Lagutskottets utlåtande Nr 47 (Utlåtande 1915:LU47 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 47.

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1915 kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av § 8 i lagen den
10 oktober 1913 angående köttbesiktning och slakthus,
dels ock i ämnet väckt motion.

Närvarande: herrar Lindhagen, af Ekenstam, Trana *), Stärner *), Lars Olsson, greve
Spens, Dahl, Tisell *), Pettersson i Södertälje, Lindqvist i Stockholm,
Eliasson, Pettersson i Bjälbo, Persson i Norrköping, Westman, Zelahn *)
och Rehn.

*) Ej närvarande vid utskottets justering.

Genom en den 16 april 1915 dagtecknad proposition, nr 149,
vilken blivit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t under åberopande
av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande

“Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av § 8 i lagen den 10 oktober 1913 angående
köttbesiktning och slakthus.

Härigenom förordnas, att § 8 i lagen den 10 oktober 1913 angående
köttbesiktning och slakthus skall hava följande ändrade lydelse.

Mom. 1. Inom område, där köttbesiktnings- men ej slakthustvång
är gällande, äger samhället att för köttbesiktning, anställd på grund av
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 saml. 40 höft. (Nr 47.) 1

Herr Anderssons''i
Knäppinge
m. fl.
motion.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 47.

§ 2, och för sådan behandling av kött, som omförmäles i § 6 inom. 2,
uppbära''''avgifter enligt taxa, som, sedan Konungens befallningshavande
efter hälsovårdsnämndens hörande därtill uppgjort förslag, av Konungen
fastställes för minst ett år i sänder. I denna taxa må avgifterna ej
sättas högre, än som kan anses erforderligt till täckande av samhällets
kostnader för köttets besiktning och stämpling samt ovanberörda behandling.

Mom. 2. Inom område, där slakthustvång är gällande, äger staden
att för köttbesiktning, anställd på grund av § 2, för sådan behandling
av kött, som omförmäles i § 6 mom. 2, för begagnande av slakthuset
och, därest särskild marknadsplats för kreaturshandeln blivit anordnad
i sammanhang med slakthuset, jämväl för nyttjande av marknadsplatsen
och vid densamma uppförda stallar ävensom för kreaturens utfodring,
skötsel och vågning uppbära avgifter enligt taxa, som, sedan Konungens
befallningshavande, efter hörande av hälsovårdsnämnd eller den särskilda
myndighet, varunder slakthusets förvaltning är ställd, därtill uppgjort
förslag, av Konungen fastställes för minst ett år i sänder. I denna taxa
må avgifterna ej sättas högre, än som kan anses erforderligt tilltäckande
av stadens kostnader för köttets besiktning och stämpling samt ovanberörda
behandling ävensom för slakthusets och marknadsplatsens förvaltning
och underhåll jämte skälig ränta å anläggningskapitalet.»

I samband med denna proposition har utskottet till behandling
förehaft en i anledning av densamma i andra kammaren av herrar
Pehr Aug. Andersson i Knäppinge, Carl L. Olausson, David Norman och
Cornelius Olsson i Berg väckt motion, nr 250, vari hemställts, »att
Kungl. Maj:ts proposition nr 149 ej måtte av riksdagen bifallas».

Till stöd för berörda hemställan hava motionärerna anfört följande: »Det

har väckt ej ringa förvåning i vida kretsar, att Kungl. Maj:t
med kungl. propositionen nr 149 föreslagit riksdagen att utan talande
skäl övergiva den ståndpunkt, som riksdagen så sent som 1913 utan
meningsskiljaktighet hävdade i fråga om avgifter för köttbesiktning.

Dessa avgifter representera alltid ett fördyrande av köttvarorna,
och träffar denna prisfördyring den stora allmänheten, såväl producenter
som konsumenter. Principiellt riktigare och mera rättvist vore utan
tvivel, att de samhällen, som av hygieniska eller andra skäl anordnade

Lagutskottets utlåtande Nr 47.

dylik besiktning ock bore omkostnaderna därför och bestrede dem med
sina skattemedel. Därigenom skulle omkostnaderna ej som nu verka fördyrande
på köttet utan falla på de ekonomiskt bärkraftigare större skattebetalarna
i städerna. Olämpligt är ju, att under namn av besiktningsavgifter
införa en maskerad stadstuli å en del lantmannaprodukter.

