Lagutskottets utlåtande Nr 50 (Utlåtande 1917:LU50 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1917 kl. 1 e. m.

UHatande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till stadga angående hotell- och pensionatrörelse
dels ock en i anledning därav väckt motion.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Stärner, Rogberg*), Alexanderson,
greve Spens, Yalerius Olsson*), Permansson*), Klefbeck*), Fant, Persson i Norrköping*),
Zelahn, Lindley i Söderhamn, Rehn, Lorentzon*) och Lindqvist i Kosta.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 16 februari 1917 dagtecknad proposition, nr 80,
vilken hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet, begärt riksdagens
yttrande över följande

Proposi tionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 saml. 39 käft. (Nr 50.)

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

Förslag

till

stadga

angående hotell- och pensionatrörelse.
Avdelning I.

Om vad med hotell- eller pensionatrörelse förstås samt om
tillstånd till utövande av sådan rörelse.

§ I Med

hotell- eller pensionatrörelse förstås i denna stadga sådan
verksamhet, som avser att åt resande eller andra mot betalning tillhandahålla
möblerad bostad, vare sig ensamt eller i förening med förplägnad.
Med hotell eller pensionat förstås byggnad eller lägenhet, som användes
för drivande av rörelse, varom nu är sagt.

Såsom resande anses enligt denna författning en var, medan han
uppehåller sig å ort, där han icke är mantalsskriven. Utlänning är
enligt denna stadga alltid att betrakta såsom resande.

§ 2.

1. Ej må någon utom i fall, varom här nedan i § 4 sägs, driva
hotell- eller pensionatrörelse utan att hava därtill erhållit behörigt tillstånd.

Ansökning om sådant tillstånd göres skriftligen hos Kungl. Maj:ts
befallningshavande i det län, inom vilket rörelsen skall utövas, eller,
där rörelsen skall drivas i Stockholm, hos ''överståthållarämbetet. Vid
ansökningen, i vilken skall noggrant uppgivas det ställe, där rörelsen
är avsedd att utövas, har sökanden att foga:

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

a) intyg, att han förfogar över den lägenhet, där rörelsen skall
utövas,

b) erforderliga plan- och genomskärningsritningar med tillhörande
beskrivning över lägenheten,

c) intyg av sakkunnig person eller myndighet, att anordningarna
med hänsyn till sanitära förhållanden inom lägenheten äro tillfredsställande,

d) intyg, att sökanden gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet,
råder över sig och sin egendom och i övrigt med hänsyn till rörelsens
omfattning kan anses lämplig att utöva densamma.

Ombyte av lägenhet för rörelsens bedrivande må ej ske utan medgivande
av den myndighet, som meddelat i denna paragraf omförmält
tillstånd. Vid ansökning om sådant medgivande skola i tillämpliga delar
iakttagas de i denna paragraf givna föreskrifter.

2. När ansökning gjorts i enlighet med vad nu är sagt, åligger
det Kungl. Maj:ts befallningshavande att föranstalta om undersökning
på platsen genom polismyndighet med biträde, där så erfordras, av
sakkunnig person eller myndighet till utrönande av lägenhetens beskaffenhet.
Föreligger fall, varom i § 32 här nedan sägs, uppdrager
Kungl. Maj:ts befallningshavande tillika åt polismyndigheten att, efter
samråd med sakkunnig person eller myndighet,, inkomma med förslagtill
åtgärder, som kunna böra i lägenheten vidtagas för vinnande av
skydd mot eldfara. Undersökning, varom nu är stadgat, erfordras dock
icke, där ansökningen avser tillstånd till utövande av hotell- eller
pensionatrörelse i lägenhet, vilken redan undergått sådan undersökning
och vari dylik rörelse därefter med behörigt tillstånd idkats. Kostnad
för undersökning och förslag, varom nu är sagt, gäldas av sökanden
med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Kungl. Maj:ts befallningshavande prövar därefter ansökningen och
meddelar sitt beslut.

Över de av Kungl. Maj:ts befallningshavande meddelade tillståndsbevis
rörande hotell- eller pensionatrörelse skall hos Kungl. Majrts befallningshavande
föras liggare eller kortregister, som utmärker dagen för
bevisets utfärdande, ort och plats, där rörelsen skall utövas, tillståndshavarens
namn ävensom annat beslut, som angående samma rörelse må
hava meddelats. Utdrag av nämnda liggare eller register bör tillställas
vederbörande polismyndighet för kännedom.

3. Den, som i nu föreskriven ordning erhållit tillstånd att driva
hotell- eller pensionatrörelse, åligger att medelst tydlig, från gata eller

Lagutskottet utlåtande Nr 50.

öppen plats synlig skylt eller annat kännetecken utmärka byggnaden
eller lägenheten såsom hotell eller pensionat.

§ 3.

Där hotell- eller pensionatrörelse drives av bolag, förening eller
annan samfällighet, skall sådant ske genom föreståndare, vilken är ansvarig
för« rörelsens behöriga utövande som om han dreve den för
egen räkning. Tillstånd till rörelsens idkande sökes av och meddelas
för föreståndaren, och har han att i fråga om ansökningen ställa sig
till efterrättelse vad i § 2 stadgas.

§ 4-

Därest för drivande av rörelse, varom i § 1 sägs, användes byggnad
eller lägenhet, som innehåller högst fyra för gästers härbärgerande avsedda
rum, skall, där byggnaden eller lägenheten icke utgör del av
, hotell eller pensionat av större omfattning, vad i § 2 är stadgat angående
tillstånd till drivande av hotell- eller pensionatrörelse icke äga tillämpning
å rörelsen. Ej heller skall å dylik byggnad eller lägenhet tillämpas
vad i avdelning II i denna stadga är till skydd mot eldfara föreskrivet.
I fråga om rörelse, som i denna paragraf avses, skola icke heller tilllämpas
de i avdelning III i denna stadga meddelade föreskrifter om
kontroll över resande, titom i vad nämnda föreskrifter hava avseende å
utlänningar.

Innan rörelse i byggnad eller lägenhet, varom i föregående stycke
sägs, börjas, skall anmälan därom göras hos närmaste polismyndighet.

§ 5-

Vad i denna stadga föreskrives angående hotell- och pensionatrörelse
äger icke i allmänhet tillämpning å rörelse, vilken drives såsom gästgifveri
på sätt därom särskilt är stadgat. Finner polismyndighet, att gästgiverirörelse
drives under sådana förhållanden, att den rätteligen är att anse
såsom hotell- eller pensionatrörelse av sådan beskaffenhet att, enligt vad
ovan är stadgat, till dess utövande erfordras särskilt tillstånd, har polismyndigheten
att därom göra anmälan hos Kungl. Maj:ts befallningshavande,
som, där så prövas nödigt, har att förständiga innehavaren
att till sådan rörelse söka tillstånd på sätt i § 2 stadgas, vid äventyr,
om sådant underlåtes, att Kungl. Maj:ts befallningshavande vid vite
helt eller delvis förbjuder rörelsens vidare utövande intill dess föreläggandet
fullgjorts.

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

Avdelning II.

Föreskrifter avseende skydd mot eldfara,

a. Vissa i denna stadga förekommande beteckningar.

§ 6.

1. Med brandsäkert byggnadssätt menas i denna stadga konstruktionens
utförande av eldsäkert material. Där konstruktionen vilar på
väggar eller pelare, erfordras, för att byggnadssättet skall betraktas
såsom brandsäkert, att även dessa äro av eldsäkert material.

Såsom eldsäkra materialier anses, bland andra, bränt tegel, slaggtegel,
kalksandsten, cementtegel, betong med eller utan armering samt
natursten med puts å sidorna.

2. Med brandhärdigt byggnadssätt menas i denna stadga konstruktionens
utförande av eldhärdigt material. Där konstruktionen vilar på
väggar eller pelare, erfordras, för att byggnadssättet skall betraktas såsom
brandhärdigt, att även dessa äro av eldhärdigt material.

Såsom eldhärdiga materialier anses, bland andra, natursten, rabits,
gipsdielen, riksplattor, scagliol, pimpstensplattor, trä, där detta ämne
förekommer i med sten eller murbruk fylld fackverkskonstruktion samt
är skyddat medelst puts, ävensom järn, där detta ämne förekommer
antingen i fackverkskonstruktion, varom nyss är sagt, och skyddats på
sätt nyss angivits, eller ock i form av balkar eller pelare, klädda med
isolerande, obrännbart material av minst 40 millimeters tjocklek.

Vad emellertid angår de här nedan i § 7 nämnda mellanbottnar,
må valvkonstruktioner, innehållande järndelar, anses såsom brandhärdiga,
även om järndelarna icke äro skyddade av isolerande, obrännbart material.
Likaså må, så vitt angår de i § 8 omförmälda innerväggar och
innertak, trävirke, beklätt med eldhärdigt material eller med puts på
rör, ävensom valvkonstruktioner av den beskaffenhet, nyss är sagt,
anses som brandhärdiga.

