Lagutskottets utlåtande Nr 46 (Utlåtande 1911:LU46 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

Nr 46.

Ankom till Riksdagens kansli den 2 maj 1911 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ideella föreningar, lag om ekonomiska
föreningar samt lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen
den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag
och förening att förvärfva fast egendom, dels ock i anledning
däraf väckta motioner.

Genom en den 27 januari 1911 dagtecknad proposition, nr 35,
har Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga nedan
intagna förslag till lag om ideella föreningar, lag om ekonomiska föreningar
samt lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 4 maj 1906
angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast
egendom.

Härjämte hafva till utskottet hänvisats åtskilliga i anledning af
berörda lagförslag väckta motioner.

Utskottet har till behandling hvart för sig förehaft de i propositionen
upptagna lagförslag jämte de i anledning af hvarje lagförslagväckta
motioner.

Bihang till Iiiksd. prat. 1911. 7 Samt. 1 Afl. 43 Höft. (Nr 46.)

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

Förslaget till lag om ideella föreningar.

I fråga om det i propositionen innefattade förevarande förslagets
innehåll får utskottet hänvisa till propositionen.

I samband med ifrågavarande förslag har utskottet behandlat
följande i anledning af detsamma väckta motioner, nämligen, inom Första
kammaren, nr 85 af herr Oskar Eklund m. fl., nr 87 af herr Karl Johan
Ekman, nr 89 af herrar Ernst Blomberg och Gustaf F. Steffen samt,
inom Andra kammaren, nr 297 af herr S. H. Kvarnzelius m. fl., nr 298
af herrar F. O. Mörtsell och Ch. Meurling, nr 300 af herr A. Åkerman,
nr 302 af herrar E. A. Nilson och J. Byström äfvensom nr 303, af
herr Ernst Söderberg m. fl.

Herrar Blombergs
och
Steffens samt
herr Söderbergs
m. fl.
motioner.

Herrar Blomberg och Steffen samt herr Söderberg m. fl. hafva i
sina lika lydande motioner anfört följande:

»I Kungl. Maj:ts proposition nr 35 har i år ånyo framlagts förslag
för Riksdagen till lagstiftning om föreningar. Detta framträder nu
visserligen icke i det oformliga skick som fjolårets förslag, då bestämmelserna
för ideella och ekonomiska föreningar hade sammanförts i en
enda lag.

Men redan vid en första granskning af förslaget om ideella föreningar
— som denna motion afser — framträder emellertid, ehuru en
del ändringar i vissa bestämmelser vidtagits sedan i fjol, fortfarande att
en lagstiftning af detta slag ingalunda skall blifva till gagn för det
förenings väsende denna lag afser att omrama. Det omdöme, som gafs
regeringsförslaget i detta ämne förlidet år, drabbar i stor utsträckning
äfven det nu framförda förslaget, nämligen att det skall blifva en tvångströja
för föreningarne, skapa nya tunga former mot dem, som nu äro
gällande, i många fall bryta den häfd förut utvecklat sig och som
skapat en vana vid lättare former och bestämmelser.

Förslaget innebär liksom fjolårets, om ej formellt så dock reellt,
ett registrering sträng, genom den i förslagets § 4 gifna bestämmelsen,
om att föreningar som ej låta registrera sig, icke kunna inför domstol
eller annan myndighet göra fordran eller annan rättighet gällande.
Ställningen blir den att stora svårigheter uppstå för dessa föreningar,

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

vare sig de låta registrera sig — och tvingas in genom lagen i för
dem olämpliga former, med alla olägenheter, omgångar och besvär detta
medför — eller de icke låta registrera sig, med den påföljd att de väl
kunna stämmas inför rätta men icke själfva kunna göra några rättigheter
gällande.

Vi hålla före att för de ideella föreningarne i allmänhet, för hela
detta mångskiftande, så många och högst olika verksamhetsområden
berörande och till sin storlek så omfattande föreningsväsende, förslaget
i den kungl. propositionen skall komma att verka skadligt. Granskar
man emellertid förslaget särskildt ur fackföreningsrörelsens synpunkt,
blir totalomdömet om förslaget detsamma som om fjolårets förslag, nämligen
att det bildar en alldeles för trång ram för att organisationerna
tillfredsställande skola kunna ordna sina inre förhållanden. Och man
kan väl säga, att förslagets olägenheter på detta område framträda ännu
bjärtare än på en del andra. De bestämmelser lagen uppställer afvika
i många fall från den praxis, som under de 20 å 30 år fackföreningsrörelsen
existerat därinom utvecklat sig. I flera fall torde lagens bestämmelser
bli hart när omöjliga att efterkomma.

Redan vid registreringen möta dessa svårigheter och de fortsätta
alltigenom. Det skall oftast icke vara möjligt för de i dylika frågor
mindre förfarna att utan hjälp från juridiskt bildad person utarbeta
stadgarna och vara säkra på att de fylla lagens bestämmelser, så att
de ej bli vägrade registrering med den tidsutdräkt och det besvär detta
medför.

Här framställer sig äfven frågan om eu centralorganisations ställning
till sina afdelningar eller filialer. Af förslaget framgår, att det
ingalunda är nog med att t. ex. fackförbundet registreras, utan att hvar
och en af dess afdelningar, om dessa skola erhålla rättskapacitet, äfven
hvar för sig skola, söka registrering. Häraf följer sålunda, att de cirka
2,000 fackförbundsafdelningarne, förutom en mängd sektioner och verkstadsklubbar,
skola registreras, alla deras styrelseledamöters namn anmälas
till registret, o. s. v. För hvar gång sedan en förändring af
afdelningsstyrelsens sammansättning sker skall anmälan därom ske till
registreringsmyndigheten. Icke blott för hvarje år, eller, för en del
föreningar, hvarje halfår, då ordinarie styrelseval sker, måste sådana
anmälningar göras. Genom den rörlighet som företinnes bland industriarbetarne
förekommer ofta ombyten och nyval jämväl under den tid
styrelsens mandat eljest gäller, och i hvart och ett sådant fall måste
anmälningar till registret äga rum. Samma förhållande blir ju med
hvarje om än så obetydlig ändring af stadgarne.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

Förslaget förbiser alldeles, som af nyssnämnda äfven framgår,
den organisationsform som finnes i sig öfver hela landet sträckande
föreningar eller förbund med lokalföreningarne som underafdelningar.
Äfven på denna punkt torde stora svårigheter vållas genom denna lagstiftning
för föreningarne, både i administrativt och organisatoriskt hänseende.

Svårt är att förstå hvarför, såsom i lagförslagets § 11 föreskrifves,
att i det fall då afgiften gäldas en gång om året, föreningen af utträdd
medlem skall ha rätt till hela den för året gällande afgift, äfven om
utträdet sker i början af året, medan om afgiften delats att erläggas
t. ex. kvartals-, månads- eller veckovis, så skall föreningen icke ha rätt
till mer än den del af årsafgiften, som efter utträdet först förfaller.
Samma paragrafs andra moment innehåller en bestämmelse af mycket
ingripande art. Om organisationens ställning i visst fall kräfver, att
en uttaxering utöfver den ordinarie afgiften måste företagas, så skall
medlem, som ej biträdt beslutet därom, om han inom 4 veckor, sedan
beslutet blefve honom kunnigt, anmäler sig till utträde, icke vara pliktig
att erlägga den beslutade uttaxeringen. Kan det vara rätt, att t. ex.
den som åtnjutit organisationens stöd, skall, då organisationen i sin
ordning kräfver bidrag af honom, få undandraga sig detta? Lagen ger
enligt det framställda förslaget honom stöd för ett sådant handlingssätt,
men det står ingalunda i öfverensstämmelse med hvad som härvidlag
är rätt och är äfven i strid med nu i många fall gällande tillämpning.
Och hvad menar man i förslaget med att tiden skall räknas från då
beslutet blef medlemmen kunnigt? Och när bör han känna det? Han
kan ju förklara, att han icke känt beslutet förrän långt efter det blef
kungjordt, och i lång tid efteråt kan organisationen få mottaga sådana
anmälningar. Svårigheter och tvistigheter komma äfven häraf att uppstå.

Då bestämmelsen talar om att medlem som ej biträdt beslutet
etc., så framgår däraf att man vid uppgörandet af lagförslaget aldrig
tänkt sig annan form för ett sådant besluts fattande än genom föreningssammanträde.
En centralorganisation kan emellertid icke sammanträda,
icke ens hålla kongress, för de tillfällen sådana beslut måste
fattas. Det är därför jämlikt stadgarne uppdraget åt organisationens
styrelse att vid de förutsättningar stadgarne ange fatta beslut om förhöjd
afgift eller uttaxering. På annat sätt kan detta icke gå till.
Följden af nyssnämnda lagbestämmelse kan, såvidt vi förstå, emellertid
bli den, att ehuru styrelsen i vederbörlig ordning genom stadgarne
erhållit i uppdrag att vid de fall så kräfves besluta om uttaxering, är
dock ingen af medlemmarne pliktig att erlägga afgiften, då de af helt

Lagutskottets utlåtande Nr 46. 5

naturliga skäl icke kunnat deltaga i beslutet. Förslaget förbiser här
fullständigt sedan länge gällande former och praxis.

Den i § 12 gjorda begränsningen af föreningens rätt att disponera
egna tillgångar, ingriper äfven på ett ingalunda lyckligt sätt i föreningarnes
förhallanden. Om förhållanden uppstått, som man vid stadgarnes
utskrifvande ej kunnat förutse, och om det vore för föreningen än så
nödvändigt och behjärtansvärdt, skulle den härigenom hindras att använda
sina tillgångar på det för föreningen själf lämpligaste sättet. Stadgarne
kunna ju ändras, kanske man invänder. Men det går ju med denna
registreringsskyldighet icke så lätt och fort. Det skall också helt visst
leda till trakasserier och svårigheter af hvarjehanda slag. Tvister skola
uppstå om hvad som afses vara »allmännyttigt» äfvensom i fråga om
huru stor tillgång som'' i förhållande till föreningens ställning är af
ringa betydenhet eller ej.

^ § m*iter oss i dess första moment en till formuleringen sär skild!

svårförstådd bestämmelse. Stora svårigheter skall denna bestämmelse
vålla föreningarne och deras styrelser. I bestämmelsen föresknfves,
att å föreningssammanträde må ärende ej till afgörande företagas,
som ej blifvit i kallelsen angifvet, såframt ärendet ej enligt
stadgarne skall förekomma å sammanträdet eller omedelbart föranledes
al . äiende, som där skall afgöras. Därefter medgifves dock i bestämmelsen,
att alla ärenden som icke afse ändring af stadgarne, ny eller
förhöjd afgift, eller föreningens trädande i likvidation, må ehuru ‘ det ej
vant i kallelse angifvet kunna afgöras, såframt minst 2/ af de närvarande
äro därom ense.

Det är visserligen någon mildring af hvad fjolårets förslag föreskref
i denna del, men, som nyss sagts, denna bestämmelse skall likvisst
valla eu mängd svårigheter, synnerligast som det är vanligt i flesta fall,
att dagordningen bekantgöra först på sammanträdet. Men äfven där
i när att \ kallelsen tillkännagifva hvad som å sammanträdet

skall förekomma, så kan ju likväl under tiden mellan kallelsens utfärdande
och till sammanträdet förhållanden göra det önskvärd! och t. o. m.
nödvändigt, att ett nytt ärende upptages. Då skall det icke, hur nödvändigt
det än är, få afgöras, utan begränsas rätten därtill af bestämmelsen
om kvalificerad majoritet eller ock skall nytt sammanträde
utlysas, något som med hänsyn till lokaler o. d. i regeln icke har sig
sa lätt. Eljest får saken ligga till nästa ordinarie sammanträde, men
kanske förslaget då redan förlorat sin betydelse. Någon olägenhet af
att föreningarne i dessa fall besluta med hänsyn till hvad förhållandena
för dem kräfva har icke visat sig förefinnas.

g Lagutskottets utlåtande Nr 46.

Angående beslut om ändring af förenings stadgar bestämmes i
34 S att det ovillkorligen skall, för att vara giltigt, erfordras % majoritet
af de röstande, förutom att; det i två angifna fall skall krätvas,
att samtliga de röstande biträda beslutet. I många fall galler nu, att
beslut om ändring af stadgarne fattas på samma sätt som oinga beslut
med vanlig majoritet och oss veterligen bär aldrig någon olägenhet
försports däraf. I paragraf 35 möter oss äfven nu bestämmelsen, liksom
i fråga om uttaxeringar, att ökande af äfven ordinarie afbiten icke
må tillämpas å medlem, som icke bidragit till beslutet och anmaler sig
till utträde inom 4 veckor. Men ändringar af stadgarne och höjning

af afgiften i detta fall ske t. ex. för landsorganisationens och fackförbundens
del genom beslut på kongresser, d. v. s. genom afdelningsvis
valda ombud. Skola då inga andra än dessa vara bundna af beslutet.
De ofriga medlemmarne ha ju icke deltagit uti det. Och det ar icke
alltid som ombudet af dem som valt honom erhåller föreskrifter, så att
de på det sättet indirekt deltagit i beslutet, utan ombuden ha i regeln
handlingsfrihet att besluta efter sig företeende omständigheter.

En annan bestämmelse, § 36, som då det gäller de ideella föremngarne
måste väcka starka betänkligheter, är att hvarje beslut, som någon enda
medlem anser icke ha tillkommit i behörig ordning eller eljest sinder
mot ifrågavarande lag eller föreningens stadgar, kan öfverklagas vid
domstol och äger denna då jämväl förordna, att det klandrade beslutet
ei må verkställas. Ett perspektiv öppnar sig här af ingalunda hugnesam
art för föreningarna. Ett begånget formfel — äfven af obetydligt slag
— kan iu anses medföra, att beslutet ej tillkommit i behörig ordning,
och kan alltså ha ofvannämnda följd, jämte det att beslutets verkställande
måhända uppskiutes, hvilket i praktiken många gånger kan gorå detsamma
värdelöst. Detta kan ju inträffa, äfven om beslutet vid domstolens
pröfning sedermera befinnes vara hvarken stridande mot stadgar eller
la°- och i behörig ordning tillkommet. Det sjmes vara uppenbart, att den
enskilde medlemmen här tilldelats en rent orimlig rätt att trakassera den
förening han tillhör, och t. o. m. förlama hela dess verksamhet.

I § 37 bestämmes att om ideell förenings verksamhet befinnes
lagstridig eller uppenbart osedlig skall den upplösas och träda i likvidation.
Hvad som här afsetts med lagstridig har satts i fråga. Lagrådet
har äfven påyrkat, att stadgandet skulle »begränsas till de fall, att förenings
verksamhet finnes vara brottslig eller uppenbart osedlig». Uttryc et
lagstridig är i själfva verket högst farligt. För vår del kunna vi icke
finna någon den minsta grund för denna bestämmelse. Bestämmelsen
lian användas till att trakassera föreningarne på ett sätt, som vi dock

Lagutskottets utlåtande Nr 46. 7

vilja tro icke vant meningen därmed. Föreningsrätten kan rent af
göras beroende af hvad myndigheterna anser vara lagstridig verksamhet,
och man kan befara det värsta af en sådan kautschuksparagraf.

Därefter kommer hela detta kapitel om likvidation och upplösning
med sina många bestämmelser. Herr justitieministern framhåller vissen
ligen, att . denna del af lagen behöfver föreningarnes styrande medlemmar
icke taga kännedom om för annat än det ytterst sällsynta fall, att
föreningen behöfver träda i likvidation. Hur ofta dessa fall förekomma,
lärer dock icke nu med bestämdhet kunna afgöras. När det skall ske
måste dock de som därom ha hand taga kännedom om bestämmelserna
eller rättare sagdt anlita juridiskt bildad person, tv i vanliga fall lära
icke de som sköta om föreningarne, själfva kunna ordna allt som följer
af lagens många bestämmelser.

Hvad vi här anfört synes oss belysande nog för de svårigheter
lagen skall vålla föreningsväsendet, och dock har endast en del exempel
här framställts. En hel del öfriga olägenheter som lagen vållar kunna
Inai fö) sig kanske synas små, men bilda dock tillsamman en stor kedja
af svårigheter för föreningarne, deras styrelser och medlemmar.

Äfven om det nu förelagda lagförslaget gäller sålunda hvad som
uttalades om det föregående år af Kungl. Maj:t i samma ämne afgifna
förslag, att föreningarne i en mängd fall tvingas att anlita juridisk hjälp,
med de kostnader etc. detta medför. ''

Under hela en förenings lif skall denna lagstiftning göra sig påmind.
Da föreningar skola bildas och inregistreras börja svårigheterna;
vid många tillfällen under föreningens verksamhet skall ock för den
och dess styrelse uppstå frågor om huruvida det eller det beslutet man
stål i begiepp att fatta kan strida mot någon af bestämmelserna i den
af 69 §§ bestående lagen. Detta blir många gånger svårt att afgöra —
ja, äfven juristen står kanske tveksam framför frågor om lagbestämmelsernas
lätta tillämpning i många af de fall, som kunna förekomma inom
det mångskiftande föreningslif lagen skall träffa. Föreningarne och
deias styrelser komma att snafva mot lagens bestämmelser och i en
mängd fall omedvetet bryta mot dess föreskrifter. Och ofta är risken af
klandertalan, åtal och böter tillfinnandes. Besluten kunna för föreningens
del vara lika bra och gagnande och ej heller skada andra, äfven om
de ej efter bokstafven fattats i enlighet med föreskrifna former. Men
lätt kan det brista härutinnan inom det föreningsväsende, som handhafves
af kroppsarbetare och med dem jämställda. Alltid kan det ju dock
finnas de, som vid ett efteråt funnet formfel, i synnerhet om stridiga
intressen göra sig gällande, vilja föra klandertalan med det äfventyr,

g Lagutskottets utlåtande Nr 46.

det kan medföra i form af att ett nödvändigt beslut till sitt verkställande
uppskiutes och fördröjes o. s. v. Och till sist om föreningen skall
upplösas kan därmed äfven vara förenadt en hel del svårigheter, som
föreningsmedlemmarne själfva ej kunna ordna utan juridisk hjälp.

Ehuru i nu förevarande förslag en del af de bestämmelser utrensats,
som funnos i förra årets förslag och hvilka ledde till rena absurditeter,
så torde likväl vara uppenbart, att äfven nu förevarande förslag skall —
trots herr justitieministerns påstående om att de kraf som däri uppställas,
för att ideell förening skall tillerkännas full rättskapacitet, äro nedbryta till
ett minimum — om det upphöjes. till lag, lägga en tung, kräfvande
börda på det föreningsväsende, hvilket det skall omfatta. Föreningsväsendet
har bidragit och bidrager till att höja vårt folk. Dét bör
därför ligga i statsmakternas intresse att icke genom onödiga lagbestämmelser
lägga hinder i vägen för och kväfva den fria och öppna föreningsverksamheten.
. .

Det synes vara uppenbart, att det i propositionen förelagda

förslaget icke bygger på en grundlig kännedom om det ideella löreningsväsendet.
Tillfälle för de olika föreningarne att yttra sig hai
visserligen nu gifvits, men tiden därtill har varit i många fall för kolt.
På en del orter t, ex. voro lagförslagen icke tillgängliga på annat sätt,
än att intresserade fingo taga del af dem hos myndigheterna. Det är
äfven blott en mindre del af dessa föreningar som insändt sådana utlåtanden
hvilket framgår af herr justitieministerns yttrande till statsiadsprotokollet.
Det insamlade undersökningsmaterialet synes icke heller
varit fullständigt. Den utredning, som blifvit gjord på grundvalen af
detta material, har dock, såsom framgår af lagrådets yttrande, icke föielegat
i sammanfattad form vid lagförslagets upprättande, ocn »al sådan
anledning synes materialet», säger lagrådet vidare, »därvid icke hafv a
kunnat tillgodogöras i den omfattning, som varit önskvärd». Förslaget
bär i hvart fall, efter vårt förmenande, tydligt vittne om att det icke
uppgjorts under den lifliga kontakt med föreningsväsendet, som man
kunde vid detta ämnes behandling hafva rätt att fordra.

Det är påfallande, att med detta förslag liksom med aftalslagarna
skall föreligga en sådan brådska, som det synes gorå. Det skäl, som
herr justitieministern härför anförde i Andra kammaren vid propositionens
remitterande till utskottet, nämligen att man borde få föreningslagen att
tråda i kraft samtidigt med den nya bolagslagen 1 januari 1912, kan
omöjligen tillmätas någon som helst bärighet. Men yttrandet i fråga
ånger, som äfven tidigare framgått, att herr justitieministern ställer
föreningslagstiftningen i samband med bolagslagstiftningen, hvilken senare

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

sålunda får utgöra en förebild eller i hvart fall en utgångspunkt för
lagstiftningen äfven om de ideella föreningarne.

Detta är fullkomligt oriktigt — dessa båda slag af associationer
äro vidt skilda. I ett aktiebolag t. ex. bestämmer ju aktiemajoriteten,
och denna kan innehafvas af till och med en enda person, medan
aktieminoriteten kan innehafvas af ett flertal personer. Personmajoriteten
kan vid beslutens lättande vara i minoritet. Att frågan om minoritetens
skydd beträffande bolag får ett annat utseende än då det gäller ideella
föreningar, sammanslutningar med helt annat syfte än bolagens och där
röstningen vid besluten sker per capita, torde vara alldeles uppenbart.
Detta är endast en olikhet, men skiljaktigheten sträcker sig till en mängd
frågor, ja, öfver hela linjen framträder den. Det måste nödvändigt från
så felaktiga utgångspunkter, som herr justitieministern synes härvidlag
ha valt, blifva felaktiga resultat.

Skulle en sådan lagstiftning nu komma till stånd som den ifrågasatta,
borde detta väl föranledts af ett verkligt behof däraf hos de i
främsta rummet intresserade, hos föreningarne själfva, och alls icke
därför att den nya bolagslagen träder i kraft nästa år. Från föreningarne
har dock icke försports, att ett sådant behof förefinnes. Tvärtom
säger herr justitieministern själf, angående föreningarnes utlåtanden, i
sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 25 november 1910 att »i ett
afsevärdt antal af de afgifna yttrandena uttalas den mening, att lagstiftning
för de ideella föreningarne öfver hufvud taget icke skulle vara
behöflig.» Och det är efter vår mening ju i grund och botten ingenting,
som för dem skulle förändras till ett bättre genom denna lagstiftning,
utan allenast svårigheter skulle därigenom uppstå för dem.

Det har äfven sagts, att samhällsintresset skulle kräfva eu sådan
lagstiftning. Men det återstår då att visa hvilka samhälleliga vådor,
som orsakats af afsaknaden af sådan lagstiftning, när och hur rättsligosäkerhet
däraf uppstått. Skulle så varit fallet, att lagstiftningens ingripande
vore erforderligt, skulle väl detta på något sätt gifvit sig tillkänna.
Men därpå anföras inga exempel. Nej, det behof, som man
påstår föreligger i detta fall, existerar icke.

.Då enligt vårt förmenande intet som helst behof af denna lagstiftning
nu föreligger, och då en lag i enlighet med det i den förevarande
propositionen innefattade förslag otvifvelaktigt skulle, som vi
förut framhållit, på stora områden af det ideella föreningsväsendet, resa
mångahanda hinder för dess bestånd och utveckling samt för hundratusentals
medborgare i landet försvåra deras föreningsverksamhet, så

Bihang till Riksd. prof. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 4.3 Höft. 2

Herr Åkermans
motion.

10 Lagutskottets utlåtande Nr 46.

hemställes härmed, att det i Knngl. Maj:ts proposition nr 35 innefattade
förslag till lag om ideella föreningar icke måtte af Riksdagen bifallas.»

Herr Åkermans motion är af följande lydelse:

»Då Julius Causal- kommit till makten, upphäfde han genom en lagalla
föreningar med några få undantag, och efter hand blef under
kejsartiden det fria föreningsbildandet alldeles undertryckt. Under medeltiden,
då rikena voro splittrade i en mängd småstater och statsmakten
var för svag att kunna med framgång undertrycka föreningarna, tog
föreningsväsendet emellertid ny fart. Men i samma man statsmakten
åter började växa sig stark, gick den till anfall på föreningarna, biträdd
af juridiken, som alltjämt stod på den romerska rättens ståndpunkt, och
såsom villkor för förenings bildande uppställde fordran på koncession
från statsmaktens sida. Denna kamp har sedan ständigt fortgått men
efter industrialismens genombrott alltmer tagit formen af en strid
mellan storkapital och arbetarrörelse. Och storkapitalet har ingalunda
försmått att, draperadt i samhällets mantel, spela Caesar. Sålunda förbjöd
den engelska lagstiftningen, som de besittande klasserna ensamma
hade om hand, alla fackföreningar och hindrade därigenom under eu
lång tid arbetsklassen att resa sig ur det elände, hvari den genom
industrialismen nedsjunkit. Men Englands arbetare hafva efter en lång
och mödosam kamp vunnit den rättvisan, att deras fackföreningar förts
i det säkra hägn, som framsynta statsmän redan för en mansålder sedan
velat gifva dem.

Här i Sverige hafva vi, mänskligt att se, en lång väg att vandra,
innan vi nå dit England hunnit. Hvarje lagstiftningsakt, på området,
hvilken icke skall bli helt och hållet förfelad, maste emelleitid, om den
nu icke vill direkt uppmuntra föreningsbildandet och stödja föreningarnas
verksamhet, åtminstone sorgfälligt undvika allt som kan hämma föreningslifvets
fria och kraftiga växt. Hur förhåller det sig nu härutinnan
med den lagstiftning om ideella föreningar, som för innevarande riksdagframlagts?
Bjuder den åt de breda lagren någon förmån, som kan uppväga
olägenheterna af de band, som lagen redan genom förhållandenas
egen natur måste lägga å föreningarna? Ingen, såvidt jag kan se. De
ideella föreningarna kunna ju enligt nu gällande rätt förvärfva rättsförmåga
utan registrering och således vinna lagfart å fast egendom eller
eljest träda i rättsförhållande till tredje man utan att underkasta sig
det besvär, de kostnader och den kontroll, som registreringen medföi.
Under sådana förhållanden synes lagstiftningen, om den nu öfverhufvud

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

skall komma till stånd, höra noga undvika att framtvinga registrering
utan i stället göra densamma till en fullt frivillig akt, som den förening
må söka, hvilken af någon anledning vill skaffa sig ett ofliciellt intyg
på sin rättsförmåga. Men lagförslaget går en rakt motsatt väg och
upptager (§ 4) stadganden af beskaffenhet att framtvinga registreringen,
nämligen:

l:o) att registrering är nödig för vinnande af rättsförmåga och
att de som ingå förbindelse å förenings vägnar, innan den blifvit registrerad,
skola vara därför solidariskt ansvariga såsom för egen skuld; och

2:o) att en icke registrerad förening väl kan stämmas till svaromål
men däremot saknar behörighet såväl att själf kära som att förvärfva
fast egendom.

Säkert komma dessa två lagbud att framtvinga registrering af de
allra flesta ideella föreningar här i landet — bortåt ett 30,000-tal, efter
hvad det vill synas — och därmed ställa nationens stora flertal under
de många föreskrifter af olika slag, som lagverket innehåller. Men,
säga lagens tillskyndare, dessa föreskrifter äro icke tryckande, de kunna
icke rättvisligen kallas för en tvångströja på föreningslifvet. Folket
ute i bygderna kommer dock helt visst att blifva allt annat än till freds
om lagen går igenom, ty såsom hvar och en, som vistats något bland
dem, väl vet, är det med en ytterlig motvilja och ängslan som den
stora allmänheten tar befattning med allt officiellt skrifveri. I den
kungl. propositionen talas på ett ställe med belåtenhet om, att registreringen
icke kommer att draga annan kostnad än postporto för det bref,
hvarmed handlingarna insändas till länsstyrelsen. Godt och väl! Men
all oro, svett och möda, som dessa otaliga handlingars upprättande
vållar. Om nu verkligen, hvilket jag anser alldeles omöjligt, föreningsfolket
kan reda sig själf med allt det skrifveri, som lagen kommer att
tvinga fram. I de allra flesta fall komma säkert jurister eller andra
lagkunniga personer att mot mer eller mindre dryga arfvoden utföra
arbetet. De i viss mån oundvikliga olägenheterna af hvarje lagstiftning
på detta område skulle dock uppenbarligen i hög grad minskas om
blott icke registreringstvång infördes.

Med registreringen såsom en fullt frivillig akt skulle vidare den
stora förmånen vinnas, att tilloppet af registreringssökande icke blefve
större än att åt Konungens befallningshafvande kunde öfvcrlämnas att
föra registret. Införes däremot registreringstvång, måste helt visst en
centralmyndighet inrättas för registrering af den oerhörda mängd ideella
föreningar, som under sådana förhållanden alldeles i onödan ställas
under offentlig kontroll. Redan den första inskrifningen af en förening

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

i registret är ju förenad med mycket besvär ej blott för sökanden utan
äfven för myndigheten. Men det stannar ju icke härvid. Ty registreras
måste vidare: hvarje ändring i styrelsens sammansättning, hvarje
ändring i fråga om rätten att teckna föreningens firma och hvarje
ändring af stadgarna. Sker ändring i firman, skall ny fullständig inskrifning
i registret göras. Och vidare skall registreras: att förening
trädt i likvidation, därvid tillika meddelas uppgift å dem, som äga verkställa
likvidationen och teckna firman; att syssloman förordnats; att
likvidator eller hans suppleant afgått; att ny likvidator utsetts; att förening
upplösts; och att förening gjort konkurs. Ett bifall till de lagförslagets
stadganden, som innebära ett tvång till registrering (§ 4 i
prop.), skulle alltså, enligt min uppfattning skapa en sådan massa göromål
att inrättande af en centralmyndighet, hvarom nyss är nämndt,
blefve en nödvändighet. Men då ingen utredning föreligger i denna
punkt, torde hela lagförslaget redan på denna grund böra afslås.

Härför talar vidare den omständigheten, att en med de ideella
föreningarna i intimaste samband stående rättsbildning, nämligen stiftelserna,
icke, såsom rätteligen bort ske, samtidigt med lagförslaget om
de ideella föreningarna kommit under Riksdagens behandling. Den kommitté,
till hvilken hänsköts frågan om ett legislativt ordnande af de
ideella föreningarnas ställning, hade också i uppdrag att afgifva lagförslag
om stiftelserna och kontrollen å desammas förvaltning. Kommittén
fullgjorde dessa båda uppdrag samtidigt och afgaf år 1903
betänkande med förslag till lagar om såväl ideella föreningar som stiftelser.
Men det senare förslaget hvilar alltjämt hos regeringen, ehuru
dröjsmålet blifvit åtminstone vid ett tillfälle, riksdagen 1909, i motion
påpekadt. Att i Konungens befallningshafvandes hand lägga den ömtåliga
frågan om de ideella föreningarnas registrering, innan lagstiftningen
uppdragit de ytterst sväfvande gränserna mellan dessa och stiftelserna,
torde under inga förhållanden vara tillrådligt. Det är vidare
att märka att, hur än lagstiftningen om ideella föreningar och stiftelser
ordnas, båda slagen af rättsbildningar, såsom stående hvarandra
ofantligt nära, måste ställas under kontroll af samma ämbetsmyndighet.
Äfven detta pekar hän mot inrättande af en speciell centralmyndighet
för dessa göromål, hvilka uppenbarligen blifva alldeles för betungande
för Konungens befallningshafvande, i allt fall med den mängd föreningar,
som regeringsförslaget tvingar till registrering.

Härtill kommer att, såsom ock inom lagrådet påpekats, det nu
genom regeringen införskaffade rikhaltiga materialet rörande förenin -

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

gärna sjmes böra mer allsidigt än hittills kunnat ske utnyttjas, innan
lagstiftning i ämnet kommer till stånd. "

Redan pa nu anförda grunder torde ett dröjsmål med lagstiftningen
om de ideella föreningarna vara välbetänkt. Men härför talar enligt
mm mening ännu ett viktigt skäl. Den nuvarande Riksdagen har själf
underkänt grunderna för sin sammansättning. Under sådana förhållanden
synes mig icke med rättvisa och billighet öfverensstämmande att i sista
stunden, innan Riksdagen skall gifva rum för en representation af mera
demokratisk natur, stifta lag i ett ämne, som på det intimaste berör de
störa folklager, som hittills icke fått deltaga i valen. En lag, tillkommen.
under sådana förhållanden, skall aldrig kunna vinna folkets förtroende
och kommer därför att blifva till förargelse i stället för till gagn.

På grund af hvad jag nu anfört, tillåter jag
mig yrka afslag å Kungl. Maj:ts förslag till lag om
ideella föreningar.

Därest emellertid — hvad jag för min ringa del
icke håller sannolikt — Riksdagen verkligen skulle vara
beredd att, trots de många skäl som tala för ett uppskjutande
af lagstiftningen om de ideella föreningarna,
nu ändock skrida till ett reglerande af denna i nationens
lif så djupt ingripande fråga, tillåter jag mig
hemställa om följande ändringar i det kungl. förslaget :

2 §•

ut^‘ f\lera bestående ideella föreningar idka verksamhet hvarmed
följer skyldighet att föra handelsböcker, och något giltigt skäl
hvarför denna rättighet skulle föreningarna beröfvas, torde ej kunna
Ijsas. Det andra i denna § förekommande förbudet, eller att en ideell
förening icke må för främjande af medlemmarnas ekonomiska intressen
idka ekonomisk verksamhet, kan, i hvad det går utöfver det redan i S
1 upptagna stadgandet (att en förening för att falla under begreppet
ideell skall hafva annat ändamål än att genom ekonomisk verksamhet
främja medlemmarnas ekonomiska intressen) gifva anledning till onödiga
ingrepp i de ideella föreningarnas verksamhet.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

3 och 4 §§.

Af hvad jag redan i motiveringen för afstyrkande! anfört, följer
att 4 S under alla förhållanden bör utgå, på det att icke en mängd
ideella föreningar må tvingas att alldeles i onödan söka registrering.

I anslutning härtill bör 3 § erhålla följande lydelse.

»Registrerad ideell förening äger förvärfva rättigheter och ikläda
sig skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet söka, kara

och svara. . ... „ ,

Huruvida oregistrerad ideell förening äger rättsformaga, hvarom nu

är sagdt, må pröfvas, när fråga därom blifvit i laga ordning väckt.»

o §.

Mom. 1 bör utgå. Att för föreningens registrering uppställa
fordran på att densamma består åt ett visst minimiantal medlemmar,
synes onödigt. Och att föreningen icke må registreras, innan stadgar
antagits och styrelse blifvit utsedd, framgår af 6 §.

6 §•

Föreskriften att ansökningen skall innehålla försäkran att medlemmarnas
antal är minst fem, bör, i anslutning till den under 5 §

föreslagna ändringen, utgå. , ^ c

För vinnande af behöfliga lättnader töreslas vidare,_ att en åt
styrelsens ledamöter (ordföranden) skall kunna göra ansökningen samt
att den i sista stycket upptagna föreskriften om skyldighet att insända
protokoll utgår.

Mom. 8 utgår. Af det införskaffade materialet rörande föreningarna
vill synas, som om bestämmelser i ifrågavarande hänseende saknas i
ett flertal föreningsstadgar. Där behof af dylika bestämmelser finnes,
torde i stadgarna intagas hvad som kräfves. Någon olägenhet af den
hittills rådande friheten har veterligen icke försports.

8 §•

Det förefaller som om bestämmelserna i denna § skulle kunna
tvinga åtskilliga bestående föreningar att ändra namn. Det torde vara

Lagutskottets utlåtande Nr 46. 15

tillräckligt föreskrifva, att föreningen skall genom sitt namn tydlio-t
skilja sig från andra kända föreningar och att firman (om nu verkligen
detta affärsmässiga ord skall komma till användning i fråu-a om^de
ideella föreningarna; märk Evangeliska fosterlandsstiftelsen in. fl. religiösa
samfund) skall tecknas sålunda, att efter föreningens namn tillägo-as
orden »ideell förening». En omredigering af denna § i nu antvdd riktning
lärer därför bli nödig. Och anhålles att lagutskottet härom draner
försorg. °

10 §.

Da det synes vara af vikt för vissa centralorganisationer, särskilt
nykterhetsordnarna, att de anslutna föreningarna icke kunna när som
helst utträda ur organisationerna, hemställes om sådan ändring af denna
§, att rätten till utträde för annan medlem af förening än enskild man i
lämplig mån begränsas. Anmälan om utträde bör få göras äfven hos
styrelsen eller dess ordförande.

12 §.

