Lagutskottets Utlåtande Nr 49 (Utlåtande 1910:LU49 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande Nr 49.

Utskottets

yttrande.

Nr 49.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående upphäfvande af lagen den 1 juli 1898
om anteckning i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap.

Genom en den 15 april 1910 dagtecknad proposition, nr 166, hvilken
af båda kamrarna hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande
af propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående upphäfvande af lagen den \ juli 1898 om anteckning i kyrkobok

af utrikes slutna äktenskap.

Härigenom förordnas, att lagen den 1 juli 1898 om anteckning i
kyrkobok af utrikes slutna äktenskap skall upphöra att gälla.

)

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,
har föredragande departementschefen till det vid propositionen fogade utdrag
af statsrådsprotokollet den 18 mars 1910 anfört följande:

»Den 22 sistlidne oktober anmälde jag inför Kungl. Maj:t Riksdagens
skrifvelse den 4 april 1908, hvari Riksdagen hemställt om vidtagande af

Lagutskottets Utlåtande Nr 49.

åtgärder för införande af förenklade bestämmelser i fråga om anteckning
i kyrkobok rörande från utlandet återinflyttade svenskar, särskild! med afseende
å deras äktenskapsförhållanden. Till behandling upptogs därvid
skrifvelsen i hvad den åsyftade lättnader i sättet för svenska undersåtars
styrkande af sin hinderslöshet, och beslöt Kungl. Maj:t att öfver ett i detta
syfte upprättadt förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande
af hinderslöshet till äktenskap, lagrådets utlåtande skulle inhämtas.
Sedan i anledning af lagrådets yttrande vissa ändringar vidtagits i förslaget,
blef detsamma förelagdt Kyrkomötet till godkännande. I skrifvelse den
26 november 1909 har kyrkomötet anmält, att det godkänt ifrågavarande
förslag.

Utom nu berörda ämne afser emellertid Riksdagens skrifvelse jämväl
lättnader dels i fråga om anteckning i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap
samt andra familjeförhållanden såsom barns födelse, dop m. in. och
dels beträffande styrkande af hinderslöshet för personer, som under vistelse
utrikes blifvit upptagna till medborgare i annat land.

Bestämmelser om anteckning i kyrkobok i allmänhet lämnas af
Konungen i administrativ ordning och äro nu upptagna i nådiga förordningen
angående kyrkoböckers förande den 6 augusti 1894. Stadgandena
om anteckning af utrikes slutna äktenskap äro däremot gifna i särskild
ia£ af den 1 juli 1898. Beträffande anledningen, hvarför Kungl. Maj:t
öfverlämnat åt Riksdagen att gemensamt med sig besluta i denna fråga,
framhöll dåvarande chefen för justitiedepartementet vid lagens behandling
i riksdagen, att i lagen berördes en grundsats, hämtad från den internationella
privaträtten, nämligen att äktenskapets form skall bedömas efter
lex loci, och att, då dittills i svensk lag saknats uttryck för denna regel,
Kungl. Maj:t syntes hafva handlat riktigast genom att förelägga denna
fråga till Riksdagens godkännande och antagande.

Sedan 1898 års lag tillkom, hafva emellertid i vår lagstiftning införts
direkta stadganden om i hvilka fall äktenskap, som ingåtts å, utrikes
ort utan att svensk lags föreskrifter blifvit iakttagna, skola här i riket
hållas giltiga, nämligen genom lagen om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap och förmynderskap den 8 juli 1904, där §§
6, 7 och 9 i 1 kap. behandla denna fråga, I 6 § uttalas just ofvanberörda
hufvudregel, att där äktenskap å utrikes ort slutits i form, som
lagen å den ort föreskrifver, skall äktenskapet här i riket anses vara i behörig
form afslutadt.

I omförmälda skrifvelse har Riksdagen uttalat önskvärdheten af att
fordringarna för utrikes slutna äktenskaps antecknande i kyrkobok blefve
lättade och i sådant afseende särskildt föreslagit, att betyg, uthärdad! af
Bih. till Riksd, Prot. 1910. 7 Sami. 1 Åfd. 45 Haft. '' 2

Lagutskottets Utlåtande Nr 49.

vederbörande pastor, tillhörande kyrkosamfund, som efter pröfning befunnits
äga i detta afseende betryggande ordnade kyrkliga förhållanden, samt affatta^
enligt fastställd t formulär och försedt med vederbörande församlings sigill,
skulle tillerkännas full giltighet i Sverige utan vidare attestering; och
borde enligt Riksdagens mening ett sådant betyg äga fullt vitsord ej blott
i fråga om ingånget äktenskap eller hinderslöshet till äktenskap utan äfven
beträffande Övriga förhållanden, hvilka vore af beskaffenhet att böra i
kyrkobok antecknas, såsom uppgifter om barns ålder, dop etc.

Domkapitlen, hvilka hörts öfver Riksdagens skrifvelse, hafva väsentligen
inskränkt sig till att tillstyrka Riksdagens förslag i denna del. Endast
ett af domkapitlen har hemställt om afslag därå.