3. Uppkommer vid uppförande eller inredande av byggnad eller
lägenhet, i vilken hotell eller pensionat skall inrymmas eller finnes
inrättat, eller eljest fråga, huruvida ämne eller material, som ej här ovan
uppräknats, med hänsyn till beredande av skydd mot eldfara må vara
likvärdigt med ovan uppräknade ämnen och materiälier samt följaktligen

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

vara att anse såsom eldsäkert eller eldhärdig!, skall frågan härom hänskjutas
till prövning och avgörande av tekniska högskolans materialprovningsanstalt.

4. Dörr anses brandtrygg, om den är förfärdigad
av hela eller genombrutna järnplåtar med inlägg av annat obrännbart
material, eller

av järn, beklätt med annat obrännbart material, eller
av trä eller annat lämpligt ämne, som omklätts först med asbest
och därutanpå med minst 1 millimeter tjocka, falsade järnplåtar, vilka
fästats med genomgående nitar eller bultar med mutter, men ej medelst
spikar eller träskruvar.

Brandtrygg dörr skall sluta tätt i fals om minst 5 centimeters
bredd inom ram'' av järn eller av samma konstruktion som dörren.
Brandtrygg dörrs upphängning skall vara inrättad medelst genomgående
nitning eller genom bultar med mutter eller förmedelst inmurade
krokar.

b. Sovrums läge i byggnad, byggnadstekniska föreskrifter om väggars
och taks beskalfenhet samt särskilda bestämmelser om källare,
eldfarliga inrättningar in. in.

§ 7.

I byggnad, varest hotell eller pensionat tinnes inrättat, må, såvitt
på innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat ankommer,
nattläger icke ens tillfälligtvis anordnas å vindskontor eller å eljest
oinredd vind.

I hotell eller pensionat, som inrymts i byggnad med ytterväggar
helt eller delvis av trä, må såsom sovplats icke användas rum, beläget
högre upp än i tredje våningen, bottenvåning men ej källar- eller
souterrainvåning därvid medräknad.

Å ort, där byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer icke
vunnit tillämpning, må i hotell eller pensionat, även om detsamma inrymts
i byggnad med ytterväggar av mera betryggande material, såsom
sovplats icke användas rum, beläget högre upp än i föregående stycke
sägs, för så vitt ej dels byggnadens alla mellanbottnar äro av åtminstone
brandhärdig konstruktion, dels ock alla för byggnadens utrymning
avsedda trappor jämte dessas omfattningsväggar äro av brandsäker
konstruktion.

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

§ 8-

Väggar och tak i samtliga inom hotell eller pensionat till sovrum
upplåtna lägenheter, i de därstädes anordnade korridorer, i förstugor
och i de för byggnadens utrymning avsedda trappor skola till sitt byggnadssätt
vara åtminstone brandhärdiga.

Aro de för utrymning avsedda trappor av trä, skola, så framt de
eJ byggts av ek eller därmed ur brandsäkerhetens synpunkt jämförligt
hårt träslag, trapporna på undersidan beklädas med rabitsputs.

Utrymme under trappa må icke användas, med mindre detsammas
väggar, golv och tak äro av åtminstone brandhärdig konstruktion. Där
må icke under några förhållanden förvaras lätt antändbar ämnen.

§ 9-

Källare under byggnad, däri hotell- eller pensionatrörelse drives,
skall i allmänhet vara försedd med tak av brandsäker konstruktion,
dock att, där husets storlek och rörelsens omfattning kunna anses
föranleda endast brandhärdig konstruktion, det må ankomma på Kungl.
Maj:ts befallningshavande att lämna tillstånd därtill. Om från källare
till ovanliggande våning leder trappa, skall denna jämte omfattningsväggar
och tak vara av åtminstone brandhärdig konstruktion
samt i ena ändan avstängd med brandtrygg, självstängande dörr, dock
att, vad angår trappa från i källare inrett kök eller för serveringens behov
omedelbart avsett förrådsrum, brandhärdig konstruktion och självstängande.
dörr ej erfordras, så framt nu nämnda rum äro åtminstone
brandhärdigt avskilda från källarens övriga utrymmen och samtliga öppningar
i mellanväggarna mellan dessa utrymmen och nu ifrågavarande
rum äro försedda med brandtrygga, självstängande dörrar.

Källare bör ej stå i förbindelse med förstuga, korridor eller annat
sådant för husets utrymning avsett område. Kan det ej lämpligen
undvikas, må förbindelse äga rum med villkor att förbindelseled i fråga
om väggar och tak är åtminstone brandhärdig och på ömse håll begränsas
medelst dörrar av den i nästföregående stycke beskrivna art,
insatta på ett inbördes avstånd av minst 1 meter och så, att de vid
öppnandet icke inkräkta på det mellanliggande området.

§ io.

Hotell eller pensionat må icke inrättas i byggnad, varest finnes
labrik eller annan eldfarlig inrättning, eller varest som eld farligt ansett

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

handelsvarulager finnes upplagt. Ej heller må i byggnad, där hotell
eller pensionat inrättats, inrymmas inrättning eller varulager, varom nu
är sagt, så länge hotell- eller pensionatrörelse inom byggnaden bedrives.

Lokal för inom byggnaden till äventyrs drivet hantverk skall vara
åtminstone brandbärdigt avskild från förstugor, trapphus, korridorer och
övriga områden, som tjäna till byggnadens utrymmande.

År i byggnad, varom nu är fråga, inrymt butiks- eller kontorsrum,
som icke tillhör hotellets eller pensionatets drift, skall det vara åtminstone
brandhärdigt avskilt från hotell- eller pensionatlokalerna; dess
förbindelseleder med sistnämnda lokalers förstugor, trapphus och korridorer
skola vara försedda med brandtrygga, självstängande dörrar.

Förvaringsrum för av explosionsmotor drivna fortskaffningsmedel
(garage) får icke förekomma i byggnad, som inrymmer hotell eller pensionat,
så framt icke Kungl. Maj:ts befallningshavande, efter prövning
av omständigheterna, tillåter förvar i byggnaden av det eller de fordon
av dylikt slag, som må vara för hotell- eller pensionatrörelsens omedelbara
behov erforderliga. Vid beviljandet av sådant tillstånd skola angivas
de närmare villkoren därför ävensom uttrycklig föreskrift meddelas,
att torr sand med för dess användning nödig skovel jämte så kallad
Perkeo-apparat eller därmed jämförligt eldsläckningsredskap skall i förvaringsrummet
ständigt vara till hands.

O O

c. Trappor, korridorer och övriga byggnadstekniska anordningar

för utrymning.

§ 11-

Hotell eller pensionat skall hava minst två genomgående, av varandra
fullt oberoende trappor från högst belägna våningen till nedra
botten med därifrån till det fria ledande utgångar, och skola dessa
trappor, av vilka den ena må tjäna såsom reservtrappa, så vitt möjligt
vara så belägna, att man från varje sovrum anträffar en av nedgångarna
åt vardera sidan om rummets utgångsdörr på ett avstånd, som, vad
angår den närmaste trappan, icke må överstiga 25 meter.

Därest sådan trappa leder till överbyggd gårds takbjälklag, skall
därifrån finnas bekväm, ständigt belyst förbindelse till bottenvåningen
och det fria.

På dörren till reservutgång skall vid pass 1,50 meter över golvplanet
med bokstäver om 60 millimeters höjd på vit botten i oljefärg inom

Lagutskottets utlåtande Nr SO.

fyrkantig högröd ram målas i högröd färg ordet Reservutgång. År dörrens
ställning icke vinkelrät mot korridors längdriktning, skall berörda anvisning
på nu angivet sätt därjämte målas på skylt, som vid trappnedgången
i varje våning skall uppfästas vinkelrätt mot korridors längdriktning.

På dörren till huvudtrappas övre mynning i varje våning skall ock,
på sätt nu är sagt, målas ordet Utgång.

Spiraltrappa må icke genombryta mer än en mellanbotten och får
icke stå i omedelbart sammanhang med korridor eller trapphus.

Varje för byggnadens utrymning avsedd trappa skall på ömse sidor
hava eu säkert fästad ledstång av metall eller hårt träslag utan fria ändar.

§ 12.

Trappledning och i förbindelse därmed stående hall eller förstuga
skall på lämpligt sätt avstängas från dit utmynnande korridorer, vare
sig genom insatt skilje väggsparti med erforderliga dörrar eller medelst
i korridorerna inpassade dörrar. Sådan avstängningsanordning skall anbringas
så nära trappan som möjligt, men ej på mindre avstånd därifrån
än som svarar mot trappans bredd.