Av propositionen framgår tydligt, att propositionen tillkommit för
att hjälpa ett par slakthusförsedda stadskommuner, men utredningen
visar, att ett behov av hjälp blott föreligger vid de städer, som byggt
för storslagna och dyrbara slakthus. Detta att genom lagstiftningsåtgärder
fördyra livsmedel för att hjälpa några stora städers kommunalförvaltningar
från den förlust och de svårigheter, de råkat i genom att
missköta en gren av sin verksamhet, är eu nyhet i svensk lagstiftning,
och får man hoppas, att den ej får efterföljd.»

Såsom departementschefen erinrat hava bestämmelserna i 8 § i utskottets
lagen den 10 oktober 1913 angående köttbesiktning och slakthus den vttrandeinnebörd,
att avgifterna för enbär besiktning av kött icke få sättas högre
än som kan anses erforderligt för täckande av samhällets kostnader
endast för denna besiktning jämte stämpling'' och den särskilda behandling,
som i samband med besiktningen må kunna förekomma. Detta gäller
även för stad, varest offentligt slakthus finnes. Den rätt, lagen medgiver,
till att jämväl kostnader för slakthusets förvaltning och underhåll jämte
skälig ränta å anläggningskapitalet tagas i beräkning, gäller nämligen
endast vid bestämmandet av avgifter för slakthusets begagnande. Åven
om besiktningsbvrå för uppslaktat kött är förlagd till slakthuset, böra
alltså enligt lagens ordalydelse inga andra kostnader bliva grundläggande
för taxan för besiktning av sådant kött, som icke slaktats i slakthuset
utan blott undergår besiktning å byrån, än som sammanhänga med själva
besiktningen med därtill hörande åtgärder. Att sätta besiktningsavgiftema
så högt, att förtjänst å desamma måtte uppstå, torde därför
icke överensstämma med lagens nuvarande avfattning, även om denna
förtjänst användes till att minska eller motväga förlust å samtidigt bedriven
slakthusrörelse.

Den princip för besiktningsavgifternas beräkning, som sålunda
kommit till uttryck i berörda lagrum, framhölls av lagutskottet vid 1913
års riksdag såsom: den riktiga och blev även av nämnda års riksdag
godkänd.

I förevarande proposition föreslår Kungl. Maj:t den ändring i ovan
angivna grund för beräkning av köttbesiktningsavgifterna, att dessa må
kunna sättas till lika belopp med slakthusavgifterna, och sålunda be -

Lagutskottets utlåtande Nr 47.

stämmas till belopp, som kan anses erforderligt för täckande ej blott av
de kostnader, denna besiktning och i samband därmed stående åtgärder
i och för sig betinga, utan jämväl, i samhällen med offentliga slakthus,
av kostnaderna för slakthusets förvaltning och underhåll jämte skälig
ränta å anläggningskapitalet.

Rörande de skäl, som föranlett framläggandet av ifrågavarande
förslag, får utskottet — under hänvisning i övrigt till den kungl. propositionen
— från föredragande departementschefens däri intagna yttrande
anföra följande:

»Ett av de viktigaste av köttkontrollväsendets ändamål är ju att
tillförsäkra samhällets befolkning en ur hygienisk synpunkt god och
pålitlig vara. Detta vinnes alldeles otvivelaktigt bäst genom att djuren
slaktas i offentligt slakthus och att desamma jämte de erhållna slakteriprodukterna
därvid undergå all den därstädes anordnade kontrollen.
Med allt erkännande åt besiktningsbyråernas gagnande verksamhet lärer
det icke kunna förnekas, att dessas kontroll måste i jämförelse med
slakthusens anses såsom mindrevärdig. Det synes därför vara en fullt
berättigad strävan hos de städer, som inrättat slakthus, att söka leda
förhållandena därhän, att allt i staden salufört kött härrör från i
det offentliga slakthuset slaktade kreatur. Även från den kreatursägande
allmänhetens, i regel jordbrukarnas synpunkt, innebär användandet
av slakthus vid kreaturens nedslagning högst beaktansvärda
fördelar. Detta har lantbruksstyrelsen med styrka framhållit, och jag
vill härutinnan instämma med styrelsen. Jämväl från nationalekonomisk
synpunkt lärer slakthusens användning böra uppmuntras, bland annat
enär därigenom åtskilligt avfall m. m. vid slakten tillvaratages omsorgsfullare
än vid enskild slakt och sammanförandet av större, ensartade
partier av viss vara underlättas, varigenom avsättningen befrämjas och
nöjaktiga pris lättare erhållas.

