—171, 173—175 och 177 §§.

Förut har framhållits, att någon vidsträcktare användning af tvångsförvaltning
icke lärer vara att påräkna, såvidt rörer jordbruksfastigheter.
Hänsyn till Konungens befallningshafvandes arbetsbörda torde alltså icke
utgöra hinder för att åt denna myndighet såsom öfverexekutor för länets
landsbygd anförtro att utse syssloman för förvaltningen och handhafva
tillsyn öfver densamma. Huruvida denna myndighet eller utmätningsmannen
i orten (kronofogden) är mera ägnad att utöfva en sådan verk -

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

samhet, kan vara föremål för olika meningar; enligt utskottets tanke
kan uppgiften med större trygghet anförtros åt Konungens befallningshafvande.
Mellan dessa båda alternativ synes ock valet böra stå. Förslaget
intager emellertid en annan ståndpunkt. Enligt detsamma är det
auktionsförrättaren i denna hans egenskap, hvilken bestyret med tvångsförvaltningen
åligger. Har auktionen förrättats å landskansliet, är det
sålunda Konungens befallningshafvande, under hvilken ärendet omedelbart
lyder; har den förrättats å tingsstället, är det kronofogden. Detta har
tydligen berott därpå, att tvångsförvaltning enligt förslaget icke är ett
själfständigt exekutivt förfarande utan allenast en fortsättning af det
genom utmätningen inledda, när detta icke resulterat i försäljning, och
att yrkande därom måste framställas vid själfva auktionen. Att låta den
tillfälliga omständigheten, huruvida auktionen förrättats å landskansliet
eller annorstädes, vara afgörande för frågan, hvilken myndighet som
skall utöfva tillsyn öfver en förvaltning af egendomen, som kan fortgå
under åratal, synes dock utskottet vara mindre välbetänkt.

Af nu anförda skäl har utskottet ansett, att det bör tillkomma
öfverexekutor att fatta beslut i anledning af yrkande om tvångsförvaltning
och utse lämplig person att handhafva förvaltningen (170 §).
Har auktionen förrättats af utmätningsman, skall det alltså åligga honom
att hos öfverexekutor göra anmälan om att sådant yrkande blifvit framställdt,
och för att öfverexekutor må få kännedom om rättsägarne i
fastigheten, har tillika föreskrifvits, att borgenärsförteckningen skall
insändas (169 §). Då öfverexekutor utser syssloman, är det gifvet, att
det bör tillkomma samma myndighet att i fall af behof skilja sysslomannen
från hans befattning och förordna annan i hans ställe. Det
bör också åligga sysslomannen att till öfverexekutor afgifva redovisning
för sin förvaltning, på det att öfverexekutor må blifva i tillfälle att utöfva
nödig tillsyn öfver densamma (171 §).

De ändringar, som sålunda af utskottet vidtagits i Kungl. Maj:ts
proposition, hafva icke ansetts böra föranleda därtill, att när redovisning
för en fastighet å landet inkommit till öfverexekutor, det alltid bör vara
denna myndighet, som har att mellan borgenärerna verkställa fördelning
af den behållna afkastningen. Under enklare förhållanden och särskild!
när de borgenärer, som äro berättigade att taga del i likviden, äro bosatta
i orten, synes det vara lämpligare, att fördelningen verkställes af vederbörande
utmätningsman. Utskottet har därför föreslagit, att det skall ankomma
på öfverexekutor att efter förhållandena i hvarje särskild! fall bestämma,
huruvida fördelningssammanträdet skall äga rum inför honom själf
eller utmätningsmannen i orten (173 §). Den, som verkställer fördelningen,

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

betecknas i utskottets förslag med uttrycket »förrättningsmannen», som
i 173, 174 och 175 §§ användes i stället för »auktionsförrättaren». I
177 § liar vidtagits den ändring, att utmätningssökanden, när han vill
äska nyj auktion, har att hänvända sig till öfverexekutor, äfven om
den förra auktionen förrättats af vederbörande utmätningsman. Denna
ändring betingas däraf, att enligt utskottets förslag auktionsförrättaren
i denna sin egenskap icke har något att skaffa med tvångsförvaltningen.

I städer, där magistraten eller någon dess ledamot är öfverexekutor
och där auktioner å fast egendom alltid förrättas af öfverexekutor,
bör gifvetvis denna myndighet äfven hafva bestyret med tvångsförvaltningen
af sådan egendom. Detsamma gäller, hvad Stockholms stad
beträffar, om öfverståthållarareämbetet. Någon ändring härutinnan föranledes
icke af utskottets förslag. Däremot skulle af detsamma blifva
en följd, att i de småstäder, där Konungens befallningshafvande är
öfverexekutor och magistraten utmätningsman, det skulle blifva Konungens
befallningshafvande och icke magistraten, som hade att tillsätta syssloman
och öfva tillsyn öfver förvaltningen. Detta skulle enligt utskottets mening
vara olämpligt, och utskottet har därför föreslagit, att magistraten i
sådana fall har att utöfva den befattning med tvångsförvaltning af fast
egendom, som i allmänhet tillkommer öfverexekutor. Detta stadgande
har upptagits i en ny femte punkt af 23 § i förordningen om utsökningslagens
införande den 10 augusti 1877.

188 och 190 §§.

Dessa paragrafer förete enligt deras lydelse i Kungl. Maj:ts proposition
nr 22 ingen annan afvikelse från 154 och 156 §§ i gällande
utsökningslag än en af den nya paragrafnumreringen betingad ändrad
hänvisning. Emellertid har Kungl. Maj:t, såsom förut påpekats, i propositionen
nr 57 föreslagit vissa sakliga ändringar i nuvarande 154 och
156 §§. Då dessa ändringar enligt utskottets mening äro af beskaffenhet
att böra antagas, har utskottet åt 188 och 190 §§ i föreliggande förslag
gifvit en lydelse öfverensstämmande med den i propositionen nr 57 för
154 och 156 §§ föreslagna.

202 och 213 §§.

I fråga om skälen för de redaktionella ändringar, som vidtagits i
dessa paragrafer, hänvisas till det här ofvan under 117 § i första
stycket anförda.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom.

18 § 1 mom.

Enligt gällande lagstiftning (handelsbalken 17 kap. 9 § 1 mom.
och konkurslagen 117 § 2 inom.) äger inteckningshafvare icke förmånsrätt
för ränta, som upplupit mer än tre år före utmätning eller början
af konkurs. Det är emellertid endast förmånsrätten, som är sålunda
begränsad; fastigheten häftar äfven i ny ägares hand för ränta, som stått
inne • längre tid. Annorlunda förhåller sig detta enligt förslaget; låter
en inteckningshafvare ränta innestå för längre tid än tre år, har detta
enligt förevarande paragraf till följd, att han går miste icke blott om
sm förmånsrätt^ utan äfven om rätten att för utbekommande af räntan
hålla sig till fastigheten. År ägaren personligen ansvarig för räntan,
kan naturligtvis fastigheten likaväl som hans öfriga tillgångar tagas i
mät för räntans gäldande.

Ranta, som upplöper efter det egendomen tagits i mät eller afträdts
till konkurs, men _ innan densamma blifvit exekutivt försåld och sammanträde
för köpeskillingens fördelning ägt rum, skall såväl enligt nu gällande
lagstiftning sonp enligt förslaget utgå med samma förmånsrätt som inteckningens
kapitalbelopp. Att, såsom i Riksdagens skrifvelse den 13
april 1905 alternativt ifrågasatts, räkna de tre åren tillbaka icke från
utmätningen eller konkursen utan från dagen för köpeskillingens fördelning
skulle visserligen medföra en afsevärd begränsning af inteckningslafvaiens
förmånsrätt för ränta, men då af en sådan lagstiftning skulle
blifva eu följd, att inteckningshafvaren kunde komma att gå miste om sin
förmånsrätt, oaktadt det icke berott af honom, att det exekutiva förfarandet
kommit att draga ut på tiden, anser utskottet i likhet med
lagberedningen (J. B. II s. 460), att denna väg icke bör beträdas. För
savidt det exekutiva förfarandet inledts genom utmätning, erbjuder 86 §
utsöknmgslagen redan i sin nuvarande lydelse erforderligt skydd mot
att förfarandet af utmätningssökanden förhalas, och för sådana fall, då
inteckningshafvaren utverkat sig förordnande enligt 28 § om fastighetens
försäljning utan föregående utmätning, synas de bestämmelser, som föreslagits
i andra. stycket af 86 §, gorå tillfyllest, såvidt de afse att förhindra,
att en inteckningshafvare obehörigen bereder sig förmånsrätt för
ränta, som upplöper efter det sådant förordnande meddelats.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 sand. 47 höft. (Nr 51.)

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

Sistnämnda bestämmelser äro töranledda åt Riksdagens nyss berörda
skrifvelse, i hvilken anhölls, att Kungl. Magt täcktes taga under
öfvervägande, hvilka förändrade stadgande!! med afseende å förmånsrätt
för ränta å inteeknad fordran må vara erforderliga till förekommande
däraf, att sådan ränta kan vid exekutiv försäljning af fastighet ur densamma
med förmånsrätt uttagas till belopp, som äfventyra efterföljande
inteckningshafvares rätt och därmed sätta fastighetskrediten i fara.
Hvarken i den motion, som föranledde nämnda riksdagsskrivelse, eller
i lagutskottets utlåtande öfver motionen hade man haft sm uppmärksamhet
riktad på andra faror för fastighetskrediten än dem, som föranledas
däraf, att inteckningshafvaren kan dröja med att- söka verkställighet a
förordnande enligt 28 § eller, sedan verkställighet sökts, bevilja galdenären
anstånd med betalningen, och lagberedningen som fick riksdagsskrivelsen
till sig öfverlämnad, har ej heller till behandling upptagit
den däri väckta frågan i vidare omfattning. I fråga om förmånsrätten
för ränta, som upplupit före utmätning eller konkurs, galla enligt Kungl.
Maj:ts proposition samma regler som för närvarande, nämligen att toimånsrätt
finnes för tre år.

Inom utskottet har fråga blifvit väckt, huruvida mtecknmgshafvarens
intresse verkligen klöfver, att han skall vara bibehållen vid sm
förmånsrätt för räntan, om han låter denna innestå så lång tid som
tre år. En jämförelse med motsvarande bestämmelser for andra förmånsrätter
gifver t. ex. vid handen, att husvärd enligt 17 kap. 5 §
handelsbalken icke i hyresgästens lösören har förmånsrätt för hyra, som
förfallit till betalning mer än ett år före utmätning eller konkurs, samt
att förmånsrätten för arrende och andra fordringar, som afses i o § åt
samma kapitel, går förlorad, om fordringen stått inne mer an ett utefter
förfallo dagen. Det skulle kunna ifrågasättas att pa liknande satt
begränsa förmånsrätten för ränta å intecknad fordran. Detta synes
dock vara mindre lämpligt redan ur den synpunkten, att klagan om
förmånsrätt då blefve beroende af den i inteckningsreversen angifna
förfallodagen, hvilken i allmänhet icke sammanfaller med den, da rantan.
enligt omslagsreversen skall betalas. Däremot synes någon betänklighet
icke möta att nedsätta den tid, för hvilken ränta får utgå med förmånsrätt,
från tre år till två, För sådana fall, då ränta betalas endast eu
gång om året — och dessa äro val ännu åtminstone på landsbygden
de vanligaste — leder en sådan bestämmelse faktiskt till samma resultat
som den nyss ifrågasatta utan att i tillämpningen erbjuda samma svårigheter
som denna. Att nedsätta tiden med ytterligare ett hälft ar for
sådana fall, då räntan betalas halfårsvis, synes icke böra ifrågakomma.

Lagutskottets utlåtande Nr 51. 19

o Att en inteckningshafvare låter ränta innestå för så lång tid som
tr® år utan att vidtaga åtgärder för dess utbekommande, torde endast
sällan förekomma, och det kunde därför tyckas, som om den af utskottet
förordade nedsättningen af tiden skulle hafva endast ringa praktisk betydelse.
Detta är emellertid ingalunda förhållandet. Som bekant är det
1 vårt land allmänt brukligt, att den, som beviljar lån mot inteckningssäkerhet,
al låntagaren mottager två särskilda handlingar, nämligen en
vanlig revers (omslags- eller kapprecksrevers) och såsom säkerhet för
denna en inteckning (hypoteksrevers). Detta bruk medför, såsom lagrådet
i sitt yttrande öfver föreliggande förslag (sid. 217—219 i propositionen)
framhåller, olägenheter i flera afseenden. Hvad nu föreiggande
fråga beträffar, har det till följd, att när räntan betalas, denna
1 allmänhet icke afskrifves å inteckningshandlingen utan endast å omslagsreversen.
När inteckningshandlingen sålunda icke innehåller någon
anteckning om räntelikvider, kan eu borgenär, som senare belånar densamma,
på grund af handlingen ånyo uttaga ränta för förfluten tid,
ehuru denna Jänta faktiskt är betald. Och om, såsom vid belåning* af
inteckningar i bank är regel, låntagaren måst medgifva, att inteckningen
skall utgöra pant jämväl för öfriga förbindelser till banken, för
hvilka han då häftar eller framdeles kan komma att häfta, är banken
lagxigen oförhindrad att, när räntan icke af skri! vits å inteckningshandlingen,
uttaga ränta jämväl för den tid densamma är gulden, såvida
detta fordras för täckande af bankens tillgodohafvande hos låntagaren,
bor senare mteckningsliafvare och oprioriterade borgenärer måste detta
fe sig som en orättvisa; de måste, äfven om de gjort sig förvissade
om att fastighetsägaren rätteligen fullgjort sina räntelik vider, alltid räkna
med möjligheten, att på grund af föregående inteckningar kan komma
att uttagas tre års ränta, hvilket, när inteckningshandlingarna löpa med
b procents ränta, gör 18 procent utöfver deras kapitalbelopp.

Att helt råda bot på denna och andra med bruket af särskilda
omslagsreverser förenade olägenheter är utan tvifvel ett synnerligen
vanskligt ^ problem, hyilket icke kan i detta sammanhang lösas. Utskottet
vågar emellertid hoppas, att den i förevarande paragraf förordade
andungen skall i någon mån förhindra, att efterföljande inteckningshal
val es rätt genom nämnda bruk äfven tyras. Genom ändringen vinnes
alltid den fördelen, att den, som belånar en senare inteckning, kan vara
Vyggd att icke för tiden före utmätningen eller konkursen högre ränta
fn 12 procent å föregående inteckningar utgår med förmånsrätt framför
hans egen.

Några särskilda öfvergångsbestämmelser i anledning af den af

20 Lagutskottets utlåtande Nr 51.

utskottet föreslagna lagändringen lära icke erfordras. Det stadgande,
som af annan anledning upptagits i andra stycket af 1 § i förslaget till
lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring i
vissa delar af inteckningsförordningen, gör nämligen i sådant afseende
tillfyllest. Af detsamma blir en följd, att ej heller nu ifrågavarande
lagändring verkar inskränkning i inteckningshafvarens förmånsrätt för
ränta, som upplupit före den 1 januari 1914, då samtliga de föreslagna
lagändringarna skola träda i kraft.

36 §.

I första stycket af denna paragraf gifvas regler, i hvad mån en
exekutivt försåld'' fastighet, som besvärats af eu eller flera gemensamma
inteckningar, efter försäljningen häftar för sådana inteckningar. Hufvudregeln
är, att fastigheten icke vidare häftar för det intecknade beloppet,
vare sig detta faller inom eller utom lägsta budet. Bland de undantagsfall,
då fastigheten fortfarande skall häfta, nämnes det, då innehafvare!!
af den gemensamma inteckningen gjort »sådant tillkännagifvande, som i
116 § 1 mom. utsökningslagen omformäles». Härmed åsyftas uppenbarligen
icke blott det fall, då allenast en af de gemensamt intecknade
fastigheterna varit föremål för försäljning och inteckningshafvaren gifvit
tillkänna, att han vill låta det intecknade beloppet innestå, utan jämväl
det i samma moment nämnda fall, att han gjort »sådant medgifvande,
som i 115 § sägs», d. v. s. vid en auktion, där flera gemensamt intecknade
fastigheter skola säljas, medgifvit, att den gemensamma ansvarigheten
må förfalla, såvidt rörer de egendomar,. som skola säljas.
Formuleringen af förevarande paragraf är emellertid i detta afseende

icke så tydlig, som önskligt vore. .

Äfven i ett annat afseende synes affattnmgen mindre tillfredsställande.
I paragrafens början göres undantag för sådana fall, då
samtliga de gemensamt intecknade fastigheterna blifvit vid samma auktion
sålda genom gemensamt utrop, som icke föregåtts af särskilda
sådana. Då alldeles samma undantagsbestämmelse förekommer i 116 §
1 mom. utsökningslagen, torde det vara lämpligare att göra hänvisningen
till detta lagrum så omfattande, att jämväl nämnda fall därunder
rymmes. Härigenom skulle stadgandet vinna i lättfattlighet.

Vid den omarbetning, som utskottet af nu nämnda skäl verkställt,
har iakttagits, att hänvisningen till 116 § utbytts mot hänvisning till
117 §, hvilken i utskottets förslag motsvarar 116 § i Kungl. Maj:ts.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

54 §.

De skäl, som föranledt utskottet att föreslå nedsättning af den tid,
för hvilken ränta å intecknadt belopp skall utgå med förmånsrätt, göra
sig, om ock med mindre styrka, gällande i fråga om undantagsförmåner,
som innestå oguldna för ^längre tid tillbaka än två år före egendomens
utmätning eller afträdande till konkurs. Att i detta afseende
tillämpa olika regler, när inteckningen meddelats för fordran och när
den afser rätt till afkomst eller annan förmån, lärer icke kunna försvaras,
och för innehafvare af sådan rättighet föreligger säkerligen intet
behof, att hans förmånsrätt hålles vid makt längre tid än två år, räknadt
tillbaka från utmätning eller konkurs. I öfverensstämmelse härmed har
paragrafen ändrats.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 7 — 14, 1(5, 18 och 22 §§ i lagen den
14 juni 1907 om inteckning i tomträtt.

8 § 1 mom.

I fråga om skälen för den ändring, som vidtagits i denna paragraf
— att ränta å inteckning i tomträtt skall utgå med förmånsrätt
allenast för två år före utmätning eller konkurs — hänvisas till det vid
18 § 1 mom. i förslaget till lag om ändring i vissa delar af inteckningsförordningen
anförda.

Förslaget till lag om ändring af vissa bestämmelser i koukurslageu.

57 §.

Af skål, som utvecklats vid 169—171, 173 —175 och 177 §§ i förslaget
till lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen, har utskottet
föreslagit den ändring i 173 § af nämnda lagförslag, att fördelningen
af den behållning, som under tvångsförvaltning af fast egendom
å landet inflyter, skall verkställas af öfver exekutor eller, där denna
myndighet pröfvar sådant vara lämpligare, af utmätningsmannen i orten.
Hvad sålunda föreslagits bör jämväl gälla, när intecknad landtfastighet

LagulekoUeta utlåtande Nr 51.

under ägarens konkurs lämnat behållen afkastning, hvilken af konkursförvaltningen
öfverlämnas till öfverexekutor för att fördelas mellan
inteckningshafvare och andra rättsägare i fastigheten. En ändring i
detta syfte har därför vidtagits i förevarande paragraf.

De ändringsförslag, som innefattas i Kung]. Maj:ts proposition
nr 57 med förslag till lag om ändrad lydelse af 154 och 156 §§ utsökningslagen,
hafva icke gifvit utskottet anledning till anmärkning. Att låta
med deras ikraftträdande anstå i afbidan på de lagändringar, som föreslagits
i Kungl. Maj:ts proposition nr 22, betingas icke af något sakligt
skäl, och utskottet anser sig därför böra tillstyrka deras antagande
allenast med ett tillägg, som utmärker, att de icke skola hafva längre
giltighetstid än till dess förslaget till lag om ändring i vissa delar af
utsökningslagen träder i kraft eller alltså till den 1 januari 1914. Någon
reell betydelse bär icke detta, då 188 och 190 §§ enligt utskottets förslag
till innehållet öfverensstämma med 154 och 156 §§ i deras lydelse
enligt Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

Hvad härefter beträffar det af justitieombudsmannen framställda
förslaget till lag om ändrad lydelse af 88 § utsökningslagen, sjmes detsamma
vara af beskaffenhet att kunna godkännas. I fråga om den tid,
då den föreslagna lagen bör träda i kraft och upphöra att äga giltighet,
gäller alldeles detsamma som beträffande de i Kungl. Maj:ts proposition
nr 57 innefattade lagförslagen.

Till stöd för sin ifrågavarande framställning anför justitieombudsmannen
följande:

»1 fråga om sättet för kungörande af utmätt lös egendoms försäljning
är i 88 § 1 mom. utsökningslagen stadgadt: »Skall lös egendom

säljas, läte utmätningsmannen tid och ställe för auktionen kungöras i
kyrkan för den församling, där försäljningen sker, så ock, om gäldenär
eller borgenär det äskar, eller eljest sådant finnes lämpligt, i kyrkorna förde
församlingar, som närmast därintill äro. Finnes för viss stad förordnadt,
att auktion skall kungöras på annat sätt än nu är sagdt, lände det till

Lagutskottets utlåtande Nr o 1.

efterrättelse.» För det fall, att egendom, som skall säljas, är af beskaffenhet
att den ej, utan att förstöras eller väsentligen försämras, kan förvaras
under den tid, som erfordras för auktionens kungörande i ofvan stadgad
ordning, är i 2 mom. af samma paragraf meddelad den nödvändiga undantagsbestämmelsen,
att utmätningsmannen äger låta kungöra försäljningen
på annat sätt, som finnes lämpligt.

Angående sättet för kungörande af auktion å utmätt fast egendom
stadgades i 99 § utsökningslagen, sådant detta lagrum lydde före tillkomsten
af lagen den 29 maj 1896, att auktionsförrättaren skulle låta kungörelsen
införas i allmänna tidningarne tre gånger äfvensom intagas i
länskungörelserna, hvarförutom auktionsförrättaren skulle foga anstalt,
att kungörelsen blefve å landet uppläst i tingslagets kyrkor och i stad
anslagen å det ställe, där auktionen höllds. I händelse för viss stad
förordnats, att auktion å fast egendom skulle jämväl på annat sätt kungöras,
skulle ock det lända till efterrättelse.

Emellertid anhöll Riksdagen i underdånig skrifvelse den 2 maj 1894,
att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslagtill
det tillägg till utsökaingslagens föreskrifter rörande försäljning af
utmätt fast egendom, att kungörelse om sådan försäljning skulle, därest
ske kunde, genom auktionsförrättarens försorg införas en gång i någon
tidning i orten, dock att auktionen ej finge inställas, förty att kungörelsen
ej varit i sådan tidning införd.

Till stöd för denna sin framställning anförde Riksdagen:

Enligt Riksdagens åsikt kunde det icke antagas, att genom kungörelsers
af ifrågavarande beskaffenhet införande i allmänna tidningarna, deras
uppläsande i ortens kyrkor och intagande i länskungörelserna kunskap
om den förestående auktionsförrättningen blefve tillräckligt spridd bland
befolkningen i den ort, där salubjudna egendomen vore belägen. Då det
emellertid syntes i hög grad önskligt, att en försäljning genom vederbörande
myndighets försorg af utmätt egendom gåfve ett så godt resultat
som möjligt, och utsikten härför mången gång torde ökas, i samma mån
som kungörelsen om auktionen vunne allmännare spridning bland traktens
befolkning, syntes ett stadgande om införande, genom auktionsförrättarens
försorg, af ifrågavarande kungörelser i eu ortstidning vara behöfligt
och nyttigt. Enär underlåtenhet eller försummelse att iakttaga de i 99
§ utsökningslagen förekommande bestämmelserna om sättet för kungörande
af utmätt fast egendoms försäljning medförde den verkan, att
auktionen inställdes, eller, om lian det oaktadt blifvit hållen, kunde
komma att upphäfvas, torde likväl ett dylikt stadgande böra gifvas en
sådan form, att kungörelsens införande i någon tidning i orten icke före -

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

skrefves såsom ett oeftergifligt villkor för kållandet af fastighetsauktionen,
så att försummelse att iakttaga denna föreskrift skulle komma
att medföra auktionsförrättningens ogiltighet.

I öfverensstämmelse med denna Riksdagens framställning erköll
99 § utsökningslagen genom ofvanberörda lag af den 29 maj 1896 sin
nuvarande lydelse, enligt kvilken kungörelse om försäljning af utmätt
fast egendom skall, där så ske kan, införas jämväl i tidning inom orten.
Samtidigt gafs åt stadgandet i 101 § sådan affattning, att underlåtenket
eller försummelse att i tidning inom orten kungöra förestående försäljning
af utmätt fast egendom ej medför auktionens inställande eller ogiltighet.

I skrifvelse till Kung]. Maj:t år 1908 framköll jag, kurusom följdriktigketen
syntes kräfva, att äfven i afseende å försäljning af utmätt
lös egendom föreskrift blefve i lagen intagen därom, att kungörelse om
sådan försäljning skulle, där så ske kunde, genom utmätningsmannens
försorg införas i tidning inom orten.

Uppenbarligen vore det — anförde jag — äfven i fråga om utmätt
lös egendom synnerligen önskvärd!, att försäljningen gåfve ett så godt
resultat som möjligt. Och otvifvelaktigt ökades, såsom Riksdagen i sin
förenämnda framställning yttrade, utsikterna härför därigenom att kännedom
om försäljningen så mycket som möjligt spredes bland traktens
befolkning. Klart vore äfven, att till spridande af dylik kännedom
skulle i afsevärd mån bidraga, att kungörelse om auktionen infördes i
någon tidning inom orten.

Saknaden af eu bestämmelse af ifrågavarande art kade ock, enligt
hvad jag under min verksamhet såsom justitieombudsman varit i tillfälle
att iakttaga, vållat märklig olägenhet.

Sedan Kung!. Maj: t anbefallt länsstyrelserna'' äfvensom öfverståthållarämbetet
att, efter det kronofogdar, länsmän, magistrater ocli stadsfogdar
lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet, afgifva underdåniga
utlåtanden öfver min sålunda gjorda framställning, hafva dylika utlåtanden
numera inkommit. Nio länsstyrelser, nämligen Konungens befallningshafvande
i Östergötlands, Kronobergs, Örebro, Blekinge, Södermanlands,
Västmanlands, Kopparbergs, Gäfleborgs ock Västernorrlands
län kafva därvid tillstyrkt min framställning.

Öfverståthållarämbetet kar meddelat, att den af mig föreslagna
bestämmelsen redan nu följdes i Stockholm på grund af det för auktionsverket
den 12 december 1907 af öfverståthållarämbetet fastställda reglementet,
enligt k vilket kungörelse om auktion i Stockholm måste införas i
den tidning, hvari öfvers tåthåll arämbetets kungörelser intoges, nämligen,
förutom »Posttidningen», äfven »Stockholms Dagblad» samt i den eller

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

de tidningar säljaren, i detta fall utmätningsmannen, bestämde. Ehuru
således i fråga om Stockholm den föreslagna bestämmelsen icke vore
nödig, har öfverståthållarämbetet funnit bestämmelsen, äfven hvad Stockholm
anginge, lämpligen böra intagas i lagen och icke göras beroende
al stadgande i ett auktionsreglemente, som lätt underginge förändring.

Konungens befallningshafvande i Gottlands län har funnit ett tillläggsstadgande
i den af mig åsyftade riktningen vara både önskligt och
al behofvet påkalladt. Då det emellertid icke sällan torde förekomma,
att utmätning af lös egendom till jämförelsevis ringa värde ägde rum,
kunde kostnaden för kungörelse i ortstidning komma att stå i ett oskäligt
förhållande till sagda värde. Konungens befallningshafvande ansåge
sig fördenskull böra ifrågasätta, huruvida det icke lämpligen kunde
öfverlämnas åt vederbörande utmätningsman att pröfva, om i sistberörda
fall kungörelse angående auktionen borde införas i ortstidning
eller icke.

Äfven Konungens befallningshafvande i Kristianstads län har tillstyrkt
min framställning. Emellertid har Konungens befallningshafvande
ansett det icke böra lämnas oanmärkt, att den utmätta lösa egendomen
mången gång kunde hafva ett så obetydligt värde, att kostnaden för
auktionskungörelsens införande i tidningen blefve alltför betungande. I
sådant fall torde det böra åligga utmätningsmannen att inhämta fordringsägarens
mening, huruvida lian önskade kungörandet, i hvilket fall
han äfven skulle hafva skyldighet att förskjuta kostnaden därför.

Konungens befallningshafvande i Malmöhus län, som likaledes vitsordat
behofvet af den utaf mig förordade lagstiftningsåtgärden, har
dock tillika anmärkt, att kungörande i ortstidning icke borde ske, då
fråga vore om försäljning af lös egendom till ringa värde. För att
förebygga ovisshet, när ett kungörande i ortstidning borde ske, syntes
det Konungens befallningshafvande vara lämpligt föreskrifva, att sådant
kungörande ej erfordrades, då det utmättas värde understege visst
belopp; och ansåge sig Konungens befallningshafvande i nämnda hänseende
böra föreslå 50 kronor såsom gräns.

Jämväl af Konungens befallningshafvande i Jämtlands län har
min framställning vunnit understöd. Konungens befallningshafvande
har dock funnit det vara lämpligt att icke göra stadgandet i fråga obligatoriskt,
utan i en eller annan form fakultativt. Fall torde nämligen
finnas, då kostnaden för ett tillkännagifvande i ortstidningen blefve för
stor i förhållande till det utmätta godsets värde, liksom, särskild! i
aflägsna trakter, ett sådant tillkännagifvande kunde fordra för lång tid.

Konungens befallningshafvande i Kalmar län har äfvenledes ansett
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt 47 käft. (Nr 51.) 4

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

det föreslagna kungörandet i ortstidning lämpligt, dock att det borde
göras beroende på särskilda omständigheter, såsom att borgenär eller
gäldenär därom gjort framställning, att den utmätta egendomen både
ett betydligare värde, eller att vid redan hållen auktion någon försäljning
icke kunnat komma till stånd. I öfverensstämmelse härmed hemställdes,
»att 88 § i utsökningslagen måtte förses med ett tillägg, innehållande
att kungörelse om auktion å utmätt lös egendom äfven skall
införas en gång i tidning i orten, om borgenär eller gäldenär det önskar,
eller egendomen värderats till minst 500 kronor, eller det eljest finnes
lämpligt».

Konungens befallningshafvande i Skaraborgs län har hemställt, att
om ett stadgande ansåges vara påkallac;t uti ifrågavarande hänseende,
detsamma endast borde göras villkorligt och beroende ej mindre på
storleken och beskaffenheten af den utmätta lösegendom, som skulle
säljas, än äfven därpå att borgenär eller gäldenär därom hos utmätningsmannen
sist vid utmätningen framställt bestämdt yrkande och därvid
förskjutit kungörelsekostnaderna.

Konungens befallningshafvande i Västerbottens län har anfört, att den
föreslagna tilläggsbestämmelsen icke gåfve anledning till annan erinran,
än att under vissa omständigheter kungörandet af sådan försäljning kunde
blifva onyttigt och ändamålslöst. Sådant torde blifva fallet, då auktionen
afsåge försäljning af mindre värdefull egendom till gäldande af smärre
belopp, eller försäljningen måste hållas uti orter med bristfälliga kommunikationer.
I förra fallet skulle kungörandet endast öka kostnaderna
för gäldenären, ja annonskostnaden skulle sannolikt öfverstiga både exekutionskostnaderna
i öfrigt och fordringsbeloppet. I senare fallet skulle
bristen på tidsenliga samfärdsmedel säkerligen medföra uteblifvandet af
auktionsspekulanter, hvarigenom resultatet af försäljningen, oaktadt annonseringen,
ej blefve gynnsammare, än det eljest skulle blifvit. Då därtill
komme, att i åtskilliga fall eu annons om exekutiv auktion till försäljning
af lösören kunde tänkas lända till skada för gäldenärens kredit, hölle
Konungens befallningshafvande före, att det föreslagna tillägget till nu
gällande bestämmelser om sättet för kungörandet af utmätt lös egendoms
försäljning lämpligen borde gifvas sådant innehåll, att kungörelse om
dylik försäljning skulle i tidning inom orten genom auktionsförrättarens
försorg införas, där denne, med hänsyn till den utmätta egendomens
värde och i betraktande af omständigheterna i öfrigt, pröfvade sådant lämpligt,
eller gäldenären och borgenären eller endera hos honom det yrkade.

