Lagutskottets Utlåtande Nr 50 (Utlåtande 1910:LU50 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

Nr 50.

Ankom till Riksdagens kansli den 20 maj 1910 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag om föreningar, lag om ändrad lydelse af 22 kap.
14 § och 23 kap. 4 § strafflagen, lag om ändrad lydelse
afl 11 kap. 15 § rättegångsbalken, lag om ändrad lydelse
afl 10 § i förordningen om tioårig preskription och om
årsstämning den 4 mars 1862 samt lag om ändrad
lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa fall för
bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj
1006, dels ock i anledning där af väckta motioner.

Genom en den 4 mars 1910 dagtecknad proposition, nr 83, har
Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga nedan intagna
förslag till lag om föreningar, lag om ändrad lydelse af 22 kap.

14 § och 23 kap. 4 § strafflagen, lag om ändrad lydelse af 11 kap.

15 § rättegångsbalken, lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen
om tioårig preskription och om årsstämning den 4 mars 1862 samt lag
om ändrad lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa fall för bolag
och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft i anledning
af nämnda proposition väckta motioner inom Första kammaren
nr 72 af herr Joll. Nilsson samt inom Andra kammaren nr 260 af herr
A. J. Christiernson, nr 261 af herrar Ernst Blomberg, Ernst Söderberg,
Herm. Lindqvist och Hjalmar Branting, nr 262 af herr A. Åkerman,
Bih. till Likså. Prof. 1910. 7 Samt. 1 Afl. 46 Höft. (Nr 50). 1

2 Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

ur 268 af herr Jakob Pettersson från Södertälje, nr 264- af herr Jöns
Jönsson i Slätåker och nr 266 af herr J. Byström.

Herrar
Nilssons och
Jönssons
motioner.

Herrar Nilsson och Jönsson hafva i sina lika lydande motioner
anfört följande:

»I proposition nr 83 har Kungl. Maj:t framlagt förslag till lag om
föreningar. Detta förslag innebär i flera afseenden väsentliga förbättringar
i jämförelse med nu gällande lag om registrerade föreningar för
ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895, men då uti nu framlagda lagförslag
icke tillbörlig hänsyn tagits till de erfarenheter, som vunnits
inom landtmännens under de senare åren så storartadt utvecklade föreningsröi*else,
tillåter jag mig här nedan framhålla några synpunkter, som
jag anser böra komma till uttryck i den nya föreningslagen.

Enligt nu gällande lag kunna medlemmarna icke bindas vid en
förening under längre tid än högst två år från inträdet och denna bestämmelse
är bibehållen uti det föreliggande lagförslaget. För en förening,
som bildas i syfte att anlägga ett större industriellt verk, såsom
ett exportslakteri, eu torfströfabrik o. d., eller hvars verksamhet är i
högre grad beroende af konjunkturerna, är det af mycket stor betydelse,
att föreningen kan binda sina medlemmar för eu något längre tid än
två år, så att icke ogynnsamma konjunkturer, synnerligast under föreningens
första verksamhetsår, då föreningens ställning är svagast och
dess utgifter för organisation in. m. äro störst, kunna föranleda ett
större antal medlemmar att utträda ur föreningen och därigenom tvinga
densamma att upphöra med sin verksamhet.

I Danmark, som ju är föregångslandet på andelsrörelsens område,
bruka de personer som bilda en ny förening förbinda sig att tillhöra densamma
under fem år och afkunna en för samma tid gällande förbindelse.
Då någon olägenhet häraf icke försports, utan tvärtom eu sådan bestämmelse
gifvit ökad stadga och större förtroende åt hela företaget, vore
det af icke ringa betydelse för föreningsrörelsens sunda utveckling i vårt
land, om det i en förenings stadgar kunde föreskrifvas, att medlemmar
icke ägde rätt att utträda förr än fem år efter inträdet.

För skärpning af medlemmarnas ansvar fordras enligt förslaget,
i likhet med nu gällande lag, att alla medlemmarna därom skola
förena sig.

Denna bestämmelse gör det praktiskt taget omöjligt för de stora
andelsföreningarna med deras tusental af medlemmar att öka medlemmarnas
ansvarighet, om detta i och för utvidgning af föreningens verksamhet
eller af annan anledning skulle finnas önskvärdt, tv det behöfves

Lagutskottets Utlåtande Nr 50. 3

ju endast, att en enda medlem sätter sig- däremot, så förfaller hela
förslaget.

Den enda utväg, som nu i dylika fall står till buds, är att först
upplösa föreningen och därefter bilda en ny förening med större ansvarighet.
Detta är dock en alltför riskabel och omständlig utväg, för
att den annat än i yttersta nödfall skulle blifva använd.

Skärpning af medlemmarnas ansvarighet bör därför kunna beslutas
på föreningsstämma med kvalificerad majoritet. I Tyskland kan
dylik höjning af medlemmarnas ansvarighet beslutas å föreningsstämma
med två tredjedelars majoritet, men då dylik majoritet uti nu
gällande lag erfordras för annan stadgeändring och då det för beslut
om skärpning af medlemmarnas ansvarighet bör fordras allmännare
anslutning från medlemmarnas sida till därom väckt förslag, håller jagföre,
att beslut om skärpning af medlemmarnas ansvarighet bör beslutas
å två på hvarandra följande sammanträden, däraf minst ett ordinarie,
och å det, som sist hållits, biträdts af minst tre fjärdedelar af de röstande.

De medlemmar, som ej vilja finna sig i ett dylikt beslut, äga rätt
att utträda ur föreningen och böra ej kunna åläggas att åtaga sig den
ökade ansvarigheten, om de inom viss tid, efter det att beslutet fattats,
anmäla sig till utträde ur föreningen, så snart detta enligt stadgarna
kan äga rum.

I föreliggande lagförslag har Kungl. Maj:t föreslagit ett försvårande,
i jämförelse med nu gällande lag, af beslut om stadgeändringar,
som röra föremålet för föreningens verksamhet, medlems rättighet att
utträda ur föreningen samt grunderna för medlems uteslutande, för
utöfvande af rösträtt, för användning af årsvinster in. m., i Itvilka afseenden
föreslagits, att beslut om sådan stadgeändring måste biträdas
af samtliga röstande vid det sista af tvenne sammanträden.

I allmänhet böra ändringar af en förenings stadgar icke försvåras,
och då nu gällande bestämmelse om två tredjedelars majoritet vid det
sista af tvenne sammanträden synes fullt betryggande och icke gifvit
anledning till något missbruk, synes det mig lämpligare, att nu gällande
lags lydelse i detta afseende bibeliålles.

Registreringen af föreningar med personligen ansvariga medlemmar
är enligt nu gällande lag synnerligen tidsödande och besvärlig både
för föreningarna och registreringsmyndigheten, men någon ändring i denna
omständliga procedur är icke i lagförslaget ifrågasatt. Det synes dock,
som om det skulle kunna vara tillräckligt med en bestämmelse motsvarande
den, som finnes i aktiebolagslagen, nämligen att styrelsen skulle
vara pliktig att föra eu förteckning öfver föreningens medlemmar med

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

angifvande af antalet af deras insatser, hvilken skall på anfordran hållas
för allmänheten tillgänglig. En sådan förteckning blefve säkerligen
lika betryggande som, men betydligt mera upplysande än det hos
Kungl. Maj:ts befallningshafvande förda registret, i hvilket endast angifvas
medlemmarnas namn och hemvister.

Den nuvarande registreringsskyldigheten inom föreningar med begränsad
personlig ansvarighet verkar för närvarande så afskräckande, att många
af de under de senaste åren bildade föreningarna, hvilka borde hafva
valt denna ansvarighetsform, föredragit att låta inregistrera sig såsom
föreningar utan personlig ansvarighet. Sker ingen ändring i den nya lagen,
är det sannolikt, att föreningar med begränsad personlig ansvarighet,
alltså den form, som borde i främsta rummet uppmuntras, blifva rätt
sällsynta.

Då tvekan uppstått, huruvida nu gällande lag medgåfve medlem rätt
att minska antalet af sina insatser i föreningen, bch ett dylikt medgifvande
af registreringsmyndigheten i ett län ansetts stridande mot
lagen, torde i den nya lagen höra införas en uttrycklig bestämmelse,
att medlem är berättigad att öka eller minska antalet af sina insatser
i föreningen.

Slutligen tillåter jag mig föreslå, att ordet »insats» öfverallt där
det förekommer måtte utbytas med ordet »andel», som ofta användes i
föreningarnas firmanamn och som i dagligt tal användes för att beteckna
en förening af ekonomisk natur.

På grund af hvad sålunda anförts, får jag hemställa, att Riksdagen,
med anledning af Kungl. Maj:ts proposition nr 83 med förslag
till lag om föreningar, ville antaga förslaget med följande ändrade
lydelse af §§ 11, 13, 53, 56, 80 och 81.

§ 11-

Öfver föreningens medlemmar skall genom styrelsens försorg
hållas förteckning, däruti medlemmarna betecknas med nummer i löpande
följd; skolande i ekonomisk förening denna förteckning upptaga jämväl
det antal insatser, hvarmed hvarje medlem deltager i föreningen. Sådan
förteckning etc.

§ 13-

Medlem i ekonomisk förening äger att, efter egenhändigt underskrifven
uppsägning, utträda ur föreningen; dock må i stadgarna kunna

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

föreskrifyas, att uppsägning- ej får ske förrän efter viss tid, högst fem
år från inträdet i förenine-en.

Medlem vare obetaget att öka eller minska antalet af sina insatser
i föreningen, därvid bestämmelserna om inträde och utträde ur föreningen
i tillämpliga delar skola gälla.

§ 53.

Beslut om ändring af ekonomisk förenings stadgar vare ej giltigt,
med mindre samtliga medlemmarna förenat sig därom eller beslutet fattats
å två på hvarandra följande sammanträden, däraf minst ett ordinarie, och
å det sammanträde, som sist hållits, biträdts, där fråga är om beslut, hvarigenom
medlemmarnas ansvarighet för föreningens förbindelser skärpes, af
minst tre fjärdedelar af de röstande och, där fråga är om annat beslut,
af minst två tredjedelar af de röstande.

År för giltighet af beslut, hvarom ofvan är sagdt, något ytterligare
villkor bestämdt i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.

Har i stadgarna intagits bestämmelse, enligt hvilken annan bestämmelse
ej ma ändras utan att Konungen därtill lämnat medgifvande,
må ej heller den förra bestämmelsen utan Konungens medgifvande
andras.

§ 56.

Beslut ony ändring af föreningens stadgar skall af styrelsens ordförande
ofördröjligen anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet,
innan registrering skett. Vid anmälan fogas, i två exemplar,
af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade
namnunderskrifter styrkt afskrift af protokoll, som förts i
ärendet.

Beslut om sådan ändring af ekonomisk förenings stadgar, att medlemmarnas
ansvarighet skärpes eller deras förpliktelse att erlägga utgifter
till föreningen ökas, må ej tillämpas mot medlem, som icke bidragit
till beslutet och uppsäger eller anmäler sig till utträde ur föreningen
inom fyra -veckor från det beslutet fattades eller, såvidt angår medlem
i ekonomisk förening, enligt hvars stadgar medlem vid utgången af
sagda tid ännu icke äger uppsäga sig till utträde, vidtager sådan åtgärd,
så snart han är därtill berättigad.

Beslut, som innefattar nedsättning af de i ekonomisk föreninggjorda
insatsernas belopp eller lindring af den i sådan förening med -

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

lemmarna enligt stadgarna åliggande skyldighet att i föreningen göra
insats eller inskränkning i den personliga ansvarighet för föreningens
förbindelser de enligt stadgarna åtagit sig, må ej gå i verkställighet,
förrän ett år förflutit från det besluta registrerades.

Utgår.

Utgår.»

§ 80.
§ 81.

Herr

Christiernsons

motion.

Herr Christiernson har i sin motion anfört följande:

»Den korta tid af femton dagar, som med innevarande riksdagsperiod
gäller för motions väckande med anledning af under Riksdagens
lopp aflämnad kungl. proposition, gör det ofta ytterst svårt för den
enskilde riksdagsmannen att tillräckligt grundligt motivera sina motionsvis
framförda yrkanden. Särskildt tydligt framträder detta missförhållande,
då fråga är om af regeringen framlagda vidlyftiga lagförslag.
Så till exempel Kungl. Maj:ts proposition nr 83. Denna proposition,
en diger lunta på 194 sidor oktav, innehåller dels en fullständig förändring
af nu gällande bestämmelser angående ekonomiska föreningars
verksamhet, dels en ny lag om ideella föreningars verksamhet jämte
ändringar i åtskilliga af dessa föreningslagar berörda lagrum. Huruvida
den juridiskt bildade fackmannen är i stånd att på femton dagar
kritiskt granska så omfattande lagförslag som här ifrågavarande, är
jag icke i stånd att afgöra, men för en vanlig dödlig lär en dylik
granskning icke vara möjlig. Kommer härtill, att motionstiden, som
denna gång är fallet, fullständigt sammanfallit med påsktiden, då lagstiftaren
under sin hemvistelse i allmänhet är fullständigt upptagen af
andra göromål, kan man med skäl påstå, att motionsrätten varit ett
delvis tomt sken.

Vid läsningen af propositionen nr 83 har jag nödgats, för att åtminstone
kunna göra eu del nödvändiga yrkanden, inskränka min granskning
till en af lagförslagets delar och då valt den angående ekonomiska
föreningar. Då emellertid denna granskning gifvit vid handen, att lagförslaget
är behäftadt med högst väsentliga brister, verkliga försämringar
i nu gällande bestämmelser, som jag efter ett mångårigt styrelsemedlemsskap
i det ekonomiska föreningslifvet med erfarenhetens rätt kan
påstå, har jag ej hunnit att till denna dag, sista motionsdagen, affatta
eu fullständig motivering öfver de beliöfliga ändringarna. Jag får där -

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

för nu inskränka mig till att framföra mina yrkanden och anhåller att
senare få aflämna en motiverad framställning till dessa yrkanden.

Med hänvisning till hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt
hemställa,

att Riksdagen i Kungl. Maj:ts proposition nr 83
angående lag om föreningar måtte besluta här nedan
angifna ändringar, afseende:

l:o) beträffande § 1:

att tredje och fjärde styckena måtte erhålla följande
lydelse:

afsätta alster af medlemmarnes eller föreningens verksamhet eller
bereda bostäder åt medlemmarna eller lokaler å föreningen eller

2:o) beträffande § 3:

att första mom. måtte erhålla denna lydelse:

Ekonomisk förening, som idkar handel eller annan verksamhet,
hvarmed följer skyldighet att föra handelsböcker, må allenast mot kontant
betalning försälja till andra än medlemmar i föreningen. Hvad
sålunda stadgats äge dock ej tillämpning i fråga om förening, som
hufvudsakligen afsätter alster af medlemmarnas eller föreningens verksamhet
eller har till uppgift att i parti tillhandahålla andra föreningar
varor.

3:o) beträffande § 8, att punkt 7) må erhålla
följande lydelse:

7) Huru stor del af förenings årsvinst, som minst skall afsättas till
reservfond, och, därest reservfonden är till sin storlek begränsad, det belopp
vid hvithet afsättning må kunna upphöra, eller ock angifvande af att
reservfonden till sitt belopp icke är begränsad, då den stadgade afsättningen
skall äga rum, såvida vinst uppstått.

4:o) beträffande § 11:

att andra stycket »sådan förteckning — — —
om densamma» må helt utgå.

5:o) att § 20 må erhålla följande lydelse:

Ej må utdelning af ekonomisk förenings vinst göras i vidsträcktare
mån, än att återstående tillgångarna, enligt föreningens behörigen

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

granskade räkenskaper, öfverskjuta skulderna med minst det belopp,
som motsvarar insatserna, i den mån de redan inbetalts eller äro till
betalning förfallna, jämte reservfond och andra fonder. Varder vinstutdelning
beslutad och verkställd i strid med livad sålunda stadgats
eller med bestämmelse i föreningens stadgar, vare de, som uppburit
sådan utdelning, skyldige att återbära densamma och ansvara därjämte,
en för alla och alla för en, för den brist, som vid återbäringen kan
uppkomma.

6:o) att § 21 erhåller följande lydelse:

Öfver förenings vinstmedel eller öfriga tillgångar förfogar föreningssammanträde
i den mån föreningens stadgar eller denna lag icke
lägga hinder i vägen därför.

7:o) att § 23 tredje mom. må erhålla denna
lydelse:

Ledamot af styrelsen för ekonomisk förening skall vara medlem i
föreningen; dock må, där bolag eller annan samfällighet är medlem i
föreningen, delägare i samfällighet vara ledamot af föreningens styrelse.

8:o) att § 24 andra mom. ändras sålunda:

Ledamot af styrelsen för ekonomisk förening må ej utses för
längre tid än fyra år.

9:o) att § 40 tredje mom. formuleras på följande
sätt:

Till revisor må ej utses den, som är i föreningens eller styrelseledamots
tjänst; dock kan förening utan hinder af detta stadgande besluta
om helt aflönande afl en eller flera revisorer.

10:o) att § 41 mom. 2 erhåller följande lydelse:

Hvad i 40 § 3 mom. och 4 mom. 2 punkten är stadgadt gälle
ock om revisor, som utses af Konungens befallningshafvande; och vare
sådan revisor berättigad att af föreningen erhålla arfvode i likhet med
öfriga revisorer.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50. 9

ll:o) att § 42 mom. 3 formuleras sålunda:

Revisorer^ skola afgifva eu af dem underskrifven berättelse öfver
granskningen, hvilken berättelse skall genom styrelsens försorg framläggas
å förening ssammanträde jämte styrelsens därvid fogade förvaltningsberättelse.

12:o) att § 44 mom. 3 måtte helt utgå.

13:o) att § 53 mom. 1, 2 och 4 helt utgå, samt
att paragrafen i öfrigt erhåller följande lydelse:

Beslut om ändring af stadgarne vare ej giltigt, med mindre
beslutet fattats å två på hvarandra följande föreningssammanträden,
däraf minst ett ordinarie, och å det sammanträde, som sist hålles,
biträdts af minst två tredjedelar af de röstande.

År för giltighet af beslut, hvarom ofvan är sagd!, något ytterligare
villkor bestämdt i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.

Har i stadgarna intagits bestämmelse, enligt hvilken annan bestämmelse
ej må ändras, utan att Konungen därtill lämnat medgifvande, må
ej heller den förra bestämmelsen utan Konungens medgifvande ändras.

14:o) att § 55 helt utgår.

15:o) att §57 mom. 2 utgår.

16:o) att § 58 helt utgår.

17:o) att § 79 mom. 2 utgår.

18:o) att i § 99 bötessummans maximum bibehålies
vid sin nuvarande storlek ett tusen kronor.

att § 99 punkt 3 utgår.

19:o) att första stycket af § 100 erhåller följande
lydelse:

Asidosättes föreskrift, som i 33 §, 42 § 1 inom., 56 § 1 mom.
77 § 1 inom., 80 § 1 mom. eller 81 § är meddelad,

samt att sista stycket i § 100 må erhålla följande
lydelse:

Förseelse mot 42 § 1 mom. eller 67 § 2 mom. må åtalas allenast
af målsägande; och skall härvid såsom målsägande anses såväl föreningen
som hvarje medlem däld.

Bih. till Puksd. Prof. 1910. 7 Sami 1 Afd. 46 Höft.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50-

20:o) att till § 100 fogas ett nytt mom. af ungefärligen
följande lydelse:

I de fall, där föreningen genom sin verksamhet ådrager sig ansvarspåföljd,
som icke är att hänföra till bestämmelserna i denna lag, drabbe
ansvaret styrelsens ordförande, såvida han icke gitter visa, att styrelsen
i sin helhet är delaktig i ansvaret.

21:o) att i lagen inryckes en paragraf, som tydligen
uttalar, att inregistrerad förening äger rätt att
på de närmare villkor, som stadgas i § 3, idka handel
med icke medlemmar.

Vederbörande utskott anmodas att vidtaga de omredigeringar, som
kunna anses behöfliga.»

Herr Blom- Herr Blombergs m. fl. motion är af följande lydelse:

bergs m. fl. )>J Kungl. Majds proposition nr 83 föreslås antagandet af en lag

motion. föreningar och deras registrering. Sedan 1895 har som bekant gällt

en lag om vissa ekonomiska föreningar. I anledning af Riksdagens
skrifvelse 1899 uppdrogs åt eu särskild kommitté att utarbeta dels förslag
till lag om föreningar för annan än ekonomisk verksamhet, dels
ock förslag till lag beträffande kontroll öfver vården och förvaltningen
af så kallade fromma stiftelser. Denna kommitté afgaf den 21 december
1903 bland annat förslag till lag om föreningar för annan än ekonomisk
verksamhet eller, som namnet sedermera blifvit, ideella föreningar,
d. v. s. föreningar, som fullfölja ett religiöst, välgörande, politiskt,
socialt, vetenskapligt, konstnärligt eller sällskapligt syfte eller afser vårdande
af vrkesangelägenheter eller eljest har annat ändamål än att genom
ekonomisk verksamhet främja medlemmarnes ekonomiska intressen.

Med kommitterades förslag afsågs sålunda att stifta en särskild
lag för sistnämnda slag af föreningar. De skilja sig ju väsentligt från
dem, för hvilka lagen om ekonomiska föreningar af 1895 var afsedd.
Som af Kungl. Maj ds proposition framgår, har i nämnda hänseende
emellertid en annan väg sedan beträdts, i det att den nu föreslagna
lagen skall afse att gälla alla slag af föreningar, med allenast de undantag,
som finnas i lagen angifna, och sålunda skall omfatta såväl de ekonomiska
som de ideella föreningarne. I lagen äro vissa bestämmelser
gällande enbart för de ekonomiska föreningarne, vissa bestämmelser blott
för ideella och öfriga åter äro gemensamma för de båda slagen af föreningar,
allt sammanfördt om hvartannat i lagen.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50. 11

Vi kunna icke dela den uppfattning som i propositionen framförts,
att lagförslaget härigenom skulle ha vunnit i lättfattlighet och öfverskådlighet.
Tvärtom synes lagen härigenom blifva invecklad och svårförstådd
i hög grad. Svårigheterna häraf framstå klart när man betänker,
att med denna lag afses att omfatta nya stora områden af föreningsväsendet
i vårt land, och det kraf på lagens lättfattlighet och enkelhet,
som härvid uppställer sig, hade helt visst bättre blifvit tillgodosedt och
lättare ernådt genom att icke blanda ihop bestämmelserna för de båda
slagen af föreningar i en enda lag.

Detta sammanblandande synes äfven haft en annan rätt betänklig
följd. Vid förslagets slutliga utarbetande synes en sträfvan uppstått att
få så många bestämmelser som möjligt gemensamma för de båda slagen
af föreningar, hvaraf åter följt, att bestämmelserna för de ideella föreningarne,
hvilka vi här närmast åsyfta, blifvit i många fall olämpliga
och onödigt betungande, ja, i en del fall omöjliga för många föreningar
att efterfölja och tillämpa.

Genom stadgandet i förslagets § 107, om att föreningar, som icke
låta registrera sig enligt lagens bestämmelser, icke kunna inför domstol
eller annan myndighet göra fordran eller annan rättighet gällande, inträder
i stor utsträckning ett faktiskt registreringstvång. Men att snöra
in en mängd föreningar i en så trång ram som i förevarande förslag
är fallet, innebär för hela vårt föreningsväsende en allvarsam fara.

Föreningsväsendet har i hög grad bidragit att höja folket, och
det bör ligga i statsmakternas intresse att icke genom onödiga och trakasserande
bestämmelser lägga hinder i vägen för dess utveckling. Man
bör ock ihågkomma, att en mycket stor del af den föreningsverksamhet,
som förevarande lagförslag berör, omfattas af folkets bredare lager.
Kroppsarbetare och med dem jämnställda hafva i stor utsträckning
ägnat sig åt föreningsverksamhet på skilda områden, och medlemmar af
nämnda samhällsklass styra och förvalta dessa föreningar. Blifver förevarande
kungl. proposition upphöjd till lag, blir detta deras arbete betydligt
svårare. Det skulle i en mängd fall bli så godt som omöjligt
att affatta stadgarne utan biträde af juridiskt bildade personer. Och
föreningsmedlemmarne komma att snafva öfver de olika bestämmelserna
i den ingalunda lättfattliga eller öfverskådliga lagen, omedvetet försumma
föreskrifter, som där äro gifna, utan att vara nödvändiga, men
hvilka föreskrifters försummande eller öfverträdande i en del fall medföra
böter. Svårt skall det vara, för att blott taga ett exempel, för
många att förstå nödvändigheten utaf — då det gäller en ideell förening
— att, såsom i § 44 stadgas, styrelsen måste hafva protokollet

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

för föreningssamman trädet färdigt och för medlemmarna tillgängligt
ovillkorligen senast två veckor därefter, vid äfventyr af böter från 5
till 500 kronor. Detta är ju det rena trakasseriet.

1 en hel del fall inför lagförslaget nya och tunga former, mot
dem som tidigare varit gällande, och bryter den häfd, förut utvecklat
sig och som skapat en vana vid lättare former och bestämmelser. Hvarje
ändring i styrelsens sammansättning (§ 33), hvarje liten ändring i föreningens
stadgar (§ 56), skall ofördröjligen anmälas till registrering, i
annat fall blir det böter.

I förutnämnda § 44 stadgas, att vid föreningssammanträde må icke
förekomma annat ärende till afgörande, än som i kallelsen till sammanträdet
angifvits eller enligt stadgarne skall förekomma. I många fall
äger en sådan praxis nu icke rum, och det torde väl vara en långt
gången formalism, att hvarje äfven det minsta ärende, som vid ett sammanträde
väclces, hur nödvändigt det än må vara, ej skall få då afgöras,
därför att det ej angifvits i kallelsen.

Det har icke varit oss möjligt att med nuvarande korta motionstid
mera i detalj ingå i kritik af förslaget, utan hafva vi här blott anfört
några exempel på orimliga konsekvenser af dess stadganden. Äfven
om de olägenheter, som den föreslagna lagen genom sina alltför
stränga bestämmelser skapar, i en del fall kunna synas hvar för sig
vara af mindre betydelse, bilda de dock tillsammans en kedja af svårigheter,
hvars nödvändighet på intet sätt kan ådagaläggas, men som lägga
hinder i vägen för föreningslifvets utveckling.

Granskar man särskild! förslaget ur fackföreningsrörelsens synpunkt,
som för oss är allra mest angeläget, blir totalorndömet, att det bildar
en alldeles för trång ram för våra fackföreningar för att tillfredsställande
ordna sina inre förhållanden, ja, man kan väl säga, att dess olägenheter
på detta område ännu bjärtare framträder än på en del andra,
enär de bestämmelser, lagen uppställer, afvika i många fall från den
praxis, som under de 20 å 30 år, detta föreningsväsende funnits, utvecklat
sig till ganska mycken fasthet. I vissa fall torde lagens bestämmelser
till och med bli rent omöjliga att efterkomma.

Bestämmelserna i § 54 skola t. ex. medföra, att ett fackförbund
icke skall kunna genomföra någon som helst ändring af sina stadgar,
med mindre än att två kongresser hållits och beslutet sista gången
fattats med % flertal. Då kongresser på grund af kostnaderna m. in.
icke hållas oftare än hvart annat eller hvart tredje år, skulle en aldrig
så nödvändig ändring af stadgarna icke kunna genomföras utan lång
tidsutdräkt och däraf följande svårigheter. Bestämmelsen i samma paragraf

Lagutskottets inlåtande Nr 50. 13

om kvalificerad majoritet för stadgeändring borde icke vara tvingande,
utan hvarje organisation äga att själf härom afgöra. Oss veterligen bär
ingen olägenhet försports af att hittills i många fall äfven sådana
ärenden kunnat afgöras med enkel majoritet.

En annan bestämmelse, som, särskild! då det gäller de ideella föreningarne,
måste väcka stora betänkligheter, är att enligt § 57 hvarje
beslut, som någon enda medlem anser icke ha tillkommit i behörigordning
eller eljest strida mot ifrågavarande lag eller föreningens stadgar,
kan öfverklagas vid domstol, och äger då denna jämväl att förordna, att
det klandrade beslutet ej må verkställas. Ett perspektiv öppnar sig
här af ingalunda hugnesam art för föreningarne. Ett begånget formfel
— äfven af obetydligt slag — kan ju anses medföra, att beslutet ej tillkommit
i »behörig ordning» och kan alltså ha ofvannämnda följd, jämte
det att måhända beslutet uppskjutes, hvilket i praktiken många gånger
kan göra detsamma värdelöst. Det synes oss uppenbart, att den enskilde
medlemmen här tilldelats en rent orimlig rätt att trakassera den föreninglian
tillhör och till och med förlama hela dess verksamhet.