Denna § kan bl. a. hindra arbetarorganisationerna från att till
arbetarpartiets representanter anslå traktamenten för fullgörande af oaflönade
eller otillräckligt aflönade offentliga uppdrag. För att ej öppna
möjlighet för en Osbornedom äfven här i landet, hemställes, att denna
§ uteslutes eller så omredigeras, att hinder icke möter för beviljande
af sådana anslag som nämnts.

13 §.

Enligt sista stycket skall hvarje ändring i styrelsens sammansättning
registreras. Hur betungande denna föreskrift måste blifva för
sådana föreningar, diir, såsom t. ex. fallet är med nykterhetsföreningar
ändring i styielsens sammansättning plägar ske flera gånger om året
igger i öppen dag. Att ur lagen utesluta bestämmelsen lärer emellerj1
knappast ga för sig, då registret bör på hvarje tidpunkt vara exakt
i fråga om en så viktig sak som styrelsens sammansättning. Men
anmärkta förhållandet visar klart nödvändigheten af att de ideella föreningarnas
registrering icke på något sätt framtvingas utan göres till

r-nj 1 r- 1- lg akt’ s.om (len förening, hvilken finner sådant med sin
fordel förenligt, må vidtaga, men däremot alla de otaliga andra föreningar
slippa ifrån, Indika önska lefva sitt lif framdeles som hittills
utan polisuppsikt.

Lagutskottets utlåtande Nr 46-

23 och 24 §§.

Att i lagen uppställa eu ovillkorlig fordran på skriftlig revisionsberättelse
torde ej vara lämpligt, då erfarenheten ger vid handen att
många föreningar reda sig med lättare former. Ridare yrkas den mildring
i 24 §:s bestämmelser, att vårdslösheten från revisors sida skall
vara grof för att skadeståndsplikt skall inträda.

26 §.

Af denna § bör endast bibehållas följande stadgande: »öfver beslut,
som å föreningssammanträde eller annorledes af föreningen fattas,
skall genom stvrelsens försorg föras protokoll.»

Den i 61 § upptagna straffbestämmelsen för åsidosättande åt föreskriften
borttages, såsom onödig. .

Öfriga bestämmelser i 26 § synas strida mot gängse praxis och

i många fall blifva till stort hinder för föreningslifvet.

34 §.

Det i mom. 2 uppställda villkoret för giltigheten af vissa beslut
bör icke vara tvingande. Utan ett tillägg bör göras af innehåll att,
om stadgarna innehålla andra föreskrifter, må dessa gälla. Hvad särskilt
angår ändring af stadgarna, erinras om det i föreningslifvet ratt
ofta förekommande förhållandet, att en hufvudorgamsation både utfardar
och ändrar stadgar för underlydande föreningar. Denna praxis skulle
rubbas genom regeringsförslagets tvingande föreskrifter beträffande villkoren
för giltighet af beslut om stadgeändringar. Därför bor lagrummet
så ändras, att stadgarnas föreskrifter förklaras skola gälla i framstå
rummet. Nu förhåller det sig emellertid i somliga organisationer pa
det sättet, att bestämmelserna om stadgeändringar fått plats icke i de
nnderlvdande utan i den högre organisationens stadgar. Med hänsyn
härtill torde det af mig föreslagna tillägget till 34 § 2 inom. hora sa
affattas, att däraf tydligt framgår att dylika i eu öfyerordnad förenings
stadgar förekommande bestämmelser skola äfven i fråga om ändringar
i de underlydande föreningarnas stadgar gälla framför lagens bud. Hvad
mom 4 innehåller ligger i sakens egen natur. Stadgandet bör, såsom
öfverflödigt, utgå. Helst detsamma kan gifva anledning till det missförståndet*
att endast det här omnämnda villkoret (Konungens med -

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

gifvande) skulle hafva den omnämnda effekten. Äfven andra kombinationer
kunna nämligen tänkas.

36 §.

Mom. 3. Den här åt domstol inrymda befogenhet, att innan slutligt
utslag meddelats i mål rörande klander af föreningsbeslut, förordna
att klandrade beslutet ej må verkställas, kan leda till farliga och oöfverskådliga
konsekvenser. Detta mom. bör därför utgå.

Mom. 4 bör utgå, då något giltigt skäl för ett så generellt stadgande
icke lärer kunna påvisas.

39 och 40 §§.

I anslutning till hvad som anförts under § 5 böra 39 § 1 mom.

1) och 40 § utgå.

53 §.

Det torde icke vara tillrådligt att till administrativ myndighets
afgörande öfverlämna klagomål däröfver att registrering vägrats, emedan
registreringsmyndigheten funnit förenings stadgar eller beslut, som anmälts
för registrering, åsyfta lagstridig eller uppenbart osedlig verksamhet
eller eljest strida mot lag eller författning. Utan dylika frågor böra
bänskjutas till allmän domstol.

54 §.

De i 1 mom. under 7) upptagna bestämmelser böra utgå. (Jfr.
här ofvan under 7 §).

61 §.

Straff för åsidosättande af föreskriften i 26 § 4 mom. bör ej
stadgas (jfr. under § 26 här ofvan). Ej heller bör skäligen något straff
följa för uraktlåten anmälan om sådant, som nämnes i 43 § 2 mom.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 3

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

EUrr Eklunds
•fn. fl. och herr
Evumzelius’
m fl.motioner.

Öfvergångsbestämmelserna.

Böra, i deri mån här ofvan gjorda ändringsförslag vinna beaktande,
undergå jämkning.»

Herr Eklund in. fl. och herr Kvarnzelius in. fl. hafva i sina lika
lydande motioner anfört följande:

»Önskvärdheten af att de s. k. ideella föreningarnas rättsställning
genom särskild lagstiftning säkerställes torde icke kunna motsägas,
äfven om nödvändigheten häraf ej är påträngande, sedan högsta domstolen
uttryckligt förklarat, att ideell förening, för så vida den antagit
stadgar af viss fullständighet, är att anse såsom juridisk person. Då
emellertid, enligt denna uppfattning, förenings rättskapacitet helt och
hållet göres beroende på stadgarnas beskaffenhet och då det torde få
antagas, att åtskilliga föreningar icke förstå att af sig själfva uppställa
sina stadgar med iakttagande af hvad juridiskt-formellt kräfves, kan,
såsom chefen för justitiedepartementet framhållit i sitt yttrande till
statsrådsprotokollet, full säkerhet för föreningarna att erhålla obestridlig
rättskapacitet endast vinnas genom vederbörlig registrering i
enlighet med en för dessa föreningar antagen lag.

Om en lagstiftning på detta område skall komma till stånd, är
det emellertid af allra största vikt, att densamma ansluter sig till de
viktigare organisationsformer, som för närvarande förekomma inom
föreningsväsendet i landet.

Det föreliggande lagstiftningsförslaget brister i detta afseende.
Det förbiser helt och hållet en organisationsform, som omfattar omkring
en tredjedel af alla i vårt land befintliga föreningar liksom ock
en tredjedel af alla till föreningar anslutna personer. Yi syfta på den
organisationsform, som användes af de stora nykterhetsföreningarna,
för hvilka ett antagande af det föreliggande lagförslaget skulle medföra
många stora svårigheter i organisatoriskt och administrativt hänseende,
omöjliggöra den inbördes kontrollen, som är ett af de viktigaste
momenten i dessa föreningars arbete, samt till och med verka upplösande
i fråga om samhörigheten mellan de olika afdelningarna och
mellan dessa och organisationen i sin helhet.

En sådan förening som goodtemplarorden i Sverige är ju i själfva
verket en enda enhetlig organisation med dels en hufvudförening, dels

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

ett större antal underordnade afdelningar eller filialer för utförande
af visst arbete i hela sammanslutningens tjänst.

Da lagförslaget betraktar hvarje registrerad förening såsom själfständig
och fristående, skulle, därest lagförslaget upphöjes till lag, de
underordnade afdelningarna inom nämnda orden, sedan de blifvit
vederbörligt registrerade, inför borgerlig lag komma i samma ställning
till hvarandra och till hufvudorganisationen som hvilken annan främmande
själfständig förening som helst. Väl skulle underafdelningarna
vara berättigade att sinsemellan bilda sammanslutningar och att såsom
medlemmar inträda i hufvudföreningen, men de skulle också ha
rätt att när som helst utträda ur dessa sammanslutningar. Detta är
emellertid oförenligt med såväl ordens stadgar som den historiska
utvecklingen och står i strid mot de aftal och förpliktelser, som ingåtts
mellan å ena sidan sammanslutningen i sin helhet och å andra sidan
de olika afdelningarna. Alla dessa ha tillkommit på* hufvudorganisationens
initiativ, och deras existensberättigande är beroende på om
deras verksamhet bedrifves i full öfverensstämmelse med för orden
såsom helhet gällande stadgar.

Underafdelningarna inom orden kunna indelas i fyra grupper:
distriktsloger, kretsloger, grundloger och ungdomsloger. Afdelningarna
inom samma grupp ha fullkomligt likformig organisation, samma ändamål
och arbetssätt. För att kunna bibehålla enhetligheten i fråga
om principer, organisation och metoder har hufvudorganisationen, som
sammansättes af för år valda ombud från underafdelningarna och som
således är en fullödig representation för dessa, förbehållit sig rätt att
utöfva kontroll öfver underafdelningarna, i hvilken kontroll bland
annat ingår, att underafdelnings stadgar icke få gällande kraft, förrän
de blifvit af hufvudorganisationen godkända. Vid sidan af de enskilda
stadgarna stå ordens allmänna lagar, som äro reglerande för den
ideella verksamhet, orden såsom enhet uppställt som sin, men som ock
reglera äfven underafdelningarnas administration och arbetsformer. Af
synnerlig vikt för orden är att noga tillse, att i underafdelningarnas
enskilda stadgar intet inflyter, som strider mot dessa allmänna lagar.

Hittills ha domstolarna i landet medgifvit rättskapacitet åt dessa
goodtemplarordens underafdelningar, när de haft enskilda stadgar,
juridiskt korrekt uppställda samt af hufvudorganisationens ordförande
stadfästa. Om lagförslaget antages, komma åt sådana stadgar icke
att gifvas vitsord, hur juridiskt-formellt riktiga de än må vara uppställda.
Då blir villkoret för rättskapacitet, att afdelningen är lagligt
registrerad hos Konungens befallningshafvande såsom själfständig för -

20 Lagutskottets utlåtande Nr 46.

ening. För att erhålla denna registrering behöfs ej hufvudorganisationens
medverkan, än mindre dess tillstånd. Det torde då vara antagligt,
att de särskilda afdelningarnas stadgar åtminstone i några fall
ingifvas för registrering utan att först ha varit underkastade granskning
af ordens egna myndigheter, hvarigenom helt säkert förr eller
senare stadgarna inom afdelningar af samma grupp komma att bli
mycket olikartade och sinsemellan skiljaktiga samt måhända stridande
mot för orden gällande principer och rättsuppfattning, hvilket kan
vålla oberäkneliga svårigheter, då å ena sidan orden såsom helhet vill
göra sin uppfattning gällande och å andra sidan de registrerade stadgarna
enligt svensk lag skola gifvas vitsord.

Enligt lagförslaget skola såsom medlemmar anses såväl enskilda
personer som föreningar eller andra sammanslutningar. Denna bestämmelse
tillämpad på goodtemplarorden verkar på följande sätt:
enskilda personer äro medlemmar i grundloger och ungdomsloger;
dessa båda loger bli såsom juridiska personer medlemmar i distriktsloger
och samtliga loger medlemmar i hufvudorganisationen.

Då lagförslaget uttryckligen såsom en grundläggande princip för
all föreningslagstiftning fastslår, att medlem har obestridlig rätt att
utgå ur den förening han tillhör, så inträffar vid nyss omnämnda förhållande,
att icke blott den enskilda individen, utan ock den juridiska
personen — här en organisk del af samma förening — kan lagenligt
utträda ur den gemensamma organisationen.

Mot principen, att den enskilda personen icke får af förening
vid densamma fastbindas och att han äger rätt att, när han så önskar,
utträda, är intet att invända. Inom samtliga nykterhetsföreningar
har denna princip alltid varit fullt erkänd. Det må ock vara i sin
ordning att lagbestämma rätten för själfständig och fristående förening,
som slutit sig till annan organisation, att äfven utträda därur. Däremot
kan det icke vara vare sig principiellt eller administrativt riktigt
att lägga en lagstiftning så, att den förening, som funnit fördelaktigt
att fördela sin verksamhet på filialer eller afdelningar och som vill
och enligt sina en gång antagna statuter måste vara en enhet, splittras
i en mängd olika fristående föreningar i det ögonblick hvarje filial eller
afdelning, för att få juridisk kapacitet, måste låta registrera sig.

Ur en sådan organisations synpunkt verkar en lagstiftning af
denna natur lika onaturlig som ur statens ett förslag till lagstiftning'',
som medgåfve t. ex. kommunerna eller landstingen rätt att själfva
afgöra, om de vilja vara anslutna till staten eller icke.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

Då enligt hvad i kungl. propositionen uttryckligen förklaras
lagens uppgift icke skulle vara att intvinga det hittills fria föreningslifvet
inom vissa mer eller mindre snafva gränser, hvarigenom åtskilliga
redan befintliga föreningar skulle, utöfver det arbete och besvär, som
ett registreringstvång i och för sig själf innebär, nödgas underkasta
sig oberäkneliga omorganisationsåtgärder, så torde det få antagas, att
anledningen till den för de stora nykterhetsföreningarna ofördelaktiga
formuleringen af lagen beror på, att den af dem använda organisationsformen
blifvit såsom på föreningslifvets område relativt ny i vårt land
af lagförslagets författare förbisedd.

Vi kunna ej finna, att några svårigheter skulle förefinnas för
att i -en lag om ideella föreningar inrymma särskilda stadgande!! för
föreningar af nämnda art. Sådana stadganden skulle medgifva registrering
af föreningen såsom helhet med uppgifvande af den indelning
i underafdelningar, som föreningen fastslagit, deras förhållande till
hufvudorganisationen, inbördes ställning och befogenhet. Registrering
af underlydande afdelningar skulle ske genom hufvudorganisationen.
Endast härigenom möjliggöres för en stor organisation med underafdelningar
att bibehålla samhörigheten mellan dem och sig själf samt
bevara inom alla grupper af underafdelningar organisationens säregna
karaktär, dess principer, vedertagna arbetsformer och det gemensamma
namnet.

Att detta namn gifves skydd, så att det icke kan upptagas och
utnyttjas af föreningar, som icke ha något samband med den gemensamma
organisationen, torde anses vara ett berättigadt anspråk. Det
föreliggande lagförslaget ger icke något skydd i detta afseende, utan
möjliggör och t. o. m. skyddar det obehöriga användandet af sådant
gemensamt namn.

Om t. ex. »Logen 1031 Frihet af Internationella Goodtemplarorden»
(I. O. G. T.) inregistreras med nämnda firmabenämning, så
kvarstår denna, äfven sedan logen utträdt ur goodtemplarorden, därest
logen själf ej frivilligt vill ändra firmabenämningen; ehuru faktum är,
att föreningen i fråga efter utträdet icke är en loge med angifvet
nummer af nämnda orden. Inför allmänheten skulle orden såsom
helhet få bära det moraliska ansvaret för en sådan loges handlingar.
Och det skulle i praktiken verka förvirrande och förstörande för hela
rörelsen, om sådana förhållanden skulle få förefinnas. Nu, då intet
annat reglerar eu loges rättsförhållande än de för hela orden gemensamma
stadgarne och träffade aftal, kan en loges utträde icke försiggå
på annat sätt än genom logens nedläggande, medlemmarna sedan

22 Lagutskottets utlåtande Nr 46.

obetaget att därefter bilda eu ny förening med nytt namn. Mot detta
tillvägagångssätt ha domstolarne icke haft något att invända. Men
om den föreslagna lagen gällde, skulle en helt annan rättsuppfattning
vinna insteg. En utträdd loge behölle med lagens skydd sitt inregistrerade
namn, och äfven om den vore benägen för att ändra det,
skulle de många formaliteter, som därvid enligt lagen vore att iakttaga,
måhända föranleda uraktlåtenhet däraf.

Då enligt lagförslaget orden såsom helhet icke lagligen kan göra
gällande sin hittills äfven af domstolarne obestridda granskningsrätt af
underafdelningarnas stadgar, kan däraf följa, att en loge icke blott
uraktlåter att i sina blifvande stadgar upptaga för orden såsom helhet
gällande rättsgrunder, utan till och med inför häremot stridande
bestämmelser. Den kan således antaga stadgar, som upphäfva eller
förändra ordens fundamentalgrund: helnykterhet såsom villkor för
medlemskap, liksom ock principen om ordens neutralitet i politiska
och religiösa frågor, eller förvanska andra för alla afdelningar gemensamma
bestämmelser. Vidare skulle det minoritetsskydd, som orden
med kraft häfdar, kunna borttagas. I detta afseende stadgar ordens
allmänna lag: att för antagande af medlemmar (personer), hvarom
omröstning skall ske å allmänt sammanträde, fordras mer än 8/io
majoritet; att för uteslutning af medlem (person) fordras 2;s majoritet
med angifvande af skälet till uteslutningen, hvarjämte den uteslutne
har rätt att besvära sig hos i första hand distriktslogen, i andra hand
hos hufvudorganisationen; att en grundloge icke kan upplösas, så länge
5 medlemmar motsätta sig framställning därom och äro villiga fortsätta
logens arbete, oafsedt hur stor majoriteten än är för logens upplösning.
Däremot ges den enskilde personen, som förut sagts, full rätt
att när som helst, på skriftlig begäran därom, erhålla utträde, hvarvid
inga andra afgifter kräfvas än vid tillfället förfallna sådana.

För att belysa, att goodtemplarorden är en enda förening, ehuru
delad i afdelningar, torde följande öfversikt af dess organisation böra
meddelas:

Ingen afdelning kan bildas utan att hufvudorganisationen (Storlogen)
därtill gifvit sitt samtycke och utfärdat tillståndsbevis. Individerna
vinna inträde i grundlogen eller ungdomslogen (för de yngre)
och kvarstå där såsom aktiva medlemmar äfven om de tillhöra öfverafdelning.
Denna senare kan icke vägra medlem, som uppfyllt ett visst
formellt villkor (stått stadgad tid) rätt att inträda såsom frivillig
medarbetare. De enda beslutberättigade äro underafdelningarnas för
år valda ombud. Något bedömande af hvilka som skola antagas till

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

medlemmar får således icke ske i öfverafdelningarne, vare sig man
med medlem menar en person eller en underafdelning. En underafdelning
kan icke uteslutas ur organisationen annorledes än af hufvudföreningen,
som likaledes sammansättes af ombud från underafdelningarne,
och en personmedlem kan ej uteslutas ur organisationen
annat än af den underafdelning han tillhör, och därmed förfaller ock
hans medlemskap äfven i öfverafdelningarne, vore han än oi’dens
förste man.

Att dessa organisationsformer liksom ofvan omförmälta principer
icke i längden kunna uppehållas, därest afdelningarna hvar för
sig skulle få antaga stadgar och dessa enbart blefve de lagligen normerande,
torde vara uppenbart.

§§13 och 54 innehålla stadganden angående styrelse, registrering
af styrelsens sammansättning och Konungens befallningshafvandes skyldighet
att föra register öfver bland annat: hvarje styrelseledamots
och suppleants namn».

Tillämpningen af bestämmelserna i §§ 13 och 54 kommer, enbart
hvad goodtemplarorden beträffar, att medföra vidlyftigare arbete än
troligen antagits. Enligt den undersökning rörande de idella föreningarna,
som förste aktuarien i kommerskollegium, d:r E. Sjöstrand,
verkställt på uppdrag af statsrådet och chefen för kungl. justitiedepartementet,
äro goodtemplarordens grundloger till antal 2,340 och
ungdomslogerna 913, summa 3,253. Styrelsen i dessa loger utgöras
af för ett kvartal valda så kallade tjänstemän, hvilka vid de hvarje
vecka hållna mötena leda logens arbete och skola vara personligen
tillstädes. Dels till följd af det trägna arbetet, som sålunda åligger
tjänstemännen och dels för att bereda ett större antal af logens medlemmar
tillfälle att deltaga i ledningen, är den praxis såsom regel
antagen, att tjänstemännen ombytas vid hvarje val, således fyra yånqer
årligen. Det kan ju ibland inträffa, att någon kvarstår för ett följande
kvartal, men absolut säkert kan sägas, att alltid blir det någon eller
några som nyväljas. Alltså måste logerna fyra gånger om året aflämna
anmälan till registret och Konungens befallningshafvande mottaga den.
Enbart för, goodtemplarorden blir detta, ifall alla loger registreras,
13,000 anmälningar årligen. Och som förhållandena äro precis desamma
i de på samma sätt som goodtemplarorden organiserade templarorden,
nationalgoodtemplarorden och verdandiorden med sammanlagdt
ungefär samma antal loger som goodtemplarorden, skulle årligen 20,000
anmälningar till registret komma från dessa föreningars underafdelningar,
oafsedt anmälningar från cirka 1,000 krets- och distriktsorga -

24 Lagutskottets utlåtande Nr 46.

nisationer, som välja styrelse för år, men hvarest också ombyte sker
vid hvarje val. Som styrelseledamöternas antal ej är ringa och aldrig
torde understiga 7, blir förandet af registret mycket tidsödande, hvarjämte
med säkerhet torde få antagas, att anmälningsförsummelser med
ty åtföljande åtal och böter ofta skola förekomma.

En mycket stor del af underafdelningarna — sådana som ej
haft anledning att förvärfva sig rättskapacitet — ha för närvarande
inga stadgar alls utöfver de för hela organisationen gällande, Indika
reglera äfven afdelningarnas arbete. Där stadgar för rättskapacitets
vinnande antagits, ha dessa inskränkts till bestämmelser om firmabenämning,
styrelse, styrelsens säte, tid för ordinarie möten och sättet
för protokolljustering, hvarjämte i öfrigt hänvisats till de för hela
organisationen gemensamma stadgarne.

Om det föreliggande lagförslaget antages, måste samtliga de öfver
7,000 underafdelningar, som äro anslutna till ofvannämnda organisationer,
ovillkorligen utarbeta och hvar för sig antaga fullständigt nya
stadgar

° Att den föreslagna lagen på detta sätt skulle ingripa, påvisas
uttryckligen i den ofvan åberopade officiella undersökningen af de
olika föreningarnas organisation. Å sidan 22o framhålles, hurusom
goodtemplarordens stadgar äro gemensamma för alla afdelningar och
att således en stor del stadganden, som äro vägledande för t. ex.
grundlogerna, måste sökas på olika ställen i konstitutionen ( de
gemensamma stadgarne) och i storlogens tilläggslagar. »För en eventuell
registrering», heter det, »blefve således nödigt för förening, som
sökte sådan, att än ytterligare till ett helt sammanföra skilda stadganden,
bland annat enär eljest en lags fakultativa bestämmelser skulle
komma att ingripa, där i själfva verket stadganden äro gifna i konstitutionen».
Vidare framhålles, att ett sådant omarbetande af stadgar
gäller »ej blott för I. O. G. T. (goodtemplarorden) utan för föreningar
med öfver- och underordnade organisationer i allmänhet».

Detta betyder, såsom vi förut framhållit, att lagen, hvad beträffar
alla föreningar med underafdelningar (= filialer), i ett enda
slag, utan öfvergångsbestämmelser, omintetgör alla för sådana föreningar
hittills gällande stadgar, ehuru de äro af den beskaffenhet,
att de vunnit registrering i andra land, annulerar alla mellan dessa
föreningar och deras underafdelningar träffade aftal och ingångna förbindelser
samt fordrar den stora enhetliga föreningens söndersplittrande
i en massa små föreningar och pålägger dessa en tunga, som,
på grund af därmed förenade kostnader och svårigheter, kommer att

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

verka förlamande såväl på deras som liela den gemensamma organisationens
ideella verksamhet.

De föreningar, som i främsta rummet drabbas af lagens maktbud
i denna del, äro de stora nykterhetsföreningarna, till hvilka enligt
den officiella undersökningen (sidan 17) äro anslutna 460,809 personmedlemmar.
Nu äro dessa föreningar 11, men lagstiftningen fordrar,
att de skola bli lika många, som de ha underafdelningar, d. v. s.
8,198, för så vida dessa vilja förvärfva rättskapacitet. Att undvika
underafdelningarnas registrering är ej möjligt med hänsyn till stadgandet
i § 4. Detta upphäfver hittills gällande rättspraxis, enligt
hvilken dessa afdelningar fått förvärfva och besitta fast egendom, som
gifvetvis måste skyddas i fortsättningen. Enbart inom goodtemplarorden
ägde underafdelningarne redan 1908 (se den officiella undersökningen,
sidan 219 — 226) fast egendom till ett taxeringsvärde af närmare
2 millioner kronor.

Herr justitieministerns yttrande till statsrådsprotokollet den 25
november 1910 angående det framlagda förslaget, att detta icke kunde
»anses lägga något obehörigt tvång på föreningslifvet eller hindra
föreningarnas rörelsefrihet inom rättmätiga gränser», jämfördt med
den officiella utredningen, som påvisar, att lagen skulle tvinga till
fullständig omorganisation af alla föreningar med öfver- och underafdelningar,
blir minst sagdt egendomligt för så vida icke herr justitieministern
anser, att det är behörigt att underkänna rättmätigheten
af eu viss organisationsform, medgifven i andra land och hittills fritt
utvecklad i vårt. Men då i statsrådsprotokollet ej yttrats ett enda
ord om, att någon sådan mening förelegat, än mindre framläggas några
skål för att nämnda organisationsform bör kväfvas, torde få antagas,
att herr justitieministern, liksom lagförslagets författare, icke ägnat
den gjorda officiella undersökningen tillräcklig uppmärksamhet, en förmodan,
som ju ock till fullo bestyrkes af lagrådets yttrande. Detta
säger i afseende på verkställda undersökningen bland annat (sidan 214):

»Det sålunda föreliggande materialet och framför allt de inkomna
stadgarna utvisa, hvilka skiftande och i många fall egendomliga
former de ideella föreningarna antagit och funnit för sina växlande
syften lämpliga. —--— — — — — — — — — — —

»Hvad angår det nu föreliggande materialet, har detta visserligen
inom justitiedepartementet varit föremål för en sammanfattande bearbetning,
men denna, hvilken lärer vara ett nödvändigt hjälpmedel för
materialets öfverskådande, har icke varit afslutad vid lagförslagets uppBihang
till Riksd. prof. 1911. 7 Sctml. 1 Af i. 43 Höft. 4

26 Lagutskottets utlåtande Nr 46.

rättande; och af sådan anledning synes materialet därvid icke hafva
kunnat tillgodogöras i den omfattning, som varit önskvärd. I den
mån bearbetningen fortskridit, har lagrådet erhållit redogörelse för
dess resultat, och vid granskningen af förslaget har lagrådet sökt taga
tillbörlig hänsyn till de upplysningar, som sålunda vunnits. Men tydligt
är, att lagrådet ej kunnat inlåta sig på en genomgående granskning
af själfva materialet.»

Det torde väl ock hafva varit i sin ordning att vid utarbetande
af ett lagförslag på ett så ömtåligt område som det föreliggande andra
länders motsvarande lagstiftning blifvit omsorgsfullare studerad än
hvad synes ha varit förhållandet. Den kommitté, som utarbetade det
första lagförslaget i ämnet, har visserligen berört lagstiftningen på detta
område i andra land, men på ett synnerligen knapphändigt sätt.

En mera ingående redogörelse för den utländska lagstiftningen
på området — dock synbarligen obeaktad inom justitiedepartementet
_ återfinnes däremot i det betänkande, som afgifvits af de af statsrådet
och chefen för kungl. civildepartementet tillkallade sakkunnige
för utarbetande af förslag till lag om understödsföreningar. Till det af
nämnda sakkunnige den 2 december 1905 aflämnade betänkandet är
fogad en af numera justitierådet P. von Seth utarbetad redogörelse för
föreningslagstiftningen i utlandet. Enligt denna redogörelse föreskrifver
den engelska lagen särskilda regler för registrering af föreningar med
filialer.

Å sidan 13 i ofvannämnda bihang lämnas följande öfversikt öfver
de särskilda bestämmelserna i den engelska lagen angående registrering
af sådan förening.

»Förening med filialer kan antingen registreras såsom en förening
eller sålunda, att såväl moderföreningen som filialerna registreras
såsom särskilda föreningar. Såsom endast en förening registreras förening,
som har en gemensam kassa, hvartill hvarje filial är förbunden
att ”lämna bidrag. Registrering skall emellertid i båda fallen ske på
en gemensam ansökan från moderföreningen. Ansökningen skall vara
åtföljd af förteckning på alla filialerna samt uppgift, huruvida alla
filialerna skola hafva likadana stadgar eller ej, äfvensom i förstnämnda
fallet en afskrift af de gemensamma stadgarna och i det sistnämnda
afskrifter af samtliga filialernas stadgar. Dessutom skall, om filial skall
hafva särskilda personer, hvilka skola äga att för densamma tala och
svara inför rätta, uppgift angående dessa personer åtfölja ansökningen.

Förening, som redan registrerats som själfständig förening, kan
efter beslut af mer än hälften af delägarna på särskildt utlyst stämma

Lagutskottets utlåtande Nr 46. 27

och efter erforderlig ändring af sina stadgar omregistreras såsom filial
under annan förening. Förening åter, som förut registrerats. såsom
filial af en större förening, kan därefter icke erhålla registrering
såsom sj anständig förening utan att styrka, att den helt och hållet
skilt sig från eller utstötts ur moderföreningen. Förening, som förut
varit filial af annan förening, får icke efter skilsmässan använda den
sistnämndas namn eller någon benämning, som antyder något samband
med denna».

Därjämte meddelas, att i England registrering sker hos en centralmjmdighet
för hela landet. Ur många synpunkter vore det önskvärdt,
att äfven hvad vårt land beträffar samma anordning vidtoges.

Endast under förutsättning, att i det framlagda lagförslaget inarbetas
stadganden öfverensstämmande med den engelska lagen eller
andra sådana, som medgifva registrering för omnämnda föreningar
och deras underafdelningar, utan att enhets- och samhörighetsprincipen,
som är ett lifsvillkor för deras fortsatta tillvaro, behöfver uppgifvas’
skulle lagen kunna — ur de synpunkter lag framfört — vinna erkännande.

Då emellertid en bearbetning i angifvet syfte torde vara alltför
omfattande för att kunna af lagutskottet under riksdagens gång verkställas,
då förslaget äfven ur andra än de af oss påvisade afseenden
måhända kräfver ytterligare granskning, då frågan om lämpligheten
af en enda, hela landet omfattande registreringsmyndighet bör upptagas
och pröfvas, då stor försiktighet bör iakttagas rörande lagstiftning
på detta område och slutligen då någon våda af ett ytterligare
uppskof icke torde kunna påvisas, tillåta vi oss hemställa, att Riksdagen
måtte, med afslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 35 i hvad
den rör förslag till lag om ideella föreningar, hos Kungl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kungl. Maj:t med beaktande af i motionen framförda synpunkter
taga ärendet under förnyad pröfning och därefter för Riksdagen
framlägga nytt förslag till lag om ideella föreningar.»

Herr Ekman samt herrar Morsell och Meurlincj hafva i lika lydande Herr Ekman,
motioner anfört: samt herrar

., , ii- , 1 r . MiirtselU och

»Med anledning åt dels Kungl. Maj:ts proposition nr 35 med för- Merling,
slag till lag om ideella föreningar m. m. och dels den motion, som af motwnfrherr
Kvarnzelius m. fl. i denna kammare väckts och som går ut på
att Riksdagen matte, med afslag å Kungl. Maj:ts förslag till lag om
ideella föreningar, hos Kungl. Magt anhålla, det täcktes Kungl. Magt

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

taga ärendet under förnyad pröfning och därefter för Riksdagen framlägga
Bytt förslag till lag om ideella föreningar, tillåter jag mig anföra

följande. . c ■■ a

De synpunkter, som enligt nämnda motion skulle vara åtgörande

för ett afslag å Kungl. Majrts ifrågavarande förslag och som, enligt
hvad jag förnummit, icke under ärendets behandling inom justitiedepartementet
framförts från någon förening, äro i hufvudsak följande.

1) Förslaget har icke tagit tillbörlig hänsyn till en.sådan organisation
som godtemplarorden, hvilken vore en enda enhetlig organisation
med dels en hufvudförening och dels ett större antal underordnade afdelain
o-ar eller filialer för utförande af visst arbete i hela sammanslutningens
tjänst. Det framlagda förslaget till lag om ideella föreningar
skulle, om det upphöjdes till lag, möjliggöra för en underafdelning att
utan hufvudföreningens tillstånd söka registrering. Därvid skulle säkerligen
i många fall komma att inträffa, att underafdelningsstadgar mgåfves
för registrering utan att först ha varit underkastade granskning af
ordens centralmyndigheter, hvaraf kunde blifva följden, att stadgarna
för af delningarna blefve af mycket olikartad beskaffenhet och mahända
stridande med de för orden gällande principerna.

2) Genom den i lagförslaget åt föreningsmedlem mrymda rätten
att när som helst utträda ur föreningen, vore möjlighet beredd underafdelning,
som registrerats, att utbryta sig ur orden, hvarigenom hela
denna organisation kunde komma att alldeles söndersplittras.

3) Registrering af underlydande afdelningar borde ske genom
hufvudorganisationen. Endast härigenom möjliggjordes för en stor organisation
med underafdelningar att bibehålla samhörigheten mellan sig

4j Registrering af styrelseledamöter vore särdeles betungande för
en organisation som godtemplarorden, då inom dess underafdelningar
tjänstemännen, hvilka vore att betrakta såsom styrelse, ombyttes hvarje
kvartal. Den tunga, som en sådan registreringsskyldighet pålade underafdelningarna,
komme med hänsyn till de därmed förenade kostnader
och svårigheter att verka förlamande på deras och hela organisationens

ideella verksamhet. A

5) I de fall, då underafdelning inom godtemplarorden for erhållande

af rättskapacitet antagit stadgar, vore dessa endast supplement till de
för hela orden gällande stadgarna. Blefve förslaget upphöjd! till lag,
måste hvarje underafdelning, som ville vinna registrering, utarbeta nya
stad o-ar, innehållande jämväl de bestämmelser uti de för hela organisationen
gällande stadgarna, som skulle gälla äfven för underafdelningen.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

G) Namnskydd borde beredas det för organisationen gemensamma
namnet, så att det icke kunde användas af föreningar, som icke vore
medlemmar i organisationen.

De olägenheter, som sålunda skulle vara förknippade med ifrågavarande
lagförslags upphöjande till lag, synas mig emellertid kunna
utan större svårigheter undanröjas.

Om bland förslagets öfvergångsbestämmelser införes ett stadgande
af innehåll, att ideell förening, som, då lagen träder i kraft, är medlem
i annan förening, ej må registreras utan sistnämnda förenings samtycke,
beredes en hufvudförening tillfälle att tillse, att underförenings stadgar,
då de ingifvas för registrering, icke innehålla några bestämmelser, som
strida mot hufvudföreningens stadgar, och att i underförenings stadgar
intagas bestämmelser, som gifva trygghet mot att stadgarna ändras i
strid med hufvudföreningens, (såsom t. ex. den bestämmelsen, att stadgarna
ej må ändras utan hufvudföreningens samtycke, jfr förslagets
34 § 3 stycket). Då en nybildad förening vill inträda såsom medlem i
en annan förening, kan gifvetvis denna uppställa såsom villkor för inträdet,
att föreningens stadgar skola hafva ett visst innehåll. Beträffande
nybildad underförening erfordras därför icke den ifrågasatta bestämmelsen
om hufvudföreningens samtycke såsom villkor för underförenings registrering,
men den tarfvas i fråga om förening, som, då förslaget träder i
kraft såsom lag, är medlem i annan förening.

Då hufvudförening på sätt nu nämnts kan i underförenings stadgar
intvinga den bestämmelsen, att för giltigt beslut om underföreningens
utträde ur hufvudföreningen erfordras, att samtliga medlemmar i underföreningen
äro därom ense, synes någon olägenhet för hufvudföreningen
ej kunna härflyta från den för all föreningslagstiftning grundläggande
principen, att medlem när som helst äger utträda ur föreningen. Att
hufvudförening, när alla medlemmarna i underförening önska dess utbrytning
ur hufvudföreningen, skulle äga rätt att ändock kvarhålla
underföreningen, lär väl icke kunna ifrågasättas.