Konungens befallningshafvande i Norrbottens län har likaledes påpekat,
att föreskrift om "ovillkorlig skyldighet för utmätningsman att

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

låta i ortstidning införa kungörelse om utmätt lös egendoms försäljning
skulle kunna medföra oskälig tidsutdräkt ock kostnad, utan att det därmed
åsyftade resultatet kunde vara att påräkna; ock i vissa fall kunde
för öfrigt enligt Konungens befallningskafvandes mening kännedom om
auktionen genom utmätningsmannens försorg på annat lämpligare sätt
beredas sådan spridning, att tillräcklig täflan vid auktionen vore att
förutse. På grund häraf ansåge Konungens befallningshafvande, att försäljning
af utmätt lös egendom väl borde i regel kungöras jämväl i
ortstidning, men att utmätningsmannen borde hafva rätt att pröfva,
huruvida sådant kungörande borde äga rum.

Konungens befallningshafvande i Ålfsborgs län har förordat ett
stadgande, som uttryckligen medgåfve dels gäldenär eller borgenär rätt
att på egen bekostnad få kungörelse af ifrågavarande slag genom utmätningsmannen
införd i tidning i orten, dels ock utmätningsmannen
befogenhet att, där det utmätta vore af mera betydande värde eller
andra omständigheter påkallade annonsering, låta på gäldenärens bekostnad
på nämnda sätt publicera kungörelsen.

Konungens befallningshafvande i Stockholms län har förklarat sig
biträda det af mig väckta förslaget under förutsättning dock, att kungörandet
i tidning gjordes beroende af dels att gäldenär eller borgenär
därom till utmätningsmannen framställde begäran, dels ock att kostnaden
förskötes af den, som påkallade kungörandet.

_ Konungens befallningshafvande i Jönköpings län har tillstyrkt den
af mig gjorda framställningen med förbehåll dock för det fall, att värdet
af den utmätta egendomen vore synnerligen obetydligt, i hvithet fall
enligt Konungens befallningshafvandes mening kungörelse i ortstidning
icke skulle få äga rum.

I nära öfverensstämmelse härmed har Konungens befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län hemställt, att kungörelse om försäljning''
af utmätt lös egendom skulle införas i ortstidning, där ej egendomen
vore af så ringa värde, att kostnaderna för annonseringen icke
stode i rimligt förhållande därtill.

Konungens befallningshafvande i Värmlands län har funnit syftet
med min framställning bäst vinnas genom eu sådan affattning af 88 §
utsökningslagen, att, såsom redan gällde beträffande kungörandet om
försäljning af utmätt lös egendom i mera än en kyrka, meddelande om
försäljningen skulle, då borgenär eller gäldenär det äskade eller eljest
sådant funnes lämpligt, införas i en tidning inom orten. Härigenom
finge utmätningsmannen friare händer att begagna sig af det ifrågasatta
medgifvandet att anlita kungörandet i tidning, hvilket förfarings -

28 Lagutskottets utlåtande Nr 51.

sätt i allt fall säkerligen komme till användning i utsträckt omfattning.

I händelse en bestämmelse i angifvet hänseende komme till stånd, borde
emellertid enligt Konungens befallningshafvandes mening tillika meddelas
föreskrift därom, att borgenär, om utmätningsman så ansåge
nödigt, vore skyldig förskjuta den för kungörandet i tidning erforderliga

kostnaden. _ .

Konungens befallningshafvande i Uppsala lån, som funnit det al
mig föreslagna kungörelseförfarandet vara åt behof pakalladt, har emellertid
tillika uttalat sig för ett undantagsstadgande härutinnan af innehåll,
att kungörande i ortstidning ej skulle äga rum, då sådant ej lämpligen
kunde ske. Vidare har äfven denna länsstyrelse funnit, att skyldighet
icke borde åläggas utmätningsman att i ortstidning införa auktionskungörelse,
med mindre kostnaden därför blefve förskjuten af vare sig
borgenär eller gäldenär.

Konungens befallningshafvande i Hallands län har ansett sig böra i
så måtto understödja min framställning, att befallningshafvanden hemställde
om sådan ändring i utsökningslagen, att kungörelse om auktion å
utmätt lös egendom skulle, där ej egendomen vore af beskaffenhet, hvarom
förmäles i 88 § 2 mom. samma lag, införas i tidning inom orten
eu gång, minst fjorton dagar före auktionsdagen, såvida borgenären det
äskade och försköte kostnaden därför. Skulle emellertid Kungl. Maj:t
anse de omständigheterna, att borgenär ej äskat auktionskungörelsens
intagande i ortstidningen och éj heller förskjutit kostnaden därför, icke
böra utgöra hinder för att i lag påbjuda dylikt publicerande, hemställdes
att åt de lagbestämmelser, som i anledning däraf kunde komma att för
Riksdagen framläggas, måtte gifvas det innehåll: att kungörelse i ortstidning
ej skall äga rum, då den utmätta egendomen af utmätningsförrättaren
åsatts ett värde, understigande 100 kronor; att, om utmätt lös
egendom i sin helhet eller till någon del icke kunnat vid auktion, som
i tidningarna varit kungjord, försäljas, förnyad auktion icke behöfde utlysas;
och att, därest kostnad för intagande i tidning af kungörelse af
ifrågavarande art icke kunde ur egendomen gäldas och ej heller hos utmätningssökanden
uttagas, utmätningsförrättaren skulle njuta ersättning
af allmänna medel för hvad till sådant ändamål förskjutits.

Några länsstyrelser hafva förordat särskild föreskrift, att kungörelse,
hvarom nu är fråga, skulle göras kortfattad. En länsstyrelse karp detta
afseende föreslagit den formuleringen, att kungörelsen skulle generellt
angifva arten af den utmätta egendomen eller, om de utmätta föremålen
vore flera, de olika slagen däraf.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

Med hänsyn till den utredning, som sålunda på Kungl. Maj:ts föranstaltande
åstadkommits i ärendet, har jag ansett det för mig vara
möjligt att för Riksdagen framlägga ett bestämdt förslag i den riktning
som angifves i min här ofvan omnämnda skrifvelse till Kungl. Maj:t.

I enlighet med hvad af åtskilliga länsstyrelser framhållits, torde
emellertid finnas fall, då kostnaden för kungörande i tidning af utmätt
lös egendoms försäljning skulle blifva för stor i förhållande till det utmätta
godsets värde, liksom då, särskild!, i aflägsna trakter, ett sådant
kungörande kunde fordra för lång tid.

En ovillkorlig föreskrift om skyldighet för utmätningsmannen att
införa auktionskungörelsen i ortstidning har jag därför funnit icke böra
ifrågakomma, med undantag dock för den händelse, att yrkande om sådant
kungörande framställes af borgenären eller gäldenären. Beträffande
öfriga fall synes man utan risk kunna gifva utmätningsmannen fria händer,
så att det, i öfverensstämmelse med hvad som redan gäller i fråga
om kungörandet i mer än en kyrka, skulle öfverlämnas åt hans bepröfvande,
huruvida auktionskungörelsen skulle införas i ortstidning eller icke.

Såsom ofvan framhållits, är i 101 § utsökningslagen stadgadt, att
underlåtenhet eller försummelse att i tidning inom orten kungöra förestående
exekutiv försäljning af fast egendom ej medför auktionens inställande
eller ogiltighet. Nästan alla länsstyrelser hafva förklarat sig anse,
att hvad som anförts till stöd för denna bestämmelse ägde tillämplighet
jämväl i fråga om försäljning å auktion af utmätt lös egendom. En länsstyrelse
har dock härutinnan varit af annan mening och påpekat, att
exekutiv försäljning af fast egendom bringades till de närmast intresserades
och allmänhetens kännedom på flera andra sätt än genom kungörande
i kyrka och annons i ortstidning. På grund af den sålunda
påpekade omständigheten och då i fråga om lös egendom utmätningsmannen
är ovillkorligen pliktig att handla i enlighet med borgenärens
eller gäldenärens yrkande om auktionens kungörande i mer än en kyrka,
vid äfventyr att auktionen i annat fall kan upphäfvas, synes skäl icke
förefinnas för en mindre sträng regel, då utmätningsmannen underlåter
att ställa sig till efterrättelse yrkande af borgenär eller gäldenär om
auktionskungörelsens införande i ortstidning. I händelse utmätningsmannen,
där dylikt yrkande icke framställts, felaktigt bedömt frågan
om lämpligheten af auktionens kungörande i ortstidning, kan detta tydligen
icke inverka på auktionens giltighet.

Åtskilliga länsstyrelser hafva, såsom synes af den ofvan lämnade
redogörelsen, framhållit såsom önskvärd! eller nödigt, att stadgande om
skyldighet för utmätningsmannen att kungöra auktionen i tidning modi -

30 Lagutskottets utlåtande Nr 51.

fierades genom en föreskrift, att sådan skyldighet förutsatte, att kostnaden
för kungörandet af vederbörande förskötes.

Då emellertid enligt mitt här väckta förslag ovillkorlig skyldighet
uti ifrågavarande afseende icke skall förefinnas, med mindre borgenär
eller gäldenär särskilt begärt auktionens kungörande i tidning, samt
anledning torde saknas till antagande, att sådant kungörande skall påkallas
i oträngda mål — i hvilket hänseende jag vill erinra därom, att
den borgenär och gäldenär tillagda rätten att påfordra auktions kungörande
i samtliga angränsande församlingars kyrkor veterligen icke
missbrukats — har jag för min del funnit, hvad länsstyrelserna härutinnan
anfört icke böra vinna vidare beaktande. Tillräckligt torde vara,
att kungörelse, hvarom nu är fråga, införes i ortstidning en gång.

Att kungörelsen skall vara kortfattad, ligger i sakens natur. Det
synes mig ej erforderligt, att särskild föreskrift härom varder i lag intagen.
Ej heller lärer ett stadgande om kungörelsens innehåll vara behöfligt.

Den nu ifrågasatta lagändringen torde icke påkalla någon jämkning
af de i 89 § utsökningslagen meddelade bestämmelserna om tiden för
auktionens kungörande.))

Under åberopande af hvad här ofvan blifvit anförd t får utskottet
alltså hemställa,

A) att Riksdagen med tillkännagifvande, att de i
Kungl. Maj:ts proposition nr 22 innefattade lagförslag
icke kunnat i oförändradt skick af Riksdagen antagas,
måtte, i anledning af sagda proposition och propositionen
nr 57 samt justitieombudsmannens framställning
om ändrade bestämmelser i fråga om sättet för kungörande
af utmätt lös egendoms försäljning, för sin
del antaga följande förslag till

Lagutskottets utlåtande Nr Öl.

(Kung!,. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

l:o) Lag

om ändring i vissa delar af utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 3, 4, 13, 22, 28, 48, 52, 62, 63, 71,
74, 79—82 och 85—88 §§ samt 5—11 kap. utsökningslagen skola erhålla
följande lydelse:

3 §•

Kronofogde äger att för bestämdt fall till utmätningsman i sitt
ställe sätta länsman eller annan man, som af Konungens befallningshafvande
antagen är; svare dock vid utmätning kronofogden själf för
redovisningen och för skada, som af utmätningsmannens fel eller försummelse
kan komma. Ej må kronofogde åt annan uppdraga försäljning
af fast egendom eller af fartyg, som i 94 § sägs, ej heller fördelning
af köpeskilling för fast egendom eller för lös egendom i fall, då enligt
140 eller 141 § sammanträde för fördelningen erfordras.

I Stockholm, så ock i annan stad, där utmätningsmannabefattningen
anses icke kunna af en stadsfogde ensam fullgöras, må, om
Konungen finner godt sådant medgifva, stadsfogde likaledes äga att,
under enahanda ansvarighet och med det förbehåll i afseende å försäljning
af fartyg samt fördelning af köpeskilling för lös egendom, som för
kronofogde här ofvan stadgas, samt under de villkor i öfrigt Konungen
må föreskrifva, för bestämdt fall i sitt ställe till utmätningsman sätta
annan man, som af öfverexekutor antagen är,

4 §‘

Konungens befallningshafvande äge för bestämdt fall eller inom
visst område förordna länsman eller annan lämplig person att på eget
ansvar i kronofogdes ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad
utmätningsman galle hvad i denna lag om kronofogde stadgas; dock
må han ej i sitt ställe sätta annan man och ej heller, med mindre för -

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ordnandet innehåller särskilt medgifvande, befatta sig med försäljning
af fast egendom eller af fartyg, som i 94 § sägs, eller med fördelning
af köpeskilling i fall, som i 3 § 1 mom. omförmälas.

13 §.

Vill någon för fordran, hvarför fast egendom på grund af inteckning
häftar, söka betalning ur egendomen, göre det hos öfverexekutor
i den ort, där egendomen ligger.

Vill borgenär, för hvars fordran fartyg är intecknadt, hålla sig
till fartyget, söke ägaren, där denne skall svara i mål, som i 12 § afses.
Tillhör fartyget flera redare, äge borgenären söka hufvudredaren, eller,
om hufvudredare ej är vald, någon af redarne, hvilken han helst vill.

22 §.

Har ej borgenär inom natt och år, sedan, honom förelädes att
gifva gäldenär del af ansökningen, inkommit till öfverexekutor med
bevis att delgifning skett, och är ej heller svar från gäldenären ingifvet,
vare ansökningen förfallen. Lag samma vare, där inom sagda tid lagsökningshandlingarna
icke blifvit till öfverexekutor återställda och ej
heller styrkt afskrift däraf ingifven.

Innefattar ansökningen yrkande, som jämlikt 35 § eller 37 § 3
mom. andra stycket i förordningen angående inteckning i fast egendom
framställts af innehafvare af fordran, för hvilken på grund af inteckning
flera fasta egendomar gemensamt häfta, och har ej sökanden inom sextio
dagar från det föreläggande, som nyss sagts, honom gafs fullgjort hvad
enligt första stycket honom åligger, vare det yrkande förfallet.

28 §.

Aro ej sådana skäl för handen, att målet bör såsom tvistigt till
domstol förvisas, ålägge öfverexekutor gäldenären betalningsskyldighet,
vid äfventyr af utmätning.

Har borgenär enligt 13 § utsökt betalning ur fast egendom, och
varder fordringen fastställd till betalning ur egendomen, förordne öfverexekutor
tillika, att egendomen må, utan föregående utmätning, säljas
i den ordning, som om utmätt fast egendom stadgas; och vare det så
ansedt, som hade egendomen blifvit utmätt.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

48 §.

Skall någon för verkställighet af dom eller eljest enligt denna lagställa
pant eller borgen, och är ej säkerheten af vederparten godkänd,
värde den pröfvad af myndighet, hos hvilken säkerheten ställes. Löftesmän
skola borga en för alla och alla för en; för menighet eller för
utländsk man, så ock i fall, hvarom i 95 och 125 §§ sägs, skall borgas
såsom för egen skuld. Den pant bjuder, vare, där myndighet, som den
pröfva skall, det föreskrifver, pliktig att sätta panten i förvar hos vederhäftig
man, som åtager sig att den vårda; löftesskrift må omhändertagas
af den, till hvars säkerhet den gäller.

Den, som Konungens och kronans talan förer, vare från säkerhets
ställande fri.

52 §.

Har öfverexekutor fällt någon till böter eller vite eller dömt utmätningsman
att utgifva skadestånd, må ej utslaget verkställas förr än
det vunnit laga kraft. Huru hofrätts beslut, hvarigenom i utsökningsmål
någon blifvit fälld till böter eller vite, må utan hinder af ändringssökande
verkställas, därom är särskildt stadgadt; och skall hofrätts
beslut, hvarigenom i sådant mål utmätningsman dömts till utgifvande
af skadestånd, gå i verkställighet så som vore det i tvistemål meddeladt.

Beslut, hvarigenom utmätningsman dömts till mistning af tjänst
på viss tid, må ej verkställas, förr än det vunnit laga kraft.

Huru beslut angående fördelning af köpeskilling för utmätt egendom
och af medel, som influtit under tvångsförvaltning, går i verkställighet,
därom skils i 6 och 7 kap.

62 §.

Af gäldenärs tillgångar skola, där ej borgenär och gäldenär annorlunda
sämjas, tagas i mät först lösören, därnäst fordran eller annan
rättighet, som kan öfverlåtas, och sist fast egendom. Sådana obligationer
eller andra värdepapper, hvilka med lätthet kunna i penningar förvandlas,
skola i fråga om ordningen för deras utmätande anses lika med lösören.

Häftar på grund af inteckning gäldenärens fasta egendom för fordran,
hvarför utmätning skall ske, varde den egendom först utmätt, där ej borgeBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 9 saml. 47 käft. (Nr 51.) 5

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

nären hellre vill taga betalning ur annan egendom. Skall utmätning på
en gång ske för fleras fordringar, må borgenär, för hvars fordran den
fasta egendomen sålunda häftar, ej för hvad därur kan utgå till förfång
för annan borgenär taga betalning ur öfriga tillgångar.

63 §.

Ej må utmätning af fast egendom ske för fordran, hvarför egendomen
icke på grund af inteckning häftar, med mindre borgenären sådant
särskildt begär.

n §■

tiar någon panträtt i gäldenär^ lösa gods eller rätt att sådant gods
till säkerhet för sin fordran kvarhålla, må hinder däraf ej möta för
godsets utmätande och försäljande för annan gäldenärens skuld; och
njuto sådan borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap.
sägs. Den, som har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt
i handom, vare dock, där egendomen icke utgöres af fartyg eller gods
i fartyg, ej pliktig att lämna panten från sig, med mindre full lösen
därför gifves, eller panthafvaren nöjes med att för sin betalning hålla
sig till köpeskillingen; ej äge panthafvaren vägra att taga lösen, då den,
i fall som nu är sagdt, honom bjudes, ändå att hans fordran ej är till
betalning förfallen.

Har inteckning i fast egendom blifvit af fastighetsägaren lämnad
såsom pant, skall inteckningen icke utmätas utan i stället den rätt till
andel i inteckningen, som, efter ty särskildt är stadgadt, må tillkomma
gäldenären, tagas i mät i den ordning 74 § stadgar.

74 §.

Utmätas penningar, skola de af utmätningsmannen om händer tagas.
Lösören, som utmätas, skola, där de ej, efter ty nedan sägs, föras från
stället, därstädes sättas i förvar under utmätningsmannens försegling
eller, om han finner det i brist af tjänliga förvaringsrum eller af annan
orsak ej lämpligen kunna ske, med hans insegel eller skriftligt anslag
eller på annat sätt så utmärkas, att uppenbart synes att godset, blifvit
utmätt. Anses det utmätta ej kunna med säkerhet lämnas på stället
under gäldenärens tillsyn, läte utmätningsmannen det af annan där vårdas

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

eller till annat ställe föras, om det så ske kan ocli borgenär den för
godsets vård eller flyttning nödiga kostnad förskjuter.

Utmätes gäldenärs egendom, som i annans besittning finnes, värde
förbud innehafvare!! meddeladt att egendomen utlämna till förfång för den,
till hvilken i följd af utmätningen gäldenärens rätt kan komma att öfvergå.

Skall utmätning ske af den rätt till andel i inteckning, som, efter
ty särskild t är stadgadt, tillkommer gäldenären såsom ägare af intecknade
egendomen, värde förbud inteckningshafvaren meddeladt att till förfång
för den, till hvilken i följd af utmätningen gäldenärens rätt kan komma
att öfvergå, utlämna inteckningshan dlingen eller att på begäran af annan
än denne eller utmätningsmannen uppvisa handlingen vid domstol för
sådant ändamål, som i 26 § förordningen angående inteckning i fäst
egendom sägs. Förbud, som nu sagts, skall tecknas å inteckningshandlingen,
där icke denna af inteckningshafvaren öfverlämnas till utmätningsmannen
för att af honom uppvisas. Kostnaden för sådant uppvisande
äfvensom för anskaffande af särskild inteckningshandling å den
utmätta andelen i inteckningen vare borgenären pliktig att förskjuta,
där utmätningsmannen det äskar.

79 §.

_ Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen upprätta beskrifning
däröfver; och galle om egendomens värdering hvad förut om värdering
af lös egendom är sagdt. Utmätningsmannen affordra ock gäldenären
do handlingar, hvilka visa hans äganderätt eller tjäna till upplysning
om servitut, nyttjanderätt eller rätt till afkomst eller annan förmån, som
skall af egendomen utgå, äfvensom uppgift å dem, hvilka hafva fordran
eller rättighet, som bör vid auktionen iakttagas. Utmätas flera egendomar
på en gång; varde de livar för sig beskrifna och värderade.

Hvad nu är sagdt gälle ock, där öfverexekutor enligt 28 § förordnat
om försäljning af fast egendom eller sådan egendom skall säljas
pa begäran af borgenärer jämlikt 51 § konkurslagen.

År fast egendom, som skall utmätningsvis säljas, intecknad gemensamt
med andra egendomar, och finnes för någon af egendomarna icke
uppskattning till allmän bevillning, skall värdering ske jämväl af egendom,
som ej skall säljas; skolande om förrättningen ägaren underrättas
på sätt i 60 § stadgas.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

80 §.

Då utmätning af fast egendom skett, skall, där borgenär det yrkar,
afrad, hyra eller ränta, som af egendomen faller till dess den varder
såld och af köparen tillträdd, uppbäras af utmätningsmannen eller af
syssloman, som af honom förordnas. Utmätningsmannen kungöre utan
dröjsmål den, hvilken betalningsskyldigheten åligger, förbud att utgifva
något till annan än utmätningsmannen eller sysslomannen.

Har öfverexekutor förordnat om egendomens försäljning; då skall
han, där borgenär det yrkar, tillsätta syssloman, som afkomsten uppbär,
och låta förbud kungöras, som nu är sagdt.

Det åligger sysslomannen att till auktionsförrättare!! före auktionen
eller, där jämlikt 102 § särskildt sammanträde skall hållas, före det
sammanträde redovisa afrad, ränta eller hyra, som utgår i penningar
och af honom uppburits. Lag samma vare i fråga om utmätningsman,
där han uppburit sådan afkastning och icke själf skall förrätta auktionen.
IJtgår afrad, ränta eller hyra i varor, skall utmätningsmannen föranstalta
om deras försäljning på sätt i 90 § stadgas och redovisa därför
influtna medel efter ty nu är sagdt; skolande i sadant fall syssloman
hålla de af honom uppburna varor utmätningsmannen till hända. För
medel, som ej sålunda redovisats, skall redovisning lämnas före det
sammanträde, då fördelning af köpeskillingen skall äga rum.

81 §.

År fara att utmätt fast egendom af ägaren genom vanvård eller
annorledes i större mån försämras, äge öfverexekutor, där borgenär det
påstår, förordna syssloman att egendomen om händer taga och förvalta;
dock vare i ty fall borgenären pliktig att förskjuta den kostnad, som
för egendomens förvaltning kan vara nödig.

I fråga om skyldighet för sådan syssloman att till auktionsförrättaren
redovisa skall hvad i 80 § 3 mom. är stadgadt äga motsvarande
tillämpning.

82 §.

Öfverlåter någon sin fasta egendom till annan, må, innan nye
ägaren sökt lagfart, öfverlåtelsen ej utgöra hinder för egendomens utmätande
för förre ägarens gäld.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Sökes å öfverlåtelse, som före utmätningen, skett, lagfart samma
dag, då utmätningen verkställes, eller sist å den allmänna rättegångsdag
för lagfartsärenden, som näst efter fjorton dagar från utmätningen
infaller; då vare ej utmätningen gällande emot nye ägaren, med mindre
egendomen på grund af inteckning häftar för fordran, som utsökes, eller
fordringen eljest är sådan att, efter ty i lag i öfrigt stadgas, egendomen
därför häftar, ändå att den kommit ur gäldenärens hand. Har auktion
till egendomens försäljning blifvit kungjord att hållas innan den rättegångsdag,
som nämnd är, inträffar, eller å samma dag, åligge dock nye
ägaren att före auktionen öfverlåtelsen anmäla och sin åtkomsthandling
i hufvudskrift eller besannad afskrift för auktionsförrättaren uppvisa. Sker
ej sådan anmälan, vare utmätningen emot nye ägaren gällande, ändå
att lagfart sökes å tid, som förut är sagd.

Giöres af nye ägaren anmälan, på sätt nu stadgadt är, eller har
öfverlåtelsen blifvit för auktionsförrättaren kunnig innan han utsatt dag
för egendomens försäljning, skall, därest öfverlåtelsens verkan mot utmätningen
är beroende därpå, att lagfart kommer att sökas å tid, som
ofvan är sagd, auktionsförrättaren låta med försäljningen anstå till dess
sig visat, om lagfarten sökes.

Har öfverlåtelsen omfattat rätt till andel i inteckning, som tillkom
öfverlåtaren såsom ägare af intecknade egendomen, åligger det nye
ägaren, där han vill freda andelen från utmätning för förre ägarens
gäld, att söka lagfart å öfverlåtelsen och göra anmälan såsom i 2 mom.
sägs, och skall hvad i 3 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

85 §.

Utmätningsmannen åligger att, då fast egendom blifvit tagen i mät,
genast anmäla det hos öfverexekutor och tillika, om gäldenären vid utmätningen
uppgifva auktionsställe, såsom i 98 § sägs, gifva det till känna.

Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pliktig att
genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om utmätningen,
innefattande uppgift om beloppet af den fordran, för hvilken
utmätningen ägt rum, samt huruvida egendomen på grund af inteckning
häftar för samma fordran eller icke, äfvensom hvad i öfrigt kan vara
erforderligt för att tydligt utmärka, hvilken den fordran är, hvarför utmätningen
skett.

Utmätes fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt, åligger utmätningsmannen
att ofördröjligen till Stockholms rådstufvurätt insända
bevis om utmätningen med angifvande af fartygets registreringsnummer.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Sker utmätning af fartygslott, insände utmätningsmannen ofördröjligen
bevis därom till den myndighet, som förer fartygsregistret; och värde i det
bevis intagna de uppgifter, som för fartygets säkra urskiljande erfordras.

Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande om fast egendoms
försäljning eller hos hvilken enligt Öl § konkurslagen äskats,
att fastighet eller intecknadt fartyg må utmätningsvis säljas, vare ock
pliktig att därom insända bevis efter ty nyss är sagdt.

86 §.

klar borgenär, som sökt utmätning, lämnat gäldenär anstånd med
betalningen, må ej målet därigenom uppehållas utöfver sex månader från
den dag, då utmätningsmannen mottagit de i 54 eller 56 § omförmälda
handlingar. Fortfar anståndet vid utgången af nämnda tid, vare ansökningen
förfallen och gånge verkställd utmätning åter.

Har i fall, då öfverexekutor enligt 28 § meddelat förordnande om
fast egendoms försäljning, borgenären icke inom två månader efter det
öfverexekutors utslag vunnit laga kraft, med företeende af bevis därom
samt af den handling i hufvudskrift, på grund hvaraf betalning blifvit
sökt, begärt verkställighet af beslutet, eller har borgenären begärt sådan
verkställighet men därefter lämnat gäldenären anstånd, som fortfar när
sex månader förflutit från det verkställigheten begärdes, vare frågan om
egendomens försäljning förfallen.

87 §.

År fast egendom utmätt, och har någon fordran, hvarför egendomen
på grund af inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, eller
ock nyttjanderätt till egendomen eller rätt till servitut eller till afkomst
eller annan förmån, äge sådan rättsägare, där hans rätt kan vara beroende
af försäljningen, mot det att han till utmätningsmannen erlägger
fordringsbeloppet jämte kostnad, hvarför utmätningssökanden ansvarar,
göra gällande den rätt, som tillkom denne; dock att, där utmätning skett
för allenast del af fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning
''eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, utmätningssökanden för sin
återstående fordran äger företräde.

88 §.

Har utmätning af fast egendom upphäfts eller eljest frågan om
sådan egendoms försäljning förfallit, åligger det utmätningsmannen eller
öfverexekutor, om ärendet där är anhängig!, att därom genast göra anmälan
å landet hos domaren och i stad hos rätten.

Lagutskottets utlåtande Nr 51. 39

(Kung!.. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

5 KAP.

Om utmätt egendoms försäljning.

89 §.

Försäljning af utmätt egendom skall ske genom offentlig auktion.

90 §.

Skall lös egendom säljas, läte
utmätningsmannen tid ock ställe för
auktionen kungöras i kyrkan för den
församling, där försäljningen sker,
så ock, om gäldenär eller borgenär
det äskar, eller eljest sådant linnes
lämpligt, i kyrkorna för de församlingar,
som närmast därintill äro.
Finnes för viss stad förordnadt, att
auktion skall kungöras på annat sätt
än nu är sagdt, lände det till efterrättelse.

År egendom, som säljas skall,
af beskaffenhet att den ej, utan att
förstöras eller väsentligen försämras,
kan förvaras under den tid, som för
auktionens kungörande i ofvan stadgad
ordning erfordras, äge utmätningsmannen
låta kungöra försäljningen
på annat sätt, som lämpligt
finnes.

90 §.

Skall lös egendom säljas, läte
utmätningsmannen tid och ställe för
auktionen kungöras i kyrkan för
den församling, där försäljningen
sker, så ock, om gäldenär eller borgenär
det äskar, eller eljest sådant
finnes lämpligt, i tidning inom orten
äfvensom i kyrkorna för de församlingar,
som närmast därintill äro.
Finnes för viss stad förordnadt, att
auktion skall kungöras på annat
sätt än nu är sagdt, lände det till
efterrättelse.

År egendom, som säljas skall,
af beskaffenhet att den ej, utan
att förstöras eller väsentligen försämras,
kan förvaras under den tid,
som för auktionens kungörande i
ofvan stadgad ordning erfordras,
äge utmätningsmannen låta kungöra
försäljningen på annat sätt, som
lämpligt finnes.

91 §.

Kungörelse om auktion å lösören skall ske minst åtta dagar innan
auktionen hålles, där ej i fall, som i 90 § 2 mom. sägs, kortare tid för
kungörandet nödig finnes; auktion å fordran eller rättighet skall kun -

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

göras minst fjorton dagar förut. Skall i stad auktion å lös egendom
kungöras mera än en gång, vare det gillt, om första kungörandet skett
inom tid, som nu är sagd.

Har gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans
fasta egendom blifvit utmätt, läte utmätningsmannen anskaffa särskild
inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga
hinder däremot icke möter; skall sådan handling anskaffas, må ej förrän
det skett kungörelse om auktionen utfärdas. Skall försäljning ske
af inteckningshandling, hvilken tagits i mät hos någon, som enligt
handlingen är personligen ansvarig för det däri förskrifna beloppet,
åligger det utmätningsmannen, där ej med gäldenärens samtycke handlingen
säljes med bibehållande af hans ansvarighet, att, innan handlingen
utlämnas till köparen, förse densamma med påskrift, hvarigenom gäldenären
frikallas från ansvarighet.

Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om försäljningen
jämväl införd i allmänna tidningarna tre gånger, sista gången
minst fjorton dagar före auktionen; och skall kungörelsen tillika innehålla,
att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i
utmätt fartyg hafva inteckning, äga rätt till betalning ur det utmätta,
hafva att sådant, på sätt i 139 § sägs, före auktionen hos utmätningsmannen
anmäla. De borgenärer, Indika jämlikt 11 kap. sjölagen äga
rätt till betalning ur det utmätta eller i utmätt fartyg hafva inteckning,
skola därjämte, såvidt ske kan, underrättas om auktionen genom särskilda
kallelsebref, Indika auktionsförrättaren skall med posten afsända
till inländska borgenärer så tidigt, att kallelserna må komma dem till
banda minst fjorton dagar före auktionen, och till utländska borgenärer
så fort ske kan.

År fråga om försäljning af fartyg, som blifvit i far tygsregistret
infördt, anskaffa utmätningsmannen gravationsbevis rörande fartyget;
dock vare, där utmätningsmannen det äskar, borgenären pliktig att förskjuta
den för bevisets utlösande nödiga kostnad.

92 §.

Skall egendom säljas, den någon har såsom lös pant eller eljest
under panträtt i handom, varde, där ej panthafvaren är pliktig att för
sin fordran taga betalning ur köpeskillingen eller på sätt i 71 § sägs
förklarat sig därmed nöjas, före utropet underrättelse meddelad, att försäljningen
sker med bibehållande af panthafvarens rätt.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung!,. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Vid försäljning af lott i fartyg tillkännagifve utmätningsmannen,
att försäljningen ej medför rubbning i panträtt, som i hela fartyget
gäller; meddele ock före utropet underrättelse om de fordringar, för
hvilka fartyget veterligen utgör pant.

93 §.