Enligt 77 § skall en förening anses upplöst vid viss tid, om den
sättes i konkurs och ej öfverskott finnes. Hvad detta skall tjäna till,
när det gäller en ideell förening, är svårt att förstå. Ett dylikt äfventyr
kan också medföra svårigheter ocli obehöriga påföljder.

Utom lagens uppenbart farliga bestämmelser, saknas icke otydligheter.
Huru kommer det t. ex. att ställa sig i fråga om en centralorganisation
i förhållande till dess underafdelningar och deras medlemmar? Skall
med bestämmelsen i § 11 följa, att t. ex. ett fackförbund skall föra förteckning
öfver hvarje person, som genom underafdelningarne är ansluten
till detsamma, torde det bli hart när omöjligt att åstadkomma en sådan
förteckning, som i de flesta fall endast förts i afdelningarne.

i fråga om medlemmars utträde, bestämmelser som beröra afgifter
och utgifter in. in. skulle väsentliga rubbningar genom lagen göras i
hvad som inom fackföreningsrörelsen vunnit häfd och som den för sig
funnit tjänligt. Medlemmarnes rätt att bestämma om sina egna angelägenheter
skulle högst väsentligt inskränkas och kringskäras, allt utan
någon som helst påvisad nödvändighet.

Det har, som redan nämnts, icke varit oss möjligt att ingå i eu
fullständig kritik af förslagets detaljer, hvarför det här senast anförda
endast är några exempel på hur föga genomtänkt det i verkligheten är
särskild! ur fackföreningarnas synpunkt. För dessa måste det betecknas
som fullständigt oantagligt.

Htrr

Åkermans

motion.

14 Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

Ställningen blir den, att ofantliga svårigheter uppstå för dessa föreningar,
vare sig de låta registrera sig — och tvingas in genom lagen
i former, som äro för dem i högsta grad olämpliga — eller de icke
registrera sig, med den påföljd, att de väl kunna stämmas inför rätta,
men själfva icke kunna göra några rättigheter gällande.

Icke minst märkligt är sättet för framkomsten af detta lagförslag.
Framläggandet af detsamma nu synes stå i nära samband med förslaget
till lag om arbetsaftal, och det delar med detta den egenskap att ingen
af de korporationer, hvilkas lifsfrågor saken berör, lämnats tillfälle att
på något sätt yttra sig, innan saken nu plötsligt framförts för Riksdagen.
Förslaget har framkommit som ett juristverk utan rot uti och utan tillbörlig
hänsyn till det praktiska föreningslifvet, hvars verksamhet och
funktioner det i en mängd fall uppenbart skulle komma att skada.

Något verkligt behof af en lagstiftning på nu ifrågavarande område
för de ideella föreningarnes del synes öfver hufvud icke föreligga,
sedan rättspraxis alltmera stadgat sig i den riktning, att detta slags
föreningar anses äga rättskapacitet, så snart de skaffat sig någorlunda
fullständiga stadgar. Vid sådant förhållande och då, som ofvan nämnts,
den föreslagna lagstiftningen rörande ideella föreningar skulle insnöra
föreningslifvet i former, som detsamma icke påkallat och öfver hvilkas
verkningar man icke ens vårdat sig om att inhämta deras mening, som
lagen skulle träffa, men indika verkningar redan en första och nödtvungen
hastig granskning visar skulle blifva i många riktningar högst
skadliga, få vi härmed hemställa, att Kung!. Maj:ts proposition nr 83
icke måtte af Riksdagen bifallas.»

Herr Åkermans motion har följande lydelse:

»Till Riksdagens behandling föreligga nu ovanligt många och
viktiga frågor. Det behöfver blott erinras om arbetsaftalslagarna, tulltaxeförslaget,
skattereformen, löneregleringarna för prästerskapet och
tullstaten samt den väntade lagen om sjukkassor, för att enhvar skall
finna att Riksdagens arbete måste blifva afsevärdt förlängdt öfver den
vanliga tiden, om alla dessa förslag skola vinna den grundliga behandling,
som deras stora betydelse nödvändiggör.

Men utom de redan nämnda frågorna har Riksdagen att pröfva
ytterligare en mängd ärenden af mycket stor räckvidd.

Främst bland dessa torde stå två kungliga propositioner med förslag
dels till lag om aktiebolag och dels till lag om föreningar. Det
förra af dessa lagförslag, däri framlägges eu ny lag om aktiebolag, ä,r
af en så genomgripande betydelse för affärslifvet och dessutom så vid -

Lagutskottets Utlåtande Nr 50. 15

lydigt, att det med skäl kan ifrågasättas, om Riksdagen verkligen skall
vara beredd att nu antaga nämnda förslag, helst åtskilliga anmärkningar
mot detsamma redan framkommit och flera kunna väntas. Det andra
af de två sist nämnda lagförslagen, nämligen förslaget om lag till
föreningar, innebär en omarbetning af den redan gällande lagen om
ekonomiska föreningar af den 28 juni 1895 till närmare öfverensstämmelse
med den tilltänkta nya aktiebolagslagen samt vill dessutom införa
en fullständigt ny lagstiftning om s. k. ideella föreningar. Då nu detta
förslag till föreningslag, på sätt blifvit antydt, står i intimt samband
med den föreslagna aktiebolagslagen, måste, om den senare fallei’, äfven
föreningslagen förkastas. Men äfven om aktiebolagslagen skulle blifva
af Riksdagen antagen, bör dock enligt min åsikt Kungl. Maj:ts förslag
om lag för föreningar afslås af Riksdagen. Och anhåller jag att i
denna motion få framställa yrkande härom med angifvande i största
korthet af några bland skälen för detta mitt yrkande.

I lagförslaget om föreningar har man, enligt hvad här ofvan
redan blifvit berörd!, i eu gemensam lag sammanfört bestämmelser om
de ekonomiska föreningarna (konsumtions-, produktions-, bostadsföreningar
m. fl.) samt de ideella föreningarna, d. v. s. föreningar, som
fullfölja ett religiöst, välgörande, politiskt, socialt eller annat sådant
icke ekonomiskt syfte. Redan vid en flyktig granskning af förslaget
finner man, att detta sammanförande i en gemensam lag af föreningar
med så vidt skilda syften varit ett mycket olyckligt grepp. Särskildt
de ideella föreningarna måste blifva lidande på denna anordning. Medan
sålunda ett år 1903 aflämnadt kommittéförslag angående ideella föreningar
omfattar 51 paragrafer — redan detta ett afsevärdt tal — räknar
det nu framlagda kungliga förslaget icke mindre än 112 paragrafer,
hvaraf flera af så invecklad beskaffenhet, att äfven en jurist måste
nedlägga ett ofantligt arbete för att kunna förstå alla dessa detaljerade
bestämmelser och ej råka vilse i denna sannskyldiga laglabyrint. Och
hur det under sådana förhållanden skall gå för menige man, som i det
dagliga lifvet tidt och ofta måste söka vägledning i en sådan lag, är
lätt att föreställa sig. Om mot förmodan förslaget skulle blifva upphöjd!
till lag, kommer, såvidt jag förstår, allmänheten att blifva urståndsatt
att ordna ens den allra obetydligaste föreningsangelägenhet utan
biträde af jurist, som satt sig grundligt in i hithörande frågor.

Men detta sammanförande i en gemensam lag af så vidt skilda
föreningstyper som — för att nu blott nämna några exempel — konsumtionsföreningarna,
fackförbunden, religiösa samfund och »småfåglarnas
vänner» — medför äfven andra olägenheter af ännu mera allvarlig: art.

16 Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

Innebörden af de bestämmelser, hvilka äro erforderliga för det ena eller
det andra slaget af föreningar, erbjuder ju väsentliga olikheter. Förenämnda
kommitté, som utarbetade förslag till lag om ideella föreningar,
förutsatte också, att en gemensam lagstiftning för ekonomiska och
ideella föreningar skulle möta svårigheter. »De ekonomiska föreningarna»,
yttrade kommittén i sitt betänkande, »med en verksamhet, hvilken mer
eller mindre har karaktären af yrkesmässig affärsverksamhet, beröra
ofta ekonomiska intressen af den betydenhet, att det för såväl allmänhetens
som föreningsmedlemmarnas tryggande varit behöflig! att jämförelsevis
fullständigt och ingripande i lag ordna dylika föreningars
rättsliga ställning. Hvad däremot angår ideella föreningar, kunna visserligen
äfven dessa innehafva egendom af ansenligt värde och inträda i
förhållanden, där betydliga ekonomiska intressen stå på spel, men föreningarnas
verksamhet bedrifves dock i allmänhet efter andra grundsatser
än de rent affärsmässiga, och föreningsmedlemmarnas syftemål
gå ut på annat än direkt förvärf af ekonomiska fördelar. Sistnämnda
föreningar torde därför utan vada kunna erkännas såsom rättssubjekt
med bibehållande af en vidsträcktare själfbestämmanderätt rörande sin
organisation och sin ställning i öfrigt än som blifvit de ekonomiska
föreningarna tillerkänd».

Nu har ock genom sammanförande i en gemensam lag af stadganden
rörande såväl ekonomiska som ideella föreningar inträffat hvad
som var att vänta, nämligen att en mängd egentligen blott för de
ekonomiska föreningarna afsedda bestämmelser fått, som man säger,
»slinka med» äfven för de ideella föreningarna. Men detta måste bli
ödesdigert för dessa senare, då deras verksamhet sålunda kommer att
på många sätt alldeles onödigtvis hämmas och generas. Förslaget
bryter i många fall mot former, som alla dessa till syfte, verksamhet
och omfattning vidt skilda föreningar under flera årtionden tillägnat
sig och som vunnit häfd inom föreningsvärlden. Man måste vidare
besinna, att med den storartade utveckling föreningsväsendet erhållit,
komma dessa lagbestämmelser, hvilka ovillkorligen blifva en onödig
och skadlig tvångströja för föreningarna, att direkt beröra ett oerhördt
stort antal medborgare.

Fn lösning af denna ömtåliga fråga om de ideella föreningarnas
rättsliga reglering kan enligt min åsikt vinnas endast på den väg, att
desamma behandlas i en särskild lag och icke under några förhållanden
sammankopplas med de ekonomiska föreningarna. Det är ju tydligt,
att bestämmelserna för de ideella föreningarna under sådana förhållanden
bli lättare att öfverskåda och tillägna sig och att åt lagstiftningen kan

Lagutskottets Utlåtande Nr 50. 17

gifvas just den form, som passar för dessa ideella föreningar, en form,
som måste vara betydligt friare och lämna en vidare ram för dessa
mångskiftande föreningar. Enligt min åsikt skulle en lösning af frågan
lämpligen kunna ske genom att bygga på 1903 års kommittébetänkande
med aktgifvande å vissa sedan dess gjorda erfarenheter. Sålunda måste
man taga . bestämdt sikte på. att en betydelsefull fråga, sjkifva kardinalpunkten
i detta ämne, hvilken vid tiden för kommittébetänkandets
ftanläggande ansags tvistig, nämligen spörsmålet om en oregistrerad
ideell förenings rättskapacitet, numera är klargjord. Det har nämligen
genom bland annat högsta domstolens yrkande, fogadt vid det nu till
Riksdagen hänskjutna lagförslaget, vunnits full visshet därom, att en
ideell förening,, som antagit stadgar af en viss fullständighet, är att
betrakta som juridisk person med full rättskapacitet. Det förnämsta
mål, som man genom en lagstiftning om registrering af de ideella föreningarna
ville vinna, nämligen beredande af rättskapacitet åt dylika
föreningar, är således redan nu utan lagstiftningens hjälp uppnådt.
Detta hindrar dock icke, att en lagstiftning om dessa föreningar kan
vara behöflig, bland annat för att åt de föreningar, som vilja skaffa
sig officiellt intyg om att deras organisation tagit nog fasta former för
att gifva dem rättskapacitet, bereda möjlighet därtill genom registrering.
Men lagen bör noga undvika alla bestämmelser, som leda till registreringstvång
för de ideella föreningarna, då ett sådant tvång är alldeles
obehöflig^ sedan, på sätt nämnts, visshet vunnits därom att föreningarna
redan nu utan registrering äro juridiska personer, och för öfrigt skulle
ingripa störande i föreningslifvet för att icke tala om den oerhörda
ökning i registreringsmyndigheternas arbete, som en registrering af alla
dessa tusentals ideella föreningar skulle medföra. En förstärkning af
arbetskrafterna hos Konungens befallningshafvande skulle otvifvelaktigt
därigenom blifva nödvändig. Men vår ekonomiska situation inbjuder
just icke till skapande af nya tjänstebefattningar. För att visa huru
jag^ för . min ringa del tänker mig en möjlig lösning af denna fråga,
tillåter jag mig härmed framlägga ett enligt förenämnda grunder af
mig uppgjordt lagförslag, hvartill en förebild finnes i det lagförslag,
som år 1903 framlades af ofvannämnda kommitté, af hvilken jag var
medlem. Kommittéförslaget med vissa däri inom justitiedepartementet
vidtagna ändringar återfinnes å sid. 50—62 i den kungliga propositionen
nr 83 (Bil A.).

Den viktigaste principiella skillnaden mellan det nu af mig framlagda
förslaget och justitiedepartementets förslag torde utan vidare förBih.
till Rilcsd. Prof. 1900. 7 Sami. 1 Afd. 46 Häft. 3

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

^låring än bär ofvan lämnats framgå af en jämförelse mellan 2 § i de
respektive förslagen.

Den i 1 § vidtagna ändringen afser att låta gränserna för de
ideella och de ekonomiska föreningarnas särskilda områden fullt ansluta
sio- till hvarandra och har föranledts af ett inom högsta domstolen gjordt

uttalande. _ . . .

Öfriga i justitiedepartementets förslag (Bil. A.) gjorda ändringar
torde icke tarfva någon utförligare motivering. För öfrigt medger icke
den korta motionstiden något sådant. Innebörden af ändringarna framträder
vid eu jämförelse mellan de respektive paragraferna.

SS 3, 5, 6, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 17, 18, 19, 21, 22, 23, 24,
25, 27, 32, 33, 34, 35, 37, 38, 39, 43, 45, 47, 49 och 51 i Bil. A.
återfinnas oförändrade i mitt förslag, dock att, till följd af uteslutning
af 30 § i Bil. A., samtliga §§ i mitt förslag från och med den 30:de
hafva ett lägre nummer i motsvarande paragrafer i Bil. A.

Mot de öfriga vid kungl. propositionen fog-ade förslag till smärre
lagändringar, hvilka äfven genom antagande af det af mig framlagda
förslaget till lag om ideella föreningar blifva nödvändiga, har jag ingen
annan erinran att göra, än att ordet »registrerad» å sid. 41 i det kungliga
förslaget till ändrad lydelse af förordningen den 4 mars 1862 bör utgå.

Med stöd af hvad jag här ofvan anfört, får jag yrka:

l:o) att Kungl. Maj:ts i proposition nr 83 framlagda
förslag till lag om föreningar icke måtte af
Riksdagen bifallas; och

2:o) att Riksdagen ville antaga följande

Lag

om registrerade ideella föreningar.

1 §•

Förening, som fullföljer ett religiöst, välgörande, politiskt, socialt,,
vetenskapligt, konstnärligt eller sällskapligt syfte eller afser vårdande
af yrkesangelägenheter eller eljest har annat ändamål än att genom
ekonomisk verksamhet främja medlemmarnas ekonomiska intressen, må,
där stadgar hlifvit antagna och styrelse utsedd, kunna, i enlighet med
hvad i denna lag sägs, varda registrerad såsom ideell förening.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

Ej må den omständigheten, att förenings medlemmar, uteslutande
eller till en del, utgöras af bolag, föreningar, kommuner eller andra
samfälligheter, vara hinder mot föreningens registrering.

2 §•

Registrerad förening kan förvärfva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter samt inför domstol eller annan myndighet söka, kära och
svara.

Huruvida oregistrerad förening äger rättsförmåga, hvarom nu är
sagdt, må pröfvas, när fråga därom blifvit i laga ordning väckt.

3 §•

Ansökning om förenings registrering skall göras af styrelsens
ordförande.

Sådan ansökning skall innehålla uppgift å styrelseledamöternas
fullständiga namn äfvensom om deras nationalitet och hemvist samt
vara åtföljd af:

1) två med ordförandens egenhändiga, bevittnade namnunderskrift
till riktigheten styrkta exemplar af föreningens stadgar;

2) protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar, utvisande,
att styrelse blifvit utsedd och stadgarna antagna, samt, där
särskild stadfästelse är för stadgarnas giltighet förutsatt, bevis, att sådan
stadfästelse meddelats.

4 §•

Föreningens stadgar skola angifva:

1) föreningens benämning;

2) föreningens ändamål;

3) den ort, där föreningens styrelse skall hafva sitt säte;

4) villkoren för inträde i föreningen;

5) de regelbundna afgifterna till föreningen, där sådana skola förekomma,
och huruvida uttaxering å medlemmarna skall vara medgifven;

6) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess
beslutförhet;

7) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

8) tiden för räkenskapsafslutning;

9) huru ofta ordinarie sammanträde skall hållas;

10) huruvida och under hvilka villkor medlemmar må påfordra
extra sammanträde;

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

11) huru kallelse till sammanträde skall ske och andra meddelanden
bringas till medlemmarnas kännedom;

12) huru i händelse af föreningens upplösning med behållna tillgångar
skall förfaras.

Ej må i stadgarna intagas bestämmelse, att medlemmarna personligen
ansvara för föreningens förbindelser.

5 §•

Förenings benämning skall vara så affattad, att föreningen därigenom
tydligt skiljer sig från andra kända föreningar.

6 §•

Medlem af förening äger att när som helst efter skriftlig anmälan
hos styrelsen eller dess ordförande utträda ur föreningen.

Ej må medlem uteslutas ur föreningen annorledes än stadgarna
angifva.

t §•

Medlem, som utträder eller uteslutes ur förening, är ändock skyldig
att betala därförinnan beslutad eller i stadgarna till beloppet bestämd
afgift för löpande året. Innehålla stadgarna härutinnan lindrigare bestämmelser,
lände det till efterrättelse.

8 §•

År ej annat i stadgarna bestämdt, gälle:

att enhvar af föreningens medlemmar äger att å sammanträde
deltaga i handhafvandet af föreningens angelägenheter;

att hvarje medlem därvid äger en röst;

att medlem icke är berättigad att sin rösträtt å annan öfverlåta;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas;

att, vid lika röstetal, val afgöres genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som biträdes af ordföranden vid sammanträdet;
och

att beslut om ändring af stadgarna eller om föreningens upplösning
icke är giltigt, med mindre samtliga medlemmarna förenat sig

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

därom, eller beslutet fattats å ordinarie sammanträde och minst tre
fjärdedelar af de röstande biträdt detsamma.

Öfver beslut, som fattas å sammanträde, skall genom styrelsens
försorg föras protokoll.

9 §•

_ Ej må någon deltaga i afgörande af sådan föreningens angelägenhet,
hvari hans enskilda rätt är mot föreningens stridande; och må förty
ledamot af styrelsen ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd,
för hvilken han är ansvarig, ej heller i val af revisor.

10 §.

Beslut om ändring af stadgarna skall registreras. Styrelsens ordförande
skall härom ofördröjligen göra ansökning och därvid foga:

1) i två exemplar, med ordförandens egenhändiga, bevittnade namnunderskrift
styrkta utdrag af protokoll, som i det ärende förts;

2) där särskild stadfästelse å ändringen är för dess giltighet förutsatt,
bevis, att sådan stadfästelse meddelats.

11 §•

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla föreningens medlemmar
till extra sammanträde.

12 §•

_ Underlåter styrelsen eller den eljest vederbör att i föreskrifven
ordning kalla föreningens medlemmar till sammanträde, då sådant enligt
stadgarna skall hållas, och bestämma ej stadgarna, huru i sådant fall
skall förfaras, har magistrat eller kronofogde i orten att, på anmälan
af föreningsmedlem, ofördröjligen utlysa sammanträde.

13 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem, att
beslut, . som fattats å sammanträde, icke i behörig ordning tillkommit
eller eljest strider mot lag eller författning eller mot föreningens stadgar,

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

äge därå tala genom stämning å föreningen inom två månader från
beslutets dag. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

14 §.

Föreningen företrädes af styrelsen, som kan bestå af en eller flera
personer. Består styrelsen af endast en person, bär han att fullgöra
livad enligt denna lag åligger styrelsens ordförande.

Ledamot af styrelsen skall vara i Sverige bosatt svensk undersåte,
där ej Konungen för viss förening medgifver undantag.

Där ej i stadgarna blifvit annorlunda bestämdt, må styrelseledamot,
ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till ända, kunna
genom beslut å sammanträde från uppdraget skiljas.

Ändring i styrelsens sammansättning skall af styrelsens ordförande
ofördröjligen anmälas för registrering.

15 §.

Angående styrelseledamots befogenhet att för föreningen mottaga
stämning är stadgadt i rättegångsbalken; och skall hvad i sådant afseende
gäller äga tillämpning, jämväl då annat offentlig myndighets bud
skall delgifvas föreningen.

Vill styrelsen eller ledamot däraf klandra beslut, som lattats å
sammanträde, eller eljest kära till föreningen, delgifve stämningen föreningens
revisor eller, där flere revisorer äro utsedda, någon af dem,
och åligge den, som erhållit del af stämningen, att ofördröjligen kalla
föreningens medlemmar till sammanträde för val af ombud att i den
tvist föra föreningens talan.

16 §.

Fullmakt eller afhandling, som för förening skriftligen utfärdas,
skall undertecknas å dess vägnar och med utsättande af dess benämning
samt med tillägg af orden »ideell förening»; och skola de, som sålunda
ingå af handlingen, jämväl underskrifva sina namn.

År fullmakt eller afhandling, som för föreningen utfärdas, ej
behörigen underskrifven å dess vägnar, svare de, som handlingen underskrifvit,
en för alla och alla för en såsom för egen skuld, för hvad på
grund af fullmakten eller genom afhandlingen slutits.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

17 §•

Styrelsen ma ej utan särskilda, åt föreningen erhållet bemyndigande
afyttra eller med inteckning för gäld belasta föreningens fasta egendom.

Annan inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda föreningen
vare utan verkan mot enhvar, som ej visas hafva om den inskränkning
ägt kännedom.

18 §.

Såsom styrelsens beslut galle, där ej annorlunda är i stadgarna
bestämdt, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande
förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden
vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari
hans enskilda rätt är mot föreningens stridande.

19 §.

Styrelsen åligge att vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som meddelas af föreningen och
ej strida mot lag eller författning eller mot föreningens stadgar.

20 §.

öfver förenings medlemmar skall genom styrelsens försorg hållas
förteckning.

Ltgöres förenings medlemmar af bolag, föreningar, kommuner
eller andra samfälligheter, skall, såvidt ej annorlunda i stadgarna bestämts,
förteckningen upptaga allenast de sålunda anslutna samfälligketerna.

21 §.

Styrélsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas
af en eller flere revisorer. Öfver granskningen skall afgifvas utlåtande.

Revisor må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått
till ända, kunna genom beslut å sammanträde skiljas från uppdraget.

Hvad i 19 § är stadgadt om styrelse skall äga motsvarande tilllänkning
å revisorer.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

22 §.

Revisor skall äga ständig tillgång till föreningens alla böcker,
räkenskaper och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning
angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Revisorerna äge kalla föreningens medlemmar till extra sammanträde,
när de finna omständigheterna det påfordra.

23 §.

Revisorernas utlåtande skall framläggas å sammanträde. Fråga
om beviljande af ansvarsfrihet för styrelsen för den tid, utlåtandet omfattar,
må kunna uppskjutas till afgörande vid nytt sammanträde.

Varder talan å förvaltningen under den tid, utlåtandet omfattar,
ej anställd inom ett år, från det utlåtandet a sammanträde framlades,
vare så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.

Utan hinder däraf att ansvarsfrihet beviljats, äge föreningen att
inom två år, från det utlåtandet å sammanträde framlades, i afseende
å förvaltningen anställa talan mot styrelseledamot, som visas hafva vid
redogörelse för förvaltningen mot bättre vetande meddelat oriktig uppgift,
där denna kan antagas hafva inverkat å beslutet om ansvarsfrihet.

24 §.

Hafva revisorer i sitt utlåtande mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik
uppgift, som styrelsen vid redogörelse för förvaltningen meddelat, eller
vid fullgörandet af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som
låtit sådant komma sig till last, föreningen ansvariga för all däraf uppkommande
skada, eu för alla och alla för en. Ej må dock talan härom
anställas, sedan två år förflutit, från det revisorernas utlåtande framlades
å sammanträde.

25 §.

Afträdes förenings egendom till konkurs, som börjar inom två år
från det revisorernas utlåtande framlades å sammanträde, äge konkursboet
att anställa klander å förvaltningen för den tid, utlåtandet afser,
ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, äfvensom att mot revisorerna
föra sådan talan, som i 24 § sägs.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

Talan enligt denna § skall anhängiggöras inom en månad från
inställelsedagen eller, dar tiden för talans anställande af föreningen,
etter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gatt till ända, inom utgången af
den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

26 §.

Finnes förenings verksamhet vara brottslig eller uppenbart osedlig,
äge rätten, på ansökning’ af ombud, som justitiekansler!! eller Konungens
befallningshafvande förordnar att sådan talan utföra, förklara föreningen
skyldig att tråda i likvidation; och förordne rätten i sådant fall eu
eller flere likvidatorer att verkställa likvidationen.

27 §.

Saknar förening till registret anmäld, behörig styrelse, äge föreningsmedlem
eller borgenär hos rätten eller domaren göra ansökning
om föreningens upplösning. Kungörelse härom med uppgift om tiden,
när ansökningen kommer att af rätten pröfvas, skall af rätten eller
domaren utfärdas och minst tre månader före nämnda tid införas i allmänna
tidningarna samt i ortstidning. Rätten eller domaren äge ock,
där. så äskas, förordna eu eller flere gode män att emellertid såsom
likvidatorer företräda föreningen. Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta
förhållandet fortfar, förklare rätten föreningen upplöst och förordne en
eller flere likvidatorer att verkställa dess likvidation.

28 §.

(Dill rättens beslut, hvarigenom föreningen förklarats skyldig träda
i likvidation, så ock om förordnande af likvidatorer enligt 26 eller 27 §,
skall underrättelse ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg
afsändas för registrering.

29 §.

Afträdes förenings egendom till konkurs, skall underrättelse om
den offentliga stämningen samtidigt med kungörelsen därom genom
rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär af
styrelsen eller, där föreningen vid konkursens början trädt i likvidation,
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 7 Sami. 1 Afd. 46 Höft. 4

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

af likvidatorerna; dock må ny styrelse eller nya likvidatorer kunna
under konkursens fortgång i behörig ordning utses.

30 §.

Upplöses förening af annan anledning än i 26 eller 27 § sägs,
skall likvidation verkställas af styrelsens ledamöter såsom likvidatorer,
där ej, till följd af stadgarnas bestämmelse eller föreningens beslut, en
eller flere särskilda likvidatorer utses. Uppdraget att vara likvidator
anses gälla, intill dess likvidationen blifvit afslutad, men må när som
helst kunna af föreningen återkallas.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla upplösning,
hvarom i denna § sägs, med uppgift å dem, som äga verkställa likvidationen.
Afgår likvidator eller utses ny sådan, skall ock därom anmälan
för registrering ofördröjligen göras.

31 §.

Likvidatorerna åligga att ofördröjligen söka årsstämning å föreningens
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder.

32 §.

Om likvidatorers befogenhet att företräda förening och deras
skyldigheter gälle i tillämpliga delar, hvad angående styrelse är stadgadt.

33 §.

Under likvidation skall fullmakt eller afhandling-, som för förening
skriftligen utfärdas, underskrifvas på sätt i 16 § 1 mom. sägs
med tillägg af orden »i likvidation)).

Hvad i 16 § 2 mom. finnes föreskrifvet skall äga motsvarande
tillämpning under föreningens likvidation.

34 §.

Föreskrift, som jämlikt 4 § 12) meddelats om användningen af
förenings tillgångar, må ej gå i verkställighet, innan den i årsstämningen
utsatta dag är förbi och all veterlig gäld blifvit betald.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

Då likvidationen afslutats, skola likvidatorerna ofördröjligen göra
anmälan därom för registrering’.

O o

35 §.

