Lagutskottets Utlåtande N:r 48 (Utlåtande 1909:LU48 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:r 48.

N:o 48.

Ank. till Eiksd. kansli den 23 april 1909, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj-.ts proposition med förslag
till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer, lag
om ändrad lydelse af 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862
och lag om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående
uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade
barn den 13 juni 1902, dels ock inom Riksdagen
i ämnet väckta motioner.

Uti en den 26 februari 1909 dagtecknad proposition, n:o 103, hvilken
af båda kamrarna blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under
åberopande af propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden, föreslagit Riksdagen att antaga nedanstående förslag till
l:o) lag angående folkskoleväsendet i vissa städer;

2:o) lag om ändrad lydelse af 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862; och

3:o) lag om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran
åt] vanartade och i sedligt afseende försummade barn den 13 juni 1902.

I sammanhang med ifrågavarande proposition har utskottet till behandling
förehaft tre i anledning af densamma afgifna, till utskottet hänvisade
motioner, nämligen motionen n:o 66 inom Första Kammaren af herr
Bill till Rikd. Prat. 1909. 7 Sami. 47 Höft. (N:o 48.) 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

Sam. Clason samt motionerna inom Andra Kammaren, n:o 218 af herr
Värner Rydén och n:o 226 af herr J. Byström, i hvars yrkande instämt
herrar Adolf Janson, Smeds Lars Olsson och Karl Otto.

Herr ciasons Herr Clasons motion är af följande lydelse:
motion. proposition, n:o 103, har Kungl. Maj:t förnyat den framställning om

lag angående folkskoleväsendet i vissa städer m. m., som vid förlidet års
riksdag framlades i proposition, n:o 181, men då af Riksdagen afslogs.
Med hänsyn härtill anhåller jag att härmed få upprepa den motion (n:o
69), som då i anledning af nämnda kungl. proposition väcktes af mig jämte
hrr Lars Berg, B. L. Petersson, K. J. Ekman och P. Sörensson, och i hvars
syfte då jämväl instämde hrr grefve (Just. Lewenhaupt, frih. Carl Klingspor,
C. H. von Mentzer, Carl H. Björck, P. Em. Lithander, Herman Högberg,
Alfred Sandwall och C. A. Sjöcrona.

De skäl, på hvilka vårt yrkande då stödde sig, hafva nämligen enligt
min uppfattning sedan dess långt ifrån att minskas i giltighet snarare
vuxit i styrka. Det beslut, som innevarande Riksdag fattat med hemställan
om utredning, bland annat, under hvilka villkor det måtte kunna tilllåtas
medlem af svenska kyrkan att, äfven utan uppgifven afsikt att öfvergå
till annat trossamfund, utträda ur kyrkan, pekar nämligen hän mot
uppkomsten af större skillnad än hittills mellan den borgerliga och den
kyrkliga kommunen, och under sådana förhållanden blir gifvetvis det i
förlidet års kungl. proposition framförda argumentet, att »stadsfullmäktige
väljas i det närmaste af samma valmanskår, som bildar kyrkostämma»,
allt mindre hållbart. Att förslaget, såsom i år betonas, icke skulle bidraga
till skolans skiljande från kyrkan, synes icke heller kunna upprätthållas,
då man framdeles måste få att räkna med en borgerlig valmanskår, af hvilken
åtskilliga medlemmar kunna väntas stå icke blott utanför den nuvarande
kyrkan eller nuvarande kristna dissenters, utan äfven utanför hvarje
kristlig åskådning.

Hvad åter angår förslagets detaljer, så tillåter jag mig på det bestämdaste
understryka hvad i fjolårets motion yttrades om den otydlighet
och oegentlighet i förslagets första paragraf, som skulle kunna möjliggöra,
att en kyrklig kommun skulle kunna mot sin egen vilja beröfvas en del
af sin i lag stadgade kommunala själfbestämningsrätt.

Med åberopande i öfrigt af de skäl, som anförts i fjolårets, här såsom
bilaga medföljande motion, får jag alltså hemställa,

att Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts proposition n:o 103
icke kan af Riksdagen bifallas, måtte i skrifvelse till Kung]. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående sådan ändring
i kyrkostämmoförordningen af den 21 mars 1862, att kyrkostämmas be -

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

slutanderätt må, om sådant af henne beslutas, kunna öfverlåtas åt särskilda
fullmäktige samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill
denna utredning kan föranleda.

Detta förslag ansluter sig, såsom af åberopade motion framgår, till
innehållet nära till det af 1895 års särskilda kommitterade omfattade och
öfverensstämmer i hufvudsak med det positiva beslut i ärendet denna kammare
fattade vid 1896 års riksdag. Principiellt riktigast synes mig också,
att ändtligen en sådan utredning verkligen kommer till stånd. Emellertid
har vid 1908 års kyrkomöte äfven framställts ett slags medlingsförslag i
frågan, hvilket där vann 2 rösters majoritet, och som innebar en hemställan,
att Kungl. Magt ville »låta verkställa utredning om och i hvad mån
kyrkostämmas beslutanderätt kunde öfverlåtas åt eller fördelas emellan
särskilda af kyrkostämma valda fullmäktige och i vissa fall åt stads- eller
'' kommunalfullmäktige, samt framlägga det förslag, hvartill denna utredning
kunde föranleda». Därest lagutskottet icke skulle kunna i dess helhet tillmötesgå
min framställning, hemställer jag subsidiärt, att det ville förorda
detta kyrkomötets medlingsförslag.»

Med afseende å den vid herr Clasons motion fogade bilagan får
utskottet hänvisa till motionen.

Herr Rydén har i sin motion anfört följande: nerv Rydéns

»Kungl. Maj:t har i propositionen n:o 103 ånyo till Riksdagens prof- motion.
ning framlagt det förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer
m. m„ som vid 1908 års riksdag af Riksdagen afslogs. I anledning
af Kungl. Maj:ts dåvarande framställning tillät jag mig att väcka en motion
(n:o 315) af följande innehåll.

''Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående folkskoleväsendet
i vissa städer utgör svar på framställningar från några stadssamhällen
om öfverflyttning af beslutanderätten angående folkskolans angelägenheter
från kyrkostämman till stadsfullmäktige. Till sitt ursprung äro
dessa ansökningar från vissa städer ett utslag af en kommunal reaktion,
som icke kunnat finna sig i att de små röstägarne i städerna med det
stigande intresset för medborgerliga angelägenheter börjat deltaga i förhandlingarna
å kyrkostämmorna. Den mängd invändningar mot kyrkostämmornas
lämplighet som budgetbestämmande korporationer, hvilka
plötsligt framkommo, så snart några nya anleten bröto af mot den gamla
kända kyrkostämmoidyllen, där kyrkoherden, ett par af hans vänner och
vaktmästaren utgiorde stämmomenigheten, äro i mycket uppkonstruerade.

Det innersta motivet för de stora röstägarne att ej sällan gentemot en
stor majoritet af röstande genomtrumfa dessa framställningar har varit att

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

beröfva de små röstägarne yttranderätten i folkskoleangelägenheter. Så har
saken uppfattats å ömse sidor. Och detta har varit anledningen till den
strid, som förts i flera af våra stadssamhällen om denna fråga. Striden
har varit hopplös för de små röstägarne. Deras röster ha drunknat i den
hundragradiga skalans syndaflod.