Utmätt lös egendom skall i uppslag säljas. De yppersta varor
skola så länge sparas, att mesta folket är samladt. Då så mycket af
det utmätta godset blifvit såldt, att gälden, hvarför utmätning skett, så
ock kostnad, som skall ur egendomen utgå, kan af det sålda fullt godtgöras,
upphöre försäljningen.

94 §.

Skall försäljning ske af fartyg, som enligt mätbref eller å fartyget
anbragt tontalsmärke har en dräktighet af tjugu registerton eller härutöfver,
uppläse utmätningsmannen före utropet gravationsbevis, där
enligt 91 § sådant skall vara anskaffadt, och gifve till känna, å hvad
tid köpeskillingen sist skall inbetalas; anmane ock dem, hvilka äro tillstädes
och hafva fordran, som skall vid auktionen bevakas, att sådant
anmäla. Varder fordran anmäld hos utmätningsmannen, meddele han
före utropet därom underrättelse.

Innan auktionen afslutas, meddele auktionsförrättaren underrättelse
om tiden, då efter 140 § sammanträde för fördelning af köpeskillingen
hållas skall, så ock om stället för sammanträdet.

95 §.

Den, som inropat fartyg, hvarom i 94 § är sagdt, åligger att
genast efter inropet gälda en sjättedel af köpeskillingen i reda penningar
eller ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för en femtedel af
köpeskillingen. Sker det ej, varde fartyget genast ånyo utropadt.

Hvad af köpeskillingen ej må vara vid inropet erlagdt skall gäldas
sist å det sammanträde, som i 140 § sägs. Visar köparen, att inteckningshafvare,
som skall ur fartyget erhålla betalning, låtit köparen öfvertaga
den intecknade skulden och lämnat anstånd med betalningen, njute
köparen till godo de villkor, som därvid blifvit tingade. Finnes, sedan
för samtliga fordringar beräknats utdelning, öfverskott å köpeskillingen,
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 47 käft. (Nr 51) 6

Logutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag)

och beviljar gäldenären anstånd med betalning däraf, njute köparen ock
det anstånd till godo.

Varder ej sist å det sammanträde, hvarom förut är sagdt, köpeskillingen
till fullo gulden eller anstånd lämnadt efter t}^ nyss är sagdt,
vare köpet ogillt och besörje genast utmätningsmannen, att fartyget
varder till försäljning ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§ sägs. Går fartyget
vid nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga
ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte förre köparen
skillnaden; går fartyget till mera, kåfve förre köparen ej rätt till öfverskottet.
Kostnaden för senare försäljningen skall ock af förre köparen
gäldas, där den ej kan genom öfverskott å köpeskillingen godtgöras.
År pant eller borgen ställd för köpeskillingen, läte utmätningsmannen,
där sådant erfordras till gäldande af hvad förre köparen utgifva bör,
ofördröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören
stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen hos löftesmannen.

Varder köpeskillingen gulden, äge köparen genast komma i besittning
af fartyget; och vare det i köparens hand fritt från all förre ägarens
gäld, där ej köparen, efter ty förut i denna paragraf sägs, gälden
öfvertagit.

96 §.

Annan lös egendom än i 94 § sägs skall genast efter inropet betalas;
sker det ej, gånge egendomen under nytt utrop. Utmätningsmannen
stånde dock fritt att på eget äfventyr lämna anstånd med betalningen.

97 §.

Auktion å utmätt fast egendom skall förrättas af öfverexekutor,
där ej i 98 § annorledes stadgas.

98 §.

Å landet äge gäldenären bestämma, om auktion å fast egendom
skall hållas å landskansliet eller å tingsställe i orten. Uppgifver gäldenären
annat ställe i orten, må ock auktionen där hållas, om öfverexekutor
pröfva!- stället lämpligt. Har ej gäldenär vid utmätningen eller,
där enligt 28 § egendomen skall utan föregående utmätning säljas, hos
öfverexekutor före målets afgörande uppgifvit auktionsställe, eller äro
flere, som äga auktionsställe nämna, och kunna de ej därom sig förena,

Lagutskottets utlåtande Nr 5i. 43

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

bestämma öfverexekutor, hvar auktionen skall hållas. Skall auktionen
hållas på annat ställe än landskansliet, värde den förrättad af utmätningsmannen
i orten.

1 stad skall auktion å fast egendom förrättas å öfver exekutor
ämbetsrum eller annat ställe, där auktioner i staden gemenligen hållas.

Skola fastigheter inom särskilda öfverexekutorers områden gå i en
försäljning, varde auktionen förrättad där hufvudgården eller, om sådan
ej finnes, den till allmän bevillning högst uppskattade fastigheten är
belägen; är det å landet, varde auktionen hållen å landskansliet.

99 §.

Varder ej vid utmätning bestämdt, att auktionen skall hållas å
tingsstället, insände utmätningsmannen till öfverexekutor protokollet
öfver utmätningen med beskrifning och värdering å egendomen jämte
öfriga tillgängliga handlingar, hvarom i 79 § är nämndt.

Har vid utmätning biifvit bestämdt, att auktionen skall hållas å
tingsstället, och är utmätningsförr ättar en ej behörig att med försäljningen
taga befattning, sände han ofvannämnda handlingar till den utmätningsman,
som skall auktionen hålla.

100 §.

Den, som skall auktionen förrätta, anskaffe gravationsbevis rörande
egendomen äfvensom de för bestyrkande af gäldenärens äganderätt till
egendomen eller för upplysning om intecknad rättighets beskaffenhet erforderliga
och ej redan emottagna handlingar, hvilka kunna hos rätten erhållas.

101 §.

Tiden för auktionen värde af auktionsförrättaren bestämd, och läte
han kungörelse därom, så ock om egendomens beskaffenhet och auktionsstället
införas i allmänna tidningarna tre gånger, första gången minst
fyra veckor och sista gången minst fjorton dagar före auktionsdagen,
äfvensom intagas i länskungörelserna; foge ock anstalt, att kungörelsen
varder ej mindre, sist fyra veckor före auktionsdagen, å landet uppläst
i tingslagets kyrkor och i stad anslagen å det ställe, där auktionen hålles,
än äfven, där så ske kan, i tidning inom orten införd en gång, minst
fjorton dagar före nämnda dag. År för viss stad förordnadt, att auktion

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj.is förslag.) (Utskottets förslag.)

å fast egendom skall jämväl på annat sätt kungöras, lände ock det till
efterrättelse.

Skall försäljning ske på grund af förordnande, som i 28 § sägs,
må kungörelse om auktionen ej utfärdas förr än den handling, på grund
hvaraf borgenären sökt betalning, blifvit i hufvudskrift till auktionsförrättaren
aflämnad.

102 §.

Auktionsförrättaren äger, där så pröfvas nödigt, utsätta särskildt
sammanträde för förhandling om rättsägares anspråk och villkoren för
försäljningen; och varde uppgift om tid och ort därför intagen i kungörelsen
om auktionen. Ej må sådant sammanträde hållas tidigare än
å tredje dagen före auktionen, där ej särskilda omständigheter därtill
föranleda; i ty fall må sammanträdet utsättas att äga rum tidigast å
tionde dagen före auktionen.

103 §.

Kungörelse om auktion å fast egendom skall tillika innehålla, att
den, som har fordran, hvarför egendomen häftar eller för hvilken han
eljest äger njuta betalning ur köpeskillingen, eller har annan rätt, som
bör vid auktionen iakttagas, äger att därvid eller, där enligt 102 §
särskildt sammanträde skall hållas, vid det sammanträde bevaka sin rätt.

De, hvilka hafva fordran eller rättighet, som bör vid auktionen
iakttagas, skola, såvidt ske kan, om auktionen och det särskilda sammanträdet,
där sådant skall hållas, underrättas genom särskilda kallelsebref,
hvilka auktionsförrättaren skall till dem med posten afsända senast
fyra veckor före auktionen; skolande i kallelsebrefven tillika lämnas
uppgift, som i 85 § 2 mom. sägs, angående den fordran, för hvars
gäldande försäljningen skall äga rum. Underrättelse om auktionen och
sammanträdet varde ock, efter ty nyss sagts, borgenären och gäldenären
meddelad.

104 §.

År ej auktion så kungjord, som i 101 § sägs, varde den inställd,
och sätte auktionsförrättaren ut annan tid därtill. Ej må dock auktion
inställas förty att kungörelsen ej varit i en eller annan kyrka uppläst
eller i tidning inom orten införd, där den eljest allmänneligen ågått.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

105 §.

Då utlyst auktion i följd af laga hinder inställes, varde, där så
ske kan, det i länskungörelserna så ock å landet i tingslagets kyrkor
och i. stad genom anslag, som förut är sagdt, före den utsatta dagen
kungjordt.

106 §.

Vid början af auktion, den där icke föregåtts af sådant sammanträde,
som i 102 § sägs, uppläse auktionsförrättare!! såväl protokollet
öfver utmätningen eller det utslag, hvarigenom öfverexekutor om egendomens
försäljning förordnat, som ock gravationsbevis och de öfriga
handlingar, som i 99 och 100 §§ nämnas, och anmane dem, hvilka
hafva fordran eller rättighet, som bör vid auktionen iakttagas, att sådant
anmäla; lämne ock tillstädesvarande rättsägare samt gäldenären, där lian
när är, tillfälle att yttra sig öfver handlingarna och de anspråk, som
anmälas, så ock angående de villkor, som skola gälla för försäljningen.

Hålles sammanträde som i 102 § sägs, skall hvad sålunda föreskrifvits
iakttagas vid det sammanträde. Ej må i ty fall vid auktionen
anspråk anmälas eller förhandling mellan rättsägarne äga rum, utan skola
allenast de i första stycket omförmälda handlingar vid auktionens början
ånyo uppläsas.

107 §.

Sedan förhandlingen afslutats,
uppgöre auktionsförrättare!! borgenärsförteckning,
hvari skola, ordnade
efter det företräde dem emellan
lag stadgar, upptagas, förutom fordran,
hvarför utmätning skett:

l:o) fordran, hvarför egendomen
på grund af inteckning eller enligt
11 kap. 2 § jordabalken häftar, där
fordringen finnes upptagen i de i 99
och 100 §§ omförmälda handlingar
eller blifvit hos auktionsförrättaren
anmäld;

107 §•

Sedan förhandlingen afslutats,
uppgöre auktionsförrättaren borgenärsförteckning,
hvari skola ordnade
efter det företräde dem emellan lag:
stadgar, upptagas, förutom fordran,
hvarför utmätning skett:

Lagutskottets utlåtande, Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

2:o) fordran, hvarför förmånsrätt
enligt 17 kap. 6 § handelsbalken
äger rum eller som eljest
skall ur egendomen utgå med förmånsrätt
framför intecknad fordran,
såvida yrkande om betalning för
fordringen blifvit bos auktionsförrättaren
framställdt; och

3:o) nyttjanderätt, rätt till afkomst
eller annan förmån samt rätt
till servitut, som icke är af beskaffenhet
att skola oansedt egendomens
försäljning äga bestånd,
såframt rättigheten är intecknad eller
grundar sig å skriftlig handling,
hvilken blifvit af rättsägaren till
auktionsförrättaren ingifven eller
eljest är för honom tillgänglig.

I borgenärsförteckningen skola
kostnaderna för förfarandet upptagas
näst före den fordran, hvarför
utmätning skett.

År egendomen afträdd till konkurs,
skall jämväl fordran, som
skall ur egendomen utgå med förmånsrätt
enligt 17 kap. 4 § handelsbalken
eller som afser kostnad eller
arfvode för egendomens förvaltningunder
konkursen, upptagas i borgenärsförteckningen,
såvida yrkande
om betalning för sådan fordran
blifvit hos auktionsförrättaren framställdt.

(Utskottets förslag.)

3:o) nyttjanderätt, rätt till afkomst
eller annan förmån samt rätt
till servitut, som icke är af beskaffenhet
att skola oansedt egendomens
försäljning äga bestånd,
såframt rättighet, som nu sagts, är
in tecknad eller grundar sig å skriftlig
handling, hvilken blifvit af rättsägaren
till auktionsförrättaren ingifven
eller eljest är för honom
tillgänglig.

I borgenärsförteckningen skola
kostnaderna för förfarandet upptagas
näst före den fordran, hvarför
utmätning skett.

År egendomen afträdd till konkurs,
skall jämväl fordran, som
skall ur egendomen utgå med förmånsrätt
enligt 17 kap. 4 § handelsbalken
eller som afser kostnad
eller arfvode för egendomens förvaltning
under konkursen, upptagas
i borgenärsförteckningen, såvida
yrkande om betalning för sådan
fordran blifvit hos auktionsförrättaren
framställdt.

108 §.

År fordran eller rättighet, som i 107 § sägs, tvistig eller beroende
af villkor, varde den ändock i borgenärsförteckningen upptagen.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung!. Maj;ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

109 §.

År fråga om giltigheten af inteckning, som blifvit för fordran eller
rättighet meddelad, beroende på särskild pröfning eller afgjord genom
beslut, som ej vunnit laga kraft, eller är inteckning sökt men ännu ej
beviljad, värde fordringen eller rättigheten upptagen så som vore inteckningen
gällande.

110 §.

Fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall gäldas
före förfallodagen, beräknas till det belopp, som efter en räntefot af
fem för hundra om året utgör fordringens värde den dag, å hvilken
enligt 142 § sammanträde för köpeskillingens fördelning skall äga rum.

Ränta eller annan dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd,
varde efter samma räntefot uppskattad till sitt kapitalvärde å fördelningsdagen.
År fråga om lifränta, skall uppskattningen ske med användande
af den dödlighets- och lifslängdstabell för riket, som af vederbörande
myndighet sist blifvit utgifven.

in §.

Nyttjanderätt så ock rätt till servitut eller till afkomst eller annan
förmån af egendomen upptagas i borgenärsförteckningen utan att något
värde för dem utsättes.

112 §.

Ränta å fordran, som är i egendomen
intecknad eller hvarför egendomen
häftar enligt 11 kap. 2 §
jordabalken, skall vid borgenärsförteckningens
uppgörande beräknas
för ett år, där det ej visats, att
den för annan tid innestär.

Häftar egendomen på grund af
inteckning eller så som i 11 kap.
2 § jordabalken sägs för rätt till

112 §.

Häftar egendomen på grund af
inteckning eller så som i 11 kap.
2 § jordabalken sägs för rätt till

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Majits förslag.)
afkomst eller annan förmån, skall
hvad ofvan är stadgadt i fråga om
ränta äga motsvarande tillämpning
beträffande förmån i penningar eller
varor, som skall utgå till rättighetens
innehafvare.

(Utskottets förslag.)

afkomst eller annan förmån, skall
hvad i första stycket är stadgadt i
fråga om ränta äga motsvarande
tillämpning beträffande förmån i
penningar eller varor, som skall
utgå till rättighetens innehafvare.

113 §.

Sedan auktionsförrättare!! efter ty ofvan är sagdt antecknat de
fordringar och rättigheter, hvilka böra vid auktionen iakttagas, skola de
fordringsbelopp, som hafva bättre rätt än den fordran, för hvars gäldande
försäljningen äger rum, samt kostnaderna för förfarandet sammanräknas;
och varde i borgenärsförteckningen angifvet, ej mindre att det lägsta
bud, som, där ej annat föranledes af 126 § 2 mom., må vid auktionen
antagas, skall öfverstiga den sålunda erhållna summan, än äfven att
försäljningen sker under förbehåll om beståndet af rättighet, som enligt
förteckningen faller inom lägsta budet.

Finnes behållen afkastning af egendomen att tillgå, skall vid lägsta
budets beräknande afdrag därför ske.

114 §.

År fast egendom afträdd till konkurs, och skall efter ty i 51 §
konkurslagen, stadgas på begäran af borgenärerna auktion hållas för
egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad,
vare borgenär, som i konkursen bevakat fordran, hvarför egendomen
häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken
eller som skall i!r egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad
fordran, berättigad att, där hans rätt till betalning ur egendomen är
ostridig eller styrkt, äska att försäljningen i stället sker till gäldande af
hans fordran; framställe dock yrkande därom hos auktionsförrättaren
inom den tid, som i 106 § är föreskrifven för anmälan af fordran eller
rättighet. Göres ej sådant yrkande, må ej försäljning ske till förfång
för de i borgenärsförteckningen upptagna rättsägare.

115 §. 115 §.

År egendom, som skall utmät- År egendom, som skall utmätningsvis
säljas, intecknad gemen- ningsvis säljas, intecknad gemen -

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
samt med annan egendom, skall af
den gemensamma inteckningen i
borgenärsförteckningen upptagas
allenast det belopp, hvarför egendomen
svarar i förhållande till den
andra.

Skola flera gemensamt intecknade
egendomar säljas vid samma
auktion och jämlikt 121 § hvar för
sig utropas, skall särskild borgenärsförteckning
för hvarje egendom
upprättas och i en hvar af dem
anmärkas, att större andel af den
gemensamma inteckningen än det i
förteckningen upptagna beloppet
kan komma att falla å egendomen
till följd af brist i de andra.

ägde

rum för gäldande af den

(Utskottets förslag.)

samt med annan egendom, skall af
den gemensamma inteckningen i
borgenärsförteckningen upptagas
allenast det belopp, hvarför egendomen
svarar i förhållande till den
andra.

gemensamma inteckningen. Dock
skall jämväl beträffande de egendomar,
för hvilka lägsta buden uppnåtts,
frågan om försäljning, utom
i fall som i 126 § 2 mom. afses,
förfalla, där försäljningen ej skulle
lända till gäldande af någon del af
förstnämnda fordran; och varde
detta förhållande i borgenärsförteckningarna
anmärkt.

Medgifver innehafvaren af den
gemensamma inteckningen, att, där
försäljning kommer till stånd, den
gemensamma ansvarigheten må upphöra,
såvidt rörer de egendomar,

Bihang till Riksdagens protokoll 1912.

9 samt. 47 käft. (Nr 51)

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
som skola säljas, varde i öfverensstämmelse
därmed borgenärsförteckningarna
upprättade och lägsta buden
bestämda.

(Utskottets förslag)

116 §.

Skola flera gemensamt intecknade
egendomar säljas vid samma
auktion och jämlikt 121 § hvar för
sig utropas, skall särskild borgenärsförteckning
för hvarje egendom upprättas
och i en hvar af dem anmärkas,
att större andel af den
gemensamma inteckningen än det
i förteckningen upptagna beloppet
kan komma att falla å egendomen
till följd af brist i de andra.

Skola egendomarna säljas för
gäldande af samma fordran, och
har den gemensamma inteckningen
bättre rätt än denna, varde lägsta
budet för en hvar af egendomarna
så bestämdt, som om försäljningen
ägde rum för gäldande af den gemensamma
inteckningen. Dock skall
jämväl beträffande de egendomar,
för hvilka lägsta buden uppnåtts,
frågan om försäljning, utom i fall
som i 126 § 2 mom. afses, förfalla,
där försäljningen ej skulle lända
till gäldande af någon del af förstnämnda
fordran; och varde detta
förhållande i borgenärsförteckningarna
anmärkt.

Medgifver innehafvaren af den
gemensamma inteckningen, att, där
försäljning kommer till stånd, den
gemensamma ansvarigheten må upp -

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

116 §.

I afräkning å köpeskillingen skall
i egendomen innestå hufvudstolen
af däri intecknad gäld, som faller
inom lägsta budet. JSj må dock
sålunda innestå gäld,'' som i 109 §
afses, ej heller belopp, som är i
flera egendomar gemensamt intecknadt,
utan så är att egendomarna
säljas vid gemensamt utrop utan
att särskilda utrop föregått eller ock
innehafvare!! af den gemensamma
inteckningen gjort sådant medgifvande,
som i 115 § sägs, eller, där
allenast en af de gemensamt intecknade
egendomarna skall säljas,
gifvit till känna, att han vill låta
beloppet innestå i egendomen.

År intecknad fordran, som efter
ty ofvan sagts skulle i egendomen
innestå, förfallen till betalning sist
å den dag, då enligt 142 § sammanträde
för köpeskillingens fördelningäger
rum, vare inteckningshafvaren
berättigad att erhålla betalning för
fordringen, där han inom den i 106 §
stadgade tid framställer yrkande därom.
Finnes vid borgenärsförteckningens
upprättande andel i inteckning,
som faller inom lägsta budet,
tillkomma gäldenären, varde sådan

(Utskottets förslag.)

höra, såvidt rörer de egendomar,
som skola säljas, varde i öfverensstämmelse
därmed borgenärsförteckningarna
upprättade och lägsta
buden bestämda.

117 §.

I afräkning å köpeskillingen skall
i egendomen innestå hufvudstolen
af däri intecknad gäld, som fäller
inom lägsta budet. Ej må dock
sålunda innestå gäld, som i 109 §
afses, ej heller belopp, som är i flera
egendomar gemensamt intecknadt,
utan så är att egendomarna säljas
vid gemensamt utrop utan att särskilda
utrop föregått eller ock innehafvaren
af den gemensamma inteckningen
gjort sådant medgifvande,
som i 116 §3 mom. sägs,
eller, där allenast, en af de gemensamt
intecknade egendomarna skall
säljas, gifvit till känna, att han vill
låta beloppet innestå i egendomen.

År intecknad fordran, som efter
ty ofvan sagts skulle i egendomen
innestå, förfallen till betalning sist
å den dag, då enligt 142 § sammanträde
för köpeskillingens fördelning
äger rum, vare inteckningshafvaren
berättigad att erhålla betalning för
fordringen, där han inom den i 106
§ stadgade tid fraipställer yrkande
därom. Finnes vid borgenärsförteckningens
upprättande andel i inteckning,
som faller inom lägsta budet,
tillkomma gäldenären, varde sådan

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungi. Maj:ts förslag.)
andel utan särskildt yrkande ur köpeskillingen
gulden.

Belopp, som icke, efter ty förut
sagts, skall i egendomen innestå,
skall i reda penningar gäldas.

I borgenärsförteckningen skall
angifvas, Indika belopp skola i egendomen
innestå och hvilka skola i
reda penningar gäldas.

117 §.

Varder om rättsägares inbördes
företräde eller om villkoren för försäljningen
mellan dem, hvilkas rätt
är i fråga, annorlunda öfverenskommet
än i detta kapitel är stadgadt,
lände det vid borgenärsförteckningens
upprättande till efterrättelse.

118 §.

Borgenärsförteckningen skall underskrifvas
af auktionsför rättar en;
och läte han rättsägare, hvilka åt
förteckningen nöjas, därå teckna sitt
godkännande.

(Utskottets förslag.)

andel utan särskildt yrkande ur
köpeskillingen gulden.

Belopp, som icke, efter ty förut
sagts, skall i egendomen innestå,
skall i reda penningar gäldas.

I borgenärsförteckningen skall
angifvas, hvilka belopp skola i egendomen
innestå och hvilka skola i
reda penningar gäldas.

118 §.

Varder ota rättsägares inbördes
företräde eller om lägsta budet eller
andra villkor för försäljningen mellan
dem, hvilkas rätt är i fråga, annorlunda
öfverenskommet än i detta kapitel
är stadgadt, eller har i fall, där
annans rätt ej är ifråga, någon rättsägare
påyrkat andra villkor för försäljningen
än de här ofvan stadgade,
varde borgenärsförteckningen i
öfverensstämmelse därmed upprättad.

119 §.

Innan utrop af egendomen sker, skall auktionsförrättaren uppläsa
borgenärsförteckningen samt meddela fullständig och tydlig underrättelse
om sättet för försäljningen; gifve ock till känna tiden, då köpeskillingen
sist skall vara gulden.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

120 §.

Egendomen säljes i uppslag, där ej gäldenären före utropet yrkar,
att försäljningen skall ske genom utrop i upp- och afslag.

121 §.

Skola flera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt
intecknade, säljas; varde, så framt någon af dem häftar för särskild
fordran eller rättighet, som skall vid försäljningen iakttagas, eller
kommit i särskild ägares hand, hvarje egendom för sig till försäljning
utropad. Gå ej vid dessa utrop egendomarna så högt, att fordran, för
hvilken de äro gemensamt intecknade, fullt kan gäldas; då skola, där
de bjudna köpeskillingarna lämna tillgång till gäldande af någon del
af utmätningssökandens fordran och ej innehafvare!! af den gemensamma
inteckningen samtycker, att vid de skedda utropen må förblifva,
eller hvad för honom ur köpeskillingarna brister genast erlägges, alla
egendomarna gemensamt utropas till försäljning. Aro egendomarna
utmätta för fordran, hvarför de gemensamt häfta, skall gemensamt utrop
ske, ändå att fordringen icke till någon del kan ur de förut bjudna
köpeskillingarna gäldas. Åro två eller flera bland egendomarna i samma
ägares hand, skall ock, där han det äskar, gemensamt utrop äga rum
af de egendomar, som honom tillhöra.

Gå ej vid det gemensamma utropet egendomarna öfver sammanlagda
beloppet af det, som bjudits vid de särskilda utropen, skall vid
dessa utrop förblifva; gå egendomarna högre, äge det gemensamma utropet
företräde, och varde öfverskottet på de gemensamt utropade egendomarna
fördeladt efter de uppskattningsvärden, hvarefter allmän bevillning
utgick för nästföregående år. Har någon af egendomarna blifvit
styckad, och finnes ej sådant uppskattningsvärde för hvarje del; då skall
den å egendomen belöpande andel i öfverskottet mellan delarna skiftas
efter den för hvarje del bjudna köpeskilling. Finnes beträffande någon
af egendomarna att dess andel af den gemensamma köpeskillingen icke
förslår till gäldande af de belopp, hvilka falla inom lägsta budet, och
skall förty frågan om den egendoms försäljning förfalla, skola de öfriga
egendomarna ånjm gemensamt utropas.

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet afsöndrats,
och ansvarar lägenheten för den inteckning allenast på sätt i 3 mom.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

af 37 § i förordningen angående inteckning i fast egendom sägs, må
inteckningen ej föranleda försäljning af den afsöndrade lägenheten, utan
så är att vid utropet af stamfastigheten den därför bjudna köpeskillingen
funnits icke förslå till fulla gäldandet af inteckningshafvarens fordran
och icke lägenhetens ägare genast erlägger hvad däri brister.

122 §.

Har innehafvare af gemensam inteckning, i anledning däraf att
någon af de gemensamt intecknade egendomarna skall på begäran af
annan utmätningsvis säljas, äskat försäljning af de andra egendomarna,
och skola till följd däraf egendomarna säljas vid samma auktion, då
skall den egendom, hvars särskilda försäljning blifvit begärd, först utropas.
Göres ej därvid sådant bud, att det lämnar tillgång till betalning
af någon del af den fordran, för hvars gäldande försäljningen
blifvit begärd, och skall förty frågan om den egendoms försäljning förläna,
varde jämväl försäljningen af de öfriga egendomarna inställd.
Göres sådant bud, då förfares vidare med egendomarnas försäljning så
som i 121 § stadgas; dock att, där köpeskillingen för förstnämnda
egendom till följd af brist, som uppkommer i de andra egendomarna,
icke vidare lämnar någon tillgång till betalning af den fordran, för
hvars gäldande försäljningen blifvit begärd, jämväl frågan om de öfriga
egendomarnas försäljning skall förfalla.

123 §.

Finnes i borgenärsförteckningen upptagen rättighet, som i 107 §
sägs, då skall, där icke rättigheten enligt förteckningen faller inom lägsta
budet, vid egendomens försäljning iakttagas, att egendomen först utropas
med förbehåll om rättighetens bestånd, men, om ur den då bjudna
köpeskillingen borgenär, som äger bättre rätt, ej kan erhålla full godtgörelse
och ej denne samtycker att vid det skedda utropet må förblifva,
eller hvad för honom ur köpeskillingen brister genast af rättighetens
innehafvare till auktionsförrättaren erlägges, egendomen ånyo utropas
utan förbehåll om rättighetens bestånd. Stiger köpeskillingen då högre,
gälle sista utropet; i annat fall stånde fast vid det första.

Aro i borgenärsförteckningen upptagna flera sådana rättigheter,
som nyss sagts, skall vid egendomens utropande iakttagas det företräde,

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

som på grund af inteckning eller tidigare upplåtelse tillkommer dem i
förhållande till hvarandra, så att rättighet, som har företräde framför
annan, skall vika först efter denna.

124 §.

Finnes å egendom, då den säljas skall, växande gröda, och tillhör
den ej brukare eller annan, som har nyttjanderätt till egendomen; gånge
grödan i samma utrop som egendomen, och värde det före utropet
kungjordt.

125 §.

Då inrop skett, gälde köparen genast eu sjättedel af köpeskillingen,
dock ej mer än hvad enligt borgenärsförteckningen bör i reda penningar
utgå eller mindre än beloppet af den kostnad, hvarom i 198 § förmäles.
Vill köparen hellre ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för
hvad sålunda skolat gäldas, vare det ock gillt. Erbjuder köparen såsom
pant inteckning i egendomen, må den godkännas endast såvidt dess
hufvudstol ligger inom inropssumman, så ock inom det af utmätningsmannen
å egendomen satta värde samt inom det uppskattningsvärde,
hvarefter allmän bevillning för egendomen utgick för nästföregående år.

Gitter ej köparen gälda eller säkerhet ställa som nu är sagd!,
varde egendomen genast ånyo utropad.

126 §.

Göres å auktion sådant bud, att det enligt 113 och 125 §§ må
antagas, skall försäljning af egendomen ske, utan så är att köpeskillingen
ej förslår till fulla gäldandet af utmätningssökandens fordran och han
bestrider att försäljning må ske.

Göres icke så högt bud, skall försäljning ändock ske, där sådant
yrkas af utmätningssökanden och innehafvarne af de fordringar, hvilka
äga företräde framför hans fordran men icke fullt täckas af den bjudna
köpeskillingen, därtill samtycka.

127 §.

Kommer försäljning ej till stånd förty att vid auktionen bud icke
göres eller antages, då skall, om utmätningssökanden före förrättningens

Lagutskottets utlåtande Nr 5L

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

slut det äskar, ny auktion hållas å samma ställe fyra veckor därefter,
hvarom auktionsförrättaren skall genast meddela underrättelse, och foge
han anstalt, att kungörelse om tiden för den nya auktionen varder, sist
fjorton dagar före auktionen, ej mindre uti länskungörelserna införd
samt å landet uppläst i tingslagets kyrkor och i stad anslagen, som i
101 § stadgas, än äfven, där så ske kan, i tidning inom orten införd.

128 §.

Sker ej försäljning å första auktionen, och yrkar ej utmätningssökanden
ny auktion, eller varder egendomen ej heller å den senare
auktionen såld, gånge utmätningen åter, utan så är att egendomen efter
ty i 7 kap. stadgas ställes under tvångsförvaltning.

129 §.

Kommer försäljning till stånd, eller finnes, där anbud ej gjorts
eller antagits, afkastning att redovisa, skall auktionsförrättaren, innan
auktionen afslutas, meddela underrättelse om tiden, då sammanträde för
fördelning af influtna medel skall hållas, så ock om stället för sammanträdet.

130 §.

Sist å det sammanträde, som i
142 § sägs, skall den del af köpeskillingen,
som enligt borgenärsförteckningen
bör i reda penningar
utgå, vara till auktionsförrättaren
gulden, såvidt anstånd efter 131 §
icke blifvit köparen lämnadt. Sker
ej betalning såsom nu sagts, vare
köpet ogillt, och besörje genast
auktionsförrättaren att egendomen
varder till försäljning ånyo utlyst,
som i 101 § föreskrifves. År pant
eller borgen ställd, som i 125 §
sägs, läte auktionsförrättaren ofördröjligen
försälja panten i den ord -

130 §.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
ning, som om utmätta lösören stadgas,
eller utsöka borgensförbindelsen
hos löftesmannen. Understiger
hvad vid nya utropet högst bjudes
förra köpeskillingen med laga ränta
därå från den dag, då betalning
sist bort ske, ersätte den försumlige
inroparen skillnaden eller, där försäljning
ej kommer till stånd, hvad
vid förra auktionen bjudits utöfver
sammanlagda beloppet af de fordringar,
som äga företräde framför
utmätningssökandens fordran, jämte
ränta därå äfvensom kostnaderna
för samma auktion; går egendomen
till mera, hafve han ej rätt till
öfverskottet. Kostnaden för senare
auktionen vare han ock pliktig att
gälda, där den ej af öfverskott å
köpeskillingen täckes.

(Utskottets förslag.)

ning, som om utmätta lösören stadgas,
eller utsöka borgensförbindelsen
hos löftesmannen. Understiger
hvad vid nya utropet högst bjudes
förra köpeskillingen med laga ränta
därå från den dag, då betalningsist
bort ske, ersätte den försumlige
inroparen skillnaden eller, där försäljning
ej kommer till stånd, hvad
vid förra auktionen bjudits utöfver
sammanlagda beloppet af de fordringar,
som äga företräde framför
utmätningssökandens fordran, jämte
ränta därå äfvensom kostnaderna
för samma auktion; går egendomen
till mera, hafve han ej rätt till
öfverskottet. Kostnaden för senare
auktionen vare han ock pliktig att
gälda, där den ej af öfverskott å
köpeskillingen täckes.