Åtnöjes medlem ej med skifte af föreningens tillgångar eller med
åtgärd, som under likvidationen vidtagits, skall lian anhängiggöra sin
talan hos domstol inom ett år från den dag, likvidationen afslutades.
Försummas det, hafve han förlorat sin talan.

36 §.

Förening vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag
stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt
stadgarna har sitt säte.

Innehålla stadgarna föreskrift, att tvister mellan föreningen och
styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem skola hänskjutas till
afgörande af en eller flere skiljemän, äge den föreskrift samma verkan,
som skiljeaftal tillkommer, och gälle om påkallande af föreskriftens
tillämpning hvad om stämning i denna lag finnes stadgadt.

37 §.

Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller föreningsmedlemmar
denna lag eller föreningens stadgar, svare de för all däraf uppkommande
skada, en för alla och. alla för en.

38 §.

Hos Konungens befallningshafvande skall föras föreningsregister
för inskrifning af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola för registrering
anmälas.

39 §.

Anmälan till registret skall göras skriftligen hos Konungens befallningshafvande
i det län, inom hvilket styrelsen skall hafva sitt säte.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

Anmälningsskrifter med därtill hörande handlingar skola, särskild!
för hvarje förening-, förvaras såsom bilagor till registret.

40 §.

Har den anmälande icke iakttagit de föreskrifter, som finnas för
hvarje särskild! fall stadgade, eller pröfvas förenings stadgar eller beslut,
som för registrering anmäles, icke hafva i föreskrilven ordning tillkommit
eller ej stå i öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna lag,
eller åsyfta brottslig eller uppenbart osedlig verksamhet, skall registrering
vägras.

Vägras registrering, skall Konungens befallningshafvande ofördröjligen
hålla sökanden till hända eller, om han uppgifva postadress,
till honom med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse om
beslutet med skälen därför.

Har registrering af förening vägrats på den grund, att det i
stadgarna angifna föremålet för föreningens verksamhet är brottsligt eller
uppenbart osedligt, äge sökanden, där han är missnöjd med beslutet,
att å landet senast vid det lagtima ting, som infaller näst efter sextio
dagar från beslutets dag, och i stad inom sextio dagar från samma dag-,
genom ansökning hos rätten i den ort, där föreningens styrelse enligt
stadgarna skall hafva sitt säte, påkalla pröfning, huruvida hinder, som
nu är sagdt, möter mot föreningens registrering. Sådan ansökning skall
af rätten eller domaren delgifvas Konungens befallningshafvande, som
förordnar ombud att i målet föra det allmännas talan. Finner rätten
hinder, som ofvan sägs, ej möta mot föreningens registrering^ skall,
sedan beslutet härom vunnit laga kraft, Konungens befallningshafvande,
om i öfrigt hinder ej möter, på anmälan af föreningens styrelse bevilja
registrering.

År sökanden missnöjd med annat Konungens befallningshafvandes
beslut, hvarigenom registrering vägrats, äge sökanden att, vid talans
förlust, innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag däröfver
anföra besvär hos Konungen.

41 §.

Beviljas förenings registrering, läte Konungens befallningshafvande
i registret införa:

1) föreningens benämning;

2) föreningens ändamål;

8) den ort, där styrelsen har sitt säte;

Lagutskottets Utlåtande Nr 50. 20

4) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;

5) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade
att underteckna de skriftliga af handlingar, som för föreningen ingås.

Det ena exemplaret af stadgarna skall, försedt med bevis om
registreringen, till sökanden återställas.

42 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret
skett, skall den, om registrering beviljas, anmärkas i registret.

Registreras ändring i förenings stadgar, skall ena exemplaret af
det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden återställas,
försedt med bevis om registreringen.

Sker ändring i föreningens benämning, skall ny fullständig inskrifning
i registret göras.

Besluter förening, att styrelsens säte skall flyttas från ett län till
annat, har Konungens befallningshafvande, sedan beslutet härom registrerats,
att afföra föreningen ur sitt register och, för föreningens registrering
i det senare länet, till Konungens befallningshafvande därstädes
öfversända utdrag af registret med dithörande bilagor.

43 §.

Närmare föreskrifter om registrets förande meddelas af Konungen.

44 §.

Menar någon, att en i registret verkställd inskrifning länder honom
till förfång, må talan om registreringens upphäfvande föras vid rådstufvurätt
eu i den stad, där Konungens befallningshafvande har sitt säte.

45 §.

Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklaradt, att en i
registret gjord inskrifning ej bort ske, eller att något förhållande, hvarom
inskrifning skett, ändrats eller upphört, skall, på begäran af någondera
parten, anteckning därom göras i registret.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om förenings konkurs
eller jämlikt 26 eller 27 § beslutad likvidation, af öfverrätt förklaradt,
att offentlig stämning ej bort utfärdas eller att likvidation ej skolat ske,
skall anteckningen, på därom gjord ansökning, ur registret'' afföras.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

46 §.

Den, som i anmälan till registrering mot bättre vetande meddelar
oriktig uppgift, straffes med böter från och med tjugufem till och med ett
tusen kronor, där ej å förseelsen straff är utsatt i allmänna strafflagen.

47 §.

Asidosättes föreskrift, som är meddelad i 10 §, i 14 § 4 inom.,
30 § 2 mom. eller 34 § 2 inom., straffes den försumlige med böter
från och med fem till och med tre hundra kronor.

48 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till fulla gäldandet af böterna, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.

49 §.

Hvad i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning å

1) af främmande kristna eller mosaiska trosbekännare bildade församlingar,
som äga rätt till offentlig religionsöfning;

2) nationsföreningar eller med dem likställda föreningar vid rikets
universitet eller högskolor eller sammanslutningar af sådana föreningar,

3) föreningar, hvilkas stadgar blifvit af Konungen stadfästade,
innan denna lag träder i kraft.

Denna lag skall ej heller äga tillämpning å förening, som genom
idkande af handel eller annan verksamhet, hvarmed följer skyldighet
att föra handelsböcker, vill vinna annat ändamål än främjande, af medlemmarnas
ekonomiska intressen, utan skall om dylik förening gälla
hvad som innehålles i lagen om registrerade föreningar för ekonomisk
verksamhet den 28 juni 1895.

Ej heller göres genom denna lag ändring i hvad om föreningar
för visst ändamål eljest är i lag eller författning särskildt stadgadt.

Därest förening, som äger bestånd, då denna lag träder i. kraft,
och håller sina stadgar hemliga, vill utan iakttagande af föreskrifterna
i denna lag vinna offentligt erkännande om förmåga att förvärfva rättigheter
och ikläda sig skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet
söka, kära och svara, göre därom ansökning hos Konungen.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50. 31

50 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1911 och äga tillämpning
jämväl å då bestående föreningar; dock skola rättigheter och skyldigheter,
som dessförinnan uppkommit, bedömas efter äldre lag.»

Herr Pettersson från Södertälje har i sin motion anfört följande:

»Genom Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 83 till denna Riksdag
med förslag till lag angående föreningar har ett betydelsefullt steg tagits
till befriande af de ekonomiska föreningarna från åtskilliga hinder, som
lagstiftningen för närvarande uppställer för dessa föreningars gagnande
verksamhet. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke den af Kungl.
Maj:t sålunda föreslagna frigörelsen i några afseenden skulle kunna utan
våda göras mera omfattande.

I 3 § af lagförslaget uppställes såsom villkor för att ekonomisk
förening, som idkar handel eller annan verksamhet, hvarmed följer
skyldighet att föra handelsböcker, må få försälja till andra än medlemmar
i föreningen att sådan försäljning sker allenast mot kontant betalning.
Från denna regel medgifves dock undantag för förening, som
hufvudsakligen afsätter alster af medlemmarnes eller föreningens verksamhet
(så kallad produktionsförening). Mot nu nämnda regel torde
principiellt ej någon befogad invändning kunna framställas. Men af
praktiska skäl vore det säkerligen lämpligt att utsträcka undantaget till
att gälla äfven sådan ekonomisk förening, som har till uppgift att i
parti tillhandahålla andra föreningar varor. Den kooperativa rörelsens
storartade utveckling har nämligen medfört uppkomsten af så kallade
partihandelsföreningar, hvilka genom uppköp af varor i större partier
och dessas distribuerande till de egentliga konsumtionsföreningarna i
hög grad underlätta de senares uppgift att tillhandahålla sina medlemmar
billiga förnödenheter. En sådan partihandelsverksamhet utöfvas i
vårt land af Kooperativa Förbundet, i främsta rummet genom tillhandahållande
af varor till konsumtionsföreningar, som äro anslutna till förbundet,
men äfven, ehuru i mindre skala, genom försäljning till föreningar,
som icke anslutit sig till detsamma. I senare fallet brukar
försäljningen ske med skyldighet för köparen att erlägga betalning inom
30 dagar. Detta räknas visserligen inom partihandeln såsom »kontant
betalning». Men det kan vara tvifvelaktigt, huruvida icke bestämmelsen
i 3 § 1 mom. af lagförslaget, jämförd med 70 § af lagen om köp och
byte af lösegendom den 20 juni 1905, kommer att tolkas så, att äfven

Herr

Petterssons

motion.

32 Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

dylik partihandelsförening'' anses berättigad att sälja varor till konsumtionsförening,
som icke är medlem af densamma, endast om köpeskillingen
erlägges omedelbart, såsom nu sker vid minuthandel. En sådan inskränkning
i partihandelsföreningars verksamhet har antagligen icke
varit afsedd med förslaget. Att uttryckligen föreskrifva, att partihandelsförening
skall få sälja till utomstående mot betalning inom 30 dagar
torde emellertid ej heller vara lämpligt. Då å andra sidan någon verkligolägenhet
ej är att befara, om partihandelsföreningar få samma rätt att
sälja till utomstående som produktionsföreningar, torde det, såsom ofvan
antydts, af praktiska skäl vara riktigast att utsträcka det för de senare
i nu berörda hänseende medgifna undantag att gälla äfven för de förra.

I 8 § af lagförslaget ifrågasättes, att ekonomisk förenings stadgar
skola angifva bland annat, »7) huru stor del af föreningens årsvinst skall
afsättas till reservfond och till hvilket belopp reservfonden skall uppgå
för att afsättning ej skall behöfva äga ruin».

Denna bestämmelse utgår från antagandet, att alla ekonomiska
föreningars stadgar böra innehålla föreskrift om att årliga afsättningar
till reservfonden skola upphöra, sedan denna uppnått en viss storlek.
Detta antagande torde dock ej vara riktigt. För den kooperativa rörelsens
utveckling är det af stor vikt, att de kooperativa föreningarna
genom ständigt ökade reservfonder bereda sig möjlighet att steg lör
steg utvidga sin verksamhet, eventuellt äfven genom kombination af
produktionsverksamhet med en konsumtionsförenings verksamhetsområde.
I öfverensstämmelse härmed fordrar Kooperativa Förbundet af de organisationer,
som vilja ansluta sig till detsamma, att de i sina stadgar icke
innehålla föreskrift om begränsning af reservfonden. Det är uppenbart,
att en sådan fordran är ägnad att befordra uppkomsten af starka och
solida föreningar. Enär den kungl. propositionen i ifrågavarande hänseende
skulle leda till ett framtvingande af en begränsning af de ekonomiska
föreningarnas reservfonder och en sådan begränsning icke synes
vara påkallad af något verkligt behof, torde det vara lämpligt att i
ifrågavarande § inskjuta satsen »i händelse reservfonden skall vara till
beloppet begränsad)) framför orden »till hvilket belopp reservfonden» etc.

I 53 § lämnas bestämmelser om villkoren för åstadkommande af
ändring i förenings stadgar. Lagförslaget skiljer härvid mellan tre slag
af ändringsbeslut, nämligen

Do) beslut, hvarigenom den ansvarighet för ekonomisk förenings
förbindelser, som kan åligga föreningens medlemmar, skarpes;

2:o) beslut, afseende ändring af ekonomisk förenings stadgar i
fråga om

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

a) medlems rättighet att utträda ur föreningen,

b) inskränkning i afgående medlems rätt till utbekommande af
insats och vinstutdelning, där sådan inskränkning skall afse jämväl dem,
som vid frågans afgörande voro medlemmar i föreningen, samt

c) inskränkning i medlems rätt till årsvinst eller till föreningens
behållna tillgångar vid dess upplösning; samt

3:o) beslut om annan ändring af stadgarna.

För giltigheten af sådana ändringsbeslut, som omförmälas under
l:o) bär ofvan, erfordras enligt det kungliga lagförslaget, att samtliga
föreningens medlemmar förenat sig därom. För giltigheten af de under
2:o) uppräknade särskilda slag af ändringsbeslut erfordras, antingen att
samtliga medlemmar förenat sig därom eller att beslutet fattats å två på
hvarandra följande föreningssammanträden, däraf minst ett ordinarie,
och å det sammanträde, som sist hållits, biträdts af samtliga röstande.
För giltigheten af de under 3:o) nämnda ändringsbesluten erfordras slutligen,
antingen att samtliga medlemmar förenat sig därom eller att beslutet
fattats å två på hvarandra följande föreningssammanträden, däraf
minst ett ordinarie, och å det sammanträde, som sist hålles, biträdts af
minst två tredjedelar af de röstande. I fråga om nu nämnda bestämmelser
torde till en början kunna anmärkas, att det uppställda villkoret
för giltigheten af ändringsbeslut, hvarigenom föreningsmedlemmarnas
ansvarighet för föreningens förbindelser skärpes, skulle i tillämpningen
vålla de ekonomiska föreningarna synnerligen stora svårigheter och ofta
gorå det för en sådan förening omöjligt att genom erforderlig stadgeändring
konsolidera sin ställning. En sådan konsolidering sker ej sällan
genom ett beslut att höja beloppet af den insats, hvarmed hvarje medlem
skall deltaga i föreningen, därvid merendels tillika beslutas, att det
belopp, hvarmed förhöjningen skall ske, får inbetalas i vissa terminer,
antingen kontant eller medelst afdrag å den medlemmarna tillkommande
vinstutdelning. Ett sådant beslut, hvilket ingalunda behöfver innebära
något betungande för medlemmarna, men som kan vara ett oundgängligt
villkor för föreningens bestånd och utveckling, skulle genom antagande
af det kungliga förslaget i många fall alldeles omöjliggöras,
ty en höjning af insatserna kan ju sägas innebära en skärpning af
medlemmarnas ansvarighet. En ekonomisk förening kan bestå af flera
tusen medlemmar; det är tydligen förenadt med stora praktiska svårigheter
att erhålla alla dessas yttrande öfver en ifrågasatt stadgeändring,
och äfven om dessa svårigheter kunna öfvervinnas, synes det ej rimligt, att
en enda medlem skall kunna genom sitt veto förhindra ett för föreningen
Bih. till Riksd. Prof. 1910. 7 Sami. 1 Afd. 46 Höft. 5

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

nyttigt, kanske nödvändigt beslut. Häremot kan visserligen invändas, att
en person, som inträdt i en ekonomisk förening, ej rättvisligen bör kunna
mot sitt bestridande åläggas större ekonomisk risk än den han genom
sitt inträde i föreningen åtagit sig. Men en sådan orättvisa behöfver ej
inträda, om blott i dylika fall den, som ej vill biträda beslut om ansvarighetens
skärpning, erhåller ovillkorlig rätt att genast utträda ur
föreningen, d. v. s. om för dylika fall undantag medgifves från den bestämmelse,
som jämlikt 13 § må kunna finnas i stadgarna därom att
uppsägning ej får ske förrän efter viss tid, högst två ar, från inträdet
i föreningen. Om en sådan ovillkorlig rätt till omedelbart utträde medgifves
exempelvis alla de föreningsmedlemmar, hvilka inom tre månader
efter det föreningsbeslut om ansvarighetens skärpning fattats anmäla
sig därtill, synes det ej böra möta betänkligheter att i giltighetsafseende
likställa nu nämnda slag af ändringsbeslut med de under 3:o) här ofvan
nämnda, d. v. s. de, som kräfva antingen enhälligt beslut åt alla föreningens
medlemmar eller beslut å två sammanträden, därai minst ett
ordinarie, samt å det senaste sammanträdet minst 2/s majoritet.

De skäl, som nu anförts för öfverförande af den under l:o) omnämnda
gruppen af ändringsbeslut till grupp 3:o), tala äfven för öfverförande
till sistnämnda grupp jämväl af den under 2:o) c) upptagna
gruppen af ändringsbeslut. Endast beträffande de under 2: o) a) och b)
upptagna grupperna af ändringsbeslut synes det vara nödvändigt att
bibehålla de stränga villkoren för giltigheten, som ligger i krafvet på
ej blott två sammanträdesbeslut, utan äfven enhälligt beslut af det
senast hållna.

I 55 § uppställes såsom villkor för giltigheten af vissa andra
beslut af förening än sådana, som afse ändring i stadgarna, att beslutet
antingen biträdts af föreningens samtliga medlemmar eller ock fattats
å två på hvarandra följande föreningssammanträden, däraf minst ett
ordinarie, och å det sammanträde, som sist hålles, biträdts af minst 2/s
af de röstande. Ifrågavarande beslut äro de, som afse

l:o) förenings trädande i likvidation i andra fall än i 60 § sägs,
2: o) föryttring af all förenings egendom eller den väsentligaste
delen däraf eller sådant bemyndigande för styrelsen, som innefattar befogenhet
till dylik föryttring, samt

3:o) upplåtelse under nyttjanderätt af all föreningsegendom eller
den väsentligaste delen däraf eller sådant bemyndigande lör styrelsen,
som innefattar befogenhet till dylik upplåtelse.

Det torde ej vara något att invända mot att ifrågavarande villkor
uppställes för giltigheten af de under l:o) och 2:o) omnämnda grupperna

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

af beslut. Däremot skulle säkerligen de ekonomiska föreningarnas rörelsefrihet
obehörigen kringskäras, om villkoret skulle gälla äfven de under
3:o) nämnda besluten. Det kan inträffa, att en produktionsförening önskar
för viss tid utarrendera sin fabrik, därför att kapital för dess drifvande
för tillfället saknas. Om 55 § i det kungliga förslaget upphöjes till
lag, skulle föreningen ej kunna träffa aftal härom, med mindre frågan
behandlas å två möten, däraf det ena ordinarie, samt förslaget på det
senare sammanträdet antagits med 2/3 majoritet. Om nu föreningen har
ordinarie möte endast en gång om året, kan ett dylikt villkor vålla,
att ett för föreningen förmånligt arrendeaftal icke kan träffas, hvarigenom
stor förlust kan uppkomma. Det är därför för de ekonomiska
föreningarnas utveckling önskvärdt, att från 55 §:s tillämplighetsområde
undantagas alla beslut, som endast afse upplåtelse af förenings egendom
under nyttjanderätt.

Mot 58 § (motsvarande 49 § i det till lagrådet remitterade förslaget)
har lagrådet enhälligt uttalat sina betänkligheter. Dessa betänkligheter
afsågo bestämmelsen, att rätten skulle kunna på yrkande af justitiekansleren
eller Konungens befallningshafvande förklara ekonomisk förening
skyldig att genast träda i likvidation, om dess verksamhet funnes
»strida mot lag eller författning». I den kungliga propositionen har i
stället föreskrifvits, att likvidation skulle kunna af rätten beslutas, då
förenings verksamhet finnes vara »lagstridig». Sistnämnda uttryck torde
emellertid i lika hög grad som lydelsen af 49 § i det äldre förslaget
träffas af lagrådets anmärkning, att det är otydligt, huru mycket stadgandet
innebär utöfver tvångsupplösning af förening hvars verksamhet
pröfvats vara brottslig, samt att det är föga rimligt att — om med
lagstridig verksamhet skall förstås åtminstone den som består i upprepadt
öfverträdande af ett uttryckligt civilt lagbud — anordna ett inskridande
mot förening från det allmännas sida, därför att föreningen
gjort, sig skyldig till åsidosättande af sådana privaträttsliga stadganden
som exempelvis dem, Indika reglera köpares skyldigheter mot säljare
eller hyresgästs mot hyresvärd. Chefen för justitiedepartementet har
mot lagrådets anmärkning åberopat, att det ej vore följdriktigt att
jämlikt 88 § i förslaget förhindra registrering af förening, hvars ändamål
går ut på lagstridig verksamhet, men icke medgifva tvångsupplösning,
då verksamheten visar sig vara af lagstridig beskaffenhet. I anledning
häraf må erinras, att en förening, hvars »ändamål» icke »går ut på
lagstridig verksamhet», tilläfventyrs kan anses af den ena eller andra
myndigheten hafva i ett eller annat afseende gjort sig skyldig till lagstridig
verksamhet samt af sådan anledning obehörigen utsättas för

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

trakasserier, om förslaget i denna del upphöjes till lag. Med hänsyn
till hvad sålunda anförts, torde det vara tryggast att stadgandet i 58 §,
första stycket, begränsas till de fall att förenings verksamhet finnes
vara brottslig eller uppenbar osedlig.

I 99 § har för vissa förseelser mot lagens bestämmelser föreslagits
en strafflatitud af böter från och med 25 till och med 5,000 kronor.
I den nu gällande lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet
den 28 juni 1895 är motsvarande latitud böter från och med
25 till och med 1,000 kronor. Då de brott, om hvilka här är fråga,
delvis kunna vara af ganska ursäktlig beskaffenhet och då de i svårare
fall torde hemfalla under den allmänna strafflagens bestämmelser, synes
det föreslagna bötesmaximum vara onödigt högt. Ett bibehållande af
det nuvarande maximibeloppet för ifrågavarande bötestraffet, 1,000
kronor, torde i stället kunna förordas, då det icke försports att detsamma
i något fall skulle visa sig otillräckligt.

Under åberopande af det här ofvan anförda, tillåter jag mig
föreslå,

att Riksdagen i Kung!. Maj:ts nådiga proposition
nr 83 med förslag till lag om föreningar måtte besluta
följande ändringar, nämligen:

a) '' att i slutet af 3 § 1 mom. tillfogas följande
ord:

»ej heller i fråga om förening, som har till uppgift att i parti

tillhandahålla andra föreningar varor».

b) att 8 § skall erhålla följande ändrade lydelse:

»Ekonomisk förenings stadgar skola angifva

1) — — (= det kungliga förslaget);

2) -- »

3) -- »

4) -- »

5) — — »

6) -- »

7) huru stor del af föreningens årsvinst skall afsättas till reservfond
och i händelse reservfonden skall vara till beloppet, begränsad, till
hvilket belopp reservfonden skall uppgå, för att alsättning al årsvinst
ej skall behöfva äga rum.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

10)

11)

12)

c) att 53 § skall erhålla följande ändrade lydelse:

--(= det kungliga förslaget);

Beslut afseende ändring af ekonomisk förenings stadgar i fråga om
medlems rättighet att utträda ur föreningen eller sådan ändring af
stadgarna, att afgående medlems rätt, hvarom i 17 § under 2) är
sagdt, inskränkes, vare, där ändringen skall afse jämväl dem, som vid
frågans afgörande voro medlemmar i föreningen, ej giltigt, med mindre
samtliga medlemmarna förenat sig därom, eller beslutet fattats å två på
hvarandra följande föreningssamm anträd en, däraf minst ett ordinarie,
och å det sammanträde, som sist hålles, biträdts af samtliga röstande.

Beslut om annan ändring--(= den kungl. propositionen) — —

två tredjedelar af de röstande.

År för — — (= den kungl. propositionen) — -— efterrättelse.

Har i stadgarna — — (= den kungl. propositionen) — — medgifvande
ändras.

Har förening i den ordning ofvan stadgats besluta sådan ändring af
stadgarna, att den ansvarighet för föreningens förbindelser, som kan åligga
föreningens medlemmar, därigenom skärpts, eller att medlems rätt till årsvinst
eller till föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning inskränkts,
vore enhvar medlem af föreningen, som icke åtnöjes med sådan ändring,
berättigad att, efter uppsägning inom tre månader efter det ändrings frågan
slutligen afgjordes, omedelbart vinna utträde ur föreningen, utan hinder
däraf att i stadgarna må finnas föreskrift att uppsägning ej får ske förrän
efter viss tid från inträdet i föreningen samt att sådan tid ej gått
titt ända.

d) att 55 § skall erhålla följande ändrade lydelse:

»I fråga om giltighet af beslut om förenings trädande i likvidation
i andra fall än i 60 § sägs eller om föryttring af all förenings
egendom eller den väsentligaste delen däraf eller om sådant bemyndigande
åt styrelsen, som innefattar befogenhet till dylik föryttring,
vare lag, som i 53 § 2 och 3 mom. sägs»;

Herr

Byströms

motion.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

e) att 58 § skall erhålla följande ändrade lydelse:

»Finnes förenings verksamhet vara brottslig eller uppenbart osedlig,
äge rätten» etc. (= den kungl. propositionen)--bestämmelserna

i 3 § 1 mom.;

f) att 99 § skall erhålla följande ändrade lydelse:

»Med böter från och med 25 till och med 1,000 kronor straffes
etc. (= den kungl. propositionen) — — strängare straff».

Herr Byström har i sin motion anfört följande:

»Kungl. Maj:ts till Riksdagen framlämnade förslag till lag om
föreningar synes mig vara för omfattande och inveckladt, hvad det
gäller så kallade ideella föreningar.

Föreningar för ekonomisk verksamhet och ideella föreningar böra
få hvar sina lagar.

På grund häraf hemställes, att Riksdagen ville med afslag å Kungl.
Maj:ts nådiga proposition, nr 83, med förslag till lag om föreningar
besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kung!. Ma:jt
inkomma till Riksdagen med nytt förslag till lag för ideella föreningar.»

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

Utskottets yttrande.

Förslaget till lag om föreningar.

I skrifvelse den 10 maj 1899 anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser,
hvarigenom den rättsliga ställning, som kunde pröfvas höra
tillerkännas annan förening än sådan, som har ekonomisk verksamhet
till sin uppgift, måtte lämpligen regleras. I denna skrifvelse erinrades,
hurusom 1895 års lagstiftning angående registrerade föreningar för
ekonomisk verksamhet hos såväl domstolarna som allmänheten framkallat
tvekan, huruvida den omständigheten, att rättskapacitet uttryckligen
tillerkänts de registrerade föreningarna, finge auses innebära, att
andra föreningar vore därifrån uteslutna. Osäkerheten ifråga om föreningars
rättsliga natur sträckte sig äfven till deras inre förhållanden,
i hvilket hänseende erinrades, hurusom spörsmålet, i hvilken form rättsgiltiga
beslut i föreningars angelägenheter skulle fattas, mången gång
föranledt svårigheter. Slutligen betonades önskvärdheten däraf, att, på
samma gång reda och säkerhet åstadkommes inom föreningsväsendet,
skälig hänsyn toges till bevarande af den frihet, som utgjorde en förutsättning
för utvecklingens ostörda gång på detta område, hvadan en så
genomgripande lagstiftning som den, som införts i fråga om vissa slag
af ekonomiska föreningar, knappast vore lämplig för föreningar i allmänhet.

Sedan Kungl. Maj:t den 29 november 1901 uppdragit åt särskilda
kommitterade att utarbeta förslag till bland annat lagbestämmelser i
det af Riksdagen i nämnda skrifvelse begärda afseendet, afgåfvo kommitterade
den 21 december 1903 betänkande med förslag bland annat
till lag om registrerade föreningar för annan än ekonomisk verksamhet.
Sedan detta förslag i vissa delar undergått omarbetning, inhämtades
öfver detsamma högsta domstolens utlåtande, som afgafs den 28 november
1907.

40 Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

I skrifvelse den 11 maj 1897 anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t
täcktes för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser därom,
att i firma för registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet ej
måtte obehörigen intagas namnet å annans fasta egendom, samt i
skrifvelse den 29 april 1902, att Kungl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande,
huruvida och under hvilka villkor en minoritet inom registrerad
förening för ekonomisk verksamhet skulle äga besluta, att en utom
föreningen stående, för revisionsuppdrag särskildt kvalificerad person
skulle deltaga i den lagstadgade granskningen af styrelsens förvaltning
och föreningens räkenskaper, samt för Riksdagen framlägga förslag till
de lagstiftningsåtgärder härutinnan, hvartill förhållandena kunde föranleda.
I skrifvelse den 12 maj 1905 anhöll vidare Riksdagen, det
täcktes Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, i hvad mån och under
hvilka villkor s. k. konsumtionsförening kunde medgifvas rätt att sälja
äfven till andra än dem, som af föreningen vore medlemmar, samt för
Riksdagen framlägga det förslag till lagbestämmelse därom, hvartill
förhållandena ansåges föranleda.