Närmast till hands och öfverensstämmande med en vidt utbredd mening
bland folkskolebamens föräldrar i de städer, från hvilka framställningarna
kommit, vore sålunda att yrka afslag på hela denna proposition.
Då det emellertid torde vara lönlöst att så göra, då frågan kommit till
den punkt, där den nu befinner sig, torde folkskolevännernas krafter böra
inriktas på att åstadkomma det mesta möjliga af den förhandenvarande
situationen. Att framställa förslag om förbättringar af den föreliggande
propositionen, där så befinnes nödigt, måste nu vara uppgiften.

I främsta rummet fäster man sig då vid den föreslagna folkskolestyrelsens
organisation.

Kungl. Maj:ts förslag angående folkskolestyrelsens sammansättning
upptager egentligen tre valkorporationer: i kraft af sitt ämbete eller i
städer med flera kyrkoherdar på grund af domkapitlets förordnande är
en prästman själfskrifven ledamot, stadsfullmäktige utse hälften af det
jämna antalet ledamöter, som skolstyrelsen upptager utöfver den själfskrifna
ledamoten, och kyrkostämman utser den andra hälften.

Granskar man nu denna sammanställning af en styrelse, som i allt
väsentligt kommer att bli jämförlig med en af stadsfullmäktiges öfriga
nämnder eller styrelser, träda genast vissa oformligheter i dagen. Folkskolestyrelsen
skall enligt stadsfullmäktiges beslut förvalta folkskolebudgeten
och är inför stadsfullmäktige ansvarig för denna sin förvaltning. Det
synes då vara en organisatorisk orimlighet, att majoriteten af folkskolestyrelsen
tillsättes af andra korporationer än stadsfultmäktige. Skolstyrelsen
skall utgöras af lägst 9, högst 21 ledamöter. I förra fallet utses 4 af
stadsfullmäktige och 5 af andra korporationer, i senare fallet 10 respektive
11. Tydligt är, att en sådan anordning skall kunna bli rent af omöjlig,
om skarpare konflikter skulle uppstå mellan den borgerliga kommunen
och den kyrkliga. Om förvaltningen af skolans angelägenheter skulle ske
i uppenbarlig strid mot stadsfullmäktiges önskningar och beslut, komme
den anslagsgifvande myndigheten dock att sakna organ att göra sig af
med denna styrelses majoritet.

För en sådan organisatorisk oformlighet kan visserligen öfverstyrelsen
för Stockholms stads folkskolor åberopas som exempel. Men denna styrelses
sammansättning är i sig själf oformlig, äfven om man under en
öfvergångstid på grund af historiska förutsättningar måste tolerera, att

Lagutskottets Utlåtande N;o 48. 5

stadsfullmäktige icke liga tillsatta majoriteten af öfverstyrelsen. Till exempel
för landet i öfrigt, som icke dragés med motsvarande kvarlefvor af
gamla föråldrade organisationsformer, bör organisationen i Stockholm sannerligen
icke i denna del tjäna.

Det naturligaste är ju utan all gensägelse, att stadsfullmäktige tillsätta
hela folkskolestyrelsen, och jag skulle ha framställt förslag härom,
därest icke stadsfullmäktige i våra städer i stort sedt vore i sa hög grad
ensidiga representationer för sådana samhällsklasser, hvilkas barn icke erhålla
sin undervisning i folkskolan. I likhet med de af ecklesiastikministern
tillkallade sakkunniga finner jag det oundgängligen nödvändigt,
att man ordnar det så, ’att målsmännen för barn i folkskolan
få en direkt hand med i fråga om skolstyrelsens sammansättning samt
på så sätt känna sig mera intresserade af och för folkskolans angelägenheter’.
Utan den starkt framåtdrifvande faktor, som föräldraintresset
innebär, hämmas hvarje skola i sin utveckling. Folkskolan kan icke i
våra städer undvara detta intresse, och man måste därför på något sätt
trygga dess behöriga inflytande på folkskolans ledning. Det är väl ock
i någon mån detta, som varit bestämmande för Kungl. Maj:ts förslag att
förlägga valet af folkskolestyrelsens ena hälft till kyrkostämma.

I den mån denna anordning åsyftat att bereda föräldraintresset inflytande
i folkskolestyrelsen, är det emellertid enligt min uppfattning fullkomligt
förfeladt, så länge man nämligen bibehåller nu gällande röstgrund.
Vare sig man valt utvägen att låta stadsfullmäktige ensamma eller kyrkostämman
ensam utse hela folkskolestyrelsen synas mig utsikterna, att föräldraintresset
skulle i någon mån ha blifvit tillgodosedt, ljusare. I längden
skulle väl ingendera af dessa institutioner kunnat motsätta sig ett så berättigadt
kraf, om den ensam burit ansvaret för folkskolestyrelsens sammansättning.
Men nu öppnar Kungl. Maj:ts förslag en utväg till hvad
man kallat en ’ansvarsdivision’ för de stora röstägarnes ovillighet att
göra en eftergift åt föräldrarnas kraf. Stadsfullmäktige kunna skjuta öfver
ansvaret på kyrkostämman och kyrkostämman på stadsfullmäktige. Och
resultatet blir i hvarje fall ogynnsammare än om en enda valkorporation
burit hela ansvaret. Det synes mig därför obetingadt fördelaktigare, därest
röstgrunden vid detta val lämnas oförändrad, att stadsfullmäktige äfven
ur föräldraintressets synpunkt välja hela folkskolestyrelsen.

Då emellertid från olika håll förslag framkommit, som afse att pa
ett någorlunda effektivt sätt tillförsäkra föräldrarne inflytande pa folkskolestyrelsens
sammansättning synes mig något af dessa vara värdt att
upptagas vid frågans afgörande.

Två vägar kunna tänkas för att trygga de små röstägarnes och för -

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

äldramaktens rätt. Den ena är att bibehålla röstgrunden oförändrad men
införa en ny valkorporation för folkskolestyrelsens ena hälft, en så kallad
föräldrastämma, vid hvilken endast folkskolebarnens föräldrar och målsmän
ägde utöfva rösträtt. Den andra är att vid detta val bibehålla en
nu befintlig valkorporation, men införa röstning per capita bland de kommunalt
röstberättigade. Båda vägarna synas vara framkomliga. Men då
de största sympatierna under frågans förberedande behandling synas ha
tillkommit den sistnämnda utvägen, torde det vara klokast att stanna vid
denna. Föredragande departementschefen synes till och med ha omfattat
denna röstning per capita med sympati. ’Den tanke’, yttrar han, ’som
tagit sig uttryck i de nu omnämnda framställningarna, kan ju synas tilltalande,
och betydelsen för folkskolan af att densamma utaf barnens föräldrar
och målsmän omfattas med intresse och förtroende får icke underskattas’.
Tanken har emellertid synts statsrådet för radikal’, och han
afvisar den därför med en förmodan, att föräldraintresset ändå skall under
de nya förhållandena veta att göra sig gällande.