Belopp, som enligt 125 § guldits
af den försumlige inroparen, eller
säkerhet, som blifva af honom ställd,
må icke, ändå att egendomen vid den
senare auktionen betingar högre pris,
återställas till honom, innan det visat
sig, huruvida den nye inroparen
kommer att fullgöra sin betalningsskyldighet;
och äge förty den försumlige
inroparen, där han vid senare
auktionen själf stannar för högsta
budet, icke för fullgörande af hvad
köpare enligt 125 § åligger åberopa
den förut erlagda betalningen eller
ställda säkerheten.

131 §.

Visar köparen, att fordringsägare, som enligt borgenärsförteckningen
skulle ur köpeskillingen erhålla betalning i reda penningar,
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 47 höft. (Nr 51.) 8

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

lämnat honom anstånd med betalningen, eller är köparen själf berättigad
till sådan betalning, äge ban å köpeskilligen afräkna motsvarande belopp;
dock skall, om auktionsförrättaren det äskar, ställas pant eller
borgen för återbäring i händelse beloppet skulle finnas rätteligen tillkomma
annan borgenär. Finnes, sedan fordringsägarne förnöjde äro,
öfverskott å köpeskillingen, och beviljar gäldenären anstånd med betalning
däraf, vare lag samma.

Har köparen, efter tj nu sagts, fått afräkna fordran, hvarför egendomen
på grund af inteckning häftar, åligger det auktionsförrättaren
att därom göra anteckning å inteckningshandlingen, där denna är för
honom tillgänglig.

132 4

Sedan köparen fullgjort sin betalningsskyldighet och auktionen
vunnit laga kraft, utfärde auktionsförrättaren köpebref å egendomen.

133 §.

Köparen äger att tillträda egendomen, då han sin betalningsskyldighet
fullgjort; och gifve, där så fordras, utmätningsmannen därtill
handräckning. Har ej gäldenär annat hemvist att tillgå, anvise utmätningsmannen
honom nödiga rum; och må han efter försäljningen sitta
i dem kvar till näst infallande fardag för afträdande af förhyrd lägenhet.
Finnes å egendomen arrendator eller hyresgäst, hvars rätt ej är vid
försäljningen bibehållen, åligge köparen, där han ej ändock vill låta
legotagaren kvarsitta, att inom en månad efter tillträdesdagen uppsäga
legoaftalet vid äfventyr att'' det eljest varder mot köparen gällande; sker
uppsägning, gälle om tid för afträde hvad i lag stadgas angående tid
för afträde, när på grund af frivillig öfverlåtelse af fastighet arrendator
eller hyresgäst uppsäges.

Sedan köparen tillträdt egendomen, äge han uppbära arrende eller
hyra, som därefter förfaller, och i öfrigt utöfva de rättigheter, som på
grund af arrende- eller hyresaftalet tillkomma ägaren; svare ock, där
aftalet skall gälla mot honom, i förre ägarens ställe till de jordägaren
åliggande förpliktelser, livilka skola fullgöras efter sagda tid. Ej må
å legoafgift, som förfaller till betalning mer än ett år eller vid hyra
mer än sex månader efter det försäljningen skedde, legotagaren afräkna
hvad han må hafva att fordra af förre ägaren, ej heller gälle i fråga

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

om sådan afgift betalning, som af legotagaren erlagts till förre ägaren,
eller annan nppgörelse, som med denne träffats; fordran, hvaraf legotagaren
blifvit innehafvare, eller uppgörelse, som träffats, efter det legotagaren
fick kunskap om egendomens utmätning eller om förordnande,
som i 28 § sägs, må ej åberopas mot köparen.

Angående verkan däraf att i arrende- eller hyresaftal, som skall
gälla mot köparen, skett ändring eller tillägg, hvarom icke vid försäljningen
gjorts förbehåll, samt om legotagares rätt att, där köparen skulle
brista i aftalets fullgörande, hålla sig till förre ägaren, skall hvad i fråga
om frivillig öfverlåtelse af fastighet är stadgadt äga motsvarande tilllämpning.

134 §.

Då köparen fullgjort sin betalningsskyldighet, vare egendomen i
hans hand fri från ränta, utskyld eller annan för egendomen utgående
afgift, som före försäljningsdagen till betalning förfallit.

135 §.

Skall af anledning, som i 127 eller 130 § sägs, ny auktion hållas,
varde fordran eller rättighet, som upptagits i den för förra auktionen
upprättade borgenärsförteckningen, upptagen i den nya förteckningen,
ändå att fordringen eller rättigheten ej ånyo anmäles. Har rättsägare
på grund af försummad anmälan ej blifvit i den förra förteckningen
upptagen, äge ej annan rätt än i 148 § sägs.

I fall, som i 130 § sägs, skall vid bestämmande af lägsta budet
afdrag ske för hvad af förre inroparen blifvit jämlikt 125 § erlagdt eller
som influtit genom försäljning af pant eller utsökande af borgen.

136 §.

Ej må den, som förrättar auktion å utmätt egendom, själf köpa
något, som å den auktion säljes.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

[Utskottets förslag.)

6 KAP.

Om redovisning och fördelning af medel, som till följd af utmätning

influtit.

137 §.

Då utmätt lös egendom blifvit såld, skall utmätningsmannen, skyndsamligen
och, där ej nedan annorlunda stadgas, sist inom fjorton dagar
efter försäljningen, af försäljningssumman, så långt den förslår, tillhandahålla
den, som utmätning vunnit, betalning för hans fordran. Hafva
penningar annorledes än efter försäljning till utmätningsmannen influtit,
skola de inom lika tid därefter hållas borgenären till hända.

Innan dom eller utslag, på grund hvaraf utmätning skett, vunnit
laga kraft, må dock betalning ej af borgenären lyftas annorledes än mot
pant eller borgen.

Har fogde till utmätningsman i sitt ställe satt annan man, fullgöre
dock fogden själf hvad, efter ty ofvan är sagdt, utmätningsman åligger,
där han ej åt den, som förrättat utmätningen, uppdragit att medlen
borgenären tillhandahålla, och denne därom blifvit underrättad.

138 §.

Har, då någon vunnit utmätning
å lös egendom, som annan hade
under panträtt i handom, panthafvaren,
såsom i 71 § sägs, förklarat sig
nöjas med att för sin betalning hålla
sig till köpeskillingen, njute han sin
rätt till godo inom den tid, som i
137 § stadgas; dock att, där i fråga
om utmätningsvis såldt fartyg eller
gods i fartyg annan borgenär påstår
betalning för fordran, som skall utgå
med förmånsrätt framför panthafvarens,
denne ej äger njuta betalning
i annan ordning, än i 140 § sägs.

138 §.

Har, då någon vunnit utmätning
å lös egendom, som annan hade
under panträtt i handom, panthafvaren,
såsom i 71 § sägs, förklarat
sig nöjas med att för sin betalning
hålla sig till köpeskillingen, njute
han sin rätt till godo inom den tid,
som i 137 § stadgas; dock att, där i
fråga om utmätningsvis såldt fartyg
eller gods i fartyg annan borgenär
påstår betalning för fordran, som
skall utgå med förmånsrätt framför
panthafvarens, denne ej äger njuta
betalning i annan ordning, än i
140 eller 141 § sägs.

Lagutskottets utlåtande Nr 51. 61

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

139 §•

Borgenär, som, då lös egendom för annans fordran utmättes, hade
panträtt i egendomen, utan att hafva den under panträtt i handom, eller
ock ägde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla egendomen kvar, vare
ock berättigad att ur köpeskillingen, efter ty nedan sägs, undfå betalning,
såvida han därom hos utmätningsmannen före auktionen framställt
yrkande. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg utmätningsvis
försäljas, äge jämväl borgenär, som för sin fordran har förmånsrätt
enligt 4 eller 7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt, nu är sagd.

Har fartyg, som är för fordran intecknadt, blifvit utmätningsvis
såldt, skall den å inteckningshafvarens fordran enligt förmånsrättsordningen
belöpande utdelning utgå, ändå att fordringen ej blifvit anmäld.
Skall ränta utgå, varde den beräknad för ett år, där ej sist å sammanträde,
som i 140 § afses, visadt varder, att den för annan tid innestår.

140 §.

Då fartyg, hvarom i 94 § sägs, blifvit utmätningsvis såldt, äge
de, hvilka anse sig hafva rätt till betalning ur köpeskillingen, så ock
gäldenären att å fjortonde dagen efter auktionen å utsatt ort och timme
inför auktionsförrättaren sammanträda för att höras angående köpeskillingens
fördelning.

Har, på klagan öfver utmätningen eller auktionen, högre myndighet
förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan förty sammanträde
ej hållas å den därför bestämda tid, varde det, såvidt ske kan,
kungjordt i tidning inom orten; upphör hindret, utsatte auktionsförrättaren
ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse därom
införas tre gånger i allmänna tidningarna och, där så ske kan, i tidning
inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet, där ej
alla rättsägare annorledes så tidigt underrättas om sammanträdet, att
de själfva eller genom ombud kunna sig där infinna.

141 §.

• Nu har, då annan lös egendom, än i 140 § sägs, blifvit för eu
borgenärs fordran utmätt, annan borgenär, som därå jämväl vunnit
utmätning, påstått bättre förmånsrätt, än utmätningen medför, eller har

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sådant yrkande, som i 139 § sägs, blifvit af borgenär inom föreskrifven
tid framställdt: finnes ej full tillgång för borgenärerna och kunna de
ej åsämjas, huru medlen skola fördelas; bestämme utmätningsmannen
viss tid för medlens fördelning och kalle borgenärerna, så ock, då fråga
är om fordran, hvarför ej utmätning skett och för hvilken ej heller
borgenären haft det utmätta i handom såsom pant, gäldenären att med
utmätningsmannen å uppgifvet ställe sammanträda för att sin rätt i
afseende å fördelningen iakttaga och bevaka. Sådan kallelse skall tre
gånger, första gången minst tio dagar före sammanträdet, i allmänna
tidningarna införas, där ej alla rättsägare annorledes så tidigt underrättas
om sammanträdet, att de själfva eller genom ombud kunna sig
där infinna.

Finnes i fall, som här förut är sagdt, full tillgång till alla fordringarnas
gäldande, eller åsämjas borgenärerna om fördelningen, men
gitter ej borgenär, som efter i39 § yrkar betalning utan att han fått
utmätning, visa att gäldenären medgifvit honom betalning ur köpeskillingen;
hålle utmätningsmannen inne hvad å sådan borgenärs fordran
belöper och kalle, såsom ofvan sägs, honom och gäldenären till sammanträde
för att sin rätt bevaka. Ej må däraf öfriga borgenärer uppehållas
i sin rätt till utdelning.

Då sammanträde för köpeskillingens fördelning erfordras, men
utmätningsförrättaren ej är behörig att sådant sammanträde hålla, insände
han genast de medel, som fördelas skola, samt protokollet öfver
utmätningen och öfriga till ärendet hörande handlingar till fogden, som.
därefter vidare förfar på sätt ofvan är stadgadt.

142 §.

Sedan fast egendom blifvit utmätningsvis såld, skall för fördelning
af den del af köpeskillingen, som köparen har att i reda penningar
gälda, sammanträde inför auktionsförrättaren hållas i Norrbottens, Västerbottens,
Jämtlands och Västernorrlands län å femtiosjätte dagen, men i
öfriga delar af riket å fyrtioandra dagen efter auktionen.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

därom införas tre gånger i allmänna -tidningarna och, där så ske kan,
i tidning inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet,
äfvensom intagas i länsknngörelserna.

143 §.

Finnes behållen afkastning af såld fast egendom att tillgå, varde
den tillgång jämte köpeskillingen fördelad. Har i fall, som i 95 eller
130 § sägs, fartyg eller fast egendom försålts efter nytt utrop, och är
förre inroparen skyldig att utgifva ersättning, skall ock ersättningsbeloppet,
såvidt detsamma af honom guldits eller influtit genom försäljning
af pant eller utsökande af borgen, tillika med köpeskillingen
fördelas.

Har försäljning af fast egendom icke kommit till stånd, skall för
fördelning af tillgång, som nu sagts, sammanträde hållas å tid, som i
142 § är föreskrifven. 1 ty fall skall afkastningen af egendomen fördelas
efter de grunder, som i 7 kap. äro stadgade för fördelning af
medel, hvilka influtit under tvångsförvaltning. Ersättningsbelopp,
hvarom i första stycket sägs, skall, sedan kostnaderna för förfarandet
därur guldits, användas till betalning af utmätningssökandens fordran;
uppstår öfverskott, varde det fördeladt på enahanda sätt som afkastningen.

144 §.

Vid sammanträde, hvarom förut är sagdt, afgifve förrättningsmannen
redogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock
för de fordringar, för hvilka anspråk på betalning ur köpeskillingen
blifvit anmäldt eller utdelning ändock må beräknas; skolande, där fråga
är om fast egendom, borgenärsförteckningen därvid lända till efterrättelse.
Därefter äge tillstädesvarande borgenärer samt gäldenären,
där han när är, att andraga hvad de till bevakande af sin rätt akta
nödigt.

145 §.

Varda alla borgenärer, hvilkas
rätt är af fördelningen beroende,
så ock gäldenären ense huru fördel -

145 §.

Varda alla borgenärer, hvilkas
rätt är af fördelningen beroende,
så ock gäldenären ense huru för -

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.)
ningen må ske; uppgöra förrättningsmannen
i öfverensstämmelse
därmed fördelningslängd samt läte
dem, som däråt nöjas, teckna sitt godkännande
å längden; och varde därefter
utdelning genast verkställd,
dock mot pant eller borgen, där
enligt 156 eller 157 § sådan säkerhet
bör ställas.

(Utskottets förslag.)

delningen må ske; uppgöre förrättningsmannen
i öfverensstämmelse
därmed fördelningslängd; och varde
därefter utdelning genast verkställd,
dock mot pant eller borgen, där
enligt 156 eller 157 § sådan säkerhet
bör ställas.

146 §.

Nu kan ej öfverenskommelse träffas, såsom i 145 § sägs; finnes
ärendet anhängigt hos utmätningsman, afgifve han genast skriftligt
förslag, huru tillgångarna må fördelas; och äge sedan den, som därmed
icke åtnöjes, att, ehvad han vid sammanträdet varit tillstädes eller icke,
inom den tid och i den ordning, som i 10 kap. bestämmes, hos öfverexekutor
anhängiggöra sin klandertalan, vid äfventyr, om det försummas,
att förslaget kommer att såsom lagakraftvunnet till efterrättelse lända.
Varder klandertalan anhängiggjord, pröfve öfverexekutor, om och i hvad
mån klandret må till ändring i utmätningsmannens förslag föranleda.
Under klandertiden skall förslaget hos utmätningsmannen hållas tillgängligt
för den, som önskar däraf taga del.

147 §.

Kan, då fråga om fördelning omedelbart hos öfverexekutor anhängig
är, öfverenskommelse, såsom i 145 § sägs, ej träffas, pröfve
han genast hvad en hvar i utdelning tillkomma bör och afkunne sitt
utslag muntligen.

148 §.

Har fordran, som, där den anmälts inom den i 106 § stadgade
tid, bort upptagas i borgenärsförteckningen, blifvit senare anmäld, varde
utdelning, i den mån tillgång finnes, borgenären tillagd efter de i förteckningen
upptagna belopp.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

149 §.

Skall ersättning utgå till innehafvare af rätt till afkomst eller
annan förmån, som vid försäljning af fäst egendom icke bibehållits,
skall utdelningen beräknas för det kapitalvärde, hvartill förmåner i
penningar eller varor, som tillkomma rättighetens innehafvare, beräknas
uppgå å dagen för köpeskillingens fördelning; skolande därvid förmåner,
som utgå i varor, uppskattas efter ortens pris.

Kapitalvärdets beräkning skall ske efter en räntefot af fem för
hundra om året och, där rättigheten är någon för lifstiden tillförsäkrad,
med användande af den dödlighets- och lifslängdstabell för riket, som
af vederbörande myndighet sist blifvit utgifven.

150 §.

Skall ur köpeskillingen för utmätningsvis såld lös egendom utdelning
ske för fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall
gäldas före förfallodagen, eller ock allenast för ränta eller annan dylik
fordran, som ej är till kapitalet bestämd, varde fordringen beräknad
efter de i 110 § stadgade grunder.

151 §‘

År fråga om fordrans eller för fordran beviljad intecknings giltighet
beroende på särskild pröfning eller afgjord genom beslut, som ej
vunnit laga kraft, eller är inteckning för fordran sökt men ej beviljad,
varde hvad å fordringen enligt förmånsrättsordningen belöpa kan vid
fördelningen afsatt, intill dess frågan om borgenärs ratt blifvit slutligen
afgjord.

Finnes eljest fordran tvistig, varde borgenären hänvisad att sin
talan efter stämning anhängiggöra och hvad å fordringen belöper afsatt,
såsom nyss är stadgadt. Vill annan, hvars rätt är af frågan beroende,
själ!'' stämma, stånde det honom fritt.

År fordran beroende af villkor, skall efter ty nu sagts afsättning
ske, intill ''dess villkoret uppfyllts eller förfallit.

152 §.

Då utdelning för fordran beräknas, utan att fordringsbeviset blifvit
företedt, så ock då medel enligt 151 § afsättas, varde bestämmelse
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 47 käft. (Nr 51.) 9

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tillika meddelad, huru beloppet fördelas skall, för det fall att detsamma
eller någon del däraf sedermera finnes ej böra tillkomma den borgenär,
för hvars fordran det blifvit beräknadt eller afsatt.

153 §.

Varder, utan att gäldenären det medgifvit, betalning tillerkänd
borgenär ur egendom, som ej varit för hans fordran utmätt, och är ej
heller fordringen förut genom dom eller utslag fastställd, äge gäldenären
rätt att stämma om återvinning inom sex månader efter det fördelningen
vann laga kraft.

154 §.

Klander mot utmätningsmannens fördelningsförslag eller öfverexekutors
beslut i fördelningsfråga gälle ej för annan än den, som klandret
väckt.

155 §.

Vill borgenär, innan utmätningsmannens fördelningsförslag eller
öfverexekutors beslut om fördelningen vunnit laga kraft, lyfta hvad
honom därigenom tillagdt blifvit, äge därtill rätt; ställe dock pant eller
borgen för hvad han lyfter, där ej öfverexekutor finner skäligt tillåta,
att lyftning må utan sådan säkerhet ske.

Har full betalning blifvit borgenär tillagd, efter ty han yrkat
eller, om hans fordran ej varit anmäld, enligt de här ofvan stadgade
grunder; då må, utan hinder af hans uteblifvande från sammanträdet,
de borgenärer, som äro tillstädes, öfverenskomma, att lyftning må ske
utan pant eller borgen; och vare det gillt, där ej gäldenären det bestrider,
eller enligt 156 eller 157 § säkerhet ställas bör.

156 §.

År auktion å utmätt fast egendom öfverklagad, må ej utan köparens
medgifvande utdelning ur köpeskillingen lyftas annorledes än mot pant
eller borgen.

Lagutskottets utlåtande Nr 51. 67

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

157 §.

År utmätning i död mans bo verkställd, och vill, innan tid till
egendomsafträde ute är, borgenär för sin fordran njuta betalning, vare,
i fråga om hans skyldighet att ställa borgen eller annan säkerhet föllivad
han lyfter, gällande hvad därom särskild! stadgadt är.

158 §.

Belopp, som jämlikt 151 § blifvit vid fördelningen afsatt för någon
borgenärs fordran, skall ofördröjligen i riksbanken nedsättas på sätt
särskildt är stadgadt. Har borgenärens anspråk blifvit godkändt genom
dom eller utslag, som ej vunnit laga kraft, vare han dock berättigad
att beloppet mot pant eller borgen lyfta. I annat fall må på öfverexekutors
pröfning ankomma, huruvida beloppet, innan fråga om rätt
därtill blifvit afgjord, må mot pant eller borgen lyftas, vare sig af den
borgenär, för hvilken det blifvit afsatt, eller af annan, hvilken på grund
af bestämmelse, hvarom i 152 § sägs, medlen kunna tillfalla.

159 §.

Medel, som vid köpeskillings fördelning å landskansli blifvit borgenär
tillagda men icke af honom lyftas, skola i riksbanken nedsättas på
sätt särskildt är stadgadt. Lag samma vare, där fördelning skett annorstädes
än å landskansli, och borgenären ej inom fyra veckor därefter
medlen lyfter.

År utdelning beräknad, utan att fordringsbeviset blifvit företedt,
och anmäler sig ej fordringsägaren inom natt och år efter det fördelningen
vunnit laga kraft, må medlen, mot pant eller borgen, lyftas af
annan, som de enligt 152 § kunna tillfalla.

160 §.

Medel,, som jämlikt 158 och 159 §§ skola i riksbanken nedsättas,
må, där någon rättsägare det äskar, insättas i bankinrättning, som af
öfverexekutor godkännes, för att där mot ränta innestå, under den tid
öfverexekutor bestämmer; och komme räntan den borgenär till godo,
som finnes till medlen berättigad.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.)

(Utskottets förslag.)

161 §.

Då betalning utfallit å fordran, hvarför egendomen på grund af
inteckning häftar, åligger det auktionsförrättaren att därom göra anteckning
å inteckningshandlingen, när denna företes för lyftning af inteckningshafvaren
tillkommande belopp.

162 §.

År ej utmätning förrättad och, där lös egendom af annat slag,
än i 163 § sägs, tagits i mät, försäljning däraf verkställd inom två
månader, sedan kronofogde emottagit de handlingar, som i 54 och 56 §§
nämnas, och inom en månad, sedan stadsfogde sådana handlingar emottagit;
svare fogden själf för det belopp, hvarför utmätning bort ske,
i den mån han ej förmår visa, att skada af dröjsmålet icke uppkommit.

Styrker fogden, att borgenär lämnat gäldenär anstånd med betalningen
eller att för utmätning eller försäljning mött hinder, som utmätningsmannen
ej kunnat förekomma, vare han från all ansvarighet fri.
Möter sådant hinder, bör det, vid äfventyr att det eljest ej må till ursäkt
räknas, genast antecknas i den dagbok, som skall af utmätningsmannen
hållas.

163 §.

År fartyg eller gods i fartyg utmätt, eller skall utmätt fordran
eller rättighet säljas, och varder ej det utmätta såldt å landet inom tre
månader och i stad|inom två månader efter det fogden emottagit de i
54 och 56 §§ nämnda handlingar; vare om hans ansvarighet lag som
i 162 § sägs.

164 §.

Då enligt 141 § sammanträde för fördelning af köpeskilling för
lös egendom skall äga rum, vare utmätningsmannen pliktig att utsätta
sammanträdet att hållas inom fjorton dagar eller, om kungörelse i allmänna
tidningarna erfordras, inom fyra veckor efter försäljningen.

165 §.

Har utmätning af fast egendom skett, skall utmätningsmannen så
skyndsamt vidtaga alla de åtgärder, hvilka på honom ankomma, att

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

egendomens försäljning ej må genom hans vållande fördröjas å landet
öfver fyra månader och i stad öfver tre månader från mottagandet af de
i 54 och 56 §§ nämnda handlingar.

166 §.

Medel, som till utmätningsman influtit och borgenär tillkomma,
skola, utom i fall, som i 159 § sägs, hos utmätningsmannen hållas borgenären
till hända under åtta veckor från den dag borgenären äger rätt
att medlen utfå. Varda medlen ej under den tid eller därefter före ingången
af nästföljande kalendermånad af borgenären lyftade, skola de
ofördröjligen af utmätningsmannen i riksbanken nedsättas på sätt särskildt
är stadgadt; och äge utmätningsmannen sedermera att med beviset
om nedsättningen till borgenären redovisa. Där fordringsbevis, som för
utmätnings vinnande blifvit af borgenär aflämnadt, bör efter målets handläggning
till honom återställas, skall handlingen hos utmätningsmannen
hållas borgenären till banda under åtta veckor; och gälle i öfrigt om
sådan handling hvad nyss är om influtna medel stadgadt.

Försummar borgenär att ur utmätt egendom taga betalning, hafve
ej rätt till ränta från den tid det af honom berott att betalning njuta,
där ej på grund af stadgandet i 160 § sådan ränta må honom tillkomma.

blår någon fått lyfta köpeskillingsmedel, innan frågan om bättre
rätt därtill blifvit slutligen pröfvad, och finnes han sedan pliktig att det
lyftade eller någon del däraf återbära, gälde i’änta efter sex för hundra
om året.

167 §.

Förhåller utmätningsman medel för fordringsägare, då denne äger
rätt att dem utfå och till erhållande däraf sig anmäler, gälde ränta efter
sex för hundra om året och ansvare dessutom för tjänstefelet.

168 §.

Sedan laga kraft åkommit auktion å fast egendom, samt köpeskillingen
erlagts och sammanträde enligt 142 § hållits för köpeskillingens
fördelning, åligge det auktionsförrättaren att därom genast göra
anmälan å landet hos domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

insända det vid sammanträdet förda protokoll jämte borgenärsförteckningen;
har försäljningen skett utan förbehåll om beståndet af intecknad
nyttjanderätt eller rätt till servitut eller till afkomst eller annan förmån
af egendomen, skall tillika uppgift därom lämnas.

Har vid fördelning af medel, som i 143 § 2 mom. afses, likvid
utfallit å hufvudstolen af intecknad fordran, för hvars gäldande egendomen
skolat säljas, åligge det den, som förrättat fördelningen, att,
sedan denna blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, därom göra anmälan
som nyss sagts och tillika insända fördelningslängden. .

7 KAP.

Om tvångsförvaltning af fast egendom.

169 §.

Kommer vid auktion å fast egendom
försäljning icke till stånd, och
vill utmätningssökanden, att afkastningen
skall användas till gäldande
af hans fordran, äge han äska, att
egendomen sättes under särskild
förvaltning; framställe dock därom
hos auktionsförrättaren yrkande,
innan förrättningen afslutas. Den
för förvaltningen nödiga kostnad
skall af sökanden på anfordran förskjutas.

170 §.

Sättes egendom under tvångsförvaltning,
som i 169 § sägs, för -

169 §.

Kommer vid auktion å fast egendom
försäljning icke till stånd, och
vill utmätningssökanden, att afkastningen
skall användas till gäldande
af hans fordran, äge han
äska, att egendomen sättes under
särskild förvaltning; framställe dock
därom hos auktionsförrättaren yrkande,
innan förrättningen afslutas.
Har auktionen förrättats af utmätningsman.
, åligge honom att, där sådant
yrkande framställts, ofördröjligen göra
anmälan därom hos öfverexekutor och
tillika insända borg enär sförteckning en.

Den för förvaltningen nödiga
kostnad skall af sökanden på anfordran
förskjutas.

170 §.

Är tvångsförvaltning, som i 169
§ sägs, begärd, förordne öfverexekutor

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ordne auktions förrättar en syssloman
att omhändertaga egendomen och
besörja förvaltningen.

Har ej gäldenären annat hemvist
att tillgå, anvise sysslomannen
honom nödiga rum till bostad; och
må han i dem bo kvar till näst infallande
fardag för afträdande af
förhyrd lägenhet.

År egendomen upplåten till
arrendator eller hyresgäst, skall i
fråga om legotagarens rätt att å
legoafgift afräkna fordran hos gäldenären
eller åberopa uppgörelse, som
träffats med denne, hvad i 133 §
2 mom. är stadgadt äga motsva-,
rande tillämpning.

171 §.

Sysslomannen skall inom eu
månad efter hvarje kalenderårs utgång,
dock icke för kortare tid
än ett fjärdedels år, till auktionsförr
ättar en afgifva redovisning för
sin förvaltning. I redovisningen
äge sysslomannen tillgodoföra sig
skäligt arfvode för sitt bestyr.

Auktions förrättar en äge skilja
sysslomannen från befattningen, där
skäl därtill äro, och förordna annan
i hans ställe.

syssloman att omhändertaga egendomen
och besörja förvaltningen.

Har ej gäldenären annat hemvist
att tillgå, anvise sysslomannen
honom nödiga rum till bostad; och
må han i dem bo kvar till näst
infallande fardag för afträdande af
förhyrd lägenhet.

År egendomen upplåten till arrendator
eller hyresgäst, skall i
fråga om legotagarens rätt att å
legoafgift afräkna fordran hos gäldenären
eller åberopa uppgörelse, som
träffats med denne, hvad i 133 §
2 mom. är stadgadt äga motsvarande
tillämpning.

171 §.

Sysslomannen skall inom en
månad efter hvarje kalenderårs utgång,
dock icke för kortare tid än
ett fjärdedels år, till öfver exekutor
afgifva redovisning för sin förvaltning.
I redovisningen äge sysslomannen
tillgodoföra sig skäligt
arfvode för sitt bestyr.

Öfver exekutor äge skilja sysslomannen
från befattningen, där skäl
därtill äro, och förordna annan i
hans ställe.

172 §.

Behållning, som af tvångsförvaltning uppstår sedan därför nödigkostnad
guldits, skall användas till betalning af utmätningssökandens
fordran och de fordringar, hvilka äga företräde framför denna; dock att
för fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller enligt 11

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

kap. 2 § jordabalken häftar, annan borgenär än den, som vunnit utmätning,
må taga del i likviden endast för räntor och andra årligen upplöpande
belopp.

173 §.

Sedan redovisning till auktionsförrättaren
inkommit, utsatte denne
ofördröjligen tid och ort för sammanträde
mellan borgenärerna och
kungöre det minst tio dagar förut
i allmänna tidningarna samt, där
så ske kan, i tidning inom orten;
läte ock kungörelsen införas i länskungörelserna.
Borgenärerna och
gäldenären skola ock genom särskilda
kallelsebref, efter ty i 103 § 2 mom.
stadgas, om sammanträdet underrättas.

174 §.

Vid sammanträde, som i 173 §
sägs, framlägge auktions förrättar en
den inkomna redovisningen och
verkställe därefter fördelning af behållningen
mellan de borgenärer,
som i 172 § äro nämnda, efter det
företräde dem emellan lag stadgar.

A fordran, som finnes upptagen
i den för auktionen upprättade
borgenärsförteckningen, varde utdelning
beräknad, ändå att fordringen
ej _ anmäles vid sammanträdet;
och gälle anmälan vid ett
sammanträde jämväl för ett senare.

173 §.

Sedan redovisning inkommit,
skall för fördelning af behållningen
sammanträde hållas inför öfver exekutor
eller, där redovisningen afser fast
egendom å landet och öfverexekutor
pröfvar sådant lämpligare, inför utmätningsmannen
i orten. Förr ältning smannen
utsätte ofördröjligen tid och
ort för sammanträdet och kungöre
det minst tio dagar förut i allmänna
tidningarna samt, där så ske kan, i
tidning inom orten; läte ock kungörelsen
införas i länskungörelserna.
Borgenärerna och gäldenären skola
ock genom särskilda kallelsebref,
efter ty i 103 § 2 mom. stadgas,
om sammanträdet underrättas.

174 §.

Vid sammanträde, som i 173 §
sägs, framlägge förrättning smannen
den inkomna redovisningen och
verkställe därefter fördelning af
behållningen mellan de borgenärer,
som i 172 § äro nämnda, efter det
företräde dem emellan lag stadgar.

A fordran, som finnes upptagen
i den för auktionen upprättade
borgenärsförteckningen, varde utdelning
beräknad, ändå att fordringen
ej anmäles vid sammanträdet;
och gälle anmälan vid ett sammanträde
jämväl för ett senare.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

I öfrigt skall i fråga om fördelningen
och verkställighet åt beslut
därom tillämpas hvad angående
fördelnihg af köpeskilling för fast
egendom är stadgadt.

175 §.

År utmätningssökandens fordran
intecknad i egendomen, åligge
auktions för rättaren att, när likvid å
hufvudstolen utfaller, därom, sedan
fördelningen blifvit godkänd eller
vunnit laga kraft, göra anmälan å
landet hos domaren och i stad hos
rätten samt därvid tillika insända
fördelningslängden.

I öfrigt skall i fråga om fördelningen
och verkställighet af beslut
därom tillämpas hvad angående
fördelning af köpeskilling för fast
egendom är stadgadt.

175 §.