De tre senast nämnda skrifvelserna öfverlämnades till den den 27
januari 1905 tillsatta s. k. aktiebolagskommittén med uppdrag att.upprätta
förslag till sådana ändringar i lagen om registrerade föreningar
för ekonomisk verksamhet, som kunde föranledas af i ämnet gjorda
framställningar eller eljest kunde anses böra äga rum i sammanhang
med aktiebolagslagens revision. Den 5 februari 1908 afgaf denna
kommitté betänkande, innefattande bland annat förslag till lag om
registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet.

På grundvalen af sistnämnda förslag samt förut omförmälda af
högsta domstolen granskade förslag till lag om föreningar för annan
än ekonomisk verksamhet utarbetades sedermera inom justitiedepartementet
det förslag till lag om föreningar, omfattande såväl ekonomiska
som ideella föreningar, som, sedan detsamma granskats af lagrådet och
i anledning däraf omarbetats, nu förelagts Riksdagen.

I omförmälda motioner af herrar Blomberg in. fl., Åkerman och
Byström har yrkats, att propositionen i fråga icke måtte af Riksdagen
bifallas. Iierr Åkerman har föreslagit till antagande i stället det i
ofvanintagna af honom väckta motion innefattade förslag till lag om
registrerade ideella föreningar, hvaremot herr Byström yrkat, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om nytt förslag till
lag för ideella föreningar.

Nyssnämnda motionärer finna det nu framlagda förslaget för om -

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

fattande och inveckladt. Särskildt vore bestämmelserna för de ideella
föreningarna onödigt betungande. Det faktiska tvång att genom registrering
underkasta sig sagda bestämmelser, som förslaget innebär, vore,
tramhålles det, skadligt för sistnämnda föreningar. Det vore äfven
onödigt, då det måste anses fastslaget, att ideella föreningar, som antagit
stadgar af en viss fullständighet, vore att betrakta såsom juridiska personer
med full rättskapacitet.

1895 års lag om registrerade föreningar afser som bekant endast
föreningar för ekonomisk verksamhet med uppgift att på visst sätt,
som i lagens 1 § omförmäles, främja medlemmarnas ekonomiska intressen.
Utanför lagstiftningen falla sålunda dels föreningar, som verka
för andra syften än medlemmarnas ekonomiska intressen, eller hvilkas
ändamål går ut på att främja medlemmarnas ekonomiska intressen utan
att dock idka ekonomisk verksamhet, dels ock föreningar med sådan
ekonomisk verksamhet för medlemmarnas ekonomiska intressen, som ej
afses i berörda lag. Med afseende å det förra slaget af föreningar lär
man väl såväl före som efter 1895 års lagstiftning hafva ansett sig böra
under viss förutsättning tillerkänna dem rättsförmåga och i sådant
afseende fordrat, att deras organisation erhållit en viss fasthet, i allmänhet
uttryckt i beskaffenheten af deras stadgar. Beträffande det
senare slaget af sammanslutningar är frågan om deras rättsliga ställning
mera oviss.

Att ett starkt behof föreligger att genom lagstiftning få den
osäkerhet, som i omförmälda afseende råder, undanröjd, lär icke kunna
jäfvas. Känslan af det menliga i denna osäkerhet låg också till grund
för Riksdagens ofvanberörda skrifvelse den 10° maj 1899 med begäran
om ny lagstiftning. Den af motionären herr Åkerman framhållna omständigheten,
att sedan dess meningarna blifvit mer stadgade om vissa
af de af 1895 års lagstiftning ej berörda föreningars rättskapacitet
under angifven förutsättning, undanröjer ej detta behof, då, såsom
erfarenheten äfven i senaste tid visat, osäkerheten alltjämt fortfar i fråga
om förhandenvaron i särskilda fall af denna förutsättning.

Förslaget, som har afseende å alla slags föreningar, hvilka ej
uttryckligen undantagits, löser nu denna fråga sålunda, att förening,
hvilken, ej blifvit registrerad, ej kan förvärfva fast egendom och ej
heller inför domstol eller annan myndighet göra fordran eller annan
rättighet gällande. Handla ledamöter af oregistrerad förenings styrelse
eller medlemmar i föreningen eller andra å föreningens vägnar, svara
de, som i åtgärden eller beslutet deltagit, för uppkommande förBih.
till Riksd. Prot. 1910. 7 Sami. 1 Afd. 46 Häft. 6

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

bindelser såsom för annan sin gäld, en för alla och alla för en.
Förslaget utgår i nämnda afseende därifrån, att, om en förening iklädt
sig juridiskt bindande förpliktelser mot tredje man, det ej kan lämnas
åt föreningen att afgöra, huruvida dessa förpliktelser skola kunna mot
densamma utkräfvas. Detta anses därför höra kunna ske oberoende
af registrering. Att åter göra rättigheter mot annan gällande, är
den förmån, för hvars vinnande föreningen måste underkasta sig registrering,
och därmed att drifva sin verksamhet enligt i lagstiftningen
gifna betryggande regler. Fn ledamot af lagrådet yttrar härom bland
annat följande:

»I registreringen ligger i själfva verket den enda praktiskt genomförbara
utvägen för samhället att åt eu lagstiftning om föreningar
bereda någon effektivitet, och för så vidt man i likhet med mig anser
det utgöra ett samhällsintresse, att sådana föreningar, som skola i större
omfattning träda i rättsförhållande till utomstående, inrättas och verka
i enlighet med vissa af lagstiftningen uppställda hufvudprinciper, är
det alltså af vikt, att de driffjädrar, som skola framkalla registrering,
icke försvagas. Detta skulle emellertid tydligen blifva fallet, därest full
rättskapacitet tillerkändes äfven oregistrerade föreningar. Rättskapacitet
är naturligtvis — äfven om den under vissa säregna omständigheter
skulle betraktas såsom ett ondt — dock för det stora antalet associationer
att anse såsom en förmån och utgör ofta, framför allt för ekonomisk
förening, en nödvändig förutsättning för utöfvande af den verksamhet
föreningen gjort till sin uppgift. Skulle allt samband mellan
registrering och rättskapacitet upphöra, kvarstode såsom anledning att
söka registrering endast stadgandet om personlig ansvarighet för dem,
som handla å oregistrerad förenings vägnar; och detta stadgande torde,
om ock i regel effektivt, dock icke under alla förhållanden vara ägnadt
att framkalla registrering, där sådan borde komma till stånd, i det omständigheterna
mången gång äfven i föreningar med större omfattning
och affärsförbindelser kunna vara sådana, att den personliga ansvarigheten
ej skulle medföra någon verklig risk för föreningsrepresentanterna.»

Med hänsyn till vikten af stadga och säkerhet i fastighetsväsendet
har det ansetts vara af nöden, att fastighetsförvärf undantages från
området för oregistrerade föreningars rättskapacitet.

Af det anförda torde med tillräcklig tydlighet framgå, att en
lagstiftning, som i likhet med den i herr Åkermans motion påyrkade,
ej tillerkänner registreringen annan rättsverkan än den af ett på förhand
gifvet erkännande, att föreningen är af beskaffenhet att äga
en rättskapacitet, som äfven därförutan kunde tillkomma densamma,

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

skulle vara föga verksam för rådande af bot just å de ofvan framhållna
missförhållanden, hvilkas undanröjande i främsta rummet skulle afses
med den här ifrågavarande lagstiftningen.

Den ofvan berörda kommitté, som år 1903 afgaf förslag till lag
om registrerade föreningar för annan än ekonomisk verksamhet framhåller,
att vid det åt kommittén uppdragna lagstiftningsarbetet i fråga
om föreningar för annan än ekonomisk verksamhet det spörsmålet legat
nära, huruvida icke en reglering af föreningsväsendet lämpligast vunnes
därigenom, att stadgandena rörande såväl ekonomiska som icke ekonomiska
föreningar sammanfördes i en gemensam lag. Att sådant i flera
hänseenden skulle föranleda till ökad enkelhet, reda och öfverskådlighet
syntes kommittén otvifvelaktigt, och därest föreningslagstiftningen
i sin helhet på en gång blifvit föremål för utarbetande, hade
måhända öfvervägande skäl funnits för ett sådant förfarande. I väsentlig
män annorlunda ställde sig dock enligt kommittén saken, då lagstiftningen
om ekonomiska föreningar redan förelåge.

Kommitténs nämnda tanke har emellertid nu af Kungl. Maj:t upptagits.

I det till lagrådet remitterade förevarande lagförslaget hade stadgandena
om de ekonomiska och de ideella föreningarna upptagits i särskilda
afdelningar, hvarvid beträffande de senare hänvisning ofta skedde
till stadgandena rörande de förra. Med afseende härå anförde lagrådet,
att afdelningen om ideella föreningar tedde sig ganska svår att till sitt
innehåll öfverskåda. För afhjälpande af denna brist hos förslaget ansåg
lagrådet det böra tagas i öfvervägande, huruvida icke de båda afdelningarne
om ekonomiska föreningar och om ideella föreningar kunde
samarbetas på det sätt, att, där en regel i själfva verket vore gemensam
för båda föreningstyperna, en enda för dem båda afsedd bestämmelse
meddelades, men i alla fall, där olika regler skulle gälla, de särskilda
bestämmelserna borde upptagas i omedelbart sammanhang. Fn uppställning
af denna beskaffenhet syntes ej kunna möta större svårigheter
och underlättades i hvarje fall om — såsom ett iakttagande af lagrådets
erinringar skulle föranleda — olikheterna mellan reglerna för ekonomiska
och för ideella föreningar blefve väsentligen färre än enligt förslaget.

Med anledning af hvad emot den metod, som härvid i förslaget
kommit till uttryck, anförts, får utskottet erinra, att många föreningar,
som rättsligen inbegripas under uttrycket ideella, med sina synnerligen
skiftande uppgifter sinsemellan ofta förete större olikhet än som kan
förefinnas mellan de senare å ena sidan och hvad som förstås med för -

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

eningar för ekonomisk verksamhet å den andra. En del bestämmelser
äfven för nämnda båda olika kategorier af föreningar blifva i allt fall
gemensamma. Gränsen mellan dem är äfven ofta svår att bestämma. För
öfvergång från det ena till det andra slaget böra vidare gifvetvis, såsom
också skett i förslaget, regler lämnas. Naturligtvis kan man vid den förevarande
lagstiftningen såsom eljest gå mer eller mindre långt i detaljer.
Lagstiftningens lämplighet beror i hvarje fall — och därom lär icke
kunna tvistas — icke på att stadganden för en del fall icke lämnas, utan
fast mer på förmågan hos de regler, som gifvas, att tillfredsställande anpassa
sig efter det praktiska samhällsbehofvet.

Beträffande det närmare innehållet i frågavarande förslag får utskottet
hänvisa till den kungl. propositionen samt därvid fogade utdrag
af i statsrådet, högsta domstolen och lagrådet förda protokoll.

Utskottet har funnit förslaget vara af beskaffenhet att kunna läggas
till grund för lagstiftning. Den granskning af förslaget samt de i anledning
af detsamma af herrar Nilsson, Christiernson1 Pettersson från Södertälje
och Jönsson väckta ofvanintagna motionerna, utskottet företagit,
har gifvit anledning till följande erinringar.

1 §''

Herr Christiernson har beträffande tredje stycket i denna §:s första
moment yrkat, att efter ordet »medlemmarnas)) skulle tilläggas »eller
föreningens».

Då emellertid under det senare i §:n förekommande uttrycket
»idka annan ekonomisk verksamhet» tydligen inbegripes hvad motionären
här åsyftar, har utskottet ansett sagda tillägg obehöflig!.

Med afseende å det af samma motionär i fråga om berörda moments
fjärde stycke påyrkade tillägget »eller lokaler åt föreningen» skulle det
icke vara lämpligt, att, såsom där af kunde blifva följden, till ekonomisk
skulle hänföras en förening, så snart den hade till ändamål att förskaffa
sig lokaler. Enligt förslagets 2 § står det för öfrigt hvarje ideell förening,
som så önskar, öppet att, oafsedt dess ändamål, blifva inregistrerad
såsom ekonomisk förening. Äfven sistnämnda tillägg har därför utskottet
funnit sig böra afstyrka.

3 §''

I ofvanberörda skrifvelse af den 12 maj 1905, däri Piksdagen
anhöll om öfvervägande, i hvad mån och under hvilka villkor konsum -

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

tionsförening kunde medgifvas rätt att sälja äfven till andra än dem,
som vore medlemmar i föreningen, framhölls, att det vore af vikt, att
man i eftergift i omförmälda hänseende icke ginge längre än hvad af
ifrågavarande föreningars egentliga syfte och verksamhetsområde påkallades.
Om det nämligen för att en konsumtionsförenings syfte skulle
i möjligaste mån vinnas och dess verksamhet i medlemmarnas intresse
befrämjas kunde vara erforderligt, att det uttryckligen medgåfves föreningen
att afyttra förnödenheter äfven till utomstående, torde det icke
vara nödigt eller lämpligt, att en sådan förening sattes i tillfälle att
bedrifva en egentlig handelsverksamhet allenast eller hufvudsakligen i
syfte att bereda medlemmarna vinst af en dylik rörelse. För bedrifvande
af egentlig handelsrörelse vore föreningen såsom sammanslutningsform
icke afsedd, och såväl det allmännas som tredje mans intresse kräfde,
att såsom underlag för utöfvande af sådan verksamhet i associationens
form förefunnes antingen den oinskränkta personliga ansvarighet, som
stadgats för delägare i handelsbolag, eller den säkerhet, som utgjordes
af ett aktiebolags i form af aktiekapital befintliga tillgång.

Aktiebolag skommittén framhöll, att det icke kunde ifrågasättas att
medgifva de ifrågavarande föreningarna rätt till handelsrörelse i hvilken
omfattning som. helst, utan vore begränsning nödig. Ett godkännande
af grundsatsen om obegränsad försäljningsrätt skulle säkert icke innebära
ett förtydligande eller ens en modifikation af gällande lag utan
äga en vida viktigare innebörd. Godkände man en dylik grundsats,
kunde man ej undgå att taga grundprinciperna för föreningslagstiftningen
under ompröfning. En sådan pröfning tillkomme icke kommittén,
men så mycket kunde och borde dock sägas, att det syntes
förenadt med stora betänkligheter att utan en ganska betydande omläggning
af grunderna för hithörande lagstiftning medgifva föreningarna
verksamhet i obegränsad omfattning. I saknad såväl af ett visst fixeradt
och med tillräckliga rättsliga garantier omgärdadt kapital som ock af
skyldighet för medlemmarna att personligen ansvara för föreningens
förbindelser erbjöde föreningen knappast en betryggande kreditbas.

I enlighet med hvad kommittén anförde föreslog kommittén, att,
om förening med syfte att åt medlemmarne anskaffa lifsmedel eller
andra förnödenheter ville försälja förnödenheter till andra än medlemmar
i föreningen, skulle bestämmelse härom intagas i stadgarna. Sådan
försäljning finge dock enligt kommittén ej äga rum i större omfattning
än att försäljningssumman för hvad under ett kalenderår afyttrats till
andra än medlemmar uppginge till högst en fjärdedel af försäljningssumman
för samtliga under året afyttrade förnödenheter. Vidare före -

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

slog kommittén, att styrelsen för konsumtionsförening, som ägde sälja
till andra än föreningens medlemmar, skulle inom tre månader efter
hvarje kalenderårs slut till registreringsmyndigheten ingifva eu uppgift
å dels hela omsättningssumman under året och dels försäljningssumman
för de förnödenheter, som under året försålts till andra än medlemmar.
Vid uppgiften skulle fogas utdrag af räkenskaperna till bestyrkande af
uppgiftens riktighet. Registreringsmjmdigheten hade således att kontrollera,
huruvida förening öfverskridit sin befogenhet uti ifrågavarande
hänseende. Hade så ägt rum, var enligt förslaget styrelseledamot,
med hvars vetskap det skett, eller som underlåtit att hålla nödig uppsikt
öfver föreningens rörelse, förfallen till straff, böter från och med 5 till
och med 500 kronor.

Mot detta kommitténs förslag framhöll föredragande departementschefen,
att den af kommittén anordnade kontrollen öfver att den medgifna
försäljningsrätten ej öfverskredes torde vara fullständigt illusorisk,
och att det öfverhufvud torde vara alldeles omöjligt att i sådant afseende
praktiskt genomföra en effektiv kontroll.

I stället förordade departementschefen den bestämmelse, som nu
innehålles i förslaget. Att anordna en kontroll öfver efterlefnaden af
detta stadgande syntes departementschefen obehöfligt. Tillräckligt syntes
honom vara, att den, som förestode föreningens rörelse, blefve skyldig
att ansvara för all den skada, som uppkomme af den skedda försäljningen,
och sålunda blefve personligen ansvarig för inbetalning af sådan
föreningens fordran, som uppkomme genom kreditförsäljning till utomstående.
Från konsumtionsföreningarnas egen synpunkt sedt fann departementschefen
så mycket mindre möta några betänkligheter mot den
af honom förordade inskränkningen i deras försäljningsrätt, som det
numera bland dem torde vara allmän regel, att försäljning finge äga
rum allenast mot kontant betalning.

Lika med föredragande departementschefen finner äfven utskottet,
att den af kommittén föreslagna metoden för begränsning af de ifrågavarande
föreningarnas rätt att sälja till utomstående icke kan godtagas.
Men äfven den nu föreslagna utvägen lider enligt utskottets mening
af brister. Om det, på sätt departementschefen framhåller, bland konsumtionsföreningarna
är allmän regel, att försäljning öfverhufvud medgifves
allenast mot kontant betalning, skulle ju, förutsatt att nämnda
regel uppehölles, den rätt nämnda föreningar genom det nu föreliggande
förslaget erhölle faktiskt blifva liktydig med en alldeles obegränsad rätt
att försälja till hvem som helst. Härtill kommer svårigheten att för -

Lagutskottets Utlåtande Nr 50. 47

hindra öfverskridande af ett sådant medgifvande, som det förslaget
lämnar. Den nämnda garanti, som härutinnan — enligt förslagets 103
§ 3 mom. — gifves, nämligen att den, som förestått rörelsen, skall
vara. ansvarig för skada, som uppkommer af den sålunda skedda försäljningen,
synes uppenbart otillräcklig.

Men äfven frånsedt svårigheten att finna en praktiskt antaglig
metod för en nödvändig begränsning i den ifrågasatta försäljningsrätten,
om den medgifves, finner sig utskottet från principiell synpunkt icke
kunna förorda en dylik rätt.

De. principei, enligt hvilka föreningarna 1 1895 års lag erhållit
sin rättsliga daning, äro betingade af den begränsning i verksamhetens
omfattning, som man ansett tillhöra föreningsbegreppet — en begränsning,
som har den betydelsen, att verksamheten icke får sträckas längre
än som påkallas af syftet att främja medlemmarnas hushållning. Af
nämnda syfte kan den nu ifrågasatta vidtgående rätten för konsumtionsföreningarna
enligt utskottets mening icke följa. Fastmer skulle en
dylik rätt konsekvent kunna föra föreningarna in på en verksamhet, där
den rena vinsten blefve hufvudändamålet, och hvilken alltså vore af
helt annan art än som öfverensstämmer med föreningens ändamål och
föreningsbegreppet. När man betänker, att föreningen i motsats mot
bolaget just karakteriseras såsom en sammanslutning med växlande
kapital och medlemsantal, synes den fara för den allmänna krediten,
som skulle kunna följa af en dylik verksamhet, i ögonen fallande. För
sådan verksamhet, bedrifven af en association med ett flertal medlemmar,
är aktiebolagsformen afsedd. Äfven där kunna ju insatserna — aktiekapitalet
— ökas eller minskas. Men hvarje åtgärd i sådant syfte är kringgärdad
af särskilda garantier, som icke finnas i fråga om föreningar,
hvilka principiellt medgifva medlemmars intagande och afgång snart
sagdt utan begränsning.

En rätt till sådan partiförsäljning af varor, som den i herrar
Christiernsons och Petterssons motioner påyrkade, synes utskottet iämväl
ingifva allvarsamma farhågor.

Af anförda skäl har utskottet ansett rätt att försälja till andra än
medlemmar icke böra medgifvas ifrågavarande föreningar och i sådant
syfte vidtagit en ändring i denna §.

Vid öfverträdelse af det härvid af utskottet föreslagna förbud bör
följa straff för olaga handel.

Med anledning af det i herr Christiernsons motion gjorda yrkande
om uttalande i lagen, »att inregistrerad förening äger rätt att på de

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

närmare villkor, som stadgas i 3 §, idka handel med icke medlemmar»,
får utskottet framhålla, att med det innehåll af undantagsstadgande,
som gifvits åt första momentet af denna §, tvekan icke synes möjlig
om hvad som — beträffande föreningar, som ej idka handel eller
verksamhet, hvarmed följer skyldighet att föra handelsböcker — skall
utgöra regel i fråga om förhållandet mellan föreningen och andra än
medlemmar i densamma.

8 §•

Herrar Christiernson och Pettersson hafva i sina motioner hemställt
om sådant förtydligande af hvad under 7) i denna § föreskrifves därom,
att föreningens stadgar skola angifva, till hvilket belopp reservfonden
skall uppgå för att afsättning af årsvinst ej skall behöfva äga rum, att
sagda bestämmelse skall tillämpas endast, om reservfonden skall vara
till beloppet begränsad.

Utskottet har på de i herr Petterssons motion anförda skäl funnit
sig böra tillmötesgå detta yrkande och för sådant ändamål föreslagit
en ändring i §:n i förenämnda del.

11 §.

I herrar Nilssons och Jönssons motioner föreslås, att den i förslagets
80 och 81 §§ meddelade föreskrift, att vid fråga om ekonomiska
föreningar med personligen ansvariga medlemmar anmälan för registrering
skall göras om medlems inträde i föreningen eller afgång därur
(80 §) äfvensom årlig förteckning å medlemmarna ingifvas till registreringsmyndigheten
(81 §), måtte utgå och i stället ersättas med föreskrift,
att i den förteckning öfver medlemmarna i hvarje förening, som
enligt förevarande § skall föras, skall upptagas jämväl det antal insatser,
hvarmed hvarje medlem deltager i föreningen.

Det synes utskottet, att den i denna § afsedda förteckning icke
kan i de af motionären påyrkade afseenden tillerkännas samma verkan
gent emot tredje man som det af offentlig myndighet förda föreningsregistret
och kungörandet af hvad däri införes. Utskottet kan alltså
icke finna tillräckliga skäl för afvikelse från det kungl. förslagets ståndpunkt
i detta afseende, hvilken öfverensstämmer med gällande lag.

Ej heller synes det utskottet behöfligt att i lagen upptaga den af
bemäldå motionärer påyrkade föreskrift, att i förteckningen medlemmarna
skola betecknas med nummer i löpande följd.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

Herr Christiernson liar yrkat, att andra momentet af denna § måtte
utgå. Ej heller härutinnan har utskottet funnit anledning till afvikelse
från gällande lag. Utskottet får alltså afstyrka äfven sistnämnda yrkande.

13 §.

Denna § motsvaras af 8 § i gällande föreningslag.

I herrar Nilssons och Jönssons motioner föreslås höjning till fem
år af den här stadgade tid af två år, under hvilken en ekonomisk förenings
stadgar kunna förplikta medlem att kvarstå i föreningen. En
föreskrift i förevarande hänseende torde beträffande föreningar, som här
åsyftas, närmast vara af betydelse för att gifva föreningen möjlighet
att vid behof lita till det ekonomiska underlag, medlems delaktighet i
föreningen erbjuder, och sålunda förhindra skadligt utträde ur föreningen
af dess medlemmar. För sådant ändamål torde dock den nämnda tid,
det kungl. förslaget innehåller, som öfverensstämmer med gällande lag,
i regel vara tillräcklig. Att medlemmarna skulle kunna så länge, som
motionärerna påyrka, bindas vid föreningen, skulle understundom kunna
innebära en mot dem obehörig stränghet.

Hvad härefter angår motionärernas yrkande om sådant tillägg till
§:n, att medlem skulle förklaras alltid berättigad att öka eller minska
antalet af sina insatser i föreningen, därvid bestämmelserna om inträde
i och utträde ur föreningen i tillämpliga delar skulle gälla, skulle en
dylik föreskrift tydligen stå i strid med förslagets 8 § 4), där det göres
beroende af föreskrift i föreningens stadgar, huru insatserna skola göras,
samt huruvida medlem må deltaga i föreningen med högre belopp än
enkel insats. Kan i en förening medlem deltaga med högre belopp än
enkel insats, och skall minskning af insatserna ske, ligger vp i sakens
natur, att därom detsamma gäller, som om helt utträde ur föreningen.

Af anförda skäl har utskottet icke kunnat tillstyrka bemälda motionärers
förslag beträffande denna §.

20 §.

Herr Christiernson har med afseende å denna § yrkat, att möjligheten
till vinstutdelning, som enligt §:n ej får ske i vidare män än att
tillgångarna öfverskjuta skulderna med minst det belopp, som motsvarar
insatserna, jämte reservfond, måtte i lagen ytterligare begränsas, så
a,tt, om äfven andra fonder finnas, de skulle i nämnda afseende vara
likställda med reservfonden.

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 7 Sami. 1 Afd. 46 Haft.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

Utskottet tiar ej funnit skäl att i detta hänseende föreslå afvikelse
från det kungl. förslaget, som i denna del öfverensstämmer med gällande
lag. Vid behof af eu sådan bestämmelse, som den ifrågasatta, är föreningen
oförhindrad att därom i stadgarna meddela föreskrift.

21 §.

Denna § afser, likasom motsvarande § i förslaget till lag om
aktiebolag, att tillgodose minoritetens rätt.

Utskottet finner här såsom i fråga om aktiebolag stadgandet ur
denna synpunkt lämpligt och kan sålunda icke tillstyrka det i herr
Christiernsons motion gjorda yrkande, att denna § måtte så förändras,
att förening tillägges befogenhet att oinskränkt förfoga öfver föreningens
vinstmedel eller öfriga tillgångar, i den mån föreningens stadgar
eller denna lag ej lägga hinder i vägen därför.

Emellertid har utskottet med anledning af utskottets förslag beträffande
44 §:ns första moment föreslagit en formell ändring i denna §.

23 §.

Aktiebolagskommittén framhåller, att den i öfverensstämmelse med
den i gällande lag tillämpade grundsatsen att lämna förening så stor
frihet som möjligt beträffande dess organisation ansett sig böra medgifva
förening rätt att i stadgarna bestämma, att val af en eller flere
af styrelsens ledamöter må ske annorledes än å föreningssammanträde;
och betonar kommittén, att de använda ordalagen gifva vid handen,
att denna rätt ej afser alla styrelsens ledamöter.

Utskottet har med hänsyn till hvad kommittén anfört och till det
praktiska behof, som understundom i sådant afseende här såsom vid
fråga om vissa andra föreningsangelägenheter kan föreligga, ansett
hinder ej böra läggas för att hela styrelsen skall kunna utses på annat
sätt än å föreningssammanträde. I sådant syfte har utskottet vidtagit
en ändring i denna §, som står i öfverensstämmelse med den inom
vissa gränser medgifna rätt att träffa afgöranden utom föreningssammanträde,
som utskottet i viss omfattning nedan förordat.

Hvad angår det i herr Christiernsons motion framställda yrkande
om sådan förändring af tredje momentet i denna §, att, där bolag eller
annan samfällighet är ledamot af förening, annan delägare i samfälligheten
än ledamot i dess styrelse alltid skall kunna vara ledamot af

Lagutskottets Utlåtande Nr 50. 51

föreningens styrelse, har utskottet ej funnit tillräckliga skäl för tillstyrkande
af en sådan förändring.

24 §.

Herr Christiernson har i sin motion yrkat sådan ändring i andra
momentet af denna §, att styrelseledamot i ekonomisk förening måtte
kunna utses för fyra år.

Utskottet har ej funnit skäl frångå Kungl. Maj:ts förslag i denna
del, hvilket öfverensstämmer med gällande lag.

25 §.

Ändringen i denna § är närmast en konsekvens af den af utskottet
föreslagna ändring i 23 §.

29 §•

Lika med hvad utskottet beträffande motsvarande § i förslaget till
lag’ om aktiebolag hemställt och af skäl, som utskottet i sitt utlåtande
öfver sagda förslag anfört, anser utskottet den del af denna § böra
utgå, som afser reglerande af föreningens förhållande till tredje man.

34 §.