Denna förmodan lär dock nog knappast vara mera än en from önskan.
Äfven om det hvilande rösträttsförslaget skulle komma att antagas,
förefinnes ingen som hälst möjlighet för de små röstägarne att af egen
kraft få en representant vald i våra städer å ett område, där icke proportionella
val tillämpas. Och hvad det radikala’ angår, så stå vi väl nu
i begrepp att införa röstning pr capita å ett annat område, där man förut
fasat tillbaka för radikalismen i en sådan anordning. Det synes ej
vara farligare att tillämpa denna princip vid val af en del af skolstyrelsen
än vid val af präst.

Då sålunda denna framställning kommer att upptaga lika rösträtt vid
val af folkskolestyrelsens ena del, synes mig dock icke lämpligt att förlägga
detta val till kyrkostämman.

Detta af flera skäl.

Folkskolan är en alla föräldrars angelägenhet. Vid kyrkostämman
utestängas dissenters från rösträtt. Och detta synes mig vara en principiell
orättvisa, då det gäller folkskoleangelägenheter. I § 6 mom. 2 af
Kungl. Maj:ts ifrågavarande lagförslag föreskrifves angående ledamot af
folkskolestyrelsen: ’1 öfverläggning och beslut om ärende, som rör kristen domsundervisningen

må icke deltaga ledamot, som är af främmande trosbekännelse
eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan.’ Antages
detta stadgande, framträder till fullo orättvisan i att utestänga dissenters
från val af ledamot i folkskolestyrelsen.

Det synes därjämte vara att underhålla en onödig och olämplig dualism
i folkskolestyrelsens organisation att fördela dess val på både den

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

borgerliga och kyrkliga kommunen. Skall man nu taga steget att förflytta
folkskolan i våra städer under den borgerliga kommunens intresseområde,
så finnas inga talande skäl för att göra det blott till eu del.

Slutligen torde rent valtekniska skäl tala för att valen ske annorstädes
än å kyrkostämma. Lämpligast ur alla synpunkter synes vara, att
ifrågavarande val förrättas å allmän rådstuga, vid hvilken äfven dissenters
äga rösträtt och å hvilken stadsfullmäktigevalen förrättas.

Kung! Maj:ts förslag angående folkskolestyrelsens sammansättning
upptager, såsom ofvan påpekats, kyrkoherden eller, där flera kyrkoherdar
finnas, den domkapitlet därtill förordnar att vara själfskrifven ledamot af
folkskolestyrelsen. Däremot slopas den nuvarande anordningen, att ordförandeplatsen
skall beklädas af kyrkoherden, vare sig han därför är
skickad eller icke. Folkskolestyrelsen skall enligt Kungl. Maj:ts förslag
själf välja sin ordförande. Härmed har andeligen på den punkten sunda
förnuftet kommit till heders, fast man eljest på vissa håll sökt göra
kristendomens vara eller icke vara beroende på den prästerliga själfskrifvenheten
i skolrådet. Men ecklesiastikministern har blott stannat på halfva
vägen, då han föreslagit en prästman som själfskrifven ledamot af skolrådet.
Anordningen motiveras därmed, att kristendomsundervisningen inom
folkskolan fortfarande bör innehafva den framskjutna ställning, att samma
undervisning bör äga sin särskilda målsman inom skolstyrelsen. Detta
uttalande kan knappast bero på annat än en missuppfattning. Hvad den
''framskjutna ställningen’ angår, bestämmes den icke af de skilda städernas
skolstyrelser utan af Kungl. Maj:t. Och beträffande undervisningens
bedrifvande i detta ämne är prästerskapet jämlikt folkskolestadgans 63 §
tillförsedt rätten att ''utöfva sorgfällig uppsikt’ öfver densamma. Det har
icke ansetts nödigt att skrifva några lagparagrafer beträffande de allmänna
läroverken, att t. ex. en ledamot af öfverstyrelsen skall vara prästman,
utan man har antagit, att den saken reglerar sig själf med hänsyn till de
praktiska behofven. Det öfverensstämmer ock föga med de åsikter och
principer, som på andra områden göra sig gällande — att bibehålla själfskrifvenhet
å ett område som detta. Det borde ock för prästmannen
kännas mindre tillfredsställande att sitta i skolstyrelsen på grund af sitt
ämbete än på grund af medborgares förtroende. Ur dessa och många
andra synpunkter torde äfven det själfskrifna ledamotskapet i folkskolestyrelsen
böra förkastas.

Den plats i skolstyrelsen, som härigenom skulle uppstå inom det nu
föreslagna antalets ram, borde tydligen besättas af stadsfullmäktige, som
härigenom homme att tillsätta majoriteten inom folkskolestyrelsen.

Folkskolestyrelsen skulle sålunda tillsättas enligt följande grundsatser.

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

Antalet ledamöter skall, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, vara udda, minst
9, högst 21. Den prästerliga själfskrifvenheten upphör. Stadsfullmäktige
välja det antal, som är närmast öfver hälften. Återstoden väljes å allmän
rådstuga af de kommunalt röstberättigade genom lika rösträtt.

En så sammansatt folkskolestyrelse synes mig vara bra mycket mera
än den af Kungl. Maj:t föreslagna ägnad att gifva de för vår folkskolas
utveckling nödiga intressena tillfälle att komma till sin rätt, utan att den
därför åsidosätter ganska långt gående kraf på varsamhet och kontinuitet
i utvecklingen.

I enlighet med dessa grundsatser hemställer jag under anhållan, att
lagutskottet ville företaga nödiga jämkningar och omformuleringar i den
här nedan föreslagna lagtexten,

att Riksdagen ville för sin del besluta att § 4 i Kungl. Maj:ts förslag
till lag angående folkskoleväsendet i -sussa städer må erhålla följande
lydelse:

§ 4.

Folkskolestyrelsen utgöres af ett udda antal bland stadens vid fullmäktigeval
röstberättigade inbyggare utsedda ledamöter, minst nio och
högst tjuguen, af hvilka stadsfullmäktige utse det antal, som närmast
öfverstiger hälften, och återstoden väljes enligt de bestämmelser, som gälla
för val af stadsfullmäktige, dock så, att vid detta val hvarje röstberättigad
endast äger en röst.

Val af — — — — afgångne.

Suppleanter för de valda ledamöterna må ock utses till det antal,
som anses erforderligt.

Kvinna, som —--— uppdraget.

Ett bifall till ofvanstående framställning kräfver en lätt verkställd
jämkning i öfvergångsbestämmelserna, hvilken lagutskottet benäget torde
verkställa.’

Vid behandlingen i lagutskottet afstyrktes som bekant Kungl. Maj:ts
proposition, och i följd däraf kommo de i anledning af densamma väckta
motionerna icke under lagutskottets pröfning. Fem reservanter från Andra
Kammaren ansågo, att utskottet bort i hufvudsak tillstyrka de i propositionen
upptagna lagförslagen och fördenskull ingå i pröfning af de särskilda
bestämmelserna i desamma jämte tillhörande motioner. Då nu
Kungl. Maj:t å nyo framlagt proposition i frågan och departementschefen
icke i sitt bemötande af min motion från fjolårets riksdag framlagt något
som helst skäl, som jag funnit öfvertygande gentemot de af mig anförda,
upprepar jag härmed min framställning från fjolårets riksdag.

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

Yrkandet om rösträtt pr capita vid val af folkskolestyrelsens ena hälft
kan jag med så mycket större kraft vidhålla, som Kungl. Maj:t nu föreslagit
sådan röstning vid prästval.