År utmätningssökandens fordran
intecknad i egendomen, åligge förrättning
smannen att, när likvid å
hufvudstolen utfaller, därom, sedan
fördelningen blifvit godkänd eller
vunnit laga kraft, göra anmälan å
landet hos domaren och i stad hos
rätten samt därvid tillika insända
fördelningslängden.

176 §.

Vill borgenär klandra sysslomannens redovisning, göre det genom
stämning inom nittio dagar från det sammanträde, där redovisningen
framlades, eller kåfve förlorat sin rätt till klander. Gäldenären vare
ock öppet att efter ty nu sagts klandra redovisningen.

177 §.

Den, som begärt tvångsförvaltning,
vare Öppet att när som helst
hos auktionsförrättaren äska, att
egendomen ånyo utbjudes till försäljning.
Har sådant yrkande gjorts,
eller har för annan borgenärs fordran
egendomen blifvit utmätt, åligge
sysslomannen att till auktionsförrättaren
före auktionen eller, där
jämlikt 102 § särskild! sammanträde
skall hållas, före det sammanB
Utäng till Riksdagens protokoll 1912.

177 §•

Den, som begärt tvångsförvaltning,
äge när som helst hos öfverexekutor
äska, att egendomen ånyo
utbjudes till försäljning. Har sådant
yrkande gjorts, eller har för annan
borgenärs fordran egendomen blifvit
utmätt, åligge sysslomannen att till
auktionsförrättaren före auktionen
eller, där jämlikt 102 § särskild!
sammanträde skall hållas, före det
sammanträde afgifva redovisning.

9 sand. 47 höft. (Nr 51.) 10

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

träde afgifva redovisning. För För medel, som ej sålunda redomedel,
som ej sålunda redovisats, visats, skall redovisning lämnas före
skall redovisning lämnas före det dest sammanträde, då fördelning af
sammanträde, då fördelning af köpe- köpeskillingen skall äga rum.
skillingen skall äga rum.

178 §.

Sedan utmätningssökandens fordran blifvit till fullo gulden, gånge
utmätningen åter och varde egendomen till gäldenären återställd. Lag
samma vare, där syssloman icke kunnat förordnas inom tre månader
räknadt från auktionen eller ny syssloman icke blifvit förordnad inom
samma tid från det företrädaren skilts från sin befattning eller denna
annorledes upphört.

8 KAP.

Om kvarstad, skingringsförbud samt reseförbud, så ock annan
handräckning, som af öfverexekutor gifvas må.

179 §.

Begär borgenär hos öfverexekntor, till säkerhet för sin fordran,
kvarstad å så mycket af gäldenärens lösa egendom, som kan mot den
fordran svara, eller äskar man kvarstad å visst gods, som annan innehafver
och hvartill man bättre rätt påstår; har sökanden företett sannolika
skäl för sin talan, och pröfvar öfverexekutor, det fara är att gäldenären
undansticker eller förstör godset; varde då kvarstad beviljad.

180 §.

Pröfvar öfverexekutor full anledning ej vara att bevilja kvarstad
efter 179 §, eller äskar borgenär eller den, som påstår bättre rätt till
visst gods, att gäldenär tillhörig lös egendom eller det gods, hvarom
fråga är, må ställas under förbud att säljas eller skingras; då må sådant

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förbud, när skäl därtill äro, af öfverexekutor beviljas. Finnes gäldenärs
gods eller det, hvarom tvistas, hos tredje man, må ock denne förbjudas
att det iitgifva.

181 §•

Öfverexekutor äge makt att, när skäl därtill äro, sätta fast egendom
och hvad därtill hörer under förbud att säljas eller skingras. År
•synnerlig fara, att det, som under sådant förbud satt är, genom vanvård
eller annorledes i större mån försämras, vare lag, som i 81 § 1 mom. sägs.

182 §.

Vid pröfning af 1 utsökningsmål äge, ändå att betalningsskyldighet
ej kunnat gäldenären åläggas, öfverexekutor att, där så skäligt finnes,
bevilja kvarstad å gäldenärs lösa gods eller stadga förbud mot skingring.

183 §.

Då kvarstad lägges å lös egendom, varde med den så förfaret,
som då dylik egendom utmätes; dock vare, där kvarstaden ej sker till
säkerhet för fordran, värdering icke af nöden.

Fj må för fordran kvarstad läggas å egendom, som icke får i
mät tagas.

184 §.

Finner öfverexekutor skäl att i kvarstad sätta afrad, hyra eller
ränta, som af fäst egendom faller, varde, på sätt i 80 § sägs, syssloman
tillsatt att medlen uppbära och förbud den betalningsskyldig^ kungjordt.
Den som blifvit satt till syssloman skall tillse, att utskyld eller afgift,
som bör för egendomen gäldas och under kvarstadstiden till betalning
förfaller, gulden varder.

185 §.

Lös egendom, som ställes under skingringsförbud, förblifve under
innehafvarens vård och nyttjande; sker förbudet till säkerhet för fordran,
värde egendomen värderad, såsom i fråga om utmätning är sagdt.

70 Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung!. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

186 §.

Åro penningar satta i kvarstad, eller hafva medel, hvarom i 184 §
förmäles, till syssloman influtit, äge öfverexekutor, där borgenär eller
gäldenär det äskar, förordna om medlens insättande i bankinrättning,
såsom i 160 § sägs.

187 §.

År fara för handen, att gäldenär begifver sig från riket utan att
efterlämna känd egendom, som mot gälden svarar, eller att någon, som
häftar i skuld för hushyra, kost, skeppslega eller annat dylikt, afviker
från orten, utan att borgenären har säkerhet i kvarlämnadt gods; då
äge öfverexekutor förbjuda gäldenären att afresa från orten, innan han
gjort rätt för sig; dock må sådant reseförbud ej gälla för längre tid än
sex veckor. Öfverträdes förbudet, varde gäldenären återhämtad och, däi
borgenär det äskar, i häkte insatt, under den tid förbudet gäller.

188 §.

Har ej den, som vunnit kvarstad
eller skingringsförbud, inom trettio
dagar, och den, som utverkat reseförbud,
inom fjorton dagar efter det
öfverexekutors förordnande därom
gafs, hos gäldenären genom lagsökning
sin fordran kräft eller sin talan
till domstol instämt eller fullföljer
han ej genast eller å föreskrifven
tid sin talan, där den hos öfverexekutor
eller domstol anhängig är;
gånge kvarstaden eller förbudet åter.
Ilar i det fall, hvarom i 182 § skils,
borgenär fört klagan mot öfverexekutors
utslag, såvidt därigenom betalning
ej blifvit honom tillerkänd,
må tiden för talans instämmande

188 §.

Har ej den, som vunnit kvarstad
eller skingringsförbud, inom trettio
dagar, och den, som utverkat reseförbud,
inom fjorton dagar efter det
öfverexekutors förordnande därom
gafs, hos gäldenären genom lagsökning
sin fordran kräft eller sin
talan till domstol instämt eller fullföljer
han ej genast eller å föreskrifven
tid sin talan, där den hos
öfverexekutor eller domstol anhängig
är; gånge kvarstaden eller förbudet
åter. Har i det fall, hvarom i 148 §
skils, borgenär fört klagan mot öfverexekutors
utslag, såvidt därigenom
betalning ej blifvit honom tillerkänd,
må tiden för talans instämmande

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

räknas från den dag hofrättens utslag
gafs.

Skall lagsökning eller stämning,
hvarom nu är sagdt, delgifvas genom
kungörelse i allmänna tidningarna,
kåfve den, som kvarstaden eller förbudet
vunnit, sin rätt förvarat, om
första kungörandet skett inom nu
stadgad tid och hvad i öfrigt i ty
fall föreskrifvet är rätteligen fullgöres.

räknas från den dag hofrättens utslag
gafs.

Skall lagsökning eller stämning,
hvarom nu är sagdt, delgifvas genom
kungörelse i allmänna tidningarna,
hafve den, som kvarstaden eller förbudet
vunnit, sin rätt förvarat, om
första kungörandet skett inom nu
stadgad tid och hvad i öfrigt i ty
fall föreskrifvet är rätteligen fullgöres.

Bär enligt lag eller författning
det åligger den, som vill göra viss
fordran eller rätt gällande, att utföra
sin talan hos myndighet i annan
ordning än efter stämning eller genom
lagsökning, skall hvad ofvan stadgats
om påföljd af underlåtenhet att kräfva
fordran eller instämma eller fullfölja
talan äga motsvarande tillämpning i
fråga om underlåtenhet att i föreskrift
ordningen anhängiggöra eller
fullfölja talan, som nu sagts.

Är den, som kvarstad eller förhud
vunnit, enligt stadgande i lag eller
författning eller enligt dom eller aftal
förpliktad att låta sin talan af skiljemän
pröfvas eller vill han göra gällande
sådant anspråk på ersättning
på grund af jordbruksarrende, som
må allenast genom syn styrkas, åligge
honom, vid äfventyr af kvarstadens
eller förbudets återgång, att inom tid,
som ofvan för talans instämmande
stadgats, ej mindre skriftligen påkalla
skiljedom eller syn med uppgift i förra
fallet å den eller de frågor, om
hvilka skiljedom äskas, än äfven, där

Lagutskottets utlåtande Nr Öl.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

parterna hvar för sig skola välja
skiljemän eller synemän, skriftligen
underrätta motparten om sitt val.

189 §.

Kvarstad och skingringsförbud, som till säkerhet för fordran
beviljade blifvit, så ock reseförbud upphöre, då gäldenären pant eller
borgen ställer.

190 §.

•190 §•

Pröfvas de omständigheter, som
föranledt kvarstad eller förbud, ej
vidare vara för handen, må kvarstaden
eller förbudet af öfverexekutor
häfvas, så ock af domstol,
då saken dit instämd är. Väckes
eljest, där till vidmakthållande af
kvarstad eller förhud förfarande, som
i 188 § fjärde stycket sägs, hlifvit
anhängiggjordt, fråga om återgång
af kvarstaden eller förbudet, gröfre
öfverexekutor efter omständigheterna,
huruvida sådan återgång skall äga
rum eller om och på hvad villkor
kvarstaden eller förbudet må bestå.

19 i §.

Har man egenmäktigt pantat något till sig eller skilt annan från
det han innehar eller eljest själf tagit sig rätt; äge öfverexekutor att
genast besittningen eller annat förhållande, som rubbadt är, återställa;
och svare den, som sig förgrep, vid domstol.

Den, mot hvilken sådan handräckning gifves, vare ej förment att
sin talan vid domstol efter stämning utföra.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung1. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

192 §.

Vägrar arrendator eller hyresgäst att afflytta, då bestämd legotid
äi till ända eller eljest, utan att legorätten förverkats, för honom inträdt
skyldighet att afflytta, och gitter han ej visa sannolika skäl, att han
ändock äger kvarsitta, då ma öfverexekutor förordna om hans vräkande.
Menai ägaren, att arrendator eller hyresgäst förverkat legorätten, må
ock förordnande, som nyss sagts, meddelas, där öfverexekutor finner
uppenbart, att rätten är förverkad.

Om rätt för den, mot hvilken sådan handräckning gifves, att sin
talan vid domstol utföra, gälle hvad i 191 § sägs.

193 §.

Kvarstad, skingring^- eller reseförbud eller handräckning enligt
192 § må ej af öfverexekutor beviljas, där ej sökanden ställt pant eller
borgen för den skada, som kan genom åtgärden vederparten tillskyndas.
Finnes någon, som bör sådan säkerhet ställa, ur stånd därtill, och har
han för sin talan visat synnerliga skål, äge dock öfverexekutor honom
från säkerhets ställande befria,

194 §.

Ansökning om . kvarstad, förbud eller annan handräckning skall
göras skriftligen. Ej må ansökningen bifallas innan tillfälle att därå
svara blifvit vederparten lämnadt; finner öfverexekutor saken sådan,
att den dylikt uppskof ej tåla kan, äge han att den äskade åtgärden
bevilja tills vidare och intill dess annorledes förordnadt varder, dock
icke i det fall, hvarom i 192 § sägs.

195 §.

Finner öfverexekutor, att den, som talan anhängiggjort, saknar
skäl därtill, gifve genast sitt beslut därom. Skall någon i målet höras,
föioidne öfverexekutor, huru det ske må; och äge öfverexekutor därvid

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(.Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förelägga vite eller äfventyr att, om part försummar fullgöra hvad
honom varder ålagdt, målet ändå afgöres.

Hvad här är stadgadt vare ock gällande i andra hos öfverexekutor
förekommande utsökningsmål, för livilka annan ordning ej finnes i denna
lag föreskrifven.

9 KAP.

Om kostnad i utsökningsmål.

196 §.

I mål, hvarom i 2 kap. handlas, tillägg^ öfverexekutor sökanden,
där han saken vinner, ersättning för all nödig kostnad, som lagsökningen
medfört. Varder målet såsom tvistigt förvisadt till domstol; då
må ersättning tilläggas vederparten för hans kostnad, och äge ändå
domstolen, när målet där fullföljes, pröfva hvad ersättning den ena
parten bör till den andra gifva för kostnaden hos öfverexekutor.

197 §.

I andra utsökningsmål, än i 196 § nämnas, bestämme öfverexekutoi,
efter ty skäligt finnes, om och till hvad belopp den tappande parten
bör till den andra gälda ersättning för hans kostnad i målet.

198 §.

All nödig kostnad för utmätning samt utmätt egendoms vård och
försäljning, så ock för köpeskillingens fördelning skall ur köpeskillingen
för den utmätta egendomen gäldas. Kostnad, som ej sålunda gulden
varder, skall af sökanden betalas, och må beloppet, där det ej är* förskjutet
eller vid anfordran gäldas, hos honom utmätas. Skall af flera
gemensamt intecknade egendomar någon särskildt säljas för gäldande
af fordran, som äger sämre rätt än den gemensamma inteckningen,
och har i anledning däraf inteckningshafvaren yrkat försäljning af de
andra egendomarna, skall, där försäljning ej kommer till stånd, den,
som påkallat den särskilda försäljningen, vidkännas hela kostnaden.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

{Kungi. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Sökes utmätning- på grund af dom eller utslag, som ej vunnit laga
kraft, och upplyses, då utmätning skall företagas, att nedsättning skett
efter ty i 39 § sägs, skall livad som erfordras till betäckande af kostnaden
för förrättningen tagas i mät, där ej den tappande parten vid
förrättningen styrker, att nedsättningsbevis eller besannad afskrift däraf
blifvit för vederparten uppvist så tidigt, att denne kunnat om nedsättningen
underrätta utmätningsmannen.

Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom
eller utslag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen
förskjutes af sökanden. Den, som begär utmätning af fast
egendom eller verkställighet af förordnande, som i 28 § sägs, vare,
ändå att domen eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran
förskjuta erforderligt belopp till bestridande af förrättningskostnaden.
Åskas jämlikt 51 § konkurslagen försäljning af konkursboets fasta
egendom, skall ock kostnaden på anfordran förskjutas.

199 §.

Kostnad för annan förrättning, än i 198 § omförmäles, skall, där
utmätningsmannen det äskar, förskjutas af den som åtgärden sökt.

År i dom eller utslag, som skall verkställas annorledes än genom
utmätning, föreskrift gifven, att verkställigheten skall ske på den
tappande partens kostnad; då skall ock bevislig och nödig kostnad hos
honom af utmätningsmannen uttagas.

10 KAP.

Om klagan öfver utmätningsmans förfarande.

200 §.

Vill man klaga öfver utmätningsmans förfarande i mål, hvarom
denna lag handlar, göre det skriftligen hos öfverexekutor.

201 §.

För klagan öfver utmätning äge gäldenär tid intill klockan tolf å
femtonde dagen sedan utmätningen fullbordats eller blifvit i fall, hvarom
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 saml. 47 käft. (Nr 51.) 11

Lagutskottets utlutande Nr 51.

{Kungi. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

i 75 § sägs, hos gäldenären verkställd. År borgenär missnöjd med
förrättningen, iugifve sin klagoskrift inom samma tid, efter det han
erhöll del af protokollet öfver utmätningen.

202 §.

Vill någon klaga öfver utmätningsmans
åtgärd vid auktion å
fast egendom, göre det före klockan
tolf å femtonde dagen därefter; dock
att klagan öfver borgenärsförteckningen,
där ej fråga är om bestämmande
af lägsta budet eller villkoren
för försäljningen, skall föras i den
ordning 203 § stadgar.

202 §.

Vill någon klaga öfver utmätningsmans
åtgärd vid auktion å
fast egendom, göre det före klockan
tolf å femtonde dagen därefter; dock
att klagan öfver borgenärsförteckningen,
där ej fråga är om bestämmande
af lägsta budet eller andra
villkor för försäljningen, skall föras
i den ordning 203 § stadgar.

203 §.

År någon missnöjd med utmätningsmans förslag till fördelning af
köpeskilling för utmätningsvis såld egendom eller af medel, som i 143 §
2 mom. afses eller som influtit under tvångsförvaltning, ingifve sin.
klagoskrift till öfverexekutor före klockan tolf å tjugonde dagen, sedan
förslaget afgafs.

204 §.

Försittes den i 201, 202 eller 203 § stadgade tid för klagan, och
visas ej inom samma tid laga förfall, varde klagan, såvidt den åsyftar
att vinna ändring i utmätningsmannens åtgärd, ej upptagen till pröfning.
Visas förfall, sätte öfverexekutor ut ny tid för klaganden att målet
fullfölja.

Vid förrättning, som i nämnda paragrafer omförmäles, meddele
utmätningsmannen underrättelse om hvad för ändrings sökande iakttagas
bör samt äfventyret, om det försummas.

205 §.

Har den, som förer klagan efter ty i 201, 202 eller 203 § sägs,
underlåtit att förete protokollet öfver den klandrade förrättningen, och

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

är det ej ändå tillgängligt, då målet till afgörande företages, stånde
förrättningen fast. Styrker klaganden, att laga kinder mött för protokollets
utbekommande, förelägge öfverexekutor viss tid för dess ingifvande ocb
gifve därvid till känna, att, där protokollet ej är tillgängligt då målet
skall afgöras, klaganden förlorat sin talan.

206 §.

Påstår den, som öfver utmätning eller auktion klagar, att vid
förrättningen annorledes tillgått, än utmätningsmannens protokoll utvisar,
äge. öfverexekutor, där sådant för pröfning af klagandens talan finnes
nödigt, förordna om vittnens hörande vid domstol.

207 §.

Yrkar borgenär hos öfverexekutor, att utmätningsman skall, efter
ty i 162 ocb 163 §§ stadgas, själf svara för hvad utmätas bort, eller
söker någon eljest hos öfverexekutor skadestånd af utmätningsman, förty
att han i utsökningsmål orätt förfarit; äge öfverexekutor, där han finner
sökandens rätt uppenbar, honom därtill förhjälpa. I annat fall varde
sökanden hänvisad att sin talan efter stämning vid domstol utföra.

208 §.

Då klagan öfver utmätningsmans åtgärd hos öfverexekutor anmäles,
äge han, om skäl därtill finnes och saken ej tål uppskof, att
tills vidare i afbidan på det slutliga utslaget inställa vidare fortgång
af åtgärden eller meddela den rättelse däri, hvartill omständigheterna
föranleda.

209 §.

I mål, hvarom i 201, 202 eller 203 § förmäles, skall öfverexekutors
slutliga utslag gifvas i den ordning, som i 34 § stadgas.

210 §.

Ej må klagan öfver utmätning hindra förrättningens fullbordan
eller egendomens försäljning, eller klagan öfver annan af utmätningsman
vidtagen åtgärd verka uppehåll däri, med mindre öfverexekutor annorledes
förordnar.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

{Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

11 KÅP.

Om klagan öfver utslag i utsökningsmål.

211 §.

Nöjes ej part åt öfverexekutors beslut i utsökningsmål, äge däröfver
i hofrätten sig besvära; och åligger det öfverexekutor, då slutligt
utslag gifves eller auktion å fast egendom af honom hållen är, att tillika
meddela underrättelse om hvad vid ändrings sökande iakttagas bör samt
äfventyret, om det försummas.

Öfver utslag, hvarigenom öfverexekutor visat mål åter till utmätningsman,
må ej klagas; innefattar utslaget pröfning af fråga, som på
målets utgång inverkar, vare dock part berättigad att däremot fullfölja
talan i sammanhang med hufvudsaken, där denna kommer under högre
myndighets pröfning.

I utslag, hvarigenom mål blifvit såsom tvistigt till domstol förvandt,
må ej gäldenär söka ändring.

212 §.

Har öfvei''exekutor genom särskild! beslut utlåtit sig öfver omständighet,
som angår målets behandling; däröfver må ej besvär anföras
annorledes än i sammanhang med hufvudsaken. Ej vare part förment
att särskildt öfverklaga förordnande, som enligt 194 eller 208 § före
målets slutliga afgörande meddelas. Tilltror part sig visa, att utsökningsmål
af öfverexekutor onödigt uppehälles; äge då att däröfver klaga.

213 §.

Vill någon öfverklaga öfverexekutors
slutliga utslag, som muntligen
eller efter anslag meddelas i
mål, hvarom i 2 kap. sägs, eller i
fråga om fördelning af köpeskillingför
fast egendom, som blifvit af
öfverexekutor såld, eller af medel,

213 §.

Vill någon öfverklaga öfverexekutors
slutliga utslag, som muntligen
eller efter anslag meddelas i
mål, hvarom i 2 kap. sägs, eller i
fråga om fördelning af köpeskilling
för fast egendom, som blifvit af
öfverexekutor såld, eller af medel,

Lagutskottets utlåtande Kr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
som i 143 § 2 mom. eller i 7 kap.
afses, eller på klagan öfver utmätning,
auktion å fast egendom eller
förslag till fördelning af köpeskilling
eller af medel, som i 143 § 2 mom.
eller i 7 kap. afses, ingifve sina
besvär till hofrätten i mål från Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands,
Västernorrlands och Gottlands län
före klockan tolf å trettionde dagen
samt i mål från öfriga delar af riket
före klockan tolf å tjugonde dagen
från den dag, då utslaget muntligen
afkunnades, eller, om det blifvit
efter anslag meddeladt, från den
dag, å hvilken utslaget är ställdt.

För klagan öfver auktion, som
af öfverexekutor hållen är, vare
tid, som nu är sagd, räknad från
auktionsdagen; dock att besvär öfver
borgenärsförteckningen, när de ej
afse bestämmande af lägsta budet
eller villkoren för försäljningen, skola
anföras i den ordning, som för
klagan öfver öfverexekutors utslag
i fråga om köpeskillings fördelning
är stadgad.

(Utskottets forslag.)

som i 143 § 2 mom. eller i 7 kap.
afses, eller på klagan öfver utmätning,
auktion å fast egendom eller
förslag till fördelning af köpeskilling
eller af medel, som i 143 § 2 mom.
eller i 7 kap. afses, ingifve sina
besvär till hofrätten i mål från Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands,
Västernorrlands och Gottlands län
före klockan tolf å trettionde dagen
samt i mål från öfriga delar af
riket före klockan tolf å tjugonde
dagen från den dag, då utslaget
muntligen afkunnades, eller, om det
blifvit efter anslag meddeladt, från
den dag, å hvilken utslaget är
ställdt.

För klagan öfver auktion, som
af öfverexekutor hållen är, vare
tid, som nu är sagd, räknad från
auktionsdagen; dock att besvär öfver
borgenärsförteckningen, när de ej
afse bestämmande af lägsta budet
eller andra villkor för försäljningen,
skola anföras i den ordning, som
för klagan öfver öfverexekutors utslag
i fråga om köpeskillings fördelning
är stadgad.

214 §.

Den, som ej nöjes åt öfverexekutors beslut i andra fall än i 213 §
nämnas, äge, där beslutet blifvit för honom muntligen afkunnadt, tid till
klagan, såsom i samma § stadgas; eljest njute han lika tid från det han
af beslutet erhöll* del.

215 §.

Skall besvärstid räknas från erhållen del af beslutet, läte den vinnande
tillställa vederparten beslutet i hufvudskrift eller besannad afskrift,

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

och. varde därå tecknad dagen, då tillställandet skett. Vistas vederparten
utrikes, eller vet man ej hvar han sig uppehåller, och har han ej för
sig ställt ombud, varde afskrift af beslutet hos öfverexekutor lämnad,
och läte den vinnande sedan i allmänna tidningarna tre gånger, minst
fjorton dagar mellan hvarje gång, kungöra, att beslut i det mål gifvet
är, och att afskrift af beslutet finnes hos öfverexekutor att tillgå; i ty
fall hafve vederparten tid att sig besvära före klockan tolf å nittionde
dagen efter sista kungörandet.

216 §.

Vill någon klaga däröfver, att han af öfverexekutor blifvit fälld
till ansvar enligt 9, 10 eller 11 § eller till skadestånd enligt 207 §, och
är utslaget ej för honom muntligen afkunnadt, hafve för klagan tid,
som i . 213 § sägs, från den dag, utslaget genom öfverexekutors försorg
honom delgafs.

217 §.

Ingifvas ej besvären till hofrätten inom föreskrifven tid, värde de
ej upptagna till pröfning, där ej inom samma tid laga förfall visas;
visas laga förfall, sätte hofrätten ut ny tid.

218 §.

Har klaganden underlåtit att till hofrätten ingifva öfverexekutors
utslag eller protokoll i målet, skall hvad i 205 § finnes för där afsedt
fall stadgadt äga motsvarande tillämpning.

219 §.

Ej må ändring göras i öfverexekutors utslag, med mindre tillfälle,
efter ty här nedan sägs, lämnats pai’t, hvars rätt är i fråga, att öfver
besvären sig förklara.

Finner hofrätten någon böra öfver besvären höras, vare klaganden
pliktig att efter föreläggande uttaga de af honom ingifva besvärshandlingarna
samt dem i hufvudskrift eller besannad afskrift vederparten
tillställa, så ock att inom lika tid, som för besvärens anförande gällt,
räknad från den dag föreläggandet genom anslag inom hofrätten kun -

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

göres, till liofrätten inkomma med sådant intyg, som i 11 kap 38 8
rättegångsbalken sägs, rörande delgifningen och dagen därför'' samt
åtel stalla handlingarna eller ingifva styrkt afskrift däraf.

Har klaganden före utgången af den tid, som är stadgad för ingifvande
af delgifmngsbevis och återställande af besvärshandlingarna,
nos hofratten sokt anstånd med fullgörande af hvad honom i sagda

anseenden åligger, må hofrätten sådant anstånd på viss tid bevilja
nar skal därtill äro. J ’

1 Ji''^r° vic] b.enV:'',1T3n *°£ade kartor eller andra ritningar, eller ock
andlmgar af vidlyftigare beskaffenhet, såsom protokoll ! annat mål
e er handlingar rörande laga skifte eller därmed jämförlig förrättning
elier handelsbocker eller andra räkenskaper, äge, på framställning af
klaganden, hofratten efter omständigheterna förordna, huruvida de må
tran delgilnmg undantagas.

220 §.

.År, i fall då klagandens vederpart skall höras, ej veterlig!, hvar
han sig uppehåller, eller upplyses, att han vistas å utrikes ort; har han
ej i hofratten anmält viss person, som äger att å hans vägnar mottaga
besvarshandlmgarna, eller anvisning å sådant ombud eljest kunnat erhallas;
aterstalle klaganden inom stadgad tid besvärshandlingarna, där
de aro af honom uttagna, och lägge hofrätten honom viss tid före att
styrka, det han latit i allmänna tidningarna tre gånger, minst fjorton
dagar mellan hvarje gång, kungöra, att besvär i målet blifvit anförda,
samt att besvarshandlmgarna finnas hos hofrätten att tillgå

Visas, att klaganden på grund af laga förfall varit ur stånd att
fullgöra hvad honom enligt 219 eller 220 § åligger, lägge hofrätten
honom ny tid före. Visas ej laga förfall, eller, där fråga är om delgifning
enligt 219 §, att för delgifningen mött hinder, hvarom i 220 8

mflet «4“ ® *■*- f^g!

. Har 0j» då ,målet till afgörande företages, till hofrätten inkommit
bevis att delgifnmg skett före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis
bestämda tid och är ej heller förklaring afgifven eller
aro ej besvärshandlingarna återställda eller styrkt afskrift häraf ingifven

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

{Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

då målet afgöras skall, kåfve klaganden förlorat sin talan. Lag samma
vare, där klaganden ej styrkt sig hafva. i enlighet med hofråttens föreläggande
låtit i allmänna tidningarna införa kungörelse om besvären
och förklaring ej inkommit då målet till afgörande företages.

222 §.

Har klaganden låtit sina besvär af annan ingifvas till hofrätten,
vare i fall, som i 219 § afses, denne utan särskildt bemyndigande berättigad
att å klagandens vägnar uttaga besvärshandlingarna från hofrätten.

223 §.

Har före utgången af den för ingifvande af delgiimngsbevis bestämda
tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas veaerparten,
vare denne pliktig att inom lika tid som för besvärens anförande gällt,
räknad från den dag handlingarna honom tillställdes, förklaring till holrätten
ingifva; är kungörelse angående besvären i allmänna tidningarna
införd, skall förklaringen ingifvas inom nittio dagar från sista kungörandet.
Förklaring, hvarom nu är sagdt, må ock i betaldt bref med

allmänna posten till hofrätten insändas. o

Inkommer ej förklaring inom föreskrifven tid, ma det ej föranleda
uppehåll med'' målets afgörande, med mindre inom samma tid visas
laga förfall; visas förfall, utsätte hofrätten ny tid.

224 §.

Hvad parterna enligt 219 och 223 §§ hafva att iakttaga, så ock
äfventyret, om det försummas, skall tecknas å besvärssknften.

225 §.

Pröfvar hofrätten tillfälle böra lämnas klagandens vederpart att
afgifva yttrande öfver inlaga, som efter det besvären utställts till förklaring
blifvit af klaganden ingifven, eller finnes nödigt att klaganden
höres öfver förklaring eller annan inlaga, som af vederparten xngifvits,

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

äge hofrätt eu meddela föreskrift om delgifvande af inlaga, hvarom fråga
är. Besluter hofrätten att infordra öfverexekutors eller utmätningsmans
utlåtande öfver besvären, må ej part med beslutets delgifvande betungas.

226 §.

Huru mål, som blifvit af öfverexekutor å Gottland afgjorda, må
fullföljas i annan ordning, än nu är sagdt; därom är särskildt stadgadt.

227 §.

Föranleda besvären ej ändring i öfver klagade utslaget, gälde den
klagande vederpartens kostnader i målet, efter ty hofrätten pröfvar skäligt.
Finnes någon hafva ohemult klagat, böte såsom i 29 kap. 2 §
rättegångsbalken stadgadt är. Missfirma!- någon hos hofrätten öfverexekutor,
äge hofrätten, ändå att åtal ej sker, döma den felande till ansvar,
när brottsligheten ej är gröfre, än att den må med böter beläggas;
är den svårare, läte hofrätten den brottslige där särskildt åtalas.

228 §.

Då besvär mot öfverexekutors utslag anmälas, äge hofrätten, när
skäl därtill förekommer, att, innan ändringssökandet slutligen pröfvas,
förordna, att utslaget icke må verkställas eller att, om verkställighet
redan följt, ytterligare åtgärd ej må vidtagas.

229 §.

Då i utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, däröfver klagan må
föras, skall kungörelse om utslaget införas i allmänna tidningarna.

. Närmare föreskrifter i fråga om sådan kungörelse meddelas af
Konungen.

230 §.

Hofrätts utslag i mål, hvarom i 2 kap. sägs, må ej öfverklagas.
Har i annat utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, hvarigenom målet
visats åter till öfverexekutor eller utmätningsman, skall hvad i 211 §
finnes stadgadt för där afsedt beslut om återförvisning äga tillämpning.

öfver slutligt utslag, som eljest i utsökningsmål af hofrätt meddelats,
må klagan hos Konungen föras genom besvär, som, vid talans
förlust, skola till nedre justitierevisionen ingifvas före klockan tolf å
trettionde dagen från den dag, då utslaget gafs, dock att, där inom
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 sand. 47 käft., (Nr 51.) 12

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sagda tid laga förfall visas, ny tid af Konungen utsattes. Klaganden
åligger att vid besvären foga öfverklagade utslaget jämte hofrättens
protokoll, så ock öfriga protokoll och utslag i målet, där de ej skola
från hofrätten insändas; försummas det och är ej det felande hos
Konungen tillgängligt, då målet till afgörande företages, skall klaganden
hafva sin talan förlorat. Hvad sålunda för ändringssökande iakttagas
bör skall i utslaget gifvas till känna.