Nu nämnda dörrar skola vara självstängande och tätt slutande pardörrar,
antingen så kallade balansdörrar eller ock utåtgående dörrar med
anslag mot tröskel av högst 38 millimeter i höjd samt med inåt starkt
avfasad kant. De må ej vara försedda med kantreglar utan böra i
dess ställe hava en regelanordning, som öppnas vid ett enda grepp
genom handtag, anbragt i vertikal ställning på dörrarnas insida å vid
pass 1,50 meters höjd från golvet och inrättat på sådant sätt, att handtaget,
när dörren är stängd, står riktat uppåt.

§ 13.

I hotell eller pensionat med genomgående trapphus skall i dettas tak
eller i därinvid befintligt fönster anbringas utåtgående röklucka eller
-luckor med ytinnehåll av tillsammans minst 1 kvadratmeter. Sådan
lucka skall vara försedd med passande motvikt, så att densamma genom
enkel ledning till trapphusets olika trapp-plan samt nedra botten kan
utan svårighet öppnas och stängas.

§ 14-

Hiss-schakts väggar och tak skola vara av åtminstone brandhärdig
konstruktion med brandtrygga, självstängande och rökfritt slutande

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 39 käft. (Nr 50.) 2

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

dörrar eller luckor, dock att bisa må kunna anordnas öppet i trapphus,
så avstängt som i § 12 sägs.

Hissmaskineri skall vara uppstälit i rum med åtminstone brandhärdiga
väggar, golv och tak samt brandtrygg, självstängande dörr.

I avseende på mindre hiss, vars schakt genombryter endast en
mellanbotten, äger Kungl. Maj:ts befallningshavande efter sakkunnig
persons eller myndighets hörande meddela erforderliga bestämmelser
utan hinder av vad ovan är i allmänhet stadgat.

Trumma för uppvärmning skall vara av åtminstone brandhärdig
konstruktion. Trumma för ventilation skall, så framt den genombryter
mer än en mellanbotten, vara utförd i åtminstone brandhärdig konstruktion,
och bör, därest sådan trumma genomgår översta bjälklaget, densamma
även i fortsättningen genom husets yttertak vara brandhärdig.

§ 15-

Samtliga till förstugor, korridorer och trapphus ledande sovrumsdörrar
inom hotell eller pensionat skola vara försedda med mekanisk
anordning för självstängning samt med låsinrättning, som tillåter
dörren att vid sådan självstängning obehindrat och tätt anslå mot karmens
fals.

§ 16-

Rum må ej ens tillfälligtvis under någon förevändning användas
till sovrum, med mindre det är försett med fönster av den storlek, att
en vuxen person kan därigenom utkomma, och i varje fall ej mindre
än 1 X 0,5 meter.

År fönster beläget å sådan höjd från golvet, att man icke utan
särskild anordning kan använda detsamma såsom nödutgång, skall erforderlig
fast trapp förbindelse med golvet finnas.

§ u.

Avsats i korridors golvplan må i allmänhet ej förekomma. Kan
till följd av rummens växlande höjd eller annan anledning jämnt plan
ej utan synnerlig olägenhet eller kostnad åstadkommas, skall, därest höjdskillnaden
icke överstiger 35 centimeter, övergång från det högre till det
lägre planet förmedlas genom anbringande av jämnsluttande, fast plan
med lutniogsförhållande av högst 1 : 10. I annat fall skola de bägge
planen förmedlas genom trappa, som förses med tydligt framträdande
ledstänger, och skall platsen städse hållas belyst.

Lagutskottets utlåtande Nr 50. 11

§ 18.

Korridorers, förstugors och trappors fria bredd skall rättas etter det
antal personer, som kan tänkas komma att vid eldfara passera desamma,
dock att denna bredd, som i fråga om trappor räknas endast intill befintlig
ledstång, ej må utan Kungl. Maj:ts befallningshavandes medgivande
sättas under 1,2 meter.

§ 19-

År hotell eller pensionat inrättat i byggnad, där trappor och dessas
omfattningsväggur icke äro utförda i brandsäker konstruktion, skola sovrum,
belägna högre än i andra våningen, bottenvåning men ej källareller
souterrainvåning därvid medräknad, förses med nödbalkong, antingen
fortlöpande utmed hela våningen eller anbragt gruppvis för vissa
rum eller för vart enskilt rum.

Beträffande hotell eller pensionat, på landet å ort, där byggnadsstadgan
och brandstadgan för rikets städer icke tillämpas, skall, ändå
att trappor och dessas omfattningsväggar äro utförda i brandsäker konstruktion,
på Kungl. Maj:ts befallningshavandes prövning ankomma,
huruvida nödbalkonger skola, på sätt ovan är sagt, anordnas utanför
de sovrum, vilka äro belägna högre än i andra våningen, bottenvåning
men ej källar- eller souterrainvåning därvid medräknad.

Därest byggnad, inrymmande hotell eller pensionat, är uppförd
med överbyggd gård, eller gården icke äger inkörsport av tillräcklig
storlek, äger Kungl. Maj:ts befaliningshavande, vare .sig byggnaden är
belägen i stad eller på landet, om så prövas nödigt, likaledes föreskriva,
att nödbalkonger skola anbringas framför övervåningar, som
vetta åt gårdssida.

Nödbalkong, som bör hava fri gångbana av minst 50 centimeters
bredd och skyddsvärn om minst 80 centimeters höjd, skall vara utrustad
med fastsittande stegförbindelse till nedanför varande nödbalkong eller
till marken, skolande, i händelse balkong är gemensam för flera än två
rum, minst två särskilda sådana stegförbindelser anordnas med lämpligt
avstånd sins emellan. Balkongstege får ej anbringas framför nedanom
varande fönsters öppning.

Stegförbindelsen bör om möjligt anordnas så, att nedstigandet kan
äga rum mellan denna och väggen.

§ 20.

Förstugor, korridorer, trappor, nödbalkonger in. m., som komma
till bruk vid byggnads utrymning, må icke efter mörkrets inbrott vara
belamrade med reseffekter eller andra hindrande föremål.

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

Skjutdörrar få icke anbringas i korridorer eller liknande passager.

Roterande svängdörrar må i hotell eller pensionat förekomma allenast
med det förbehåll, att i närheten finnes ännu en städse användbar
utgång. Sådana svängdörrar skola kunna lätt sammanslås eller vara
så inrättade, att deras vingar vid en plötslig tillströmning av människor
automatiskt hopfällas.

Dörrförhängen i hallar, korridorer och övriga områden, som tjäna
till byggnadens utrymmande, skola vara lätt rörliga förmedelst uppfästning
i stora ringar på glidstång. De få icke nå golvplanet och må ej
upphängas så, att de dölja de anslag och anvisningar, som i denna
stadga föreskrivas.

d. Uppvärmning.

§ 21.

I hotell eller pensionat skola skorstenar och eldstäder med därtill
hörande rör och pipor på mot eldfara betryggande sätt skiljas från trävirke,
och må invid rör och pipor lätt antändbara föremål icke anhopas.
Eldstad må icke inrättas annorstädes än omedelbart invid murad rökkanal,
och skall kamin vara uppställd å stadig plåt, vilken bör anordnas
med uppvikt, 5 centimeter hög kant och vara framspringande framför
eldstadsluckan så mycket, att möjligen utfallande bränsle där uppfångas.
Kamin, som anbragts i korridor eller å annat ställe, som vid
byggnadens utrymmande passeras, skall omgivas av metallräcke av den
styrka och fasthet, att det lämnar nödigt skydd mot fara för kaminens
omkullstötning.

Vid eldning i kakelugn skall framför eldstadsöppningen finnas anbragt
ett hela öppningen täckande, finmaskigt skyddsgaller, och skall
golvet nedanför eldstaden vara belagt med brandsäkert skydd, som ej
må täckas med matta eller belamras med lätt antändbara föremål. Sådana
må ej heller uppställas nära eldstadsöppningen och i varje fall ej
närmare densamma än 1 meter.

Kakelugnsinsats med utbyggt bränslemagasin må i hotell eller pensionat
icke användas.

Kok- eller värmeapparat, både fast och flyttbar, skall vid begagnandet
vara uppställd på särskilt anordnat obrännbart underlag och på
tillräckligt avstånd från brännbara föremål.

Därest eldfarliga oljor eller denaturerad sprit förvaras inom byggnaden,
skola för sådant ändamål användas täta, väl tillslutna, av metall
förfärdigade kärl.

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

Åstadkommes rummens uppvärmning genom ledning från värmecentral,
skola pannrum och bränsleförråd anordnas i åtminstone brandhärdigt
skyddade rum.

e. Sotning.