Jag hemställer följaktligen, att Riksdagen ville för sin del besluta,
att § 4 i Kungl. Maj ts förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa
städer må erhålla följande lydelse:

§ 4.

Folkskolestyrelsen utgöres af ett udda antal bland stadens vid fullmäktigeval
röstberättigade inbyggare utsedda ledamöter, minst nio och
högst tjuguen, af hvilka stadsfullmäktige utse det antal, som närmast öfverstiger
hälften, och återstoden väljes enligt de bestämmelser, som gälla
för val af stadsfullmäktige, dock så, att vid detta val hvarje röstberättigad
endast äger en röst.

Val af — — — — afgångne.

Suppleanter för de valda ledamöterna må ock utses till det antal, som
anses erforderligt.

Kvinna, som — — — — uppdraget.

Ett bifall till ofvanstående framställning kräfver en lätt verkställd
jämnkning i öfvergångsbestämmelserna, hvilken lagutskottet benäget torde
verkställa.

Därest någon jämkning i lagtextens formulering eller i någon af
lagens öfriga delar skulle befinnas erforderlig för vinnande af motionens
syfte, vill jag härmed äfven ha framställt motion om sådana förändringar.
»

Herr Byströms motion har följande lydelse: nere Byttrsms

»I Kungl. Maj:ts proposition n:o 103 med förslag till lag angående mottonfolkskoleväsendet
i vissa städer föreslås bland annat, att en folkskolestyrelse
skall bildas, och att den skall enligt § 4 sammansättas sålunda, att utom
ordföranden kyrkostämman väljer halfva antalet ledamöter och stadsfullmäktige
andra hälften, I denna styrelse kan det då inkomma personer
med ganska olika meningar i en del frågor, och böra väl dessa personer
hafva rätt att inom vanliga gränser tala och rösta i de ärenden, som styrelsen
får att behandla.

I kungl. förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma, kyrkoråd
och skolråd säges i § 4: ''Rättighet att deltaga i kyrkostämmans öfver läggningar

och beslut tillkommer, på landet, den som på kommunalstämma,
och i stad, den som vid allmän rådstuga rösträtt äger: främmande reli Bih.

tiU Rilcsd. Prat. 1.90.9. 7 Samt. Afd. Band. Iläft. 2

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

gionsbekännare och de, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält,
dock härifrån undantagne.’

För att såsom mig synes, alltfort rörande skolärenden uppehålla den
numera föga lämpliga bestämmelsen i nyssnämnda kyrkolagsparagraf har
Kung! Maj:t, stödd af vissa kyrkliga myndigheter, nu inryckt i skollagsförslagets
§ 6 följande moment:

I öfverläggning och beslut om ärende, som rör kristendomsundervisningen,
må icke deltaga ledamot, som är af främmande trosbekännelse
eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan.’

Om nu en så kallad främmande trosbekännare, t. ex. en duktig och för
saken intresserad metodist, som ju icke kunnat få utträda ur statskyrkan
utan att bekänna sig vara en kristen, blefve invald i folkskolestyrelsen,
skulle han icke få deltaga i ärenden, som röra kristendomsundervisningen,
under det att kanske en annan ledamot, som föga eller intet intresse hade
för sådana frågor, skulle få däri deltaga. Kan detta vara rätt och klokt?

Enligt hvad som statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
anför till statsrådsprotokollet hafva år 1907 tillkallade sakkunnige, nämligen
kammarrättsrådet J. Östberg, kontraktsprosten K. E. Edlund och folkskoleinspektören
A. Friden haft att inkomma med förslag till ifrågavarande
bestämmelser. Dessa sakkunnige synas icke hafva tänkt sig, att det
vore nödvändigt att utestänga en dissenter, om han valdes till ledamot i
folkskolestyrelsen, från rätten att liksom öfriga valda ledamöter deltaga i
folkskolestyrelsens alla angelägenheter.

Då denna fråga förevar i Andra Kammaren 1908, hade herr Emil
Hammarlund ett anförande, ur hvilket förljande synes mig lämpligen kunna
anföras här:

''Särskild! vill jag fästa uppmärksamheten på en motion af herr Byström,
uti hvilken han föreslagit, att den bestämmelsen i lagförslaget
måtte utgå, hvilken säger, att dissenters, som möjligen sitta i skolstyrelse,
icke skola få deltaga i behandlingen af frågor, som röra kristendomsundervisningen.
En sådan inskränkning finnes icke här i Stockholm, och jag
tror icke heller att den är behöflig.’

Man torde också få anse, att Riksdagen ställer sig något annorlunda
nu än förr till en fråga sådan som den föreliggande. På grund af motioner,
däribland en af mig, om att dissenters skulle i ärenden, som rörde
skolan, äga rätt att på kyrkostämma deltaga i likhet med öfriga röstberättigade
medlemmar, har som bekant Riksdagen innevarande år i enlighet
med lagutskottets tillstyrkan fattat beslut om en skrifvelse till Kungl. Maj:t,
hvari det bland annat anhålles, att Kungl. Maj:t ville taga under öfvervägande,
''huru gällande lagstiftning lämpligast må kunna ändras därhän,

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

att främmande trosbekännare och de, som anmält sig till utträde ur kyrkan,
ej på grund däraf uteslutas från rätt att deltaga i afgörandet af frågor,
som icke pröfvas vara af beskaffenhet att böra allenast af kyrkans medlemmar
handläggas’, och inkomma till Riksdagen med däraf föranledt lagförslag.
I motiveringen härtill heter det: ’I främsta rummet framställer
sig till besvarande frågan, hur tillfälle må kunna beredas främmande trosbekännare
eller dem, som blott anmält sig till utträde ur statskyrkan, att
fortfarande utöfva inflytande på sådana till kyrkostämmas handläggning
hörande ärenden, som icke äro af beskaffenhet att böra allenast af kyrkans
medlemmar afgöras. Denna fråga kräfver i själfva verket sin lösning redan
under nu bestående förhållanden med afsennde på villkoren för rätt till
utträde ur statskyrkan. I herr Byströms förevarande motion har också,
utan att vidgad rätt till utträde ur statskyrkan därvid ifrågasatts, hemställts
om ändring i angifvet syfte af förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862. Om emellertid ordnandet af
denna angelägenhet redan under nuvarande förhållanden synes af beliofvet
påkalladt, lärer det vara uppenbart, att så i ännu högre grad blefve fallet,
därest vidgad rätt till utträde ur statskyrkan skulle medgifvas’.

Som exempel på att äfven en dissenter kan med fördel användas i
fråga om förtroendeuppdrag på skolans område må anföras: I en socken
i mellersta Sverige invaldes en frikyrklig person, som lagligen utträdt ur
statskyrkan, i skolrådet. När man sedan frågade prästen, som väl visste
hvad han gjorde, och som för öfrigt äfven varit ledamot af Riksdagen,
huru han kunde tillåta, att en främmande trosbekännare invaldes i skolrådet,
svarade han, att dels ville folket hafva honom och dels var han en
af de bästa och mest intresserade för skolan.