Åro besvär öfver hofrätts utslag anförda, skola från hofrätten infordras
därstädes befintliga handlingar i målet. Finnes någon böra
höras öfver besvären eller öfver annan inlaga, som i målet ingifvits till
Konungen, skall hvad i 219—225 §§ är för hofrätt stadgadt i tillämpliga
delar gälla; och skola, vid delgifning af besvär, jämväl de i hofrätten
af klaganden ingifna handlingar, öfver hvilka tillfälle ej lämnats
vederparten att sig yttra, honom delgifvas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

Mål, som före nämnda dag redan äro anhängiga, skola behandlas
enligt äldre lag; dock att, där ej före nämnda dag skett utmätning
eller meddelats förordnande, som i 28 § sägs, nya lagen skall lända
till efterrättelse, samt att i fråga om förordnande om fast egendoms
försäljning, hvilket meddelats före nämnda dag, bestämmelserna i 86 §
2 mom. skola tillämpas men, i händelse före samma dag öfverexekutors
beslut vunnit laga kraft eller borgenären begärt verkställighet af beslutet,
de i sagda lagrum stadgade tider räknas från nämnda dag.

Begäres efter den dag, då nya lagen träder i kraft, jämlikt 51 §
konkurslagen försäljning af fast egendom, som hör till konkjirsbo, skola
ändock i fråga om försäljningen tillämpas bestämmelserna i äldre lag,
där konkursen börjats före sagda dag.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum.
som blifvit ersatt genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i
stället tillämpas.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(.Kungl. Maj ås förslag.)

(Utskottets förslag.)

2:6) Lag

om tillägg till 23 § i förordningen
den 10 augusti 1877 om nya utsökningslagcns
införande och hvad i afseende
därå, iakttagas skall.

Härigenom förordnas, att till 23
§ i förordningen den 10 augusti
1877 om nya utsökningslagens införande
och hvad i afseende därå
iakttagas skall ett nytt moment
skall fogas, så lydande:

5. I fråga om fast egendom,
som ställes under tvångsförvaltning
såsom i 7 kap. nya lagen sågs, skall
magistraten utöfva den befattning
med förvaltningen, som eljest åligger
öfverexekutor.

Denna lag skall träda i kraft
den 1 januari 1914.

92 Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kunyl. Ma):ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3:o) Lag

om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordna^, att 15, 18—27, 30, 32—38, 44, 45, 52,
54—56 och 61 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning
i fast egendom skola erhålla nedan angifna lydelse samt att 47 § i samma
förordning skall upphöra att gälla.

15 §.

År, när inteckning för fordran sökes, egendomen afträdd till konkurs,
eller afträdes den samma dag ansökningen göres, skall ansökningen
afslås, där ej inteckningen sökes för ogulden köpeskilling, hvarför egendomen
häftar på sätt i 11 kap. 2 § jordabalken sägs.

År på grund af ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,
vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning
därom gjord i inteckningsprotokollet.

18 §.

1 mom. Inteckning för fordran
medför rätt att i den ordning utsökningslagen
bestämmer ur egendomen
utbekomma hvad intecknadt
är, dock ej ränta för längre tid
före den dag utmätning sker eller
konkurs börjas än tre år.

2 mom. År, då inteckningshafvare
vill söka betalning ur intecknade
egendomen, denna från en
till annan öfverlåten utan att nye
ägaren sökt lagfart å sitt fång, må

18 §.

2 mom. År, då inteckningshafvare
vill söka betalning ur intecknade
egendomen, denna från en
till annan öfverlåten utan att nye
ägaren sökt lagfart å sitt fång, må

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj.ls förslag.)
utan hinder af öfverlåtelsen förre
ägaren sökas. År tvist om äganderätten
antecknad i lagfartsprotokollet,
må den sökas, hvilken såsom
ägare har egendomen i besittning.

Hvad sålunda stadgats skall
jämväl gälla i fråga om uppsägning
af intecknad gäld.

{Utskottets förslag.)

utan hinder af öfverlåtelsen förre
ägaren sökas. År tvist om äganderätten
antecknad i lagfartsprotokollet,
må den sökas, hvilken såsom
ägare har egendomen i besittning.

Hvad sålunda stadgats skall
jämväl gälla i fråga om uppsägning
af intecknad gäld.

19 §.

Inteckning för fordran skall förnyas i den ordning, som uti 20 §
bestämmes, första gången inom tio år sedan den beviljades och sedermera
inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare inteckningen
förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd, som i 22 §
andra stycket sägs.

Har rätten förklarat ansökan om inteckning för fordran hvilande,
skall inom tio år därefter och sedermera inom hvart tionde års slut
ansökningen, där den fortfarande är hvilande, åter af sökanden hos
rätten anmälas. Sker det ej, vare ansökningen förfallen.

20 §.

Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten fordringshandlingen
i hufvudskrift; och varde bevis om förnyelsen där tecknadt
å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan underrätt förete
inteckningshandlingen; den rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll
korteligen intagas hvad handlingen innehåller med dag och
årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under
hvilken paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades,
nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock bevis
å handlingen, att den varit företedd till vinnande af inteckningsförnyelse:
sedan ingifve sökanden protokollet däröfver till den rätt, som
inteckningen beviljat, inom tid, som i 19 § sägs; och vare detta så gillt,
som om handlingen där blifvit företedd.

Går tiden, inom hvilken inteckning i egendom å landet bör förnyas,
till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen förnyas på
urtima ting, hvilket domaren har att på anmälan af inteckningens
innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid hålla; vare dock

Lagutskottets tillåtande Nr 51.

(.Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

inteckningshafvaren skyldig att å nästa lagtima ting förete inteckningshandlingen
eller rättens bevis om förnyelsen att i inteckningsprotokollet
införas. Försummar han det, vare förnyelsen utan verkan.

21 §.

Vill fastighetsägaren i stället för en inteckningshandling sätta en
eller flera andra handlingar innefattande medgifvande af inteckning,
som i 1 § sägs, för intecknade beloppet, ingifve till rätten inteckningshandlingen
jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället;
och göre rätten om utbytet anteckning i inteckningsprotokollet samt
åteckne handlingarna bevis om utbytet, anmärke ock å den eller de
nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande är
af betydelse. Utbyte, hvarom nu sagts, må ock ske på begäran af
inteckningshafvare, där det visas, att fastighetsägaren samtyckt till
åtgärden.

22 §.

Där fastighetsägaren det äskar och till rätten ingifver inteckningshandlingen,
varde inteckningen dödad helt och hållet eller till viss del;
och teckne rätten å handlingen bevis om dödandet. Åskas sådan åtgärd
af annan än fastighetsägaren, må ock inteckningen dödas, där det visas,
att fastighetsägaren samtyckt till åtgärden.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, skall hvad i
första stycket är stadgadt i fråga om intecknings dödande äga motsvarande
tillämpning. År egendomen besvärad af flera inteckningar,
må ej någon af dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes
att gälla efter den eller de inteckningar, hvilka äga lika eller bättre
rätt än denna.

23 §.

Sker försäljning af fast egendom i den ordning utsökningslagen
bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen
erlagts, egendomen icke vidare häfta för intecknadt belopp,
som enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen
täckes, ej heller för belopp, som af köpeskillingen täckes men faller
utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, där ej köparen fått
afräkna beloppet å köpeskillingen såsom i 131 § utsökningslagen sägs.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Anteckning härom skall, sedan till rätten eller domaren inkommit handling,
som visar köpeskillingens fördelning, införas i inteckningsprotokollet, å
landet^ å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa
rättegångsdag för inteckningsärenden.

24 §.

1 mom. Varder i enlighet med gällande bestämmelser om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning
al vattenverk last egendom afträdd och löseskillingen å behörig
ort nedsatt, skall hvad sålunda afträdts ej vidare häfta för inteckning,
som meddelats i egendomen; skolande därom, sedan till rätten eller
domaren inkommit anmälan om förhållande!, göras anteckning i inteckningsprotokollet
så som i 23 § sägs.

2 mom. Kommer vid fördelning af ersättning, som enligt lagen
om dikning och annan afledning af vatten tillkommer vattenverksägare
för skada eller intrång, eller af lösen för mark, som jämlikt bestämmelserna
i grufvestadgan afträdts till grufägare, betalning att utfalla å
hufvudstolen af inteckning i egendomen, eller utfaller vid fördelning
af medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas
mellan rättsägare i fast egendom ändå att försäljning af egendomen ej
skett, betalning å hufvudstolen af intecknad fordran, för hvars gäldande
försäljningen skolat ske, vare inteckningen till motsvarande belopp utan
verkan; och. varde därom, sedan fördelningen visats vara godkänd eller
hafva vunnit laga kraft, anteckning gjord i inteckningsprotokollet som
nyss sagts.

Hvad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande
bestämmelser om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller
om ändring eller utrifning af vattenverk allenast eu del af intecknad
egendom afträdes och vid löseskillingens fördelning betalning utfaller å
hufvudstol af inteckning.

25 §.

Har intecknad fordringshandling blifvit inlöst af fastighetsägaren
eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen, att
inteckningen är . ogin eller utan verkan, må handlingen ånyo utgifvas
med oförändrad inteckningsrätt.

Innehafves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

säljes, af fastighetsägaren, äge denne vid försäljningen tillgodonjuta
samma rätt, som skulle tillkomma annan innehafvare af inteckningen;
dock att, där i handlingen ränta är förskrifven, sådan ej må räknas
ägaren till godo. År fastighetsägaren försatt i konkurs, äge konkursboet
den rätt nu sagts.

Finnes, när egendomen utmätningsvis säljes, att fastighetsägaren
gjort afbetalning å belopp, hvarför egendomen på grund af inteckning
häftar, eller att inteckning i egendomen belånats till lägre belopp än
det, hvarå den lyder, skall i fråga om den del af intecknade beloppet,
som icke tillkommer inteckningshafvaren, hvad i andra stycket är stadgadt
äga tillämpning; dock att inteckningshafvaren för sin lordran äger
företräde.

26 §.

Har fastighetsägaren gjort afbetalning å intecknadt belopp, vare
inteckningshafvaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran
af fastighetsägaren och mot förskott af nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen
vid rätten för afbetalningens antecknande i inteckningsprotokollet;
skolande, när sådant sker, ej mindre i protokollet anmärkas,
att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för afbetalade beloppet,
än äfven handlingen förses med bevis därom.

Uppvisande, hvarom nu är sagdt, må ock ske vid annan underrätt.
Den rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll korteligen anteckna
hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den
utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under hvilken
paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes
eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen bevis,
som ofvan är sagdt. Sedan göre fastighetsägaren om uppvisandet anmälan
hos rätten i den ort, där egendomen ligger, för antecknande i
dess inteckningsprotokoll och ingifve tillika den andra rättens protokoll

i ärendet. .

Sedan anteckning om afskrifning, efter ty nu är sagdt, skett i
inteckningsprotokollet, må, där fastighetsägaren det äskar och tillika
ingifver handling innefattande medgifvande, som i 1 § sägs, inteckning
till belopp motsvarande hvad sålunda afskrifvits meddelas att gälla med
förmånsrätt näst efter inteckningshafvarens återstående fordran, vare
ock fastighetsägaren öppet att utan inteckningshandlingens företeende
få inteckningen dödad till belopp motsvarande hvad som afskrifvits.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung!. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

27 §.

Utmätes fastighetsägaren tillkommande rätt till andel i inteckning,
eller varder fastighetsägare, hvilken sådan rätt tillkommer, försatt i
konkurs, vare inteckningshafvaren, ändå att han annat sig betingat,
pliktig att på begäran af utmätningsmannen eller syss lomännen i konkursen
uppvisa inteckningshandlingen för afskrifning, såsom i 26 § sägs,
af det fastighetsägaren tillkommande beloppet. Sedan afskrifning sålunda
skett, må inteckning å det afskrifna beloppet med ränta på ansökan af
utmätningsmannen eller sysslomännen meddelas, ändå att inteckningsmedgifvandet
icke är tecknadt å sådan handling, som i 1 § sägs.
Handling, på grund hvaraf inteckning sålunda meddelas, skall innehålla,
att beloppet förfaller till betalning sex månader efter uppsägning.

30 §.

Har vid försäljning af fast egendom i den ordning utsöka ingslagen
bestämmer borgenär, som i egendomen har inteckning för fordran,
ägt taga betalning ur köpeskillingen, men låter han efter öfverenskommelse
med köparen intecknadt belopp, som kunnat ur köpeskillingen
gäldas, kvarstå i egendomen, vare den, som personligen svarade för
fordringen, fri från ansvarighet för sådant belopp. Lag samma vare
i fråga om belopp, som köparen i egenskap af inteckningshafvare fått
afräkna å köpeskillingen.

32 §.

År inteckning för fordran meddelad i flera egendomar gemensamt,
hvile ansvarigheten å hvar af egendomarna till så stort belopp, som å
den faller efter förhållandet al denna egendoms särskilda värde till
sammanlagda värdet af alla egendomarna. Finnes ej i den handling,
på grund hvaraf gemensam inteckning beviljas, visst värde å hvarje
egendom utsatt, skall för bestämmande af ansvarighetsbeloppet hvarje
egendoms värde beräknas efter den uppskattning därå till allmän bevillning,
som var gällande året näst före den tid, då inteckningen söktes,
eller, där sådan uppskattning för det året ej finnes, den, som efter
nämnda tid först sker; finnes, när en eller flera af egendomarna skola
utmätningsvis säljas, för någon af dem ej sådan uppskattning, skall
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 47 käft. (Nr 51.) 13

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ansvarighetens fördelning bestämmas efter de värden, som, efter ty i
utsökningslagen stadgas, af utmätningsmannen åsättas egendomarna.

Kan den, som har gemensam inteckning i flera egendomar, ur köpeskillingen
för någon af dem ej utfå det belopp, hvarför den egendom efter,
första stycket skall ansvara, fälle bristen de öfriga egendomarna till last
och varde dem emellan fördelad enligt där stadgade grund. Saknas i någon
af egendomarna tillgång till gäldande af därå belöpande andel i bristen,
skall den andel på enahanda sätt fördelas å de återstående egendomarna.

33 §.

Har den, som fått gemensam inteckning i flera egendomar, låtit
inteckningen i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas
eller ock förfalla eller nedsättas, vare då ej berättigad att för belopp,
som skulle falla å den egendom efter ty i 32 § sägs, hålla sig till de
andra egendomarna, där ej i beslutet angående dödandet eller nedsättningen
rätt därtill blifvit honom förbehållen. Ej må sådant förbehåll
göras, med mindre samtycke därtill lämnats såväl af ägarne af dessa
egendomar som af dem, hvilka hafva inteckning i egendomarna gällande
med lika eller sämre rätt än den, om hvars dödande eller nedsättning
är fråga, eller ock fordran eller rättighet, hvarför egendomarna jämlikt
11 kap. 2 § jordabalken må häfta.

34 §.

Vill den, som har gemensam inteckning i flera egendomar, uppdela
denna i särskilda inteckningar, gällande i en hvar af egendomarna
för belopp, som å den faller efter ty i 32 § sägs, eller vill inteckningshafvaren
eftergifva den gemensamma ansvarigheten, såvidt rörer någon
eller några af de gemensamt intecknade egendomarna, äge därtill rätt,
där han visar, att egendomarnas ägare samtyckt till åtgärden. När
sådan åtgärd äskas, ingifve sökanden till rätten inteckningshandlingen
jämte bevis angående de värden, som enligt 32 § äro bestämmande
för ansvarighetens fördelning mellan egendomarna, äfvensom handlingar
innefattande medgifvande af ägarne såsom i 1 § sägs af inteckning i
de särskilda egendomarna för belopp, som nyss sagts, eller, där allenast
någon eller några af egendomarna skola befrias från den gemensamma
ansvarigheten, sådana handlingar, såvidt rörer dessa egendomar, jämte
handling innefattande medgifvande af gemensam inteckning i de öfriga

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

för återstående beloppet. Sedan göre rätten om uppdelningen anteckning
i inteckningsprotokollet samt åteckne handlingarna bevis därom; anmärke
ock å de nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande
är af betydelse.

Häfta några af egendomarna fortfarande gemensamt, och yppas
sedermera brist i någon af dessa egendomar, äge inteckningshafvaren
icke för den andel af bristen, som skulle falla å egendom, hvilken
befriats från den gemensamma ansvarigheten, hålla sig till de andra
egendomarna, där ej i beslutet angående inteckningens uppdelning rätt
därtill blifvit honom förbehållen. 1 fråga om villkoren för sådant förbehåll
skall hvad i 33 § andra punkten är stadgadt äga tillämpning.

Har åtgärd, hvarom nu är sagdt, vidtagits utan samtycke af den,
som personligen ansvarar för den fordran, för hvilken den gemensamma
inteckningen fastställts, och kan till följd af åtgärden fordringen icke
uttagas ur egendomarna, vare han fri från sin ansvarighet.

35 §.

Innehafvare af gemensam inteckning i flera egendomar vare, där
någon af dem skall på begäran af annan än inteckningshafvaren särskildt
säljas i den ordning utsökningslagen bestämmer, berättigad att för utrönande
huruvida sådan brist kan uppstå, som enligt 32 § andra stycket
bör falla egendomen till last, äska försäljning jämväl af de öfriga egendomarna
eller någon af dem utan hinder däraf, att intecknade beloppet
ej är förfallet till betalning; dock åligge honom att inom den tid, som
i 106 § utsökningslagen är föreskrifven för anmälan af fordran eller
rättighet, som skall vid auktionen iakttagas, framställa sitt yrkande i
den ordning 13 § samma lag bestämmer och, där ej den myndighet,
hos hvilken yrkandet framställes, skall förrätta auktionen, till auktionsförrättaren
ingifva bevis, att yrkandet blifvit framställdt.

G öres ej sådant yrkande, eller kommer gjordt yrkande att förfalla,
må ej innehafvaren af den gemensamma inteckningen, där nämnda
egendom då säljes, ur köpeskillingen utfå mer än det belopp, hvarför
egendomen ansvarar i förhållande till de andra egendomarna.

36 §. 36 §.

Har egendom, som gemensamt Har egendom, som gemensamt
med annan häftar för inteckning, med annan häftar för inteckning,
blifvit såld i den ordning utsöknings- blifvit såld i den ordning utsöknings -

100

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
lagen bestämmer, då skall, såframt
icke samtliga de egendomar, som häfta
för inteckningen, hlifvit sålda vid
samma auktion och försäljningen
skedde utan att särskilda utrop föregått,
egendomen, sedan auktionen
vunnit laga kraft och köpeskillingen
erlagts, icke vidare käfta för större
del af intecknade beloppet än köparen
enligt 131 § utsökningslagen
kan kafva fått afräkna å köpeskillingen
eller som på grund af sådant
tillkännagifvande af inteckning skaf -varen, som i 116 § 1 mom. samma
lag omförmåles, skall innestå i egendomen;
ock varde därom, efter ty
i 23 § sägs, anteckning gjord i
inteckningsprotokollet.

Varda af gemensamt intecknade
egendomar en eller flera utmätningsvis
sålda, skola de öfriga ej vidare
käfta för kvad af inteckningen kunnat
utgå ur köpeskillingen för de egendomar,
som sålts; skolande därom,
när det visas, kuru köpeskillingen
fördelats ock att fördelningen blifvit
godkänd eller vunnit laga kraft,
göras anteckning i inteckningsprotokollet.

(''Utskottets förslag.)

lagen bestämmer, skall egendomen,
sedan auktionen vunnit laga kraft
och köpeskillingen erlagts, icke vidare
häfta för större del af intecknade
beloppet än köparen enligt
131 § utsökningslagen kan hafva
fått afräkna å köpeskillingen eller
som enligt 117 § 1 mom. samma
lag skall innestå i egendomen; ock
varde därom, efter ty i 23 § sägs,
anteckning gj ord i inteckningsprotokollet.

Varda af gemensamt intecknade
egendomar en eller flera utmätningsvis
sålda, skola de öfriga ej vidare
häfta för kvad af inteckningen kunnat
utgå ur köpeskillingen för de egendomar,
som sålts; skolande därom,
när det visas, huru köpeskillingen
fördelats ock att fördelningen blifvit
godkänd eller vunnit laga kraft,
göras anteckning i inteckningsprotokollet.

37 §.

1 mom. Hvad i 32—36 §§ är stadgadt skall äga motsvarande
tillämpning, där flera samfälldt, en kvar till viss lott, äro ägare af intecknad
egendom.

2 mom. Har egendom, sedan inteckning däri beviljades, blifvit
styckad, skall, såvidt ej nedan i denna paragraf annorlunda stadgas, i
fråga om de särskilda delarnas ansvarighet för intecknade beloppet
tillämpas hvad om flera egendomar ofvan är sagdt.

101

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

3 mom. Skedde styckningen genom jordafsöndring, svare stamfastigheten
för hela intecknade beloppet och lägenheten allenast för
hvad däraf icke kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten; dock
att inteckningshafvaren äger att på en gång söka betalning ur stamfastigheten
och lägenheten. Åro från stamfastigheten flera lägenheter
afsöndrade, gånge lägenhet, hvarå lagfart senare är sökt, i betalning
före den, hvarå lagfart sökts tidigare; har å samma dag lagfart sökts
å flera lägenheter, eller är fråga om lägenheter, hvarå lagfart ej blifvit
sökt, gånge den, som senare öfverlåtits, förr i betalning; äro lägenheterna
öfverlåtna samma dag, vare ansvarigheten dem emellan fördelad
efter de grunder, som i 32 § äro stadgade.

Skall på begäran af någon, som äger lika eller bättre rätt än
inteckningshafvaren, någon af egendomarna utmätningsvis säljas, äge
inteckningshafvaren, efter ty i 35 § sägs, äska försäljning jämväl af
lägenhet, som för inteckningen ansvarar först efter den egendom, hvars
särskilda försäljning blifvit begärd.

4 mom. Inteckning, som afses i 3 inom., må, såvidt den besvärar
lägenheten, dödas, ändå att lägenhetens ägare icke visas hafva samtyckt
till åtgärden.

För dödande, hvarom nu är sagdt, må inteckningshandlingen uppvisas
vid annan underrätt än den, hvarunder lägenheten lyder. Den
rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll göra anteckning
om ansökningen samt korteligen angifva hvad inteckningshandlingen
innehåller med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen
är beviljad, när och under hvilken paragraf i protokollet det skedde, och
när inteckningen förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om
det skett; teckne ock bevis å handlingen om uppvisandet och ändamålet
därmed. Sedan må protokollet i ärendet ingifvas till rätten i den ort,
där lägenheten ligger; och vare det så gillt, som hade inteckningshandlingen
dit ingifvits.

5 mom. Huru i vissa fall afsöndradt område, som förut tillhört
ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, må befrias från ansvarighet för inteckningar
i stamhemmanet, därom är särskildt stadgadt.

38 §.

Då fast, egendom blifvit utmätt eller enligt 28 § utsökningslagen
förordnande meddelats om sådan egendoms försäljning, så ock då jämlikt
51 § konkurslagen äskats försäljning af konkursbos fastighet i den

102

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad, skall, sedan bevis
härom till rätten eller domaren inkommit, beviset vid rätten uppläsas
och i inteckningsprotokollet införas, å landet å nästa rättegångsdag
under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.
Inkommer anmälan, att utmätningen upphäfts eller att frågan
om egendomens försäljning eljest förfallit, varde ock sådant i protokollet
antecknadt.

Har egendomen blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer,
varde anteckning därom, efter ty i första stycket sägs, i inteckningsprotokollet
införd, när handling, som visar köpeskillingens
fördelning, till rätten eller domaren inkommer.

44 §.

Vill innehafvare af nyttjanderätt låta därför meddelad inteckning
helt och hållet eller till viss del dödas eller ock under annan inteckning
nedsättas, skall hvad i 22 § är med afseende å inteckning för fordran
stadgadt äga motsvarande tillämpning; dock att fastighetsägarens samtycke
till sådan åtgärd icke är af nöden.

45 §.

tiar den tid, för hvilken nyttjanderätten upplåtits, gått till ända,
eller visas, att nyttj anderätten af annan anledning upphört, må på begäran
af fastighetsägaren inteckningen dödas, äfven om inteckningshandlingen
ej företes.

Har egendomen blifvit utmätningsvis försåld utan förbehåll om
nyttj anderättens bestånd, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft
och köpeskillingen erlagts, inteckningen vara utan verkan; skolande
därom, sedan från auktionsförrättaren inkommit uppgift om förhållandet,
göras anteckning i inteckningsprotokollet, å landet å nästa rättegångsdag
under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Hvad i 24 § 1 mom. är stadgadt med afseende å inteckning för
fordran skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning för
nyttj anderätt.

103

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

52 §.

Hvad vid försäljning af fast egendom i den ordning utsökningslagen
bestämmer skall iakttagas, när egendomen är besvärad af inteckning
för fordran och för nyttjanderätt, därom skils i ntsökningslagen.

54 §.

Hvad i denna förordning är stadgadt
angående nyttjanderätt galle
ock i fråga om rätt till afkomst
eller annan förmån, som åt någon
upplåtes att utgå af fast egendom.

År inteckning meddelad för sådan
rätt, äge rättighetens innehafvare
att i den ordning ntsökningslagen
bestämmer nr egendomen utbekomma
förmån i penningar eller
varor, som är upplupen och innestår
ogulden, samt, där egendomen
säljes utan förbehåll om rättighetens
bestånd, ur köpeskillingen njuta ersättning
motsvarande uppskattade
värdet af de förmåner i penningar
eller varor, som tillkomma honom.
Ej må dock ur egendomen uttagas
förmån för längre tid före den dag
utmätning sker eller konkurs börjas
än tre år.

I fråga om inteckning, som nu
sagts, skall hvad i 18 § 2 mom.
första stycket samt 32—37 §§ är
stadgadt angående inteckning för
fordran äga motsvarande tillämpning.

54 §.

Hvad i denna förordning är stadgadt
angående nyttjanderätt gälle
ock i fråga om rätt till afkomst
eller annan förmån, som åt någon
upplåtes att utgå af fast egendom.

År inteckning meddelad för sådan
rätt, äge rättighetens innehafvare
att i den ordning utsökningslagen
bestämmer ur egendomen utbekomma
förmån i penningar eller
varor, som är upplupen och innestår
ogulden, samt, där egendomen
säljes utan förbehåll om rättighetens
bestånd, ur köpeskillingen njuta ersättning
motsvarande uppskattade
värdet af de förmåner i penningar
eller varor, som tillkomma honom.
Ej må dock ur egendomen uttagas
förmån för längre tid före den dag
utmätning sker eller konkurs börjas
än två år.

I fråga om inteckning, som nu
sagts, skall hvad i 18 § 2 mom.
första stycket samt 32—37 §§ är
stadgadt angående inteckning för
fordran äga motsvarande tillämpning.

104

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

55 §.

Upplåtes servitutsrätt skriftligen, må, till betryggande af rättighetens
bestånd efter ty nedan sägs, inteckning meddelas, såsom om
nyttjanderätt är stadgadt.

Hvad i 43, 44 och 45 §§ är stadgadt angående inteckning för
nyttjanderätt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning
för servitut.

56 §.

Öfverlåtes äganderätt till en och upplåtes servitutsrätt till annan,
vare servitutet gällande, om inteckning därför sölces förr än lagfart å
fånget; sökas lagfart och inteckning samma dag, galle om företrädet
hvad i lagen om servitut stadgas; skolande hvad i 48 och 49 §§ är
stadgadt angående nyttjanderätt jämväl tillämpas å servitut.

61 §.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med inteckningsprotokollet
föras bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje egendom,
däri inteckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet
af fordran eller beskaffenheten af annan rättighet, hvarför inteckning
är sökt, så ock, där inteckning blifvit beviljad eller afslagen, förnyad,
nedsatt, annorledes förändrad eller dödad, eller ock ansökning om inteckning
blifvit ^förklarad hvilande eller därefter åter hos rätten anmäld,
tiden då sådant skedde. Då enligt 15, 21, 23, 24, 26, 34, 36, 38 eller
45 § anteckning skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

105

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

4:o) L a g1

om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring i vissa
delar af förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom.

1 §•

Den nu antagna lagen om ändring i vissa delar af förordningen
den 16. juni 1875 angående inteckning i fast egendom skall jämte hvad
här nedan stadgas träda i kraft den 1 januari 1914 och tillämpas jämväl
å inteckning, som tillkommit före nämnda dag; dock att

dels härigenom icke sker inskränkning i inteckningshafvares rätt
att ur egendomen utbekomma ränta, afkomst eller förmån, som upplupit
före nämnda dag,

dels hvad i 26 § stadgas angående inteckningshafvares skyldighet
att på begäran af fastighetsägaren uppvisa inteckningshandlingen icke
skall äga tillämpning, med mindre inteckningshandlingen blifvit af fastighetsägaren
utgifven efter sagda dag,

och dels bestämmelserna i 37 § 3 och 4 mom. icke skola tillämpas
i fråga om afsöndring, som skett före den 1 januari 1910.

2 §•

Varder intecknad egendom försåld i den ordning hittills gällande
utsökningslag bestämmer, skall i fråga om den rätt till andel i köpeskillingen
inteckning medför och i fråga om försäljningens verkan å inteckning
äldre lag äga tillämpning.

I fråga om verkan å inteckning däraf, att intecknade egendomen
blifvit afträdd i enlighet med gällande bestämmelser om jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning
af vattenverk, skall ock äldre lag tillämpas, där egendomen blifvit afträdd
före den 1 januari 1914.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 47 höft. (Nr 51.)

106

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung!. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

3 §•

Utan hinder däraf att nya lagen trädt i kraft, vare fastighetsägare
öppet att få inteckning, som på grund af bestämmelse i äldre lag kunnat
dödas utan inteckningshandlingens företeende, sålunda dödad.

4 §•

Har utmätning eller annan dylik åtgärd, hvarom jämlikt 38 § i
förordningen angående inteckning i fast egendom anteckning skett i
inteckningsprotokollet, förän!edt egendomens försäljning i den ordning
hittills gällande utsökningslag bestämmer, då må, sedan fördelning af
köpeskillingen vunnit laga kraft eller blifvit godkänd, på begäran af ny
ägare, som å fastigheten erhållit lagfart, i inteckningsprotokollet samt i
intecknings- eller fastighetsboken anmärkas, att anteckningen om utmätningen
eller åtgärden förfallit, såvida det visas,

ej mindre att de inteckningar, hvilka enligt äldre lag kunnat dödas
utan inteckningshandlingens företeende, blifvit dödade eller förfallit eller
ock, där försäljningen skett före den 1 januari 1899, på grund af nye
ägarens medgifvande skola fortfarande gälla,

än äfven, där inteckningshafvares fordran kunnat ur köpeskillingen
till fullo gäldas men understigit intecknade beloppet, att inteckningen
på grund af nye ägarens medgifvande skall gälla för fulla beloppet eller
ock dödats eller förfallit;

skolande tillika, där annan utmätning eller åtgärd, som föregått
försäljningen, finnes i intecknings- eller fastighetsboken antecknad, därom
göras sådan anmärkning, som nu sagts.

Har utmätningen upphäfts eller frågan om egendomens försäljning
eljest kommit att förfalla, varde, när bevis därom ingifves, i inteckningsprotokollet
samt i intecknings- eller fastighetsboken anmärkt, att anteckningen
om utmätningen eller åtgärden förfallit.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

107

(Kling!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

5:o) Lag

om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907

om inteckning i tomträtt.

Härigenom förordnas, att 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den
14 juni 1907 om inteckning i tomträtt skola erhålla följande ändrade
lydelse:

7 §•

År, när inteckning i tomträtt sökes, tomträtten afträdd till konkurs,
eller afträdes den samma dag ansökningen göres, skall ansök -

ningen afslås.

År på grund af ansökning,
vare den utan verkan; och varde,
därom gjord i tomträttsprotokollet.

8 §•

1 mom. Inteckning i tomträtt
medför rätt att i den ordning utsökningslagen
bestämmer ur tomträtten
utbekomma hvad intecknadt
är, dock ej ränta för längre tid före
den dag utmätning sker eller konkurs
börjas än tre år.

2 mom. År, då inteckningshafvare
vill söka betalning ur tomträtten,
denna från en till annan
öfverlåten utan att nye tomträttshafvaren
sökt inskrifning af sitt
fång, må utan hinder af öfver -

som nu sagts, inteckning meddelad,
när förhållandet styrkes, anteckning

8 §■

108

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
låtelsen förre tomträttshafvaren
sökas. År tvist om tomträttshafvarens
fång antecknad i tomträttsprotokollet,
må den sökas, hvilken
såsom tomträttshafvare har tomten
i besittning.

Hvad sålunda stadgats skall
jämväl gälla i fråga om uppsägning
af intecknad gäld.