Befordrandet av slakthusens användande i alltmer ökad omfattning
synes alltså vara till gagn för såväl producenter som konsumenter av
kött. För de enskilda slaktarna, särskilt dem, som driva sin rörelse i
närheten av städer med slakthustvång men utom det område, där tvånget
gäller, torde emellertid vissa olägenheter kunna uppstå genom slakthusens
gynnande vid avgifternas bestämmande. I betraktande av de
betydande fördelar i andra hänseenden, som stå att vinna, torde man
dock icke därav böra förhindras att beträda den väg, som eljest synes
vara den riktiga. Det möter ju för övrigt för dessa slaktare ej något
hinder att fortfarande bedriva sin handel med slaktkreatur, kött och andra
slaktprodukter, även om själva slakten försiggår å slakthuset. Därest

Lagutskottets utlåtande Nr 47. o

besiktningsavgifterna på grund av lägre kostnader sättas lägre än slakthusavgifterna,
skulle däremot givetvis den enskilda slakterirörelsen och
hemslakten direkt gynnas. Slakthusväsendets fortsatta upprätthållande
och utveckling skulle därigenom allvarligt hämmas och de avsedda fördelarna
äventyras.

Det är visserligen sant, att den önskade likheten mellan de bägge
slagen av avgifter skulle kunna vinnas därigenom, att slakthusavgifterna,
oberoende av kostnaderna för slakthusets anläggning, drift och
underhåll, sattes till samma belopp, som besiktningen ensamt för sig
betingade, och alltså i större eller mindre mån understege slakthusdrittens
självkostnader. Därigenom skulle dock uppenbarligen en ganska
avsevärd årlig förlust uppstå å slakthusrörelsen. Det är visserligen
tydligt, att slakthusets förmåga att bära sina kostnader i mycket höggrad
beror på dyrbarheten av dess anläggning och det mer eller
mindre ekonomiska sätt, varpå driften ordnats, samt att en alltför storartad
och dyrbar anläggning kommer att åtminstone för lång tid framåt
verka tyngande på ekonomien och förhindra ett tillfredsställande ekonomiskt
resultat ävensom att sådan olägenhet jämväl kan föranledas av
ofördelaktigt anordnad drift, av alltför lag frekvens in. m. Men även
om i dessa hänseenden ingenting finnes att anmärka, ligger det i sakens
natur, att kostnaderna för ett djurs behandling i slakthuset, innefattande
såväl djurets siaktning m. m. som besiktningen, för vilka kostnader slakthusavgiften
skall utgöra valuta, måste avsevärt överstiga kostnaderna förenbar
besiktning, och att, om slakthusavgifterna sättas till det belopp,
besiktningen ensam för sig betingar, de övriga slakthuskostnaderna bliva
oersatta och måste medföra förlust. Denna förlust finge väl då täckas
genom beskattning å stadens invånare. Ifall dessa härigenom möjligen
erhölle i någon mån lägre pris å slakthusets köttvaror, skulle detta motvägas
av höjda kommunalutskylder. Huruvida detta sätt vore att föredraga
framför att bestämma avgifterna så, att slakthuset bure sig självt,
kan möjligen vara föremål för delade meningar ur sociala och andra
synpunkter. Det bör dock härvid framhållas, att det ingalunda är självfallet,
att lägre pris å köttvaror från slakthuset skulle vinnas genom
nedsättning av slakthusavgifterna. Det synes tvärtom icke vara osannolikt,
att en dylik nedsättning blott skulle medföra ökad förtjänst för
mellanhänderna* Men det för mig bestämmande är, att det otvivelaktigt
måste antagas, att genom ett sådant arrangemang benägenheten
hos städerna att inrätta slakthus skulle hämmas. Det är därför enligt
min mening nödvändigt, ifall man vill befrämja inrättandet av slakthus,
att man icke ordnar så, att dessa anläggningar måste bliva en för veder -

6 Lagutskottets utlåtande Nr 47.

börande stad i hög grad förlustbringande affär, betraktat ur synpunkten
av stadens egen kommunala ekonomi.»

Emot det kungl. förslaget har i ovaninfcagna motion bland annat
anförts, att köttbesiktningsavgifterna alltid representera ett fördyrande av
köttvarorna, vilken fördyring träffar den stora allmänheten, såväl producenter
som konsumenter. Motionärerna finna principiellt riktigare och
mera rättvist, att de samhällen, som av hygieniska eller andra skäl anordnade
dylik besiktning, också bure omkostnaderna därför och bestrede
dem med sina skattemedel. Därigenom skulle — förmena motionärerna
— omkostnaderna ej som nu verka fördyrande på köttet utan falla på
de ekonomiskt bärkraftigare större skattebetalarna i städerna.