I en socken i Uppland fanns en handlande, som ej var på statskyrkligt
sätt döpt som barn och sålunda ej heller konfirmerad. Men han tillhörde
baptistförsamlingen. Han hade haft en del kommunala uppdrag.
Socknens kyrkoherde, som i Rf och lära var statskyrkotrogen, men human
och vänlig mot alla, ville hafva den ifrågavarande handlanden, som också
i flere år insamlat prästlönen, in i skolrådet. Handlanden, som intresserade
sig mycket för att barn och ungdom skulle få så bra fostran som möjligt,
blef af annan person än prästen föreslagen till ledamot af skolrådet och
vald, utan att prästen därom sade något. Men sedan valet skett bad han
att få anteckna reservation till protokollet, ty, sade han, det kan hända,
att någon gör anmärkning öfver att kyrkostämman invalt i skolrådet en
man, som är odöpt och okonfirmerad, och då måste jag hafva något att
åberopa.

Det är ju tänkbart, att om man antager den ifrågavarande lagbestäm -

Utskottets yttrande.

12 Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

melsen, flera sådana fall skulle kunna komma att inträffa. Att äfven dissenters
kunna vara lämpliga för förtoendeuppdrag på skolområdet vitsordas
ju också af KungL Maj:t, då det i propositionen säges:

''Det har såsom skal mot öfverflyttningen anförts, att valrätt och valfrihet
till stadsfullmäktige skulle tillkomma jämväl främmande religionshekännare
och dem, som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan, hvadan
sådana personer kunde komma att såsom ledamöter af stadsfullmäktige
och äfven af skolstyrelsen utöfva inflytande på folkskoleärendenas afgörande.
Jag kan icke heller finna detta skäl afgörande. Folkskolan är
ju en skola, äfven för deras barn, som icke tillhöra svenska statskyrkan.
Det finnes intet skäl, hvarför icke dessa utomstående, från hvilka man
dock ofta sett mycket stora bevis på kärlek till och omvårdnad om den
svenska folkundervisningen, skulle få hafva ett ord med i frågor rörande
denna undervisning.’

På grund af hvad jag nu anfört, vågar jag vördsamt föreslå, att Riksdagen
matte besluta, att andra stycket i § 6 i lagförslaget angående folkskoleväsendet
i vissa städer, hvilket framlägges i Kungl. Maj:ts proposition
n:o 103, och som lyder: 1 öfverläggning och beslut om ärende, som rör
kristendomsundervisningen, må icke deltaga ledamot, som är af främmande
trosbekännelse eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan’, måtte utgå.»

Den meningen har i senare tid gjort sig allt starkare hörd, att den
behandling, som i allmänhet kommer folkskoleärendena i våra städer till
del, icke är tillfredsställande. Man framhåller, att dessa ärenden numera
i motsats mot hvad som kan hafva varit förhållandet vid tillkomsten
af gällande kommunallagar — nått en sådan omfattning och
betydelse, att de icke längre lämpa sig för behandling å kyrkostämma.
Denna tungt arbetande institution med dess hundra- och tusental af röstberättigade
har nämligen hvad städerna angår icke längre ansetts fylla de
uPPgiffer, man i vara dagar ställer på en beslutande församling. Men
oalsedt detta förhållande gör sig med styrka gällande ett behof, att ledningen
af folkskoleväsendets alltmer omfattande ekonomi lägges i händerna
pa den myndighet, som eljest handhar städernas ekonomiska frågor.
Härigenom skulle vinnas en i allmänhet eftersträfvansvärd större enhet
och planmässighet i behandlingen af dylika frågor. Nu antydda förhallanden,
som särskild! framträdt i de större städerna, hafva legat till
grund dels för tillkomsten af lagen angående folkskoleväsendet i Stockholm
den 15 maj 1903, och dels vidare för särskilda under åren 1906 och 1907
till Kungl. Maj:t ingifna framställningar från kyrkostämmorna i Linköping,
Norrköping, Jönköping, Malmö, Lund, Örebro och Gäfle, samtliga afseende

Lagutskottets Ullätande N;o 48.

att beslutanderätten i folkskolefrågor skulle i ungefär enahanda ordning
som i Stockholm öfverflyttas till stadsfullmäktige.

De nu föreliggande lagförslagen, hvilka i sak i allo öfverensstämma
med 1908 års kungl. förslag i ämnet, afse att råda bot å förefintliga
missförhållanden och tillmötesgå ofvanomförmälda och andra framkomna
klagomål öfver den nuvarande ordningen. För sådant ändamål skall enligt
förslagen i stad, där stadsfullmäktige finnes, Konungen på därom
gjord framställning äga förordna, att folkskoleväsendet samt frågor om
uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn skola
utgöra en för hela staden gemensam angelägenhet, hvilken staden såsom
kommun har att vårda. Närmast skola dessa frågor handhafvas af en
folkskolestyrelse, hvilken till stadsfullmäktige intager ungefär samma ställning,
som de af fullmäktige utsedda nämnder. Folkskolestyrelsen utgöres
af kyrkoherden eller, där i en stad finnas flera stadsförsamlingar med
särskilda kyrkoherdar, den bland desse, som domkapitlet utser, samt, efter
stadsfullmäktiges bepröfvande, af minst åtta, högst tjugo andra ledamöter,
utsedda till häften af stadsfullmäktige och till hälften af kyrkostämman
eller, där stadsförsamlingarna äro flera, af kyrkostämmorna hvar för sig
enligt af domkapitlet för hvarje gång bestämd fördelning. Styrelsen äger
att inom sig utse ordförande samt är berättigad att åt särskilda, inom
densamma utsedda nämnder öfverlämna beslutanderätten i vissa frågor.

Utskottet finner de hufvudprinciper, hvarå de ifrågavarande lagförslagen
sålunda äro byggda, väl afvägda, och kan utskottet såväl beträffande
i allmänhet de synpunkter, hvilka vid förslagens utarbetande varit bestämmande
som i fråga om de af herrar Clason och Rydén i ofvan intagna,
af dem afgifna motioner framställda yrkanden, hvilka öfverensstämma
med de af dem m. fl. i motioner vid förlidet års riksdag i ämnet framställda,
hänvisa till statsrådet och chefens för ecklesiastikdepartementet
yttrande till det vid propositionen i utdrag fogade statsrådsprotokollet.

Beträffande den mening nästlidet års lagutskott uttalade i den föreliggande
frågan — att vid sidan af den nya folkskolestyrelsen skolrådet borde
kvarstå såsom en enligt utskottets uppfattning nyttig förbindelseled mellan
styrelsen å ena sidan och hemmet och föräldraintresset å den andra —
har utskottet icke ansett sig böra genom ett vidhållande af denna mening
äfventyra frågans lösning. Visserligen anser utskottet fortfarande det vara
af vikt, att församlings- och lokalintresset med afseende å skolväsendet tillfredsställande
beaktas, men vill utskottet hoppas, att detta skall ske genom
föreskriften, att i stad, för hvilken den föreslagna lagen förklarats tillämplig,
kyrkostämman eller, där församlingarna äro flere, kyrkostämmorna hvar för
sig, enligt angifven fördelning, tillerkänts rätt att i folkskolestyrelsen utse
ett lika stort antal ledamöter, som skall väljas af stadsfullmäktige.