Med sitt ifrågavarande förslag torde Riksdagen icke hafva afsats att
göra någon rubbning i nyssnämnda uti 1 kap. 6 § af 1904 års lag upptagna
regel. Då en dylik rubbning ej heller synes böra ifrågakomma, lärer en
bestämmelse om tillerkännande af vitsord åt intyg af präst i visst utländskt
kyrkosamfund böra förutsätta att på offentligt föranstaltande utredts,
att" vigsel inför sådan präst jämväl inom den främmande stat, där
vigseln förrättats, anses såsom behörig form för äktenskaps ingående.
Under denna förutsättning finner jag intet vara att invända mot Riksdagens
förslag, hvilket, onekligen innebär en icke oväsentlig lättnad i ifrågavarande
hänseende särskilt för hemvändande svensk-amerikanare. En ändring
af de nu gällande bestämmelserna om anteckning i kyrkobok af utrikes
slutna äktenskap anser jag följaktligen böra vidtagas.

Denna ändring torde emellertid enligt min mening icke böra ske
genom införande i 1898 års lag af nytt stadgande i angifna riktning.
Sedan genom 1904 års lag i civilrättslig ordning bestämts, under hvilka
förutsättningar i utlandet slutna äktenskap skola här i riket hållas för
giltiga, saknas tydligen tillräcklig anledning, hvarför bestämmelserna om
anteckning i kyrkobok af dylika äktenskap, d. v. s. de närmare bestämmelserna
huru för anteckning i kyrkobok styrkas skall, att ett enligt 1904
års lag giltigt äktenskap föreligger, längre skola i motsats mot andra
regler angående kyrkobokföringen vara gifna i form af lag, utan synes
Konungen böra äga att äfven i ifrågavarande hänseende gifva de hehöfliga
reglerna. Jag ännu* därför föreslå, att 1898 års lag upphäfves, hvarigenom
Konungen omedelbart återvinner rätten att i fråga om anteckning
i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap meddela nödiga bestämmelser. Då
omförmälda förordning af den 6 augusti 1894 för närvarande är föremål
för omarbetning genom särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade
sakkunniga, torde de bestämmelser, som hädanefter böra gälla

Lagutskottets Utlåtande Nr 49.

om anteckning i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap, lämpligen kunna
infogas i själfva denna förordning.

I enlighet med hvad jag nu anfört har jag låtit inom justitiedepartementet
upprätta förslag till lag om upphäfvande af lagen den 1 juli
1898 om anteckning i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap. Den föreslagna
lagen lärer böra träda i kraft samtidigt som ändringarna i förordningen angående
kyrkoböckers förande, och innefattar med hänsyn härtill förslaget
rätt för Konungen att bestämma, när lagen skall tråda i kraft.

I fråga om styrkandet af hinderslöshet till äktenskap för personer,
som under vistelse i utlandet upptagits till medborgare i främmande stat,
gälla bestämmelserna i förberörda lag af den 8 juli 1904 och i förordningen
af samma dag, huru utländsk undersåte, som vill träda i äktenskap
inför svensk myndighet, må styrka, att hinder mot det äktenskaps afsittande
ej är lör handen. Såsom i Riksdagens berörda skrifvelse antydts, är
det för medborgare i Nordamerikas förenta stater i de flesta fall omöjligt
att anskaffa sådana intyg, som i ciessa författningar afses. I Förenta staterna
finnas nämligen icke några myndigheter, som äro behöriga att utställa
dylika intyg. Genom utrikesdepartementet har försök gjorts att få till
stånd en öfverenskommelse i ämnet, men har detta försök strandat på Förenta
staternas vägran, motiverad därmed att äktenskapslagstiftningen därstädes
tillkommer de särskilda staterna.

dill undanrödjande af nu anmärkta svårigheter har i ärendet ett af
domkapitlen föreslagit, att sådan ändring måtte vidtagas i 1904 års lagstiftning,
att den koinme att gälla allenast mot de länder, hvilka i likhet
med Sverige biträdt den i Haag den 12 juni 1902 afskräde konvention,
hvars grundsatser i nämnda lagstiftning utförts. Gent emot de länder, däribland
Förenta staterna, som icke anslutit sig till konventionen, borde
gälla lättare former.

Till detta förslag kan jag icke ansluta mig. Att redan så snart
efter tillkomsten af 1904 års lagstiftning vidtaga en dylik genomgripande
förändring af densamma synes mig icke ens böra ifrågasättas. Hvad angår
de svensk-amerikanare, som återvänd! till Sverige för att bär bosätta
sig, är att märka, att numera i regel ingen svårighet möter för dem att
redan en kort tid efter hitkomsten blifva upptagna till svenska medborgare,
och kunna de därefter för styrkande af sin hinderslöshet åberopa sig å
de för svenskar gällande bestämmelserna. Vidare bör framhållas, att enligt
ett flertal amerikanska staters lagar rätten att ingå äktenskap pröfvas
efter lagen å den ort, där äktenskapet ingås, och att följaktligen vid äktenskaps
ingående i Sverige dessa staters undersåtar jämlikt 1 kap. 2 § andra
punkten i nämnda lag äga med afseende å sin rätt att ingå äktenskap

Lagutskottets Utlåtande Nr 43.

åberopa sig å svensk lag. I hvad mån genom ändringar i omförmälda
förordning ytterligare lättnader kunna beredas utlänningar, är en fråga,
till hvilken jag vid senare tillfälle skall återkomma.»

Utskottet har vid granskning af lagförslaget icke funnit något att
mot detsamma erinra och får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition måtte
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 maj 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER,

Stockholm 1910. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

101126