§ 22.

I stad, köping och eljest å plats, där brandstadgan för rikets städer
vunnit tillämpning, galle beträffande sotning vad i brandstadgan
och vederbörande brandordning är föreskrivet.

På landet å ort, där berörda stadga icke tillämpas, skola till efterrättelse
för innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat
gälla följande bestämmelser.

_ Sotning skall genom yrkesbildad skorstensfejare på föranstaltande
av innehavaren eller föreståndaren verkställas

för rökgång från spisel minst en gång var annan månad,

® ® » annan eldstad minst en gång om året.

Under sotning av rökgång från eldstad inbegripes sotning och rengöring
av själva eldstaden, och skola vid sotning av rökgångar dit
ledande, till kamin eller järnspisel hörande plåtrör samtidigt av skorstensfejare
löstagas, rensas och därefter iordningställas ävensom befintliga
rökhuvar befrias från sot.

Vid sotning undersöke skorstensfejaren noga, huruvida å eldstad,
mur, rör, skorsten eller dylikt finnes felaktighet, som kan innebära eldfara,
och åligger det skorstensfejaren i sådant fall att genast därom
underrätta innehavaren av eller föreståndaren för hotellet eller pensionatet
samt om felets beskaffenhet göra anteckning i den liggare, varom
i § 31 stadgas, och där i varje fall skall anmärkas, att sotning verkställts.

Felaktighet, varom nu är sagt, skall genom innehavarens eller föreståndarens
försorg utan dröjsmål avhjälpas.

f. Belysning.

§ 23.

Till belysning må inom hotell eller pensionat icke användas eldfarliga
oljor av första klass, ej heller sprit.

Förutom elektrisk belysning och gasbelysning må i sovrum användas
endast hänglampor för olja samt stearinbelysning.

Hänglampor skola uppfästas säkert och brännbara föremål hållas
därifrån avlägsna ovantill minst 1 meter och undertill samt vid sidan

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

minst 25 centimeter, över hänglampa bör finnas värmefångare av
obrännbart material av vid pass 10 centimeter i tvärmätt.

Anläggning för genererande av gas må icke finnas inom byggnad,
inrymmande hotell eller pensionat, ej heller må accumulator för gas där
förvaras.

Gasmätare får ej uppställas under trappa. Rörliga gasarmar må ej
användas.

§ 24.

När mörker inträtt, skall inom hotell och pensionat i förstugor,
korridorer, trappor och övriga områden, som tjäna till byggnadens
utrymmande, finnas i oiärgat glas tänd nödbelysning av en ljusstyrka,
som i varje nödlampa ej må understiga 3 i normalljus (motsvarande ett
så kallat ''teaterljus), och skola dessa lampor, så vitt möjligt, anbringas
så, att, sedan nödbelysningen vid mörkrets inträde tänts, man kan från
en lampa se ljuset från en annan åt vardera sidan. A vägg, där vitt
nödljus anbringas, skall vid pass 1,50 meter över golvplanet på vit botten
i oljefärg inom fyrkantig högröd ram målas likaledes i högröd färg
ordet Utgång (Reservutgång), och därunder en pil med spetsen i riktning
mot utgången. Leder åt ömse håll utgång, målas inom inramningen
ordet Utgångar (Utgång- Reservutgång, Reservutgång ar), och därunder på
samma linje två pilar, vända med spetsarna från varandra. Anslagsskylten
bör hålla minst 400 millimeter i längd och minst 300 millimeter
i bredd (höjd), bokstavsskriften 30 millimeter i höjd, pilen (pilarna) 150
(300) millimeter i längd samt ramen 20 millimeter i bredd; skolande
ramen anbringas så, att dess ytterkant kommer på 20 millimeters av -stånd från den vita bottens kanter.

Omedelbart invid trappnedgång skall vid mörker städse lysa nödljus
i rött genomfärgat glas, som tillåter ljus av 3 4 normalljusstyrka att
under vanliga förhållanden synas pa ett avstånd av 20 meter. Avägg,
där rött nödljus anbringas, skall vid pass 1,50 meter över golvplanet på
vitt, i oljefärg utfört fyrkantigt bottenplan av 15x15 centimeters storlek
målas i högröd oljefärg en cirkelformig yta av 6 centimeter i diameter,
vilken på ett avstånd av 1 centimeter från periferien omgives av en
likaledes i högröd oljefärg målad koncentrisk ring av 1 centimeter
i bredd.

För nödbelysning må användas endast stearinljus, rovoljelampor
eller elektrisk belysning, härflytande ur annan stam än övrig elektrisk
belysning, och skall, där elektrisk nödbelysning brukas, reservanordning
inrättas, som tillåter belysning även i det fall, att avbrott i den normala
strömtillförseln av någon anledning uppkommer.

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

g. Alarmaiiordning och säkerhetsåtgärder i övrigt.

§ 25.

För eldfaras samtidiga tillkännagivande inom alla delar av hotell eller
pensionat skall finnas anordning för klämtning å så kallad enslagsklocka
av erforderlig ljudstyrka och med en klang, som skarpt skiljer
sig tran all annan i byggnaden befintlig signalanordning. Sådan klocka
anbringas å varje ställe, där det för ändamålet kräves.

Erfordras flera klockor, skola de vara inbördes förenade genom ledning,
så att alla klockorna kunna samtidigt igångsättas. År alarmanordningen
elektrisk, skola de kontakter, förmedelst vilka alarmering framkallas,
vara så konstruerade, att klockorna, sedan kontakten tillslagits,
oavbrutet signalera, till dess kontakten åter frånslås. Dessa kontakter
skola vara så skyddade, att missbruk förebygges, utan att deras skyndsamma
användande vid förefallande behov hindras.

§ 26.

Inom hotell eller pensionat skall i varje våning å plats i omedelbar
närhet av en var utav de för utrymning avsedda utgångar eller trappnedgångar
finnas en ständigt brukbar, vattenfylld assuransspruta om
minst 25 liters rymd, försedd med lock.

§ 27.

På den i § 26 angivna plats skall uppställas jämväl övrig till omedelbart
bruk i första hand föreskriven eldsläckningsmateriel ävensom
anbringas ledning till alarmanordning och till röklucka, och skall genom
på väggen målat anslag utmärkas, för vilka anordningar och redskap
plats där är bestämd.

§ 28.

Inom hotell eller pensionat, där utrymningstrapporna med omfattningsväggar
icke äro brandsäkra, skall i varje sovrum, så framt det är
beläget högre än i bottenvåningen och antingen saknar nödbalkong eller
i förhållande till trappnedgångarna icke har det läge, som i § 11 första
stycket förutsättes, ständigt finnas upphängd och färdig till användning

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

eu livräddningslina, försedd med bromsinrättning och livbälten, allt av
lämplig konstruktion, Kungl. Maj:ts befallningshavande likväl obetaget
att, där med hänsyn till byggnadssättet så prövas nödigt, föreskriva anbringande
av livräddningslina jämväl i rum, som i förhållande till trappnedgångarna
har det läge, som i § 11 första stycket förutsättes.

§ 29.

Genom av Kungl. Maj:ts befallningshavande utfärdat tryckt anslag,
avfattat på svenska och, i den mån så prövas nödigt, även på tyska,
franska och engelska språken, vilket anslag anslås i varje resanderum,
skall gäst anmanas att vid inflyttningen utan dröjsmål förskaffa
sig säker kännedom om de inom hotellet eller pensionatet befintliga
trappnedgångar och andra anordningar för byggnadens utrymmande
vid eldfara.

Likaledes skola genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg
i enlighet med vid denna stadga fogat formulär tryckas ordningsföreskrifter
rörande försiktighetsmått vid hanterande av eld och eldfarliga
ämnen m. m., vilka föreskrifter skola genom vederbörande polismyndighets
försorg i erforderligt antal exemplar tillhandahållas innehavare av
eller föreståndare för hotell eller pensionat med förständigande att emot
skriftligt erkännande utdela dem till varje inom hotellet eller pensionatet
anställd person vid befattningens tillträde.

h. Tillsyn å säkerhetsanordningar.

§ so.

Hotell och pensionat skola minst två gånger årligen på förut ej
tillkännagiven tid besiktigas av polismyndigheten i orten till utrönande,
huruvida de i eller enligt denna avdelning meddelade föreskrifter äro i
behörig ordning iakttagna. Därvid bör särskild uppmärksamhet ägnas
åt det skick, vari dörrars mekaniska stängningsanordning, alarmanordning,
inom byggnaden använd nödbelysning och eldsläckningsmateriel samt
livräddningslinor befinna sig. Där så prövas nödigt, må polismyndigheten
vid dylik besiktning anlita biträde av sakkunnig person.