14 Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

Gentemot herr Clasons yrkande vill utskottet, i likhet med lagutskottet
nästlidet år, ytterligare framhålla, att detsamma afser icke blott
de ärenden, hvarom i den kungl. propositionen är fråga, utan äfven de
kyrkliga ärendena, samt att förslaget i sistnämnda del innebär en omgestaltning
af nu rådande förhållanden, hvilken, såvidt utskottet kan döma,
icke uppbäres af någon allmän mening inom de samhällen, om Indika här
är fråga. Genom tillskapande af en sådan särskild ny korporation, som i
denna motion ifrågasattes, skulle det ofvan uttalade viktiga önskemålet om
folkskolebudgetens öfverflyttande till stadens allmänna representation fortfarande
förblifva obeaktadt. Beträffande särskildt den af sistnämnde
motionär framhållna, numera tillkomna omständigheten, att innevarande
års riksdag i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhållit om utredning, under
hvilka villkor det må tillåtas medlem af svenska kyrkan att äfven utan
uppgifven afsikt att öfvergå till annat trossamfund utträda ur kyrkan,
samt att häraf kunde följa, att skillnaden mellan den borgerliga och
kyrkliga kommunen till skada för folkskolan förstorades, finner utskottet
detta argument desto mindre förtjäna beaktande, som Riksdagen i samma
skrifvelse äfven begärt utredning i syfte, att främmande trosbekännare
och de, som anmält sig till utträde ur statskyrkan, ej på grund däraf
skola uteslutas från rätt att deltaga i afgörandet af kommunala* frågor,
som icke pröfvas vara af beskaffenhet att böra endast af kyrkans medlemmar
handläggas. Till dessa frågor synas — såsom i den motion,
hvarpå sistnämnda framställning grundades, också framhölls — böra i
allmänhet höra äfven folkskolefrågor.

Beträffande herr Rydéns yrkande kan utskottet, lika med föredragande
departementschefen, icke finna riktigt, att kyrkostämman beröfvas allt inflytande
på folkskolestyrelsens sammansättning, hvarigenom ju det lokala
intresset och församlingsintresset skulle alldeles bortelimineras. Ej heller
kan utskottet anses lämpligt, att vid val till folkskolestyrelse annan röstgrund
tillämpas än den, som i allmänhet är eller skall blifva gällande i
fråga om kommunala afgöranden. \ idare vill utskottet icke medverka
till att, såsom i samma motion påyrkas, beröfva folkskoleundervisningen
den särskilda kyrkliga representant, som kyrkoherden i egenskap af själfskrifven
ledamot i styrelsen enligt förslaget är ämnad att fortfarande vara.

Enligt den kungl. propositionen skall den framställning, hvarpå beslut
om den ifrågavarande lagstiftningens tillämpning för en stad skall
grundas, utgå antingen från stadsfullmäktige i staden eller från kyrkostämma.
Departementschefen framhåller till statsrådsprotokollet, att en
framställning från endera af dessa myndigheter syntes böra vara tillräcklig

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

för att få frågan upptagen till pröfning, men att naturligtvis i hvarje fall
den andra myndigheten skulle blifva hörd i ärendet. Lika med hvad som framhållits
bland annat i motiveringen i herr Clasons omförmäla motion,
kan utskottet icke finna det annat än mindre egentligt, att en kyrklig
kommun sålunda skall kunna alldeles mot sin vilja beröfvas en del af
sin kommunala själfbestämningsrätt. Det synes utskottet, som om initiativet
till en den kyrkliga kommunen så starkt berörande lindring i förhållandena
som den här afsedda riktigast borde utgå från den myndighet,
som för närvarande författningsenligt har att i första hand besluta angående
ifrågavarande ärenden, d. v. s. från kyrkostämma eller, där i en
stad finnas flera dylika, från någon af dem. I enlighet härmed föreslår
utskottet, att orden »stadsfullmäktige eller» i 1 § af förslaget till lag
angående folkskoleväsendet i vissa städer utgå.

Med framhållande bland annat af den vidgade rätt för främmande
trosbekännare och dem, som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan,
att deltaga i kommunala afgöranden, som kan väntas blifva en följd af
innevarande års riksdags förutberörda, i ämnet aflåtna skrifvelse till Kungl.
Maj:t, har herr Byström uti sin ofvan intagna motion upprepat sitt äfven
vid nästlidet års riksdag framställda yrkande, att ur sistnämnda lagförslag
måtte utgå det i andra stycket af dess 6 § meddelade stadgande,
att i öfverläggning och beslut om ärenden, som röra kvistendomsundervisningen,
icke må deltaga ledamot i folkskolestyrelse, som är af främmande
trosbekännelse eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan.
På de i motionen anförda skäl och då enligt utskottets uppfattning den
omständigheten, att en person tillhör statskyrkan, väl icke är något säkert
kriterium på intresse från hans sida för frågor rörande undervisningen i
kristendom, utan fastmer sådant intresse enligt erfarenhetens vittnesbörd
ofta i samma eller högre grad kan förefinnas hos dissenters, har utskottet
ansett sig böra biträda detta yrkande, som äfven öfverensstämmer med
hvad som redan gäller beträffande folkskoleöfverstyrelsen i Stockholm.

På grund af hvad sålunda förekommit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, under förklarande att Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition n:o 103 icke kunnat i oförändradt
skick af Riksdagen bifallas, måtte, med afslag
å herrar Clasons och Rydéns omförmälda motioner, i
anledning af propositionen och herr Byströms förevarande
motion för sin del antaga följande:

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

LAG

angående folkskoleväsendet i vissa städer.

Härigenom förordnas som följer:

(Kungl. May.ts förslag.)

§ 1.

I stad, där stadsfullmäktige finnas
och Konungen på framställning
af stadsfullmäktige eller kyrkostämma
därom förordnat, skola folkskoleväsendet
samt frågor om uppfostran åt
vanartade och i sedligt afseende försummade
barn utgöra en för hela
staden gemensam angelägenhet, hvilken
staden såsom kommun har att
vårda.

I sådan stad skola kostnaderna
för ofvannämnda ändamål beslutas
och utgöras på sätt om kommunalutskylder
är stadgadt; dock att vederbörande
skoldistrikt bibehållas vid
den dem enligt gällande folkskolestadga
tillkommande rätt att, såsom
bidrag till kostnaderna för skolväsendet,
af hvar och en, som erlägger
mantalspenningar, upptaga en särskild
afgift.

(Utskottets förslag.)

§ 1.

I stad, där stadsfullmäktige finnas
och Konungen på framställning af
kyrkostämma därom förordnat, skola
folkskoleväsendet samt frågor om
uppfostran åt vanartade och i sedligt
afseende försummade barn utgöra en
för hela staden gemensam angelägenhet,
hvilken staden såsom kommun
har att vårda.

§ 2.

Folkundervisningen i stad, där denna lag äger tillämpning, ordnas
enligt af Konungen utfärdade bestämmelser.

§ 3.

I stad, som i § 2 afses, handhafva,s de i § 1 mom. 1 omförmälda
angelägenheter närmast af en folkskolestyrelse.