Om i 52 § af förslaget intagas bestämmelser af innehåll, att, därest
förening är medlem i annan förening, ansökning om den förra föreningens
registrering må göras af styrelsen för den senare föreningen, och att den
anmälningsskyldighet, som enligt lagen åligger ordföranden i styrelse
för förening, därest föreningen är medlem i annan förening, fullgöres af
ordföranden i styrelsen för denna senare förening, kan den tunga, som
registreringsskyldigheten skulle åsamka vederbörande i eu underförening,
öfverflyttas på hufvudföreningen. Den sålunda ifrågasatta anordningen
i fråga om underförenings registrering torde icke möta några

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

afgörande betänkligheter. I detta sammanhang erinras, att kostnaderna
för registrering enligt förslaget ej blifva andra än portokostnader för
anmälningarnas insändande till vederbörande Konungens befallningshafvande.

Hvad beträffar den anmärkta svårigheten för en förening, tillhörande
godtemplarorden, att anmäla hvarje förändring i styrelsens
sammansättning, så torde den bäst undanröjas därigenom, att hvarje
underförening, som vill vinna registrering, erhåller en mera permanent
styrelse, bestående exempelvis af tre personer, valda för ett eller två år.
Denna styrelse skulle ha till uppgift att representera föreningen utåt.
Någon ändring beträffande föreningens inre förhållanden behöfde härigenom
ej äga rum. Det arbete inom föreningen, som hittills bedrifvits
genom tjänstemän, som kvartalsvis ombytas, kunde fortgå i oförändrad
omfattning. Man måste för öfrigt betänka, att en lag om ideella föreningar
icke afser att vara uteslutande till förmån för de ideella föreningarna
utan jämväl till skydd för tredje man, som kommer i rättsförhållande
till en ideell förening. För sådan tredje man är det nödvändigt
att på något sätt, som är oberoende af vederbörandes inom föreningen
godtycke, få veta hvem som representerar föreningen utåt och
hvem han följaktligen med laga verkan kan delgifva en stämning å
föreningen eller annat meddelande till densamma. Upplysning härutinnan
lärer endast tillförlitligen kunna erhållas, om föreningen ålägges att till
registret anmäla den, som äger företräda föreningen. Krafvet på registrering
af styrelsens ledamöter torde ur nämnda synpunkt icke kunna
eftergifvas.

Anmärkningen, att hvarje underafdelning inom godtemplarorden,
som vill vinna registrering, måste skaffa sig nya stadgar, innehållande
jämväl de bestämmelser ur stadgarna för hela organisationen, som skola
gälla för underafdelningen, torde vara riktig; men denna olägenhet lärer
väl lätt öfvervinnas på sådant sätt, att ordens centralmyndighet fastställer
ett formulär till stadgar, som måste antagas af hvarje underafdelning,
hvilken vill erhålla tillåtelse att söka registrering.

Om slutligen i 57 § af förslaget intages en bestämmelse af innehåll,
att, därest förenings registrerade firma utmärker, att föreningen är
medlem i annan förening, och sådant medlemskap emellertid ej är för
handen, domstol äger på talan af sistnämnda förening förbjuda förstnämnda
förening att efter viss tid använda sagda firma, erhåller en
bufvudförening ett effektivt medel att förhindra, att en förening, som
utträdt ur hufvudföreningen, fortfarande använder sin gamla firma, som

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

utmärker, att föreningen är medlem i liufvudföreningen. Den öfverklagade
bristen på namnskydd torde därmed vara afhjälpt.

Då enligt förslaget till lag om ekonomiska föreningar ideell förening
må registreras såsom ekonomisk förening, erfordras gifvetvis i
detta lagförslag enahanda ändringar, som nu ifrågasatts beträffande förslaget
till lag om ideella föreningar.

På grund af livad jag sålunda anfört och då ett förkastande af
det framlagda förslaget till lag om ideella föreningar med all säkerhet
komme att till en obestämd framtid uppskjuta lösningen af frågan om
de ideella föreningarnas rättsliga reglering, hvarom Riksdagen gjort
hemställan redan för tolf år sedan, och då de svårigheter, som, därest
förslaget i oförändradt skick upphöjes till lag, må anses förefinnas för
våra stora nykterhetsorganisationer gifvetvis i görligaste måtto böra
undanröjas, tillåter jag mig att hemställa,

att Riksdagen ville besluta följande ändringar i förslaget till lag
om ideella föreningar:

a) i 52 § införes såsom ett andra stycke följande bestämmelser:

»År förening medlem i annan förening, må ansökning om den

förstnämnda föreningens registrering göras af styrelsen för sistnämnda
förening. Den anmälningsskyldighet, som enligt denna lag åligger ordföranden
i styrelsen för förening, må, därest föreningen är medlem i annan
förening, fullgöras af ordföranden i styrelsen för sistnämnda förening.»

b) i 57 § införes såsom ett andra stycke följande bestämmelse:

»Utmärker förenings registrerade firma, att föreningen är medlem

i annan förening, och är sådant medlemskap ej för handen, äge domstol
på talan af sistnämnda förening förbjuda förstnämnda förening att
efter viss tid använda sagda firma.»

c) bland öfvergångsbestämmelserna införes såsom ett andra stycke
följande stadgande:

»Ideell förening, som, då denna lag träder i kraft, är .medlem i annan
förening, må icke registreras, utan så är, att sistnämnda förening därtill
lämnat medgifvande.»

Herrar Nilson och Byström hafva i sin motion anfört: Herrar Nilsons

»Det förslag till lag om ideella föreningar, som genom Kung!. och B''Jströms
Maj:ts nådiga proposition nr 35 underställts Riksdagens pröfning, skulle, m0l0ndärest
det blefve slutgiltigt antaget, komma att ingripa i omkring
10,000 föreningars inre lif. Medlemsantalet i dessa föreningar går

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

väsentligt öfver miljonen. Häraf torde man tryggt kunna påstå, att
omkring hälften tillhöra religiösa-, nykterhets- eller välgörenhetsföreningar.
Det bör fördenskull vara särdeles angeläget att undersöka,
huruvida det framlagda förslaget är anpassadt efter de behof, som inom
dessa föreningar göra sig gällande. Skulle därvid befinnas, att lagen
skulle kunna komma att lägga väsentliga hinder för deras sunda och
goda utveckling, att den skulle blifva ett onödigt och hämmande band
på deras inre lif, så synes det mig, att lagen i sin nu föreslagna lydelse
icke bör antagas. Detta för så vidt man genom lagstiftning icke vill
hämma dessa föreningars utveckling eller utan grundad anledning försvåra
deras tillvaro.

Genom motion i Ändra kammaren af herr S. H. Kvamzelius m. fl.
och i Första kammaren af herr O. Eklund m. fl. är påvisadt, huru hinderlig
lagen skulle komma att blifva för de allra flesta nykterhetsföreningar5
i vårt land. Men äfven för de religiösa föreningarna skulle lagen
komma att blifva till stort men. Som bevis härför skola vi tillåta oss
anföra något af hvad lektorn P. Waldenström anfört i sitt öfver det
remitterade förslaget å Svenska missionsförbundets vägnar till chefen
för justitiedepartementet ingifna yttrande. Härvid må anmärkas, att de
nr å §§, som i eller rörande detta yttrande förekomma, afse det för yttrande
remitterade förslaget. Vi ha dock tillåtit oss att inom () angifva
§:ens nr i det lagförslag, som nu föreligger.

Rörande § 2 (2) anför hr Waldenström:

»I denna § förbjudes ideella föreningar att hafva verksamhet, hvarmed följer
skyldighet att föra handelsböcker. Detta är en för Svenska Missionsförbundet och
hvarje religiös förening, som på samma gång till främjande af sin verksamhet utgifver
tidningar och böcker, mycket olämplig bestämmelse. Ty naturligtvis fordrar
en sådan förlagsverksamhet en fullständig bokföring. Om det nu föreliggande förslaget
blefve lag, skulle alltså Missionsförbundet bli tvunget att från sin egentliga
verksamhet skilja sin bokförlagsrörelse samt för dess bedrifvande bilda något särskildt
aktiebolag. Detta skulle vålla ganska stort besvär och många onödiga svårigheter,
allra helst som det kan vara tvifvelaktigt, huruvida Missionsförbundet i sådant
fall ägde rättighet att själft innehafva aktierna.

I samma § förbjudes ideell förening att för främjande af medlemmarnas
ekonomiska intressen eljest idka ekonomisk verksamhet. Denna bestämmelse synes
vara ganska mångtydig och kan därför lätteligen vålla ovisshet och tvister om
hvad som menas med ekonomisk verksamhet och ekonomiska intressen. Om t. ex.
en missionsförening bygger ett hus för att däri gratis eller mot någon afgiit bereda
härbärge åt gamla, fattiga medlemmar, så synes det, strängt taget, vara en ekonomisk
verksamhet till främjande af medlemmars ekonomiska intressen. Det vore ju
mycket illa, om sådant skulle förbjudas.

I det förslag till lag om registrerande af föreningar, som år 1903 aflämnades
till Kungl. Maj:t af en kommitté, heter det rätt och slätt: som eljest icke har eko -

Lagutskottets utlåtande Nr 46. 33

nomisk verksamhet till sin uppgift. Detta uttryck synes oss mycket enklare samt fullt
tillfredsställande.

Häremot invänder nu justitieministern, att det synes honom icke
höra ifrågakomma att låta en ideell förening drifva verksamhet med
hvilken följde skyldighet att föra handelsböcker. Man finge ej glömma,
att ideell förening saknar hvarje legalt kreditunderlag. Het funnes för
sådan förening ingen bestämmelse om insatskapital, ingen bestämmelse,
som reglerade vinstutdelning in. m.

Dessa invändningar synas oss ingalunda tillräckligt bärande. En
närmare undersökning af sakläget skulle måhända ge vid handen, att
äfven de ideella föreningar, som hafva ett verkligt behof att äga rättskapacitet,
icke äro i saknad af kreditunderlag, äfven om detta icke är
] anbefalldt. Någon bestämmelse, som reglerar vinstutdelning torde
i allmänhet ej erfordras för föreningar, som ej hafva till egentligt syfte
att bereda sina medlemmar någon ekonomisk vinst.

Rörande § 7 (8) anför vidare hr Waldenström:

»I 3:e mom. af denna § heter det, att ny firma skall tydligt skilja sig från
andra, nos samma myndighet förut i laga ordning registrerade, ännu bestående föreningar.
I det förslag, som aflämnades af kommittén, heter det i motsvarande
paragraf o): föreningens benämning skall vara så affattad, att föreningen där lgenoin

tydligt skiljer sig från andra kända föreningar’. Detta senare är enligt vårt förmenande
mycket bättre. Antag, att t. ex. Svenska Missionsförbundet är inregistreradt
hos ofverståthållareämbetet. Då kan enligt denna paragraf ingenting hindra, att i
närliggande socken till Stockholm bildas och hos Konungens befallningshafvande i
Stockholms län inregistreras en förening med alldeles samma namn. Ja, en sådan
förening kunde också mycket väl ha sin expedition i Stockholm. Hvilka onödiga
förvecklingar sadant skulle åstadkomma, är lätt att inse.

I lagen om antagande af nytt namn för en enskild person är stadgadt, att
begäran darom skall ske hos Konungens befallningshafvande, samt att Konungens
befallnmgshafvande skall offentligt tillkännagifva, hvilket namn den sökande begär
t“ antaga, hvarefter det under viss tid står hvar och en, som anser sig ha fog
dartffl, Öppet att mot den begärda namnförändringen inlägga sin gensaga. Något
dylikt borde förvisso äfven stadgas uti här ifrågavarande fäll, därest man icke vill
stanna vid konnmttébetånkandets enklare uttryck: andra kända föreningar.

■Pefbna kritik riktar sig delvis äfven mot lagförslagets bestämmelser
rörande ifrågasätta registreringsmyndigheter, i det att den pekar på de
rika möjligheterna af att liera föreningar kunde komma att bära samma
namn. Det lider ej tvifvel därom, att stora olägenheter häraf kunde
uppkomma. Det torde fördenskull föreligga goda skäl att öfverväga,
huruvida ej en hela landet omfattande central registreringsmyndighet
vore ändamalsenligare i detta afseende än de föreslagna manna myndigheterna.
te j &

Bihang till Riksd. prof. 1911. 7 Samt. 1 Afd. 43 Höft.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

Om § 44 (3G) anför hr Waldenström följande:

»Denna paragrafs första mom. innehåller bl. a., att om styrelsen anser, att
föreningsbeslut icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot denna lag
eller föreningens stadgar, så äger den därå tala genom stämning å föreningen. I
s 16 stadgas, att styrelsen icke må efterkomma föreningssannnanträdes föreskrift,
där den finnes strida mot denna lag eller mot föreningens stadgar. Har nu styrelsen
denna senare rätt eller plikt, hvarför skulle den då behöfva vid domstol föra talan

emot föreningen i saken? ...

Hvad beträffar enskild föreningsmedlems rättighet att tala genom stamning
å föreningen med anledning däraf, att han anser föreningens beslut icke ha tillkommit
i behörig ordning, så skulle en sådan bestämmelse blifva ett synnerligen
svårt band på föreningens verksamhet. Huru riktigt ett föreningsbeslut än må
hafva tillkommit, kan man alltid tänka sig tillvaron af en eller flere bråkmakare
inom föreningen. Indika, då de icke fått sin vilja igenom, i dess ställe söka förhindra
beslutets genomförande på det sätt, som nu nämnda § anvisar. Det kan
väl ock vara tvifvel underkastadt, huruvida något beslut skulle kunna verkställas,
innan den bestämda klagotiden af 2 månader förlupit. Blefve beslutet inom den
tiden öfverklagadt, så vore det väl vågsamt att verkställa detsamma, innan domstol
fällt sitt utslag. Ty om det verkställdes, och domstolen därefter med stöd af mom.
3 förordnade, att det icke finge verkställas, hvad blefve då resultatet? Och om
domstolen icke utfärdade ett sådant verkställighetsförbud, och föreningen därför ansåge
sig berättigad att verkställa det, huru komme då saken att ställa, sig, ifall domstolen
vid ärendets slutliga behandling upphäfde detsamma? Naturligtvis måste ock underdomstols
utslag kunna öfverklagas. Det kunde således dröja åratal innan ett, om
än aldrig så godt föreningsbeslut kunde verkställas, ifall föreningen icke ville utsätta
sig för risken att först verkställa det och sedan efter några år få det upphäfdt!

Men icke allenast det. Antag att föreningsbeslutet gäller medlems uteslutning,
och denna medlem eller någon annan, för att göra skandal, klagar vid vederbörande
domstol. Om det gifves förening där denna för föreningsmedlem rätt kunde hafva
fog för sig. så är det dock ytterst vidrigt att tänka, att sådant skulle kunna hända
inom föreningar, som ha ett religiöst, välgörande eller sällskapligt syfte.

Sista mom. af samma § gifver domstolen icke allenast rättighet att upphäfva
ett föreningsbeslut utan äfven att ändra det. Detta är ju uppenbart orimligt. Om
domstol har rättighet att upphäfva ett beslut, så må det bli föreningens och icke
domstolens sak att bestämma, huru det skall ändras, ifall hon icke vill låta hela
saken förfalla.»

De erinringar mot affattningen af detta lagrum, som lir Waldenström
gjort, kvarstå med hela sin styrka med afseende å nu föreliggande
förslag. Det synes mig fördenskull lämpligast, att förslaget i sitt nuvarande
skick icke antages. Ett starkt stöd för denna mening har man
ock i lagrådets yttrande öfver förslaget i dess helhet och till hvilket
yttrande vi tillåta oss hänvisa. Det lider ej tvifvel därom, att en mera
ingående bearbetning af det material, som rörande detta viktiga ärende
redan nu förefinnes och än vidare står att erhålla, skulle i hög grad

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

komma att främja en god och efter såväl föreningarnas som det allmännas
behof lämpligen anpassad lagstiftning.

Vare sig Riksdagens beslut kommer att utfalla i den ena eller
andra riktningen, i afslag eller bifall, så vill det synas oss vara af vikt
att i ett särskildt hänseende ett uttalande göres eller en ändring kommer
till stånd. Enligt § G8 skulle nämligen, efter därom hos Konungen
gjord ansökan, från lagens tillämplighetsområde kunna undantagas hemliga
.föreningar eller sällskap. Lämpligheten af att i ett lagförslag af
denna natur göra ett dylikt undantag må väl med skäl kunna sägas
vara mer än tvifvelaktig. Den likhet inför lagen, som ju bör vara en
ledande princip i all lagstiftning, skulle enligt vår mening i hög grad
åsidosättas, om denna § får stå kvar. Hur skulle medlemmarne i eu
mängd små föreningar komma att se saken, om de finna, att de i sitt
töreningslif ha att efterlefva en lag, som för dem kanske är besvärlig
nog att finna sig till rätta uti, under det samtidigt stora och omfattande
hemliga ordnar, föreningar och sällskap komme att stå utanför lagen?
Det förefaller mig som om enhvar vid moget öfvervägande skall inse
att detta ej går an.

I anledning af hvad vi sålunda haft äran anföra, hemställes vördsamt,

att Riksdagen måtte, med afslag å Kung!. Maj:ts proposition nr 35
i hvad den rör förslag till lag om ideella föreningar, i skrifvelse till
Kung!. Magt anhålla, att Kung!. Maj:t täcktes med beaktande af i
motionen framförda synpunkter tag’a ärendet under förnyad ompröfning''
och därefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna ompröfning
kan föranleda.

För den händelse, att Kung!. Maj:ts förslag till lag om ideella
föreningar åt Riksdagen skulle komma att i hufvudsak antagas, tillåta
vi oss hemställa, att Riksdagen måtte besluta, att § 68 i förberörda
Kungl. Maj:ts förslag måtte ur förslaget utgå.»

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

Utskottets yttrande.

I skrifvelse den 10 maj 1899 anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser,
hvarigenom den rättsliga ställning, som kunde pröfvas böra
tillerkännas annan förening än sådan, som har ekonomisk verksamhet
till sin uppgift, måtte lämpligen regleras. I denna skrifvelse erinrades,
hurusom 1895 års lagstiftning angående registrerade föreningar för
ekonomisk verksamhet hos såväl domstolarna som allmänheten framkallat
tvekan, huruvida den omständigheten, att rättskapacitet uttryckligen
tillerkänts de registrerade föreningarna, finge anses innebära, att
andra föreningar vore därifrån uteslutna. Osäkerheten i fråga om föreningars
rättsliga natur sträckte sig äfven till deras inre förhållanden,
i hvilket hänseende erinrades, hurusom spörsmålet, i hvilken form
rättsgiltiga beslut i föreningars angelägenheter skulle fattas, mången
gång föranledt svårigheter. Slutligen betonades önskvärdheten däraf,
att,° på samma gång reda och säkerhet åstadkommes inom föreningsväsendet,
skälig hänsyn toges till bevarande af den frihet, som utgjorde
en förutsättning för utvecklingens ostörda gång på detta område,
hvadan en så genomgripande lagstiftning som den, som införts i fråga
om vissa slag af ekonomiska föreningar, knappast vore lämplig för
föreningar i allmänhet.

Sedan Kungl. Maj:t den 29 november 1901 uppdragit åt särskilda
kommitterade att utarbeta förslag till bland annat lagbestämmelser i
det af Riksdagen i nämnda skrifvelse angifna hänseendet, afgåfvo
kommitterade den 21 december 1903 betänkande med förslag till
lag om registrerade föreningar för annan än ekonomisk verksamhet.
Sedan detta förslag i vissa delar undergått omarbetning, inhämtades
öfver detsamma högsta domstolens utlåtande, som afgafs den 28 november
1907.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

Sedan sistnämnda förslag granskats af högsta domstolen samt
den af Kuugl. Maj:t den 27 januari 1905 tillsatta aktiebolagskommitten,
åt hvilken uppdragits bland annat att upprätta förslag till sådana
ändringar i lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet,
som kunde föranledas af i ämnet gjorda framställningar eller eljest
anses böra äga rum i samband med aktiebolagslagens revision, den 5
februari 1908 afgifvit betänkande, innefattande bland annat förslag
till lag om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, utarbetades
inom justitiedepartementet det förslag till lag om föreningar,
omfattande såväl ekonomiska som ideella föreningar, hvilket nästliden
år förelädes Riksdagen.

Sagda förslag, som med mindre ändringar antogs af Första kammaren,
blef emellertid af Andra kammaren afslaget och hade alltså för
nämnda riksdag förfallit. Andra kammaren beslöt emellertid därjämte
för sin del, med bifall till en vid förlidet års lagutskotts betänkande i
ämnet fogad reservation, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande för Riksdagen af förslag
till lagstiftning särskildt för ekonomiska och särskildt för ideella
föreningar med iakttagande därvid af mera hänsyn till föreningarnas
utveckling samt större enkelhet än som förekomme i det då föreliggande
förslaget. Detta beslut hvilade på den i reservationen uttryckligen
uttalade uppfattningen, att äfven för de ideella föreningarna en lagstiftning
vore erforderlig, som tryggade och reglerade deras rättsställning
och rättskapacitet.

Det nu föreliggande förslaget till särskild lag om ideella föreningar
är byggdt på väsentligen samma principer, som berörda för
förlidet års Riksdag framlagda förslag.

I fråga om det närmare innehållet i förslaget och de däri gjorda
afvikelserna från fjolårets förslag får utskottet hänvisa till propositionen.
I detta sammanhang vill utskottet endast erinra om följande
däri förekommande viktigai''e förändringar och förenklingar.

De formella betingelserna för registrering och för anmälan till
registret hafva lindrats, hvarvid i öfvergångsbestämmelserna särskild
hänsyn tagits till nu bestående föreningar. Kungörande af hvad i registret
införes skall ej ifrågakomma, i anledning hvaraf afgifter för
registreringen ej erfordras. Oi’det »förening» är ej vidare obligatoriskt
i föreningens firma. Föreskriften om skyldighet att hålla förteckning
öfver föreningens medlemmar har utgått. Styrelsen har befriats från
att afgifva förvaltningsberättelse. Viss större möjlighet liar beredts

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

dels att å endast ett föreningssammanträde företaga ärende till afgörande,
dels ock att till afgörande företaga ärende, utan att detsamma
angifvits i kallelsen till sammanträdet. Frihet har lämnats förening
att i sina stadgar bestämma, att ärende, som eljest skolat handläggas
å föreningssammanträde, må afgöras genom allmän omröstning, äfvensom
att föreningssammanträdes befogenhet må helt eller delvis utöfvas
af därtill utsedda personer. Den i 1910 års förslag medgifna rätten
för en minoritet inom förening att hos Konungens befallningshafvande
påkalla utseende af en revisor har uteslutits. I motsats till hvad
1910 års förslag stadgade, skall, äfven om vid afslutande af ideell
förenings konkurs öfverskott saknas, föreningen icke på grund af
konkursen anses upplöst. Straffbestämmelserna hafva lindrats, så
att de hufvudsakligen afse fall, då föreningens förtroendemän mot bättre
vetande förfarit oriktigt. Vidare har i syfte att minska de olägenheter,
som af lagen skulle förorsakas redan bestående ideella föreningar,
bestämts en öfvergångstid af tre år, under hvilken den stadgade
följden af underlåten registrering äfvensom det meddelade förbudet
för ideell förening att idka handel eller viss annan rörelse ej skola
äga tillämpning.

I herrar Blombergs och Steffens, Söderbergs in. fl., Åkermans, Eklunds
in. fl., Kvarnzelius’ m. fl. samt Nilsons och Byströms omförmälda motioner
har yrkats, att ifrågavarande förslag till lag om ideella föreningar
icke måtte af Riksdagen bifallas.

I förstnämnda båda motioner uttalas äfven den vid förlidet års
riksdag i då afgifna motioner uttryckta meningen, att en lagstiftning
på ifrågavarande område vore alldeles obehöflig och endast skulle
verka till skada för föreningslifvet. Denna uppfattning synes i viss
mån delas äfven af herr Åkerman.

Med afseende härå vill utskottet hänvisa såväl till hvad nästlidet
års lagutskott härutinnan anförde som till statsrådet och chefens för
justitiedepartementet yttrande till statsrådsprotokollet för den 25 november
1910, hvaraf utdrag åtföljer propositionen.

1895 års lag om registrerade föreningar afser som bekant endast
föreningar för ekonomisk verksamhet med uppgift att på visst sätt,
som i lagens 1 § omförmäles, främja medlemmarnas ekonomiska intressen.
Utanför lagstiftningen falla sålunda dels föreningar, som verka
för andra syften än medlemmarnas ekonomiska intressen, eller hvilkas
ändamål går ut på att främja medlemmarnas ekonomiska intressen
utan att dock idka ekonomisk verksamhet, dels ock föreningar med

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

sådan ekonomisk verksamhet för medlemmarnas ekonomiska intressen,
som ej afses i berörda lag. Med afseende å det förra slaget af föreningar
— hvarom nu är fråga — lär man väl såväl före som så
småningom efter 1895 års lagstiftning hafva ansett sig böra under
viss förutsättning tillerkänna dem rättsförmåga och i sådant afseende
fordrat, att deras organisation erhållit eu viss fasthet, i allmänhet
uttryckt i beskaffenheten af deras stadgar. Känslan af det menliga i det
osäkerhetstillstånd i detta afseende, som dock förelåg, föranledde i sin
mån Riksdagens ofvanberörda skrifvelse den 10 maj 1899 med begäran
om ny lagstiftning. Den framhållna omständigheten, att sedan dess meningarna
blifvit mer stadgade om vissa af de af 1895 års lagstiftning ej
berörda föreningars rättskapacitet under angifven förutsättning, undanröjer
ej detta behof, då, såsom erfarenheten äfven i senaste tid visat,
osäkerheten alltjämt fortfar i fråga om förhandenvaron i särskilda
fall af denna förutsättning.

Äfven med afseende å föreningarnas förhållanden inåt synes den
större stadga, som ensamt genom lagstiftning torde kunna beredas,
böra vara föreningarna till stort gagn. Bland annat synes i många
fall, här såsom i fråga om andra sammanslutningar, särskilda föreskrifter
vara erforderliga för tryggande af den enskilda föreningsmedlemmens
rättsställning.

De i herrar Eklunds m. fl., Kvarnzelius’ in. fl. samt Nilsons och
Byströms motioner framförda skäl för afslag å det nu förevarande lagförslaget
jämte de i anledning däraf i herrar Ekmans samt Mörtsells
och Meurlings motioner afgifna förslag skall utskottet här nedan upptaga
till behandling.

Den granskning, utskottet ägnat de särskilda delarna af förslaget,
och hvad rörande dem i de afgifna motionerna anförts, har gifvit utskottet
anledning till följande erinringar.

I ofvanberörda 1903 års förslag till lag om registrerade föreningar
för annan än ekonomisk verksamhet saknades motsvarighet till denna
§. På sätt i motiveringen till detta förslag framhölls, ansågs enligt
detsamma en förening, så länge den icke gjort ekonomisk verksamhet
till sin lmfvudsakliga uppgift, vara af icke ekonomisk natur, äfven om

40 Lagutskottets utlåtande Nr 46.

den fullföljde ett ekonomiskt syfte såsom biändamål till understödjande
af det ideella liufvudsyftet.

Då detta förslag granskades inom högsta domstolen, framhölls,
att enär föreningar af den art, som i lagförslaget afsåges, otvifvelaktigt
kunde drifva omfattande ekonomisk verksamhet, syntes en jämkning
i den. gifna definitionen å de föreningar, som skulle falla under
lagen, önskvärd; och borde därvid tagas i öfvervägande, huruvida icke
särskild bestämmelse erfordrades, om och under hvilka villkor en förening,
som folie under lagen, kunde tillåtas idka handel. För att förebygga
tvekan vid tillämpningen, ansågs äfven böra meddelas uttrycklig bestämmelse
angående det fall, att en förening hade sådant syfte, att den
skulle kunna hänföras under bägge lagarna om föreningar. Med anledning
af dessa erinringar synas de i denna § förekommande stadganden
hafva blifvit meddelade.

Utskottet har icke kunnat undgå att finna dessa bestämmelser
gå längre än som är nödigt. Det synes nämligen utskottet, som om,
på sätt framhållits såväl i åtskilliga utlåtanden, livilka föregått förslaget,
som i herrar Nilsons och Byströms samt herr Åkermans motioner,
genom det här meddelade förbudet för de förevarande föreningarna
att idka handel eller annan verksamhet, hvarmed följer skyldighet att
föra handelsböcker — hvilket förbud bör ses i samband med stadgandet
i sista momentet i 1 § af förslaget till lag om ekonomiska
föreningar — de ideella föreningarna underkastades för stor inskränkning
i sin handlingsfrihet. Såsom blifvit anmärkt, skulle nämnda förbud
blifva olägligt särskildt för många nykterhetsföreningar, i hvilkas
ideella verksamhet ofta ingår och måste ingå att för främjande af
deras ändamål föryttra skrifter eller idka bokförlags- eller tryckerirörelse
i den omfattning, att därmed bör — hvilket dock ofta icke utan
svårighet lär låta sig bedömas — följa skyldighet att föra handelsböcker.
Olägenheten häraf erkännes äfven i det föreliggande förslaget,
hvilket, såsom förut antydts, upptagit en särskild öfvergångsbestämmelse
af innehåll, att ifrågavarande förbud ej skall gälla beträffande redan
bestående föreningar, förrän tre år förflutit från lagens trädande i kraft.
Sagda verksamhet, som tydligen ej har till syfte att främja föreningsmedlemmarnas
ekonomiska intressen, synes ej vara af beskaffenhet att
med nödvändighet behöfva omgärdas med de tyngre former i dess utöfvande,
som lagen angående ekonomiska föreningar pålägger. Den
omständigheten, att, såsom föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet
framhållit, det för ideella föreningar saknas tvingande
bestämmelser om insatser, vinstutdelning m. m., synes härutinnan ej

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

böra tillei‘kännas den betydelse, som skett. Utskottet har af anförda
skäl och då redan i skyldigheten att föra handelsböcker föreligger en
viss säkerhet för den, som med föreningen vill träda i förbindelse,
ansett, att, så länge en af ideell förening bedrifven viss ekonomisk
verksamhet ej syftar utöfver föreningens ideella ändamål, verksamheten
bör kunna få utöfvas i de former, som gälla för ideella föreningar,
och i sådant syfte föreslagit en ändring i denna §.

B och 4 §§.

Herr Åkerman har i sin förutberörda motion hemställt om viss
angifven ändring af dessa paragrafer, åsyftande, att registreringen
endast göres till en fullt frivillig akt från hvarje förenings sida, afsedd
att bereda den förening, som så önskar, tillfälle att genom registrering
skaffa sig ett officiellt intyg på sin rättsförmåga.

Det torde vara tydligt, att med antagande af detta förslag —
enligt livilket ej ens de, som handla å oregistrerad förenings vägnar,
skulle i vidare mån förpliktas än enligt allmänt civilrättsliga regler —
litet eller intet skulle vinnas i den riktning, som, på sätt ofvan framhållits,
med en lagstiftning om ideella föreningar åsyftas.

Vid granskningen inom lagrådet af fjolårets förslag till lag om
föreningar yttrade en ledamot af lagrådet bland annat följande, hvartill
utskottet i detta sammanhang vill hänvisa:

»I registreringen ligger i själfva verket den enda praktiskt genomförbara
utvägen för samhället att åt en lagstiftning om föreningar
bereda någon effektivitet, och för så vidt man i likhet med mig anser
det utgöra ett samhällsintresse, att sådana föreningar, som skola i
större omfattning träda i rättsförhållande till utomstående, inrättas
och verka i enlighet med vissa af lagstiftningen uppställda hufvudprinciper,
är det alltså af vikt, att de driffjädrar, som skola framkalla
registrering, icke försvagas. Detta skulle emellertid tydligen blifva
fallet, därest full rättskapacitet tillerkändes äfven oregistrerade föreningar.
Rättskapacitet är naturligtvis — äfven om den under vissa
säregna omständigheter skulle betraktas såsom ett orult — dock för
det stora antalet associationer att anse såsom en förmån och utgör
ofta, framför allt för ekonomisk förening, en nödvändig förutsättning
för utöfvande af den verksamhet föreningen gjort till sin uppgift.
Skulle allt samband mellan registrering och rättskapacitet upphöra,
Bihang till Riksd. prat. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 43 Höft. 0

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

kvarstode såsom anledning att söka registrering endast stadgandet om
personlig ansvarighet för dem, som handla å oregistrerad förenings
vägnar; och detta stadgande torde, om ock i regel effektivt, dock icke
under alla förhållanden vara ägnadt att framkalla registrering, där
sådan borde komma till stånd, i det omständigheterna mången gång
äfven i föreningar med större omfattning och affärsförbindelser kunna
vara sådana, att den pei*sonliga ansvarigheten ej skulle medföra någon
verklig risk för föreningsrepresentanterna.»

Af det anförda följer, att utskottet ej kunnat förorda herr Åkermans
förslag, utan har utskottet funnit sig böra ansluta sig till det
af lagrådet förordade kungl. förslaget i denna del, hvilket praktiskt
sedt synes sammanfalla med den mening, som i rättspraxis gjort sig
gällande, att en organisation, som icke förrän efter registrering erhåller
rättskapacitet, dock före registreringen kan stämmas och ådömas betalningsskyldighet,
därest den har en från medlemmarnas personliga tillgångar
afskild förmögenhet.

En närmare granskning af det föreliggande lagförslaget ådagalägger
också enligt utskottets uppfattning, att nämnda motionär mycket
öfverdrifvit det registreringsbesvär, som förslaget ålägger.

5 §•

Herr Åkerman har i sin motion ansett det onödigt att såsom
villkor för förenings registrering den fordran uppställes, att föreningen
består af minst fem medlemmar, äfvensom att i denna paragraf uttryckligen
uttalas, att förening ej får registreras, innan stadgar antagits
och styrelse blifvit utsedd, hvilket enligt motionärens mening med
tydlighet framginge af 6. §. I enlighet härmed har i berörda motion
yrkats, att första momentet af denna § måtte utgå.

Hvad angår frågan om minsta tillåtna antal medlemmar i en
förening, öfverensstämma de föreliggande förslagen i denna del med
gällande lag om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet.
Anledning att frångå denna regel synes ej finnas. Borttoges hvarje
begränsning i nämnda hänseende, skulle det möjligen låta sig göra för
en enda person att få en förening registrerad, hvari han ensam vore
medlem, eller åtminstone att fortsätta en förut af flera medlemmar
bestående förenings verksamhet och sålunda drifva densamma utan
skyldighet att personligen ansvara för däraf uppkommande förbindelser.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

Vidkommande de meddelade föreskrifterna angående antagande af
stadgar och utseende af styrelse, synes det lämpligt, att dessa viktiga
villkor för erhållande af registrering här angifvas. Detta blir, hvad
utseende af styrelse angår, i allt fall nödvändigt med anledning af den
ändring, utskottet föreslagit beträffande 6 §.

6 §•

I enlighet med hvad som yrkats i herr Åkermans omförmälda
motion, har utskottet för vinnande af önskvärd förenkling ansett det
böra, såsom skett i omförmälda 1903 års förslag till lag om föreningar
för annan än ekonomisk verksamhet, öfverlåtas åt styrelsens ordförande
att ensam göra ansökning om föreningens registrering.

I samma ändamål och särskildt med hänsyn till de i herrar
Eklunds m. fl. och Kvarnzelius’ m. fl. motioner framhållna olägenheter
för vissa nykterhetsorganisationer, som ofta ombyta tjänstemän, af den
i förslaget upptagna ovillkorliga skyldigheten att till registret uppgifva
styrelseledamöternas och styrelsesuppleanters, där sådana förekomma,
namn och hemvist har utskottet ansett denna skyldighet kunna eftergifvas
för det fall, att särskild person inom eller utom styrelsen
blifvit vid sidan af styrelsen utsedd till firmatecknare. År så förhållandet,
bör det nämligen enligt utskottets mening för tillgodoseende af
det syfte, som man med den ifrågavarande registreringsskyldigheten
velat vinna, kunna vara till fyllest, att endast den sålunda särskildt
utsedde firmatecknaren anmäles till registret.

Utskottet har så mycket mindre ansett sig kunna tillmötesgå
det i herr Åkermans motion framställda yrkande, att den i sista momentet
af denna § omförmälda skyldigheten att insända afskrift
af protokoll vid föreningssammanträde borde utgå, som enligt utskottets
förslag ansökning om förenings registrering skall kunna göras
ensamt af en person, styrelsens ordförande. Med afseende å denna
föreskrifts tillämpning å redan bestående föreningar får utskottet hänvisa
till förslagets öfvergångsbestämmelser.

7 §•

Då utskottet ansett det vara af vikt, att den i 7 § under 8)
upptagna garanti mot ett godtyckligt eller egenmäktigt förfarande

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

från styrelsens sida i det afseende, som där beröres, uppehälles, har
utskottet icke kunnat tillmötesgå det i herr Åkermans motion framställda
yrkande, att denna punkt måtte utgå. Det skydd, som i detta
afseende erbjudes, synes så mycket nödvändigare, som man ansett sig
böra medgifva, att äfven synnerligen viktiga angelägenheter för en förening
må afgöras å ett enda sammanträde.