Ersättning för resa, om sådan för besiktningen erfordras, utgår
med belopp, som bestämmes av Kungl. Maj:ts befallningshavande, och
betalas av hotellets eller pensionatets innehavare eller föreståndare, vilken
jämväl har att enligt samma myndighets bestämmande gälda gottgörelse,
där sådan kommer i fråga, för biträde av sakkunnig, varom nyss är sagt.

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

Särskild besiktning å elektriska ljus-, kraft- och alarmledningar
med tillhörande anordningar inom hotell och pensionat skall på innehavarens
eller föreståndarens föranstaltande en gång vart år verkställas
av sakkunnig, opartisk person, och skall intyg anskaffas såväl om den
verkställda besiktningen som därom, att anmärkta bristfälligheter avhjälpts
inom åtta dagar efter besiktningen.

Om besiktnings verkställande och vad därvid anmärkts har förrättningsman
att göra anteckning uti den i § 31 föreskrivna liggare.

§ 31.

1. Inom hotell och pensionat skall enligt vid denna stadga fogat
formulär föras en av Kungl. Maj:ts befallningshavande anskaffad liggare
för anteckning om de i §§ 22 och 30 föreskrivna sotningar och besiktningar.

Denna liggare, som skall hållas för en var tillgänglig, skall genom
polismyndighetens i orten försorg en gång årligen uppvisas för Kungl.
Maj:ts befallningshavande, som därom tecknar bevis i liggaren.

2. Anmälan angående försummad efterlevnad av de säkerhetsföreskrifter,
som i eller enligt denna avdelning äro givna för hotell och
pensionat, må göras hos Kungl. Mai:ts befallningshavande och skola
därvid uppgivas de skäl och bevis, som för styrkande av anmälans befogenhet
må förefinnas, ävensom anmälarens namn, titel eller yrke samt
postadress.

i. Om vissa undantag från i denna avdelning meddelade bestämmelser.

§ 32.

Vad här ovan i § 8 första och andra stycket, § 9, § 10 andra och
tredje styckena, samt §§ 11, 12, 13, 14, 15, 17, 19, 24, 25 och 27
stadgas skall icke äga tillämpning å hotell eller pensionat, som är avsett
att samtidigt härbergera högst femton gäster och innehåller högst åtta
därför avsedda rum samt är inrymt antingen i byggnad om högst två
våningar, bottenvåning men ej källar- eller souterrainvåning därvid medräknad,
eller, där byggnaden är uppförd i mera än två våningar, i
allenast de två lägsta våningarna eller delar därav. I fråga om hotell
eller pensionat, varom nu är sagt, har Kungl. Maj:ts befallningshavande
att, oberoende av förenämnda stadganden, med ledning av förslag, varom
i § 2 mom. 2 förmäles, föreskriva vidtagande av de åtgärder, som till
skydd mot eldfara kunna anses erforderliga.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 sand. 39 höft. (Nr 50.)

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

§ 33.

Där i något fall byggnads belägenhet eller beskaffenhet, de för innevarande
personers skydd mot eldfara vidtagna anstalter, organisationen
av brandväsendet på platsen eller andra särskilda omständigheter må
anses föranleda, att i fråga om hotell eller pensionat jämkning i ett
eller annat avseende prövas skäligen kunna medgivas beträffande i denna
avdelning meddelade bestämmelser, utan att därigenom möjligheten till
räddning av människoliv vid eldfara avsevärt äventyras, må Kung! Maj:ts
befallningshavande på särskild därom gjord framställning, efter sakkunnig
persons eller myndighets hörande, i sammanhang med meddelande av
tillstånd till rörelsens drivande eller sedermera bevilja sådan jämkning.

Avdelning III.

Om kontroll över resande.

§ 34.

Då resande anlänt till hotell eller pensionat, skall innehavaren eller
föreståndaren omedelbart avfordra honom uppgift om fullständigt namn,
yrke eller titel samt födelseort och hemort. År den resande utlänning,
skall uppgift om hans nationalitet och födelsetid samt den ort inom eller
utom riket, varest han senast uppehållit sig, jämväl avfordras honom.
Innan utlänning avreser från hotell eller pensionat, skall innehavaren
eller föreståndaren tillika avfordra honom uppgift om den ort, till vilken
han närmast ämnar begiva sig.

De uppgifter, om vilka nu är sagt, skola av den resande med tydlig
handstil inskrivas i en därför avsedd liggare. I denna liggare skall
hotellets eller pensionatets innehavare eller föreståndare jämväl anteckna
dagen för den resandes ankomst och avresa. Användas å hotell eller
pensionat för nu omförmälda ändamål på eu gång flera liggare, skola
dessa numreras samt uppgift om antalet ingivas till närmaste polismyndighet.

Liggare, varom nu är sagt, skall föras med noggrannhet och omsorgsfullt
förvaras. Sådan liggare skall på antordran hållas tillgänglig
för närmaste polismyndighet och skall, därest rörelsen upphör, till polismyndigheten
överlämnas.

§ 35.

Inom tolv timmar efter resandes ankomst till hotell eller pensionat
skall genom innehavarens eller föreståndarens försorg skriftlig anmälan

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

därom, upptagande de av den resande om sig lämnade uppgifter, ingivas
eller insändas till närmaste polismyndighet. Anmälan om utlännings
avresa från hotell eller pensionat jämte uppgift om den ort, dit han uppgivit
sig närmast avresa, skall av innehavaren eller föreståndaren ingivas
eller insändas till polismyndigheten om möjligt så tidigt, att nämnda anmälan
kommer denna myndighet till hända inom tolv timmar efter det
den resande lämnat hotellet eller pensionatet.

§ 36.

Vägrar resande att om sig lämna uppgifter i enlighet med ovan
givna bestämmelser, eller finnes anledning antaga, att av resande om
sig lämnade uppgifter icke äro med verkliga förhållandet överensstämmande,
vare innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat
pliktig att ofördröjligen därom göra anmälan hos närmaste polismyndighet.

§ 37.

Formulär till blanketter för liggare, varom i § 34 förmäles, samt
till de i § 35 föreskrivna anmälningar finnas fogade vid denna stadga.
Sådana blanketter skola hos vederbörande polismyndigheter utan avgift
tillhandahållas.

Avdelning IV.

Allmänna bestämmelser.

§ 38.

Driver någon hotell- eller pensionatrörelse utan att hava därtill erhållit
behörigt tillstånd, där sådant enligt denna stadga erfordras, straffes
med böter från och med 50 till och med 500 kronor.

Uraktlåtes anmälan, varom i § 4 sägs, vare straffet böter högst 200
kronor.

§ 39.

Den, som utan att därtill hava erhållit behörigt medgivande, flyttar
av honom med vederbörligt tillstånd bedriven hotell- eller pensionatrörelse
till annan lägenhet, straffes med böter högst 200 kronor.

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

§ 40.

1. Upplåtes inom hotell eller pensionat till resande eller annan
mot eller utan betalning rum eller nattläger i strid mot bestämmelserna
i §§ 7 och 16 här ovan,

eller hållas ej de i § 8 sista stycket och § 20 första stycket avsedda
utrymmen fria, på sätt där är stadgat, eller förvaras lätt antändbart
ämne å plats, där förvaring av sådant ämne enligt § 8 är förbjuden,

eller iakttages ej vad i § 21, § 22 tredje och femte stycket samt
§§ 23 och 24 här ovan är föreskrivet,

eller varda föreskrivna brand- eller livräddningsredskap eller mekaniska
anordningar för dörrars självstängning eller för alarmering icke
vidmakthållna eller därutinnan anmärkta brister icke avhjälpta inom åtta
dagar från det tillsägelse därom givits av vederbörande besiktningsman
eller polismyndighet,

straffes innehavaren eller föreståndaren med böter högst 500 kronor.

2. Därest det på grund av åtagande eller annorledes ankommer
på ägare av fastighet, vari hotell eller pensionat är inrymt, att helt eller
delvis ansvara för iakttagandet av i mom. 1 tredje stycket avsedda föreskrifter
eller vidmakthållandet eller reparerandet av förberörda redskap
samt stängnings- och alarmeringsanordningar, skall fastighetsägaren vid
försummelse härutinnan vara underkastad det ansvar, som eljest enligt
mom. 1 är stadgat för hotellets eller pensionatets innehavare eller föreståndare.

§ 41.

Uraktlåter innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat
att fullgöra skyldighet, som enligt avdelning III i denna stadga åligger
honom, straffes med böter högst 200 kronor.

§ 42.

Resande, som vid meddelande av uppgift, varom i avdelning III
i denna stadga sägs, mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift,
straffes, där ej jämlikt allmän lag eller särskild författning eljest ansvar
därå följer, med böter högst 500 kronor.

§ 43.

Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, som
omförmäles i denna stadga, fortsätter samma förseelse, skall, när han

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning delgivits
fällas till särskilt ansvar.

§ 44.

Förseelse, som här ovan omförmäles, åtalas av allmän åklagare,
i stad hos polisdomstol, därest särskild sådan är inrättad, men
eljest hos poliskammare och, där sådan icke finnes, vid allmän domstol
samt å landet vid allmän domstol.

§ 45.

Av böter, som enligt denna stadga ådömas, tillfaller hälften kronan
och hälften åklagaren. Finnes särskild angivare, tage han hälften av
åklagarens andel.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän strafflag.

§ 46.

Har innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat, däri
rörelse drives på grund av tillstånd, varom i § 2 sägs, blivit upprepade
gånger fälld till ansvar för förseelse mot de i eller enligt denna
stadga meddelade bestämmelser eller visar han grov vårdslöshet i efterkommandet
av vad enligt denna stadga eller på grund av densamma
utfärdade föreskrifter är till skydd för människoliv emot eldfara föreskrivet
eller finnes han eljest icke lämplig att vidare förestå rörelsen,
må han kunna av Kungl. Maj:ts befallningshavande skiljas från rörelsens
fortsatta utövande.

Den, som i enlighet med vad i § 4 sägs utövar hotell- eller pensionatrörelse
i byggnad eller lägenhet, som i sistnämnda paragraf avses,
kan, där sådant för upprätthållande av allmän ordning, säkerhet eller
sedlighet synes nödigt, efter anmälan av vederbörande polismyndighet
av Kungl. Maj:ts befallningshavande vid vite förbjudas att vidare utöva
rörelse, varom nu är sagt.

§ 47.

Klagan över Kungl. Maj:ts befallningshavaudes beslut, varigenom
ansökan om tillstånd till utövande av hotell- eller pensionatrörelse avslagits,
eller varigenom innehavare av eller föreståndare för hotell eller
pensionat skilts från rörelsens fortsatta utövande eller jämlikt § 46
andra stycket förbjudits vidare utöva sin rörelse, må föras hos Kungl.
Maj:t genom besvär, vilka skola ingivas till civildepartementet inom tid,
som för fullföljande av besvär i ekonomi- och polismål är stadgat.

Motion.

22 Lagutskottets utlåtande Nr 50.

Över föreläggande eller förbud, varom i § 5 sägs, må klagan icke
föras.

§ 48.

Med polismyndighet avses i denna författning å landet kronofogde
och länsman samt i stad magistrat eller stadsstyrelse, poliskammare, polismästare
eller stadsfiskal, så ock, såvitt angår föreskrifterna i avdelning
III här ovan, i stad chef för detektiv polisavdelning och, beträffande
såväl land som stad, annan myndighet eller person, vilken av Kungl.
Maj:ts befallningshavande särskilt förordnats att mottaga anmälningar,
varom i nämnda avdelning stadgas.

Denna stadga träder i kraft den 1 januari 1918.

Innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat, vilket
redan då är i drift och ej är sådant, som i § 4 avses, åligger, så framt
han vill fortsätta rörelsen, att ofördröjligen och senast inom 30 dagar
därefter göra ansökning enligt § 2 mom. 1, därvid han jämväl har att
förete de under a) och d) i nämnda mom. omförmälda intyg.

Sedermera har han, under samma förutsättning, att hos Kungl.
Maj:ts befallningshavande styrka:

dels inom utgången av år 1918, att han, i den mån sådant jämlikt
denna stadga honom åligger, infört de anordningar, varom stadgas i §§
15, 17 samt 23—28,

dels och inom utgången av år 1922, med företeende av de i § 2
mom. 1 b) och c) föreskrivna handlingar, att hotellet eller pensionatet
är i allt övrigt inrättat enligt de i eller enligt denna stadga meddelade
bestämmelser.

Den, som då denna stadga träder i kraft driver däri avsedd rörelse
i byggnad eller lägenhet, varom förmäles i § 4, har att ofördröjligen
och senast inom 30 dagar därefter hos närmaste polismyndighet göra
anmälan om rörelsens utövande vid ansvar för uraktlåtenhet härutinnan
som i § 38 andra stycket sägs.

Beträffande de skäl, varå förslaget grundats, får utskottet hänvisa
till propositionen.

I sammanhang med propositionen har utskottet till behandling förehaft
eu med anledning av densamma av herr K. J. Ekman inom första

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion, nr 105, i vars yrkanden
herr Q. //. von Kock instämt.

I motionen har anförts följande:

)d proposition nr 80 liar Kungd. Maj:t begärt riksdagens yttrande
över förslag till stadga angående hotell- och pensionatrörelse. Bland de
vitt skilda typer av hotell och pensionat, som falla inom stadgans
tillämpningsområde, befinna sig även eu del företag, som avse att
bereda möblerad bostad åt sådana, som äro å orten hemmahörande,
eller, om de vistas å orter utan att där vara mantalsskrivna, likväl
icke kunna betraktas såsom resande i egentlig mening. Till denna
kategori av företag höra, bland andra, s. k. ungkarlshotell och härbärgen.
Förhållandena på detta slag av hotell och pensionat äro,
såsom känt torde vara, synnerligen otillfredsställande. Försök hava
gjorts, särskilt i huvudstaden, att få bättre härbärgen till stånd; men
nödiga reformer hava icke kunnat genomföras, bland annat därför, att
verksamma åtgärder mot företag av undermålig art icke kunnat vidtagas
under gällande lagstiftning.

Att det nu föreliggande stadgeförslaget även innesluter här berörda
kategori av hotell och pensionat, kan därför bliva av största betydelse.
De särskilda förhållanden, som göra sig gällande i fråga om ungkarlshotellen
och härbärgena, torde emellertid då böra beaktas mera än
som skett i förslaget.

I detta angives objektet för hotell- och pensionatiörelse genom
orden ''resande och andra’. Härvid är tydligen ordet resande huvudbegreppet,
som sätter sin prägel på den efterföljande framställningen.
Detta kan näppeligen vara riktigt, enär även andra kategorier än resande
av de på hotell och pensionat boende böra uppmärksammas. Såsom
huvudbegrepp lämpar sig snarare uttrycket ''gäster’, enär detta omfattar
alla de å hotell eller pensionat boende. När det sedan gäller att skilja
mellan olika slag av gäster, synes den klaraste och i praktiskt avseende
användbaraste uppdelningen vara i ''fasta’ och ''tillfälliga’ gäster.
Med ''last gäst’ skulle då förstås en var svensk undersåte, som är
mantalsskriven inom den kommun, där hotellet eller pensionatet är
beläget, och å detsamma förhyrt bostad för minst eu månad. Alla
andra, som taga in å hotellet eller pensionatet, äro att betrakta såsom
''tillfälliga gäster’, till vilken kategori sålunda äro att räkna icke
allenast de personer, som enligt Kungl. Maj:ts förslag § 1 andra stycket
äro att anse såsom ''resande’, utan även sådana, som äro mantalsskrivna
på platsen, men för kortare tid än en månad bo på hotell eller pensionat.
För uppsikten över lösdrivare, yrkestiggare, alkoholister in. fl.

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

dylika, vilka befolka de sämre härbärgena, är det nämligen av yttersta
vikt, att samma kontroll över detta slags gäster kan ntövas som över
''resande’, även i det fall att de förra äro mantalsskrivna på platsen.

Med hänsyn till den särskilda beskaffenheten av den rörelse, som
idkas å dessa härbärgeu, har i § 2 mom. d) föreslagits ett tillägg i
fråga om villkoren för lämpligheten att förestå ett sådant härbärge.

Då det ofta förekommer uti s. k. ungkarlshotell och härbärgen,
att flera personer än som kan anses lämpligt — kanske ända till 15 å
20 — inrymmas i samma rum, ha i § 2 bestämmelser tillagts i syfte
att förebygga detta. Uppenbarligen är det ej nog att tillse, att en
lägenhet i allmänhet är ur sanitär synpunkt tillfredsställande. En
lägenhet, som vid normal beläggning kan vara tillfredsställande, kan
nämligen bliva hälsovådlig och olämplig, om den blir överbefolkad.

Dessutom har i § 2 föreslagits ett tillägg av innehåll, att då hotell
eller pensionat är avsett endast för fasta gäster, tillkännagivande härom
skall göras i ansökningen. Sådant hotell eller pensionat blir då alldeles
befriat från den särskilda kontroll, som måste från polismyndigheternas
sida utövas över hotell och pensionat, som äro avsedda jämväl för
resande och tillfälliga gäster. Villkoret härför är emellertid att innehavare
av hotell eller pensionat, som anmälts mottaga endast fasta
gäster, icke i allt fall yrkesmässigt mottager resande eller tillfälliga
gäster. Till förekommande härav har därför i § 39 införts en straffbestämmelse
för den, som gör sig skyldig till ett sådant förfarande.