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Med afseende å folkskoleväsendet tillhör det denna styrelse särskildt:

att i enlighet med gällande författningar och reglementen ordna och
med uppmärksamhet följa undervisningen, utöfva den ekonomiska förvaltningen
samt hafva tillsyn öfver de för folkskoleväsendet upplåtna lokaler;

att tillsätta och afskeda lärare äfvensom de tjänstebiträden, hvilka
ställas till styrelsens förfogande;

att ombesörja verkställighet af stadsfullmäktiges beslut i alla de fall,
där ej sådan verkställighet uppdragits åt vissa därtill utsedda personer;

att till stadsfullmäktige göra de framställningar och förslag, hvilka
omständigheterna kunna påkalla; samt

att afgifva de förberedande utlåtanden, som af stadsfullmäktige infordras.

Angående styrelsens skyldigheter med afseende å uppfostran åt vanartade
och i sedligt afseende försummade barn är särskildt stadgadt.

Det åligger styrelsen att före den 15 oktober hvarje år till stadsfullmäktige
afgifva förslag till nästföljande års utgifts- och inkomststat
rörande folkskoleväsendet och barnavården; skolande i utgiftsförslaget intagas
de utgifter, som redan äro beslutade att under det nästföljande året
utgå, äfvensom de, hvilka styrelsen därutöfver anser af behofvet påkallade
att under samma år utgå, samt i inkomstförslaget upptagas de inkomster,
som för det nästföljande året äro eller anses vara att påräkna.

§ 4.

Där ej Konungen med afseende å särskilda vid tiden för denna lags
utfärdande förefintliga förhållanden annorlunda förordnar, utgöres folkskolestyrelsen
af kyrkoherden i stadsförsamlingen eller, där i en stad flera
stadsförsamlingar med särskilda kyrkoherdar finnas, den bland dessa, som
domkapitlet utser, samt, efter stadsfullmäktiges bepröfvande, af ett Jämnt
antal ledamöter, minst åtta och högst tjugu, utsedda till hälften af stadsfullmäktige
bland stadens vid fullmäktigeval röstberättigade inbyggare och
till hälften af kyrkostämma eller, där stadsförsamlingarna äro derå, af
kyrkostämmorna hvar för sig enligt den fördelning dem emellan, som
domkapitlet för hvarje fall bestämmer, bland de å kyrkostämma röstberättigade.

Val af ledamot i folkskolestyrelsen gäller för en tid af fyra kalenderår.
Afgår vald ledamot under den tid, för hvilken han blifvit utsedd, väljes
annan ledamot för den tid, som återstått för den afgångne.

Bill. till Riksd. Prat. 1909. 7 Sami. A/d. Band. Höft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Domkapitlet, stadsfullmäktige och kyrkostämma må ock utse suppleanter
för de af dem valda ledamöterna till det antal, som anses erforderligt.

Kvinna, som blifvit utsedd till ledamot eller suppleant, är berättigad
att när som helst afsäga sig uppdraget.

§ 5.

Den som icke uppnått tjugufem års ålder; den som ej råder öfver
sig och sitt gods; den som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke,
på sätt lag förmår, gitter visa, att han är befriad från deras kraf; den
som är förlustig medborgerligt förtroende eller genom utslag, som ännu
icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende, eller den
som är ställd under framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd;
samt den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan eller
att i rikets tjänst vidare nyttjas, må ej vara ledamot eller suppleant i
folkskolestyrelse.

§ 6.

Folkskolestyrelsen utser inom sig
för hvarje kalenderår ordförande och
vice ordförande. Styrelsen sammanträder
på ordförandens kallelse så
ofta han finner nödigt eller då minst
halfva antalet af ledamöterna gör
framställning därom.

I öfverläggning och beslut om
ärende, som rör kristendomsundervisningen,
må icke deltaga ledamot, som
är af främmande trosbekännelse eller
anmält sig till utträde ur svenska
kyrkan.

Ärende må icke hos folkskolestyrelsen
företagas till afgörande,
därest icke mer än hälften af ledamöternas
hela antal är tillstädes.
Dock äger styrelsen att åt särskilda
inom densamma för handläggning af
nedan angifna ärenden utsedda nämn -

§ 6.

Folkskolestyrelsen utser inom
sig för hvarje kalenderår ordförande
och vice ordförande. Styrelsen sammanträder
på ordförandens kallelse
så ofta han finner nödigt eller då
minst halfva antalet af ledamöterna
gör framställning därom.

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

der, en hvar bestående af minst fyra
personer, öfverlämna att enligt de
närmare föreskrifter, som af styrelsen
meddelas, med styrelsens rätt
och befogenhet besluta om beviljande
af tjänstledighet åt och förordnande
af vikarier för lärare, om tillämpning
på enskilda fall af bestämmelser, antagna
af styrelsen, om åtgärder enligt
gällande folkskolestadga mot
vanartade skolbarn eller tredskande
föräldrar och målsmän samt för öfrigt
i mindre ärenden af ekonomisk natur;
skolande dock för giltigheten af dylik
nämnds beslut erfordras, att minst
tre af dess ledamöter deltagit i beslutet
och att samtliga tillstädesvarande
ledamöter varit om detsamma
ense.

Om folkskolestyrelses rätt att åt
nämnd uppdraga handläggningen af
ärenden rörande uppfostran åt vanartade
och i sedligt afseende försummade
barn gäller hvad särskildt är
stadgadt.

Af ofvanberörda nämnder vidtama
åtgärder skola vid folkskole o

styrelsens nästföljande sammanträde
för styrelsen anmälas.

1»

(Utskottets förslag.)

der, en hvar bestående af minst fyra
personer, öfverlämna att enligt de
närmare föreskrifter, som af styrelsen
meddelas, med styrelsens rätt
och befogenhet besluta om beviljande
af tjänstledighet åt och förordnande
af vikarier för lärare, om tillämpning
på enskilda fall af bestämmelser,
antagna af styrelsen, om åtgärder
enligt gällande folkskolestadga mot
vanartade skolbarn eller tredskande
föräldrar och målsmän samt för öfrigt
i mindre ärenden af ekonomisk natur;
skolande dock för giltigheten af dylik
nämnds beslut erfordras, att minst
tre af dess ledamöter deltagit i beslutet
och att samtliga tillstädesvarande
ledamöter varit om detsamma
ense.

Om folkskolestyrelses rätt att åt
nämnd uppdraga handläggningen af
ärenden rörande uppfostran åt vanartade
och i sedligt afseende försummade
barn gäller hvad särskildt är
stadgadt.

Af ofvanberörda nämnder vidtagna
åtgärder skola vid folkskolestyrelsens
nästföljande sammanträde
för styrelsen anmälas.

§ 7.

Vid val till ordförande och vice ordförande samt, där så äskas, vid
öfriga val sker omröstning med slutna sedlar, och lotten skiljer mellan
dem, som erhållit lika antal röster.

I öfrigt verkställes omröstning öppet, och blir den mening gällande,
hvarom de flesta förena sig. Äro rösterna för olika meningar lika delade
gäller den mening, som biträdts af ordföranden.

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

Vid folkskolestyrelsens sammanträden föres protokoll, hvilket skall
genast eller sist vid nästa sammanträde justeras; dock kan, särskildt för
hvarje gång, uppdragas åt två eller flera af styrelsens ledamöter att, jämte
ordföranden, verkställa justeringen.

§ 9.