Beträffande redan bestående föreningar, hvilkas stadgar sakna
bestämmelse i dessa ämnen, har föreskrift meddelats bland lagförslagets
öfvergångsbestämmelser.

8 §•

I förhållande till fjolårets lagförslag i det föreliggande ämnet
innehåller denna § den ändring, att föreningens firma ej, såsom enligt
sagda förslag var händelsen, ovillkorligen behöfver innehålla ordet
»förening».

Att, såsom i herr Åkermans motion påyrkas, frångå äfven det
förevarande förslagets ståndpunkt i denna del och endast fordra, att
föreningen skall genom sitt namn tydligt skilja sig från andra kända
föreningar, synes icke kunna vara lämpligt. Af en benämning bör
nämligen enligt utskottets mening framgå, att den angifver sig åsyfta
en förening och ej något annat. Minst lär böra fordras, att den ej
betecknar sig såsom bolag, stiftelse eller annan juridisk person än
förening.

Upptagande af ett sådant stadgande som det nyss förordade —
att föreningen skall genom sitt namn skilja sig från andra kända
föreningar —- har ifrågasatts äfven i herrar Nilsons och Byströms
motion, med den motivering, att därigenom beredes bättre skydd åt
en förenings namn än genom förslagets föreskrift, att förenings firma
tydligt skall skilja sig från andra hos samma myndighet förut i laga
ordning registrerade, ännu bestående föreningsfirmor.

Det synes emellertid mindre lämpligt att göra förenings registrering
beroende af registreringsmyndighetens erfarenheter i förevarande
afseende, hvarjämte det tydligen skulle blifva synnerligen svårt
att afgöra; huruvida viss förenings firma vore eller varit för en myndighet
känd. Ur den synpunkt, som i sistnämnda motion gjorts gällande,
synas 57 §:ns bestämmelser — med därtill af utskottet föreslaget tilllägg
— verka till fyllest.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

Af hvad utskottet ofvan yttrat, följer, att utskottet icke kunnat
förorda herr Åkermans yrkande, att firma skall tecknas sålunda, att
efter föreningens namn tilläggas orden »ideell förening».

10 §.

Herr Åkerman har i sin motion yrkat sådan ändring af denna §,
att rätten till utträde för annan medlem af förening än enskild man
i lämplig mån begränsas, äfvensom att anmälan till utträde må fä
göras hos styrelsen eller dess ordförande.

Någon inskränkning i den grundläggande principen om rätt för
medlem att i allmänhet när som helst utträda ur eu ideell förening
synes ej utan synnerligen starka skäl böra ske. Hvad särskildt angår
en underförenings förhållande i detta afseende till en centralorganisation,
finnes intet hinder att för giltigheten af beslut från enderas eller
bägges sida om upplösning af ett sådant förhållande i respektive förenings
stadgar meddela bestämmelse om viss kvalificerad röstpluralitet
eller om enhällighet från samtliga medlemmars i endera föreningen
sida. Härigenom samt genom utskottets förslag beträffande den nya
60 § synes det af motionären uttalade önskemålet i detta hänseende
blifva uppnådt.

I 19 § af förslaget hafva styrelseledamot och firmatecknare tillerkänts
befogenhet att i allmänhet mottaga meddelande för föreningen.
Detta bör alltså gälla äfven sådan anmälan om utträde, som af motionären
afses.

Utskottet har alltså icke kunnat tillstyrka motionärens yrkanden
beträffande denna §.

11 §■

Den i sista punkten af första momentet i denna § meddelade bestämmelsen,
som upptagits i fjolårets lagförslag, men borttagits i förevarande
förslag, innan detsamma remitterades till lagrådet, har på
hemställan af lagrådet återupptagits i propositionen. Lika med hvad
departementschefen vid remissen till lagrådet framhöll, har äfven utskottet
funnit den här afsedda anordningen, som väl i allmänhet tillkommit
i syfte att bereda föreningsmedlemmarna lättnad i fråga om
afgiftens erläggande, ej böra lända föreningen till nackdel. Utskottet

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

liar därför i anslutning till den i herrar Blombergs och Ste/fens samt
herr Söderbergs m. fl. motioner gjorda erinran i fråga om nämnda
punkt ansett densamma böra utgå.

Vidkommande samma motionärers anmärkning beträffande §:ens
andra moment får utskottet, som finner den där uttalade regeln väl
grundad, framhålla, att, då det alltid står föreningen öppet att i stadgarna
sätta maximigränsen för den afsedda afgiften så hög, som under
alla eventualiteter bör kunna erfordras, de framhållna olägenheterna
af detta stadgande ej synas äga giltig grund.

12 §.

Gentemot de i herr Åkermans äfvensom herrar Blombergs och
Steffens samt Söderbergs m. fl. motioner gjorda anmärkningar mot denna
§, hvilken äger sin motsvarighet såväl i den nya lagen om aktiebolag
som i förslaget till lag om ekonomiska föreningar, vill utskottet framhålla,
att samma eller kanske än starkare skäl, som beträffande nämnda
sammanslutningar gjort sig gällande, tala för den förevarande bestämmelsen
äfven i fråga om ideella föreningar.

Den här uttalade regeln torde för öfrigt följa af allmänna rättsgrundsatser
och sålunda redan för närvarande utan uttryckligt stadgande
äga giltighet beträffande ifrågavarande föreningar.

Då i allt fall det här meddelade förbudet endast gäller i fråga
om ändamål, som uppenbarligen är för föreningens verksamhet främmande,
synes någon olägenhet af detsamma ej vara att befara.

Utskottet har af anförda skäl lämnat de af nämnda motionärer
gjorda erinringar mot denna § utan afseende.

13 §.

Den beträffande sista momentet af denna § af utskottet föreslagna
ändring är endast en konsekvens af utskottets förslag rörande 6 §.

Härmed anser sig utskottet äfven hafva besvarat den i herr
Åkermans motion gjorda erinran med afseende å nämnda moment.

20 §.

Den i denna § gjorda ändring är endast en följd af den ändring i
paragrafföljden, som af utskottet föreslagits beträffande 60 och följande
paragrafer i Kungl. Maj:ts förslag.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

23 §.

Herr Åkerman har i sin motion yrkat, att revisionsberättelse icke
skall behöfva afgifvas i skriftlig form.

Sedan i det nu föreliggande förslaget styrelsen befriats från
skyldighet att afgifva berättelse öfver sin förvaltning under'' det gångna
året, är det blott revisionsberättelsen som föreningsmedlemmarna kunna
hålla sig till för vinnande af upplysning om föreningens ställning.
Skulle denna berättelse afgifvas muntligen, vore föreningens medlemmar
i detta afseende utan all ledning. Berättelsen kan ej förutsättas alltid
blifva refererad i protokollet, som endast skall upptaga föreningens
beslut. Ett protokollsreferat af eu muntlig berättelse läte sig väl för
ifrigt ej lättare åstadkommas än en skriftlig berättelse.

24 §.

Herr Åkerman har i sin motion yrkat, att den skadeståndsplikt
på grund af vårdslöshet, som i denna § omförmäles, skall inträda endast,
då vårdslösheten varit grof.

Då förslaget i denna del öfverensstämmer med gällande aktiebolagslag
och då det icke synes mera lämpligt att vid revision i fråga
om ideella föreningar tillåta en viss grad af vårdslöshet än i fråga
om aktiebolag och ekonomiska föreningar, har utskottet icke kunnat
tillstyrka motionärens förslag. I allt fall lär hvad som beträffande
eu skicklig och vid revisionsarbete van revisor måste anses såsom
vårdslöshet icke med nödvändighet behöfva läggas en oerfaren revisor
till last såsom försummelse. Domstolarna hafva nämligen i förevarande
afseende att taga hänsyn till de föreliggande omständigheterna i de
olika fallen.

26 §.

Herr Åkerman äfvensom herrar Blomberg och Steffen samt herr
Söderberg m. fl. hafva i sina motioner ansett de i denna § förekommande
bestämmelser angående kallelse till föreningssammanträde alltför betungande
för föreningslifvet och för litet afpassade efter föreningarnas

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

behof och nuvarande sätt att arbeta. Af herr Åkerman har på grund
däraf yrkats, att 1—3 momenten af §:n måtte utgå.

Här meddelade bestämmelser, som tydligen äro tillkomna i syfte
att förekomma öfverrumpling i fråga om ärendes företagande å sammanträde,
innebära en afgjord lättnad i förhållande till fjolårets förslag,
enligt hvilket ärende, som icke angifvits i kallelsen till föreningssammanträde,
under inga förhållanden där fick till afgörande företagas,
om det ej enligt stadgarna skulle förekomma å sammanträde, eller
omedelbart föranleddes af ärende, som där skulle afgöras.

I enlighet med den uppfattning, som kommit till uttryck i förslaget,
finner äfven utskottet vissa ärenden vara af den betydelse, att
särskilda garantier kräfvas i förevarande afseende. I den mån detta
ej är händelsen, anser emellertid utskottet största möjliga frihet böra
lämnas föreningarna. Merendels torde föreningarna icke vara vana
att iakttaga några strängare formaliteter i förevarande hänseende.
Den af förslaget uppställda fordran för medgifvande, utom i angifna
fall, af eftergift i här afsedt hänseende, nämligen att två tredjedelar
af de närvarande äro därom ense, lär helt visst, där den verkligen
kommer att efterlefva^, komma att vålla omgång och svårigheter i
tillämpningen.

Utskottet har med betraktande häraf föreslagit en ändring i sagda
bestämmelser. Till ärenden, som för att kunna företagas till afgörande
å sammanträde böra säfskildt angifvas i kallelsen till detsamma, har
utskottet därvid ansett böra räknas, förutom de i §:ns första moment
särskildt nämnda, äfven fråga om medlems uteslutande ur förening.
Därvid har naturligen endast afsetts, att meddelande skall lämnas om
förekomsten af dylikt ärende, men ej att den medlem, hvarom är
fråga, skall behöfva namngifvas.

Beträffande sista momentet af §:n har af herr Åkerman yrkats,
att dess båda sista punkter måtte utgå.

Fjolårets förslag till lag om föreningar innehöll i fråga om
skyldighet att tillhandahålla protokoll samma bestämmelse, som för
närvarande är upptagen i lagen om registrerade föreningar för ekonomisk
verksamhet, nämligen att protokollet senast två veckor efter
föreningssammanträde skall vara tillgängligt för föreningsmedlem.

Innan det nu föreliggande förslaget remitterades till lagrådet,
hade sagda bestämmelse med anledning af däremot från förcningsliåll
gjorda anmärkningar uteslutits. Föredragande departementschefen

Lagutskottets utlåtande Nr 46. 49

framhöll också vid förslagets remitterande till lagrådet, att bestämmelsen
ej kunde anses oundgängligen nödig i fråga om de ideella föreningarna.

På hemställan af lagrådet har emellertid därefter upptagits de
bestämmelser, förslaget i förevarande afseende nu innehåller.

Utskottet ansluter sig i denna del till departementschefens nyss
angifna mening och har alltså ansett, att nämnda bestämmelser, hvartill
motsvarighet ej heller förefanns i 1903 års föreningskommittés betänkande,
böra utgå ur förslaget.

34 §.

Herrar Blomberg och Steffen samt herr Söderberg m. fl. hafva i
sina motioner uttalat, att de i denna § meddelade tvingande bestämmelser
angående giltigheten af beslut, som där afses, ej skulle vara
lämpliga för föreningarna. Herr Åkerman har i sin motion riktat
samma anmärkning mot föreskrifterna i §:ns andra moment.

Med afseende härå vill utskottet erinra, att i 1903 års förslagtill
lag om föreningar för annan än ekonomisk verksamhet sist afsedda
bestämmelser voro dispositiva sålunda, att om en förenings stadgar
innehöllo andra bestämmelser, dessa skulle lända till efterrättelse. Häremot
erinrade emellertid högsta domstolen vid förslagets granskning,
att hvad §:n innehölle därom, att förening skulle äga i stadgarna bestämma
huru lindriga villkor som helst för giltigheten af beslut om
ändring i stadgarna eller föreningens upplösning, icke syntes stå väl
tillsammans med de anspråk, som med skäl kunde ställas på fastheten
af en rättspersonlig förenings organisation. Hvad §:n innehölle angående
dylika beslut ansågs därför, liksom den motsvarande bestämmelsen i
17 § andra stycket af gällande lag om registrerade föreningar för
ekonomisk verksamhet, böra vara tvingande så till vida, att de föreskrifna
villkoren väl borde kunna skärpas, men ej finge förmildras
genom stadgarna. Utskottet biträder denna uppfattning.

Med hänsyn till det i herr Åkermans motion särskildt uppmärksammade
förhållandet, att en hufvudorganisation ofta äger både utfärda
och ändra stadgar för underlydande föreningar, har utskottet funnit
ett särskildt tillägg till denna § vara af behofvet påkallad. Detta
tillägg har utskottet ansett böra ingå såsom ett nytt fjärde moment
i §:en.

Bihang till Kiksd. prot. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 43 Höft.

50 Lagutskottets utlåtande Kr 46.

Vidkommande herr Åkermans yrkande, att sista momentet af
denna § måtte utgå, har utskottet ansett denna bestämmelse, som har
motsvarighet i nya lagen angående aktiebolag, äfven vara motiverad i
fråga om föreningar och alltså funnit densamma böra bibehållas.

35 §.

Med afseende å den i herrar Blombergs och Steffens samt Söderbergs
m. fl. motioner gjorda anmärkning i fråga om andra momentet
i denna § vill utskottet erinra, att om beslut, som där afses, fattats
å en kongress af valda ombud från föreningar, tillhörande en viss
organisation, medlemmarna, som valt ombudet, torde böra anses hafva
bidragit till beslutet, såvida ej särskilda omständigheter föreligga, som
böra föranleda annat förhållande.

Hvad angår de i herrar Blombergs, Steffens och Söderbergs m. fl.
samt herrar Nilsons och Byströms motioner gjorda erinringar mot den
i denna § medgifna allmänna rätt för föreningsmedlem att klandra
föreningsbeslut, synas dessa erinringar hvila på den uppfattningen
af gällande rätt, att sådant klander för närvarande icke skulle vara
tillåtet. Då emellertid en af allmänna rättsgrundsatser härflytande
rätt i detta afseende redan nu måste anses förefintlig, synes det vara
till fördel, att i en ny lagstiftning om ideella föreningar denna rätt,
såsom redan skett i gällande lag om ekonomiska föreningar, vinner
reglering och behörig begränsning. Någon anledning, mer här än i
fråga om ekonomiska föreningar, att frånkänna styrelsen liknande
befogenhet, som föreningsmedlem i detta afseende, synes icke förefinnas.

Vidkommande därefter de i herr Åkermans ifrågavarande motion
gjorda yrkanden, att tredje och fjärde momenten af denna § måtte
utgå, har utskottet ej heller kunnat biträda dessa yrkanden.

Bestämmelserna i mom. 3 haiva meddelats för att förhindra, att
en berättigad klagan öfver föreningsbeslut blir för den klagande alldeles
onyttig. Det är nämligen tydligt, att om bestämmelse i här
stadgad riktning saknades, föreningen, innan klagomålen afgjordes, i
många fall skulle kunna göra klagandens rätt illusorisk.

Lagutskottets utlåtande Nr 46. 51

Beträffande den i fjärde momentet meddelade bestämmelsen.
hvilken, äfven den, i viss mån följer af allmänna rättsgrundsatser och
äger motsvarighet såväl i den nya aktiebolagslagen som i förslaget till
lag om ekonomiska föreningar, vill utskottet framhålla, att det under
många förhållanden skulle vara olämpligt och obilligt, att ett beslut,
som befunnits hafva tillkommit i olaga ordning, skall vara bindande
för vissa af föreningens medlemmar.

37 §.

Med afseende å hvad i herrar Blombergs och Steffens samt Söder^er9s
_m-_ fl- motioner anförts beträffande denna paragraf, särskildt det
däri förekommande uttrycket »lagstridig», hemställdes, såsom i motionerna
anmärkes, af lagrådet nästlidet år, att sagda uttryck måtte utbytas
mot »brottslig».

I fråga härom anförde chefen för justitiedepartementet till det
vid propositionen i ämnet nämnda år fogade utdrag af statsrådsprotokollet,
att det icke syntes vara uteslutet, att en verksamhet kunde
såsom lagstndig böra föranleda upplösning utan att i och för sig utgöra
något brott, t., ex. om verksamheten inskränkte sig till förberedande
åtgärder, som icke vore straffbara. Att under lagstridig verksamhet
skulle komma, att — såsom lagrådet framhållit — inbegripas upprepadt
åsidosättande af rena privaträttsliga förpliktelser, t. ex. upprepad
underlåtenhet att betala hyra, syntes icke vara att befara, då
et väl eg kunde sägas, att föreningens verksamhet ginge ut på ett
djlikt förfarande. En ändring af förslaget i denna del torde för öfrigt
så mycket mindre vara behöflig, som det, särskildt med hänsyn till de
betryggande formerna för upplösningsfrågans upptagande och afgörande.
icke torde kunna antagas, att den föreslagna bestämmelsen skulle
komma att erhålla en ej åsyftad tillämpning å handlingar, som inne\)re.
utlutande civil orätt och ej kränkte något af lag skyddadt
allmänt intresse. Härförutom syntes det näppeligen vara följdriktigt
att förhindra registrering af förening, hvars ändamål gånge ut på lao--stndig verksamhet, men icke medgifva tvångsupplösning i det fall, att,
iorenmgens verksamhet ådagalade, att dess syfte — trots ett annat i
stadgarna angifvet ändamål — vore en verksamhet af lagstridig- beskaffenhet.

Begränsades, på sätt ifrågasatts, förutsättningen för den här

52 Lagutskottets utlåtande Nr 46.

stadgade skyldighet för förening att träda i likvidation, endast till fall,
då dess verksamhet vore brottslig eller uppenbart osedlig, skulle det här
föreslagna rättsmedlet icke, såsom afsetts, kunna tillgripas mot en
ideell förening, som drefve sådan ekonomisk verksamhet, hvartill den

ostridigt icke ägde rätt. .

Utskottet har af anförda skäl funnit sig höra ansluta sig till den

af departementschefen härutinnan uttalade mening.

88 §.

Den af utskottet föreslagna ändringen i denna paragraf är eu
följd af utskottets förslag beträffande 6 och 13 §§.

39 och 40 §§.

Af hvad utskottet yttrat beträffande 5 § följer, att utskottet
icke kunnat biträda herr Åkermans yrkanden beträffande dessa §§.

52 §.

I herr Eklunds m. fl., Kvarnzelius’ m. fl. samt herrar Nilsons och
Byströms motioner har ifrågasatts lämpligheten af anordnande af ett
enda hela landet omfattande föreningsregister, fördt af någon central
myndighet.

Med afseende härå vill utskottet erinra, att en sådan anordning
ej lär låta sig genomföras utan samband med en omläggning af registreringen
af ekonomiska föreningar samt af enskilda näringsidkares
och handelsbolags firmor. Fördes endast ett föreningsregister för hela
landet, komme vidare dettas betydelse såsom upplysningsregister att
blifva väsentligen förminskad, därest ej registrets innehåll kungjordes
i tidningar eller på annat därmed jämförligt sätt bragtes till allmännare
kännedom. Detta åter skulle ej låta sig gorå utan särskilda
kostnader, som med det system, förslaget innehåller, kunnat
undvikas.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

Beträffande de skäl, som föranledt utskottet att icke biträda de
i herr Ekmans samt herrar Mörtsells och Meurlings motioner gjorda
yrkanden rörande denna §, får utskottet hänvisa till sitt yttrande
under den nya 60 §.

Utskottet har funnit den i andra stycket af förevarande § meddelade
föreskriften, att underskrift å anmälan till registret skall i där
angifvet fall vara af vittnen styrkt, icke vara erforderlig.

53 §.

Vidkommande det i herr Åkermans motion beträffande denna §
gjorda yrkande får utskottet hänvisa till chefens för justitiedepartementets
yttrande till det vid propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet
den 27 januari 1911.

Lika med departementschefen finner utskottet det ej böra väcka
betänklighet att öfverlåta pröfningen af fråga, som här afses — hvilken
pröfning ställer sig väsentligen annorlunda här än enligt 37 §, därvid
i allmänhet helt annat slag af bevisning lär blifva erforderlig än i
fall, som här afses — åt Konungens befallningshafvande, hvars utslag,
i händelse af missnöje, får öfverklagas hos den administrativa högsta
domstolen, regeringsrätten.

54 §.

Den af utskottet föreslagna ändring i denna § är en följd af utskottets
förslag i fråga om 6 §.

Enär utskottet beträffande 8 punkten af 7 § anslutit sig till det
kungl. förslaget, har utskottet icke kunnat biträda det i herr Åkermans
motion beträffande denna § gjorda yrkande.

57 §.

Af skäl, som blifvit utvecklade i herrar Ekmans samt Mörtsells
och Meurlings motioner, har utskottet funnit sig böra biträda det af
dem gjorda yrkande beträffande denna §.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

60 § i utskottets förslag.

Herrar Eklund m. fl. och Kvarnzelius m. fl. yrka i sina motioner
afslag å Kungl. Maj:ts förslag till lag om ideella föreningar hufvudsakligen
af det skäl, att förslaget ej innehåller bestämmelser, afpassade
för exempelvis godtemplarorden, hvilken vore en enhetlig organisation
bestående af en hufvudförening och ett större antal underföreningar.
Orsaken till att lagförslaget ej innehåller särskilda bestämmelser för
en dylik organisation är enligt hvad lagutskottet erfarit den, att hvarken
under den s. k. föreningskommitténs arbeten eller sedermera från
sådana organisationer framställts några önskemål om särskilda för dem
afpassade lagbestämmelser, och detta ehuru de lämnats tillfälle att
yttra sig öfver förslag, som inom justitiedepartementet utarbetats, och
jämväl afgifvit yttranden däröfver.

Lagutskottet står alltså här inför ett alldeles nytt spörsmål.
Emellertid synas svårigheterna att finna för omförmälda ändamål lämpade
bestämmelser icke vara större än att de äfven på detta sena
stadium af lagstiftningsarbetet kunna öfvervinnas.

De olägenheter, som enligt motionärernas mening skulle för omförmälda
organisationer föranledas af Kungl. Maj:ts förslag, hafva
sammanfattats i herrar Ekmans samt Mörtsells och Meurlings motioner,
och torde utskottet härutinnan få hänvisa till dem.

Den största svårigheten vid meddelandet af ifrågavarande särskilda
bestämmelser är att på ett riktigt och på samma gång praktiskt
sätt afgränsa de fall, för hvilka bestämmelserna skola vara afsedda.
De lämpa sig nämligen ej för alla organisationer, som bestå af en
hufvudförening och ett antal underföreningar. Det torde icke vara
ett önskemål hos alla föreningar, som äro att betrakta såsom underordnade
en hufvudförening, att så godt som all makt skall vara samlad
hos hufvudföreningen eller dess styrelse. Ett stort antal dylika
underföreningar torde fastmera göra anspråk på ganska vidtgående
själfständighet gentemot hufvudföreningen.

Lämpligaste sättet att öfvervinna sagda svårighet synes utskottet
vara att föreskrifva, att bestämmelserna skola gälla allenast för det
fall, att underförenings firma utmärker, att den är medlem i en hufvudförening.
Har en förening i sin benämning angifvit sig tillhöra en
hufvudförening, torde däri kunna anses ligga en förklaring, att föreningen
utgör en integrerande del af hufvudföreningen. Meningen

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

torde då i allmänhet vara, att underföreningen skall stå i ett starkt
subordinationsförhållande till hufvudföreningen och att dess arbeten
skola vara inriktade på vinnande af hufvudföreningens syfte. För en
dylik starkt centraliserad organisation torde ock enligt utskottets
förmenande särskilda bestämmelser vara erforderliga, därest denna
organisation skall kunna vidmakthållas och genom den kraft, som
dylik sammanhållning gifver, med framgång arbeta för sitt ändamåls
vinnande.

Det föreslagna sättet att utmärka de föreningssammanslutningar,
för hvilka de särskilda bestämmelserna skola vara afsedda, innebär
ock praktiska fördelar. Det blir för registreringsmyndigheten synnerligen
lätt att afgöra, när ifrågavarande bestämmelser skola tillämpas.
Och underförening, som icke vill vara underkastad dessa bestämmelser,
har ju endast att iakttaga, att dess firma ej angifver den såsom medlem
af en annan förening. Att såsom särmärke på ifrågavarande föreningssammanslutningar
angifva något visst sätt för deras uppkomst
eller något visst innehåll i underföreningarnas stadgar kan lätt leda
till missförstånd. Ej heller torde vara lämpligt att göra de särskilda
bestämmelsernas tillämplighet på underföreningarna beroende af huruvida
hufvudföreningen hos vederbörande registreringsmyndigheter anmält
dem såsom föreningar, subordinerande under hufvudföreningen; härigenom
skulle allt för stor makt läggas i hufvudförenings händer.

Föreligger nu en sådan enhetlig organisation, som här ofvan
angifvits och som till det yttre skiljer sig från andra organisationer
med hufvudförening och underföreningar därigenom, att i den förra
organisationen underföreningarnas firmor utmärka, att de äro medlemmar
af hufvudföreningen, synes underförenings registrering böra
göras beroende af att styrelsen för hufvudföreningen därtill lämnat sitt
samtycke. Härigenom beredes styrelsen för hufvudföreningen tillfälle
att tillse, att underförenings stadgar, då de ingifvas för registrering,
icke innehålla några bestämmelser, som strida mot hufvudföreningens
stadgar, och att i underförenings stadgar intagas bestämmelser, som
gifva trygghet mot att stadgarna ändras i strid med hufvudföreningens
(såsom t. ex. den bestämmelsen, att stadgarna ej må ändras utan
hufvudföreningens samtycke, jfr 34 § 3 mom. i förslaget). Dessutom
kommer det genom den ifrågasatta bestämmelsen att ligga i
styrelsens för hufvudföreningen händer att afgöra, hvilka bestämmelser
i öfrigt skola intagas i underförenings stadgar och således huruvida
särskilda bestämmelser i stadgarna erfordras t. ex. beträffande villkoren
och sättet för underförenings utträde ur hufvudföreningen, hur med

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

förvärfvad egendom skall förfaras vid frivilligt utträde eller uteslutning
ur hufvudföreningen, huruvida och i hvad mån en minoritet äger
fortsätta underförenings arbete och besitta dess egendom, under hvilka
villkor hufvudförening må upplösa underförening [jfr 39 § 1 mom.
under 2) i förslaget]. Alla dessa förhållanden kunna icke lämpligen
regleras i lagen, helst om man fasthåller krafvet på att denna bör
innehålla så få bestämmelser som möjligt.

För att än ytterligare möjliggöra för hufvudförening att utöfva kontroll
öfver underföreningarna torde ock böra stadgas, att därest sådant
är i hufvudförenings stadgar föreskrifvet och således bestämdt af dess
medlemmar, underföreningarna, ansökan om underförenings registrering
skall göras af styrelsen för hufvudföreningen och att i öfrigt den anmälningsskyldighet,
som enligt lagen åligger ordföranden i styrelsen för
förening, skall beträffande underförening fullgöras af ordföranden i
styrelsen för hufvudföreningen. Såframt sagda föreskrift i hufvudföreningens
stadgar skall kunna beaktas af Konungens befallningshafvande
i det län, där underföreningen har sitt säte, måste emellertid
styrelsen för hufvudföreningen hos denna myndighet göra anmälan om
föreskriften och därvid lämpligen förete stadgar för hufvudföreningen.

Om vidare i lagen stadgas, att, därest i ansökning om underförenings
registrering uppgifves, att stadgarna äro lika lydande med
stadgarna för underförening, som redan hos Konungens befallningshafvande
registrerats eller om hvars registrering ansökning gjorts —
utom beträffande firman, orten för styrelsens säte och sättet för kallelse
till föreningssammanträde — registrering må beviljas utan hinder däraf,
att stadgarna för underföreningen ej bifogats ansökning, dock under
förutsättning, att i ansökningen uppgifvas underföreningens firma,
orten för styrelsens säte och sättet för kallelse till föreningssammanträde,
att styrelsen för hufvudförening må i samma skrift göra ansökning
om registrering af flera underföreningar, att, därest i anmälan
för registering af ändring i underförenings stadgar uppgifves, att
ändringen är lika lydande med redan hos Konungens befallningshafvafvande
registrerad eller för registrering anmäld ändring af annan
underförenings stadgar, registrering må beviljas utan hinder däraf, att
vid anmälan ej fogats protokoll, som förts i ärendet, och att ordföranden
i styrelsen för hufvudförening må i samma skrift göra anmälningar
till registret beträffande flera underföreningar, torde så långt
det gärna är möjligt lättnader beträffande registreringen blifvit beredda
organisationer af nu ifrågavarande slag.

Slutligen torde några afgörande betänkligheter ej möta mot att

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

tillerkänna gällande kraft åt sådan bestämmelse i underförenings stadgar,
att för dess utträde ur hufvudföreningen erfordras samtycke af styrelsen
för hufvudföreningen. Häraf föranledes emellertid ej, att underförening,
i hvars stadgar sådan bestämmelse finnes intagen, är betagen
rätt att utan vidare upplösa sig.

I öfverensstämmelse med hvad utskottet sålunda anfört har utskottet
utarbetat särskilda bestämmelser för ifrågavarande organisationer,
hvilka bestämmelser fatt sin plats i en ny § med ofvanstående nummer.

Utskottet anser sig härigenom hafva besvarat de yrkanden, som
gjorts saväl i herrar Eklunds m. fl. och Evarnzelius’ in. fl. motioner
som ock i herrar Ektncins samt Mörtzells och Meurlings motioner, de
senare, savidt de afse ändringar i 52 § och öfvergångsbestämmelserna
i Kungl. Maj:ts förslag.

61 §.

Den i denna paragraf föreslagna ändring är en följd af utskottets
förslag beträffande 26 §.

62 § i utskottets förslag.

Herr Åkermans yrkande beträffande denna §, som motsvarar 61 §
i det kungl. förslaget, att åsidosättande af föreskrifterna i 26 § 4 mom.
eller 43 § 2 mom. icke måtte medföra straffpåföljd, har utskottet icke
kunnat biträda. Efterkommandet af föreskrifterna i dessa fall synes
nämligen utskottet vara af den vikt, att underlåtenhet därutinnan bör
beläggas med straff.

69 § i utskottets förslag.

Med anledning af de i herrar Nilsons och Bgströms motioner
gjorda erinringar beträffande denna §, som motsvarar 68 § i det kungl.
förslaget, vill utskottet erinra, att någon anmärkning mot densamma,
som är lika lydande med motsvarande af lagutskottet tillstyrkta § i
fjolårets förslag, icke gjorts från föreningshåll. Då det lär kunna förväntas,
att Kungl. Maj:t för bifall till sådana ansökningar, som omförmälas
i denna §, kommer att uppställa ungefär liknande fordringar,
som i allmänhet gälla för registrering af ideella föreningar, synes här afsedda
spörsmål lämpligen löst genom den bestämmelse, som här upptagits.

Bihang till Biksd. Prof. 1911. 7 Sami. 1 Af cl. 46 Höft. 8

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

Förslagets öfvergångsbestämmelser.

Den af utskottet härutinnan förordade ändring är endast en

följd af utskottets förslag beträffande 2 §.

Af utskottets förslag beträffande 60 § lär framgå, att utskottet
icke kunnat biträda herrar Ekmans samt Mörtzells och Meurlings yrkanden
i hithörande del. q , , , , ...

Att det i herr Åkermans motion gjorda yrkande beträdande otver gångsbestämmelserna

icke kunnat föranleda någon åtgärd från utskottets
sida följer af hvad utskottet förut anfört.

På grund af hvad utskottet anfört, får utskottet hemställa,

l:o) att Riksdagen, i anledning af ifrågavarande
proposition i förevarande del samt de i ämnet väckta
motioner, måtte för sin del antaga följande förslag
till

Lagutskottets utlåtande Nr 46-

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag:)

Lagom
ideella föreningar.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Förening, som fullföljer ett religiöst, välgörande, politiskt, socialt
vetenskapligt, konstnärligt eller sällskapligt syfte eller afser vårdande
af yrkesangelägenheter eller eljest har annat ändamål än att genom
ekonomisk verksamhet främja medlemmarnas ekonomiska intressen, må
kunna i enlighet med hvad i denna lag sägs varda registrerad såsom
ideell förening.

2 §• 2 §.

Ideell förening må icke idka Ideell förening må icke för främhandel
eller annan verksamhet, jande af medlemmarnas ekonomiska
hvarmed följer skyldighet att föra intressen idka handel eller annan
handelsböcker, eller för främjande af ekonomisk verksamhet,
medlemmarnas ekonomiska intressen
eljest idka ekonomisk verksamhet.

3 §•

Registrerad ideell förening äger förvärfva rättigheter och ikläda
sig skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet söka kära
och svara.

För föreningens förbindelser häfte allenast dess tillgångar, förfallna
men ej guldna afgifter inräknade.

gO Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

4 §•

Ideell förening, hvilken ej blifvit registrerad, kan ej förvärfva fast
egendom, ej heller inför domstol eller annan myndighet göra fordran
eller annan rättighet gällande; dock äge föreningen utsöka densamma
tillerkänd ersättning för kostnader i mål, som mot föreningen anhängiggjorts.

Handla ledamöter af oregistrerad förenings styrelse eller medlemmar
i föreningen eller andra å föreningens vägnar, svare de, som
i åtgärden eller beslut därom deltagit, för uppkommande förbindelser
såsom för annan sin gäld, en för alla och alla för en.

Om registrerade föreningar.

Om förenings bildande.

5 §•

Ideell förening skall för att kunna vinna registrering bestå af
minst fem medlemmar samt i enlighet med denna lag hafva antagit
stadgar och utsett styrelse.

Ej må den omständigheten, att föreningens medlemmar, uteslutande
eller till en del, utgöras af bolag, föreningar, kommuner eller
andra samfälligheter eller stiftelser, vara hinder mot föreningens registrering.

6 §•

Ansökning om föreningens registrering
skall göras af dess styrelse
och innehålla

försäkran, att medlemmarnas
antal är minst fem,

uppgift å styrelseledamöternas
samt, där suppleanter i styrelsen utsetts,
deras fullständiga namn äfvensom
nationalitet och hemvist,

6 §•

Ansökning om föreningens registrering
skall göras af styrelsen
eller dess ordförande och innehålla
försäkran, att medlemmarnas
antal är minst fem,

samt, där befogenhet att teckna
föreningens firma skall utöfvas allenast
af styrelsen, uppgift å styrelseledamöternas
och, om suppleanter i

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

samt, där befogenhet att teckna
föreningens firma ej skall utöfvas
allenast af styrelsen, uppgift å den
eller dem inom eller utom styrelsen,
som, hvar för sig eller gemensamt,
sådan befogenhet tillkommer.

Vid ansökningen skola fogas
två af styrelsens ordförande till
riktigheten styrkta exemplar af
föreningens stadgar

samt på enahanda sätt till riktigheten
styrkt afskrift af protokoll
vid sammanträde med föreningens
medlemmar, utvisande, att stadgarna
blifvit antagna, äfvensom af dylikt
protokoll eller annan handling,
hvaraf framgår, att styrelse blifvit
utsedd.

(Utskottets förslag:)

styrelsen utsetts, deras fullständiga
namn, nationalitet och hemvist, men
i annat fall dylik uppgift angående
den eller dem inom eller utom
styrelsen, som, hvar för sig eller
gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Vid ansökningen skola fogas
två af styrelsens ordförande till
riktigheten styrkta exemplar af
föreningens stadgar

7 §•

Föreningens stadgar skola angifva

1) föreningens benämning (firma);

2) föremålet för föreningens verksamhet;

3) den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hafva sitt säte;

4) där afgifter till föreningen, vare sig regelbundna eller på särskilt
beslut om uttaxering beroende, skola förekomma, hvad i fråga
om dem skall gälla;

5) antalet af styrelsens ledamöter och tiden för deras befattningar;

6) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

7) huru ofta ordinarie föreningssammanträde skall hållas eller
huru tiden för dess hållande skall af medlemmarna bestämmas;

8) det sätt, hvarpå kallelse skall ske till exti’a föreningssammanträde
äfvensom till ordinarie sammanträde, där ej för dess hållande
viss dag är utsatt i stadgarna, så ock den tid före sammanträde, då
föreskrifna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

[Utskottets förslag:)

Ideell förenings firma skall utmärka, att föreningen utgör en
sammanslutning af flere medlemmar (»förening», »förbund», »sällskap»,
»klubb», »gille» eller dylikt), och må ej innehålla orden »ekonomisk
förening», ej heller något, som har afseende å personlig ansvarighet för
medlemmarna eller frihet från sådan ansvarighet.