Vad motionärerna sålunda anfört, riktar sig, som synes, mot rätten
för samhällen, som infört köttbesiktningstvång, att över huvud taget
uppbära särskilda avgifter för dylik besiktning. Då upphävandet av
denna rätt för närvarande näppeligen lärer kunna ifrågasättas och spörsmålet
härom i allt fall ligger utom ramen för det lagförslag, varom här
är fråga, saknar utskottet skäl att ingå härpå.

Vidkommande åter den förhöjning av besiktningsavgifterna, som
det kungl. förslaget avser att möjliggöra, finner utskottet visserligen,
att ett uppgivande av den princip för dessa avgifters beräkning, som
utskottet år 1913 ansåg sig böra förorda och varåt gällande bestämmelser
i ämnet giva uttryck, kunna mötas av vissa betänkligheter. Utskottet
har det oaktat _ansett sig böra i huvudsak tillstyrka förslaget,
då de av departementschefen anförda skälen samt den i propositionen
förebragta utredningen synas utskottet giva vid handen, att detsamma
är påkallat för tryggande och utveckling av slakthusväsendet i riket,
om vars fördelar i såväl hygieniskt som nationalekonomiskt avseende
utskottet är övertygat.

I ett avseende finner sig utskottet dock böra förorda en modifikation
i det av Kungl. Maj:t föreslagna stadgandet. Medan beträffande
nötkreatur producenterna sällan själva lära verkställa nedslaktningen,
torde i fråga om svin förhållandet vara det motsatta. Särskilt för mindre
jordbrukare skulle det givetvis erbjuda stora olägenheter att nödgas
införa svinen levande till slakthuset, därest de vilja avyttra svinkött inom
samhälle med slakthustvång. Åven om besiktningsavgifterna sättas till
samma belopp som slakthusavgifterna, torde det alltså vara antagligt,
att i dessa fall hemslakt såsom hittills blir det vanliga. Då befrämjandet
av slakthusens ökade användning sålunda i allt fall icke skulle ernås i
fråga om siaktning av svin, torde av hänsyn till producenternas intresse
besiktningsavgifterna för svinkött åtminstone under nuvarande förhållanden

Lagutskottets utlåtande Nr 47.

skäligen icke böra sättas högre än lagen för närvarande medger.

Utskottet får alltså föreslå en jämkning i förslaget i berörda syfte.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande att det i förevarande
proposition innefattade lagförslaget icke kunnat
av riksdagen i oförändrat skick antagas, måtte, med
avslag å den av herr Andersson i Knäppinge m. 11.
i ämnet väckta motionen, för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av § 8 i lagen den 10 oktober 1913
angående köttbesiktnig och slakthus.

Härigenom förordnas, att § 8 i lagen den 10
oktober 1913 angående köttbesiktning och slakthus
skall hava följande ändrade lydelse.

Mom. 1. Inom område, där köttbesiktnings- men
ej slakthustvång är gällande, äger samhället att för
köttbesiktning, anställd på grund av § 2, och för sådan
behandling av kött, som omförmäles i § 6 mom. 2,
uppbära avgifter enligt taxa, som, sedan Konungens
befallningshavande efter hälsovårdsnämndens hörande
därtill uppgjort förslag, av Konungen fastställes för
minst ett år i sänder. I denna taxa må avgifterna
ej sättas högre, än som kan anses erforderligt till
täckande av samhällets kostnader för köttets besiktning
och stämpling samt ovanberörda behandling.

ställa.

Lagutskottets utlåtande Nr 47.

samma uppförda stallar ävensom för kreaturens utfodring,
skötsel och vågning uppbära avgifter enligt taxa, som,
sedan Konungens befallningshavande, efter hörande av
hälsovårdsnämnd eller den särskilda myndighet, varunder
slakthusets förvaltning är ställd, därtill uppgjort
förslag, av Konungen fastställes för minst ett år i
sänder. I denna taxa må avgifterna ej sättas högre,
än som kan anses erforderligt till täckande av stadens
kostnader för köttets besiktning och stämpling samt
ovanberörda behandling ävensom, där fråga icke är om
enbär besiktning av svinkött, för slakthusets och marknadsplatsens
förvaltning och underhåll jämte skälig
ränta å anläggningskapitalet.

Stockholm den 18 maj 1915.

På lagutskottets vägnar:

CARL LINDHAGEN.

Reservation:

av herr Persson i Norrköping, som ansett att utskottet bort hem -

att riksdagen måtte för sin del antaga Kungl.
Maj:ts förevarande lagförslag oförändrat.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915.