(Utskottets förslag.)

låtelsen förre tomträttshafvaren
sökas. År tvist om tomträttshafvarens
fång antecknad i tomträttsprotokollet,
må den sökas, hvilken
såsom tomträttshafvare har tomten
i besittning.

Hvad sålunda stadgats skall
jämväl gälla i fråga om uppsägning
af intecknad gäld.

9 §•

1 mom. Inteckning i tomträtt skall förnyas i den ordning här
nedan i 2 mom. sägs, första gången inom tio år sedan den beviljades
och sedermera inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare
inteckningen förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd,
som i 11 § andra stycket sägs.

Har rätten förklarat ansökan om inteckning hvilande, skall inom
tio år därefter och sedermera inom hvart tionde års slut ansökningen,
där den fortfarande är hvilande, åter af sökanden hos rätten anmälas.
Sker det ej, vare ansökningen förfallen.

2 mom. Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten
fordringshandlingen i hufvudskrift; och varde bevis om förnyelsen där
tecknadt å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan
underrätt förete inteckningsh an dlingen; den rätt läte, då sådant sker, i
sitt tomträttsprotokoll korteligen intagas hvad handlingen innehåller
med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad,
när och under hvilken paragraf i protokollet det skedde, och när
inteckningen förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om det
skett; teckne ock bevis å handlingen, att den varit företedd till vinnande
af inteckningsförnyelse; sedan ingifve sökanden protokollet häröfver till
den rätt, som inteckningen beviljat, inom tid, som i 1 mom. sägs; och
vare detta så gillt, som om handlingen där blifvit företedd.

Går tiden, inom hvilken inteckning i tomträtt, som afser tomt
å landet, bör förnyas, till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen
förnyas på urtima ting, hvilket domaren har att på anmälan
af inteckningens innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid
hålla; vare dock inteckningshafvaren skyldig att å nästa lagtima ting

109

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förete inteckningshandlingen eller rättens bevis om förnyelsen att i
tomträttsprotokollet införas. Försummar han det, vare förnyelsen utan
verkan.

10 §.

Vill tomträttshafvaren i stället för en inteckningshandling sätta
en eller flera andra handlingar innefattande medgifvande af inteckning,
som i 1 § sägs, för intecknade beloppet, ingifve till rätten inteckningshandlingen
jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället;
och göre rätten om utbytet anteckning i tomträttsprotokollet samt
åteckne handlingarna bevis om utbytet, anmärke ock å den eller de
nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande är
åt betydelse. Utbyte, hvarom nu sagts, må ock ske på begäran af
inteckningshafvare, där det visas, att tomträttshafvaren samtyckt till
åtgärden.

n §•

Där tomträttshafvaren det äskar och till rätten ingifver inteckningshandlingen,
varde inteckningen dödad helt och hållet eller till viss del;
och teckne rätten å handlingen bevis om dödandet. Åskas sådan åtgärd
af annan än tomträttshafvaren, må ock inteckningen dödas, där det
visas, att tomträttshafvaren samtyckt till åtgärden.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, skall hvad i
första stycket är stadgadt i fråga om intecknings dödande äga motsvarande
tillämpning. År tomträtten besvärad af flera inteckningar,
må ej någon af dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes
att gälla efter den eller de inteckningar, hvilka äga lika eller bättre
rätt än denna.

12 §.

1 mom. Sker försäljning af tomträtt i den ordning utsökningslagen
bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen
erlagts, tomträtten icke vidare häfta för intecknadt belopp,
som enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen
täckes, ej heller för belopp, som af köpeskillingen täckes men faller
utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, där ej köparen fått
afräkna beloppet å köpeskillingen såsom i 131 § utsökningslagen sägs.

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Anteckning därom skall, sedan till rätten eller domaren inkommit handling,
som visar köpeskillingens fördelning, införas i tomträttsprotokollet,
i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden och å landet å nästa
rättegångsdag under lagtima ting.

2 mom. Varder i enlighet med gällande bestämmelser om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning
af vattenverk tomträtt afträdd och löseskillingen å behörig ort nedsatt,
skall hvad sålunda afträdts ej vidare häfta för inteckning, som meddelats
i tomträtten; skolande därom, sedan till rätten eller domaren inkommit
anmälan om förhållandet, göras anteckning i tomträttsprotokollet
så som i 1 mom. sägs.

3 mom. Kommer vid fördelning af ersättning, som enligt lagen
om dikning och annan afledning af vatten tillkommer vattenverksägare
för skada eller intrång, eller af lösen för mark, som jämlikt bestämmelserna
i grufvestadgan afträdts till grufägare, betalning att utfalla å
hufvudstolen af inteckning i tomträtten, eller utfaller vid fördelning af
medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan
rättsägare i tomträtt ändå att försäljning af tomträtten ej skett, betalning
å hufvudstolen af intecknad fordran, hvarför utmätning skett, vare
inteckningen till motsvarande belopp utan verkan; och värde därom,
sedan fördelningen visats vara godkänd eller hafva vunnit laga kraft,
anteckning gjord i tomträttsprotokollet som nyss sagts.

13 §.

Har intecknad fordringshandling blifvit inlöst af tomträttshafvaren
eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen, att
inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo utgifvas
med oförändrad inteckningsrätt.

Innehafves inteckningshandling, när tomträtten utmätningsvis säljes,
af tomträttshafvaren, äge denne vid försäljningen tillgodonjuta samma
rätt, som skulle tillkomma annan innehafvare af inteckningen; dock att,
där i handlingen ränta är förskrifven, sådan ej må räknas tomträttshafvaren
till godo. År tomträttshafvaren försatt i konkurs, äge konkursboet
den rätt nu sagts.

Finnes, när tomträtten utmätningsvis säljes, att tomträttshafvaren
gjort afbetalning å belopp, hvarför tomträtten på grund af inteckning
häftar, eller att inteckning i tomträtten belånats till lägre belopp än

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

det, hvarå den lyder, skall i fråga om den del af intecknade beloppet,
som icke tillkommer inteckningshafvaren, hvad i andra stycket är stadgadt
äga tillämpning; dock att inteckningshafvaren för sin fordran äger
företräde.

14 §.

1 mom. Har tomträttshafvaren gjort afbetalning å intecknadt
belopp, vare inteckningshafvaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig
att på begäran af tomträttshafvaren och mot förskott af nödig kostnad
uppvisa inteckningshandlingen vid rätten för af betalningens antecknande
i tomträttsprotokollet; skolande, när sådant sker, ej mindre i protokollet
anmärkas, att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för afbetalade
beloppet, än äfven handlingen förses med bevis därom.

Uppvisande, hvarom nu är sagdt, må ock ske vid annan underrätt.
Den rätt läte, då sådant sker, i sitt tomträttsprotokoll korteligen
anteckna hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då
den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under
hvilken paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades,
nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen
bevis, som ofvan är sagdt. Sedan göre tomträttshafvaren om
uppvisandet anmälan hos rätten i den ort, där tomten ligger, för antecknande
i dess tomträttsprotokoll och ingifve tillika den andra rättens
protokoll i ärendet.

Sedan anteckning om afskrifning, efter ty nu är sagdt, skett i
tomträttsprotokollet, må, där tomträttshafvaren det äskar och tillika
ingifver handling innefattande medgifvande, som i 1 § sägs, inteckning
till belopp motsvarande hvad sålunda afskrifvits meddelas att gälla med
förmånsrätt näst efter inteckningshafvarens återstående fordran; vare
ock tomträttshafvaren Öppet att utan inteckningshandlingens företeende
få inteckningen dödad till belopp motsvarande hvad som afskrifvits.

2 mom. Utmätes tomträttshafvaren tillkommande rätt till andel i
inteckning, eller varder tomträttshafvare, hvilken sådan rätt tillkommer,
försatt i konkurs, vare inteckningshafvaren, ändå att han annat sig
betingat, pliktig att på begäran af utmätningsmannen eller sysslomännen
i konkursen uppvisa inteckningshandlingen för afskrifning, såsom i 1
mom. sägs, af det tomträttshafvaren tillkommande beloppet. Sedan afskrifning
sålunda skett, må inteckning å det afskrifna beloppet med

112 Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ränta på ansökan af utmätningsmannen eller sysslomännen meddelas,
ändå att inteckningsmedgifvandet icke är tecknadt å sådan handling,
som i 1 § sägs. Handling, på grund hvaraf inteckning sålunda meddelas,
skall innehålla, att beloppet förfaller till betalning sex månader
efter uppsägning.

16 §.

Har vid försäljning af tomträtt i den ordning utsökningslagen
bestämmer borgenär, som i tomträtten har inteckning för fordran, ägt
taga betalning ur köpeskillingen, men låter han efter öfverenskommelse
med köparen intecknadt belopp, som kunnat ur köpeskillingen gäldas,
kvarstå i tomträtten, vare den, som personligen svarade för fordringen,
fri från ansvarighet för sådant belopp. Lag samma vare i fråga om
belopp, som köparen i egenskap af inteckningshafvare fått afräkna å
köpeskillingen.

18 §.

Då tomträtt blifvit utmätt eller förordnande, som i 28 § utsökningslagen
sägs, meddelats om sådan rättighets försäljning, så ock då vid
tomträttshafvares konkurs borgenärerna äskat, att tomträtt, som hör till
konkursboet, skall försäljas i den ordning, som om utmätt fast egendom
är stadgad, skall, sedan bevis härom till rätten eller domaren inkommit,
beviset^ vid rätten uppläsas och i tomträttsprotokollet införas, i stad å
nästa rättegångsdag lör inteckningsärenden och a landet å nästa rättegångsdag
under lagtima ting. Inkommer anmälan, att utmätningen
upphäfts eller att frågan om tomträttens försäljning eljest förfallit, varde
ock sådant i protokollet antecknadt.

Har tomträtten blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer,
värde anteckning därom, efter ty i första stycket sägs, i tomträttsprotokollet
införd, när handling, som visar köpeskillingens fördelning,
till rätten eller domaren inkommer.

22 §.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med tomträttsprotokollet föras
bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje tomträtt, däri inteckning
blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet af

113

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

fordran, hvarför inteckning är sökt, så ock, där inteckning blifvit beviljad
eller afslagen, förnyad, nedsatt eller dödad, eller ock ansökan
om inteckning blifvit förklarad hvilande eller därefter åter bos rätten
anmäld, tiden då sådant skedde. Då enligt 7, 10, 12, 14 eller 18 §
anteckning skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

_ Å protokollsutdrag, som utfärdas i inteckningsärende, skall tecknas
afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt i boken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

Hvad i lagen om hvad iakttagas skall i afseende å införande af
lagen om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom stadgas om sådan inteckning skall
äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning i tomträtt.

6:o) Lag

om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 9 §, 36 § 4 mom., 51, 54—57, 67 och
90. §§i § 2 mom. samt 122—126 §§ konkurslagen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

9 §.

Vid konkursansökning foge gäldenär uppteckning å boets egendom
och gäld, med uppgift å borgenärers namn och hemvist, så ock å de
böcker och handlingar, som boet röra; och vare uppteckningen med
edsförpliktelse underskrifven. År ej bouppteckning bifogad, eller uppBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 9 sand. 47 höft. (Nr 51.) 15

114

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

står konkurs i följd af borgenärs yrkande och aflämnar ej gäldenär vid
förklarings afgifvande bouppteckning; varde, i stad af rätten och å
landet af domaren, förordnande genast meddeladt magistratsperson,
kronofogde, länsman, rättens betjänt eller annan lämplig person att uppteckningen
utan dröjsmål förrätta; och åligge gäldenären att allt, som
till boet hörer, under edsförpliktelse redligen uppgifva. Kan ej fullständig
uppteckning genast ske, bör skriftlig uppgift å borgenärerna
och deras hemvist rätten eller domaren ofördröjligen tillställas.

Då konkurs uppstått, varde förordnande genast meddeladt person,
som nu nämnd är, att gäldenär böcker och andra handlingar, som hans
rörelse angå, under försegling sätta eller i förvar taga, så ock, där rätten
eller domaren så nödigt anser, att låta konkursboets kända egendom under
säker vård hållas och boets angelägenheter bevakas intilldess, såsom framdeles
sägs, gode män utsedde blifvit. År ej bouppteckning af gäldenären
ingifven, varde förordnande, på sätt nyss nämndt är, alltid meddeladt.
På yrkande af gäldenären eller någon af borgenärerna äge rätten eller
domaren att i stället för förordnande, hvarom nu är nämndt, uppdraga
åt en eller flere skicklige män att boet jämte de böcker och handlingar,
som nämnda äro, omhändertaga och med den befogenhet, som tillkommer
gode män, boet förvalta, intilldess gode män utsedde blifvit.

Varder annan än den, som domare- eller tjänsteed aflagt, till förrättningsman
enligt denna paragraf förordnad; svärje inför rätten eller
domaren, att han det uppdrag redligen fullgöra skall; och klafve sedan
samma plikt och njute lika skydd, som enligt lag tillkommer dem,
hvilka rättens ärenden gå.

Utvisar bouppteckningen, att fast egendom finnes i boet, skall om
konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet samt i inteckningseller
fastighetsboken, å landet å nästa rättegångsdag under lagtima
ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden. Ligger
egendomen inom annan rätts domvärjo, skall för verkställande af sådan
anteckning ofördröjligen till rätten eller domaren i den ort, där egendomen
ligger, insändas bevis om konkursen jämte utdrag "ur bouppteckningen.

36 §.

4 mom. År under de sista trettio dagarna före konkursens början
pant af gäldenären lämnad för skuld, vid hvars tillkomst sådan säkerhet
ej varit betingad, vare pantsättningen utan verkan, där borgenärerna
det påstå. Har under sagda tid borgenär sökt inteckning i fast egen -

115

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Rungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

dom för fordran, vid hvars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, vare
han pliktig att, där borgenärerna det påstå, återställa inteckningshandlingen
till konkursboet eller lör verkställande af utbyte efter ty därom
är stadgadt hålla den till banda; dock att hvad sålunda är föreskrifvet
icke skall äga tillämpning å inteckning, som inom den i 11 kap. 2 §
jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som där afses.

51 §.

1 mom. Finnes i boet fast egendom, äga borgenärerna hos vederbörande
myndighet äska försäljning däraf i den ordning utsökningslagen
bestämmer. Ej må försäljning annorledes ske, där ej borgenärerna i
den ordning 59 och 60 §§ stadga sådant besluta eller, där fråga är
om försäljning annorledes än å offentlig auktion, alla vid sammankomsten
närvarande borgenärer så ock gäldenären därtill samtycka.

2 mom. Lös egendom må ej säljas annorledes än å auktion, den
där blifvit lagligen kungjord, där ej borgenärerna i den ordning, som
i 59 och 60 §§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del däraf
må säljas under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens hörande
därtill lämnar bifall. Lös egendom, däri borgenär har panträtt
eller annan förmånsrätt, som endast i viss egendom gäller, må ej i
något fall utan hans samtycke säljas utom auktion.

Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äga borgenärerna, där
fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbörande utmätningsman äska
försäljning i den ordning, som om dylik egendom, den där blifvit utmätt,
särskildt är stadgad. År fartyg, som säljas skall, för gäld intecknadt,
må det ej annorledes än utmätningsvis säljas, med mindre
inteckningshafvare, hvilkens rätt är af försäljningen beroende, därtill
samtycker och för inteckningens dödande aflämnar inteckningshandlingen
till den, som af inteckningshafvaren och köparen utses.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans
fasta egendom säljas, läte sysslomännen, innan försäljning sker, anskaffa
särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet,
där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske af inteckningshandling,
som innehafves af gäldenären och för hvilken han är
personligen ansvarig, vare sysslomännen pliktiga att, där ej gäldenären
medgifver, att handlingen må försäljas med bibehållande af hans ansvarighet,
förse handlingen med påskrift, hvarigenom gäldenären frikallas
från ansvarighet.

116

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

{Utskottets förslag.)

54 §.

Har borgenär lös egendom i pant eller eljest under panträtt i
handom, eller har fartyg eller gods i fartyg tagits i mät för fordran,
för hvilken borgenären har sådan rätt till fartyget eller godset, som i
11 kap. sjölagen sägs, eller har eljest för fordran lös egendom blifvit
utmätt inom den tid och på det sätt, att, enligt hvad särskildt är stadgadt,
förmånsrätt i den egendom för samma fordran uppkommit; äge borgenären
besörja, att den pant eller egendom å offentlig auktion såld varder,
där ej gode männen eller sysslomännen vilja den lösa; skolande försäljningen,
där egendomen utgöres af fartyg eller gods i fartyg, ske i den
ordning, som om dylik egendom, den där blifvit utmätt, särskildt är
stadgad. Där ej egendomen utmätningsvis försäljes, läte borgenären
gode männen eller sysslomännen minst en månad förut veta, när försäljningen
skall ske, och vise för dem reda för hvad som influtit.

Vill ej borgenären om försäljningen föranstalta, som nu sagdt
är, äge sysslomännen därom besörja. Dock må inteckning i fast
egendom, hvilken blifvit af fastighetsägaren lämnad såsom pant, icke
af sysslomännen säljas, utan äge de allenast låta sälja den rätt till
andel i inteckningen, som, efter ty särskildt är stadgadt, må tillkomma
gäldenären.

55 §.

Gode män eller sysslomän må, efter samråd med rättens ombudsman,
i män af influtna tillgångar, medgifva borgenär, som har fordran,
den där enligt 4 eller 5 § i 17 kap. handelsbalken med förmånsrätt
utgå bör, att betalning därför före tiden för fordringarnas granskning
lyfta, dock bör borgenären förut hafva gifvit sin bevakningsinlaga till
rätten eller domaren in: vare ock pliktig ställa borgen för hvad han
lyfter, där ej borgenärerna, vid sammankomst, lyftning utan borgen
medgifva.

Då inställelsedagen förbi är, må andra borgenärer, som förmånsrätt
för sina bevakade fordringar hafva, medgifvas, på sätt nyss är
sagdt, att betalning ur tillgångarna lyfta, sedan de, där edgång äskats,
sådan fullgjort. Kronan vare dock ej pliktig att borgen ställa.

Lagutskottets utlåtande Nr 51. 117

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

56 §.

Vägras lyftning, där den enligt föregående paragraf medgifvas
må, äge borgenär att sig därom hos rätten anmäla, och gifve rätten
däröfver utslag.

57 §.

Varder auktion å boets fasta
egendom utsatt att hållas i den ordning
utsökningslagen stadgar, åligge
det gode männen eller sysslomannen
att före auktionen eller, där jämlikt
102 § samma lag särskildt sammanträde
skall hållas, före det sammanträde
till auktionsförrättaren aflämna
behållning, som under deras förvaltning
af egendomen uppkommit. Behållning,
som ej sålunda aflämnas,
skall, innan slutlig utdelning sker,
öfverlämnas till öfverexekutor, som
Jim'' att mellan rättsägarne uppgöra
likvid i den ordning utsökningslagen
bestämmer i fråga om medel, som
influtit under tvångsförvaltning.

57 §.

Varder auktion å boets fasta
egendom utsatt att hållas i den ordning
utsökningslagen stadgar, åligge
det gode männen eller sysslomännen
att före auktionen eller, där jämlikt
102 § samma lag särskildt sammanträde
skall hållas, före det sammanträde
till auktionsförrättaren aflämna
behållning, som under deras förvaltning
af egendomen uppkommit. Behållning,
som ej sålunda aflämnas,
skall, innan slutlig utdelning sker,
öfverlämnas till öfverexekutor att på
sätt och i den ordning utsökningslagen
bestämmer i fråga om medel,
som influtit under tvångsförvaltning,
mellan rättsägarne fördelas.

67 §.

Arfvode till gode män och till sysslomän bestämmes af borgenärerna
; ej må det för sysslomän efter tid räknas. God man eller
syssloman äge ej att för egen del, där han själf är borgenär, eller
såsom ombud för annan deltaga i borgenärernas beslut därutinnan.
Nöjes ej god man eller syssloman med beslutet, eller menar någon
borgenär, eller gäldenären, att arfvodet blifvit för högt bestämdt; lägge
rätten dem emellan, som skäligt pröfvas.

När beslut angående arfvode till sysslomännen fattas, skola borgenärerna
tillika föreslå arfvode till rättens ombudsman. Det förslag

118

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

skall, jämte det i ärendet förda protokoll, ingifvas till rätten, som därefter
bestämmer hvad skäligen må rättens ombudsman i arfvode tillerkännas.

Ej må arfvode njutas förr än gode män eller sysslomän slutlig
reda för sig gjort.

Finnes i boet egendom, som är intecknad eller däri särskild förmånsrätt
eljest äger rum, må ej till förfång för dem, som hafva inteckning
eller eljest äga förmånsrätt i egendomen, utgå högre arfvode
än som skäligen motsvarar besväret med egendomens vård och skötsel.

90 §.

Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom eller inteckning
i gäldenärens fasta gods eller i denne tillhörigt fartyg eller rätt
till betalning ur fartyg, frakt eller gods i fartyg, som i 11 kap. sjölagen
sägs, njute, där han fordringen i konkursen icke bevakat, ej rätt
till betalning ur annan konkursboets egendom än den, som för fordringen
sålunda häftar. Sådan borgenär vare ock pliktig, där det äskas, att,
innan han betalning ur egendomen njuta må, sin fordran med den i
82 § föreskrift^ borgenärsed fästa. Åskas sådan ed; förelägge rätten
eller domaren, såsom i 86 § sägs, borgenären viss tid, från det han af
föreläggandet erhållit del, att till rätten eller domaren ingifva bevis, att
han föreskrifven ed aflagt: utsätte ock viss tid af högst en månad,
inom hvilken den, som edgången yrkat, har att delgifvandet ombesörja
och med bevis därom inkomma, vid den påföljd för underlåtenhet däraf,
som i sistnämnda paragraf stadgas. Ej må i detta fall föreläggandets
införande i tidning såsom delgifning godkännas.

Försummar borgenären att inom den föreskrifna tiden med eagångsbevis
inkomma eller laga förfall därför visa; då må egendomen, såsom
annan konkursboets tillhörighet, af gode männen eller sysslomännen om
händer tagas, och utdelning därutur ske till andra borgenärer, som sina
fordringar lagligen bevakat: fullgör han edgången innan sådan utdelning
skett; vare vid sin rätt till betalning ur egendomen bibehållen.

117 §.

2 mom. Utgår fordran med förmånsrätt, njutes därå full ränta
till den dag, som för utdelning bestämmes, där borgenären ej dessförinnan
fått uppbära betalning. År för fordran, hvarom nu sagdt är,

119

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ränta ej utfäst och viss betalningstid ej heller bestämd; varde ändå
ränta till fem för hundrade om året därå beräknad från den dag, den
offentliga stämningen utfärdad blek

122 §.

Kommer borgenär, som efter inställelsedagen fordran anmält, och
bos syssloman visar sig hafva bevakningshandlingar till rätten eller
domaren ingifvit; då skall i utdelningsförslag, om hvars framläggande
å viss dag kungörelse ej redan blifvit utfärdad, utdelning å hans fordran
beräknas; och varde beloppet afsatt till dess fordringen granskad och
pröfvad blifvit.

Varder den fordran godkänd; äge borgenären rätt att af de konkursboets
tillgångar, som ej äro upptagna uti äldre utdelningsförslag än
det i första stycket omförmälda, först, så vidt återstående tillgångar
därtill förslå, erhålla utdelning till så stort belopp, som på hans fordran
löper i förhållande till hvad de andra redan uppburit, och tage sedan
med dem del i det, som af tillgångarna kan återstå: njute ock tillgodo
-den förmånsrätt, honom enligt lag tillkommer.

123 §.

Då slutlig utdelning sker, skall ock redovisning för boets förvaltning
framläggas.

Vill borgenär eller gäldenär förvaltningen, eller sysslomännens
-åtgärder i ett eller annat afseende klandra; instämme klandret till den
rätt, under hvars dom konkurssaken lyder, inom tre månader från den
dag, å hvilken den för redovisningens granskning utsatta sammankomst
upplöstes; och varde klandret pröfvadt, ändå att konkurssaken i högre
rätt fullföljes.

124 §.

Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blifvit i penningar
förvandlad, och den för slutliga utdelningen däraf bestämda dag tilländagått,
anses konkursen afslutad, ändå att dom öfver bevakade tvistiga
fordringar ej fallen är, eller någon ytterligare tillgång, i följd af rätte -

120

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(.Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

gång eller annorledes, sedermera för boet uppkomma kan; yppas sådan
tillgång, varde den, på sätt förut stadgadt är, bland borgenärerna
fördelad.

År fast egendom, som hör till boet, icke försåld, vare det ej
binder för konkursens afslutande, där auktion å egendomen hållits i den
ordning utsökningslagen bestämmer eller borgenärerna efter inställelsedagen
besluta, att konkursen skall afslutas, ändå att sådan auktion ej
hållits. Har borgenär i konkursen bevakat fordran, hvarför egendomen
häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken
eller som skall ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad
fordran, må dock icke utan hans samtycke konkursen afslutas, utan att
auktion hållits som nu sagts.

Då konkurs bör såsom afslutad anses, göre rättens ombudsman
genast anmälan därom till rätten eller domaren; gifve ock om konkursens
afslutande bevis till gäldenären, om han det äskar. Vägrar
ombudsmannen att meddela gäldenären äskadt bevis, pröfve rätten, om
laga skäl för den vägran är.

125 §.

Nu varder under förvaltningens lopp, förr eller senare, uppenbart,
att konkursboets tillgångar ej förslå till kostnaderna för boets utredning
och konkurssakens behandling; då skall rättens ombudsman, med företeende
af gode männens eller sysslomännens därom afgifna framställning,
förhållandet hos rätten anmäla, och äge rätten förordna, att
vidare behandling af konkurssaken ej äger rum, därest ej inom trettio
dagar borgenär eller gäldenären visar, att tillräckliga medel för konkurssakens
fortsättning äro att tillgå.

Finnes ej i boet tillgång till gäldande af kostnaden för den offentliga
stämningens kungörande och kallelsebrefs afsändande, njute rätten
eller domaren ersättning af allmänna medel, för hvad till sådant ändamål
förskjutet blifvit.

126 §.

Har konkurs afslutats utan att fast egendom, som hör till boet,
gått till försäljning, ankomme på fastighetens ägare att därom göra

121

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(•Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

anmälan hos rätten i den ort, där egendomen ligger; skolande, när
förhållandet styrkes, anteckning därom göras i inteckningsprotokollet
samt i intecknings- eller fastighetsboken.

9 Den pa lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall icke
tillämpas i konkurs, som börjats före nämnda dag.

7:o) Lag

om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september 1862 huru gäld
vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande
af egendom i död makes bo.

Härigenom förordnas, att 2 § i förordningen den 18 september 1862
huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående
undanskiftande af egendom i död makes bo skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Vill den, som i den dödas bo äger förfallen fordran, därför njuta
betalning ur boet innan tid till egendomsafträde ute är efter hvad i 5
eller 7 § sägs; ställe då borgen eller annan säkerhet för hvad han lyfter:
varder boets egendom därefter inom sagda tid till konkurs afträdd;
bevake han i konkursen sin fordran, såsom vore den ogulden, och njute
ej bättre rätt än han hade innan gäldenären dog: gifve ock, där det
lyftade, eller något däraf, honom i konkursen frångår, sådant till boet
ut, med laga ränta från lyftningsdagen.

Afyttras af stärbhusdelägare boet tillhörig fast egendom förr än en
månad förflutit, antingen från den dag, uppteckningen af boet slutad
var, eller, om bouppteckning inom föreskrifven tid ej förrättad blifvit,
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 sand. 47 käft. (Nr 51.) 16

122

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

från den dag, tiden därtill tilländagå^; vare öfverlåtelsen emot den dödas
borgenärer utan verkan, där konkurs efter den döda börjas inom sagda
tid, samt gode männen, sysslomännen eller borgenärerna i konkursen å
nya ägaren taga stämning och fortställa den sist en månad efter inställelsedagen:
har å egendomen lagfart ej blifvit sökt förr än efter
inställelsedagen; vare den klandertid, nu sagd är, beräknad från den dag,
lagfarten söktes. Enskild borgenär äge ock rätt återvinningstalan anställa
på sätt nämndt är: kungöre det dock, innan saken vid. domstolen
förekommer, för gode männen eller sysslomännen: försummar han det;
då må hans talan ej till pröfning upptagas.

År under tid, som i andra stycket sägs, inteckning i fast egendom
sökt på grund af stärbhusdelägares utfästelse eller ock, på grund af
utfästelse af den döda, för fordran, vid hvars tillkomst sådan säkerhet
ej betingats, gälle därom hvad i konkurslagen stadgas angående inteckning,
som blifvit sökt inom trettio dagar före början af konkurs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall icke
tillämpas i konkurs, som börjats före nämnda dag.

8:o) Lag

om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907
om nyttjanderätt till fast egendom skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Hvad i utsökningslagen och konkurslagen är stadgadt angående
fast egendom och inteckning däri samt om fastighetsägaren tillkommande
rätt ti]1 andel i sådan inteckning skall äga motsvarande tillämpning i

123

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

fråga om tomträtt och. inteckning däri samt tomträttshafvaren tillkommande
rätt till andel i sådan inteckning; skolande hvad i 82 § utsökningslagen
samt 36 § 1 mom. och 37 § konkurslagen sägs angående
lagfart gälla om inskrifning, hvarom ofvan i 5 § sagts.

Hvad angående fast egendoms afstående för allmänt behof är stadgadt
skall ock äga motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

9:o) Lag

om ändrad lydelse af 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelsbalken
skola erhålla följande ändrade lydelse:

6 §•

Den, som äger rätt till tionde, ränta eller annan sådan afgäld af
fast egendom, njute ock företräde till betalning ur egendomen, i hvems
hand den vara må, där ej afgälden stått inne längre än ett år efter
förfallo dagen. Samma förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt
annan upplåtit sin fasta egendom, i de denne tilhöriga lösören och
byggnader, som å egendomen finnas, samt, där tomträtt eller vattenfallsrätt
upplåtits, i den upplåtna rättigheten med hvad därtill hör, för arrende
eller afgäld, som till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande
utskyld eller annan afgift, som bort af egendomens innehafvare gäldas,
dock ej för fordran, som förfallit'' till betalning tidigare än ett år före
utmätning eller början af konkurs, så ock för husröta eller vanhäfd,
där sådan ersättning skall utgå. Har jordägare lämnat arrendator

124

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungi. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

kreatur, redskap eller annat till egendomens bruk, njute jordägaren lika
rätt för lega, som ej stått inne längre än nyss sagts, äfvensom för ersättning,
där sådan bör utgå, för hvad sålunda blifvit arrendator!! lämnadt.

Därefter njute borgenär, som har inteckning i tomträtt eller vattenfallsrätt,
förmånsrätt i tomträtten eller vattenfallsrätten med hvad därtill
hör från den dag inteckningen söktes. Finnas i tomträtten eller vattenfallsrätten
flera inteckningar, njute den, som tidigare sökt inteckning,
företräde och de, som sökt inteckning samma dag, lika rätt.

9 §•

1 mom. Har någon i gäldenärs fasta egendom inteckning för
fordran, äge näst efter fordringar, hvarom i 6 § förmäles, förmånsrätt i
samma egendom från den dag inteckningen söktes. Finnas i egendomen
flera inteckningar, njute den, som tidigare sökt inteckning, företräde och
de, som sökt inteckning samma dag, lika rätt; dock att inteckning, som
inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökes för ogulden
köpeskilling, skall gifva företräde framför annan inteckning för köparens
gäld, ändå att denna inteckning sökts tidigare.

2 mom. Har någon inteckning i gäldenärs fasta egendom för rätt
till afkomst eller annan förmån af egendomen, njute för hvad han enligt
lag äger att ur egendomen utbekomma enahanda förmånsrätt som inteckning
för fordran enligt 1 mom. medför.

3 mom. Har fast egendom blifvit utmätt för fordran, hvarför
egendomen icke på grund af inteckning häftar, äge borgenären, där icke
utmätningen upphäfves eller går åter, förmånsrätt till betalning ur den
utmätta egendomen, såsom vore inteckning för hans fordran beviljad
den dag utmätningen skedde; dock att, om inteckning sökes samma dag
utmätningen sker, utmätningen har företräde. Inträffar konkurs, såsom
i 8 § sägs; äge den förmånsrätt ej rum.

16 §.

År gods att tillgå, sedan förmånsrättsägande borgenärer sin rätt
njutit, som nu är sagdt; njute såväl de, för hvad i full betalning af
deras fordringar brustit, som ock alla öfriga borgenärer, med undantag,
som i 18 § nämnes, lika betalning hvar i förhållande till sin fordran.