Stadgandet i § 4 av Kung!. Maj:ts förslag ger anledning att påpeka,
att uti förslaget tinnes ett ödesdigert kryphål för illojal och samhällsfördärvlig
rörelse av ifrågavarande art. Det är visserligen fullt
berättigat att befria mindre hotell och pensionat från en del bestämmelser,
som skulle verka onödigt hämmande; men å andra sidan kan
man förutse, att om hotell och pensionat med högst fyra rum ulan
vidare lämnades utanför stadgans tillämpningsområde, så skulle, i den
mån större ungkarlshotell och härbärgen bleve underkastade skärpt
kontroll, ett stort antal småhärbärgen växa fram, vilka icke blott skulle
vara undantagna från all officiell kontroll utan även lättare än de nuvarande
stora härbärgena kunna gömma sig undan i mörkret. Vilka
sanitära och moraliska vådor detta skulle medföra, är lätt att inse. Det
berättigade syftet med § 4 torde emellertid kunna tillgodoses på samma
gång som skydd mot missbruk vinnes, om ett tillägg inskjutes av
innehåll, att dessa små hotell och fyra-rums-pensionat få undantagas
från kontrollen, ''utan så är att det antal gäster, något av rummen är
avsett att rymma, överstiger tre samt hela antalet gäster, för vilka

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

hotellet eller pensionatet är avsett, uppgå till mer än åtta’. År gästernas
antal icke högre än åtta, antingen så att t. ex. vart och ett av de fyra
rummen är avsett för två gäster eller så att två av rummen rymma tre
gäster vartdera och de återstående två rummen en gäst vartdera, torde
hotellet eller pensionatet få anses allt för litet för att ett noggrannare
övervakande praktiskt skall kunna låta sig genomföras, om ock missbruk
stundom kan befaras. Men är pensionatet, ehuru bestående av
allenast fyra rum, avsett att kunna mottaga, icke två gäster i varje
rum, utan ett större antal, kanske ända till tio gånger denna siffra, då
framstår kravet på särskild kontroll såsom fullkomligt oavvisligt.

I överensstämmelse med vad ovan blivit sagt har avd. III i stadgan
ansetts böra avse kontroll icke allenast över ''resande’ utan även över
andra tillfälliga gäster. För dessas identifiering är det av vikt att alltid
födelsetiden angives och likaså mantalsskrivningsorten, om denna i något
fall ej är densamma som gästens vanliga bostadsort.

På grund av vad sålunda blivit anfört hemställes vördsamt, att
riksdagen ville i sitt yttrande över Kungl. Maj:ts förslag till stadga
angående hotell- och pensionatrörelse hemställa, att nedannämnda paragrafer
i stadgan måtte erhålla följande ändrade lydelse:

§ i Med

hotell- eller pensionatrörelse förstås i denna stadga sådan
verksamhet, som avser att åt resande eller andra tillfälliga eller ock
åt fasta gäster mot betalning tillhandahålla — — — nu är sagt.

Med fast gäst förstås enligt denna författning en var svensk undersåte,
som är mantalsskriven inom den kommun, där hotellet eller pensionatet
är beläget, och å detsamma förhyrt bostad för minst en månad.
Alla andra, som taga in å hotellet eller pensionatet, äro enligt'' denna
stadga att betrakta såsom tillfälliga gäster.

§ 2.

1. Ej må någon — — — — tillfredsställande,

d) intyg, att sökanden gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet,
råder över sig och sin egendom och i övrigt med hänsyn till
rörelsens omfattning och särskilda beskaffenhet kan anses lämplig att
utöva densamma.

Önskar sökanden i något eller några av hotellets eller pensionatets
rum inrymma flera än tre till vuxen ålder komna gäster, skall i ansök Biliang

till riksdagens protokoll 1917. 9 sand. 39 höft. {Nr 50.) 4

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

ningen uppgivas det högsta antal gäster varje rum sålunda är avsett
att rymma. I det i mom. c) här ovan omförmälda intyg skall yttrande
meddelas jämväl över vad sökanden sålunda hemställt.

År hotell eller pensionat avsett endast för fasta gäster, skall tillkännagivande
härom göras i ansökningen.

Ombyte av lägenhet för rörelsens bedrivande---såsom hotell

eller pensionat.

§ 4.

Därest för drivande av rörelse — — — icke äga tillämpning å
rörelsen, utan så är att det antal gäster, något av rummen är avsett att
rymma, överstiger tre samt hela antalet gäster, för vilka hotellet eller
pensionatet är avsett, uppgår till mer än åtta. Ej heller skall å djdik
byggnad — — — — närmaste polismyndighet.

Avdelning III.

Om kontroll över resande och tillfälliga gäster.

§ 34.

Då resande eller tillfällig gäst anlänt — — — samt födelsetid,
födelseort och hemort. Därest hemorten är annan än mantalsskrivningsorten
skall jämväl denna senare ort uppgivas. År gästen utlänning,
skall uppgift om hans nationalitet samt den ort — — — —
begiva sig.

De uppgifter — — — skola av gästen---dagen för gästens

— — — överlämnas.

§ 35.

Inom tolv timmar efter det gäst ankommit till hotell eller pensionat
— — — de av gästen -— — — efter det gästen — — — pensionatet.

§ 36.

Vägrar gäst — — — att av gäst---polismyndighet.

§ 39.

Den, som i hotell eller pensionat, vilket är avsett endast för fasta
gäster, yrkesmässigt mottager resande eller tillfälliga gäster eller som,
utan att därtill — — — 200 kronor.

§ 42.

Gäst, som — — — 500 kronor.»

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

I avdelning I av förslaget har för det med stadgan avsedda slag
av näringsfång införts en betydelsefull nyhet, därutinnan att för rörelsens
idkande skulle erfordras tillstånd av offentlig myndighet. Inskränkningar
i gällande näringsfrihet böra naturligen ej göras utan att
starka skäl därtill giva anledning. Emellertid synes det utskottet, som
om i förevarande fall sådana skäl föreligga. Särskilt lärer det med
hänsyn till den omfattning, som hotell- och pensionatrörelsen på senare
tid tagit, vara av vikt, att dylik rörelse ej kommer att bedrivas av personer,
vilka ur synpunkten av allmän ordning, säkerhet och sedlighet
må finnas olämpliga. Körelsen är ju för övrigt i flera avseenden jämställd
med åtskilliga av de i 8 § av näringsfrihetsförordningen uppräknade
näringsfång, beträffande vilkas utövande särskilda föreskrifter äro
meddelade, närmast då med värdshusrörelse. Utskottet har alltså i princip
icke något att erinra mot att rätten att driva hotell- och pensionatrörelse
göres beroende av särskilt i varje fall meddelat tillstånd. Emellertid
anser sig utskottet böra erinra, hurusom departementschefen enligt
det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet framhållit,
att avsikten med ett sådant stadgande ju icke är att på något sätt lägga
hinder i vägen för välfrejdade och laglydiga personer att genom idkande
av dylik rörelse söka sin utkomst, utan allenast att från sådan rörelses
utövande avstänga personer, vilkas drivande av hotell- eller pensionatrörelse
på goda skäl kan sägas utgöra en fara för allmän ordning, säkerhet
och sedlighet. Till särskilda frågor om de villkor, varunder tillståndet
må meddelas, återkommer utskottet nedan.

Såsom av propositionen framgår, har Kungl. Maj:t funnit nödigt
att ifråga om rörelse av mindre omfattning medgiva undantag från bestämmelserna
om tillstånd för rörelsens idkande. Detta undantag upptages
i 4 §. Under där angivna förutsättningar erfordras för rörelsens
bedrivande allenast anmälan hos närmaste polismyndighet. Jämväl utskottet
finner uppenbart, att eftergifter från bestämmelserna om tillstånd
böra göras, då fråga är om uthyrning av möblerade rum i mindre omfattning.
Någon olägenhet av dylikt undantag torde så mycket mindre
vara att befara, som dels såsom redan nämnts anmälan måste ske och
dels för de av undantaget berörda fall meddelats såväl i 4 § som i 46
§ andra stycket bestämmelser, vilka torde för dessa fall vara betryggande.

Förutsättningen för 4 § är tydligen, att rörelsen skall vara av
mindre omfattning, och har denna förutsättning i huvudsak angivits i
paragrafen sålunda, att för rörelsens drivande användes byggnad eller
lägenhet, som innehåller högst fyra för gästers härbärgerande avsedda

Utskottets

yttrande.

Avdelning I
i förslaget.