I firman må ej ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar
ett bolagsförhållande, intagas på sådant sätt, att däraf kan föranledas
det misstag, att firman innehafves af ett bolag.

Firman skall tydligt skilja sig från andra, hos samma myndighet
förut i laga ordning registrerade, ännu bestående föreningsfirmor.

Angående förbud för förening att i sin firma använda ordet bank
är särskildt stadgadt.

Om föreningsmedlems intagande och afgång.

9 §•

Ideell förening må när som helst antaga nya medlemmar, och
ankomme på styrelsen att pröfva fråga om medlems antagande. Är i
stadgarna annorlunda bestämdt, lände det till efterrättelse.

10 §.

Medlem äge att efter anmälan hos föreningen när som helst utträda
ur densamma; dock må, där enligt stadgarna de afgifter, som
må ifrågakomma, äro till beloppet begränsade, i stadgarna föreskrifvas
viss tid, högst sex månader, hvarunder medlem efter anmälan om utträde
skall kvarstå i föreningen. I stadgarna må jämväl föreskrifvas, att
anmälan om utträde skall ske skriftligen, så ock att namnunderskriften
skall vara bevittnad.

Ej må medlem uteslutas ur föreningen annorledes än stadgarna
angifva.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

{Kung!. Maj ds förslag:) (1Utskottets förslag:)

11 §•

Har medlem utträdt eller uteslutits,
vare han ändock, såframt
ej stadgarna i sådant afseende innehålla
lindrigare bestämmelser, pliktig
att erlägga därförinnan beslutad
eller i stadgarna till beloppet bestämd
afgift för löpande året. Skall
afgift gäldas mer än en gång under
året, äge föreningen ej rätt till mer
än det belopp, som efter afgången först
förfaller.

Är ej i stadgarna beloppet af de
afgifter, som må ifrågakomma, begränsadt
och fattas beslut om ny
eller förhöjd afgifts utkräfvande,
vare medlem, som ej biträdt beslutet
och som anmäler sig till utträde
inom fyra veckor från det beslutet
blef honom kunnigt, ej pliktig att
erlägga den beslutade afgiften.

Afliden medlem, galle om föreningens
rätt till afgifter hvad ofvan
stadgats i afseende å medlem, som
utträdt eller uteslutits.

Vid medlems afgång äge han eller
hans rättsinneliafvare icke, med
mindre annorlunda är bestämdt i
stadgarna, rätt att utfå någon del
af föreningens behållna tillgångar.

11 §•

År ej i stadgarna beloppet af de
afgifter, som må ifrågakomma, begränsadt
och fattas beslut om ny
eller förhöjd afgifts utkräfvande,
vare medlem, som ej biträdt beslutet
och som anmäler sig till utträde
inom fyra veckor från det beslutet
blef honom kunnigt, ej pliktig att
erlägga den beslutade afgiften.

Aflider medlem, gälle om föreningens
rätt till afgifter hvad ofvan
stadgats i afseende å medlem, som
utträdt eller uteslutits.

Vid medlems afgång äge han eller
hans rättsinnehafvare icke, med
mindre annorlunda är bestämdt i
stadgarna, rätt att utfå någon del
af föreningens behållna tillgångar.

Om användande af förenings tillgångar.

12 §.

Ideell förenings tillgångar må ej användas för ändamål, som
uppenbarligen är för föreningens verksamhet främmande; förenings -

Lagutskottets titlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

sammanträde dock obetaget att till allmännyttigt eller därmed jämförligt
ändamål använda tillgång, som i förhållande till föreningens
ställning är af ringa betydenhet.

Om styrelse och firmateckning.

13 §.

För ideell förening skall finnas
en styrelse, bestående af en eller
flere ledamöter.

Styrelsen äge i enlighet med hvad
i denna lag är stadgadt förvalta
föreningens angelägenheter. Den
äge ock bemyndiga annan vare sig
inom eller utom styrelsen att teckna
föreningens firma (firmatecknare).
Har i stadgarna eller af föreningssammanträde
gjorts inskränkning i
styrelsens rätt att utse firmatecknare,
lände den till efterrättelse.

Styrelsen väljes å föreningssammanträde;
dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att styrelsen eller
ledamot af densamma skall på annat
sätt utses.

Styrelseledamot skall vara här i
riket bosatt svensk medborgare,
där ej Konungen för viss förening
medgifver undantag.

Där ej i stadgarna blifvit annorlunda
bestämdt, må styrelseledamot,
ändå att den tid, för hvilken han
blifvit utsedd, ej gått till ända,
skiljas från uppdraget genom beslut
af den, som utsett honom.

Afgår af föreningen vald styrelseledamot,
innan den tid, för hvilken

13 §.

För ideell förening skall finnas
en styrelse, bestående af en eller
flere ledamöter.

Styrelsen väljes å föreningssammanträde;
dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att styrelsen eller
ledamot af densmma skall på annat
sätt utses.

Styrelseledamot skall vara här i
riket bosatt svensk medborgare,
där ej Konungen för viss förening
medgifver undantag.

Afgår af föreningen vald styrelseledamot,
innan den tid, för hvilken

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Majds förslag:)
han blifvit vald, gått till ända,
och finnes ej suppleant, åligger det
öfriga styrelseledamöter, såframt
styrelsen ej är beslutför med kvarstående
ledamöter eller enligt stadgarna
fulltalig styrelse alltid skall
förefinnas, att ofördröjligen föranstalta
om val af ny ledamot.

Sker ändring i styrelsens sammansättning
eller i fråga om rätten att
teckna föreningens firma, skall
styrelsens ordförande därom göra
anmälan för registrering.

(Utskottets förslag:)

han blifvit vald, gått till ända,
och finnes ej suppleant, åligger det
öfriga styrelseledamöter, såframt
styrelsen ej är beslutför med kvarstående
ledamöter eller enligt stadgarna
fulltalig styrelse alltid skall
förefinnas, att ofördröjligen föranstalta
om val af ny ledamot.

Varder, i händelse befogenhet att
teckna föreningens firma tillkommer
allenast styrelsen, dess sammansättning
ändrad, eller sker ändring i
fråga om rätten för annan än styrelsen
att teckna föreningens firma,
skall styrelsens ordförande därom
göra anmälan för registrering.

14 §.

Styrelsen äfvensom firmatecknare äge att själfva eller genom ombud
ej mindre i förhållande till tredje man handla å föreningens vägnar
än äfven inför domstolar och andra myndigheter företräda föreningen.
Inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen eller
firmatecknare, vare, i den mån ej annat följer af hvad i denna lag stadgas,
utan verkan mot tredje man, med mindre han ägt eller bort äga kännedom
om inskränkningen. Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning,
må ej registreras.

Har i stadgarna eller af föreningssammanträde eller af styrelsen
blifvit bestämdt, att rätten till firmateckning må af firmatecknare utöfvas
allenast gemensamt med annan, lände det till efterrättelse.

15 §.

Styrelsen och firmatecknare skola i sin förvaltning af föreningens
angelägenheter ställa sig till efterrättelse i stadgarna gifna föreskrifter,
så ock de föreskriftex-, som af föreningssammanträde eller, såvidt rör
firmatecknare, af styrelsen meddelas, där de ej finnas strida mot denna
lag eller föreningens stadgar.

Bihang till Eiksd. prof. 1911. 7 Sand. 1 Afd. 43 Höft. !)

66 Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

16 §.

Där ej annorlunda är bestämdt i stadgarna, vare styrelsen beslutför,
då mer än halfva antalet ledamöter äro närvarande, och galle såsom
styrelsens beslut den mening, om hvilken de flesta röstande förena sig,
men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden vid
sammanträdet. Till styrelsesammanträde skola dock, så vidt ske kan,
samtliga ledamöter kallas.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i behandling af fråga rörande
aftal mellan honom och föreningen. Ej heller må han deltaga i be-,
handling af fråga om aftal mellan föreningen och tredje man, där han
i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens.
Hvad sålunda är stadgadt äge motsvarande tillämpningbeträffande
gåfva från föreningens sida, så ock beträffande rättegång
eller annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

17 §•

Utan föreningssammanträdes bemyndigande må ej den; som äger
företräda föreningen, föryttra dess fasta egendom, med mindre föryttring
af fast egendom enligt stadgarna ingår i föremålet för föreningens
verksamhet; ej heller må han utan sådant bemyndigande med inteckning
för gäld belasta dylik egendom.

18 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för ideell förening, bör undertecknas
med föreningens firma. Vid firmateckning skola de, som teckna
firman, äfven underskrifva sina namn.

Har handlingen ej undertecknats med föreningens firma och
framgår ej af dess innehåll, att den utfärdats å föreningens vägnar,
vare de, som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara
för föreningen bindande eller ej, ansvarige för hvad genom handlingen
må hafva slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.
Samma lag vare, där i handlingen föreningen betecknats såsom vore
den ekonomisk förening.

Lagutskottets utlåtande Kr 46. 67

{Kungt. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

19 §.

^gående befogenhet för styrelseledamot och firmatecknare att
tor ioremngen mottaga stämning är stadgadt i rättegångsbalken; och
s all hvad i sådant afseende gäller äga tillämpning jämväl, då annat
meddelande skall delgifvas föreningen.

Vill styrelsen kära till föreningen, kalle styrelsen föreningens
medlemmar till sammanträde för val af ombud att i den tvist föra
föreningens talan. Stämning skall anses delgifven, då den blifvit föredragen
å sammanträdet.

20 §.

Styrelseledamöter, som genom
att öfverträda denna lag eller föreningens
stadgar eller eljest uppsåtligen
eller af vårdslöshet tillskynda
föreningen skada, svare för skadan,
en för alla och alla för en.

Angående styrelseledamöters
skadeståndsansvar gentemot tredje
man stadgas i 64 §.

20 §.

Angående styrelseledamöters
skadeståndsansvar gentemot tredje
man stadgas i 65 §.

21 §.

Hvad i denna lag finnes stadgadt om styrelseledamot äge motsvarande
tillämpning å suppleant i styrelsen.

,.^ar suppleant utöfvat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats utan

verkan mot en hvar, som ej visas hafva ägt kännedom därom

Bestämmelse rörande den förutsättning, under hvilken suppleant
agei utöfva styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.

Om revision.

22 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola för hvarje
ar eller for annan tid, som må vara bestämd i stadgarna, granskas af

Lagutskottets utlåtande Nr 46-

(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

eu eller flere revisorer, utsedda å föreningssaminanträde eller på annat

i stadgarna angifvet sätt. . . . ■.

Till revisor må ej utses den, som är i iörenmgens eller styrelseledamots
tjänst. . ... i i.

j)en tid för hvilken revisor å föremngssammantrade utses, ma

ej uto-å före nästa ordinarie sammanträde. Revisor må, ändå att den
tid, för hvilken han blifvit utsedd, ej gått till ända, skiljas från uppdraget
genom beslut af den, som utsett honom.

Afgår af föreningen vald revisor, innan den tid, for hvilken han
blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger det styrelsen
att ofördröjligen föranstalta om val af ny revisor.

i o

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera
föreningens kassa och öfriga tillgångar samt granska föreningens alla
böcker, räkenskaper och andra handlingar; och ma af revisoi begärd
upplysning angående förvaltningen ej af styrelsen forvagras

Vid fullgörande af sitt uppdrag hafva revisorerna att stalla sig
till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af föreningen meddelas
och ej afse inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest
strida mot lag eller författning eller mot föreningens stadgar.

Revisorerna skola öfver granskningen afgifva en af dem underskrifven
berättelse, som, efter det styrelsen lämnats tillfälle att taga
del af densamma, delgifves föreningens medlemmar genom framlagganc e
å föreningssaminanträde eller, där frågan om ansvarsfrihet ^at styrelsen
enligt stadgarna skall afgöras genom allmän omröstning, pa annat satt,

som i stadgarna angifves. , n

Angående revisorers befogenhet att påfordra sammankallande al

extra föreningssaminanträde stadgas i 28 §.

24 §.

Hafva revisorer i sin berättelse eller annan handling, som framlänges
å föreningssammanträde eller annorledes delgifves medlemmarna,
mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen underlåtit
att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som af dem
granskats, eller vid fullgörandet af sitt uppdrag visat vårdslöshet,
vare de, som låtit sådant komma sig till last, föreningen ansvariga for
all däraf uppkommande skada, en för alla och alla för en.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(.Katigt. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

Om föreningssammanträde.

25 §.

Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhatvandet af föreningens
angelägenheter utöfvas å föreningssammanträde. Dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att ärende, som eljest skolat å föreningssammanträde
handläggas, må afgöras genom allmän omröstning bland medlemmarna
eller, där föreningen består af andra föreningar, bland medlemmarna
i dessa; och gälle i ty fall om sådan omröstning i tillämpliga
delar hvad i denna lag stadgas om föreningssammanträde.

Ej må någon själf eller genom ombud eller såsom ombud för
annan deltaga i behandling af fråga rörande aftal mellan honom och
föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling af fråga om aftal
mellan föreningen och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt
intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Hvad sålunda
stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande gåfva från föreningens
sida, så ock beträffande rättegång eller annan talan mot honom eller
tredje man. Styrelseledamot må ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet
för förvaltningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig, eller i val af revisor.

26 §.

A föreningssammanträde må
ärende, som ej blifvit i kallelsen till
sammanträdet angifvet eller, där enligt
stadgarna sådan kallelse ej erfordras,
medlemmarna meddeladt efter
tg om kallelse till extra sammanträde
är föreskrifvet, ej till afgörande företagas,
såframt det ej enligt stadgarna
skall förekomma å sammanträdet eller
omedelbart föranledes af ärende, som
där skall afgöras; dock att ärende,
som ej afser ändring af stadgarna
eller ny eller förhöjd afgifts utkräfvande
eller föreningens trädande i
likvidation, jämväl må till afgörande

26 §.

A föreningssammanträde må
ärende, som afser ändring af stadgarna
eller ny eller förhöjd afgifts
utkräfvande eller medlems uteslutning
eller föreningens trädande i likvidation,
icke till afgörande företagas,
därest det icke blifvit i kallelsen till
sammanträdet angifvet eller på annat
sätt, som i stadgarna bestämmes, medlemmarna
meddeladt.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:)
företagas, såframt minst två tredjedelar
af de närvarande äro därom ense.

Hafva de ärenden, som skola
företagas till behandling å föreningssammanträde,
hlifvit medlemmarna
särskildt meddelade på sätt och tid
före sammanträde, som i stadgarna
angifvas, vare så gillt, som om ärendena
varit upptagna i kallelsen till
sammanträdet.

Hvad i 1 mom. är stadgadt afser
icke sådant sammanträde, som
i 31 § omförmäles, ej heller sammanträde
i förening, hvars röstberättigade
medlemmar uteslutande
utgöras af föreningar eller andra
samfälligheter.

Öfver beslut, som å föreningssammanträde
eller annorledes af
föreningen fattas, skall genom styrelsens
försorg föras protokoll. Protokollet
skall hållas föreningsmedlem
tillgängligt senast en vecka efter därom
framställd begäran; dock att
skyldighet att tillhandahålla protokollet
ej inträder tidigare än fyra
veckor från föreningsbeslutets dag.
Skall enligt stadgarna protokollet vara
att tillgå tidigare än nu sagts, lände
det till efterrättelse.

(Utskottets förslag:)

Öfver beslut, som å föreningssammanträde
eller annorledes af
föreningen fattas, skall genom styrelsens
försorg föras protokoll.

§•

Jämte hvad i 25, 26 och 34 §§ är stadgadt om utöfvande af
rösträtt och fattande af föreningsbeslut galle, där ej annorlunda finnes
bestämdt i stadgarna:

att hvarje medlem* äger deltaga i handhafvandet af föreningens
angelägenheter;

att hvarje medlem äger en röst;

att medlem icke är berättigad att öfverlåta sin rösträtt på annan;

Lagutskottets utlutande Nr 46. 71

JK„gl. .1Wto för,la,:) (Utskotta, ,er,lag:)

flesta ar«Zmaf^ÄS beSlUt «“« ^

att vid lika röstetal, val afgöres genom lottning men i andra
frågor den mening gäller, som biträdes af ordföranden
B ,1 S:a2gama ma bestämmas, att frånvarande medlem må i visst
tmnstyrels°en.a ““ & sammanträde genom röstsedels insändande

28 §.

«uÄni8iitr*plis‘’kalla *"■*-*-“ ■“*-

Tn0(1 Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftlio-en
ed angifvande af skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra
forenmgssammanträde att hållas så snart det med iakttagande^ JS?
sknfven kallelsetid ta, ske. Efterkommer sÄ ej S en vec£

Ifo e,''PsamuSa reTlsorema fSrentogssammanträde.

ro ej samtliga revisorer ense om sammanträdes utlysande sälle den
mening, hvarom de flesta förena sig, eller vid lika röstetal deras
mening, som anse extra sammanträde ej böra hållas

Ä eUW de‘ antal, som

medlemmar1 t U 1 foreskrifveu ordning kalla föreningens

mediemmai till ordinarie sammanträde, eller har styrelsen ei senast

tva veckor efter påfordran, hvarom i 28 § 3 inom är L X
sammanträde att hållas så snart det med iakttagande af föreskrift
kallelsetid kan ske, har magistrat eller kronofogde i orten att på
anmälan af föreningsmedlem ofördröjligen utlysa sammanträde. ^

30 §.

stoll ‘f foi’eningssa™mantl''äde, där revisorernas berättelse framläffffes
skall frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid
berättelsen omfattar företagas till afgörande.

72 Lagutskottets utlåtande Nr 46.

{K»,!. Maj:U fSrOag:) (VMM, f*«ter) _

Frigon om ansvarsfrihets beviljande må uppskjutas till afgörande
vid nytt sammanträde.

31 §

I ideell förenings stadgar må bestämmas, f £

ssr Är rar^r^ÄfL.

ningssammanträde ansedt.

Om talan mot styrelse eller revisorer.

32 §.

Yårder talan å styrelsens förvaltning under den tid revisorernas
berättelse omfattar ej anställd inom ett år från det berättelsen delgafs
föreningens medlemmar på sätt, som i 23 § 3 inom. sags, vare sa ansedt,

som om ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad. o „ , , .

Utan hinder däraf. att ansvarsfrihet beviljats, ma sådan talan a
förvaltningen som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig
handtug kina mot honom anstållas, dår ej anevarrfnheten öppen harlio-en

HifsGtjt» äfven den _

revisorer må, sedan två år förfutit från det revernas

berättelse delgafs föreningens medlemmar pa satt, som 1 23 § Smöra,
sägs, talan enligt 24 § ej anställas, utan sa ar, att talan grunda
därpå, att brottslig handling blifvit begången.

33 §.

Afträdes föreningens egendom till konkurs, som börjar inom två
år från det revisorernas berättelse delgafs föreningens medlemmar pa
sätt som i 23 § 3 mom sägs, äge konkursboet att anställa klander a
förvaltningen för den tid berättelsen afser, ändå att ansvarsfrihet blif\
styrelsen beviljad, äfvensom att mot revisorerna anstalta sådan talan,

S°m Tah^lvarom ofvan i denna paragraf sägs skall a^ängiggöras
inom en månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande
af föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången af d
tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(''Katigt. Maj:ts förslag:)

(Utskottetsrförslag:)

Om ändring af förenings stadgar och visst annat fall, då särskild
röstpluralitet för fattande af föreningsbeslut erfordras.

34 §.

Beslut afseende ändring af ideell
förenings stadgar i fråga om rätt
för afgående medlem att utfå del
af föreningens tillgångar eller om
medlemmarnas rätt till behållna tillgångar
vid föreningens upplösning,
vare ej giltigt, med mindre beslutet
biträdts af samtliga röstande.

För giltighet af beslut om annan
ändring af stadgarna eller af
beslut om föreningens trädande i
likvidation af annan anledning än
i 39 § 1 mom. under 1) eller 2)
sägs erfordras, att beslutet biträdts
af minst två tredjedelar af de röstande.

Är för giltighet af beslut, hvarom
ofvan är sagdt, något ytterligare
villkor bestämdt i stadgarna, lände
ock det till efterrättelse.

Har i stadgarna intagits bestämmelse,
enligt hvilken annan bestämmelse
ej må ändras, utan att
Konungen därtill lämnat medgifvande,
må ej heller den förra beBihang
till Iliksd. prat. 1011. 7 Samt.

34 §.

År för giltighet af beslut, hvarom
ofvan är sagdt, något ytterligare
villkor bestämdt i stadgarna, lände
ock det till efterrättelse.

Skall enligt stadgarna för förening,
som är medlem i annan förening,
viss bestämmelse i sistnämnda
förenings stadgar lända till efterrättelse,
och ändras den bestämmelse,
galle ändringen jämväl för förstnämnda
förening.

Har i stadgarna intagits bestämmelse,
enligt hvilken annan bestämmelse
ej må ändras, utan att
Konungen därtill lämnat medgifvande,
må ej heller den förra be1
Afd. 43 Höft. 10

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kung!. Kaj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

stämmelsen utan Konungens med- stämmelsen utan Konungens medgifvande
ändras. gifvande ändras.

35 §.

Beslut om ändring af stadgarna skall af styrelsens ordförande
anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet, innan registrering
skett. Vid anmälan fogas, i två exemplar, af ordföranden styrkt
afskrift af protokoll, som förts i ärendet.

Beslut om sådan ändring af stadgarna, att förpliktelse för medlemmarna
att erlägga afgifter till föreningen införes eller ökas, må ej
tillämpas mot medlem, som icke bidragit till beslutet och som anmäler
sig till utträde ur föreningen inom fyra veckor från det beslutet blef
honom kunnigt.

Om klander af förening sbeslut.

36 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem, att
föreningsbeslut icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider
mot denna lag eller föreningens stadgar, äge därå tala genom stämning
å föreningen inom två månader från beslutets dag. Försummas det,
vare rätt till klandertalan mot beslutet förlorad.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag, som i 19 §
2 mom. sägs; dock skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om
det där omförmälda sammanträdet blifvit inom ofvan i denna paragraf
stadgad tid utlyst att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven
kallelsetid kan ske.

Har klandertalan anhängiggjorts, äge domstolen, när skäl därtill
förekommer, att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att
klandrade beslutet ej må verkställas. Om förordnandet skall, där
klandrade beslutet är af beskaffenhet, att det bör registreras, underrättelse
ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg afsändas
för registrering.

Domstols utslag, hvarigenom föreningsbeslut upphäfts eller ändrats,
galle jämväl för de föreningsmedlemmar, som ej instämt klandertalan.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj ds förslag:)

(Utskottets förslag:)

Om likvidation och upplösning.

37 §.

Finnes ideell förenings verksamhet vara lagstridig eller uppenbart
osedlig, äge rätten, på ansökning af ombud, som justitiekansler! eller
Konungens befallningshafvande förordnar att sådan talan utföra, förklara
föreningen skyldig att träda i likvidation; och förordne rätten i
sådant fall en eller flere likvidatorer att verkställa likvidationen.

38 §.

Saknar ideell förening Ull registret
anmäld, behörig styrelse, vare föreningsmedlem
eller borgenär, så ock
en hvar annan, hvars rätt kan vara
beroende däraf, att någon finnes,
som äger företräda föreningen, berättigad
att hos rätten eller domaren
göra ansökning, att föreningen må
förklaras skyldig att träda i likvidation.
Kungörelse om ansökningen
med uppgift om tiden, när densamma
kommer att pröfvas af rätten,
skall af rätten eller domaren utfärdas
och minst tre månader före
nämnda tid införas i allmänna tidningarna,
så ock i tidning inom
orten. Rätten eller domaren äge
ock, där så äskas, förordna en eller
flere syssloman att emellertid taga
föreningens egendom under vård
och bevaka dess angelägenheter.
Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta
förhållandet fortfar, förklare
rätten, att föreningen skall träda
i likvidation, och förordne en eller

38 §.

Saknar ideell förening behörig styrelse,
eller finnes icke till registret
anmäld någon, som äger teckna föreningens
firma, vare föreningsmedlem
eller borgenär, så ock eu hvar
annan, hvars rätt kan vara beroende
däraf, att någon finnes, som
äger företräda föreningen, berättigad
att hos rätten eller domaren
göra ansökning, att föreningen må
förklaras skyldig att träda i likvidation.
Kungörelse om ansökningen
med uppgift om tiden, när densamma
kommer att pröfvas af rätten,
skall af rätten eller domaren''tutfärdas
och minst tre månader före
nämnda tid införas i allmänna tidningarna,
så ; ock i tidning inom
orten. Rätten eller domaren äge
ock, där så äskas, förordna en eller
flere sysslomän att emellertid taga
föreningens egendom under vård
och bevaka dess angelägenheter.
Styrkes på utsätta'''' tiden, att anmärkta
förhållandet fortfar, förklare

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

flere likvidatorer att verkställa densamma.

Om förordnande af syssloman
skall underrättelse ofördröjligen
genom rättens eller domarens försorg
afsändas för registrering.

(Utskottets förslag:)

rätten, att föreningen skall träda
i likvidation, och förordne eu eller
flere likvidatorer att verkställa densamma.

Om förordnande af syssloman
skall underrättelse ofördröjligen
genom, rättens eller domarens försorg
afsändas för registrering.

39 §•

Ideell förening skall ock träda i likvidation,

1) då antalet föreningsmedlemmar nedgått under fem och tillräckligt
antal medlemmar ej inträdt inom tre månader;

2) då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse i
stadgarna föreningen skall upphöra med sin verksamhet.

I dessa fall äfvensom då föreningen beslutit att träda i likvidation,
skall likvidation verkställas af styrelsens ledamöter såsom likvidatorer,
där ej till följd af stadgarnas bestämmelse eller föreningens beslut en
eller flere särskilda likvidatorer utses.

40 §.

Träder föreningen ej i likvidation, ehuru sådant förhållande inträffat,
som jämlikt bestämmelsen i 39 § 1 mom. under 1) påkallar
likvidation, svare de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut
om fortsättande af föreningens verksamhet eller handla å dess
vägnar, för uppkommande förbindelser, en för alla och alla för en,
såsom för egen skuld.

41 §.

Finnes ideell förening, som enligt anmälan till registret brådt i
likvidation, sedermera sakna till registret anmälda, behöriga likvidatorer,
vare föreningsmedlem eller borgenär, så ock en hvar annan,
hvars rätt kan vara beroende däraf, att någon finnes, som äger företräda
föreningen, berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning
om utseende af likvidatorer; och skall i öfrigt hvad i 38 § är
stadgadt i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

42 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare, där
ej Konungen för viss förening medgifver undantag.

Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen
blifvit afslutad, men må när som helst återkallas af den, som meddelat
uppdraget.

Afgår likvidator, innan han fullgjort sitt uppdrag, och finnes ej
suppleant, åligger det öfriga likvidatorer att ofördröjligen föranstalta
om utseende af ny likvidator.

43 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att
föreningen trädt i likvidation, och därvid meddela uppgift å dem, som
äga verkställa likvidationen och teckna föreningens firma.

Afgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker
ändring i fråga om rätten att teckna föreningens firma, skall ock därom
anmälan för registrering ofördröjligen göras af likvidatorerna.

44 §.

Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka årsstämning å föreningens
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och
skulder.

I den mån sådant erfordras för likvidationens verkställande och
så snart det utan uppenbar skada kan ske, skall föreningens egendom
förvandlas i penningar.

45 §.

Likvidatorerna äge ej utan särskildt, af föreningen erhållet bemyndigande
afyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning
å offentlig auktion. Hafva likvidatorerna förordnats enligt 37 §,
må ej heller lös egendom utan föreningens särskilda bemyndigande af
dem försäljas på annat sätt än nu är sagdt; och må, innan beslutet
om förordnandet vunnit laga kraft, likvidatorerna ej utan föreningens
samtycke vidtaga några likvidationsåtgärder utan allenast taga föreningens
egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

I öfrigt skall om likvidatorers befogenhet att företräda föreningen
och om deras rättigheter, så ock om deras skyldigheter gälla i tilllämpliga
delar hvad angående styrelse eller styrelseledamot i denna lag
är stadgadt; dock att hvad i 15 § är stadgadt ej skall äga tillämpning
å likvidatorer, som förordnats enligt 37 §.

46 §.

Under likvidation skall föreningens firma tecknas med tillägg af
orden »i likvidation».

I öfrigt skall hvad i 18 § finnes föreskrifvet i fråga om underskrifvande
af handling, som å föreningens vägnar utfärdas, äga motsvarande
tillämpning under föreningens likvidation.

Har under handlingen ej föreningens firma tecknats på sätt, som
ofvan i 1 mom. sägs, och framgår ej af handlingens innehåll såväl,
att den utfärdats å föreningens vägnar, som ock att föreningen är i
likvidation, vare de, som underskrifvit handlingen, ehvad densamma
pröfvas vara för föreningen bindande eller ej, ansvarige för hvad genom
handlingen må hafva slutits, en för alla och alla för en, såsom för
egen skuld.

Hvad i 18 § 2 mom. 2 punkten är stadgadt skall gälla jämväl
i afseende å handling, som under föreningens likvidation å dess vägnar
utfärdas.

47 §.

Sedan den i årsstämningen utsatta inställelsedag är förbi och all
veterlig gäld blifvit betald, skola föreningens tillgångar skiftas mellan
medlemmarna eller öfverlämnas till den, som på grund af stadgarna
eller medlemmarnas beslut må vara berättigad att öfvertaga tillgångarna.
Är någon del af gälden tvistig eller ej förfallen och kan förty eller
af annan orsak betalning ej ske, skola till samma gälds, betalning
erforderliga medel innehållas och med återstoden så förfaras, som nyss
sagts.

Ej må annorledes än nu är sagdt skifte äga rum eller föreningens
tillgångar öfverlämnas till den därtill berättigade. / Sker det eller befinnas
innehållna medel ej lämna tillgång till gälds betalning, vare i
händelse af föreningens oförmåga att fullgöra sina förbindelser den,
som något uppburit, skyldig att återbära hvad han bekommit.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Ktmgl. Maj ds förslag:)

(Utskottets förslag:)

48 §.

Föreningens behållna tillgångar skola användas till ett med föreningens
syfte förenligt ändamål, som å föreningssammanträde bestämmes.

Har i stadgarna angifvits visst ändamål, hvartill behållna tillgångar
skola användas, lände det till efterrättelse.

49 §.

Sedan likvidatorerua fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart ske
kan, å föreningssammanträde framlägga redovisning för sin förvaltning.

Då redovisningen framlagts, anses föreningen upplöst; och skola
likvidatorerna ofördröjligen därom göra anmälan för registrering. Vid
anmälan skall fogas bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.

50 §.

Atnöjes föreningsmedlem ej med likvidatorernas redovisning, skall
han genom stämning anhängiggöra sin talan hos domstol inom ett år
från den dag, då redovisningen framlades å föreningssammanträde.
Försummas det, hafve han förlorat sin talan.

51 §.

Afträdes ideell förenings egendom till konkurs, skall underrättelse
om den offentliga stämningen samtidigt med kungörelsen därom genom
rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär af
styrelsen eller, där vid konkursens början syssloman enligt 38 § eller
likvidatorer varit utsedda, af dessa. Under konkursens fortgång må
dock i behörig ordning kunna utses styrelse i stället för syssloman,
som förordnats enligt nämnda paragraf, äfvensom utses nya styrelseledamöter
eller nya likvidatorer.

80 Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Mujds förslag:) (Utskottets förslag:)

Om registrering.

52 §.

Hos Konungens befallningshafvande
skall föras föreningsregister
för inskrifning af de uppgifter,
Indika enligt denna lag skola för
registrering anmälas, eller hvilkas
intagande i registret eljest är eller
varder föreskrifvet.

Anmälan till registret skall göras
skriftligen. Aflämnas anmälan genom
ombud, eller insändes den med posten,
skall underskriften vara af vittnen
styrkt.

Anmälningsskrifter med därvid
fogade handlingar skola, särskildt
för hvarje förening, förvaras såsom
bilagor till registret.

52 §.

Hos Konungens befallningshafvande
skall föras föreningsregister
för inskrifning af de uppgifter,
hvilka enligt denna lag skola för
registrering anmälas, eller hvilkas
intagande i registret eljest är eller
varder föreskrifvet.

Anmälan till registret skall göras
skriftligen.

Anmälningsskrifter med därvid
fogade handlingar skola, särskildt
för hvarje förening, förvaras såsom
bilagor till registret.

53 §.

Har den anmälande icke iakttagit de föreskrifter, som finnas för
hvarje särskildt fall stadgade, eller pröfvas föreningens stadgar eller
beslut, som anmäles för registrering, icke hafva tillkommit i föreskrifven
ordning, eller ej stå i öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna
lag, eller åsyfta lagstridig eller uppenbart osedlig verksamhet eller eljest
strida mot lag eller författning, skall registrering vägras. Samma lag
vare, där beslut om sådan ändring af stadgarna, att styrelsens säte skall
Hyttas från ett län till ett annat, för registrering anmäles och Konungens
befallningshafvande i det senare länet på förfrågan meddelar, att föreningens
firma jämlikt stadgandet i 8 § 3 mom. utgör hinder för föreningens
upptagande i detta läns föreningsregister.

Yägras registrering, skall Konungens befallningshafvande ofördröjligen
hålla sökanden till hända eller, om han uppgifva postadress,
till honom med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse om
beslutet med skälen därför.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Är sökanden missnöjd med beslutet, äge lian att, vid talans förlust,
innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag däröfver anföra
besvär lios Konungen.

54 §.

Beviljas ideell förenings registrering,
läte Konungens befallningshafvande
i registret införa

1) dagen för stadgarnas antagande
;

2) föreningens firma;

3) föremålet för föreningens verksamhet; 4)

den ort, där styrelsen har sitt
säte;

5) hvarje styrelseledamots och suppleants
samt, där eljest någon, ensam
eller gemensamt med annan, är berättigad
att teckna föreningens firma,
dennes fullständiga namn och hemvist; 6)

där befogenhet att teckna firman
ej skall utöfras allenast af styrelseny
hvilken eller hvilka, hvar för sig eller
gemensamt, sådan befogenhet tillkommer; 7)

det sätt, hvarpå kallelse till
föreningssammanträde skall ske,
äfvensom den tid före sammanträde,
då föreskrifna kallelseåtgärder
senast skola vara vidtagna, så ock,
där viss dag för hållande af ordinarie
sammanträde är i stadgarna
bestämd, uppgift om den dagen.

Det ena exemplaret af stadgarna
skall förses med bevis om registreringen
och återställas till sökanden.

Bihang till IU/csd. prof. 1911.

54 §.

Beviljas ideell förenings registrering,
läte Konungens befallningshafvande
i registret införa

1) dagen för stadgarnas antagande
;

2) föreningens firma;

3) föremålet för föreningens verksamhet
;

4) den ort, där styrelsen har sitt
säte;

5) hvilken eller hvilka, livar för sig
eller gemensamt, åro berättigade att
teckna föreningens firma;

6) det sätt, hvarpå kallelse till
föreningssammanträde skall ske,
äfvensom den tid före sammanträde,
då föreskrifna kallelseåtgärder
senast skola vara vidtagna, så ock,
där viss dag för hållande af ordinarie
sammanträde är i stadgarna
bestämd, uppgift om den dagen.

Det ena exemplaret af stadgarna
skall förses med bevis om registreringen
och återställas till sökanden.

7 Sand. 1 Afd. 43 Höft.

82 Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

55 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret
skett, skall den ändring, där registrering beviljas, anmärkas i registret,

Registreras ändring af förenings stadgar, skall ena exemplaret af
det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden
återställas försedt med bevis om registreringen.

Sker ändring af förenings firma, skall ny fullständig inskrifning
i registret göras»

Beslutar förening, att styrelsens säte skall flyttas från ett län till
ett annat, har Konungens befallningshafvande, sedan beslutet härom
registrerats, att afföra föreningen ur registret och, för föreningens
registrering i det senare länet, till Konungens befallningshafvande därstädes
öfversända utdrag af registret med dithörande bilagor.

56 §.

Närmare föreskrifter om registrets förande meddelas af Konungen.

57 §.

Företer ideell förenings registrerade
firma likhet med en i handelsregister,
föreningsregister eller aktiebolagsregistret
tidigare införd firma,
och lider därigenom innehafvaren
af sistnämnda firma förfång, äge
domstol på talan af denne förbjuda
föreningen att efter viss tid använda
förstnämnda firma äfvensom ålägga
föreningen det skadestånd, som
pröfvas skäligt.

57 §.