125

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Har under konkursen fast egendom, som hör till boet, blifvit till
gäldande af fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller
enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, utbjuden till försäljning i den
ordning utsökningslagen bestämmer men försäljning icke kommit till
stånd, äge innehafvare af sådan fordran, där han själ!’ äskat försäljning
^ fordringens gäldande eller har sämre rätt än den, som sålunda äskat
försäljning, njuta betalning för sin fordran såsom i första stycket sägs
utan hinder däraf, att den fasta egendomen fortfarande häftar för
fordringen; har den bjudna köpeskillingen lämnat tillgång till betalning
af någon del af den fordran, till hvars gäldande försäljning skolat ske,
äge fordringens innehafvare allenast för återstoden den rätt nu sagts.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

10:o) Lag

om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15 oktober 1880,
innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning
och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af
järnväg under konkurs.

Härigenom förordnas, att 17—22 §§ i förordningen den 15 oktober
1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och
utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järnväg under
konkurs skola erhålla följande ändrade lydelse:

126

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(iUtskottets förslag)

ii §•

Utmätes järnväg, som begagnas för allmän trafik, då skall, efter
därom enligt 85 § ntsökningslagen erhållen anmälan, äfvensom i det
fall att öfverexekutor omedelbart förordnat om järnvägens försäljning,
öfverexekutor, ehvad borgenär gör yrkande, som i 80 och 81 §§ samma
lag omförmäles, eller icke, genast förordna en eller, där så nödigt anses,
flera erfarna och sakkunniga män att i egenskap af sådana sysslomän,
som i nyssnämnda §§ afses, järnvägen omhändertaga och förvalta samt
om trafikens uppehållande i det omfång, som förut varit vanligt eller
eljest finnes lämpligt, besörja, intill dess järnvägen blifvit i laglig ordning
såld eller utmätningen eljest afslutats.

I fråga om kostnad, som för trafikens uppehållande enligt hvad
nu är sagdt åtgår och ej af inflytande inkomster betäckes, gälle hvad i
198 § utsökningslagen sägs.

18 §.

Auktion å utmätt järnväg skall förrättas af öfverexekutor samt
hållas å den ort, där ''han har sitt säte; och gånge därvid järnvägen
med allt hvad enligt 1 § därtill hör i ett utrop.

Hvad i 7 kap. utsökningslagen är stadgadt om tvångsförvaltning
af fast egendom skall icke äga tillämpning i fråga om järnväg.

Om förvaltning under konkurs.

19 §.

Varder järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs afträdd,
skall rätten eller domaren genast förordna en eller, där så nödigt
anses, flera erfarna och sakkunniga män att såsom förvaltare taga järnvägen
om händer och, intill dess å inställelsedagen i konkursen sysslomän
blifvit valda, besörja trafikens uppehållande i det omfång, som förut
varit vanligt eller eljest pröfvas lämpligt och med borgenärernas fördel
mest förenligt.

127

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förvaltare må af konkursdomaren entledigas, om skäl därtill äro,
och annan förvaltare i ofvan stadgad ordning tillsättas.

Förvaltningen åligger att afgifva redovisning till konkursboets
syssloman. Vilja borgenärerna eller gäldenären den redovisning klandra,
göre det genom stämning inom natt och år, sedan redovisningen afgafs.

Beloppet af den förvaltare tillkommande godtgörelse bestämmes,
där stridighet därom uppstår, af konkursdomaren enligt de grunder,
som för motsvarande eller jämförlig befattning vid statens järnvägar
tillämpas.

Kostnad, som åtgår till järnvägens drift och förvaltning, skall utgå
af järnvägens afkastning och köpeskilling.

20 §.

Den tillåtelse att i visst fall före inställelsedagen sälja till konkursbo
hörande fast egendom, som följer af stadgandena i'' 13 och 47
§§ konkurslagen, gälle ej i fråga om järnväg, som blifvit till konkurs
afträdd.

Anses försäljning af järnvägen ej kunna utan förlust för borgenärerna
ske sa skyndsamt, som i konkurslagen för fast egendoms afyttrande
i allmänhet är bestämdt, och vill borgenär förty yrka uppskof
med försäljningen, göre det skriftligen senast å inställelsedagen i konkursen,
och varde yrkandet då af ordföranden föredraget för borgenärerna.
Med pröfningen af sådant yrkande skall anstå till det i 71 §
konkurslagen omförmälda förhör inför rättens ombudsman; tarfvas ej
sådant förhör, utsätte ordföranden och kungöre å inställelsedagen för
parterna viss tid och ort att inför ombudsmannen sammankomma för
att beslut i anledning af uppskofsyrkandet fatta, och varde emellertid
åtgärderna för järnvägens försäljning inställda. Å den dag, då uppskofsyrkandet
sålunda pröfvas bör, skola borgenärerna besluta, om och
på. huru lång tid uppskof med järnvägens försäljning skall äga rum,
hvilken tid dock ej må sättas längre än fem år från beslutets dag,
äfvensom, där så anses nödigt, bestämma de villkor, hvarpå järnvägen
må äfven före den beslutade uppskofstidens förlopp af boets syssloman
afyttras. Vid omröstning härom gälle såsom beslut den mening, hvarom,
bland närvarande borgenärer, de sig förena, hvilkas fordringar sammanräknade
utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte
utgöra minst en fjärdedel af de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej
åstadkommas, vare frågan förfallen. Efter den genom borgenärernas

128

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

beslut bestämda tidens utgång må vidare uppskof med järnvägens försäljning
ej äga rum.

Har uppskof med järnvägs försäljning blifvit beslutet, på sätt i
andra stycket sägs, och varder, i brist på medel eller af annan orsak,
järnvägens eller dess tillhörigheters behöriga underhåll åsidosatt eller
trafiken ej vederbörligen vidmakthållen, då må, på talan af järnvägsstyrelsen,
som i nämnda hänseenden äger utöfva tillsyn öfver järnvägens
förvaltning, konkursdomaren förordna, att järnvägen utan hinder af uppskofsbeslutet
skall säljas.

21 §.

År järnväg intecknad, må den ej annorledes än utmätningsvis
försäljas under inteckningarnas värde sammanlagdt med det belopp, som
med förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egendomen utgå,
med mindre bifall till försäljningen lämnas på sätt i 51 § konkurslagen
stadgas och inteckningshafvarne därtill samtycka.

Skall under konkurs försäljning af järnväg ske i den ordning
utsökningslagen bestämmer, skall därvid så förfaras som om försäljningen
ägde rum till gäldande af fordran, som i järnvägen äger bästa förmånsrätt,
och försäljning ske, ändå att innehafvaren af den fordran sådant
bestrider.

Hvad i 124 § konkurslagen är stadgadt om afslutande af konkurs
utan hinder däraf, att boets fasta egendom icke blifvit försåld, skall ej
äga tillämpning i fråga om järnväg.

22 §.

Den behållna inkomst, som järnvägen, efter afdrag för underhålls-,
förvaltnings- och annan kostnad, under konkursen gifver, skall af öfverexekutor
fördelas efter de enligt lag i allmänhet om borgenärers inbördes
företräde gällande grunder. Har uppskof med järnvägs försäljning
blifvit beslutadt, på sätt i 20 § sägs, skall den behållna inkomsten
årligen fördelas.

Utfaller vid fördelningen betalning å hufvudstol en af intecknad
fordran, skall inteckningen till motsvarande belopp vara utan verkan,
och åligger det i ty fall öfverexekutor att, sedan fördelningen blifvit
godkänd eller vunnit laga kraft, därom hos rätten göra anmälan och

129

Lagutskottds utlåtande Nr 51.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tillika insända fördelningslängden; skolande rätten, där sådan anmälan
inkommer, om förhållandet göra anteckning i inteckningsprotokollet och
fastighetsboken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men icke äga
tillämpning, där utmätning skett eller förordnande enligt 28 § utsökningslagen
meddelats före nämnda dag, ej heller där konkurs börjats
före sagda dag.

11:o) Lagom
ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den 14 april 1866
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

Härigenom förordnas, att 24 och 26 §§ i förordningen den 14
april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
skola erhålla följande ändrade lydelse:

24 §.

Lösen för jord eller lägenhet, som afstås skall, så ock ersättning
för intrång, hvilken skall på en gång utgå eller blifvit beräknad för
sjkifva anläggningen, vare den, som jordens eller lägenhetens begagnande
yrkat, skyldig att till ersättningstaganden utgifva inom den för jordens
eller lägenhetens afstående eller upplåtande stadgade tid, eller, om ersättningsbeloppet
därförinnan ej hunnit bestämmas, inom tre månader
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 sand. 47 höft. (Nr 51.) 17

130

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

efter det sådan bestämmelse skett. För betalning- af årlig afgift sätte
rätten nt tid, där parterna ej åsämjas.

Har ej öfverenskommelse om ersättningen träffats eller nämnden
sitt beslut meddelat inom deri tid, då jorden eller lägenheten afstås eller
upplåtas bör, må sådant ej hindra arbetets företagande, därest sökanden
hos Konungens befallningshafvande ställer full borgen för lösnings- eller
ersättningsbeloppet samt för kostnad och skada. Kronan vare för sådan
borgen fri.

År jord eller lägenhet, som afstås skall, in tecknad, varde ersättningsbeloppet
därför inom den för dess utgifvande här ofvan stadgade
tid nedsatt hos Konungens befallningshafvande, som kungör sådant
vederbörande ersättningstagande och inteckningsägare, samt likvid dem
emellan sedermera i laga ordning uppgör. År ersättningsbeloppet fastställdt
genom öfverenskommelse emellan den ersättningstagande och
den, som ersättningen gifvit, och förmenar inteckningsägaren värdet
hafva blifvit för lågt beräknadt, vare denne berättigad att, där ej full
likvid för hans fordran honom lämnas, äska jordens uppskattning af
nämnd, i den ordning förut i denna lag är vordet stadgadt; dock gånge
beslutet om jordens afträdande icke dess mindre i verkställighet.

Sådan talan, som efter 21 och 22 §§ föras kan, må ej heller utgöra
hinder för vederbörande att, sedan ersättningsbeloppet blifvit inom
stadgad tid erlagdt eller nedsatt, jorden eller lägenheten tillträda eller
begagna. Fördröjes utöfver nämnda tid betalningen; då skall, i händelse
någon till ersättning berättigad det yrkar, frågan om jordens eller
lägenhetens afstående eller begagnande, såvidt på hans rätt inverkar,
vara förfallen och ankomma på ny pröfning.

26 §.

År jord eller lägenhet, som, på sätt omförmäldt blifvit, är vorden
afträdd, intecknad, åligge Konungens befallningshafvande att, sedan ersättningsbeloppet
blifvit nedsatt, därom ofördröjligen göra anmälan å
landet hos domaren och i stad hos rätten. Utgör det som afträdts
allenast en del af den fastighet, hvari inteckningen är meddelad, och
har vid fördelning af ersättningen likvid utfallit å inteckningens hufvudstol,
åligge ock Konungens befallningshafvande att därom, sedan
fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göra anmälan efter
ty nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.

Utan hinder däraf att fördelning af ersättning för afträdd jord

131

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

ägt ruin och blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, äge intecknings-''
häfvare, hvars fordran icke blifvit till fullo betäckt, den rätt till talan,
som honom eljest, efter ty ofvan sägs, tillkommit.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej
tillämpas, där jorden blifvit afträdd före nämnda dag.

12:o) Lag -

om ändrad lydelse af 71 § i''lagen den 20 juni 1879 om dikning- och annan

afledning af vatten.

Härigenom förordnas, att 71 § i lagen den 20 juni 1879 om
dikning och annan afledning- af vatten skall erhålla följande ändrade
lydelse:

År fäst egendom, för hvilken löseskilling blifvit nedsatt, intecknad,
åligge Konungens befallningshafvande att, sedan egendomen blifvit afträdd,
därom ofördröjligen göra anmälan å landet hos domaren och i
stad hos rätten. Utgör det som afträdts allenast en del af den egendom,
hvari inteckningen är meddelad, och har vid fördelning af löseskillingen
likvid utfallit å inteckningens hufvudstol, åligge ock Konungens befallningshafvande
att därom, sedan fördelningen godkänts eller vunnit laga
kraft, göra anmälan efter ty nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.
Har vid fördelning af ersättning, som i 67 § afses, likvid utfallit
å hufvudstol af intecknad gäld, vare lag samma.

Utan hinder däraf att fördelning af löseskilling eller af ersättning,
som i 67 § afses, ägt rum och blifvit godkänd eller vunnit laga kraft,

132

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

äge inteckningshafvare, hvars fordran icke blifvit till fullo betäckt, den
rätt, hvarom i 69 § 3 inom. förmäles.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej
tillämpas, där egendomen blifvit afträdd före nämnda dag.

13:o) Lag

om ändrad lydelse af 31 § i griifvestadgan den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 31 § i grufvestadgan den 16 maj 1884
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Den lösen, grufägaren enligt 30 § bör erlägga för mark, som till
honom afträdes, skall bestämmas vid utmålsläggningen. Sämjas ej parterna
om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen
bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark al''
enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning
att jordägaren ansvarar för räntor och utskylder af jorden.

Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittningsrätt
innehafves, grufveskogar därunder inbegripna, tillfalla innehafvaren
af besittningsrätten, men eljest jordägaren, mot förbindelse för denne,
om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla innehafvaren
skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken honom tillskyndas.

År marken intecknad, och hafva inteckningshafvarne ej medgifvit
jordägaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos Konungens
befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den ordning,
som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom

133

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung!. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

är stadgad; åliggande det Konungens befallningshafvande att, där Jikvid
utfallit å hufvudstol af intecknad gäld, därom ofördröjligen, sedan fördelningen
godkänts eller vunnit laga kraft, göra anmälan å landet hos
domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika insända fördelningslängden.
Äfven i andra fall än nu sagts, må grufägaren, om han det
hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens befallningshafvande,
som, på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.

Betalning eller nedsättning af lösesumman jämte ränta därå från
den dag, utmålsförrättningen blifvit afslutad, skall fullgöras inom nittio
dagar därefter, vid påföljd, om det försummas, att grufägaren förverkat
utmålet och sin på mutsedeln grundade rätt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej
tillämpas, där marken blifvit afträdd före nämnda dag.

1Lag

om andrad lydelse af 6 § i lagen den 4 maj 1906 angående förbud i vissa
fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom.

Härigenom förordnas, att 6 § i lagen den 4 maj 1906 angående
förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Medelst inrop å exekutiv auktion äger bolag eller förening förvärfva
fastighet utan afseende å dess beskaffenhet.

Har bolag eller förening inropat fastighet å exekutiv auktion, skall,
där ej bolaget eller föreningen vinner godkännande af förvärfvet i den
ordning 5 § stadgar, fastigheten åter afyttras inom sådan tid, att lag -

134

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag)

fart å fånget kan sökas förr än tre år förflutit från det auktionen vunnit
laga kraft. Har sistnämnda tid tilländagått, och framgår ej af vederbörande
domstols lagfartsprotokoll, att fastigheten är afyttrad, iörordne
Konungens befallningshafvande, o att fastigheten skall säljas å offentlig
auktion efter ty nedan sägs. A sådan auktion må fastigheten ej åter
inropas af samma bolag eller förening. Om hvad sålunda stadgats skall
erinran införas i det köpebref, som i anledning af den exekutiva auktionen
utfärdas.

Har Konungens befallningshafvande meddelat förordnande, som
ofvan förmäles, vare det gällande, ändå att fastigheten finnes hafva
varit af bolaget eller föreningen afyttrad eller sedermera afyttras; och
skall i öfrigt så anses samt med ärendet i tillämpliga delar så förfaras,
som hade enligt 28 § utsökningslagen meddelats förordnande om egendomens
försäljning till gäldande af fordran, som däri äger bästa förmånsrätt;
och skall försäljning ske, ändå att innehafvaren af den fordran
sådant bestrider. Hvad i fråga om fastighets försäljning och köpeskillingens
fördelning nämnda lag stadgar beträffande gäldenären, skall
i ärende, som nu sägs, lämpas till fastighetens ägare, och skall denne
vara pliktig att betala kostnad, som ej kan i enlighet med 198 § utsökningslagen
gäldas ur den försålda fastigheten.

Har inrop, hvarom i denna § sägs, skett för skyddande af någon
bolagets eller föreningens fordran eller rättighet, hvarför fastigheten på
grund af inteckning eller jämlikt 11 kapitlet 2 § jordabalken häftar; och
visas sannolika skäl, att fastigheten ej kunnat af bolaget eller föreningen
utan förlust afyttras, äge Konungen på därom gjord ansökan medgifva
anstånd med fastighetens afyttrande efter ty skäligt pröfvas. Sådan
ansökan skall sist inom tre år från det auktionen vunnit laga kraft ingifvas
till Konungens befallningshafvande, som därefter med eget utlåtande
öfverlämnar den till Konungen; och skall med förordnande, som
enligt denna paragraf ankommer på Konungens befallningshafvande,
anstå till dess ansökningen af Konungen pröfvats.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914 men icke äga
tillämpning, där Konungens befallningshafvandes förordnande meddelats
före nämnda dag.

Lagutskottets utlåtande Nr 51. 185

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

15:o) Lag

om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 § andra stycket i lagen den
18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande
i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

Härigenom förordnas, att 1 § andra stycket och 2 § andra, stycket
i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps
befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet
skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §■

2. Har sådan anteckning skett, vare lägenheten, där ej nedan
annorledes stadgas, fri från ansvar för inteckning för fordran, som meddelats
i stamhemmanet eller de! däraf; och skall inteckningen oafkortad
gälla i återstoden af den intecknade fastigheten.

2 §•

2. Har sådan anteckning skett och varder området från hemmanet
afsöndradt, vare, där ej nedan annorledes stadgas, den afsöndrade lägenheten
fri från ansvar för inteckning för fordran, som meddelats eller
meddelas i stamhemmanet eller del däraf; och skall inteckningen oafkortad
gälla i återstoden af den intecknade fastigheten.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

136

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

B) att Riksdagen måtte, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition nr 57, godkänna följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse af 154 och 156 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 154 och 156 §§ utsökningslagen skola
intill den 1 januari 1914, då den nu utfärdade lagen om ändring i vissa
delar af utsökningslagen träder i kraft, hafva följande ändrade lydelse:

154 §.

Har ej den, som vunnit kvarstad eller skingringsförbud, inom trettio
dagar, och den, som utverkat reseförbud, inom fjorton dagar efter det
öfverexekutors förordnande därom gafs, hos gäldenären genom lagsökning
sin fordran kraft eller sin talan till domstol instämt eller fullföljer han
ej genast eller å föreskrifven tid sin talan, där den hos öfverexekutor
eller domstol anhängig är; gånge kvarstaden eller förbudet åter. Har
i det fall, hvarom i 148 § skils, borgenär fört klagan mot öfverexekutors
utslag, såvidt därigenom betalning ej blifvit honom tillerkänd, må tiden
för talans instämmande räknas från den dag hofrättens utslag gafs.

Skall lagsökning eller stämning, hvarom nu är sagdt, delgifvas
genom kungörelse i allmänna tidningarna, kåfve den, som kvarstaden
eller förbudet vunnit, sin rätt förvarat, om första kungörandet skett
inom nu stadgad tid och hvad i öfrigt i ty fall föreskrifvet är rätteligen
fullgöres.

Där enligt lag eller författning det åligger den, som vill göra
viss fordran eller rätt gällande, att utföra sin talan hos myndighet i
annan ordning än efter stämning eller genom lagsökning, skall hvad
ofvan stadgats om påföljd af underlåtenhet att kräfva fordran eller instämma
eller fullfölja talan äga motsvarande tillämpning i fråga om
underlåtenhet att i föreskrifna ordningen anhängiggöra eller fullfölja
talan, som nu sagts.

År den, som kvarstad eller förbud vunnit, enligt stadgande i lag
eller författning eller enligt dom eller aftal förpliktad att låta sin talan
af skiljemän pröfvas eller vill lian göra gällande sådant anspråk på
ersättning på grund af jordbruksarrende, som må allenast genom syn

137

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

{Kung!. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

styrkas, åligge honom, vid äfventyr af kvarstadens eller förbudets återgång,
att inom tid, som ofvan för talans instämmande stadgats, ej
mindre skriftligen påkalla skiljedom eller syn med uppgift i förra fallet
å den eller de frågor, om hvilka skiljedom äskas, än äfven, där parterna
hvar för sig skola välja skiljemän eller synemän, skriftligen underrätta
motparten om sitt val.

156 §.

Prof vas de omständigheter, som föranledt kvarstad eller förbud,
ej vidare vara för handen, må kvarstaden eller förbudet af öfverexekutor
häfvas, så ock af domstol, då saken dit instämd är. Väckes eljest, därtill
vidmakthållande af kvarstad eller förbud förfarande, som i 154 §
f järde stycket sägs, blifvit anhängiggjordt, fråga om återgång af kvarstaden
^ eller förbudet, pröfve öfverexekutor efter omständigheterna, huruvida
sådan återgång skall äga rum eller om och på hvad villkor kvarstaden
eller förbudet må bestå.

C) att Riksdagen måtte, i anledning af justitieombudsmannens
framställning om ändrade bestämmelser
i fråga om sättet för kungörande af utmätt lös
egendoms försäljning, för sin del antaga följande förslag
till

Lag

om ändrad lydelse af 88 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 88 § utsökningslagen skall intill den 1
januari 1914, då den nu utfärdade lagen om ändring i vissa delar af
utsökningslagen träder i kraft, hafva följande ändrade lydelse:

Skall lös egendom säljas, läte utmätningsmannen tid och ställe
för auktionen kungöras i kyrkan för den församling, där försäljningen
sker, så ock, om gäldenär eller borgenär det äskar, eller eljest sådant
finnes lämpligt, i tidning inom orten äfvensom i kyrkorna för de församlingar,
som närmast därintill äro. Finnes för viss stad förordnadt,
att auktion skall kungöras på annat sätt än nu är sagdt, lände det till
efterrättelse.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 47 käft. (AV 51.)

138

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(.Kung!. Maj:ts förslag.) [Utskottets förslag.)

År egendom, som säljas skall, af beskaffenhet att den ej, utan att
förstöras eller väsentligen försämras, kan förvaras under den tid, som
för auktionens kungörande i ofvan stadgad ordning erfordras, äge utmätningsmannen
låta kungöra försäljningen på annat sätt, som lämpligt
finnes.

Stockholm den 6 maj 1912.

På lagutskottets vägnar:
JOHAN WIDÉN.

Reservationer:

af grefve Spens, som, beträffande utskottets hemställan under A),

anfört: .

Mot bifall till nu föreliggande lagförslag i den kung!, propositionen
nr 22 har jag stora betänkligheter i flera afseenden.

Enbak min mening har utmätningssökandens intresse biff vit allt fö>
litet beaktadt i förslagen. För närvarande fordras aldrig, att utmätningssökanden
förskjuter kostnaderna för utmätning af fast egendom,,
enär dessa kostnader nu alltid utgå med bästa rätt, och försäljning, af
utmätt fastighet alltid skall ske. Det nya förfarandet med exekutiva
fastighetsförsäljningar, som nu föreslås, fordrar däremot med nödvändighet,
på sätt äfven i motiven medgifves, att kostnaderna för försäljningen
förskotteras af utmätningssökanden. Det belopp, som sålunda
skall förskjutas, ifall en borgenär begär utmätning af en fastighet, kan
ej gärna understiga 75 kronor, men kommer ofta att uppgå till ansenligt
högre belopp. Detta är hårdt för en borgenär, särskildt om han
förut haft betydande kostnader för att få sin fordran fastställd af domstol
eller öfverexekutor. Utmätningssökanden riskerar äfven ofta med
rätt stor sannolikhet att slutligen få vidkännas de förskjutna kostnaderna

139

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

för utsökningsförfarandet. Detta får lian nämligen, om det fastställda
lägsta budet ej bjudes och försäljning sålunda ej kommer till stånd.
Han ställes ock inför den ofta synnerligen svåra uppgiften att på förband
verkställa beräkning af värdet af de fordringar, hvilka äga förmånsrätt
framför hans egen fordran. Han kan ej gärna veta, huru hög
ränta, de fordringsägare, hvilka hafva bättre rätt än han, skola bevaka
vid försäljningen, och därpå kan det ofta bero, huruvida den bjudna
köpeskillingen kommer att räcka till betäckande af hans fordran eller
icke. En beräkning i detta hänseende blir äfven så mycket svårare,
som lägsta budet mången gång kommer att ligga för högt, därför att
i lägsta budet skall upptagas dels ett års ränta på intecknad fordran,
då annan ränta ej uppgifvits, och dels intecknad fordran, som är tvistig
eller beroende af villkor. Ofta blir därför fordringsägare af fruktan för
att få betala kostnaderna afskräckt från att söka uttaga sin fordran,
äfven om denna eljest skulle utgå åtminstone till någon del. Förslagen
komma sålunda att försvåra verkställighet af dom, i synnerhet för den
mindre bemedlade, hvilket ju måste anses vara en bestämd olägenhet
hos förslagen.

Äfven genom bestämmelserna om det s. k. ägarehypoteket har
förslaget minskat möjligheterna för utmätning ssökande att utfå sin fordran
ur köpeskillingen för fastigheten. För det fall att fastighetsägaren tilllika
är den personligt ansvarige gäldenären för utmätningssökandens
fordran — hvilket ju i allmänhet är förhållandet — synes det vara ett
otillbörligt gynnande af fastighetsägaren och stötande för rättskänslan,
att fastighetsägaren, därest exekutiv försäljning kommer till stånd i
enlighet med 126 § i förslaget till utsökningslag, erhåller del af köpeskillingen,
under det att utmätningssökanden måhända icke till någon
del får sin fordran betäckt. Om eu inteckningshafvare vid exekutiv
auktion inropat den intecknade fastigheten till ett pris, som ej till fullo
betäcker hans fordran, kan han till och med få betala penningar till
sin gäldenär, hos hvilken han äger förfallen fordran. Att utmätningssökanden,
om fordringen är genom dom fastställd till betalning, kan
begära utmätning af ägarehypoteket, blir mången gång en klen tröst,
då svårighet ofta möter för en dylik utmätning och han kanske blir
förbigången af eller får konkurrera med en annan borgenär, som dock
senare vidtagit utmätningsåtgärd mot gäldenären än den utmätningssökande,
hvilken först vändt sig mot fastigheten. Denne sistnämnde
har därtill fått betala dryga kostnader för försöket att utmäta fastigheten.

140 Lagutskottets utlåtande Nr 51.

Såsom exempel på svårigheter, som möta för utmätning af ägarehypotek,
får jag anföra, att fastighetsägaren måhända ej vill uppgifva,
att han har ägarehypotek — häri har nämligen intresse af att undgå
försök til] utmätning af detsamma —, samt att för inteckning af ägarehypotek
erfordras, att den ursprungliga inteckningshandlingen uppvisas
för domstol. Innehafvare!! af sådan inteckning kan emellertid vara
okänd eller ej stå att anträffa eller ock neka att uppvisa inteckningshandlingen.
För honom kan det vara förmånligast att själf realisera
panten. Någon påföljd för underlåtenhet i dessa afseenden stadgas icke
i förslagen vare sig för fastighetsägare eller inteckningshafvare. Inteckning
af ägarehypoteket medför äfven ganska stora kostnader för stämpel
m. in.

Ägarehypoteket blir vid dessa förhållanden ofta för fastighetsägarens
borgenärer så godt som värdelöst, men fastighetsägaren kan
själf genom att till fulla värdet inteckna sin fastighet och lämna inteckningshandlingarna
såsom pant för obetydliga fordringar till personer,
med hvilka han står i samförstånd, göra fastigheten oåtkomlig för
borgenärer. Sistnämnda förfarande kan visserligen stäfjas genom att
anordna tvångsförvaltning af fastigheten, men dylik förvaltning kan,
på sätt jag strax skall angifva och af utskottets majoritet i betänkandet
äfven medgifvits, sällan komma till stånd beträffande jordbruksfastighet.

Jag befarar äfven, att det föreliggande förslaget kommer att
medföra ogynnsamma förhållanden för jordbruket. Om exekutiv försäljning
af en jordbruksfastighet ej kommer till stånd därför att lägsta
budet ej bjudits och fastigheten icke är utarrenderad, inträffar lätt, att
fastigheten får ligga någon tid obrukad, och den försämras då hastigt
i värde, hvilket äfven kan lända inteckningshafvarna till skada. Då
fastigheten utmätes, hafva nämligen inventarierna alltid förut blifvit
utmätta, ty utmätningssökande kommer för undvikande af större kostnader’
alltid att begagna sig af den honom enligt 62 § i förslaget till
utsökningslag tillerkända rätt att i första hand begära utmätning af
gäldenärens lösa egendom. I Tyskland, hvarifrån förslaget hämtats,
höra inventarierna till fastigheten, och förfarandet har därför där lättare
kunnat genomföras.

Äfven jordbrukarms kreditförhållanden komma att påverkas af förslaget.
Inteckningar, som ligga öfver 7» eller s/± af taxeringsvärdet,
blifva nästan omöjliga att belåna utan att förstärkas af borgen, och
högre ränta än förut får nog betalas vid belåning af dylika inteckningar.
Detta kan ju medföra den fördelen, att fastighetsägare icke vågar
skuldsätta sig så högt som förut och manas till sparsamhet, men det

141

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

kan ock bringa en skötsam jordbrukare, som råkat ut för ett dåligt
skördeår och behöfver taga nytt lån, på ekonomiskt fall. Äfven vid
egnahem sbildning, där fastigheten ofta behöfver högt belånas, kan förslaget
medföra ogynnsam verkan.

Tvångsförvaltning af jordbruksfastighet torde till följd af brist på
inventarier ej kunna komma i fråga i andra fall än då fastigheten är
utarrenderad eller då under tryckta tider med prisfall på jorden inteckningshafvare
komma öfverens att uppsätta inventarier i afvaktan på att
jorden åter skall stiga i värde. Äfven i sistnämnda fall möta emellertid
betänkligheter ur jordbrukssynpunkt, ty, då tvångsförvaltningen anordnas
på förslag af borgenärer, kommer säkerligen under förvaltningens gång
jorden att utsugas och skogen att sköflas för att tillgodose borgenärerna
så mycket som möjligt.

Ur enahanda synpunkt synes mig äfven bestämmelsen att konkursbos
fastighet ej behöfver säljas, vara betänklig.

Till alla nu nämnda olägenheter af förslagen kommer äfven den,
att. förslagen komma att i väsentlig män öka myndigheternas arbete med
och ansvar vid fastighetsförsäljningar.

Nu omförmälda olägenheter, som vidlåda de föreliggande lagförslagen,
äro enligt min mening så betydande, att förslagen icke böra
antagas utan att genomgå eu genomgripande förändring, till hvars vidtagande
nu ej är tillfälle.

Den största faran för fastighetskrediten torde med nu gällande
lagstiftning'' ligga i möjligheten för en fastighetsägare att genom eu
exekutiv försäljning blifva fri från en inteckning, som för ägaren är
ofördelaktig. Denna fara torde emellertid kunna undvikas på ett enklare
sätt än det förfärande, som förslaget upptagit. Möjligen skulle syftet
kunna vinnas genom bestämmelser, att köpare af exekutivt försåld fastighet
skulle, där ej annorlunda öfverenskommes, hafva skyldighet att inom
köpeskillingens belopp öfvertaga hufvudstolen af intecknad gäld till
belopp, liggande inom t. ex. Va af fastighetens taxeringsvärde, samt att,
• därest så högt bud vid en första auktion icke afgifvits, att inteckningar
inom nämnda taxeringsvärde blefve betäckta, fastigheten icke då skulle
genast säljas, utan ytterligare en auktion hållas för att fästa inteckningshafvarnes
och flera spekulanters särskilda uppmärksamhet på försäljningen.

På grund af hvad jag nu anfört, anser jag, att utskottet bort
hemställa,

att den kungl. propositionen nr 22 i sin helhet
måtte af Riksdagen af slås;

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 47 käft. (Nr 51.)

142

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

af herr Rogberg, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till
de al Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna angående tvångsförvaltning
al last egendom i oförändradt skick; samt

af herr Persson i Norrköping, hvilken påyrkat sådan ändring i
91, 101, 140, 141 och 142 §§ af förslaget till lag om ändring'' i vissa
delar al utsökningslagen, att där afsedda kungörelser behöfde införas i
allmänna tidningarna endast en gång.

STOCKHOLM, ISÅAC J1AECUS’ BOKTEYCKEET-AKTIEBOLAG, 1912.