Lika med hvad utskottet beträffande förslaget till lag om aktiebolag
i motsvarande fall föreslagit och af skäl, som utskottet i sitt utlåtande
öfver nämnda förslag anfört, anser utskottet, att föreskrifterna
i andra momentet af denna § samt den i samband härmed stående 55 §,
böra, försåvidt de afse föryttring eller upplåtelse under nyttjanderätt af
all föreningens egendom eller den väsentligaste delen däraf, utgå ur
förslaget. ö

Förbudet för förenings styrelse att utan föreningssammanträdes
bemyndigande föryttra föreningens fasta egendom, med mindre sådan
föryttring ingår i föremålet för föreningens verksamhet, anser däremot
utskottet böra uppehållas.

37 §.

Såväl i aktiebolagskommitténs förslag till lag om registrerade föreningar
för ekonomisk verksamhet som i det till lagrådet remitterade

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

förslaget iill lag om föreningar liade, på sätt i gällande föreningslagstadgas,
föreskrift lämnats, att förvaltningsredogörelse skall af styrelsen
afgifvas å föreningssammanträde.

På hemställan af lagrådet har denna föreskrift ersatts med det i
denna § meddelade stadgande.

Då emellertid hvad många ideella föreningar angår den föreslagna
tidsbestämningen, att styrelseberättelsen skall aflämnas en månad före
det åsyftade föreningssammanträdet, synes obehöflig, har utskottet ansett
stadgandet i denna § böra gifvas tillämpning endast å ekonomiska föreningar.
Att äfven i ideell förening styrelseberättelse skall afgifvas,
följer af föreskriften i 42 § tredje momentet.

40 §.

Att utskottet ansett en uppdelning af denna § i två §§ böra ske,
följer af att enligt utskottets förslag 41 § skall utgå.

Hvad utskottet under 28 § i fråga om sättet för utseende af styrelse
föreslagit, har utskottet ansett höra lämpas äfven å revisorerna.

Det i herr Christiernsons motion beträffande §:ns tredje moment
föreslagna tillägget, att föreningen utan hinder af hvad där stadgas
skall kunna besluta om helt aflönande af en eller flere revisorer, har
utskottet funnit obehöfligt och ansett sig böra afstyrka.

41 §.

Denna §, som äger sin motsvarighet i förslaget till lag om aktiebolag,
afser såsom den sistnämnda att skydda minoritetens rätt.

Utskottet har i fråga om föreningar, särskild! de ideella, funnit
detta skydd obehöfligt och därför ansett, att §:n bör utgå ur förslaget.

Vid sådant förhållande föranleder det i herr Christiernsons förevarande
motion föreslagna tillägget till §:n ej något utskottets yttrande.

42 §.

Herr Christiernson har föreslagit en ändring af tredje momentet i
denna §, åsyftande att före föreningssammanträde, hvarå revisorernas
berättelse skall framläggas, bereda föreningens styrelse tillfälle att taga
del af densamma.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

Då momentets nuvarande lydelse ej lägger hinder i vägen för ett sådant
förfaringssätt, liar utskottet ansett den föreslagna ändringen obehöflig.

44 §.

Understundom lär det förekomma, att frågor, som eljest skolat
behandlas å föreningssammanträde, kunna enligt föreningens stadgar i
stället göras till föremål för allmän omröstning bland medlemmarna.
Att styrelse och revisorer skola kunna utom föreningssammanträde
utses, har ofvan förutsatts.

I syfte att fortfarande möjliggöra ett sådant förfarande har utskottet
föreslagit en ändring i första momentet af denna §.

Då det enligt utskottets uppfattning ofta måste anses såsom ett
missförhållande, att föreningsmedlemmar, som ej nått myndig ålder,
skola kunna emot de till en mognare ålder komna medlemmarna med
sina röster afgörande inverka på föreningens angelägenheter, har utskottet
föreslagit ett tillägg till denna §, ämnadt att göra det möjligt
att med hänsyn till rådande olika förhållanden i olika föreningar eller
slag af föreningar träffa härutinnan lämpliga afgöranden.

I fråga om förmyndares rätt och plikt att i eu förening iakttaga
den omyndiges rätt gälla allmänna civilrättsliga regler. I fall, då enligt
denna lag giltigheten af beslut är beroende af samtycke af samtliga
medlemmar, ankommer det alltså på, huruvida förmyndaren biträder
beslutet. Skulle i eu ideel förening det strida mot föreningens stadgar
eller mot dess ändamål att förmyndaren företräder den omyndige, kan
beslut, som nyss nämnts, i allt fall fattas, så snart i den ordningutskottet
föreslagit tillstånd lämnats för omyndige att deltaga i handhafvandet
af föreningens angelägenheter. Dylikt tillstånd lär vid behof,
som nu afsetts, icke förvägras, om det ej af särskild anledning anses
icke böra lämnas den förening, hvarom kan vara fråga.

Det i herr Christiernsons motion framställda yrkande, att tredje
momentet af denna § måtte utgå, har utskottet icke kunnat tillstyrka.
Däremot har utskottet föreslagit en ändring i momentet, motsvarande
hvad som i fråga om förslaget till lag om aktiebolag af utskottet förordats.

45 och 46 §§.

Ändringarna i dessa §§ äro föranledda af utskottets förslag beträffande
44 §.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

so §.

I sitt utlåtande öfver förslaget till lag om aktiebolag bär utskottet
föreslagit inskränkning till sex månader af den i det kungl. förslaget
till sagda lag upptagna tid af ett år, inom hvilken talan å bolagsstyrelsens
förvaltning skulle anställas. Härvid tog utskottet i betraktande
bland annat, att enligt nämnda förslag rätten att föra talan skulle tillkomma
äfven en minoritet.

Sagda skäl för en motsvarande inskränkning i nu ifrågavarande
förslag föreligger icke. Då härtill kommer, att enligt förslagets 49 §
frågan om ansvarsfrihet för föreningsstyrelse må utan inskränkninguppskjutas
till nytt sammanträde, har utskottet ansett afvikelse i nu
omförmäldt afseende ej böra ske från det kungl. förslaget.

53 §.

I herrar Christiernsons och Petterssons motioner har yrkats, att
första momentet af denna § måtte utgå, och för giltigheten af beslut,
som där afses, alltså endast fordras hvad i §:ns tredje moment stadgas
om ändring i allmänhet af eu förenings stadgar. Enligt herr Petterssons
förslag skulle dock, sedan beslutet fattats, rätt till omedelbart utträde
ur föreningen stå öppen för medlem, som ej därmed åtnöjdes.

Herrar Nilsson och Jönsson hafva i sina motioner yrkat, att för
giltigheten af beslut af beskaffenhet, som nyss nämnts, måtte, därest
två bolagsstämmor hållas, å senare stämman fordras en pluralitet af
minst 3/4 af de röstande.

Då af det kungl. förslaget, särskild! 7, 8 och 56 §§, framgår, att
sagda första moment endast har afseende å införande af personlig ansvarighet
för föreningens förbindelser eller å skärpning af dylik ansvarighet,
som medlemmarna redan iklädt sig, och ej å det fall, att
medlemmarnas insatser eller andra afgifter ökas, har utskottet ej kunnat
biträda motionärernas förslag i denna del.

Utskottet har dock ansett sig böra i förtydligande syfte föreslå
en ändring af momentet.

Herr Christiernson har vidare yrkat, att §:ns andra moment måtte
utgå. Yrkande med enahanda syfte har framställts i herrar Nilssons
och Jönssons motioner. I herr Petterssons motion har yrkats, att sista
punkten af samma moment måtte utgå. Sedan beslut, som där afses,

Lagutskottets Utlåtande Nr 50. 55

fattats enligt reglerna i tredje momentet, skulle enligt sistnämnda
motionär rätt till omedelbart utträde tillkomma föreningsmedlem.

Med hänsyn till vikten al här afsedda beslut för de enskilda medlemmarna
har utskottet icke kunnat tillstyrka sagda yrkanden.

55 §.

Den åt utskottet föreslagna ändring i denna 8 har motiverats
under 34 §.

Med anledning af utskottets nämnda förslag föranleder det i herr
Petterssons motion med afseende å denna § framställda yrkande icke något
utskottets yttrande.

, u Det \ llGrr Christiernsons motion gjorda vikande, att denna
iielt utgå, har utskottet icke kunnat tillstyrka"

måtte

Öb §.

Af hvad utskottet under 53 § anfört följer, att det i herrar Nilssons
ci Jonssons motioner beträffande denna § framställda yrkande icke
föranleda någon utskottets åtgärd. y

57 §.

al utskottet beträffande rubriken före denna 8 samt beträffande

föX“L^3%~4?§|!a^a ändringar fö]ja af

,, 1 iienli8''liet med hvad utskottet beträffande förslaget till lao- om

Jfdet° 8 Wr ^°tSJarande faU föresla/it har utskottet, med tillstyrkande
åt det 1 hen Chnshernsons motion därom framställda yrkande, ansett
att andra momentet af denna S bör utgå

58 §■

^ Herr Christiernson har i sin motion yrkat, att denna 8 måtte helt
mS*’)>brote%i yrkat’ att ordet »logstridig» mitte trtbytas

Utskottet har på de af föredragande departementschefen till det

d proposi ic,nen fV,gade utdrag af statsrådsprotokollet den 4 mars
1910 anförda skäl ansett sig u''--— -*1’ ’•<* > • > - h

denna del.

i J- JULA C*

böra vidblifva det kungl. förslaget

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

61 §.

De af utskottet beträffande 23 och 40 §§ föreslagna ändringar
skulle kunna anses böra föranleda motsvarande ändring i denna §.
Utskottet har dock ansett, att på det stadium, hvarom här är fråga,
föreningssammanträde bör hållas.

77 §. ''

I enlighet med hvad utskottet beträffande motsvarande stadgande
i förslaget till lag om aktiebolag föreslagit anser utskottet, att sista
punkten i sista momentet af denna § bör utgå.

79 §.

I herr Christiernsons motion har yrkats, att andra momentet af
denna § måtte utgå.

Utskottet har ej funnit skäl förorda afvikelse i donna del från
det kungl. förslaget, som öfverensstämmer med gällande lag.

80 och 81 §§.

Af hvad utskottet ofvan under 11 § anfört följer, att utskottet
icke kan förorda det i herrar Nilssons och Jönssons motioner framställda
förslag, att — under förutsättning af bifall till det af dem beträffande
11 § gjorda yrkande — 80 § måtte utgå.

Då, hvad angår 81 §, hvars uteslutande af samma motionärer äfven
påyrkats, densamma öfverensstämmer med gällande lag samt icke visat
sig medföra någon olägenhet, har utskottet ej heller ansett sig kunna
biträda sistnämnda yrkande.

94 och 95 §§.

Utskottet har ansett sig böra förorda liknande tillägg till 94 §
och däråt föranledda ändring i 95 § som beträffande motsvarande stadgande
i förslaget till lag om aktiebolag af utskottet förordats.

99 §.

Med afseende å här upptagna bötesmaximum af 5,000 kronor har
utskottet i enlighet med de i herrar Christiernsons och Petterssons motioner
därom framställda yrkanden ansett sig böra förorda en nedsättning till
1,000 kronor, som i gällande föreningslag utgör straffmaximum.

''57

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

Däremot liar utskottet icke kunnat biträda herr Ghristiernsons
yrkande, att tredje punkten af denna § måtte utgå.

Utskottet har icke ansett tillräckliga skäl föreligga för uppehållande
genom straffskydd af en så sträng tystnadsplikt för revisor i fråga om
hvad vid granskningen af styrelsens förvaltning eller föreningens räkenskaper
kommer till hans kännedom, som den bär stadgade. Utskottet
liar därför vidtagit en ändring i 5) af denna §. Utskottet har därtill
ansett sig äga så mycket mer anledning, som utskottet föreslagit, att
stadgandet om extra revisor skall ur förslaget utgå.

100 §.

I herr Ghristiernsons motion har yrkats sådan ändring i denna §,
att straff ej måtte inträda på grund af underlåtenhet af de i 44 § fjärde
momentet meddelade föreskrifter om förande af protokoll å förenings
sammanträde och om skyldighet att senast två veckor efter sammanträdet
hålla protokollet tillgängligt för föreningsmedlemmarna.

Utskottet har ansett befintligheten af omförmälda ordningsföreskrifter
nödvändig. För iakttagandet af dem synas äfven här meddelade
straffbestämmelser böra bibehållas.

Med anledning af att utskottet föreslagit insättande af ett nytt
moment i 44 §, har den i denna § gjorda hänvisningen till 44 § 4
momentet utbytts mot hänvisning till samma §:s 5 momentet.

Nämnde motionär har vidare yrkat följande tillägg till denna §:
»I de fall, där föreningen genom sin verksamhet ådrager sig ansvarspåföljd,
som icke är att hänföra till bestämmelserna i denna lag, drabbe
ansvaret styrelsens ordförande, såvida han icke gitter visa, att styrelsen
i sin helhet är delaktig i ansvaret.»

Utskottet finner det så mycket mindre lämpligt att i förevarande
lag lämna en föreskrift af nämnda allmänna innebörd, som densamma
enligt motionärens förslag skulle hafva afseende å de fall, där enligt
annan lag eller författning än den förevarande ansvarspåföljd skulle
inträda.

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 7 Sami. 1 Afd. 46 Höft.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

103 §.

Ofvan under 3 § har utskottet framhållit, att utskottet anser tredje
momentet af denna § ineffektivt för det därmed afsedda ändamål.

Med den ståndpunkt utskottet beträffande sagda § intagit bör
förevarande moment utgå ur förslaget.

112 §.

Till sista momentet i denna § har utskottet föreslagit liknande
tillägg, som i motsvarande fall beträffande förslaget till lag om aktiebolag
af utskottet förordats.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och
23 kap. 4 § strafflagen.

Till 1908 års Riksdag gjordes af justitieombudsmannen framställningar
om ändringar af 22 kap. 14 § strafflagen och 23 kap. 4 § samma
lag i syfte att i nämnda paragrafer måtte införas uttrycklig bestämmelse
därom, att ledamot i styrelse för solidariskt bankbolag så ock annan,
som blefve satt att leda dess angelägenheter, vore med afseende å
förfarande, som i nämnda lagrum afsåges, likställd med dylik representant
för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller registrerad förening för
ekonomisk verksamhet

På hemställan af lagutskottet blefvo dessa ändringar af Riksdagen
bifallna. I sitt utlåtande erinrade emellertid utskottet bland annat, att
det måste noga fasthållas, att genom dessa tillägg någon inskränkning
icke finge anses vara gjord i den allmänna principen om tillämpligheten
af ifrågavarande lagrum jämväl å dylika representanter för juridiska
personer, som icke funnes uti vederbörande paragraf uttryckligen angifna.
Genom att lagen särskildt nämnde vissa juridiska personer skulle emellertid
den missuppfattningen kunna vinna stöd, att ifrågavarande lagrum
icke vore lämpliga å andra slag af juridiska personer. En allmän regel,
som omfattade alla, å hvilka dessa lagrum hade afseende, och sålunda
undanröjde nämnda anledning till missförstånd, vore därför otvifvelaktigt
att föredraga, i synnerhet som man annars torde blifva nödsakad att
ånyo göra tillägg till ifrågavarande paragrafer, så snart andra juridiska

Lagutskottets Utlåtande Nr 50. 59

personer än de däri upptagna blefve underkastade reglering i den civila
lagstiftningen.

Hvad 1908 års lagutskott sålunda anfört, har utskottet äfven ansett
sig böra i detta sammanhang framhålla.

Lagrådet har i sitt yttrande öfver förevarande förslag uttalat sig
i liknande riktning samt ansett, att de i ifrågavarande lagrum meddelade
föreskrifter beträffande här uppgifna juridiska personer strängt
taget vore öfverflödiga.

I öfrigt har utskottet, icke funnit anledning till erinran mot ifrågavarande
förslag.

Öfriga i propositionen innefattade lagförslag.

Förslagen till lagar om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken
samt 8 § i lagen angående förbud i vissa fall för bolag och
förening att förvärfva fast egendom äro föranledda af förslaget till lag
om föreningar. I det förra förslaget har, oberoende af den nya föreningslagstiftningen,
vidtagits en formell jämkning.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om
tioårig preskription och om årsstämning är åter föranledt af såväl förslagen
till lag om aktiebolag och till ändring i lagen om handelsbolag
och enkla bolag som af förslaget till lag om föreningar.

Utskottet har ej funnit anledning till någon anmärkning mot dessa
förslag.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

1) att Riksdagen, i anledning af Kungi. Maj:ts
ifrågavarande proposition och de i ärendet af herrar
Nilsson, Christiernson, Pettersson från Södertälje och
Jönsson väckta motioner, måtte antaga följande förslag
till

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

A) Lag

om föreningar.

I kap. Om registrerade föreningar.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen genom att

anskaffa lifsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna eller

afsätta alster af medlemmarnas verksamhet eller

bereda bostäder åt medlemmarna eller

anskaffa lån åt medlemmarna eller

idka annan ekonomisk verksamhet

må kunna i enlighet med hvad i denna lag sägs varda registrerad
såsom ekonomisk förening.

Hvad nu är stadgadt skall ock gälla om förening, som genom
idkande af handel eller annan verksamhet, hvarmed följer skyldighet
att föra handelsböclcer, vill vinna annat ändamål än främjande af medlemmarnas
ekonomiska intressen.

Lagutskottets Utlåtande Kr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

2 §• |

Förening, som fullföljer ett religiöst, välgörande, politiskt, socialt,
vetenskapligt, konstnärligt eller sällskapligt syfte eller afser vårdande
af yrkesangelägenheter eller eljest kar annat ändamål än att genom
ekonomisk verksamhet främja medlemmarnas ekonomiska intressen, må
med det undantag, som framgår af 1 § 2 inom., kunna i enlighet med
hvad i denna lag sägs varda registrerad såsom ideell förening. Förening,
som i föregående punkt afses, stånde ock öppet att i stället varda i
enlighet med hvad i denna lag sägs registrerad såsom ekonomisk förening.

Ekonomisk förening, som idkar
handel eller annan verksamhet,
hvarmed följer skyldighet att föra
handelsböcker, må allenast mot kontant
betalning försälja till andra än
medlemmar i föreningen. Hvad sålunda
stadgats äge dock ej tillämpning
i fråga om förening, som
hufvudsakligen afsätter alster af
medlemmarnas eller föreningens
verksamhet.

Ideell förening må icke idka
handel eller annan verksamhet, hvarmed
följer skyldighet att föra handelsböcker,
eller för främjande af
medlemmarnas ekonomiska intressen
eljest idka ekonomisk verksamhet.

3 §•

Ekonomisk förening, som idkar
handel eller j annan verksamhet,
hvarmed följer skyldighet att föra
handelsböcker, mk\icke försälja till
andra än medlemmar i föreningen.
Hvad sålunda stadgats äge dock
ej tillämpning i fråga om förening,
som hufvudsakligen afsätter alster
af medlemmarnas eller föreningens
verksamhet.

Ideell förening må icke idka
handel eller annan verksamhet,
hvarmed följer skyldighet att föra
handelsböcker, eller för främjande
af medlemmarnas ekonomiska intressen
eljest idka ekonomisk verksamhet.

4 §•

Registrerad förening äger förvärfva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet söka, kära
och svara.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Mops förslag:) (Utskottets förslag:)

Om förenings bildande.

5 §■

Förening skall för att kunna vinna registrering bestå af minst
fem medlemmar samt i enlighet med denna lag hafva antagit stadgar
och utsett styrelse.

Ej må den omständigheten, att förenings medlemmar, uteslutande
eller till eu del, utgöras af bolag, föreningar, kommuner eller andra
samfälligheter, vara hinder mot föreningens registrering.

6 §.

Ansökning om förenings registrering skall göras af dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgifvas

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts,
deras fullständiga namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall
utöfvas allenast af styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller
gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och
hemvist.

Vid ansökningen skola fogas

1) två af notarius publicus eller med styrelseledamöternas _ egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter styrkta exemplar af föreningens
stadgar äfvensom, där ej hvad i 78 § är stadgadt äger tillämpning’, en
med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter
försedd försäkran, att medlemmarnas antal uppgår till minst fem;

2) på enahanda sätt, som under 1) sägs, till riktigheten styrkt
afskrift af protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar,
utvisande, att stadgarna blifvit antagna och styrelse utsedd.

7 §•

Vilja vid ekonomisk förenings bildande medlemmarna åtaga sig
personlig ansvarighet för föreningens förbindelser, skall denna ansvarig -

Lagutskottets Utlåtande Nr 50. 63

(Kungi. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

het begränsas till visst belopp. Hafva medlemmarna ej iklädt sig
personlig ansvarighet för föreningens förbindelser, häfte för dessa allenast
föreningens tillgångar, förfallna men ej guldna insatser och andra
afgifter inräknade.

För ideell förenings förbindelser häfte allenast föreningens tillgångar,
förfallna men ej guldna afgifter inräknade.

8 §.

Ekonomisk förenings stadgar skola
angifva

1) föreningens firma;

2) föremålet för föreningens
verksamhet;

3) den ort inom riket, där föreningens
styrelse skall hafva sitt
säte;

4) den insats, med hvilken
hvarje medlem skall deltaga i föreningen,
huru insatserna skola
göras, samt huruvida medlem må
deltaga i föreningen med högre
belopp än enkel insats;

5) där andra afgifter till föreningen
skola förekomma, afgifternas
belopp eller det högsta belopp,
hvartill de må bestämmas;

6) där ej för föreningens förbindelser
skola häfta allenast dess
tillgångar, det belopp, intill hvithet
medlemmarna åtaga sig personlig
ansvarighet för föreningens förbindelser
;

7) huru stor del af föreningens
årsvinst skall afsättas till reservfond,
och till hvithet belopp reservfonden
skall uppgå för att afsättning
af årsvinst ej skall behöfva
äga rum;

8 §.

Ekonomisk för enin y-S''stadgar skola
angifva

1) föreningens firma;

2) föremålet för föreningens
verksamhet;

3) den ort inom riket, där föreningens
styrelse skall hafva sitt
säte;

4) den insats, med hvilken
hvarje medlem skall deltaga i föreningen,
huru insatserna skola
göras, samt huruvida medlem må
deltaga i föreningen med högre
belopp än enkel insats;

5) där andra afgifter till föreningen
skola förekomma, afgifternas
belopp eller det högsta belopp,
hvartill de må bestämmas;

6) där ej för föreningens förbindelser
skola häfta allenast dess
tillgångar, det belopp, intill hvilket
medlemmarna åtaga sig personlig
ansvarighet för föreningens förbindelser
;

7) huru stor del af föreningens
årsvinst, som minst skall afsättas
till reservfond, och i händelse reservfonden
skall vara till beloppet begränsad,
till hvilket belopp densamma
skall uppgå för att afsätt -

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj ds förslag:)

8) huru styrelsen skall sammansättas
och grunderna för dess beslutförhet; 9)

huru revision af styrelsens
förvaltning skall ske;

10) huruvida räkenskapsafslutning
skall ske för år eller oftare
samt tiden därför;

11) huru ofta ordinarie sammanträde
skall hållas;

12) det sätt, hvarpå kallelse
till sammanträde skall ske och
andra meddelanden bringas till
medlemmarnas kännedom, äfvensom
den tid före sammanträde, då föreskrifna
kallelseåtgärder senast skola
vara vidtagna.

(Utskottets förslag:)

ning af årsvinst ej skall behöfva
äga rum;

8) huru styrelsen skall sammansättas
och grunderna för dess beslutförhet; 9)

huru revision af styrelsens
förvaltning skall ske;

10) huruvida räkenskapsafslutning
skall ske för år eller oftare
samt tiden därför;

11) huru ofta ordinarie sammanträde
skall hållas;

9 §•

Ideell förenings stadgar skola angifva

1) föreningens firma;

2) föremålet för föreningens verksamhet;

3) den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hafva sitt säte;

4) de regelbundna afgifterna till föreningen, där sådana skola
förekomma;

5) huruvida uttaxering å medlemmarna skall vara medgifven;

6) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess
beslutförhet;

7) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

8) tiden för räkenskapsafslutning;

9) huru ofta ordinarie sammanträde skall hållas;

10) det sätt, hvarpå kallelse till sammanträde skall ske och andra
meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom den tid
före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgårder senast skola vala
vidtagna;

11) huru i händelse af föreningens upplösning med behållna tilJgångar
skall förfaras.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

10 §.

Ekonomisk förenings firma skall innehålla ordet »förening» samt,
där medlemmarna ej åtaga sig personlig ansvarighet, orden »utan personlig
ansvarighet» eller förkortning af dessa ord (»u. p. a.» eller dylikt),
och, där medlemmarna åtaga sig till visst belopp begränsad personlig
ansvarighet, orden »med begränsad personlig ansvarighet» eller förkortning
af dessa ord (»in. b. p. a.» eller dylikt).

Ideell förenings firma skall innehålla ordet »förening» och må
ej innehålla ordet »ekonomisk», ej heller något, som har afseende å personlig
ansvarighet för medlemmarna eller frihet från sådan ansvarighet.

I förenings firma må ordet »bolag» eller eljest något, som
betecknar ett bolagsförhållande, ej intagas på sådant sätt, att däraf
kan föranledas det misstag, att firman innehafves af ett bolag.

Ny firma skall tydligt skilja sig från andra, hos samma myndighet
förut i laga ordning registrerade, ännu bestående föreningsfirmor.

Angående förbud för förening att i sin firma använda ordet bank
är särskildt stadgadt.

Om förteckning öfver föreningsmedlemmarna.

11 §■

Öfver förenings medlemmar skall genom styrelsens försorg hållas
förteckning.

Sådan förteckning skall, där den afser ekonomisk förening, af styrelsen
hållas tillgänglig för en hvar, som vill taga kännedom om
densamma.

Om föreningsmedlems intagande och afgång.

12 §•

Förening må när som helst antaga nya medlemmar, och ankomme
på styrelsen att pröfva frågor om medlems antagande. Är i stadgarna
annorlunda bestämdt, lände det till efterrättelse.

I ekonomisk förening må ej någon antagas till medlem annorledes
än efter egenhändigt undertecknad ansökning.

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 7 Samt. 1 Afd. 46 Käft.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

13 §.

Medlem i ekonomisk förening äge att, efter egenhändigt underskrifven
uppsägning, utträda ur föreningen; dock må i stadgarna
kunna föreskrifvas, att uppsägning ej får ske förrän efter viss tid,
högst två år, från inträdet i föreningen.

14 §.

Medlem i ideell förening äge att efter egenhändigt underskrifven
anmälan när som helst utträda ur föreningen; dock må, där stadgarna
icke innehålla sådana bestämmelser, att afgifter kunna beslutas utan
begränsning till visst belopp, i stadgarna föreskrifvas viss tid, högst
sex månader, hvarunder medlem efter anmälan om utträde skall kvarstå
i föreningen.

15 §.

Medlem i förening må, där han genom laga kraft ägande dom
förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller blifvit ställd under
framtiden för brott, som kan medföra sådan påföljd, så ock eljest på
grund, som kan vara bestämd i stadgarna, uteslutas ur föreningen.

16 §.

Afliden medlems make eller arfvinge vare ej berättigad att i den
aflidnes ställe inträda såsom medlem i förening, där ej annorlunda
finnes bestämdt i stadgarna.

17 §•

I fråga om afgång ur ekonomisk förening samt om afgången medlems
rättigheter och skyldigheter galle:

1) Afgång ur föreningen skall anses äga rum vid den tid för
räkenskapsafslutning, som infaller näst efter en månad eller efter den
i stadgarna bestämda längre tid, högst sex månader, sedan medlemmen
uppsagt sig till utträde, uteslutits eller aflidit, eller annan omständighet,
som föranledt afgången, inträffat.

Medlem, som blifvit, efter ty i 15 § sägs, ur föreningen utesluten,
vare genast förlustig rättigheten att deltaga i öfverläggningar och
beslut om föreningens angelägenheter.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

2) Då medlem afmätt, äge lian eller lians rättsinnehafvare utfå ej
mindre, sex månader från afgången, den inbetalda insatsen, i den män
föreningens behållna tillgångar, enligt den vid tiden för afgången uppgjorda
rälcenskapsafslutning, därtill förslå utan anlitande af reservfond
eller förnärmande af öfriga medlemmars lika rätt, än ock, i samma
ordning som öfriga medlemmarna, hvad på den afgångne belöper af
beslutad vinstutdelning. Träder föreningen i likvidation inom sex
månader från det medlem afgått, eller varder inom samma tid konkursansökning
af föreningen till rätten eller domaren ingifven eller i anledning
af borgenärers ansökning om konkurs offentlig stämning utfärdad,
skall den afgångnes rätt att utfå insats bedömas efter de i 71 och
72 §§ om skifte af förenings tillgångar gifna föreskrifter.

