Lagutskottets utlåtande Nr 50
Utlåtande 1918:LU50
Lagutskottets utlåtande Nr 50.
3
Nr 50.
Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1918 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i vissa delar av 20 kap. strafflagen
m. m.
Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Högberg, greve Spens, Dahl, Permansson,
Pant, Klefbeck, Lagerkvist, Lindqvist i Kosta, Ernst
Lindley, Holmdahl, Svensson i Betingetorp, Johansson i Trollhättan,
Ericsson i Åtvidaberg och Johanson i Gäre.
Genom en den 16 april 1918 dagteeknad proposition, nr 301,
vilken blivit hänvisad till lagutskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande
av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
i) Lag
om ändring i vissa delar av 20 kap. strafflagen.
Härigenom förordnas, att 1, 2, 4, 8 och 12 §§ i 20 kap. strafflagen
skola — 4 och 12 §§ i nedan angivna delar — erhålla följande ändrade
lydelse:
1 §•
Var, som stjäl gods eller penningar över trettio riksdaler, dömes,
för stöld, till straffarbete i högst sex månader, där ej annorledes här
4 Lagutskottets utlåtande Nr 50.
nedan stadgat ar. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; må
straffarbetet till tva ar höjas: äro de synnerligen mildrandema
till fängelse i högst sex månader dömas.
,, ®kl'' ™rdet 0över trettio riksdaler; då skall, där ej gärningen
ef1tei „4.’ 6’ 8 ell®r 9 § bor annorledes anses, för snatteri dömas till böter
eller fängelse i högst sex månader.
2 §.
Den, som å skog eller mark, däri han ej äger del eller den han ej
innehaver eller ager rätt att nyttja, olovligen fäller träd, i uppsåt att trädet
eller något darav sig eller annan tillägna, eller, i sådant uppsåt, olovligen
tager, av vaxande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller
kaaa; värde, anda att han det icke bortfört, ansedd såsom hade han stöld
torovat, dar värdet gar över trettio riksdaler. Går det ej över trettio
riksdaler; vare lag, som i 24 kap. sägs.
4 §•
Till straffarbete — — — annans egendom.
Gar i fall, varom i denna § förmäles, värdet av det tillgripna ei
over trettio riksdaler; skall ändå för stöld dömas, efter ty nu sagt är;
dock ma i sadant fall, dar omständigheterna äro synnerligen mildrande
till fängelse i högst sex månader dömas.
8 §•
+"ii Va^der “ag0I1> under en lagföring, förvunnen att hava å särskilda
stallen eller tider förövat snatteri; skall han, där det tillgripnas sammanlagda
värde överstiger trettio riksdaler, för stöld straffas.
• i o sam“anlaSda värdet ej över trettio riksdaler; straffes efter ty
i 4 kap. 6 § stadgat är. J
12 §.
Den som---därtill begått.
, o ..Ei ma vad nu stadgat är tillämpas för delaktighet i brott efter 2 S
da värdet av det, varmed brottslig befattning tagits, ej går över trettio
Lagutskottets utlåtande Nr 50.
5
samt
2) Lag
om ändrad lydelse av l(>0 § i strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 15)14.
Härigenom förordnas, att 166 § i strafflagen för krigsmakten den
23 oktober 1914 skall, i nedan angiven del, erhålla följande ändrade
lydelse:
166 §.
Var som å valplatsen stjäl från någon, som tillhör svenska krigsmakten
eller därmed förbunden krigsmakt och i kriget stupat, dömes till
straffarbete i högst fyra år. Går värdet av det tillgripna ej över trettio
kronor, skall ändå för stöld dömas, efter ty nu är sagt; dock må i sådant
fall, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse i högst
sex månader dömas.
Lag samma — — — — i kriget stupat.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,
får utskottet hänvisa till propositionen.
Den i propositionen föreslagna höjningen av värdegränsen mellan
snatteri och stöld från femton till trettio kronor innebär icke någon principiell
förändring av nu gällande bestämmelser utan avser enligt motiveringen
endast att för nuvarande tidsförhållanden bringa lagen i överensstämmelse
med dess ursprungliga innehåll. Även om, på sätt professor
J. C. W. Thyrén i sitt i ärendet avgivna yttrande framhållit, den i gällande
lag tillämpade rent mekaniska värdeprincipen, som lämnar de psykologiska
förhållandena utan hänsyn, icke synes lämpa sig för en modern
lagstiftning, torde alltså denna omständighet i och för sig icke böra utgöra
hinder för ett genomförande av den utav Kungl. Maj:t föreslagna
ändringen. Klart är, att med hänsyn till den stora förskjutning i penningens
köpförmåga, som inträtt sedan 1864 års strafflags tillkomst, åtskilliga
tillgrepp, som enligt lagstiftarens mening år 1864 borde utgöra
snatteri, nu komma att bestraffas såsom stöld. Därvid får dock icke
förbises, att sedan nämnda lags tillkomst institutet villkorlig dom införts
ävensom tillfälle beretts att, i fråga om ungdomliga förbrytare, i stället
Utskottet.
6 Lagutskottets utlåtande Nr 50.
för ^dömande av straff förordna om tvångsuppfostran. Verkningarna av
penningvärdets fall i avseende a straffet för olovligt tillgrepp hava givetvis
härigenom i viss mån förringats. Men även med beaktande härav
maste, såsom departementschefen anfört, de gällande reglerna rörande
snatteri med hänsyn till penningvärdets fall anses för närvarande illa
avvägda. Vid sadant förhållande har utskottet, ehuru ej utan tvekan
vidkommande de i 20 kap. 2 § strafflagen avhandlade åverkansbrotten,
som i förhållande till tillgreppsbrotten intaga en viss särställning, ansett
sig kunna tillstyrka bifall till propositionen.
På grund av vad sålunda anförts och då utskottet vid granskning
av lagförslagen ej funnit skäl till anmärkning mot desamma, får utskottet
hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 25 april 1918.
På lagutskottets vägnar:
JAKOB PETTERSSON.
Stockholm 1918. Kungl. Boktryokeriet. P. A. Norstedt k SBner.
182053