Ordföranden för styrelsens protokoll eller är för deras ordentliga
förande ansvarig. Han har att med de tjänstebiträden, hvilka ställas till
styrelsens förfogande, ombesörja skriftväxlingen, mottaga alla till styrelsen
ställda skrivelser och framställningar, tillse, att räkenskaperna öfver
de medel, som styrelsen omhänderhar, ordentligt föras i enlighet med
gifna föreskrifter, samt vårda styrelsens handlingar och hålla register öfver
dem.

§ io.

Folkskolestyrelsen utser för hvarje kalenderår inom eller utom sig en
kassaförvaltare.

§ 11.

folkskolestyrelsen skall före den 1 mars till stadens drätselkammare
aflämna redovisning för de medel, styrelsen under nästföregående år omhänderhaft,
för att i stadens allmänna räkenskaper upptagas och tillika
med dem granskas.

§ 12.

Angående besvär öfver folkskolestyrelses beslut gäller hvad i lag eller
författning finnes stadgadt om besvär öfver skolråds beslut; dock att besvärstiden
skall räknas från den dag, underrättelse om beslutets meddelande
anslagits hos styrelsen eller beslutet genom utdrag af protokollet delgifvits
den klagande, den dagen likväl oräknad.

§ 13.

1. Där denna lag träder i tillämpning, skall, för så vidt ej på därom
gjord framställning Konungen annorlunda förordnat, staden omedelbart

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

öfvertaga de rättigheter, stadens församling eller församlingar hafva till
egendom och medel, som anslagits till eller användas för folkskoleväsendet
och uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn,
samt ikläda sig skyldighet att fullgöra de förbindelser i fråga om dessa
angelägenheter, för hvilka församlingen eller församlingarna häfta,

2. De före tidpunkten för denna lags tillämpning inom en stad i
vederbörlig ordning fattade beslut rörande aflönings- och pensionsförhållanden
skola äga samma giltighet, som om besluten fattats af stadsfullmäktige.

3. Angående dispositioner och testamentsanslag med afseende å de i
§ 1 mom. 1 omförmälda ändamål, hvilka före nyssnämnda tidpunkt blifvit
eller därefter blifva ställda under förvaltning af skolråd eller skolstyrelse,
gäller hvad särskildt är eller varder stadgadt.

§ 14.

För Stockholms stad gäller hvad särskildt är stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.

Konungens förordnande om att lagen skall äga tillämpning för särskild
stad skall afse tiden från och med den 1 januari visst år efter det
sådant förordnande meddelats.

Från och med denna tidpunkt skall, där ej enligt § 4 annorlunda
förordnats, stadens folkskolestyrelse hafva den sammansättning, som i lagen
stadgats, i följd hvaraf val af ledamöter och suppleanter skola ske före
nämnda tidpunkt. Af de ledamöter och suppleanter, hvilka då utses, skola
halfva antalet af de utaf stadsfullmäktige valda och halfva antalet af de
utaf kyrkostämma valda eller, om detta antal icke är jämnt, det antal,
som är närmast under hälften, efter lottning utträda vid slutet af året
näst efter det, då lagen börjat tillämpas.

Skolväsendets räkenskaper för året närmast före sistberörda år granskas
enligt dittills gällande bestämmelser.

Folkskollärartjänst, som är förklarad ledig, då lagen träder i tillämpning,
tillsättes i dittills stadgad ordning.

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

LAG

om ändrad lydelse a? 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skall hafva följande ändrade
lydelse:

Hvarje kyrkoförsamling — — — — — —--— stadgar.

Har Kungl. Maj:t —---—--------stadgadt.

Angående vården af folkskolans och därmed sammanhängande angelägenheter
i vissa städer är särskildt stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.

LAG

om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran
åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn
den 13 juni 1902.

Härigenom förordnas, att 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran
åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn den lo juni 1902
skola hafva följande ändrade lydelse:

2 §•

I hvarje skoldistrikt skall finnas en barnavårdsnämnd, hvilken det
åligger att i enlighet med denna lags bestämmelser taga vård om sådana
i 1 § omförmälda barn, som vistas inom distriktet. Denna nämnd utgöres
i stad, där folkskoleväsendet handhafves af stadsfullmäktige, af folkskolestyrelse
och eljest, där ej särskild barnavårdsnämnd tillsättes enligt
27 §, af skolrådet.

Lagutskottets Utletande N:o 48. 23

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

Folkskolestyrelse äger uppdraga handläggningen af i denna lag afsedda
ärenden åt en särskild nämnd, bestående, förutom af den själfskrifna eller
den af domkapitel eller i Stockholm af stadens konsistorium utsedda ledamoten,
af minst fyra utaf styrelsens öfriga ledamöter; skolande dock alla
framställningar till stadsfullmäktige göras af styrelsen i dess helhet.

28 §.

Då särskild styrelse på grund af 2 § utgör barnavårdsnämnd, skola, i
afseende å afgifvande af utgifts- och inkomstförslag för utöfvande af styrelsens
verksamhet i nämnda egenskap, beviljande af medel härtill, dessa
medels handhafvande, granskning af styrelsens förvaltning och räkenskaper
äfvensom ansvarsfrihet för styrelsen i samma egenskap, i motsvarande till—
lämpning gälla de särskilda föreskrifter, som meddelats rörande sådan styrelses
handhafvande af folkskoleväsendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.

Stockholm den 23 april 1909.

På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.

Reservationer:

Herr af Ekenstam har ansett, att utskottet bort hemställa om bifall
till herr Clasons ofvan omförmälda motion.

Herrar Zetterstrand, Ersson, Jansson i Edsbäcken, Olsson i See, Pettersson
från Södertälje, Forsberg, Karlsson i Fjäl och Léksell hafva ansett,
att utskottet bort tillstyrka 1 § i Kungl. Majt:s förslag till lag om folkskoleväsendet
i vissa städer, sådan denna paragraf lyder enligt propositionen.

Herrar Pettersson från Södertälje, Ersson, Karlsson i Fjäl och Leksell
hafva ansett, att utskottet bort hemställa om bifall till herr Rydéns förut

Lagutskottets Utlåtande J\:o 48.

berörda motion, dock att den i kung!, propositionen upptagna bestämmelsen
om rätt för Konungen att med afseende å särskilda vid tiden
för den ifrågavarande lagens utfärdande förefintliga förhållanden medgifva
undantag från stadgandena om folkskolestyrelses sammansättning borde
bibehållas.

Herrar Forsberg och Olsson i See hafva ansett, att utskottet bort, med
bibehållande af nyssnämnda undantagsbestämmelse, tillstyrka bifall i öfrigt
till herr Rydéns motion, i hvad den angår sättet för val af ledamöter i
folkskolestyrelse.

Herrar Trygger, Ridderbjelke, Bergendahl, Nyström, von Baumgarten,
Magnuson och Gezelius hafva ansett, att utskottet bort afstyrka herr Byströms
ofvanomförmälda motion.

Herrar Zetterstrand, Jansson i Edsbäcken och Olsson i See hafva reserverat
sig mot vissa delar af utskottets motivering.

Herrar Budébeclt, Fahlén, Gustaf Andersson, Lorentz Petersson, Widén,
Åkerlund och grefve Hamilton hafva anhållit få här antecknadt, att de icke
deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, Heeggströms Tvär Boktryckeri A. B., 1909.