Innehålla förenings stadgar inskränkning i afgående medlems rätt,
hvarom nu är sagdt, lände den till efterrättelse.

3) Afträdes föreningens egendom till konkurs, som börjar inom
ett år från det medlem afgick, vare den afgångne pliktig, såvidt föreningens
borgenärers rätt rörer, att återbära livad han utfått af sin
insats.

18 §.

Har någon genom annat fång än arf eller giftorätt förvärfvat
medlems andel i ekonomisk förening, och vill han ej inträda i föreningen,
eller vägras honom inträde, då han begär sådant, äge samma rätt till
uppsägning som medlem; och gälle, där uppsägning sker, om hans
rått att utfå insats och vinst, så ock om hans skyldighet att i visst
fall återbära insatsen hvad i 17 § under 2) och 3) finnes stadgadt
angående afgången medlem.

19 §.

Har medlem i ideell förening utträdt eller uteslutits, vare han
ändock, såframt ej i stadgarna är annorledes föreskrifvet, pliktig att
erlägga därförinnan beslutad eller i stadgarna till beloppet bestämd
afgift för löpande året. Skall afgift gäldas mer än en gång under året,
äge föreningen ej rätt till mer än det belopp, som efter afgången först
förfaller.

År ej i stadgarna beloppet af de utgifter, som må ifrågakomma,
begränsadt och fattas beslut om afgifts utkräfvande, vare medlem, som
ej biträdt beslutet och som ofördröjligen anmäler sig till utträde, ej pliktig
att erlägga den beslutade afgiften.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag;) (Utskottets förslag:)

Aflider medlem, galle om föreningens rätt till afgifter hvad ofvan
stadgats i afseende å medlem, som utträdt eller uteslutits.

Vid medlems afgång äge han eller hans rättsinneliafvare icke,
med mindre annorlunda är bestämdt i stadgarna, rätt att utfå någon
del af föreningens behållna tillgångar.

Om vinstutdelning.

20 §.

Ej må utdelning af ekonomisk förenings vinst göras i vidsträcktare
mån, än att återstående tillgångarna, enligt föreningens behörigen
granskade räkenskaper, öfverskjuta skulderna med minst det belopp,
som motsvarar insatserna, i den mån de redan inbetalts eller äro till
betalning förfallna, jämte reservfond. Varder vinstutdelning beslutad
och verkställd i strid med hvad sålunda stadgats eller med bestämmelse
i föreningens stadgar, vare de, som uppburit sådan utdelning,
skyldige att återbära densamma; och ansvare därjämte de, som deltagit
i beslutet, en för alla och alla för eu, för den brist, som vid återbäringen
kan uppkomma.

21 §.

Öfver förenings vinstmedel eller
öfriga tillgångar må föreningssammanträde
ej förfoga för ändamål,
som uppenbarligen är för föreningens
verksamhet främmande; föreningssammanträde
dock obetaget
att till allmännyttigt eller därmed
jämförligt ändamål använda tillgång,
som i förhållande till föreningens
ställning är af ringa betydenhet.

§ 21.

Öfver förenings vinstmedel eller
öfriga tillgångar må föreningen ej
förfoga för ändamål, som uppenbarligen
är för föreningens verksamhet
främmande; föreningssammanträde
dock obetaget att till
allmännyttigt eller därmed jämförligt
ändamål använda tillgång, som
i förhållande till föreningens ställning
är af ringa betydenhet.

Om styrelse och firmateckning.

22 §.

För förening skall finnas en styrelse, bestående af en eller flere
ledamöter.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Krngl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Styrelsen äge i enlighet med hvad i denna lag är stadgadt förvalta
föreningens angelägenheter.

23 §.

Styrelsen väljes å föreningssainmanträde;
dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att en eller flere
ledamöter af styrelsen skola på annat
sätt utses.

Styrelseledamot skall vara här
i riket bosatt svensk medborgare,
där ej Konungen för viss förening
medgifver undantag.

Ledamot af styrelsen för ekonomisk
förening skall vara medlem
i föreningen; dock må, där bolag
eller annan samfällighet är med O lem

i föreningen, ledamot af den
samfällighets styrelse eller, om sådan
styrelse ej finnes, delägare i
samfälligheten vara ledamot af
föreningens styrelse.

23 §.

Styrelsen väljes å föreningssammanträde;
dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att styrelsen
eller ledamot af densamma skall på
annat sätt utses.

Styrelseledamot skall vara här
i riket bosatt svensk medborgare,
där ej Konungen för viss förening
medgifver undantag.

Ledamot af styrelsen för ekonomisk
förening skall vara medlem
i föreningen; dock må, där bolag
eller annan samfällighet är medlem
i föreningen, ledamot af den
samfällighets styrelse eller, om
sådan styrelse ej finnes, delägare
i samfälligheten vara ledamot af
föreningens styrelse.

24 §.

Ledamot af styrelsen för ekonomisk förening må, ändå att den tid,
för hvilken han blifvit utsedd, ej gått till ända, skiljas från uppdraget
genom beslut af den, som utsett honom. Samma lag vare i fråga om
ledamot af styrelsen för ideell förening, där ej i stadgarna är annorlunda
bestämdt.

Ledamot af styrelsen för ekonomisk förening må ej utses för längre
tid än två år.

25 §. 25 §.

Afgår å förening ssammanträde Afgår af föreningen vald sty vald

styrelseledamot, innan den tid, relseledamot, innan den tid, för
för hvilken han blifvit vald, gått hvilken han blifvit vald, gått till
till ända, och finnes ej suppleant, ända, och finnes ej suppleant, åligåligger
det öfriga styrelseledamöter ger det öfriga styrelseledamöter att

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj ds förslag:)
att ofördröjligen föranstalta om val
af ny ledamot. Utan tunder af
livad nu stadgats må dock, där
föreningens stadgar sådant medgifva,
med valet kunna anstå till
nästa ordinarie förening ssammanträde,
såframt styrelsen år beslutför med
kvarstående ledamöter.

(Utskottets förslag:)

ofördröjligen föranstalta om val af
ny ledamot. Utan binder af livad
nu stadgats må dock, där föreningens
stadgar sådant medgifva, med
valet kunna anstå till dess den tid,
för hvilken den afgångne hlifvit vald,
gått till ända, såframt styrelsen är
beslutför med kvarstående ledamöter.

26 §.

Styrelsen, så ock den eller de särskilda styrelseledamöter, som
bemyndigats teckna föreningens firma, äge att själfva eller genom ombud
ej mindre i förhållande till tredje man handla å föreningens vägnar
än äfven inför domstolar och andra myndigheter företräda föreningen.
Inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen eller
viss styrelseledamot, vare, i den mån ej annat följer af hvad i denna
lag stadgas, utan verkan mot tredje man, med mindre han ägt eller
bort äga kännedom om inskränkningen. Bestämmelse, innefattande
sådan inskränkning, må ej registreras.

27 §.

I förhållande till föreningen vare styrelsen och de styrelseledamöter,
som, efter ty i 26 § är sagdt, äga företräda föreningen, pliktiga
att i sin förvaltning af föreningens angelägenheter ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter, som i stadgarna eller af föreningssammanträde
eller, såvidt rörer styrelseledamot, af styrelsen meddelas.

Styrelsen eller styrelseledamot må dock ej efterkomma föreningssammanträdes
föreskrift, där den finnes strida mot denna lag eller
föreningens stadgar.

28 §.

Bemyndigande för styrelseledamot att teckna föreningens firma
må, där ej annat blifvit bestämdt i stadgarna eller af föreningssammanträde,
meddelas af styrelsen.

Lagutskottet Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Majtts förslag:) (Utskottets förslag:)

Ej mil sådant bemyndigande meddelas af föreningssammanträde,
med mindre stadgarna innehålla bestämmelse i sådant afseende.

29 §.

Är enligt stadgarna styrelsen
beslutför, utan att samtliga ledamöter
äro tillstädes, må likväl
ärende, som ankommer på styrelsen,
ej företagas, utan att, såvidt ske
kunnat, samtliga erhållit tillfälle
att deltaga i ärendets behandling;
men vare i förhållande till tredje man,
som är i god tro, föreningen i hvarje
fall hunden af åtgärd, som af beslutfört
antal vidtages.

29 §.

30 §.

Såsom styrelsens beslut gälle, där ej annorlunda är bestämdt i
stadgarna, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande
förena sig,, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden
vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i behandling af fråga rörande
aftal mellan honom och föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling
af fråga om aftal mellan föreningen och tredje man, där han
i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens.
Hvad sålunda är stadgadt äge motsvarande tillämpning
beträffande gåfva från föreningens sida, så ock beträffande rättegång
ellei'' annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

31 §.

I stadgarna må bestämmas, att styrelsen äger bemyndiga annan
än. styrelseledamot att teckna föreningens firma; och äge jämväl föreningssammanträde
tillåta styrelsen att meddela sådant bemyndigande.
I flaga om den, som sålunda erhållit rätt att teckna föreningens firma.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

skall tillämpas hvad som enligt 26 och 27 §§ gäller beträffande styre seledamot,
som äger teckna firman.

32 §.

Vid meddelande af rätt till finn åteckning må kunna föresknfvas,
att denna rätt får utöfvas endast af flere gemensamt.

33 §.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga om ratten
att teckna föreningens firma, skall styrelsens ordförande darom ofördröjligen
göra anmälan för registrering. Vid anmälan om ändring
styrelsens sammansättning skall fogas styrkt afskrift af protokoll ellei
annan handling, som bestyrker ändringen.

34 §.

Den, som äger företräda förening,
må ej ikläda föreningen förpliktelser
eller eljest förfoga öfver
dess tillgångar i vidare män än
sådant enligt 21 § är för föreningssammanträde
medgifvet. Hvad sålunda
är stadgadt ma dock ej åberopas
mot tredje man, med mindre
han insett eller bort inse, att stadgandet
ägt tillämpning.

Utan föreningssammanträdes bemyndigande
må den, som äger företräda
föreningen, ej föryttra föreningens
fasta egendom eller föryttra
eller under nyttjanderätt upplåta all
föreningens egendom eller den väsentligaste
delen där af, med mindre sådan
föryttring eller upplåtelse enligt stadgarna
ingår i föremålet för föreningens
verksamhet.

34 §.

Den, som äger företräda förening,
må ej ikläda föreningen förpliktelser
eller eljest förfoga öfver
dess tillgångar i vidare mån än
sådant enligt 21 § är för föreningssammanträde
medgifvet. Hvad sålunda
är stadgadt må dock ej åberopas
mot tredje man, med mindre
han insett eller bort inse, att stadgandet
ägt tillämpning.

Utan föreningssammanträdes bemyndigande
må den, som äger företräda
föreningen, ej föryttra föreningens
fasta egendom, med mindre
sådan föryttring enligt stadgarna
ingår i föremålet för föreningens
verksamhet.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

35 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för förening, bör undertecknas
med föreningens firma. Vid firmateckning skola de, som teckna firman
äfven underskrifva sina namn.

Har handlingen ej undertecknats med föreningens firma och
framgår ej af dess innehåll, att den utfärdats å föreningens vägnar,
vare de, _ som underskrift handlingen, ehvad densamma pröfvas vara
för föreningen bindande eller ej, ansvarige för hvad genom handlingen
ma hafva slutits, eu för allai och alla för en, såsom för egen skuld.
Samma lag vare, där i handling, som utfärdats för ekonomisk förening
utan personlig ansvarighet, föreningen betecknats på ett sätt, som
utmärker, att personlig ansvarighet förekommer, samt där i handling,
som utfärdats för ideell förening, föreningen betecknats såsom vore den
ekonomisk förening.

36 §.

Angående befogenhet för styrelseledamot, så ock för den, som eljest,
ensam eller gemensamt med annan, berättigats teckna föreningens
firma, att för föreningen mottaga stämning är stadgadt i rättegångsbalken;
och skall hvad i sådant afseende gäller äga tillämpning jämväl
då annat meddelande skall delgifvas föreningen.

Vill styrelsen kära till föreningen, kalle styrelsen föreningens
medlemmar till sammanträde för val af ombud att i den tvist föra föreningens
talan. Stämning skall anses delgifven, då den blifvit föredragen
å sammanträdet.

37 §.

Minst en månad före det föreningssammanträde,
där revisorernas
berättelse skall framläggas, aflämne
styrelsen till revisorerna en
af styrelsens ledamöter underskrifven
förvaltningsberättelse.

Bill. till Iiiksd. Prat. 1910. 7 Sami.

37 §.

Minst eu månad före det föreningssammanträde,
där revisorernas
berättelse skall framläggas, aflämne
styrelsen för ekonomisk förening
till revisorerna en af styrelsens
ledamöter underskrifven förvaltningsb
erättelse.

1 Afd. 46 Höft.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kunxjl. Maj;ts förslag:) (Utskottets förslag:)

38 §.

Styrelseledamöter, som genom att öfverträda denna lag eller föreningens
stadgar eller eljest uppsåtligen eller af vårdslöshet tillskynda
föreningen skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.

Angående styrelseledamöters skadeståndsansvar gentemot tredje
man stadgas i 103 §.

39 §.

Hvad i denna lag finnes stadgadt om styrelseledamot äge motsvarande
tillämpning å suppleant i styrelsen.

Har suppleant utöfvat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats,
utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva ägt kännedom därom.

Bestämmelse rörande den förutsättning, under hvilken suppleant
äger utöfva styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.

Om revision.

40 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens
räkenskaper skola granskas
af en eller flere revisorer.

Kevisorerna väljas å föreningssammanträde;
dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att en eller flere
revisorer skola på annat sätt utses
att jämte de å föreningssammanträde
valda deltaga i granskningen.

Till revisor må ej utses den, som
är i föreningens eller styrelseledamots
tjänst.

Den tid, för hvilken revisor utses,
må ej utgå före nästa ordinarie föreningssammanträde
och, såvidt angår
revisor i ekonomisk förening, ej

40 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens
räkenskaper skola granskas
af en eller flere revisorer.

Revisorerna väljas å föreningssammanträde;
dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att revisorer skola
på annat sätt utses.

Till revisor må ej utses den,
som är i föreningens eller styrelseledamots
tjänst.

41 §.

Den tid, för hvilken revisor
utses, må ej utgå före nästa ordinarie
föreningssammanträde och,

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj ds förslag:)
omfatta längre tid än två år. Revisor
må, ändå att den tid, för
hvilken lian blifvit utsedd, ej gått
till ända, skiljas från uppdraget
genom beslut af den, som utsett
honom.

Afgår å föreningssammanträde
vald revisor, innan den tid, för
hvilken han blifvit vald, gått till
ända, och finnes ej suppleant, åligger
det styrelsen att ofördröjligen föranstalta
om val af ny revisor.

41 §.

Ros Konungens befallningshafvande
i länet må påkallas utseende
af en revisor att med öfrig a revisorer
deltaga i dem åliggande granskning
af styrelsens förvaltning och föreningens
räkenskaper eller i granskning
af vissa räkenskaper. Förslag härom
skall väckas å föreningssammanträde.
Har förslaget å föreningssammanträde
antagits eller ock Inträdds
af minst en tiondedel af samtliga
föreningsmed,lemmarna, åligger
det styrelsen att inom en vecka hos
Konungens befallningshafvande göra
framställning om utseende af revisor.
Underlåter styrelsen det, stånde hvarje
föreningsmedlem fritt att gåra dylik
framställning.

Hvad i 40 § 3 mom. och 4 mom.
2 punkten är stadgadt galle ock om
revisor, som utses af Konungens befallningshafvande;
och vare sådan
revisor berättigad att af föreningen
erhålla skäligt arfvode.

(Utskottets förslag:)

såvidt angår revisor i ekonomisk förening,
ej omfatta längre tid än två
år. Revisor må, ändå att den tid,
för hvilken han blifvit utsedd, ej
gått till ända, skiljas från uppdraget
genom beslut af den, som utsett
honom.

Afgår af föreningen vald revisor,
innan den tid, för hvilken han
blifvit vald, gått till ända, och
finnes ej suppleant, åligger det styrelsen
att ofördröjligen föranstalta
om val af ny revisor.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Katigt. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

42 §.

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera
föreningens kassa och öfriga tillgångar samt granska föreningens alla
böcker, räkenskaper och andra handlingar; och må af revisor begärd
upplysning angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Vid fullgörande af sitt uppdrag hafva revisorerna att ställa sig
till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af föreningen meddelas
och ej afse inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest
strida mot lag eller författning eller mot föreningens stadgar.

Revisorerna skola å föreningssammanträde framlägga eu af dem
underskrifven berättelse öfver granskningen och därvid foga styrelsens
förvaltningsberättelse.

Angående revisorers befogenhet att påkalla sammankallande af
extra föreningssammanträde stadgas i 47 §.

43 §.

Hafva revisorer i sin berättelse eller annan handling, som framlägges
å föreningssammanträde, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift
eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift
i handling, som af dem granskats, eller vid fullgörandet af sitt uppdrag
visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, föreningen
ansvariga för all däraf uppkommande skada, en för alla och
alla för en.

Om föreningssammanträde.

44 §.

Föreningsmedlems rätt att deltaga
i handhafvandet af föreningens
angelägenheter utöfvas å föreningssammanträde.

44 §.

Föreningsmedlems rätt att deltaga
i handhafvandet af föreningens
angelägenheter utöfvas å föreningssammanträde;
dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att vissa ärenden,
som ej enligt denna lag skola handläggas
å föreningssammanträde, må
i annan ordning afgöras.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Ej må någon själf eller genom
ombud eller såsom ombud för annan
deltaga i behandling af fråga rörande
aftal mellan honom och föreningen.
Ej heller må han deltaga i
behandling af fråga om aftal mellan
föreningen och tredje man, där han
i frågan äger ett väsentligt intresse,
som kan vara stridande mot föreningens.
Hvad sålunda stadgats
äge motsvarande tillämpning beträffande
gåfva från föreningens sida,
så ock beträffande rättegång eller
annan talan mot honom eller tredje
man. Styrelseledamot må ej deltaga
i beslut om ansvarsfrihet för
förvaltningsåtgärd, för hvilken han
är ansvarig, eller i val af revisor.

A föreningssammanträde må
ärende, som ej i kallelsen till sammanträdet
blifvit angifvet, ej till
afgörande företagas, där det ej enligt
stadgarna skall förekomma å
sammanträdet eller omedelbart föranledes
af ärende, som där skall
afgöras.

Öfver beslut, som å föreningssammanträde
fattas, skall genom
styrelsens försorg föras protokoll.
Senast två veckor efter sammanträdet
skall protokollet vara tillgängligt
för föreningsmedlemmarna.

(Utskottets förslag:)

Ej må någon, som ej fyllt tjuguett
år, genom annan än målsman
deltaga i handhafvandel af föreningens
angelägenheter, där ej Konungen
för viss förening eller visst slag af
föreningar därtill lämnat medgifvande.

A föreningssammanträde må
ärende, som ej i kallelsen till sammanträdet
blifvit angifvet, ej utan
samtliga närvarandes samtycke till
afgörande företagas, där det ej enligt
stadgarna skall förekomma å
sammanträdet eller omedelbart föranledes
af ärende, som där skall
afgöras.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

45 §.

Jämte livad i 44, 53 och 55 §§
är stadgadt om utöfvande af rösträtt
och fattande af beslut å sammanträda
med ekonomisk förenings
medlemmar galle, där ej annorlunda
finnes bestämdt i stadgarna:

att hvarje medlem äger deltaga
i handhafvandet af föreningens
angelägenheter;

att hvarje medlem äger en röst;
att medlem är berättigad att
öfverlåta sin rösträtt å annan medlem
;

att ingen må på grund af fullmakt
utöfva rösträtt för mer än
en medlem;

att såsom föreningens beslut
gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas; och

att, vid lika röstetal, val afgöres
genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som biträdes
af ordföranden vid sammanträdet.

46 §.

Jämte hvad i 44, 54 och 55 §§
är stadgadt om utöfvande af rösträtt
och fattande af beslut å sammanträde
med ideell förenings medlemmar
galle, där ej annorlunda
finnes bestämdt i stadgarna:

att hvarje medlem äger deltaga
i handhafvandet af föreningens angelägenheter
;

att hvarje medlem äger en röst;
att medlem icke är berättigad
att öfverlåta sin rösträtt på annan;

(Utskottets förslag:)

45 §.

Jämte hvad i 44, 53 och 55 §§
är stadgadt om utöfvande af rösträtt
och fattande af beslut med
ekonomisk förenings medlemmar galle,
där ej annorlunda finnes bestämdt
i stadgarna:

att hvarje medlem äger deltaga
i handhafvandet af föreningens
angelägenheter;

att hvarje medlem äger eu röst;

att medlem är berättigad att
öfverlåta sin rösträtt å annan medlem; att

ingen må på grund af fullmakt
utöfva rösträtt för mer än
en medlem;

att såsom föreningens beslut
gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas; och

att, vid lika röstetal, val afgöres
genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som biträdes
af ordföranden.

46 §.

Jämte hvad i 44, 54 och 55 §§
är stadgadt om utöfvande af rösträtt
och fattande af beslut med
ideell förenings medlemmar gälle,
där ej annorlunda finnes bestämdt
i stadgarna:

att hvarje medlem äger deltaga
i handhafvandet af föreningens angelägenheter; att

hvarje medlem äger en röst;

att medlem icke är berättigad
att öfverlåta sin rösträtt på annan;

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Katigt. Mapts förslag:)
att såsom föreningens beslut
gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas; och

att, vid lika röstetal, val afgöres
genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som biträdes
af ordföranden vid sammanträdet.

(Utskottets förslag:)
att såsom föreningens beslut
gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas; och

att, vid lika röstetal, val afgöres
genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som biträdes
af ordföranden.

47 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla föreningens medlemmar
till extra föreningssammanträde.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen
med angifvande af skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra
föreningssammanträde att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven
kallelsetid kan ske. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka
sådan påfordran, äge revisorerna själfva utlysa föreningssammanträde.
Äro ej samtliga revisorer ense om sammanträdets utlysande, galle den
mening, hvarom de flesta förena sig, eller vid lika röstetal deras
mening, som anse extra sammanträde ej böra hållas.

Extra föreningssammanträde skall ock af styrelsen utlysas, då det
för uppgifvet ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondedel af
samtliga föreningsmedlemmarna eller det mindre antal, som må vara
bestämdt i stadgarna.

48 §.

Underlåter styrelsen att i föreskrifven ordning kalla föreningens
medlemmar till ordinarie sammanträde, eller har styrelsen ej senast två
veckor efter påfordran, hvarom i 47 § 3 mom. är sagdt, utlyst sammanträde
att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven kallelsetid
kan ske, har magistrat eller kronofogde i orten att på anmälan af
föreningsmedlem ofördröjligen utlysa sammanträde.

49 §.

A det föreningssammanträde, där revisorernas berättelse framlägges,
skall frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den
tid berättelsen omfattar företagas till afgörande.

Frågan om ansvarsfrihets beviljande må uppskjutas till afgörande
vid nytt sammanträde.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Katigt. Majds förslag:) (Utskottets förslag:)

Om talan mot styrelse eller revisorer.

50 §.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid revisorernas
berättelse omfattar ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades
å föreningssammanträde, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet
blifvit styrelsen beviljad.

Utan hinder däraf, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å
förvaltningen, som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig
handling, kunna mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen
afsett äfven den handling.

51 §.

Talan mot revisorer enligt 43 § må ej anställas, sedan två år förflutit
från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde,
utan så är, att talan grundas därpå, att brottslig handling blifvit begången.

52 §.

Afträdes förenings egendom till konkurs, som börjar inom två
år från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde,
äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen för den tid berättelsen
afser, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, äfvensom
att mot revisorerna anställa sådan talan, som omförmäles i 48 §.

Talan, hvarom ofvan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras
inom eu månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande
af föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången af den
tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring af förenings stadgar och vissa andra fall, da särskild
röst.pluralitet å föreningssammanträde erfordras.

Beslut, hvarigenom den ansvarig- Beslut, hvarigenom personlig anhet
föi’ ekonomisk förenings förbin- svårighet för ekonomisk förenings
delser, som kan åligga föreningens förbindelser införes eller skärpes,

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungi. Maj:ts förslag:)
medlemmar, skarpes, vare ej giltigt,
med mindre samtliga medlemmarna
förenat sig därom.

Beslut afseende ändring af ekonomisk
förenings stadgar i fråga om
medlems rättighet att utträda ur
föreningen eller sådan ändring af
stadgarna, att afgående medlems
rätt, hvarom i 17 § under 2) är
sagdt, inskränkes, vare, där ändringen
skall afse jämväl dem, som vid
frågans afgörande voro medlemmar
i föreningen, ej giltigt, med mindre
samtliga medlemmarna förenat sig
därom eller beslutet fattats å två
på hvarandra följande föreningssammanträden,
däraf minst ett ordinarie,
och å det sammanträde,
som sist hålles, biträdts af samtliga
röstande. Ej heller äge beslut om
sådan ändring af sta dgarna, att medlems
rätt till årsvinst eller till föreningens
behållna tillgångar vid dess
upplösning inskränkes, giltighet,
med mindre beslutet fattats i enlighet
med hvad nu är sagdt.

Beslut om annan ändring af stadgarna
vare ej giltigt, med mindre
samtliga medlemmarna förenat sig
därom eller beslutet fattats å två
på hvarandra följande föreningssammanträden,
däraf minst ett ordinarie,
och å det sammanträde, som
sist hålles, biträdts af minst två
tredjedelar af de röstande.

Är för giltighet af beslut, hvarom
ofvan är sagdt, något ytterligare
villkor bestämdt i stadgarna, lände
ock det till efterrättelse.

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 7 Sami.

(Utskottets förslag:)

vare ej giltigt, med mindre samtliga
medlemmarna förenat sig därom.

Beslut afseende ändring af ekonomisk
förenings stadgar i fråga om
medlems rättighet att utträda ur
föreningen eller sådan ändring af
stadgarna, att afgående medlems
rätt, hvarom i 17 § under 2) är
sagdt, inskränkes, vare, där ändringen
skall afse jämväl dem, som vid
frågans afgörande voro medlemmar
i föreningen, ej giltigt, med mindre
samtliga medlemmarna förenat sig
därom eller beslutet fattats å två
på hvarandra följande föreningssammanträden,
däraf minst ett ordinarie,
och å det sammanträde, som
sist hålles, biträdts af samtliga
röstande. Ej heller äge beslut om
sådan ändring af stadgarna, att medlems
rätt till årsvinst eller till föreningens
behållna tillgångar vid dess
upplösning inskränkes, giltighet,
med mindre beslutet fattats i enlighet
med hvad nu är sagdt.

År för giltighet af beslut, hvarom
ofvan är sagdt, något ytterligare
villkor bestämdt i stadgarna, lände
ock det till efterrättelse.

1 Afd. 46 Höft.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kung!. Maj:ts förslag:)

Har i stadgarna intagits bestämmelse,
enligt hvilken annan bestämmelse
ej må ändras, utan att
Konungen därtill lämnat medgifvande,
må ej heller den förra bestämmelsen
utan Konungens medgifvande
ändras.

(Utskottets förslag:)

Har i stadgarna intagits bestämmelse,
enligt hvilken annan bestämmelse
ej må ändras, utan att
Konungen därtill lämnat medgifvande,
må ej heller den förra bestämmelsen
utan Konungens medgifvande
ändras.

54 §.

Beslut afseende ändring af ideell förenings stadgar i fråga om afgående
medlems rätt att utfå någon del af föreningens tillgångar, såvidt
denna ändring skall afse jämväl dem, som vid frågans afgörande
voro medlemmar i föreningen, så ock beslut om sådan ändring af stadgarna
att medlems rätt till föreningens behållna tillgångar vid dess
upplösning inskränkes, vare ej giltigt, med mindre samtliga medlemmarna
förenat sig därom eller beslutet fattats å två på hvarandra följande
föreningssammanträden, däraf minst ett ordinarie, och å det
sammanträde, som sist hålles, biträdts af samtliga röstande.

I fråga om beslut afseende annan ändring af stadgarna, vare lag,
som i 53 § 3 mom. sägs.

Hvad i 53 § 4 och 5 mom. finnes stadgadt skall ock äga tilllämpning
i fråga om ändring af ideell förenings stadgar.

55 §.

I fråga om giltighet af beslut
om förenings trädande i likvidation
i andra fall än i 60 § sägs
eller om föryttring eller upplåtelse
under nyttjanderätt af all förenings
egendom eller den väsentligaste delen
däraf eller om sådant bernyndiga?ide
åt styrelsen, som innefattar befogenhet
till dylik föryttring eller upplåtelse,
vare lag, som i 53 § 3 och 4 mom.
säqs.