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

rum. Såsom emellertid i herr Ekmans motion påpekats, bör rörelsens
omfattning bedömas icke endast efter rummens antal utan jämväl efter
det antal personer, desamma avse att rymma. Ett tillägg till paragrafen
i av motionären angiven riktning är sålunda nödigt, och torde i
detta avseende ett stadgande därom att gästernas sammanlagda antal
icke må överstiga åtta kunna ifrågasättas såsom lämpligt.

Motionären har i första delen av sin motion hemställt om sådana
ändringar i förslaget, att samtliga bestämmelser i detsamma bleve tilllämpliga
jämväl på s. k. ungkarlshotell och härbärgen. Denna hemställan
skulle i avdelning I av förslaget icke direkt medföra andra än formella
ändringar. Någon saklig inverkan på det kungl. förslaget skulle berörda
yrkande hava endast såvitt angår avdelning III av förslaget, och
vill utskottet vid nämnda avdelning vidare yttra sig om motionärens
förevarande yrkande.

I sammanhang med berörda yrkande i motionen bar motionären
jämväl hemställt om vissa kompletteringar av dels den ansökan, som
enligt 2 § skall göras för erhållande av tillstånd att driva hotell- och
pensionatrörelse, och dels de intyg, som skola fogas vid ansökningen. I
förra avseendet har hemställts, att, därest sökanden önskar i något eller
några av hotellets eller pensionatets rum inrymma flera än tre till vuxen
ålder komna personer, ansökningen skall innehålla uppgift å det högsta
antal personer varje rum sålunda är avsett att rymma. I det andra avseendet
har yrkats, att sökanden skall förete dels intyg om sin lämplighet
att med hänsyn jämväl till rörelsens »särskilda beskaffenhet» utöva
densamma och dels yttrande av sakkunnig person eller myndighet
angående ifrågasatt intagande i samma rum av flera än tre vuxna
personer.

Såsom redan nämnts, äro bestämmelserna i avdelning I sådana, att
de i sak redan äro tillämpliga på av motionären åsyftade ungkarlshotell
och härbärgen. Frågan om sökandens lämplighet att förestå dylik rörelse
torde bliva tillräckligt utredd genom de i 2 § av Kungl. Maj:ts
förslag uppställda fordringar på ansökningen och därvid fogade handlingar.
Vidkommande frågan om det antal personer, som anses kunna
inrymmas i varje rum, och frågan om lägenhetens lämplighet för det
ifrågasatta antalet, torde jämväl därom upplysning kunna erhållas, utan
att sådan föreskrift som motionären föreslagit intages i 2 §. Utskottet
har därför i dessa hänseenden icke funnit motionärens framställning
föranleda anmärkning mot det kungl. förslaget, liksom utskottet i övrigt
ej heller haft något att erinra mot förslaget i denna del.

Lagutskottets utlutande Nr 50.

Avdelning II i förslaget innehåller mycket detaljerade föreskrifter Avdelning u
till skydd mot eldfara, i allt väsentligt överensstämmande med det i 1 f°rslaoetpropositionen
omförmälda förslag, som på Kungl. Maj:ts uppdrag utarbetats
av sakkunniga, tillkallade för utredande av frågan om behövliga
brandskyddsföreskrifter för byggnader och lägenheter, som användas
såsom offentliga samlingslokaler eller för drivande av hotell- eller pensionatrörelse
eller dylikt. Då dessa föreskrifter äro särdeles minutiösa
och av huvudsakligen teknisk natur, har utskottet icke kunnat granska
dem i deras enskildheter. I stort sett synas de emellertid, åtminstone
såvitt angår redan befintliga hotell och pensionat, vara över hövan betungande,
och utskottet håller före, att de i åtskilligt böra kunna begränsas,
utan att dock utskottet är i tillfälle angiva, i vilka särskilda hänseenden
en dylik begränsning lämpligen bör vidtagas. Utskottet utgår
emellertid ifrån att bestämmelserna i förevarande avdelning komma att
av Kungl. Maj:t underkastas förnyad omprövning i detalj och att därvid
tillses, att de krav, som i förevarande hänseende komma att uppställas,
hållas inom skäliga och rimliga gränser.

Därvid vill utskottet särskilt ifrågasätta, huruvida icke generella detaljerade
bestämmelser av den natur, som i förslaget upptagits, lämpligen
böra meddelas allenast då fråga är om nybyggnader eller större ombyggnader,
så att byggnadsplanen kan från början uppgöras med iakttagande
av nämnda bestämmelser. Beträffande däremot redan befintliga, i överensstämmelse
med hittills gällande föreskrifter uppförda byggnader torde
dessa vara av den skiftande beskaffenhet och konstruktion, att en föreskrift
om deras ändring till full överensstämmelse med vad som må
finnas lämpligt och nödigt ifråga om ny- eller ombyggnad, skulle för
ägaren verka oskäligt betungande och i många fall te sig som ekonomiskt
omöjlig att efterkomma. Visserligen har Kungl. Maj:t i fråga om äldre byggnader
dels öppnat möjlighet i vissa fall till undantag från stadgans regelmässiga
bestämmelser (§§ 32 och 33) dels föreslagit en viss, någorlunda
lång övergångstid, men detta lärer icke vara tillräckligt för tillgodoseende
av de av bestämmelserna berörda näringsidkarnas intressen.

Emellertid är uppenbart, att åtskilliga gamla byggnader, som nu brukas
såsom hotell och pensionat, behöva undergå understundom ganska omfattande
förändringar för att tillgodose mycket måttliga anspråk på
säkerhet mot brandfara, men generella regler därför lära icke kunna föreskrivas.
Utskottet ifrågasätter därför, att ifråga om dem saken ordnas
på det sätt, att åt någon myndighet, exempelvis Konungens befallningshavande,
anförtros att, med biträde av sakkunnig person, i varje särskilt

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

fall meddela föreskrifter, i vilken omfattning och på vad sätt en dylik
byggnad bör undergå omändring i ändamål att nödigt skydd mot eldfara
må beredas där boende personer. Vid meddelande av dylika föreskrifter
bör hänsyn visserligen tagas i första hand till angelägenheten av
att berörda ändamål vinnes men därjämte ock till förmågan hos det
företag-, som kommer att drabbas av föreskrifterna, att bära de med de 0

7 # ''

sammas efterföljande förenade utgifterna.

Avdelning in Vid avdelning 111 i förslaget bar, såsom redan nämnts, herr Ekman
i förslaget, j sjn motion yrkat, att häri avsedd kontroll måtte utövas icke endast
över resande utan även över de i motionen såsom tillfälliga gäster betecknade
personer. Sannolikt skulle vissa kontrollföreskrifter i det syfte,
som avses i denna avdelning, hava betydelse för ungkarlshotell och härbärgen,
särskilt i de större städerna. Genom den effektivare tillsyn, som
från ordningsmaktens sida därigenom möjliggjordes, skulle förhållandena
å dessa ställen så småningom bliva bättre och därigenom de många
hemlösa, som bo därstädes, få en drägligare tillvaro. Emellertid är frågan
härom av mera invecklad natur, och utskottet har ej till sitt förfogande
sådan utredning, att utskottet kan bilda sig en bestämd mening,
huruvida de i avdelning III givna föreskrifter kunna komma till användning
i dessa fall, eller om andra bestämmelser böra givas. Tilläventyrs
kunna de särskilda föreskrifter, som erfordras för ungkarlshotell och härbärgen,
lämnas i annan ordning. Utskottet har därför icke funnit anledning
att förorda någon ändring i det kungl. förslaget i denna del.
Ej heller i övrigt har utskottet funnit skäl till anmärkning mot avdelning
III i samma förslag.

Avdelning iv Mot avdelning 1V i förslaget har utskottet icke haft något att erinra.

i förslaget. Det i motionen framställda förslaget om ändring i vissa §§ i denna

avdelning torde med anledning av vad utskottet vid avdelning III anfört
ej erfordra vidare yttrande.

siutbestäm- I fråga om slutbestämmelserna får utskottet hänvisa till sitt yttrande

melserna. yid avdelning II.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, beträffande det riksdagen
för yttrande underställda förslaget till stadga angående
hotell- och pensionatrörelse, i skrivelse till Kungl. Maj:t
anmäla, att riksdagen ansett:

Lagutskottets utlåtande Nr 50.

l:o) att bland förutsättningarna för stadgandet i
4 § första punkten bör upptagas jämväl, att det
antal personer, för vilket hotellet eller pensionatet är
avsett, icke överstiger åtta;

2: o) att i fråga om avdelning II och slutbestämmelserna
önskvärt är, att dessa stadgande!! omarbetas
på sätt i utskottets motivering vid avdelning II anförts,
samt

3:o) att i övrigt intet är att erinra mot den föreslagna
stadgan.

Stockholm den 7 maj 1917.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.