Utmärker ideell förenings registrerade
firma, att föreningen är medlem
i annan ideell förening, och är sådant
medlemskap ej för handen, äge dom -

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:is förslag:)

Menar någon eljest, att eu i registret
verkställd inskrifning länder
honom till förfång, må talan om
registreringens upphäfvande samt
om skadestånd föras vid domstol.

(Utskottets förslag:)

stol på talan af sistnämnda förening
förbjuda förstnämnda förening att
efter viss tid använda sagda firma.

Menar någon eljest, att en i registret
verkställd inskrifning länder
honom till förfång, må talan om
registreringens upphäfvande samt
om skadestånd föras vid domstol.

58 §.

Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklarad^ att en i
registret gjord inskrifning ej bort ske, eller att beslut, som registrerats,
är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, hvarom inskrifning skett,
ej föreligger, skall på begäran af någondera parten anteckning därom
göras i registret.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om förenings konkurs,
af öfverrätt förklaradt, att offentlig stämning ej bort utfärdas, skall
anteckningen på därom gjord ansökning afföras ur registret.

59 §.

Mot den, som inhämtat kännedom om hvad registret beträffande
visst förhållande innehåller å den tid, hvarom fråga är, kan ändring i
samma förhållande icke med laga verkan åberopas, med mindre han
visas hafva ägt vetskap om ändringen.

Bestämmelser afseende visst fall,
då föreningar äro medlemmar i
annan förening.

60 §.

Utmärker ideell förenings firma, att
föreningen är medlem i annan ideell
förening, gälle om sådan underför -

Lagutskottets utlåtande Nr 46-

(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

aning och hufvudförening följande särskilda
bestämmelser.

1) Underförening må ej registreras,
utan så är, att styrelsen för hufvudföreningen
därtill lämnat medgifvande.

2) År i Imf vudföreningens stadgar
bestämdt, att ansökan om underförenings
registrering skall göras af hufvudförening
ens styrelse eller dess ordförande
och att den anmälningsskyldig -het, som enligt denna lag åligger ordföranden
i styrelsen för förening, skall
beträffande underförening fillgöras af
ordföranden i styrelsen för hufvudförening
en, lände denföreskrift till efterrättelse;
dock åligger styrelsen för hufvudföreningen,
såframt sagda föreskrift
skall af Konungens befallningshafvande
i det län, där underförening har sitt
säte, beaktas, att hos denna myndighet
om föreskriften göra anmälan med bifogande
af stadgar för hufvudförening
en.

3) Uppgifves i ansökning om underförenings
registrering, att stadgarna
äro lika lydande med stadgarna för
under för ening, som redan hos Konungens
befallningshafvande registrerats
eller om hvars registrering ansökning
gjorts, utom beträffande firman, orten
för styrelsens säte och sättet för kallelse
till föreningssammanträde, må registrering
beviljas utan hinder däraf,
att stadgarna för underföreningen ej
bifogats ansökningen; dock skall i ansökningen
i ty fall uppgifvas underföreningens
firma, orten för styrelsens
säte och sättet för kallelse till föreningssammanträde.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Hufvudföreningens styrelse eller
dess ordförande må i samma skrift
göra ansökan om registrering af flera
underföreningar.

4) Uppgifves i anmälan för registrering
af ändring i underförenings
stadgar, att ändringen är lika lydande
med viss redan hos Konungens befallningshafvande
registrerad eller för
registrering anmäld ändring af annan
underförenings stadgar, må registrering
beviljas utan hinder däraf att
vid anmälan ej fogats protokoll, som
förts i ärendet.

Ordföranden i styrelsen för hufvudförening
må i samma skrift göra
anmälningar till registret beträffande
flera underföreningar.

5) År i under förenings stadgar
bestämdt, att den icke må utträda
ur hufvudför eningen med, mindre
styrelsen för hufvudföreningen därtill
lämnat medgifvande, lände den
bestämmelse till efterrättelse.

Straffbestämmelser.

dO §. (il §.

Med böter från och med tjugofem till och med fem hundra kronor
straffes

1) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan till registrering
mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller likvidator, där han mot bättre vetande i
handling, som framlägges å föreningssammanträde eller annorledes delgifves
medlemmarna, rörande föreningens angelägenheter meddelar oriktig
uppgift;

3) revisor, där han i berättelse eller annan handling, som framlägges
å föreningssammanträde eller annorledes delgifves medlemmarna,
mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift rörande föreningens ange -

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

lägenheter eller uppsåtligen underlåter att göra anmärkning mot dylik
uppgift i handling, som af honom granskats.

Ej må straff, som ofvan är stadgadt, tillämpas, där förseelsen
enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

61 §.

Åsidosättes föreskrift, som i 23
§ 1 mom. eller 26 § 4 mom. är meddelad,

straffes den försumlige med böter
från och med fem till och med ett
hundra kronor.

Samma lag vare

om likvidator, som ej fullgör
hvad honom enligt 43 § eller 49 §
2 mom. åligger.

Förseelse mot 23 § 1 mom. eller
26 § 4 mom. må åtalas allenast af
målsägande; och skall härvid såsom
målsägande anses såväl föreningen
som hvarje medlem däri.

62 §.

Åsidosättes föreskrift, som i 23
§ 1 mom. eller 26 § 3 mom. är meddelad,

straffes den försumlige med böter
från och med fem till och med ett
hundra kronor.

Samma lag vare

om likvidator, som ej fullgör
hvad honom enligt 43 § eller 49 §
2 mom. åligger.

Förseelse mot 23 § 1 mom. eller
26 § 3 mom. må åtalas allenast af
målsägande; och skall härvid såsom
målsägande anses såväl föreningen
som hvarje medlem däri.

63 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna
strafflagen.

Särskilda bestämmelser.

63 §. 64 §.

Har förening blifvit enligt lagen om ekonomiska föreningar registrerad
såsom ekonomisk förening, utgöre den omständigheten ej hinder
för föreningen att, såframt härför erforderlig ändring af stadgarna
vidtages, i stället i enlighet med denna lag vinna registrering såsom
ideell förening; dock att beslutet om ändring af stadgarna ej må gå i
verkställighet förr än ett år förflutit från det beslutet antecknades i
registret för ekonomiska föreningar.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Angående rätt för ideell förening att vinna registrering såsom
ekonomisk förening är stadgadt i lagen om ekonomiska föreningar.

64 §■ 65 §.

Föreningsmedlemmar, som genom att öfverträda denna lag eller
föreningens stadgar tillskynda föreningen skada, svare för skadan, en
för alla och alla för en.

Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller föreningsmedlemmar
denna lag eller föreningens stadgar och tillskyndas tredje man därigenom
skada, vare de, som låtit sådant komma sig till last, ansvarige för
skadan, eu för alla och alla för en.

65 §. 66 §.

Förening vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag
stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt
stadgarna har sitt säte.

66 §. 67 §.

Försummelse att eldigt bestämmelse i denna lag göra anmälan
för registrering skall åtalas vid allmän underrätt i den ort, där föreningens
styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

67 §. 68 §.

Innehålla ideell förenings stadgar förbehåll, att tvister mellan
föreningen och styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem skola
hänskjutas till afgörande af en eller flere skiljemän, äge det förbehåll
samma verkan, som tillkommer skiljeavtal; och gälle om påkallande af
förbehållets tillämpning hvad om stämning i denna lag finnes
stadgadt.

88 Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kmgl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Om undantag från lagens tillämplighetsområde.

68 §. 69 §.

Därest ideell förening, som äger bestånd, då denna lag träder i
kraft, och håller sina stadgar hemliga, vill utan iakttagande af föreskrifterna
i denna lag vinna förmåga att såsom registrerad ideell förening
förvärfva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt inför domstol
och annan myndighet söka, kära och svara, göre därom ansökning
hos Konungen.

69 §. ro §.

Hvad i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning å

1) af främmande kristna eller mosaiska trosbekännare bildade
församlingar, som äga rätt till offentlig religionsöfning;

2) nationsföreningar eller med dem likställda föreningar vid rikets
universitet eller högskolor eller sammanslutningar af sådana föreningar;

3) föreningar, hvilkas stadgar blifvit af Konungen stadfästade,
innan denna lag träder i kraft.

Ej heller göres genom denna lag ändring i hvad om föreningar
för visst ändamål eljest är i lag eller författning särskilt stadgadt.

Denna lag skall träda i kraft
den 1 januari 1912; dock skall
med afseende å ideell förening,
som då äger bestånd, det i 2 §
meddelade förbudet mot idkande af
handel eller annan verksamhet, hvarmed
följer skyldighet att föra liandelslöcker,
äfvensom hvad 4 § innehåller

Denna lag skall träda i kraft
den 1 januari 1912; dock skall
med afseende å ideell förening,
som då äger bestånd, hvad 4 § innehåller
därom, att fordran eller annan
rättighet ej må af oregistrerad
förening hos domstol eller annan
myndighet göras gällande, ej äga

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj ds förslag:)
därom, att fordran eller annan
rättighet ej må af oregistrerad
förening hos domstol eller annan
myndighet göras gällande, ej äga
tillämpning förr än tre år förflutit
från lagens trädande i kraft. Efter
nämnda tre års förlopp må ej heller
rättighet, som uppkommit dessförinnan,
vid domstol eller annan
myndighet göras gällande af sådan
förening, såframt den ej blifvit
registrerad.

I fråga om förening, som nyss
nämnts, vare den omständighet, att
protokoll vid sammanträde med
föreningens medlemmar, utvisande,
att stadgarna blifvit antagna, icke
kan företes, eller att i stadgarna
saknas bestämmelse rörande ämne,
hvarom förmäles i 7 § under 3)
eller 8), ej hinder för föreningens
registrering; dock galle i fråga om
sådan förening,

1) i fall omförmälda protokoll
saknas, att de vid ansökningen om
föreningens registrering fogade
exemplaren af stadgarna skola vara
försedda med anteckning om dagen
för deras antagande, där denna kan
uppgifvas;

2) om stadgarna ej angifva orten
för styrelsens säte, att styrelsen skall
i ansökningen om föreningens registrering
uppgifva sådan ort, och
att i ty fall så skall anses, som om
den sålunda uppgifna orten för styrelsens
säte vore angifven i stadgarna
;

Bihang till Riksd. -prat. 1911. 1 S<

(Utskottets förslag:)

tillämpning förr än tre år förflutit
från lagens trädande i kraft. Efter
nämnda tre års förlopp må ej heller
rättighet, som uppkommit dessförinnan,
vid domstol eller annan
myndighet göras gällande af sådan
förening, såframt den ej blifvit
registrerad.

nl. 1 Afd. 43 Höft.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kmgl. Maj:ts förslag:)

3) i den mån bestämmelser i
stadgarna saknas om det sätt, hvarpå
kallelse till föreningssammanträde
skall ske, och den tid före sammanträde,
då föreskrifna kallelse åtgärder
senast skola vara vidtagna, att
kallelse till föreningssammanträde
skall ske genom kungörelse i tidning
inom den ort, där styrelsen
har sitt säte, minst en vecka före
sammanträdet.

I fråga om styrelseledamot eller
suppleant, som före lagens trädande
i kraft berättigats teckna
föreningens firma, skola bestämmelserna
i 14 och 15 §§ lända till
efterrättelse.

{Utskottets förslag:)

3) i den mån bestämmelser i
stadgarna saknas om det sätt, hvarpå
kallelse till föreningssammanträde
skall ske, och den tid före sammanträde,
då föreskrifna kallelseåtgärder
senast skola vara vidtagna, att
kallelse till föreningssammanträde
skall ske genom kungörelse i tidning
inom den ort, där styrelsen
har sitt säte, minst en vecka före
sammanträdet.

I fråga om styrelseledamot eller
suppleant, som före lagens trädande
i kraft berättigats teckna
föreningens firma, skola bestämmelserna
i 14 och 15 §§ lända till
efterrättelse.

2:o) att herr Eklunds m. fl., herr Ivvarnzelius’
m. fl. äfvensom herrar Nilsons och Byströms motioner,
försåvidt däri hemställts, att Riksdagen måtte i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
täcktes taga ifrågavarande lagstiftningsärende under
förnyad ompröfning, skola anses besvarade genom
utskottets hemställan under l:o).

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

Förslaget till lag om ekonomiska föreningar.

I fråga om innehållet i detta förslag får utskottet hänvisa till
Kungl. Maj:ts proposition.

I sammanhang med berörda förslag har utskottet till behandling
förehaft följande i anledning af förslaget väckta motioner, nämligen,
inom Första kammaren, nr 84 af grefve Alexander Hamilton och nr
88 af herr Karl Johan Ekman samt, inom Andra kammaren, nr 299 af
herrar V. O. Mörtsell och Ch. Meurling äfvensom nr 301 af herr A. J.
Christiernson m. fl.

Herr grefve Hamilton har i sin motion anfört följande:

>1 den kungliga propositionen nr 35 till årets Riksdag med förslag
till lag om ekonomiska föreningar stadgas i § 2: Ekonomisk
förening, som idkar handel eller annan verksamhet, hvarmed följer
skyldighet att föra handelsböcker, må allenast mot kontant betalning
försälja till andra än medlemmar i. föreningen. Hvad sålunda stadgas,
äge dock ej tillämpning i fråga om förening, hvars försäljning till
andra än medlemmar i föreningen omfattar hufvudsakligen alster af
medlemmarnes eller föreningens verksamhet’. Bestämmelsen i första
punkten blir enligt min öfvertygelse ett hinder för de ekonomiska
föreningarnas verksamhet; isynnerhet blir detta fallet beträffande landtmännens
inköpsföreningar. Det är uppenbart, att det vore fördelaktigt,
om man kunde reformera föreningarnas handel så, att kontant betalning
blefve mera allmän, men vi äro ännu långt från denna möjlighet.
Landtbrukarne lida fortfarande brist på rörelsekapital, och de måste
sålunda köpa sina förnödenheter på kredit. Skulle, som nu är föreslaget,
rätten för föreningarna att lämna kredit inskränkas till deras
egna medlemmar, skulle de utan tvifvel få sin nuvarande kundkrets
afsevärdt minskad, och detta betyder minskad omsättning, hvaraf följer
minskad förmåga för föreningarna att bereda sina medlemmar förmåner.

Grefve
Hamilton s
motion.

Herr Christierm
on» m. fl.
motion.

92 Lagutskottets utlåtande Nr 46.

Jag ser därför i den föreslagna inskränkningen en fara för föreningarnas
existens, och denna min uppfattning synes vinna stöd af utvecklingen
i Tyskland. Man har där, som vid motiveringen i propositionen
kan inhämtas, först infört förbud för förening att idka handel med
utomstående, men efter några år från förbudet undantagit landtmannaföreningar,
som förmedla inköp af varor afsedda för landtbrukets behof.
De skäl, som i Tyskland talat för landtmannaföreningarnas undantagsställning,
måste verka med mera skärpa här, ty vårt land är i jämförelse
med Tyskland glest befolkadt och har sålunda ej lika goda
betingelser för föreningsväsendets utveckling; då nu detta oaktadt inköpsföreningarna
för landtbrukets behof, som under de senare åren
bildats i de flesta län, hafva fått en omfattande verksamhet, så beror
detta på den handlingsfrihet, som varit dem förunnad; blifva de nu
beröfvade denna, blir ställningen för mången förening ohållbar.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa,
att Eiksdagen må antaga följande ändrade lydelse af § 2 i Kungl.
Maj:ts förslag till lag om ekonomiska föreningar:

§ 2.

Ekonomisk förening, som idkar handel eller annan verksamhet,
hvarmed följer skyldighet att föra handelsböcker, må allenast mot
kontant betalning försälja till andra än medlemmar i föreningen. Hvad
sålunda stadgats äge dock ej tillämpning i fråga om förening, hvars
försäljning till andra än medlemmar i föreningen omfattar hufvudsakligen
alster af medlemmarnas eller föreningens verksamhet, och ej heller
i fråga om förening, som har till ändamål att inköpa och försälja varor,
afsedda för landtbrukets behof.

Om vederbörande utskott finner motionens syfte beaktansvärdt,
torde den omredigering, som möjligen kan finnas vara lämplig, vidtagas.
»

Herr Christiernsons m. fl. motion är af följande lydelse:

»Kungl. Maj:ts proposition nr 35 med förslag till lag om ekonomiska
föreningar innebär i vissa afseenden en förbättring jämförd med. lagen
om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895,
men i andra afseenden, genom den schablonmässiga efterapningen och

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

kopieringen af nya aktiebolagslagen, innebär förslaget afgjorda försämringar
i nu rådande förhållanden.

Den ytterst välbehöfliga sakliga revision af föreningslagen, som
borde ha företagits i syfte att anpassa lagen efter de kraf erfarenheten
ställer på densamma, har uteblifvit och i stället inskränkt sig till en
delvis formell ändring. Att så skett beror först och främst på den
instruktion Kungl. Maj:t gifvit den kommitté, som fick på sin lott att
utarbeta ny aktiebolagslag. Själf framhåller också kommittén, att dess
arbete härigenom »måst begränsas» till att ernå »öfverensstämmelse
mellan aktiebolags- och föreningslagarna». Hur litet eu ur denna ensidiga
synpunkt företagen revision kan ha varit gagnande för den
ekonomiska föreningsverksamheten behöfver icke särskildt påvisas; resultatet
blef också icke en för den kraftigt växande ekonomiska föreningsverksamheten
stödjande och reglerande lag, utan en delvis hämmande
och stäf]ande, såsom den förra året framlagda men dess bättre af Riksdagen
afslagna föreningslagen. Sedan dess har visserligen herr justitieministern
i någon mån sökt att borttaga en del oegentligheter i lagen,
så att det i år framlagda förslaget är bättre än fjorårets, men dock
långt ifrån tillfredsställande. Vi tillåta oss därför hemställa om vissa
ändringar, afsedda att göra lagen mera nyttig och lämplig för den
ekonomiska föreningsverksamheten.

Stadgandet i § 2, att ekonomisk förening uttryckligen medgifves
försälja till icke-medlemmar, men blott mot kontant betalning, är sundt
och mot detsamma göras heller icke några invändningar. Då föreningarna
sträfva efter att äfven till medlemmarna försälja endast mot kontant
betalning, hafva de så mycket mindre anledning att motsätta sig förbudet
mot kreditförsäljning till andra än medlemmar. I ett afseende
är dock detta förbud orättvist, då det strider mot de ekonomiska principer
gross- och partihandeln arbetar efter. Att för ekonomisk förening,
som har till ändamål att uteslutande försälja i parti, stadga förbud för
kredithandel med andra än medlemmar, innebär ett partitagande mot
en dylik förening. Genom ett dylikt förbud kommer den partiförsäljande
föreningen i en undantagsställning. Och niir hänsyn tages till att den
kooperativa partihandeln såväl i vårt land som särskildt i andra länder
i hög grad ägnar sig åt produktion, skulle förbudet hindra föreningen
för partihandel att afsätta alster af sin produktion. Då lagen medgifver
produktionsförening rätten att annorledes än mot kontant betalning försälja
sina alster till icke-medlemmar, bör en liknande frihet tillkomma
förening, som har till uppgift att i parti tillhandahålla andra föreningar
varor.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

Att gross- och partihandeln i allmänhet försäljer per kredit och
endast i undantagsfall fordrar kontant betalning, är en så bekant sak,
att den ej behöfver bevisas. Och betecknande härför är att sockertrusten,
landets bäst organiserade och hänsynslösaste grosshandlare, som
på grund af sin monopolställning kan föreskrifva nästan hvilka villkor
som helst, icke ansett sig kunna genomgripa kontant-betalnings-systemet,
utan medgifver 10-dagars kredit. Det kan då icke vara lagstiftningen
värdigt att för den kooperativa grosshandeln föreskrifva strängare
bestämmelser än hvad som är rådande inom det ekonomiska lifvet i
allmänhet. Ett tillägg till paragrafen, angifvande rätt för förening, som
har till uppgift att tillhandahålla varor i parti, att försälja till andra
medlemmar per kredit, är därför nödvändigt.

I den hänsynslösa agitation mot den kooperativa rörelsen, som
bedrifves från åtskilliga håll, där man under sken af omsorg om den
enskilda företagsamheten söker motarbeta en behöflig och för konsumenternas
intressen högst nyttig konkurrens, har bland de använda smutsiga
vapnen äfven varit försöken att göra de i firmabeteckningen lagligen
föreskrifna orden »utan personlig ansvarighet)) till detsamma som en
förklaring om föreningarnas ekonomiska oansvarighet. Meningen med
dessa försök har naturligtvis varit att på detta sätt misstänkliggöra denna
förenings verksamhet och såmedels skada dess ekonomiska anseende.
För att åskådliggöra arten af denna agitation tillåta vi oss återgifva
följande, som återfinnes i »Meddelanden från Sveriges Minuthandlares
Riksförbund, tidskrift för föreuingsrörelsen bland Sveriges detaljhandlare.»

I nr 2 af nämnda tidnings årgång 1910 skrifves under rubriken
»Kooperationen och Riksförbundet»:

»I denna skrifvelse fästa vi banksyndikatets uppmärksamhet på
det egendomliga uti att föreningar utan personlig ansvarighet tillåtas
teckna säkerhet å i bank belånade papper, ehuru ju en dylik säkerhet
ju rent af är ingen».

Längre ned i samma artikel står:

»I skrifvelsen uttala vi slutligen önskvärdheten af att banksyndikatet
ville tillse, att syndikatet tillhörande banker och bankirhus ej såsom nu
på en del håll är fallet, belåna papper, å hvilka föreningar utan personlig
ansvarighet tecknat säkerhet, utan att denna transaktion styrkes såsom
för hvarje annan köpman genom minst tvenne solventa namn, hvarigenom
ju en oansvarig förenings namnteckning är öfverflödig».

Då ekonomisk förening enligt lagen ansvarar med alla sina tillgångar,
förfallna men ej guldna insatser och andra tillgångar inberäknade,
så framgår hur falskt detta tal om oansvariga föreningar i

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

själfva verket är. Dels för att redan i firmabeteckningen angifva denna
föreningens ansvarighet, dels för att markera medlemmarnas frihet från
personligt tillskott, torde det vara lämpligt att de lätt misstydda orden »utan
personlig ansvarighet» utbytas mot en lämpligare formulering. Denna
finner man då i orden »utan personlig tillskott splikt», som tydligt tillkännagifva
föreningens karaktär, men icke gifva en illvillig konkurrens
ett lätt köpt tillfälle att därmed söka misstänkliggöra föreningarnas
soliditet och ansvarighet för ingångna förbindelser.

Förra årets kungl. proposition nr 83 med förslag till lag om
föreningar stadgade i § 12, att »öfver föreningens medlemmar skall
genom styrelsens försorg hållas förteckning». I årets kungl. förslag
har detta stadgande, i trogen anslutning till aktiebolagslagen, utvidgats
dithän, att förteckningen »skall innehålla, förutom hvarje medlems fullständiga
namn och hemvist, uppgift å det antal insatser, med hvilka
hvarje medlem deltager i föreningen». Att ålägga föreningarna en dylik
omständlig registrering torde vara hvarken behöfligt eller önskvärdt. I
regel äro medlemmarna bosatta på samma plats, där föreningens styrelse
har sitt säte, hvadan redan däraf en dylik adressförteckning är öfverflödig.
Därtill kommer att andelarna icke, i likhet med hvad fallet är
med aktier, byta ägare, utan i regel förbli i den ursprungliga ägarens
hand tills han utgår ur föreningen. För att bespara föreningarnas
styrelse ett fullkomligt öfverflödigt arbete hemställa vi att tillägget utgår.

I § 18 stadgas, att när vinstutdelning skett i strid med lagens
bestämmelser eller föreningens stadgar, skola de som uppburit sådan
utdelning vara skyldiga att återbära densamma. Men därjämte föreskrifves,
att de, som deltagit i beslutet, skola ansvara en för alla och
alla för en för den brist, som vid återbäringen kan uppstå. Om detta
stadgande torde med skäl kunna sägas, att det faller på sin egen orimlighet.
Då förteckning öfver vid föreningsmöte närvarande delägare
icke skall föras, så är det heller icke möjligt att afgöra, hvilka som
»deltagit i beslutet». Och då detta icke låter sig med noggrannhet angifva,
blefve följden att en del ålades en ansvarighet, som flertalet, på
grund af svårigheten att afgöra om de närvarit, blefve fria från. Riktigast
torde därför vara att begränsa ansvarigheten till dem allena, som uppburit
sådan utdelning.

Enligt nu gällande lag äger ekonomisk förening disponera sin
behållna vinst på det sätt den för godt finner. Att denna rätt missbrukats,
så att en majoritet med tillbakasättande af minoriteten fördelat
vinsten på ett otillbörligt sätt, har icke blifvit påvisadt. Och ett dylikt
tillvägagångssätt torde heller icke vara tänkbart på grund af det sätt

96 Lagutskottets utlåtande Nr 46.

hvarpå föreningsmedlemmarna äga föra sin talan. Med den allmänna
och lika rösträtt, som tillämpas i de ekonomiska föreningarna, är ett
majoritetsförtryck af den art, som ofta förekommit inom aktiebolagsvärlden,
att anse som omöjligt. När emellertid herr justitieministern
det oaktadt i det kungl. förslaget i § 19 intagit ett förbud för förening
att, som förut varit fallet, disponera sin vinst efter eget behag, så har
han endast kopierat den nya aktiebolagslagen. Till herr justitieministerns
ursäkt kan visserligen anföras, att han helt säkert saknar all praktisk
kännedom om de ekonomiska föreningarnas verksamhet och deras uppgift.
För honom äro de tydligen sammanslutningar, fullt jämförbara
med de storindustriella och storkapitalistiska aktiebolagen, och hvad
som varit nödvändigt att stadga för att hindra en liten grupp hänsynslösa
aktieägare, tillfälliga innehafvare af en medels fullmakter och skenköp
hopkommen röstmajoritet, att sko sig och profitera på öfriga aktieägares
bekostnad, har han också trott vara nödvändigt för de ekonomiska
föreningarna. Hvarje jämförelse i detta afseende mellan dessa båda
vidt skilda former för ekonomisk verksamhet är emellertid falsk, ty i
det ena fallet, föreningsverksamheten, gäller det samverkan mellan
människor till ömsesidig nytta och fördel, i det andra fallet, aktiebolagen,
är syftemålet profit och spekulation. De garantier mot missbruk och
laglig oärlighet, som behöfvas för att skydda minoriteter af aktieägare,
äro alldeles öfverflödiga för de ekonomiska föreningarnas medlemmar.
Dessa föreningar hafva endast eu väg att gå, om de vilja framgång,
och den vägen heter samverkan. Ett aktiebolag består utan hänsyn till
hur den ena gruppen af aktieägare behandlar den andra, den röstvärdesvagare.
En ekonomisk förening åter, inom hvilken ett dylikt majoritetsförtryck
vore tänkbart, har snart upphört att existera, ty det har inte
längre någon uppgift. Det enda behöfliga och säkra korrektivet mot
dylika kupper inom föreningslifvet ligger i denna ekonomiska verksamhets
egen natur. Lagstiftningen kan här inte göra något godt,
men säkert förhindra föreningarnas och det rikt blomstrande ekonomiska
föreningslifvets ytterligare utveckling genom att lägga för hårda
band på dess rörelsefrihet. Vidare måste det vara föreningarna, som
för vidare utveckling af den af dem bedrifna verksamheten icke kunna
påräkna några större tillskott i nytt andelskapital, obetaget att disponera
större eller mindre del af vinsten för startandet af nya, behöfliga
företag. Äfven med hänsyn till detta betydelsefulla förhållande är det
af vikt att gränserna icke dragas allt för snafva, så att skada följer
af lagstiftningens reglerande bestämmelser. Det får därför anses mer
än nog, om lagen tillser, att förenings vinstmedel icke mot ett större

Lagutskottets utlåtande Nr 46. 97

antal föreningsmedlemmars uttryckliga vilja användes till ändamål, som
uppenbarligen stå i strid med föreningens verksamhet. Därjämte bör,
om förening icke skall efter godtfinnande äga rätt att disponera tillgängliga
vinstmedel, stadgas, att klagorätt öfver föreningsmötes beslut
endast tillkommer ett visst minimum af medlemmar. I förra årets förslag
hade herr justitieministern själf bestämt, att detta antal skulle utgöra
minst en tiondedel af samtliga föreningsmedlemmarna.

Rörande revisionen har, likaledes kopieradt efter aktiebolagslagen,
i § 31 stadgats, att pa framställning af minst en femtedel af samtliga
föreningsmedlemmarna Konungens befallningshafvande må utse revisor.
Om denna rätt kan anses behöflig, hvilket med skäl af oss betviflas, så
lordrar hänsynen till föreningarnas ekonomi, att arfvodet till sålunda af
Konungens befallningshafvande utsedd revisor utgår med samma belopp
som till de af föreningen valda revisorerna.

Till förhindrande af att å föreningssammanträde till afgörande
upptages ärende, som icke blifvit i kallelsen till sammanträdet angifvet,
stadgas i § 35 att med vissa undantag icke angifvet ärende kan afgöras,
om samtliga närvarande därtill gifva sitt samtycke. För hindrande af missbruk
bör det vara fullt tillräckligt, om det stadgas, att dylikt ärende får
afgöras, såframt tre fjärdedelar af de närvarande därtill safva sitt samtycke.

Hänvisande till här ofvan framhållna synpunkter hemställa vi om
följande ändringar:

l:o) att § 2 erhåller följande lydelse:

Ekonomisk förening,---föreningens verksamhet eller

har till uppgift att i parti tillhandahålla andra föreningar varor.

2:o) att § 8 gifves denna lydelse:

Ekonomisk förenings — — — orden »utan personlig till skottsplikt»

eller ord (»u. p. t.»)---orden »med

begränsad personlig tillskottsplikt» eller--ord (j>m b n t j>)

---dylikt. V F ‘ J

I firman---bolag.

Firman — — — föreningsfirmor.

Angående — — — stadgar.

3:o) att § 9 formuleras sålunda:

öfver ekonomisk förenings medlemmar skall genom styrelsens
försorg hållas förteckning. Denna skall innehålla/förutom
hvarje medlems fullständiga namn, uppgift — — _

föreningen.

Bihang till Itiksd. prof. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 43 Höft.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

Styrelsen — — — densamma.

4:o) att § 18 omformuleras:

Ej må — — — ansvare därjämte, en för alla — — —
uppkomma.

5:o) att § 19 måtte erhålla följande lydelse:

Förenings vinstmedel---uppenbarligen står i strid

med föreningens verksamhet; föreningssammanträde därjämte
obetaget---betydenhet.

6:o) att § 31 sista stycket omformuleras sålunda:

Hvad i---erhålla arfvode i likhet med öfriga revisorer.

7:o) att § 35 ändras:

Å föreningssammanträde---såframt tre fjärdedelar af

de närvarande — — — samtycka.

8:o) att till § 45 lägges ett nytt mom. af följande lydelse:

Klandertalan, grundad därpå, att beslut å föreningssammanträde
strider mot bestämmelserna i § 19, må ej anställas,
med mindre de, som föra talan, utgöra minst en tiondedel af
samtliga föreningsmedlemmarna.

Behöfliga redaktionella ändringar hemställes att utskottet vidtager.»

Herr Ekmans
samt herrar
Mörtsells och
yLeurlings
motioner.

Herr Ekman samt herrar Mörtsell och Meurling hafva i lika lydande
motioner anfört:

»Med anledning af Kungl. Maj:ts proposition nr 35 med förslagtill
lag om ekonomiska föreningar m. m. och med hänvisning till en
af mig denna dag väckt motion om ändring i Kungl. Maj:ts förslag
till lag om ideella föreningar, tillåter jag mig hemställa,

att Riksdagen ville besluta följande ändringar i förslaget till lag
om ekonomiska föreningar:

a) i 73 § införas såsom ett andra stycke följande bestämmelser:

’År förening medlem i annan förening, må ansökning om den
förstnämnda föreningens registrering göras af styrelsen för sistnämnda
förening. Den anmälningsskyldighet, som enligt denna lag åligger ordföranden
i styrelsen för förening, må, därest föreningen är medlem i
annan förening, fullgöras af ordföranden i styrelsen för sistnämnda
förening.’

Lagutskottets utlåtande Nr 46. 99

b) i 80 § införes såsom ett andra stycke följande bestämmelse:
Utmärker förenings registrerade firma, att föreningen är medlem

i annan förening, och är sådant medlemskap ej för handen, äge domstol
på talan af sistnämnda förening förbjuda förstnämnda förening att efter
viss tid använda sagda firma.’

c) bland öfvergångsbestämmelserna införes såsom ett fjärde stycke
följande stadgande:

. Förening, som, då denna lag träder i kraft, är medlem i annan
förening, må icke registreras, utan så är, att sistnämnda förening därtill
lämnat medgifvande.’))

100

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

Utskottets yttrande.

I skrifvelse den 11 maj 1897 anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t
täcktes för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser därom,
att i firma för registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet ej
måtte obehörigen intagas namnet å annans fasta egendom, samt i
skrifvelse den 29 april 1902, att Kungl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande,
huruvida och under hvilka villkor en minoritet inom registrerad
förening för ekonomisk verksamhet skulle äga besluta, att en
utom föreningen stående, för revisionsuppdrag särskildt kvalificerad
person skulle deltaga i den lagstadgade granskningen af styrelsens
förvaltning och föreningens räkenskaper, samt för Riksdagen framlägga
förslag till de lagstiftningsåtgärder härutinnan, hvartill förhållandena
kunde föranleda. I skrifvelse den 12 maj 1905 anhöll vidare Riksdagen,
det täcktes Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, i hvad mån
och under hvilka villkor s. k. konsumtionsförening kunde medgifvas
rätt att sälja äfven till andra än dem, som af föreningen vore medlemmar,
samt för Riksdagen framlägga det förslag till lagbestämmelse
därom, hvartill förhållandena ansåges föranleda.

Dessa skrifvelser öfverlämnades till den förutberörda för revision
af aktiebolagslagen tillsatta kommittén. Huru denna kommitté den 5
februari 1908 afgifvit betänkande med förslag bland annat till lag om
registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, äfvensom huru detta
förslag, sedan det granskats af högsta domstolen, sedermera inom kungl.
justitiedepartementet samarbetades med förslaget till lag om föreningar
för annan än ekonomisk verksamhet och, efter granskning af lagrådet,
i sådant skick förelädes förlidet års Riksdag, har förut omtalats.

Från sagda förslag, i hvad det afsåg nu ifrågavarande slag af
föreningar, innehåller det nu föreliggande förslaget till lag om ekonomiska
föreningar endast få afvikelser utan egentlig principiell innebörd.

Beträffande ekonomisk förening, som ej afses i 1 § af lagen den
28 juni 1895 angående registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet
och som äger bestånd, då lagförslaget skall träda i kraft, har
— såsom skett i fråga om ideella föreningar — en öfvergångstid af tre
år bestämts för tillämpning af den stadgade påföljden af underlåten
registrering. I öfrigt har bland annat den tid, under hvilken genom före -

101

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

skrift i stadgarna medlem kan förpliktas kvarstå i föreningen, utsträckts
till fem år, beroende på Konungens därtill lämnade medgifvande. Formerna
för genomförande af vissa stadgeändringar hafva lättats. Vidare
hafva beträffande ekonomiska föreningar med personligen ansvariga
medlemmar de i förlidet års förslag upptagna bestämmelserna angående
registrering af medlemmarna ersatts med föreskrifter om skyldighet för
föreningens styrelse att ofördröjligen införa eller afföra dem i medlemsförteckningen
samt att, då medlem afgår, därom utfärda kungörelse.

Den granskning, utskottet ägnat ifrågavarande förslag samt ofvanintagna
i anledning däraf väckta motioner, har beträffande nedanstående
paragrafer gifvit utskottet anledning till följande erinringar.

1 §•

I enlighet med hvad utskottet föreslagit beträffande 2 § af förslaget
till lag om ideella föreningar har utskottet ansett, att sista
momentet af denna § bör utgå.

2 §■

I herr Christiernsons m. fl. omförmälda motion har yrkats sådan
ändring af denna §, att det här meddelade förbudet att annorledes än
mot kontant betalning försälja till icke medlemmar i ekonomisk förening
icke måtte gälla i fråga om föreningar, som hafva till uppgift
att i parti tillhandahålla andra föreningar varor.

När man i det föreliggande förslaget ansett sig böra meddela
nämnda förbud, har man, på sätt föredragande departementschefen till
det vid nästlidet års proposition i ämnet i utdrag fogade statsrådsprotokollet
anmärkt, låtit sig ledas af hänsyn till den fara för den
allmänna krediten, som kunde följa af en obegränsad försäljningsrätt
för sammanslutningar, som icke äga något visst fixeradt och med
rättsliga garantier omgärdadt kapital och hvilkas medlemmar ej heller
utan inskränkning personligen ansvara för föreningens förbindelser.
Vid dessa förhållanden och då en konsumtionsförenings verksamhet,
enligt hvad erfarenheten särskildt från England utvisar, kan taga ett
oerhördt omfång, har det blifvit nödvändigt att i lagstiftningen söka
undanröja nämnda fara.