56 g.

55 §.

I fråga om giltighet af beslut
om förenings trädande i likvidation
i andra fall än i 60 § sägs
vare lag, som i 53 § 3 och 4
mom. fönnäles.

Beslut om ändring af förenings stadgar skall af styrelsens ordförande
ofördröjligen anmälas för registrering och må ej gå i verkställig -

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

het, innan registrering skett. Vid anmälan fogas, i två exemplar, af
notarie publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade
namnunderskrifter styrkt afskrift af protokoll, som förts i ärendet.

Beslut om sådan ändring af förenings stadgar, att medlemmarnas
förpliktelse att erlägga afgifter till föreningen ökas, må ej tillämpas
mot medlem, som icke bidragit till beslutet och uppsäger eller anmäler
sig till utträde ur föreningen inom fyra veckor från det beslutet
fattades eller, såvidt angår medlem i ekonomisk förening, enligt hvars
stadgar medlem _ vid utgången af sagda tid ännu icke äger uppsäga
sig till utträde, vidtager sådan åtgärd, så snart han är därtill berättigad.

Beslut, som innefattar nedsättning af de i ekonomisk förening gjorda
insatsernas belopp eller lindring af den i sådan förening medlemmarna
enligt stadgarna åliggande skyldighet att i föreningen göra insats eller
inskränkning i den personliga ansvarighet för föreningens förbindelser
de enligt stadgarna åtagit sig, må ej gå i verkställighet förr än ett
år förflutit från det beslutet registrerades.

Om klander af beslut å föreningssammanträde.

57 §.

Menar styrelsen eller ledamot
däraf eller föreningsmedlem, att
beslut, som fattats ä föreningssammanträde,
icke tillkommit i behörig
ordning eller eljest strider mot
denna lag eller föreningens stadgar,
äge därå tala genom stämning å
föreningen inom två månader från
beslutets dag. Försummas det, vare
rätt till klandertalan öfver beslutet
förlorad.

Klandertalan, grundad därpå, att
beslut å förening ssammanträde strider
mot bestämmelserna i 21 §, må
ej anställas, med mindre de, som
föra talan, utgöra minst en tiondedel
af samtliga föreningsmedlemmarna.

Om klander af förening sbeslut.

57 §.

Menar styrelsen eller ledamot
däraf eller föreningsmedlen, att
beslut, som fattats i föreningens
angelägenheter, icke tillkommit i
behörig ordning eller eljest strider
mot denna lag eller föreningens
stadgar, äge därå tala genom stämning
å föreningen inom två månader
från beslutets dag. Försummas
det, vare rätt till klandertalan
öfver beslutet förlorad.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj ds förslag:)

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan,
vare lag, som i 36 § 2
mom. sägs; dock skall styrelsens
rätt till talan anses bevarad, om
det där omförmälda sammanträdet
inom ofvan i denna paragraf stadgad
tid blifvit utlyst att hållas så snart
det med iakttagande af föreskrifven
kallelsetid kan ske.

Har klandertalan anhängiggjorts,
äge domstolen, när skäl
därtill förekommer, att, innan slutligt
utslag i målet meddelas, förordna,
att klandrade beslutet ej
må verkställas. Om förordnandet
skall, där klandrade beslutet är
af beskaffenhet, att det bör registreras,
underrättelse ofördröjligen
genom rättens eller domarens försorg
afsändas för registrering.

Domstols utslag, hvarigenom beslut
å förening ssammanträde upphäfts
eller ändrats, gälle jämväl
för de föreningsmedlemmar, som
ej instämt klandertalan.

(Utskottets förslag:)

Vill styrelsen anhängiggöra
klandertalan, vare lag, som i 36 §
2 mom. sägs; dock skall styrelsens
rätt till talan anses bevarad, om
det där omförmälda sammanträdet
inom ofvan i denna paragraf stadgad
tid blifvit utlyst att hållas så
snart det med iakttagande af föreskrifven
kallelsetid kan ske.

Har klandertalan anhängiggjorts,
äge domstolen, när skäl därtill
förekommer, att, innan slutligt
utslag i målet meddelas, förordna,
att klandrade beslutet ej må verkställas.
Om förordnandet skall, där
klandrade beslutet är af beskaffenhet,
att det bör registreras, underrättelse
ofördröjligen genom rättens
eller domarens försorg afsändas för
registrering.

Domstols utslag, hvarigenom
föreningsbeslut upphäfts eller ändrats,
gälle jämväl för de föreningsmedlemmar,
som ej instämt klandertalan.

Om likvidation och upplösning.

58 §.

Finnes förenings verksamhet vara lagstridig eller uppenbart osedlig,
äge rätten, på ansökning af ombud, som justitiekansler!! eller Konungens
befallningshafvande förordnar att sådan talan utföra, förklara föreningen
skyldig att träda i likvidation; och förordne rätten i sådant fall en
eller flere likvidatorer att verkställa likvidationen.

Hvad sålunda är föreskrifvet gälle ej i det fall, att ekonomisk
förenings verksamhet finnes strida mot bestämmelserna i 3 § 1 mom.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj ds förslag:)

(Utskottets förslag:)

59 §.

Saknar förening till registret anmäld, behörig styrelse, vare föreningsmedlem
eller borgenär, så ock en hvar annan, hvars rätt kan
vara beroende däraf, att någon finnes, som äger företräda föreningen,
berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning, att föreningen må
förklaras skyldig att träda i likvidation. Kungörelse om ansökningen
med uppgift om tiden, när densamma kommer att pröfvas af rätten,
skall af rätten eller domaren utfärdas och minst tre månader före
nämnda tid införas i allmänna tidningarna, så ock i tidning inom
orten. Rätten eller domaren äge ock, där så äskas, förordna en eller
flere syssloman att emellertid taga föreningens egendom under vård
och bevaka dess angelägenheter. Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta
förhållandet fortfar, förklare rätten, att föreningen skall träda i likvidation,
och förordne en eller flere likvidatorer att verkställa densamma.

Om förordnande af syssloman skall underrättelse ofördröjligen
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

60 §.

Förening skall ock träda i likvidation,

1) då antalet föreningsmedlemmar nedgått under fem och tillräckligt
antal medlemmar ej inträdt inom tre månader;

2) då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse
i stadgarna föreningen skall upphöra med sin verksamhet.

61 §.

Har i enlighet med 55 § beslutats, att förening skall träda i
likvidation, eller skall eljest af anledning, som i 60 § sägs, likvidation
verkställas, varde å föreningssamm anträde en eller flere likvidatorer
valda att verkställa likvidationen.

I stadgarna må kunna bestämmas, att en eller flere likvidatorer
skola på annat sätt utses att jämte de å föreningssamm anträde valda
deltaga i likvidationen.

62 §.

Utser förening ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande inträffat,
som jämlikt bestämmelsen i 60 § under 1) påkallar likvidation, svare

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande
af ’föreningens verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande
förbindelser, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

63 §.

Har sådant förhållande inträffat, som jämlikt bestämmelse i 60 §
påkallar likvidation, och varder ej inom en månad därefter till registret,
enligt hvad nedan sägs, anmäldt, att föreningen brådt i likvidation,
förklare rätten, på ansökan af föreningsmedlem eller styrelseledamot
och efter föreningens hörande, att föreningen skall träda i likvidation,
och förelägge rätten föreningen att inom viss tid, ej understigande en
månad, utse en eller flere likvidatorer vid äfventyr, att förordnande i
sådant hänseende eljest meddelas af rätten.

64 §.

Finnes förening, som enligt anmälan till registret brådt i likvidation,
sedermera sakna till registret anmälda, behöriga likvidatorer, vare
föreningsmedlem eller borgenär, så ock en hvar annan, hvars rätt kan
vara beroende däraf, att någon finnes, som ägei’ företräda föi eningen,
berättigad att hos rätten eller domaren gorå ansökning om utseende
af likvidatorer; och skall i öfrigt hvad i 59 § är stadgadt i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

65 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare, där
ej Konungen för viss förening medgifver undantag.

Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen
blifvit afslutad, men må när som helst återkallas af den, som meddelat
uppdraget.

Afgår å föreningssammanträde vald likvidator, innan han fullgjort
sitt uppdrag, och finnes ej suppleant, åligger det öfriga likvidatorer
att ofördröjligen föranstalta om val af ny likvidator.

66 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att
föreningen brådt i likvidation. Därvid skola uppgifvas

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kung!. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga
namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall
utöfvas allenast af likvidatorerna gemensamt, hvilken eller livilka, hvar
för sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet.
värde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och hemvist!

Afgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker
ändring i fråga om rätten att teckna föreningens firma, skall ock därom
anmälan för registrering ofördröjligen göras af likvidatorerna.

Vid anmälan, att likvidator eller suppleant utsetts, skall fogas
styrkt afskrift af protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälans
riktighet.

67 §.

Då likvidatorer utsetts, göre styrelsen ofördröjligen redo för sin
förvaltning under den tid, för hvilken densamma ej förut blifvit granskad.

Styrelsens redovisning skall af likvidatorerna ofördröjligen öfverlämnas
till revisorerna, som hafva att granska densamma och däröfver
inom fyra veckor afgifva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte
revisorernas berättelse framlägges af likvidatorerna, så snart ske kan.
å föreningssammanträde; och skall å det sammanträde till behandling
företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den
tid redovisningen omfattar. Om behandling af denna fråga samt om
rätt att tala å styrelsens förvaltning äge hvad i 49, 50 och 52
§§ finnes stadgadt motsvarande tillämpning.

68 §.

Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka årsstämning å föreningens
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och
skulder.

I den mån sådant erfordras för likvidationens verkställande och
så snart det utan uppenbar skada kan ske; skall föreningens egendom
förvandlas i penningar.

69 §.

Likvidatorerna äge ej utan särskilt, af föreningen erhållet bemyndigande
afyttra dess fasta, egendom annorledes än genom försäljning
å offentlig auktion. Hafva likvidatorerna förordnats enligt 58 §, må

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

ei heller lös''egendom utan föreningens särskilda bemyndigande af dem
försäljas på annat sätt än nu är sagdt; och må, innan beslutet om
förordnandet vunnit laga kraft, likvidatorerna ej utan föreningens samtycke
vidtaga några likvidationsåtgärder utan allenast taga föreningens
egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.

I öfrigt skall om likvidatorers befogenhet att företräda förening
och om deras rättigheter, så ock om deras skyldigheter gälla i tilllämpliga
delar hvad angående styrelse eller styrelseledamot i denna lag
är stadgadt; dock att hvad i 27 § är stadgadt ej skall äga tillämpning £
likvidatorer, som förordnats enligt 08 §.

§■

Under likvidation skall föreningens firma tecknas med tillägg af

orden »i likvidation>. „ . „ . ,

I öfrigt skall hvad i 35 § finnes föresknfvet i fråga om under skrifvande

af handling, som å föreningens vägnar utfärdas, aga motsvarande
tillämpning under föreningens likvidation.

Har under handlingen ej föreningens firma tecknats pa satt, som
ofvan i 1 mom. sägs, och framgår ej af handlingens innehåll saval, att den
utfärdats å föreningens vägnar, som ock att föreningen ar i likvida ron
vare de, som underskrifvit handlingen, ehvad densamma profvas vara
för föreningen bindande eller ej, ansvarige för hvad genom handlingen
må hafva slutits, eu för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

Hvad i 35 § 2 mom. 2 punkten är stadgadt skall galla jamvai i
afseende å handling, som under förenings likvidation å dess vägnar

utfärdas.

71 §-

Sedan den i årsstämningen utsatta inställelsedag ar förbi och all
veterlig gäld blifvit betald, skola föreningens tillgångar skiftas mellan
medlemmarna eller öfverlämnas till den, som på grund af stadgarna
eller medlemmarnas beslut må vara berättigad att öfvertaga tillgangarna
Är någon del af gälden tvistig eller ej förfallen och kan förty eller af
annan orsak betalning ej ske, skola till samma gälds betalning erforderliga
medel innehållas och med återstoden sa forfaras, som nyss sagts.

Ej må annorledes än nu är sagdt skifte äga rum eller föreningens
tillgångar öfverlämnas till den därtill berättigade. Sker det eller befinnas
innehållna medel ej lämna tillgång till gälds betalning vare i händelse
af föreningens oförmåga att fullgöra sina förbindelser den, som något
uppburit, skyldig att återbära hvad han bekommit.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50. 89

(Kungl. Majis förslag:) (Utskottets förslag:)

72 §.

Där ekonomisk förenings behållna tillgångar enligt stadgarnas bestämmelse
kunna fördelas bland dem, som vid föreningens trädande
i likvidation voro medlemmar af föreningen, äge medlemmarna återbekomma
en hvar sin insats eller, om tillgångarna ej därtill förslå,
hvad på insatsen belöper. Uppstår öfverskott, skall det fördelas efter
hufvudtalet, där ej annan grund finnes bestämd i stadgarna, eller
öfverskottet enligt stadgarna skall användas för annat ändamål.

73 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart ske
kan, å föreningssammanträde framlägga redovisning för sin förvaltning.

74 §.

Atnöjes föreningsmedlem ej med likvidatorernas redovisning, skall
han genom stämning anhängiggöra sin talan hos domstol inom ett år
från den dag, då redovisningen framlades å föreningssammanträde.
Försummas det, hafve han förlorat sin talan.

75 §.

.Då likvidatorerna å föreningssammanträde framlagt redovisning
för sin förvaltning, anses föreningen upplöst; och skola likvidatorerna
ofördröjligen därom göra anmälan för registrering.

Vid anmälan skall fogas bestyrkt afskrift af protokoll, som förts
i ärendet, äfvensom bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.

76 §.

Afträdes förenings egendom till konkurs, skall underrättelse om
den offentliga stämningen samtidigt med kungörelsen därom genom
rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär
af styrelsen eller, där vid konkursens början syssloman enligt 59 §
eller likvidatorer varit utsedda, af dessa. Under konkursens fortgång
må dock i behörig ordning kunna utses styrelse i stället för syssloman,
som förordnats enligt nämnda paragraf, äfvensom utses nya styrelseledamöter
eller nya likvidatorer.

Bih. till Bilcsd. Prat. 1910. 7 Sami. 1 Afd. 46 Höft.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

77 §.

Finnes efter konkursens afsittande
ej öfverskott, anses föreningen
upplöst, då konkursen afslutats.
Det åligger dem, som under konkursen
sist företrädt föreningen
såsom konkursgäldenär, att om föreningens
sålunda skedda upplösning
ofördröjligen göra anmälan till registret.

Yar föreningen ej i likvidation,
då dess egendom afträddes till konkurs,
ocli finnes efter konkursens
afsilande öfverskott, skall å föreningssammanträde,
hvithet bör
ofördröjligen utlysas af styrelsen,
beslutas, huruvida föreningen skall
fortsätta sin verksamhet eller träda
i likvidation. Där föreningen truder
i likvidation inom fyra veckor efter
konkursens af slutande, äge i afseende
å likvidationen ej tillämpning hvad i
68, 71 och 75 §§ är stadgadt om
årsstämning.

77 §.

Finnes efter konkursens afslutande
ej öfverskott, anses föreningen
upplöst, då konkursen afslutats.
Det åligger dem, som under konkursen
sist företrädt föreningen
såsom konkursgäldenär, att om föreningens
sålunda skedda upplösning
ofördröjligen göra anmälan till registret.

Yar föreningen ej i likvidation,
då dess egendom afträddes till konkurs,
och finnes efter konkursens
afsilande öfverskott, skall å föreningssammanträde,
hvilket bör
ofördröjligen utlysas af styrelsen,
beslutas, huruvida föreningen skall
fortsätta sin verksamhet eller träda
i likvidation.

Bestämmelser afseende allenast ekonomiska föreningar med
personligen ansvariga medlemmar.

78 §.

Är i ekonomisk förenings stadgar bestämdt, att medlemmarna åtaga
si o- till visst belopp begränsad personlig ansvarighet för föreningens förbindelser,
skola stadgarna, då de för registrering mgifvas, vara försedda
med samtlige medlemmarnas egenhändiga, bevittnade namnunderskrittei.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj;ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

79 §.

Ansökning om inträde i föreningen eller uppsägning till afgång
därur skall göras i två exemplar; skolande inträdesansökning innehålla
uttryckligt förklarande, att sökanden för föreningens förbindelser åtager
sig den personliga ansvarighet, som är bestämd i stadgarna.

Ej må i stadgarna meddelas sådan föreskrift, hvarom i 13 §
förmäles.

80 §.

Om medlems inträde i föreningen eller afgång därur skall styrelsen
ofördröjligen göra anmälan för registrering.

Vid anmälan om inträde eller om afgång på grund af uppsägning
skola fogas bägge exemplaren af den om inträdet eller afgången
gjorda framställning; det ena exemplaret skall, försedt med bevis om
registreringen, återställas till styrelsen. Vid anmälan om inträde skall
ock fogas styrkt afskrift af protokoll rörande beslut, hvarigenom
inträdesansökning bifallits.

Är afgången föranledd af medlems död eller af hans uteslutande
ur föreningen, efter ty i 15 § sägs, skall anmälan vara åtföljd, i förra
fallet, af vederbörlig dödsattest och, i det senare, af styrkt afskrift af
protokoll rörande det beslut, som fattats angående medlemmens uteslutande.
Skedde afgången på grund af annat förhållande, skall vid
anmälan fogas handling, hvarigenom förhållandet styrkes.

Anmälan, hvarom nu är sågat, må kunna göras af inträdande
eller afgående medlem eller hans rättsinnehafvare.

81 §.

Inom utgången af januari månad hvarje år skall styrelsen till
registreringsmyndigheten ingifva med styrelseledamöternas egenhändiga
namnunderskrifter styrkt, i bokstafsföljd ordnad förteckning å dem,
som vid årets början voro medlemmar af föreningen.

82 §.

Inträdande medlem svare för alla förbindelser, hvari föreningen
vid tiden för inträdet häftar.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungi. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Afgår medlem, svare lian ej för föreningens därefter uppkommande
förbindelser, där den, med hvilken afhandlats, ägde vetskap om afgången.

83 §.

Medlems ansvarighet må göras gällande endast i den män vid
konkurs föreningens tillgångar ej förslå till gäldande af dess skulder
samt allenast i den ordning, som i 84 och 85 §§ sägs.

Afgången medlem vare från sin ansvarighet fri, där ej föreningens
tillgångar afträdas till konkurs, som börjar inom ett år från det
anmälan om afgången, efter verkställd registrering, kungjordes i ortstidningen.

84 §.

Å det sammanträde i föreningens konkurs, då förslag till sista
utdelningen af föreningens tillgångar framlägges, skall, där brist för
borgenärerna uppstår, af konkursförvaltningen jämväl framläggas förslag
till uttaxering ä föreningsmedlemmarna, så långt deras ansvarighet
räcker, af det för bristens täckande erforderliga belopp, ökadt med
högst en fjärdedel.

Öfver detta förslag, som skall genom konkursförvaltningens försorg
hållas tillgängligt, må klandertalan föras i samma ordning, som
angående klander af utdelningsförslag finnes stadgad i konkurslagen.
Sådan talan må anställas jämväl af föreningsmedlem.

85 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blifvit af
första domstolen i konkurssaken pröfvadt, åligger det sysslomännen i
konkursen att ofördröjligen i den ordning, som finnes stadgad för
kungörande af meddelanden åt föreningens medlemmar, infordra uttaxerade
beloppen.

Infordradt belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall utsökas af
sysslomännen; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika
gällande som domstols laga kraft ägande dom.

Finnes vid utmätning föreningsmedlem sakna genast utmätningsbar
tillgång till utsökta beloppets fulla gäldande, eller varder föreningsmedlems
egendom afträdd till konkurs, må, i förra fallet, hvad som
brister, och, i senare fallet, hvad å medlemmen belöper uttagas hos

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

öfriga medlemmar, så långt deras ansvarighet räcker. I ty fall skola
de vid första nttaxeringsförslaget stadgade grunder lända till efterrättelse.

Är ej förslaget till uttaxering af alla borgenärerna och föreningsmedlemmarna
gilladt, må utdelning ej ske, innan tid för klanders anställande
är försutten. Har förslaget öfverklagats, må ej belopp, som
klandret afser, annorledes än mot borgen utdelas, förrän slutlig dom
öfver klandret fallit.

Om registrering.

86 §.

Hos Konungens befallningshafvande skola föras särskilda register,
afseende dels ekonomiska föreningar och dels ideella föreningar, för inskrifning
af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola för registrering
anmälas, eller hvilkas intagande i registren eljest är eller varder föreskrifvet.

87 §.

Anmälan till föreningsregister skall göras skriftligen och vara
åtföljd af stadgade afgifter för registreringen och dess kungörande.
Aflämnas anmälan genom ombud, eller insändes den med posten,
skall underskriften vara af vittnen styrkt.

Då förenings registrering sökes, skall hvarje styrelseledamot och
suppleant, så ock i öfrigt en hvar, som, ensam eller gemensamt med
annan, är berättigad att teckna föreningens firma, på samma gång
egenhändigt inskrifva sin namnteckning i registret eller i särskildt
bihang till detta, såframt ej namnteckningen förefinnes å anmälningsskriften
och blifvit af vittnen styrkt. På enahanda sätt skall förfaras,
då anmälan sedermera sker därom, att styrelseledamot eller suppleant
blifvit utsedd, eller att eljest någon, ensam eller gemensamt med annan,
blifvit berättigad att teckna firman.

88 §.

År ej, då anmälan efter 80 § 4 mom. göres, anmälda förhållandet
så styrkt, som för hvarje fäll finnes föreskrifvet, meddele Konungens

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

befallningshafvande styrelsens ledamöter föreläggande, vid vite, att
afgifva förklaring, så ock, när omständigheterna därtill föranleda, att
insända de handlingar, som för ärendets pröfning må vara erforderliga.

Har eljest den anmälande icke iakttagit de föreskrifter, som finnas
för hvarje särskildt fall stadgade, eller pröfvas förenings _ stadgar eller
beslut, som anmäles för registrering, icke hafva tillkommit i föreskrift
ven ordning, eller ej stå i öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna
lag, eller åsyfta lagstridig eller uppenbart osedlig verksamhet eller eljest
strida mot lag eller författning, skall registrering vägras. Samma lag
vare, där beslut om sådan ändring af förenings stadgar, att styrelsens
säte skall flyttas från ett län till ett annat, för registrering anmäles
och Konungens befallningshafvande i det senare länet på förfrågan
meddelar, att föreningens firma jämlikt stadgandet i 10 § 4 inom. utgör
hinder för föreningens upptagande i detta läns föreningsregister.

Vägras registrering, skall Konungens befallningshafvande ofördröjligen
hålla sökanden till hända eller, om han uppgifvit postadress,
till honom med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse
om beslutet med skälen därför.

89 §.

Har registrering af förening vägrats pa den grund, att det i
stadgarna angifna föremålet för föreningens verksamhet är? lagstridig o
eller uppenbart osedligt, äge sökanden, där han är missnöjd med beslutet,
att å landet senast vid det lagtima ting, som infäller-näst efter
sextio dagar från beslutets dag, och i stad inom sextio dagar från
samma dag genom ansökning hos rätten i den ort, där föreningens
styrelse enligt stadgarna skall hafva sitt säte, påkalla pröfning, huruvida
hinder, som nu är sagd!, möter mot föreningens registrering. Sådan
ansökning skall af rätten eller domaren delgifvas Konungens befallningshafvande,
som förordnar ombud att i målet föra det allmännas talan.
Finner rätten hinder, som ofvan sägs, ej möta mot föreningens registrering,
skall, sedan beslutet härom vunnit laga kraft, Konungens befallningshafvande,
om i öfrigt hinder ej möter, på anmälan af föreningens
styrelse bevilja registrering.

Är sökanden missnöjd med annat Konungens befallningshafvandes
beslut, hvarigenom registrering vägrats, äge sökanden att, vid talans
förlust, innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag däröfver
anföra besvär hos Konungen.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

90 §.

Beviljas förenings registrering, läte Konungens befallningshafvande
i vederbörande register införa:

1) dagen för stadgarnas antagande;

2) föreningens firma;

3) föremålet för föreningens verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) tiden för räkenskapsafslutning;

6) hvarje styrelseledamots och. suppleants samt, där eljest någon,
ensam eller gemensamt med annan, är berättigad att teckna föreningens
firma, dennes fullständiga namn och hemvist;

7) där befogenhet att teckna firman ej skall utöfvas allenast af
styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller gemensamt, sådan
befogenhet tillkommer;

8) det sätt, hvarpå kallelse till föreningssammanträde skall ske
och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom
den tid före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast skola
vara vidtagna.

Dessutom skall, om föreningen är ekonomisk förening, hvars medlemmar
åtagit sig personlig ansvarighet för föreningens förbindelser, i
registret införas uppgift å det belopp, intill hvilket medlemmarna åtagit
sig sådan ansvarighet, äfvensom förteckning å medlemmarna.

Det ena exemplaret af stadgarna skall förses med bevis om registreringen
och återställas till sökanden.

91 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i vederbörande
register skett, skall den ändring, där registrering beviljas, anmärkas
i registret.

Kegistreras ändring i förenings stadgar, skall ena exemplaret af
det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden
återställas försedt med bevis om registreringen.

Sker ändring i förenings firma, skall ny fullständig inskrifning i
vederbörande register göras.

Beslutar förening, att styrelsens säte skall flyttas från ett län till
ett annat, har Konungens befallningshafvande, sedan beslutet härom

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

registrerats, att afföra föreningen ur vederbörande register och, för
föreningens registrering i det senare länet, till Konungens befallningshafvande
därstädes öfversända utdrag af registret med dithörande bilagor.

92 §.

Hvad i föreningsregister införes med undantag af underrättelse
om konkurs, hvarom förmäles i 76 §, skall genom Konungens befadlningshafvandes
försorg ofördröjligen kungöras såväl i allmänna, tidningarna
som ock i den stads tidning, där Konungens befallningshafvande
har sitt säte, eller, om flera tidningar där utgifvas, i den af
dessa, där allmänna påbud för staden vanligen meddelas.

En samling för hela riket af hvad sålunda i allmänna tidningarna
kungjorts skall genom det allmännas försorg efter hand befordras till
trycket och förses med register för hvarje år.

I den mån nyssnämnda samling tryckes skall den öfversändas till
hvarje domstol, Konungens befallningshafvande och öfverexekutor.

Anmälningsskrifter med därvid fogade handlingar äfvensom ingifna
medlem sförteckningar skola, särskild! för hvarje förening, förvaras
såsom bilagor till vederbörande register.

93 §.

Närmare föreskrifter om registrens förande, de i 92 § stadgade
kungörelser, afgifterna för registreringen och för dess kungörande samt tid
och sätt för utgifvande af den i nämnda paragraf omförmälda samling
och dess öfversändande till vissa myndigheter meddelas af Konungen.

94 §.

Företer förenings registrerade
firma likhet med en i handelsregister,
föreningsregister eller aktiebolagsregistret
tidigare införd firma, och
lider därigenom innehafvaren af sistnämnda
firma förfång, äge domstol
på talan af denne förbjuda föreningen
att efter viss tid använda
förstnämnda firma äfvensom ålägga

94 §.

Företer förenings registrerade
firma likhet med eu i handelsregister,
föreningsregister eller aktiebolagsregistret
tidigare införd firma, och
lider därigen om innehafvaren af sistnämnda
firma förfång, äge domstol
på talan af denne förbjuda föreningen
att efter viss tid använda
förstnämnda firma äfvensom ålägga

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Majds förslag:)
föreningen det skadestånd, som
pröfvas skäligt.

95 §.

Har genom laga kraft ägande
dom blifvit förklaradt, att en i
föreningsregister införd firma ej
vidare må begagnas, eller att beslut,
som registrerats, är ogiltigt, eller
att eljest visst förhållande, hvarom
inskrifning skett, ej föreligger, skall
på begäran af någondera parten
anteckning därom göras i registret.
Underrättelse om sådan anteckning
skall så kungöras, som i 92 § sägs.

Yarder, sedan i vederbörande
register gjorts anteckning om förenings
konkurs, af öfverrätt förklaradt,
att offentlig stämning ej
bort utfärdas, skall anteckningen
på därom gjord ansökning afföras
ur registret.

(Utskottets förslag:)

föreningen det skadestånd, som
pröfvas skäligt.