102 Lagutskottets utlåtande Nr 46.

Mot den härutinnan i förslaget använda metoden har utskottet
icke funnit anledning till erinran.

Då emellertid i allmänhet en kreditgifvande förenings borgenärer
ej varda bättre tillgodosedda, om föreningen på kredit afyttrar varor
i parti till andra föreningar, än om den i minut utborga!’ sådana till
enskilda, synes det utskottet icke tillrådligt att gorå ett så vidgående
undantag från den här uppställda regeln som i herr Christiernsons
m. fl. berörda motion påyrkats. Utskottet anser sig äga så mycket
mer skäl att icke biträda nämnda yrkande, som, då en förening har
till uppgift att i parti försälja varor till annan förening, den senare
föreningen väl oftast är medlem i den förra — i regel en större förening
eller centralförening. Är så förhållandet, är ju enligt förslaget
den förra föreningen berättigad att äfven på kredit försälja varor till
den senare föreningen. Den uppställda fordran på sådant medlemskap
såsom förutsättning för den här påyrkade rätten synes i omförmälda
afseende innebära en garanti, som ej generellt bör uppgifvas.

Vidkommande det i herr grefve Hamiltons motion gjorda yrkande,
att berörda förbud mot kreditförsäljning till icke medlemmar icke måtte
gifvas afseende å föreningar, som hafva till ändamål att inköpa och
försälja varor, afsedda för landtbrukets behof, har utskottet funnit
de särskilda förhållanden, som beträffande dessa föreningar äro för
handen, böra föranleda ett undantag.

Vid verkställande af de inköp, ifrågavarande föreningar måste
göra, kan ej undvikas, att ofta större partier anskaffas än som komma
att af medlemmarna förbrukas. Det ligger nämligen i sakens natur, att
förbrukningen här skall växla betydligt, beroende på skördarnas mängd
och beskaffenhet, på prisfluktuationer å varorna — foder, gödselmedel,
utsädesvaror in. in. Då många af dessa varor förlora i kvalitet vid föivaring.
måste föreningen, i mån af varornas försämring, företaga realisation
°af öfverblifna partier med risk, om så ej sker, att dessa skola
blifva värdelösa. Därvid skulle naturligen det omförmälda förbudet,
om det blefve lag, ställa föreningarna i ett ganska ogynnsamt läge.

Af dessa skäl och då ifrågavarande föreningar med hänsyn till
omfattning och verksamhetsformer ofta torde erbjuda större säkerhet
i det afseende, som i allmänhet verkat bestämmande vid meddelande
af omförmälda förbud, än eljest såsom regel kan antagas vara förhållandet,
har utskottet funnit sig böra tillstyrka sistnämnda motionärs förevarande
yrkande.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

103

8 §•

Utskottet har icke funnit tillräckliga skäl vara anförda för tillmötesgående
af det i herr Christiernsons m. fl. motion vid denna §
gjorda yrkande, att orden »utan personlig ansvarighet» och »med
begränsad personlig ansvarighet» skola utbytas mot »utan personlig tillskottsplikt»
och »med begränsad personlig tillskottsplikt». En sådan
ändring i beteckningssätt, som under giltighetstiden för den gällande
lagen om ekonomiska föreningar, vunnit häfd, skulle väl i allt fall icke
utan vidare kunna vinna tillämpning å redan bestående föreningar.

9 §•

Med afseende å det i herr Christiernsons m. fl. motion gjorda
yrkande, att i medlemsförteckningen medlemmarnas hemvist icke skall
behöfva upptagas, får utskottet erinra, att det för en medlems identifiermg
ofta torde vara nödigt att så sker. Där så ej är händelsen, lär
kännedom jämväl om medlems hemvist vara för föreningen af praktisk
betydelse.

Utskottet har därför icke kunnat tillstyrka berörda yrkande.

18 §.

I herr Christiernsons m. fl. motion har yrkats, att den i sista
punkten af denna § stadgade ansvarighet för brist vid återbäring af
obehörig vinstutdelning måtte ur förslaget utgå.

Då den här meddelade bestämmelsen, hvilken står i full öfverensstämmelse
med hvad som gäller beträffande aktiebolag, endast synes
innebära en tillämpning i här afsedt fall af den i lagförslagets 88 §
uttalade allmänna regel om föreningsmedlemmars skadeståndsskyldighet,
i händelse lagen öfverträdes, samt hvad motionären anfört ej synes
motivera ett undantag i förevarande fall från nämnda regel, har utskottet
icke kunnat biträda sagda yrkande.

104

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

19 §.

Med afseende å det i herr Christiernsons m. fl. motion gjorda
yrkande i fråga om denna § får utskottet erinra om motsvarande
bestämmelse i 55 § i nya lagen om aktiebolag. Då äfven motionären
synes erkänna det principiellt berättigade i ett stadgande i här förevarande
riktning, hvarigenom förebygges bland annat, att styrelse eller
firmatecknare med laga verkan ikläda föreningen borgens- och andra
förbindelser, som äro uppenbart främmande för föreningens verksamhet,
synes utskottet i fråga om stadgandets närmare innehåll anledning ej
föreligga att beträffande föreningar afvika från hvad som gäller med

afseende å aktiebolag. ...

Såsom motionärerna erinrat, innehöll fjolårets kungl. förslag till
lag om föreningar en bestämmelse, att klandertalan, grundad därpå
att beslut å föreningssammanträde strede mot de bestämmelser, som
afses i denna §, ej finge anställas, med mindre de, som förde talan,
utgjordes af minst en tiondedel af samtliga föreningsmedlemmarna. På
hemställan i motion af herr Christiernson tillstyrkte lagutskottet, nästlidet
år, att sagda bestämmelse skulle utgå. Utskottet för sin del
vidhåller sin sålunda nästlidet år uttalade mening, som i fråga om
aktiebolag äfven vann uttryck i nya aktiebolagslagen.

31 §.

I herr Christiernsons in. fl. motion har yrkats, att arfvode till
revisor, som omförmäles i denna §, måtte bestämmas skola utgå med
samma’ belopp som till de af föreningen utsedda revisorerna.

Då det särskildt med hänsyn till vikten att för fullgörande af
uppdrag, som här afses, erhålla fullt kompetent person icke synts utskottet
lämpligt att uttala en dylik för alla förhållanden gällande
regel, har utskottet icke kunnat tillstyrka nämnda yrkande.

Stadgandena i denna § hafva beträffande ideella föreningar sin
motsvarighet i 26 § af förslaget till lag om sådana föreningar.

105

Lagutskottets utlåtande Kr 46.

Utskottet har under sistnämnda § angifvit de skäl, som i fråga
om nämnda föreningar föranledt utskottet att tillstyrka vissa lättnader
i de där meddelade föreskrifter.

Med hänsyn till vikten af de intressen, som för de enskilda medlemmarna
i en ekonomisk förening kunna stå på spel och bero af ett
föreningssammanträdes afgörande, har utskottet lika med det kungl.
förslaget ansett strängare bestämmelser i det ifrågavarande afseendet
höra gälla beträffande nu förevarande föreningar.

Utskottet har dock funnit det tillräckligt om, på sätt i herr
Christiernsons m. fl. omförmälda motion yrkats, den här i allmänhet
uppställda fordran på samtycke af samtliga å föreningssammanträde
närvarande för att ärende, som ej angifvits i kallelsen till sammanträdet,
må där till afgörande företagas, sålunda eftergifves, att sådant samtycke
skall kunna lämnas af endast tre fjärdedelar af de närvarande.

42 och 44 §§.

I fråga om de villkor, under hvilka ekonomisk förenings stadgar
må ändras, innebär förslaget en skärpning i jämförelse med de i sådant
hänseende nu gällande bestämmelser. I fall, som angifvas i första
stycket af 42 §, skulle enligt förslaget en enda föreningsmedlem
äga makt att motsätta sig ändringens genomförande, under det
att gällande lag om föreningar för ekonomisk verksamhet för dessa
fall, liksom i fråga om alla andra stadgeändringar, frånsedt sådana
som innefatta skärpning af medlemmarnas ansvarighet för föreningens
förbindelser, åtnöjer sig med de lindrigare bestämmelser, som angifvits
i 17 § andra stycket af nämnda lag.

Beträffande särskildt sådan stadgeändring, att medlems rätt till
årsvinst inskränkes, synes utskottet den sålunda vidtagna skärpningen
hafva gått längre än som är nödigt.

Enligt det för Riksdagen nästlidet år framlagda förslaget till lag
om föreningar skulle hvarje beslut om ändring af de i en förenings
stadgar meddelade bestämmelser om »användande af årsvinst» fattas i
den form, som stadgas i första momentet af 42 §.

Med afseende härå framhöll lagrådet, att, då det ej syntes vara
lämpligt, att i detta hänseende gifva olika grupper af redan befintliga
medlemmar i en förening olika rätt, syntes fråga om stadgeändring,
som innebure inskränkning i medlemmarnas rätt till årsvinst höra falla
Bihang till Itiksd. prof. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 43 Höft. R

106

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

under den uppställda regeln. Skulle åter, såsom stundom vore fallet,
stadgarna innehålla bestämmelser, enligt hvilka någon rätt till årsvinst
tillkomme annan än medlemmarna, exempelvis välgörande inrättning
eller dylik, kunde — anmärkte lagrådet — lätt sådana förhållanden
inträffa, att det vore önskvärdt eller rent af nödvändigt, att ändring
i dessa bestämmelser skedde, och syntes därför i fråga om dylik ändring,
såvidt genom densamma ej gjordes inskränkning i medlemmarnas rätt,
samma bestämmelser böra gälla som i fråga om stadgeändring i allmänhet.

I anledning af hvad sålunda anfördes har hithörande bestämmelse
i förslaget erhållit sin nuvarande affattning.

Utskottet har emellertid ansett det vara af vikt, att äfven
sådan stadgeändring, som inbegripes under sagda bestämmelse, kan
genomföras på enklare sätt. I sådant syfte har utskottet vidtagit
den ändring i 42 §, att beslut om dylik stadgeändring skall kunna
fattas i den ordning, som enligt §:ns andra moment gäller för där
särskild t. omnämnda fall. Genom medgifvande åt medlem, som ej
deltagit i dylikt beslut, af samma rätt, som enligt andra momentet af
förslagets 44 § skett i fråga om sist afsedda fall, synes någon fara af
en sådan ändring i förslaget ej kunna förväntas.

45 §.

Att utskottet icke kunnat biträda herr Christiernsons m. fl. yrkande
beträffande denna § har af utskottet motiverats under 19 §.

73 och 80 §§.

Under 57 och 60 §§ i förslaget till lag om ideella föreningar har
utskottet besvarat de i herrar Ekmans samt Mörtsells och Meurlings
motioner gjorda yrkanden, försåvidt angår nämnda lagförslag.

De därvid af utskottet afgifna förslag, som med särskild hänsyn
till nykterhetsorganisationerna funnits nödiga, synas utskottet icke
erforderliga i fråga om de ekonomiska föreningarna, hvilka hittills,
som det synes utan olägenhet, varit i saknad af stadganden i där angifvet
afseende. Utskottet har ansett sådana särskilda föreskrifter för
nu afsedda föreningar så mycket mindre böra vara påkallade, som
enligt utskottets förslag beträffande 2 § i förslaget till lag om ideella

107

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

föreningar och 1 § i nu förevarande lagförslag behofvet särskildt för
nykterhetsföreningar att låta registrera sig såsom ekonomiska föreningar
synes väsentligen minskadt.

Af anförda skäl har utskottet funnit sig icke böra biträda herrar
Ekmans, Mörtsells och Meurlings yrkanden i fråga om nu förevarande
lagförslag.

84 och 85 §§.

Utskottet har ansett förseelser, som afses under 4) i förslagets
84 §, lämpligare böra i straff hänseende hänföras under 85 § samt i
sådant syfte vidtagit ändringar i dessa §§.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af Kungl. Majts proposition
i förevarande del samt herrar grefve Hamiltons
och Christiernsons omförmälda motioner, måtte för
sin del antaga följande förslag till

108

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

Lag

om ekonomiska föreningar.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Förening med ändamål attfrämja
medlemmarnas ekonomiska intressen
genom att

anskaffa lifsmedel eller andra
förnödenheter åt medlemmarna eller

afsätta alster af medlemmarnas
verksamhet eller

bereda bostäder åt medlemmarna
eller

anskaffa lån åt medlemmarna
eller

idka annan ekonomisk verksamhet må

kunna i enlighet med hvad
i denna lag sägs varda registrerad
såsom ekonomisk förening.

Hvad nu är stadgadt skall ock
gälla om förening, som genom idkande
af handel eller annan verksamhet,
hvarmed följer skyldighet att föra handelsböcker,
vill vinna annat ändamål
än främjande af medlemmarnas ekonomiska
intressen.

1 §•

Förening med ändamål attfrämja
medlemmarnas ekonomiska intressen
genom att

anskaffa lifsmedel eller andra
förnödenheter åt medlemmarna eller

afsätta alster af medlemmarnas
verksamhet eller

bereda bostäder åt medlemmarna
eller

anskaffa lån åt medlemmarna
eller

idka annan ekonomisk verksamhet må

kunna i enlighet med hvad
i denna lag sägs varda registrerad
såsom ekonomisk förening.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

109

(Kungl. Maj.ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

2 §•

Ekonomisk förening, som idkar
handel eller annan verksamhet,
hvarmed följer skyldighet att föra
handelsböckei'', må allenast mot
kontant betalning försälja till andra
än medlemmar i föreningen. Hvad
sålunda stadgats äge dock ej tillämpning
i fråga om förening, hvars
försäljning till andra än medlemmar
i föreningen omfattar hufvudsakligen
alster af medlemmarnas
eller föreningens verksamhet.

2 §•

Ekonomisk förening, som idkar
handel eller annan verksamhet,
hvarmed följer skyldighet att föra
handelsböcker, må allenast mot
kontant betalning försälja till andra
än medlemmar i föreningen. Hvad
sålunda stadgats äge dock ej tillämpning
i fråga om förening, hvars
försäljning till andra än medlemmar
i föreningen omfattar hufvudsakligen
alster af medlemmarnas
eller föreningens verksamhet, och
ej heller i fråga om förening, som
har till ändamål att inköpa och försälja
varor, af sedda för landtbrukets
behof.

3 §•

Registrerad ekonomisk förening äger förvärfva rättigheter och
ikläda sig skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet söka,
kära och svara.

För föreningens förbindelser häfte allenast dess tillgångar, förfallna
men ej guldna insatser och andra afgifter inräknade; dock stånde medlemmarna
öppet att därjämte, på sätt i denna lag sägs, åtaga sig till
visst belopp begränsad personlig ansvarighet för föreningens förbindelser.

4 §■

Ekonomisk förening, hvilken ej blifvit registrerad, kan ej förvärfva
fast egendom, ej heller inför domstol eller annan myndighet göra fordran
eller annan rättighet gällande; dock äge föreningen utsöka densamma
tillerkänd ersättning för kostnader i mål, som mot föreningen anhängiggjorts.

Handla ledamöter af oregistrerad förenings styrelse eller medlemmar
i föreningen eller andra å föreningens vägnar, svare de, som i
åtgärden eller beslut därom deltagit, för uppkommande förbindelser
såsom för annan sin gäld, en för alla och alla för en.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

{Utskottets förslag:)

Om registrerade föreningar.

Om förenings bildande.

5 §•

Ekonomisk förening skall för att kunna vinna registrering bestå
af minst fem medlemmar samt i enlighet med denna lag hafva antagit
stadgar och utsett styrelse.

Ej må den omständigheten, att föreningens medlemmar, uteslutande
eller till en del, utgöras af bolag, föreningar, kommuner eller andra
samfälligheter eller stiftelser, vara hinder mot föreningens registrering.

6 §•

Ansökning om föreningens registrering skall göras af dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgifvas

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts,
deras fullständiga namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall
utöfvas allenast af styrelsen, hvilken eller hvilka inom eller utom styrelsen,
hvar för sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Vid ansökningen skola fogas

1) två af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,
bevittnade namnunderskrifter styrkta exemplar af föreningens
stadgar äfvensom, där ej hvad i 65 § 1 mom. är stadgadt äger tillämpning,
en med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter
försedd försäkran, att medlemmarnas antal uppgår till minst fem;

2) på enahanda sätt, som under 1) sägs, till riktigheten styrkt
afskrift af protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar, utvisande,
att stadgarna blifvit antagna, äfvensom af dylikt protokoll
eller annan handling, hvaraf framgår, att styrelse blifvit utsedd.

7 §•

Föreningens stadgar skola angifva

1) föreningens firma;

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Majds förslag:) (Utskottets förslag:)

2) föremålet för föreningens verksamhet;

3) den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hafva sitt säte r

4) den insats, med hvilken hvarje medlem skall deltaga i föreningen,
huru insatserna skola göras, samt huruvida medlem må deltaga i föreningen
med högre belopp än enkel insats;

5) där andra afgifter till föreningen, vare sig regelbundna eller
på särskildt beslut om uttaxering beroende, skola förekomma, afgifternas
belopp eller det högsta belopp, hvartill de må bestämmas;

6) där ej för föreningens förbindelser skola häfta allenast dess
tillgångar, det belopp, intill hvilket medlemmarna åtaga sig personlig
ansvarighet för föreningens förbindelser;

7) huru stor del af föreningens årsvinst, som minst skall afsättas
till reservfond, och, i händelse reservfonden skall vara till beloppet
begränsad, till hvilket belopp densamma skall uppgå för att afsättning
af årsvinst ej skall behöfva äga rum;

8) antalet af styrelsens ledamöter och tiden för deras befattningar;

9) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

10) huruvida räkenskapsafslutning skall ske för år eller oftare
samt tiden därför;

11) huru ofta ordinarie sammanträde skall hållas;

12) det sätt, hvarpå kallelse till sammanträde skall ske och andra
meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom den tid
före sammanträde, då föreskrift^ kallelseåtgärder senast skola vara
vidtagna.

8 §■

Ekonomisk förenings firma skall innehålla ordet »förening» samt,
där medlemmarna ej åtaga sig personlig ansvarighet, orden »utan personlig
ansvarighet» eller förkortning af dessa ord (»u. p. a.» eller dylikt),
och, där medlemmarna åtaga sig till visst belopp begränsad personlig
ansvarighet, orden »med begränsad personlig ansvarighet» eller förkortning
af dessa ord (»m. b. p. a.» eller dylikt).

I firman må ej ordet »bolag» eller eljest något, som betecknar ett
bolagsförhållande, intagas på sådant sätt, att däraf kan föranledas det
misstag, att firman innehafves af ett bolag.

Firman skall tydligt skilja sig från andra, hos samma myndighet
förut i laga ordning registrerade, ännu bestående föreningsfirmor.

Angående förbud för förening att i sin firma använda ordet bank
är särskildt stadgadt.

112 Lagutskottets inlåtande AV 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Om mcdlemsförteckning.

9 §•

Öfver ekonomisk förenings medlemmar skall genom styrelsens
försorg hållas förteckning. Denna skall innehålla, förutom hvarje medlems
fullständiga namn och hemvist, uppgift å det antal insatser, med
hvilka hvarje medlem deltager i föreningen.

Styrelsen åligger att hålla medlemsförteckningen tillgänglig för
enhvar, som vill taga kännedom om densamma.

Om föreningsmedlems intagande och afgång.

10 §.

Ekonomisk förening må när som helst antaga nya medlemmar,
och ankomme på styrelsen att pröfva fråga om medlems antagande.
Är i stadgarna annorlunda bestämdt, lände det till efterrättelse.

Ej må någon antagas till medlem annorledes än efter egenhändigt
undertecknad ansökning.

11 §•

Medlem äge att, efter egenhändigt underskrifven uppsägning,
utträda ur föreningen; dock må i stadgarna föreskrifvas, att namnunderskriften
å uppsägningen skall vara bevittnad, så ock att uppsägning
ej får ske förrän efter viss tid, högst två år, från inträdet i föreningen.
Med Konungens begifvande kan sagda tid utsträckas till högst fem år.

12 §.

Medlem må, där han genom laga kraft ägande dom förklarats
förlustig medborgerligt förtroende eller blifvit ställd under framtiden
för brott, som kan medföra sådan påföljd, så ock eljest på grund, som
kan vara bestämd i stadgarna, uteslutas ur föreningen.

Om uteslutning af medlem i visst särskildt fall stadgas i 65 § 2 mom.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

113

(Kungl. Maj ds förslag:)

(Utskottets förslag:)

13 §.

Afliden medlems make eller arfvinge vare berättigad att i den
aflidnes ställe inträda såsom medlem i föreningen, där ej annorlunda
finnes bestämdt i stadgarna.

14 §.

Afgång ur föreningen skall anses äga rum vid den tid för räkenskapsafslutning,
som infaller näst efter en månad eller efter den i
stadgarna bestämda längre tid, högst sex månader, sedan medlemmen
uppsagt sig till utträde eller uteslutits, eller annan omständighet, som
föranledt afgången, inträffat.

Medlem, som blifvit ur föreningen utesluten, vare genast förlustig
rättigheten att deltaga i öfverläggningar och beslut om föreningens
angelägenheter.

15 §.

Då medlem afgått, äge han eller hans rättsinnehafvare utfå ej
mindre, sex månader från afgången, den inbetalda insatsen, i den mån
föreningens behållna tillgångar, enligt den vid tiden för afgången uppgjorda
räkenskapsafslutning, därtill förslå utan anlitande af reservfond
eller förnärmande af öfriga medlemmars lika rätt, än ock, i samma
ordning som öfriga medlemmarna, hvad på den afgångne belöper af
beslutad vinstutdelning. Träder föreningen i likvidation inom sex
månader från det medlem afgått, eller varder inom samma tid konkursansökning
af föreningen till rätten eller domaren ingifven eller i anledning
af borgenärs ansökning om konkurs offentlig stämning utfärdad,
skall den afgångnes rätt att utfå insats bedömas efter de i 59 och
60 §§ om skifte af förenings tillgångar gifna föreskrifter.

Innehålla föreningens stadgar inskränkning i afgående medlems
rätt, hvarom nu är sagdt, lände den utom i fall, hvarom i 44 § 2 mom.
stadgas, till efterrättelse.

16 §.

Afträdes föreningens egendom till konkurs, som börjar inom ett
är från det medlem afgick, vare den afgångne pliktig, såvidt föreningens
borgenärers rätt rör, att återbära hvad han utfått af sin insats.

Bihang till Riksd, prof. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 43 Käft.

114

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

17 §•

Har någon genom annat fång än arf eller giftorätt förvärfvat
medlems andel i föreningen, och vill han ej inträda i föreningen, eller
vägras honom inträde, då han begär sådant, äge samma rätt till uppsägning
som medlem; och gälle, där uppsägning sker, om hans rätt
att utfå insats och vinst, så ock om hans skyldighet att i visst fall
återbära insatsen hvad i 15 och 16 §§ finnes stadgadt angående afgången
medlem.

Om vinstutdelning.

18 §.

Ej må utdelning af ekonomisk förenings vinst göras i vidsträcktare
mån, än att återstående tillgångarna, enligt föreningens behörigen
granskade räkenskaper, öfverskjuta skulderna med minst det belopp,
som motsvarar insatserna, i den mån de redan inbetalts eller äro till
betalning förfallna, jämte reservfond. Yarder vinstutdelning beslutad
och verkställd i strid med hvad sålunda stadgats eller med bestämmelse
i föreningens stadgar, vare de, som uppburit sådan utdelning,
skyldige att återbära densamma; och ansvare därjämte de, som deltagit
i beslutet, en för alla och alla för en, för den brist, som vid återbäringen
kan uppkomma.

19 §.

Föreningens vinstmedel eller öfriga tillgångar må ej användas för
ändamål, som uppenbarligen är för föreningens verksamhet främmande;
föreningssammanträde dock obetaget att till allmännyttigt eller därmed
jämförligt ändamål använda tillgång, som i förhållande till föreningens
ställning är af ringa betydenhet.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

115

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

Om styrelse och firmateckning.

20 §.

För ekonomisk förening skall finnas en styrelse, bestående af en
eller flere ledamöter.

Styrelsen äge i enlighet med hvad i denna lag är stadgadt förvalta
föreningens angelägenheter. Den äge ock bemyndiga annan
vare sig inom eller utom styrelsen att teckna föreningens firma (firmatecknare).
Har i stadgarna eller af föreningssammanträde gjorts inskränkning
i styrelsens rätt att utse firmatecknare, lände den till
efterrättelse.

Styrelsen väljes å föreningssammanträde; dock må i stadgarna
kunna bestämmas, att styrelsen eller ledamot af densamma skall på
annat sätt utses.

Styrelseledamot skall vara medlem i föreningen; dock må, där
bolag eller annan samfällighet eller stiftelse är medlem i föreningen,
ledamot af den samfällighets eller stiftelses styrelse eller delägare i
samfålligheten vara ledamot af föreningens styrelse.

Ledamot af styrelsen skall vara här i riket bosatt svensk medborgare,
där ej Konungen för viss förening medgifver undantag.

Styrelseledamot må ej utses för längre tid än två år. Styrelseledamot
må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit utsedd, ej gått
till ända, skiljas från uppdraget genom beslut af den, som utsett
honom.

Afgår af föreningen vald styrelseledamot, innan den tid, för hvilken
han blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger det
öfriga styrelseledamöter, såframt styrelsen ej är beslutför med kvarstående
ledamöter eller enligt stadgarna fulltalig styrelse alltid skall
förefinnas, att ofördröjligen föranstalta om val af ny ledamot.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga om rätten
att teckna föreningens firma, skall styrelsens .ordförande därom ofördröjligen
göra anmälan för registrering.

21 §•

Styrelsen äfvensom firmatecknare äge att själfva eller genom ombud
ej mindre i förhållande till tredje man handla å föreningens vägnar

116

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

än äfven inför domstolar och andra myndigheter företräda föreningen.
Inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen eller
firmatecknare, vare, i den män ej annat följer af hvad i denna lag
stadgas, utan verkan mot tredje man, med mindre han ägt eller bort
äga kännedom om inskränkningen. Bestämmelse, innefattande sådan
inskränkning, må ej registreras.

22 §.

Styrelsen och firmatecknare skola i sin förvaltning af föreningens
angelägenheter ställa sig till efterrättelse i stadgarna gifna föreskrifter,
så ock de föreskrifter, som af föreningssammanträde eller, såvidt rör
firmatecknare, af styrelsen meddelas, där de ej finnas strida mot denna
lag eller föreningens stadgar.

23 §.

Där ej annorlunda är bestämdt i stadgarna, vare styrelsen beslutför,
då mer än halfva antalet ledamöter äro närvarande, och gälle
såsom styrelsens beslut den mening, om hvilken de flesta röstande förena
sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden
vid sammanträdet. Till styrelsesammanträde skola dock, såvidt ske
kan, samtliga ledamöter kallas.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i behandling af fråga rörande
aftal mellan honom och föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling
af fråga om aftal mellan föreningen och tredje man, där han
i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens.
Hvad sålunda är stadgadt äge motsvarande tillämpning beträffande
gåfva från föreningens sida, så ock beträffande rättegång eller
annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

24 §.

Utan föreningssammanträdes bemyndigande må ej den, som äger
företräda föreningen, föryttra dess fasta egendom, med mindre föryttring
af fast egendom enligt stadgarna ingår i föremålet för för -

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

117

(Kung!. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

eningens verksamhet, ej heller må han utan sådant bemyndigande med
inteckning för gäld belasta dylik egendom.

25 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för ekonomisk förening, bör
undertecknas med föreningens firma. Vid firmateckning skola de, som
teckna firman, äfven underskrifva sina namn.

Har handlingen ej undertecknats med föreningens firma och framgår
ej af dess innehåll, att den utfärdats å föreningens vägnar, vare
de, som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara för
föreningen bindande eller ej, ansvarige för hvad genom handlingen må
hafva slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld. Samma
lag vare, där i handling, som utfärdats för ekonomisk förening utan
personlig ansvarighet, föreningen betecknats på ett sätt, som utmärker,
att personlig ansvarighet förekommer.

26 §.

Angående befogenhet för styrelseledamot och firmatecknare att
för föreningen mottaga stämning är stadgadt i rättegångsbalken; och
skall hvad i sådant afseende gäller äga tillämpning jämväl, då annat
meddelande skall delgifvas föreningen.

Vill styrelsen kära till föreningen, kalle styrelsen föreningens medlemmar
till sammanträde för val af ombud att i den tvist föra föreningens
talan. Stämning skall anses delgifven, då den blifvit föredragen
å sammanträdet.

Minst en månad eller den kortare tid, som må vara bestämd i
stadgarna, före det föreningssammanträde, där revisorernas berättelse
skall framläggas, aflämne styrelsen till revisorerna en af styrelsens
ledamöter underskrifven förvaltningsberättelse.

118 Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

28 §.

Styrelseledamöter, som genom att öfverträda denna lag eller föreningens
stadgar eller eljest uppsåtligen eller af vårdslöshet tillskynda
föreningen skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.

Angående styrelseledamöters skadeståndsansvar gentemot tredje
man stadgas i 88 §.

29 §.

Hvad i denna lag finnes stadgadt om styrelseledamot äge motsvarande
tillämpning å suppleant i styrelsen.

Har suppleant utöfvat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats,
utan verkan mot enhvar, som ej visas hafva ägt kännedom därom.

Bestämmelse rörande den förutsättning, under hvilken suppleant
äger utöfva styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.

Om revision.

30 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas
af en eller flere revisorer, utsedda å föreningssammanträde eller
på annat i stadgarna angifvet sätt.

Till revisor må ej utses den, som är i föreningens eller styrelseledamots
tjänst.

Den tid, för hvilken revisor å föreningssammanträde utses, må ej
utgå före nästa ordinarie sammanträde och ej omfatta längre tid än två
år. Revisor må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit utsedd, ej
gått till ända, skiljas från uppdraget genom beslut af den, som utsett
honom.

Afgår af föreningen vald revisor, innan den tid, för hvilken han
blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger det styrelsen
att ofördröjligen föranstalta om val af ny revisor.

119

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

31 §.

Hos Konungens befallningshafvande i länet må påkallas utseende
af en revisor att med öfriga revisorer deltaga i dem åliggande
granskning af styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper eller
i granskning af vissa räkenskaper. Förslag härom skall väckas å
föreningssammanträde. Har förslaget å föreningssammanträde antagits
eller ock biträdts af minst en femtedel af samtliga föreningsmedlemmarna,
åligger det styrelsen att inom en vecka hos Konungens befallningshafvande
göra framställning om utseende af revisor. Underlåter
styrelsen det, stånde hvarje föreningsmedlem fritt att göra dylik framställning.

Hvad i 30 § 2 mom. och 3 mom. 2 punkten är stadgadt galle
ock om revisor, som utses af Konungens befallningshafvande; och vare
sådan revisor berättigad att af föreningen erhålla skäligt arfvode.

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera
föreningens kassa och öfriga tillgångar samt granska föreningens alla
böcker, räkenskaper och andra handlingar; och må af revisor begärd
upplysning angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Vid fullgörande af sitt uppdrag hafva revisorerna att ställa sig
till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af föreningen meddelas
och ej afse inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest
strida mot lag eller författning eller mot föreningens stadgar.

Revisorerna skola öfver granskningen afgifva en af dem underskrifven
berättelse, som, efter det styrelsen lämnats tillfälle att taga
del af densamma, framlägges å föreningssammanträde jämte styrelsens
förvaltningsberättelse.

Angående revisorers befogenhet att påfordra sammankallande af
extra föreningssammanträde stadgas i 37 §.

33 §.

Hafva revisorer i sin berättelse eller annan handling, som framlägges
å föreningssammanträde, mot bättre vetande lämnat oriktig

120

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

{Kungi. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik
uppgift i handling, som af dem granskats, eller vid fullgörandet af
sitt uppdrag visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig
till last, föreningen ansvariga för all däraf uppkommande skada, en
för alla och alla för en.

Om föreningssammanträde.

34 §.

Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhafvandet af föreningens
angelägenheter utöfvas å föreningssammanträde.

Ej må någon själf eller genom ombud eller såsom ombud för
annan deltaga i behandling af fråga rörande aftal mellan honom och
föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling af fråga om aftal
mellan föreningen och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt
intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Hvad sålunda
stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande gåfva från föreningens
sida, så ock beträffande rättegång eller annan talan mot honom eller
tredje man. Styrelseledamot må ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för
förvaltningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig, eller i val af revisor.

35 §.

A föreningssammanträde må ärende,
som ej blifvit i kallelsen till
sammanträdet angifvet, ej till afgörande
företagas, där det ej enligt
stadgarna skall förekomma å sammanträdet
eller omedelbart föranledes
af ärende, som där skall afgöras;
dock att ärende, som ej
afser ändring af stadgarna eller ny
eller förhöjd afgifts utkräfvande
eller föreningens trädande i likvidation,
jämväl må till afgörande

Å föreningssammanträde må ärende,
som ej blifvit i kallelsen till
sammanträdet angifvet, ej till afgörande
företagas, där det ej enligt
stadgarna skall förekomma å sammanträdet
eller omedelbart föranledes
af ärende, som där skall afgöras;
dock att ärende, som ej
afser ändring af stadgarna eller ny
eller förhöjd afgifts utkräfvande
eller föreningens trädande i likvidation,
jämväl må till afgörande

121

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(■Kmgl. Majds förslag:) (Utskottets förslag:)

företagas, såframt samtliga när- företagas, såframt tre fjärdedelar
varande därtill gifva sitt samtycke, af de närvarande därtill gifva sitt

samtycke.

Hafva de ärenden, som skola Hafva de ärenden, som skola
företagas till behandling å förenings- företagas till behandling å föreningssammanträde,
blifvit medlemmarna sammanträde, blifvit medlemmarna
särskildt meddelade på sätt och å särskildt meddelade på sätt och å
tid före sammanträde, som i stad- tid före sammanträde, som i stadgarna
angifvas, vare så gillt, som garna angifvas, vare så gillt, som
om ärendena varit upptagna å om ärendena varit upptagna å
kallelsen till sammanträdet. kallelsen till sammanträdet.

Där för giltighet af beslut er- Där för giltighet af beslut erfordras,
att det fattas å två på fordras, att det fattas å två på
hvarandra följande föreningssam- hvarandra följande föreningssammanträden,
må kallelse till andra manträden, må kallelse till andra
sammanträdet ej ske, innan det sammanträdet ej ske, innan det
första hållits. första hållits.

Ofvei beslut, som å förenings- Öfver beslut, som å föreningssammanträde
eller annorledes af sammanträde eller annorledes af
föreningen fattas, skall genom sty- föreningen fattas, skall genom styrelsens
försorg föras protokoll. Se- relsens försorg föras protokoll. Senast
två veckor från beslutets dag nast två veckor från beslutets dag
skall protokollet vara tillgängligt skall protokollet vara tillgängligt
för föreningsmedlemmarna. för föreningsmedlemmarna.

36 §.

Jämte hvad i 34, 35, 42 och 43 §§ är stadgadt om utöfvande af
rösträtt och fattande af föreningsbeslut gälle, där ej annorlunda finnes
bestämdt i stadgarna:

att hvarje medlem äger deltaga i handhafvandet af förenino-ens
angelägenheter;

att hvarje medlem äger en röst;

att medlem är berättigad att öfverlåta sin rösträtt å annan medlem;

att ingen må på grund af fullmakt utöfva rösträtt för mer än en
medlem;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för hvilken de
flesta rösterna afgifvas; och

Bihang till Rilcsd. prot. Joll. 7 Sami. 1 Afd. 43 Höft.

122

Lagutskottets utlåtande Nr 46-

(Kungi. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

att, vid lika röstetal, val afgöres genom lottning, men i andra
frågor den mening gäller, som biträdes af ordföranden.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla föreningens medlemmar
till extra föreningssammanträde.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen
med angifvande af skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra
föreningssammanträde att hållas, sa snart det med iakttagande af föreskrifven
kallelsetid kan ske. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka
sådan påfordran, äge revisorerna själfva utlysa föreningssammanträde.
Äro ej samtliga revisorer ense om sammanträdes utlysande, gälle den
mening, hvarom de flesta förena sig, eller vid lika röstetal deras mening,
som anse extra sammanträde ej böra hållas.

Extra föreningssammanträde skall ock af styrelsen utlysas, då det
för uppgifvet ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondedel af
samtliga” föreningsmedlemmarna eller det mindre antal, som må vara
bestämdt i stadgarna.

38 §.