Menar någon eljest, att en i föreningsregister
verkställd inskrifning
länder honom till förfång, må talan
om registreringens upphäfvande samt
om skadestånd föras vid domstol.

95 §.

Har genom laga kraft ägande
dom blifvit förklaradt, att en i
föreningsregister gjord inskrifning
eg bort ske, eller att beslut, som
registrerats, är ogiltigt, eller att
eljest visst förhållande, hvarom inskrifning
skett, ej föreligger, skall
på begäran af någondera parten
anteckning därom göras i registret.
Underrättelse om sådan anteckning
skall så kungöras, som i 92 § sägs.

96 §.

Det, som i enlighet med denna lag blifvit infördt i föreningsregister
och kungjordt i ortstidningen, skall anses hafva kommit till
tredje mans kännedom, där ej af omständigheterna framgår, att han
hvarken haft eller bort hafva kunskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blifvit
eller bort blifva antecknadt i registret, icke med laga verkan åberopas
mot annan än den, som visas hafva ägt vetskap därom.

Bih. till Eiksd. Prat. 1910. 7 Sami. 1 Åfä. 40 Raft. 13

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

97 §.

Företer den, som inför domstol, Konungens befallningshafvande
eller öfverexekutor företräder förening, bevis utvisande, att han den
dag, beviset utfärdades, enligt vederbörande föreningsregister var behörig
att företräda föreningen, och är det bevis ej äldre än ett år,
åligger det myndigheten att ur den i 92 § omförmälda tryckta samling
inhämta upplysning, huruvida förändring beträffande behörigheten ägt
rum. Hvad i sådant afseende nyssnämnda samling i den mån den
kommit myndigheten tillhanda utvisar, skall för myndigheten äga vitsord,
där ej annat förhållande visas vara för handen.

98 §.

Öfverensstämmer ej förteckning, hvarom förmäles i 81 §, med
inkomna anmälningar om inträde i ekonomisk „ förening eller afgång
därur, förelägge Konungens befallningshafvande styrelsens ledamöter vid
vite att afgifva förklaring och insända de handlingar, som för åstadkommande
af rättelse kunna vara erforderliga.

Sträf bestämmelser.

99 §.

Med böter från och med tjugofem
till och med fem tusen kronor straffes

1) styrelseledamot eller annan,
som vid anmälan till registrering
mot bättre vetande meddelar oriktig
uppgift;

2) styrelseledamot eller lilcvidator,
där han mot bättre vetande i
handling, som framlägges å föreningssammanträde,
rörande föreningens
angelägenheter meddelar
oriktig uppgift;

99 §.

Med böter från och med tjugofem
till och med ett tusen kronor straffes

1) styrelseledamot eller annan,
som vid anmälan till registrering
mot bättre vetande meddelar oriktig
uppgift;

2) styrelseledamot eller likvidator,
där lian mot bättre vetande i
handling, som framlägges åföreningssammanträde,
rörande föreningens
angelägenheter meddelar oriktig
uppgift;

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj ds förslag:)

3) styrelseledamot, som uppsåtligen.
i strid med bestämmelserna i
20 § 1 punkten låter verkställa utbetalning
af föreningens tillgångar;

4) revisor, där han i berättelse
eller annan handling, som framlägges
å föreningssammanträde, mot
bättre vetande lämnar oriktig uppgift
rörande föreningens angelägenheter
eller uppsåtligen underlåter
att göra anmärkning mot dylik
uppgift i handling, som af honom
granskats;

5) revisor, som, utan att det
med nödvändighet erfordras för fullgörande
af hans uppdrag, yppar
något af hvad vid granskningen af
styrelsens förvaltning eller föreningens
räkenskaper kommer till hans
kännedom.

Ej må straff, som ofvan är stadgadt,
tillämpas, där förseelsen enligt
allmänna strafflagen bör beläggas
med strängare straff.

100 §.

Asidosättes föreskrift, som i 33 §,
42 § 1 inom., 44 § 4 inom., 56 §
1 mom., 77 § 1 inom., 80 § 1 mom.
eller 81 § är meddelad,

straffes den försumlige med böter
från och med fem till och med fem
hundra kronor.

(Utskottets förslag:)

3) styrelseledamot, som uppsåtligen
i strid med bestämmelserna i
20 § 1 punkten låter verkställa utbetalning
af föreningens tillgångar;

5) revisor, som, därest lian insett
eller bort inse, att skada däraf
kunnat följa, yppar något af hvad
vid granskningen af styrelsens förvaltning
eller föreningens räkenskaper
kommer till hans kännedom,
utan att det med nödvändighet
erfordras för fullgörande af hans
uppdrag.

Ej må straff, som ofvan är stadgadt,
tillämpas, där förseelsen enligt
allmänna strafflagen bör beläggas
med strängare straff.

100 §.

Asidosättes föreskrift, som i 33 §,
42 § 1 mom., 44 § 5 inom., 56 §
1 inom., 77 § 1 mom., 80 § 1 mom.
eller 81 § är meddelad,

straffes den försumlige med böter
från och med fem till och med fem
hundra kronor.

100

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Samma lag vare
om likvidator, som ej fullgör
livad honom enligt 66 §, 67 § 2
mom. eller 75 § åligger,

samt om ledamot af styrelsen
för ekonomisk förening, där han underlåter
iakttaga föreskrift, som är i
11 § meddelad.

Förseelse mot 42 § 1 mom.,
44 § 4 mom. eller 67 § 2 mom.
må åtalas allenast af målsägande;
och skall härvid såsom målsägande
anses såväl föreningen som hvarje
medlem däri.

(Utskottets förslag:)

Samma lag vare
om likvidator, som ej fullgör
hvad honom enligt 66 §, 67 § 2
mom. eller 75 § åligger,

samt om ledamot af styrelsen
för ekonomisk förening, där han underlåter
iakttaga föreskrift, som är i
11 § meddelad.

Förseelse mot 42 § 1 mom.,
44 § 5 mom. eller 67 § 2 mom.
må åtalas allenast af målsägande;
och skall härvid såsom målsägande
anses såväl föreningen som hvarje
medlem däri.

101 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böters eller vitens fulla gäldande, skall förvandling
ske enligt allmänna strafflagen.

Särskilda bestämmelser.

102 §.

Den omständighet, att förening registrerats såsom ekonomisk eller
ideell förening, utgöre ej hinder för föreningen att, såframt härför erforderlig
ändring af stadgarna vidtages, i stället vinna registrering såsom
förening af det andra slaget; dock att, såvidt angår ekonomisk förenings
öfvergång till ideell förening, beslutet om ändring af stadgarna ej må
gå i verkställighet förr än ett år förflutit från det beslutet antecknades i
registret för ekonomiska föreningar.

103 §. 103 §.

Föreningsmedlemmar, som ge- Föreningsmedlemmar, som genom
att öfverträda denna lag eller nom att öfverträda denna lag eller

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

101

(Kungi. Maj:ts förslag:)
föreningens stadgar tillskynda föreningen
skada, svare för skadan,
en för alla ock alla för en.

Öfverträda styrelseledamöter,
likvidatorer eller föreningsmedlemmar
denna lag eller föreningens
stadgar ock tillskyndas tredje man
därigenom skada, vare de, som
låtit sådant komma sig till last,
ansvarige för skadan, en för alla
ock alla för en.

Har ekonomisk förening i strid
med stadgandet i 3 § 1 mom. försålt
annorledes än mot kontant betalning,
vare den, som förestått rörelsen,
ansvarig för all skada, som uppkommer
af den sålunda skedda försäljningen.
Talan om sådant skadestånd
må, där föreningens egendom
afträdts till konkurs, af konkursboet
anställas utan hinder där af, att föreningen
frikallat den, som förestått
rörelsen, från skadeståndsskyldighet.

(Utskottets förslag:)

föreningens stadgar tillskynda föreningen
skada, svare för skadan,
en för alla ock alla för en.

104 §.

Förening vare nti de mål, för kvilka ej annorlunda genom lagstadgas,
lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt
stadgarna kar sitt säte.

105 §.

Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan
för registrering skall åtalas vid allmän underrätt i den ort, där föreningens
styrelse enligt stadgarna kar sitt säte.

106 §.

Innekålla förenings stadgar förbekåll, att tvister mellan föreningen
ock styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem skola kän -

102

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

skjutas till afgörande af eu eller flere skiljemän, äge det förbehåll
samma verkan, som tillkommer skiljeaftal; och galle om påkallande
af förbehållets tillämpning hvad om stämning i denna lag finnes stadgadt.

2 kap. Om oregistrerade föreningar.

107 §.

Förening, hvilken ej blifvit registrerad, kan ej förvärfva fast
egendom, ej heller inför domstol eller annan myndighet göra fordran
eller annan rättighet gällande.

108 §.

Handla ledamöter af oregistrerad förenings styrelse eller medlemmar
i föreningen eller andra å föreningens vägnar, svare de, som i
åtgärden eller beslut därom deltagit, för uppkommande förbindelser
såsom för annan sin gäld, en för alla och alla för en.

3 kap. Om undantag från lagens tillämplighetsoraråde.

109 §.

Därest förening, som äger bestånd, då denna lag träder i kraft,
och håller sina stadgar hemliga, vill utan iakttagande af föreskrifterna
i denna lag vinna förmåga att såsom ideell förening förvärfva rättigheter
och ikläda sig skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet
söka, kära och svara, göre därom ansökning hos Konungen.

no §.

Hvad i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning å

1) sparbanker;

2) sjukkassor, understödsföreningar eller andra försäkringsföreningar;

3) föreningar för anskaffande af lån mot säkerhet af inteckning
i fast egendom, å hvilka gällande bestämmelser om hypoteksföreningar
äga tillämpning;

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

108

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

4) af främmande kristna eller mosaiska trosbekännare bildade
församlingar, som äga rätt till offentlig religionsöfning;

5) nationsföreningar eller med dem likställda föreningar vid rikets
universitet eller högskolor eller sammanslutningar af sådana föreningar;

6) föreningar, hvilkas stadgar blifvit af Konungen stadfästade;
innan denna lag träder i kraft.

Ej heller göres genom denna lag ändring i hvad om föreningar
för visst ändamål eljest är i lag eller författning särskildt stadgadt.

111 §.

Genom denna lag uppkäfves lagen om registrerade föreningar för
ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895.

112 §.

Denna lag skall träda i kraft
den 1 januari 1912.

Rättigheter och skyldigheter,
som uppkommit dessförinnan, bedömas
efter äldre lag; dock att
rättigheter, som nu sagts, ej må
vid domstol eller annan myndighet
göras gällande af förening, som ej
blifvit registrerad.

Har förening, som afses i 1 §
af lagen om registrerade föreningar
för ekonomisk verksamhet den 28
juni 1895, antagit stadgar och utsett
styrelse, innan denna lag träd! i
kraft, må föreningen registreras
enligt bestämmelserna i sagda lag.
Ilar förening blifvit i enlighet med
sistnämnda lags bestämmelser upplöst,
skola i fråga om likvidationen
gälla bestämmelserna i samma lag,
men i öfrigt skall denna lag äga
tillämpning jämväl å föreningar,

112 §.

Denna lag skall träda i kraft
den 1 januari 1912.

Rättigheter och skyldigheter,
som uppkommit dessförinnan, bedömas
efter äldfe lag; dock att
rättigheter, som nu sagts, ej må
vid domstol eller annan myndighet
göras gällande af förening, som ej
blifvit registrerad.

Har förening, som afses i 1 §
af lagen om registrerade föreningar
för ekonomisk verksamhet den 28
juni 1895, antagit stadgar och utsett
styrelse, innan denna lag trädt i
kraft, må föreningen registreras
enligt bestämmelserna i sagda lag.
Har förening blifvit i enlighet med
sistnämnda lags bestämmelser upplöst,
skola i fråga om likvidationen
gälla bestämmelserna i samma lag,
men i öfrigt skall denna lag äga
tillämpning jämväl å föreningar,

104

Lagutskottets Utlåtande Nr 50-

(Kungi. Maj:ts förslag:)
som äga ^bestånd, då lagen träder
i kraft.

I fråga om styrelseledamot eller
suppleant, som enligt äldre lag
berättigats teckna förenings firma,
skola bestämmelserna i 26 ocli 27
§§ lända till efterrättelse.

(Utskottets förslag:)

som äga bestånd, då lagen träder
i kraft.

I fråga om styrelseledamot eller
suppleant, som enligt äldre lag
berättigats teckna förenings firma,
skola bestämmelserna i 26 och 27
§§ lända till efterrättelse; och skall
förty inskränkning i befogenheten för
den, som äger teckna föreningens firma,
att företräda föreningen, ändå att inskränkningen
enligt äldre lag registrerats
och kungjorts, icke därigenom
anses hafva kommit till tredje mans
kännedom.

v B) Lag „

om ändrad lydelse af ijJ -id kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:

22 Kap.

14 §.

Går fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvudmannens
vederpart tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande, eller
med råd eller skäl, eller eljest till hufvudmannens skada främjar sin
eller andras nytta, eller begår syssloman vid annat uppdrags utförande
trolöshet emot hufvudman; vare lag som i 11 § sägs; och värde fullmäktig,
som med sådant brott beträdes, dömd ovärdig att vidare föra
andras talan inför rätta.

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

105

Såsom syssloman skall ock straffas, efter ty nu sagdt är, ledamot
i styrelse för bolag eller förening, så ock annan, som är satt att leda
bolagets eller föreningens angelägenheter.

Förleder man, i sviklig afsikt, annan till oskälig rättegång; straffes
med böter.

28 Kap.

4 §.

Har bolag eller förening kommit i konkurstillstånd, och finnes
styrelseledamot eller annan, som är satt att leda bolagets eller föreningens
angelägenheter, hafva mot borgenärerna sig förbrutit, som här
ofvan sägs; då skall han straffas, som vore han gäldenär i konkursen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1912.

c) Lag*

om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 15 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Är stämning tagen å bolag, förening eller annat samfund, eller å
stiftelse eller annan sådan inrättning, varde stämningen, där ej för särskilt
fall är annorlunda stadgadt, delgifven den, som äger att företräda
samfundet eller inrättningen, eller, där flere, hvar för sig eller
gemensamt, äro därtill behörige, någon af dem.

Är ej någon satt att företräda samfund, som stämmas skall, men
finnes någon, som äger sammankalla dem, hvilka hafva att öfver samfundets
angelägenheter besluta, skall stämningen honom delgifvas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1912.
Bill, till Rifcsd. Prof. 1910. 7 Samt. 1 Åfd. 46 Höft.

106

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

D) Lagom
ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig
preskription oeli om årsstämning den 4 mars 1802.

Härigenom förordnas, att 10 § i förordningen om tioårig preskription
och om årsstämning den 4 mars 1862 skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Då makar varda i äktenskapet skilda,

eller handelsbolag eller annat bolag, som, enligt hvad särskilt
är stadgadt, allmänt kungjordt varit, eller registrerad förening träder i
likvidation eller försättes i konkurs,

eller myndig person varder under förmyndare ställd,

må ock kallelse å okända borgenärer så sökas, som i 9 § sagdt är.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1912.

E) Lag

om ändrad lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa
fall för bolag och förening att förvärfva fast
egendom den 4 maj 190(>.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen angående förbud i vissa fall
för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

107

Med bolag afses i denna lag icke enkelt bolag eller bolag, som
drifver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse.

Med förening afses i denna lag förening, hvilken icke drifver
rörelse, som nyss sagts.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

2:o) att det i herr Blombergs förevarande motion
gjorda yrkande måtte anses besvaradt genom utskottets
hemställan under l:o); •

3:o) att de i herr Åkermans ifrågavarande motion
gjorda yrkanden måtte anses besvarade genom
utskottets hemställan under l:o); samt

4:o) att det i herr Byströms omförmälda motion
gjorda yrkande äfven måtte anses besvaradt genom
utskottets hemställan under l:o).

Stockholm den 19 maj 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

108

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

Reservationer:

Herrar Widén, Pettersson från Södertälje och Ersson, med Indika
herr Jansson i Edsbäcken i hufvudsak instämt, hafva anfört följande:

»Det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget till lag om föreningar
har, i hvad det afser föreningar för ekonomisk verksamhet, på ett enligt
vår mening lyckligt sätt löst de lagstiftningsspörsmål, för Indika Riksdagen
uttalat sitt intresse genom skrifvelserna den 29 april 1902 och
den 12 maj 1905, nämligen dels under livilka villkor en minoritet inom
en förening må äga påkalla en utom föreningen stående person att deltaga
i granskningen af styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper,
och dels i hvad mån och under livilka villkor konsumtionsförening
kan medgifvas rätt att sälja äfven till andra än föreningens medlemmar.

Däremot har lagförslaget, i hvad det afser ideella föreningar,
enligt vår mening tagit allt för liten hänsyn till dessa föreningars nuvarande
utveckling.

Det innehåller alltså en mångfald af detaljerade föreskrifter beträffande
deras inre organisation och formerna för deras verksamhet,
som ej betingas af angelägenheten af att utåt gifva dem en rättsligt
tryggad ställning. Härigenom skulle för dessa föreningar uppstå eu
nödvändighet att i afsevärd omfattning omlägga sitt inre lif samt sålunda
förorsaka dem svårigheter, som kunde blifva af stor, i det närvarande
icke öfverskådlig betydelse för föreningslifvets utveckling.

Härtill kommer svårigheten för lagstiftaren att vid en på detta
sätt detaljerad lagstiftning träffa det lämpliga för hela den mångfald
af ideella föreningar af vidt skiftande slag, som skulle falla under
denna lag. Att detta ej här lyckats torde vara uppenbart för hvar och
eu, som något studerat föreningslifvet i vårt land.

Det föreliggande lagförslaget synes vidare särskilt beträffande
de ideella föreningarne, men äfven i viss mån med afseende på de
ekonomiska, genom sin vidlyftighet erbjuda afsevärda svårigheter för
föreningarne, hvilkas ledamöter och styrande personer i allmänhet icke
torde vara lagkunniga, att rätt iakttaga och tillämpa de gilna före -

109

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

skrifterna. . Til] stor del sammanhänger denna vidlyftighet med sammanförandet
af stadgandena rörande båda arterna af föreningar i en enda
lag, hvarigenom antalet lagparagrafer, livilka man i hvarje fall har att
taga reda på, blifver betydligt större, än med särskilda lagar för de
nämnda arterna af föreningar. Af något praktiskt behof torde ej heller
vara betingadt att, i den mån som skett i det föreliggande lagförslaget
följa aktiebolagslagen.

Emellertid synes oss en lagstiftning erforderlig, som utåt på ett
tillfredsställande sätt tryggar och reglerar de ideella föreningarnas rättsställning
och rättskapacitet. Äfven synes oss lagförslaget, i hvad angår
de ekonomiska föreningarna, böra omarbetas i syfte af större klarhet
och enkelhet. På grund häraf hafva vi ansett, att utskottet bort
hemställa,

l:o) att Kung!. Maj:ts förevarande proposition icke
måtte af Riksdagen bifallas;

2:o) att Riksdagen, med anledning af berörda
proposition och herr Byströms i ärendet afgifna motion,
ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande
och framläggande för Riksdagen af lagstiftning särskild!
för ekonomiska föreningar och särskildt för
ideella föreningar, med iakttagande därvid af här ofvan
angifna synpunkter;

3:o) att, i händelse af bifall till hvad härförut
under l:o) och 2:o) hemställts, öfriga i ämnet afgifna
motioner måtte anses därmed besvarade.»

Herr Lindhagen har anfört:

»Riksdagens skrifvelse år 1899 rörande lämplig reglering genom
lag af ideella föreningars rättsliga ställning var föranledd af den osäkerhet,
som närmast i följd af 1905 års lag om ekonomiska föreningar
här och hvar yppats om de ideella föreningarnes rättskapacitet. Riksdagen
betonade dessutom särskildt att, på samma gång reda och säkerhet
åstadkommes inom föreningsväsendet, en lagstiftning dock måste
taga skälig hänsyn till bevarande af den frihet, som utgjorde en förutsättning
för utvecklingens ostörda gång på detta område och att en
så genomgripande lagstiftning, som den som införts för ekonomiska
föreningar, knappast vore lämplig för föreningar i allmänhet.

Ilo

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

I defc nu framlagda lagförslaget såvidt det rör ideella föreningar
liar denna Riksdagens sistnämnda erinran icke i något afseende beaktats.
Tvärtom äro föreskrifterna för dem lämpade efter förebilden af nya förslaget
till lag om aktiebolag, hvilket åter i all sin vidlyftighet är utarbetadt
närmast för de större aktiebolagen utan särskild hänsyn till
de mindre företagens lifsbetingelser. Härigenom har inträffat, att de
ideella föreningarne sladle till och med insnöras i ännu större omständigheter
än som enligt gällande lagstiftning drabbar ekonomiska föreningar.
Således äfven detta i rak motsats till Riksdagens uttryckliga önskan.

Vidare är det slående, hurusom vederbörande synas gått till ett
så beskaffadt lagstiftningsarbete utan något inre behof af att vinna
kunskap om den verklighet, för hvilken man ämnar lagstifta. Något
försök ens till utredning om föreningsväsendet i vårt land, hvilka och
huru omfattande föreningarne äro, hvilka skilda ändamål de fullfölja,
hvilka olika arbetsmetoder ingått såsom plägsed i deras verksamhet,
hvilka växlande realiteter de måste räkna med, hvilka erfarenheter
vunnits om verklig behof att ingripa i deras nuvarande tillvarelseformer,
begränsa deras frihet och pålägga dem omgångar och kostnader,
samt huruvida och på hvad sätt detta för olika fall också kan låta sig
gorå, allt detta har tydligen föga intresserat lagstiftaren. Man har
utan vidare lagt eu död juristhand med eu mångfald skematiska
likformiga fingervisningar på hela detta okända, pulserande, mångskiftande
Rf.

Man bör såvidt jag förstår framför allt vakta sig för att utan
verkligt behof strängt ingripa med dylika ordningar på detta område,
där det gäller för de många små krafterna att förenade hålla
sig själfva och de ideella kul tur sträf vandena uppe i den nedbrytande
konkurrenskampen. Det behof, som närmast föranledde 1899 års skrifvelse,
har numera utan lagstiftningens ingripande tillgodosetts, enär de
ideella föreningarnes rättskapacitet numera blifvit i praxis otvetydigt
fastslagen. Några talande erfarenheter, som skulle för närvarande i
öfrigt påkalla en särskild lagstiftning, ha ännu icke påvisats. Det synes
därför som om nu lika litet som 1895 någon tvingande nödvändighet af
eu lagstiftning i ämnet föreligger. I Danmark och Norge liksom i
flera andra länder har man icke heller funnit tiden vara inne ännu att
behöfva lägga några hinder genom lagstiftning för en fri och obehindrad
utveckling af de ideella föreningarnes verksamhet i allmänhet.
En sådan lagstiftning skulle dessutom pålägga föreningarne nya vidtutseende
bördor äfven af ekonomisk natur för rättshjälp och biträde i
öfrigt. Anordnandet af ett faktiskt registreringstvång kan dessutom

Lagutskottets Utlåtande Nr 50. 111

säkerligen medföra en med kostnader förbunden utvidgning jämväl af
vissa administrativa verk. ° " ''

Till sist må framhållas det uppenbart olämpliga i att, på sätt
som skett, sammanslå bestämmelser för ideella och ekonomiska föreningar
i en lag. Detta må möjligen underlätta öfversikten för domare
och andi a ämbetsmän i deras handhafvande af lagstiftningen. Men "för
föieningsfolket ställer sig saken själffallet helt annorlunda.

På ^ samma gång jag sålunda finner det framlagda förslaget oantaghgt
såvidt det rör ideella föreningar synes mig förhållandena — och
icke minst ^erfarenheten af detta förslag — tala för att med lagstiftning på
detta område bör tillsvidare alldeles anstå, sedan hufvudsakliga skälet
till 1899 års riksdagsskrivelse numera bortfallit. En ny framställninoom
lagstiftning i ämnet kan icke vidare stöda sig på något verkligt behof
och således ej heller angifva, hvad den nya lagstiftningen till skillnad
lian den nu framlagda skall innehålla. En obestämd riksdagsskrivelse
i sådan! sväfvande syfte är endast ägnad att kunna återinföra ämnet i
de äfventyrligheter, hvari det genom den förra riksdagsskrivelsen råkat.
Saken kommer säkerligen att vinna på ett anstånd i afvaktan på moguare
förutsättningar för dess eventuella förnyade pröfning. Måhända
vunnes därmed äfven utsikter att i detta ämne få en lagstiftning, väsentligen
öfverensstämmande för de tre skandinaviska länderna.

Hvad ofvan anförts gäller i viss mån äfven om förslaget såvidt
det afser ekonomiska föreningar. Någon rimlig anledning har icke påvisats
att redan nu tvinga in dem under andra eller vidlyftigare former
än dem, som de enligt 1895 års lagstiftning ordnat sig efter. Detta
har nu ifrågasatts företrädesvis för att bringa lagstiftningen till
öfverensstämmelse med föreskrifterna i det nya förslaget till aktiebolagslag.
Man bör sorgfälligt undvika att af dylika väsentligen formella
anledningar utan talande erfarenheter rubba föreningarne i deras invanda
förhållanden. Hvad som här fortfarande föreligger, är däremot Riksdagens
framställningar dels år 1902 om rätt för eu minoritet inom en
ekonomisk förening att påkalla utseende af en revisor, och dels år 1905
om medgifvande för konsumtionsförening att sälja äfven till andra än
föreningens medlemmar. Härom böra bestämmelser utan omgång kunna
införas i nu gällande lag om ekonomiska föreningar.

Pa grund af hvad sålunda anförts hemställes,

Do) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition
icke måtte af Riksdagen bifallas.

112

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

2:o) att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte taga under förnyadt öfvervägande de ändringar
i gällande lagstiftning om ekonomiska föreningar, som
ifrågasatts genom ofvanberörda åren 1902 och 1905
aflåta a riksdagsskrifvelser, äfvensom för Riksdagen framlägga
det förslag hvartill detta öfvervägande kan föranleda.

3:o) att de i ämnet afgifna motionerna måtte
anses besvarade med hvad under l:o) och 2:o) hemställts.
»

Beträffande 3 §:

af herr BergendaM, som anfört:

»Jag delar visserligen utskottets uppfattning att med en konsumtionsförenings
begrepp och ändamål är mest öfverensstämmande, att
dess verksamhet'' icke gifves vidare utsträckning »än som påkallas af
syftet att främja medlemmarnas hushållning», och det står för mig
klart, att en obegränsad försäljningsrätt skulle förändra en konsumtionsförenings
sociala karaktär och förrycka dess uppgift samt påtvinga densamma
arbetsmetoder, som borde vara främmande för en sammanslutningsform
af ifrågavarande art. Men jag har å andra sidan icke kunnat
undgå att finna," att de faktiska förhållandena nödvändiggöra, att man
något eftergifver på det principiella krafvet, att en konsumtionsförening
inskränker sin försäljning till föreningens egna medlemmar. Föreningen
kan nämligen komma att innehafva varor, som äro underkastade förskämning,
snar förstörelse eller hastigt fallande i värde och måste därföre,
för att undgå förlust, söka åvägabringa en skyndsammare realisation,
än som möjliggöres af medlemmarnes konsumtionsbehof. Det kan
jämväl hända, att en förening, för att erhålla lägre fraktkostnader eller
billigare köpevillkor, föranlåtes att uppköpa ett större parti af viss vara
än hvad föreningens medlemmar hafva bruk för och fördenskull nödgas
sälja däraf jämväl till utomstående.

I de flesta främmande länder är en viss frihet härutinnan medgifven
föreningar af ifrågavarande slag, men deras rätt är dock bunden
af vissa restriktioner, som bestämts olika i olika länder.

Lika med utskottet finner jag såväl den af aktiebolagskommitten
föreslagna åtgärden att begränsa försäljningsrätten, som ock det i kungl.
förslaget i sådant afseende meddelade stadgandet icke vara tillfredsstäl -

113

Lagutskottets Utlåtande Nr 50.

lande, och då icke annan lämpligare utväg under laggranskningen inom
utskottet kunnat utfinnas, har jag måst instämma i det slut, hvartill
utskottet i denna punkt kommit.»

samt af herr Gezelius.

Beträffande 14 §:

af herr Gezelius.

Beträffande 41 §:

af herrar Olsson i Broberg och Persson i Borrby, hvilka ansett, att
41 § i det kungl. förslaget bort af utskottet tillstyrkas med den ändring,
att däri afsedda minoritet bestämmes till en femtedel af samtliga föreningsmedlemmarna.

Herr Berggren har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 7 Sami. 1 Afd. 46 Häft.