Underlåter styrelsen att i föreskrifven ordning kalla föreningens
medlemmar till ordinarie sammanträde, eller har styrelsen ej senast två
veckor efter påfordran, hvarom i 37 § 3 mom. är sagdt, utlyst sammanträde
att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven kallelsetid
kan ske, har magistrat eller kronofogde i orten att på anmälan af
föreningsmedlem ofördröjligen utlysa sammanträde.

Å det föreningssammanträde, där revisorernas berättelse framlägges,
skall frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den
tid berättelsen omfattar företagas till afgörande.

Frågan om ansvarsfrihets beviljande må uppskjutas till afgörande
vid nytt sammanträde.

128

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

{Kungi. Malis förslag:) {Utskottets förslag:)

Om talan mot styrelse eller revisorer.

40 §.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid revisorernas
berättelse omfattar ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades
å föreningssammanträde, vare så ansedd som om ansvarsfrihet
blifvit styrelsen beviljad.

Utan hinder däraf, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å
förvaltningen, som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig
handling, kunna mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen
afsett äfven den handling.

Talan mot revisorer enligt 83 § må ej anställas, sedan två år förflutit
från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde,
utan så är, att talan grundas därpå, att brottslig handling blifvit begången.

41 §.

Afträdes föreningens egendom till konkurs, som börjar inom två
åi från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde,
äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen för den tid berättelsen
afser, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, äfvensom
att mot revisorerna anställa sådan talan, som omförmäles i 33 §.

Talan, hvarom. ofvan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöra
inom en månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande
af föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången af den
tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring af förenings stadgar och visst annat fall, då särskild
röstpluralitet å föreningssammanträde erfordras.

42 §.

Beslut afseende ändring af stadgarna
i fråga om medlems rättighet
att utträda ur föreningen eller
sådan ändring af stadgarna, att af -

42 §.

Beslut afseende ändring af stadgarna
i fråga om medlems rättighet
att utträda ur föreningen eller
sådan ändring af stadgarna, att af -

124

Lagutskottets utlåtande Nr 46-

(Kungl. Maj:ts förslag:)
gående medlems rätt, hvarom i 15
§ är sagdt, inskränkes, vare, där
ändringen skall afse jämväl dem,
som vid frågans afgörande voro
medlemmar i föreningen, ej giltigt,
med mindre samtliga medlemmarna
förenat sig därom eller beslutet*
fattats å två på hvarandra följande
föreningssammanträden, däraf minst
ett ordinarie, och å det sammanträde,
som sist hålles, biträdts af
samtliga röstande. Ej heller äge
beslut om sådan ändring af stadgarna,
att medlems rätt till årsvinst
eller till föreningens behållna tillgångar
vid dess upplösning inskränkes,
giltighet, med mindre beslutet
fattats i enlighet med hvad
nu är sagdt.

Beslut om annan ändring af stadgarna
vare ej giltigt, med mindre
samtliga medlemmarna förenat sig
därom eller beslutet fattats å två
på hvarandra följande föreningssammanträden,
däraf minst ett
ordinarie, och å det sammanträde,
som sist hålles, biträdts, såvidt
genom beslutet personlig ansvarighet
för föreningens förbindelser införes
eller skärpes eller medlemmarnas
förpliktelse att erlägga afgifter
till föreningen ökas, af minst
tre fjärdedelar af de röstande, men
eljest af minst två tredjedelar af de
röstande.

År för giltighet af beslut, hvarom
ofvan är sagdt, något ytter -

(Utskottets förslag:)

gående medlems rätt, hvarom i 15
§ är sagdt, inskränkes, vare, där
ändringen skall afse jämväl dem,
som vid frågans afgörande voro
medlemmar i föreningen, ej giltigt,
med mindre samtliga medlemmarna
förenat sig därom eller beslutet
fattats å två på hvarandra följande
föreningssammanträden, däraf minst
ett ordinarie, och å det sammanträde,
som sist hålles, biträdts af
samtliga röstande. Ej heller äge
beslut om sådan ändring af stadgarna,
att medlems rätt till föreningens
behållna tillgångar vid
dess upplösning inskränkes, giltighet,
med mindre beslutet fattats
i enlighet med hvad nu är sagdt.

Beslut om annan ändring af stadgarna
vare ej giltigt, med mindre
samtliga medlemmarna förenat sig
därom eller beslutet fattats å två
på hvarandra följande föreningssammanträden,
däraf minst ett
ordinarie, och å det sammanträde,
som sist hålles, biträdts, såvidt
genom beslutet personlig ansvarighet
för föreningens förbindelser införes
eller skärpes eller medlemmarnas
förpliktelse att erlägga utgifter
till föreningen ökas, eller
medlems rätt till årsvinst inskränkes,
af minst tre fjärdedelar af de
röstande, men eljest af minst två
tredjedelar af de röstande.

Är för giltighet af beslut, hvarom
ofvan är sagdt, något ytter -

125

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

ligare villkor bestämdt i stadgarna,
lände ock det till efterrättelse.

Har i stadgarna intagits bestämmelse,
enligt hvilken annan bestämmelse
ej må ändras, utan att
Konungen därtill lämnat medgifvande,
må ej heller den förra bestämmelsen
utan Konungens medgifvande
ändras.

{Utskottets förslag:)

ligare villkor bestämdt i stadgarna,
lände ock det till efterrättelse.

43 §.

Beslut om föreningens trädande i likvidation i andra fall än i
48 § sägs vare ej giltigt, med mindre samtliga medlemmarna förenat
sig därom eller beslutet fattats å två på hvarandra följande föreningssammanträden,
däraf minst ett ordinarie, och å det sammanträde, som
sist hålles, biträdts af minst två tredjedelar af de röstande. Är för
giltighet af beslutet något ytterligare villkor bestämdt i stadgarna,
lände ock det till efterrättelse.

44 §.

Beslut om ändring af stadgarna
skall af styrelsens ordförande ofördröjligen
anmälas för registrering
och må ej gå i verkställighet, innan
registrering skett. Vid anmälan
fogas, i två exemplar, af notarius
publicus eller med styrelseledamöternas
egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter
styrkt afskrift af protokoll.
som förts i ärendet.

Beslut om sådan ändring af stadgarna,
att personlig ansvarighet för
föreningens förbindelser införes eller
skärpes eller medlemmarnas förpliktelse
att erlägga afgifter till föreningen
ökas, må ej tillämpas mot
medlem, som icke bidragit till be -

44 §.

Beslut om sådan ändring af stadgarna,
att personlig ansvarighet
för föreningens förbindelser införes
eller skärpes eller medlems förpliktelse
att erlägga afgifter till föreningen
ökas eller medlems rätt till
årsvinst inskränkes, må ej tillämpas

126

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

slutet och som uppsäger sig till
utträde ur föreningen inom fyra
veckor från det beslutet fattades;
och äge i ty fall medlemmen, oafsedt
hvad stadgarna innehålla, att
å tid, som i 14 § sägs, utträda
ur föreningen och därvid tillgodonjuta
den rätt, som enligt 15 § 1
mom. tillkommer afgående medlem.

Beslut, som innefattar nedsättning
af insatsernas belopp eller
lindring af den medlemmarna enligt
stadgarna åliggande skyldighet
att i föreningen göra insats eller
inskränkning eller upphäfvande af
den personliga ansvarighet för föreningens
förbindelser de enligt stadgarna
åtagit sig, må ej gå i verkställighet
förr än ett år förflutit
från det beslutet registrerades.

(Utskottets förslag:)

mot medlem, som icke bidragit till
beslutet och som uppsäger sig till
utträde ur föreningen inom fyra
veckor från det beslutet fattades;
och äge i ty fall medlemmen, oafsedt
hvad stadgarna därom innehålla,
att å tid, som i 14 § sägs,
utträda ur föreningen och därvid
tillgodonjuta den rätt, som enligt
15 § 1 mom. tillkommer afgående
medlem.

Beslut, som innefattar nedsättning
af insatsernas belopp eller
lindring af den medlemmarna enligt
stadgarna åliggande skyldighet
att i föreningen göra insats eller
inskränkning i den personliga ansvarighet
för föreningens förbindelser
de enligt stadgarna åtagit
sig, må ej gå i verkställighet förr
än ett år förflutit från det beslutet
registrerades.

Om klander af föreningsbeslut.

45 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem, att
föreningsbeslut icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider
mot denna lag eller föreningens stadgar, äge därå tala genom stämning
å föreningen inom två månader från beslutets dag. Försummas
det, vare rätt till klandertalan mot beslutet förlorad.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag, som i 26 §
2 mom. sägs; dock skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om
det där omförmälda sammanträdet blifvit inom ofvan i denna paragraf
stadgad tid utlyst att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven
kallelsetid kan ske.

Har klandertalan anhängiggjorts, äge domstolen, när skäl därtill

127

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

förekommer, att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att
klandrade beslutet ej må verkställas. Om förordnandet skall, där
klandrade beslutet är af beskaffenhet, att det bör registreras, underrättelse
ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg afsändas
för registrering.

Domstols utslag, hvarigenom föreningsbeslut upphäfts eller ändrats,
galle jämväl för de föreningsmedlemmar, som ej instämt klandertalan!

Om likvidation och upplösning.

46 §.

Finnes ekonomisk förenings verksamhet vara lagstridig eller
uppenbart osedlig, äge rätten, på ansökning af ombud, som justitiekanslern
eller Konungens befallningshafvande förordnar att sådan talan
utföra, förklara föreningen skyldig att träda i likvidation; och förordne
rätten i sådant fall en eller flere likvidatorer att verkställa
likvidationen.

Hvad sålunda är föreskrifvet galle dock ej i det fall, att föreningens
verksamhet finnes strida mot bestämmelserna i 2 S.

47 §.

Saknar ekonomisk förening till registret anmäld, behörig styrelse,
vare föreningsmedlem eller borgenär, så ock en hvar annan, hvars rätt
kan vara beroende däraf, att någon finnes, som äger företräda föreningen,
berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning, att
föreningen må förklaras skyldig att träda i likvidation. Kungörelse
om ansökningen med uppgift om tiden, när densamma kommer att
pröfvas af rätten, skall af rätten eller domaren utfärdas och minst tre
månader före nämnda tid införas i allmänna tidningarna, så ock i tidning
inom orten. Rätten eller domaren äge ock, där så äskas, förordna
en eller flere sysslomän att emellertid taga föreningens egendom
under vård och bevaka dess angelägenheter. Styrkes på utsatta tiden,
att anmärkta förhållandet fortfar, förklare rätten, att föreningen skall
träda i likvidation, och förordne en eller flere likvidatorer att verkställa
densamma.

128

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

{Kungi. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Om förordnande af syssloman skall underrättelse ofördröjligen
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

48 §.

Ekonomisk förening skall ock träda i likvidation,

1) då antalet föreningsmedlemmar nedgått under fem och tillräckligt
antal medlemmar ej inträdt inom tre månader;

2) då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse
i stadgarna föreningen skall upphöra med sin verksamhet.

49 §. ''

Har föreningen beslutit att träda i likvidation, eller skall eljest
af anledning, som i 48 § sägs, likvidation verkställas, varde å föreningssammanträde
en eller flere likvidatorer valda att verkställa likvidationen.

I stadgarna må kunna bestämmas, att en eller flere likvidatorer
skola på annat sätt utses att jämte de å föreningssammanträde valda
deltaga i likvidationen.

50 §.

Utser föreningen ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande inträffat,
som jämlikt bestämmelsen i 48 § under 1) påkallar likvidation, svare
de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande
af föreningens verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande
förbindelser, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

51 §.

Har sådant förhållande inträffat, som jämlikt bestämmelse i 48 §
påkallar likvidation, och varder ej inom en månad därefter till registret,
enligt hvad nedan sägs, anmäldt, att föreningen trädt i likvidation,
förklare rätten, på ansökan af föreningsmedlem eller styrelseledamot
och efter föreningens hörande, att föreningen skall träda i likvidation;
och förelägge rätten föreningen att inom viss tid, ej understigande en
månad, utse en eller flere likvidatorer vid äfventyr, att föroi Anande i
sådant hänseende eljest meddelas af rätten.

Lagutskottets ''utlåtande Nr 46.

129

(Katigt. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

52 §.

Finnes ekonomisk förening, som enligt anmälan till registret trädt
i likvidation, sedermera sakna till registret anmälda, behöriga likvidatorer,
vare föreningsmedlem eller borgenär, så ock en hvar annan,
hvars rätt kan vara beroende däraf, att någon finnes, som äger företräda
föreningen, berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning
om utseende af likvidatorer; och skall i öfrigt hvad i 47 § är
stadgadt i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

53 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare,
där ej Konungen för viss förening medgifver undantag.

Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen
blifvit afslutad, men må när som helst återkallas af den, som meddelat
uppdraget.

Afgår likvidator, innan han fullgjort sitt uppdrag, och finnes ej
suppleant, åligger det öfriga likvidatorer att ofördröjligen föranstalta
om utseende af ny likvidator.

54 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att
föreningen trädt i likvidation. Därvid skola uppgifvas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga
namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall
utöfvas allenast af likvidatorerna gemensamt, hvilken eller hvilka, hvar
för sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och hemvist.

55 §.

Då likvidatorer utsetts, göre styrelsen ofördröjligen redo för sin
förvaltning under den tid, för hvilken densamma ej förut blifvit granskad.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 7 Smil. I Afd. 43 Höft. 17

130

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Styrelsens redovisning skall af likvidatorerna ofördröjligen öfverlämnas
till revisorerna, som hafva att granska densamma och däröfver
inom fyra veckor afgifva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte
revisorernas berättelse framlägges af likvidatorerna, så snart ske kan,
å föreningssammanträde; och skall å det sammanträde till behandling
företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid
redovisningen omfattar. Om behandling af denna fråga samt om rätt
att tala å styrelsens förvaltning äge hvad i 39, 40 och 41 §§ finnes
stadgadt motsvarande tillämpning.

56 §.

Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka årsstämning å föreningens
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och
skulder.

I den mån sådant erfordras för likvidationens verkställande och
så snart det utan uppenbar skada kan ske, skall föreningens egendom
förvandlas i penningar.

57 §.

Likvidatorerna äge ej utan särskildt, af föreningen erhållet bemyndigande
afyttra dess fästa egendom annorledes än genom försäljning
å offentlig auktion. Hafva likvidatorerna förordnats enligt 46 §, må
ej heller lös egendom utan föreningens särskilda bemyndigande af dem
försäljas på annat sätt än nu är sagdt; och må, innan beslutet om
förordnandet vunnit laga kraft, likvidatorerna ej utan föreningens samtycke
vidtaga några likvidationsatgärder utan allenast taga föreningens
egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.

I öfrigt skall om likvidatorers befogenhet att företräda föreningen
och om deras rättigheter, så ock om deras skyldigheter gälla i tilllämpliga
delar hvad angående styrelse eller styrelseledamot i denna lag
är stadgadt; dock att hvad i 22 § är stadgadt ej skall äga tillämpning
å likvidatorer, som förordnats enligt 46 §.

, 58 §.

Under likvidation skall föreningens firma tecknas med tillägg af
orden »i likvidation».

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

131

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

I öfrigt skall hvad i 25 § finnes föreskrifvet i fråga om underskrifvande
af handling, som å föreningens vägnar utfärdas, äga motsvarande
tillämpning under föreningens likvidation.

Har under handlingen ej föreningens firma tecknats på sätt, som
ofvan i 1 mom. sägs, och framgår ej af handlingens innehåll såväl, att
den utfärdats å föreningens vägnar, som ock att föreningen är i likvidation,
vare de, som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas
vara för föreningen bindande eller ej, ansvarige för hvad genom handlingen
må hafva slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

Hvad i 25 § 2 mom. 2 punkten är stadgadt skall gälla jämväl i
afseende å handling, som, efter det ekonomisk förening utan personlig
ansvarighet trädt i likvidation, å dess vägnar utfärdas.

59 §.

Sedan den i årsstämningen utsatta inställelsedag är förbi och all
veterlig gäld blifvit betald, skola föreningens tillgångar skiftas mellan
medlemmarna eller öfverlämnas till den, som på grund af stadgarna
eller medlemmarnas beslut må vara berättigad att öfvertaga tillgångarna.
År någon del af gälden tvistig eller ej förfallen och kan förty eller af
annan orsak betalning ej ske, skola till samma gälds betalning erforderliga
medel innehållas och med återstoden så förfaras, som nyss sagts.

Ej må annorledes än nu är sagdt skifte äga rum eller föreningens
tillgångar öfverlämnas till den därtill berättigade. Sker det eller befinnas
innehållna medel ej lämna tillgång till gälds betalning, vare i
händelse af föreningens oförmåga att fullgöra sina förbindelser den,
som något uppburit, skyldig att återbära hvad han bekommit.

60 §.

Skola föreningens behållna tillgångar skiftas mellan medlemmarna,
äge de, som vid föreningens trädande i likvidation voro medlemmar i
föreningen, återbekomma en hvar sin insats eller, om tillgångarna ej
därtill förslå, hvad på insatsen belöper. Uppstår öfverskott, skall det fördelas
efter hnfvudtalet, där ej annan grund finnes bestämd i stadgarna.

61 §

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart
ske kan, å föreningssammanträde framlägga redovisning för sin förvaltning.

132

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag;) (Utskottets förslag:)

Då redovisningen framlagts, anses föreningen upplöst; och skola
likvidatorerna ofördröjligen därom göra anmälan för registrering. Vid
anmälan skall fogas bestyrkt afskrift af protokoll, som förts i ärendet,
äfvensom bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.

62 §.

Åtnöjes föreningsmedlem ej med likvidatorernas redovisning, skall
han genom stämning anhängiggöra sin talan hos domstol inom ett år
från den dag, då redovisningen framlades å föreningssammanträde.
Försummes det, hafve han förlorat sin talan.

63 §.

Afträdes ekonomisk förenings egendom till konkurs, skall underrättelse
om den offentliga stämningen samtidigt med kungörelsen därom
genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär
af styrelsen eller, där vid konkursens början syssloman enligt 47 §
eller likvidatorer varit utsedda, af dessa. Under konkursens fortgång
må dock i behörig ordning kunna utses styrelse i stället för syssloman,
som förordnats enligt nämnda paragraf, äfvensom utses nya styrelseledamöter
eller nya likvidatorer.

64 §.

Finnes efter konkursens afslutande ej öfverskott, anses föreningen
upplöst, då konkursen afslutats. Det åligger dem, som under konkursen
sist företrädt föreningen såsom konkursgäldenär, att om föreningens
sålunda skedda upplösning ofördröjligen göra anmälan till registret.

Var föreningen ej i likvidation, då dess egendom afträddes till
konkurs, och finnes efter konkursens afslutande öfverskott, skall å
föreningssammanträde, hvilket bör ofördröjligen utlysas af styrelsen,
beslutas, huruvida föreningen skall fortsätta sin verksamhet eller träda
i likvidation.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

133

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

Bestämmelser afseende allenast ekonomiska föreningar med
personligen ansvariga medlemmar.

65 §.

År i ekonomisk förenings stadgar bestämdt; att medlemmarna åtaga
sig till visst belopp begränsad personlig ansvarighet för föreningens förbindelser,
skola stadgarna, då de för registrering ingifvas, vara försedda
med samtliga medlemmarnas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.

Har ekonomisk förening utan personlig ansvarighet beslutat sådan
ändring af stadgarna, att personlig ansvarighet för föreningens förbindelser
införes, och vägrar medlem, som bidragit till beslutet eller
ej begagnat den honom enligt 44 § 2 mom. tillkommande rätt att
uppsäga sig till utträde, att teckna sitt namn under de ändrade
stadgarna, stånde föreningen öppet att utesluta honom ur föreningen.

66 §.

Ej må i stadgarna meddelas bestämmelse, som utgör hinder för
medlem att när som helst uppsäga sig till utträde.

Ansökning om inträde i föreningen skall vara försedd med sökandens
egenhändiga, bevittnade namnunderskrift och innehålla uttryckligt
förklarande, att sökanden för föreningens förbindelser åtager sig den
personliga ansvarighet, som är bestämd i stadgarna.

Om medlems inträde i föreningen eller afgång därur skall styrelsen
ofördröjligen göra anteckning i medlemsförteckningen.

Genom styrelsens försorg skola såsom bilagor till medlemsförteckningen
förvaras ansökningar om inträde i föreningen och om afgång
därur eller, där afgång ej föranledts af ansökan därom, annan handling,
som styrker afgången.

68 §.

134

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(.Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Har medlem afgått, skall genom styrelsens försorg afgången ofördröjligen
kungöras såväl i allmänna tidningarna som ock i den tidning inom
orten, där enligt 78 § hvad i föreningsregistret blifvit infördt kungöres.

Underlåter styrelsen att kungöra medlems afgång, efter ty ofvan
stadgas, äge Konungens befallningshafvande, på ansökan af den afgående
medlemmen eller hans rättsinnehafvare och efter styrelsens hörande,
att om sådant kungörande förordna.

69 §.

Inträdande medlem svare för alla förbindelser, hvari föreningen
vid tiden för inträdet häftar.

Afgår medlem, svare han ej för de föreningens förbindelser, som
uppkomma efter det hans afgång enligt 68 § kungjorts, med mindre
af omständigheterna framgår, att den, med hvilken afhandlats, hvarken
haft eller bort hafva kunskap om afgången; ej heller svare afgången
medlem för förbindelser, som före kungörandet men efter afgången uppkommit,
där den, med hvilken afhandlats, ägde vetskap om afgången.

70 §.

Medlems ansvarighet må göras gällande endast i den mån vid
konkurs föreningens tillgångar ej förslå till gäldande af dess skulder
samt allenast i den ordning, som i 71 och 72 §§ sägs.

Afgången medlem vare från sin ansvarighet fri, där ej föreningens
tillgångar afträdas till konkurs, som börjar inom ett år från det
afgången, efter ty i 68 § stadgas, kungjordes.

71 §•

Å det sammanträde i föreningens konkurs, då förslag till sista
utdelningen af föreningens tillgångar framlägges, skall, där brist för
borgenärerna uppstår, af konkursförvaltningen jämväl framläggas förslag
till uttaxering å föreningsmedlemmarna, så långt deras ansvarighet
räcker, af det för bristens täckande erforderliga belopp, ökadt
med högst en fjärdedel.

Öfver detta förslag, som skall genom konkursförvaltningens för -

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

135

(Katigt. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

sorg hållas tillgängligt, må klandertalan föras i samma ordning-, som
angående klander af utdelningsförslag finnes stadgad i konkurslagen.
Sådan talan må anställas jämväl af föreningsmedlem.

72 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blifvit af
första domstolen i konkurssaken pröfvadt, åligger det sysslomännen i
konkursen att ofördröjligen i den ordning, som finnes stadgad för
kungörande af meddelanden åt föreningens medlemmar, infordra uttaxerade
beloppen.

Infordradt belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall utsökas af
sysslomännen; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika
gällande som domstols laga kraft ägande dom.

Finnes vid utmätning föreningsmedlem sakna genast utmätningsbar
tillgång till utsökta beloppets fulla gäldande, eller varder föreningsmedlems
egendom afträdd till konkurs, må, i förra fallet, hvad som
brister, och, i senare fallet, hvad å medlemmen belöper uttagas hos
öfriga medlemmar, så långt deras ansvarighet räcker. I ty fall skola
de vid första uttaxeringsförslaget stadgade grunder lända till efterrättelse.

Är ej förslaget till uttaxering af alla borgenärerna och föreningsmedlemmarna
gilladt, må utdelning ej ske, innan tid för klanders anställande
är försutten. Har förslaget öfverklagats, må ej belopp, som
klandret afser, annorledes än mot borgen utdelas, förrän slutlig dom
öfver klandret fallit.

Om registrering.

73 §.

Hos Konungens befallningshafvande skall föras föreningsregister
för inskrifning af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola för registrering
anmälas, eller hvilkas intagande i registret eljest är eller varder
föreskrifvet.

136 Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

74 §.

Anmälan till registret skall göras skriftligen och vara åtföljd af
stadgade afgifter för registreringen och dess kungörande. Aflämnas
anmälan genom ombud, eller insändes den med posten, skall underskriften
vara af vittnen styrkt.

Då ekonomisk förenings registrering sökes; skall hvarje styrelseledamot
och suppleant, så ock i öfrigt en hvar, som, ensam eller gemensamt
med annan, är berättigad att teckna föreningens firma, på samma
gång egenhändigt inskrifva sin namnteckning i registret eller i särskildt
bihang till detta, såframt ej namnteckningen förefinnes å anmälningsskriften
och blifvit af vittnen styrkt. På enahanda sätt skall förfaras,
då anmälan sedermera sker därom, att styrelseledamot eller suppleant
blifvit utsedd, eller att eljest någon, ensam eller gemensamt med annan,
blifvit berättigad att teckna firman.

Har den anmälande icke iakttagit de föreskrifter, som finnas för
hvarje särskildt fall stadgade, eller pröfvas föreningens stadgar eller
beslut, som anmäles för registrering, icke hafva tillkommit i föreskrifven
ordning, eller ej stå i öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna
lag, eller åsyfta lagstridig eller uppenbart osedlig verksamhet eller eljest
strida mot lag eller författning, skall registrering vägras. Samma lag
vare, där beslut om sådan ändring af stadgarna, att styrelsens säte
skall flyttas från ett län till ett annat, för registrering anmäles och
Konungens befallningshafvande i det senare länet på förfrågan meddelar,
att föreningens firma jämlikt stadgandet i 8 § 3 mom. utgör
hinder för föreningens upptagande i detta läns föreningsregister.

Vägras registrering, skall Konungens befallningshafvande ofördröjligen
hålla sökanden till hända eller, om han uppgifva postadress,
till honom med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse om
beslutet med skälen därför.

År sökanden missnöjd med beslutet, äge han att, vid talans
förlust, innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag däröfver
anföra besvär hos Konungen.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

137

(Kun tgl. Majds förslag:) (Utskottets förslag:)

76 §.

Beviljas ekonomisk förenings registrering, läte Konungens befallningshafvande
i registret införa

1) dagen för stadgarnas antagande;

2) föreningens firma;

3) föremålet för föreningens verksamhet ;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) tiden för räkenskapsafslutning;

6) hvarje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon,
ensam eller gemensamt med annan, är berättigad att teckna föreningens
firma, dennes fullständiga namn och hemvist;

7) där befogenhet att teckna firman ej skall utöfvas allenast af
styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller gemensamt, sådan
befogenhet tillkommer;

8) det sätt, hvarpå kallelse till föreningssammanträde skall ske
och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom
den tid före sammanträde, då föreskrift^ kallelseåtgärder senast skola
vara vidtagna.

Dessutom skall, om föreningens medlemmar åtagit sig personlig
ansvarighet för föreningens förbindelser, i registret införas uppgift å det
belopp, intill hvilket medlemmarna åtagit sig sådan ansvarighet.

Det ena exemplaret af stadgarna skall förses med bevis om registreringen
och återställas till sökanden.

77 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett,
skall den ändring, där registrering beviljas, anmärkas i registret.

Registreras ändring af förenings stadgar, skall ena exemplaret af
det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden
återställas, försedt med bevis om registreringen.

Sker ändring af förenings firma, skall ny fullständig inskrifning i
registret göras.

Bihang till Iliksd. prof. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 43 Häft.

138

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

78 §.

Hvad i registret införes med undantag af underrättelse om konkurs,
hvarom förmärs i 63 §, skall genom Konungens befallningshafvande!?
försorg ofördröjligen kungöras såväl i allmänna tidningarna som ock i
den städs tidning, där Konungens befallningshafvande har sitt såte,
eller, om flera tidningar där utgilvas, i den af dessa, där allmänna
påbud för staden vanligen meddelas.

En samling för hela riket af hvad sålunda i allmänna tidningarna
kungjorts, skall genom det allmännas försorg efter hand befordras till
trycket och förses med register för hvarje år.

I den mån nyssnämnda samling tryckes skall den öfversändas till
hvarje domstol, Konungens befallningshafvande och öfverexekutor.

Anmälningsskrifter med därvid fogade handlingar skola, särskildt
för hvarje förening, förvaras såsom bilagor till registret.

79 §.

Närmare föreskrifter om registrets förande, de i 78 § stadgade
kungörelser, afgifterna för registreringen och för dess kungörande samt
tid och sätt för utgifvande af den i nämnda paragraf omförmälda samling
och dess öfversändande till vissa myndigheter meddelas af Konungen.

80 §.

Företer ekonomisk förenings registrerade firma likhet med en i
handelsregister, föreningsregister eller aktiebolagsregistret tidigare införd
firma, och lider därigenom innehafvaren af sistnämnda firma förfång, äge
domstol på talan af denne förbjuda föreningen att efter viss tid använda
förstnämnda firma äfvensom ålägga föreningen det skadestånd, som
pröfvas skäligt.

Menar någon eljest, att en i registret verkställd inskrifning länder
honom till förfång, må talan om registreringens upphäfvande samt om
skadestånd föras vid domstol.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

139

(Kung!. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

81 §.

Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklaradt, att en i
registret gjord inskrifning ej bort ske, eller att beslut, som registrerats,
är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, hvarom inskrifning skett,
ej föreligger, skall på begäran af någondera parten anteckning därom
göras i registret. Underrättelse om sådan anteckning skall så kungöras,
som i 78 § sägs.

Yarder, sedan i registret gjorts anteckning om förenings konkurs,
af öfverrätt förklaradt, att offentlig stämning ej bort utfärdas, skall
anteckningen på därom gjord ansökning afföras ur registret.

82 §.

Det, som i enlighet med denna lag blifvit infördt i registret och
kungjordt i ortstidningen, skall anses hafva kommit till tredje mans
kännedom, där ej af omständigheterna framgår, att han hvarken haft
eller bort hafva kunskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blifvit
eller bort blifva antecknadt i registret, icke med laga verkan åberopas
mot annan än den, som visas hafva ägt vetskap därom.

83 §.

Företer den, som inför domstol, Konungens befallningshafvande
eller öfverexekutor företräder ekonomisk förening, bevis utvisande, att
han den dag, beviset utfärdades, enligt registret var behörig att företräda
föreningen, och är det bevis ej äldre än ett år, åligger det myndigheten
att ur den i 78 § omförmälda tryckta samling inhämta upplysning,
huruvida förändring beträffande behörigheten ägt rum. Hvad
i sådant afseende nyssnämnda samling i den mån den kommit myndigheten
tillhanda utvisar, skall för myndigheten äga vitsord, där ej annat
förhållande visas vara för handen.

140 Lagutskottets utlåtande Nr 46.

[Kungi. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Straffbestämmelse r.

84 §.

Med böter från och med tjugufem
till och med ett tusen kronor
straffes

1) styrelseledamot eller annan,
som vid anmälan till registrering
mot bättre vetande meddelar oriktig
uppgift;

2) styrelseledamot eller likvidator,
där han mot bättre vetande i
handling, som framlägges å föreningssammanträde,
rörande föreningens
angelägenheter meddelar
oriktig uppgift;

B) styrelseledamot, som uppsåtligen
i strid med bestämmelsen i
18 § 1 punkten låter verkställa utbetalning
af föreningens tillgångar;

4) styrelseledamot, som underlåter
iakttaga föreskrift, som är meddelad
i 68 § 1 eller 2 mom.:

5) revisor, där han i berättelse
eller annan handling, som framlägges
å föreningssammanträde, mot
bättre vetande lämnar oriktig uppgift
rörande föreningens angelägenheter
eller uppsåtligen underlåter
att göra anmärkning mot dylik
uppgift i handling, som af honom
granskats;

6) revisor, som, därest han insett
eller bort inse, att skada däraf
kunnat följa, yppar något af hvad
vid granskningen af styrelsens för -

84 §.

Med böter från och med tjugufem
till och med ett tusen kronor
straffes

1) styrelseledamot eller annan,
som vid anmälan till registrering
mot bättre vetande meddelar oriktig
uppgift;

2) styrelseledamot eller likvidator,
där han mot bättre vetande i
handling, som framlägges å föreningssammanträde,
rörande föreningens
angelägenheter meddelar
oriktig uppgift;

3) styrelseledamot, som uppsåtligen
i strid med bestämmelsen i
18 § 1 punkten låter verkställa utbetalning
af föreningens tillgångar;

4) revisor, där han i berättelse
eller annan handling, som framläggas
å föreningssammanträde, mot
bättre vetande lämnar oriktig uppgift
rörande föreningens angelägenheter
eller uppsåtligen underlåter
att göra anmärkning mot dylik
uppgift i handling, som af honom
granskats;

5) revisor, som, därest han insett
eller bort inse, att skada däraf
kunnat följa, yppar något af hvad
vid granskningen af styrelsens för -

141

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

{Kungi. Maj:ts förslag:)
vältning eller föreningens räkenskaper
kommer till lians kännedom,
utan att det med nödvändighet
erfordras för fullgörande af
hans uppdrag.

Ej må straff, som ofvan är stadgadt,
tillämpas, där förseelsen enligt
allmänna strafflagen bör beläggas
med strängare straff.

85 §.

Åsidosättes föreskrift, som i 9 §,
20 § sista momentet, 32 § 1 mom.,
35 § sista momentet, 44 § 1 mom.,
64 § 1 mom. eller 68 § 3 mom.
är meddelad,

straffes den försumlige med böter
från och med fem till och med fem
hundra kronor.

Samma lag vare

om likvidator, som ej fullgör
hvad honom enligt 54 §, 55 § 2
mom. eller 61 § 2 mom. åligger.

Förseelse mot 32 § 1 inom., 35 §
sista momentet eller 55 § 2 mom.
må åtalas allenast af målsägande;
och skall härvid såsom målsägande
anses såväl föreningen som hvarje
medlem däri.

[Utskottets förslag:)

vältning eller föreningens räkenskaper
kommer till hans kännedom,
utan att det med nödvändighet
erfordras för fullgörande af
hans uppdrag.

Ej må straff, som ofvan är stadgadt,
tillämpas, där förseelsen enligt
allmänna strafflagen bör beläggas
med strängare straff.

85 §.

Åsidosättes föreskrift, som i 9 §,
20 § sista momentet, 32 § 1 mom.,
35 § sista momentet, 44 § 1 mom.,
64 § 1 mom. eller 68 § 1, 2 eller
3 mom. är meddelad,

straffes den försumlige med böter
från och med fem till och med fem
hundra kronor.

Samma lag vare
om likvidator, som ej fullgör
hvad honom enligt 54 §, 55 § 2
mom. eller 61 § 2 mom. åligger.

Förseelse mot 32 § 1 mom., 35 §
sista momentet eller 55 § 2 mom.
må åtalas allenast af målsägande;
och skall härvid såsom målsägande
anses såväl föreningen som hvarje
medlem däri.

86 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna
strafflagen.

142

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Särskilda bestämmelser.

87 §.

Förening, som enligt lagen om ideella föreningar kan registreras
såsom ideell förening, må, med bibehållande af sitt ändamål, registreras
såsom ekonomisk förening, såframt föreningens stadgar i öfrigt innehålla
sådana bestämmelser, som enligt denna lag erfordras för att
vinna registering.

Har förening registrerats såsom ideell förening, utgöre den omständigheten
ej hinder för föreningen att, såframt erforderlig ändring
af stadgarna vidtages, i stället i enlighet med denna lag vinna registrering
såsom ekonomisk förening.

Angående rätt för ekonomisk förening att i stället vinna registrering
såsom ideell förening är stadgadt i lagen om ideella föreningar.

88 §.

Föreningsmedlemmar, som genom att öfverträda denna lag eller
föreningens stadgar tillskynda föreningen skada, svare för skadan, en
för alla och alla för en.

Har förening, som drifver handelsrörelse, för densamma antagit
föreståndare, och varda från den handelsrörelse varor i strid med stadgandet
i 2 § utborgade till andra än medlemmar i föreningen, vare
jämväl föreståndaren ansvarig för all skada, som uppkommer af den
sålunda skedda försäljningen. Talan om sådant skadestånd må, där
föreningens egendom afträdts till konkurs, af konkursboet anställas
utan hinder däraf, att föreningen frikallat föreståndaren från skadeståndsskyldighet.

89 §.

Föreningen vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag
stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt
stadgarna har sitt säte.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

143

(Kungl. Maj:ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

90 §.

Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan
för registrering skall åtalas vid allmän underrätt i den ort, där föreningens
styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

91 §.

Innehålla ekonomisk förenings stadgar förbehåll, att tvister mellan
föreningen och styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem skola
hänskjutas till afgörande af en eller flere skiljemän, äge det förbehåll
samma verkan, som tillkommer skiljeaftal; och galle om påkallande af
förbehållets tillämpning hvad om stämning i denna lag finnes stadgadt.

Om undantag från lagens tillämplighetsområde.

92 §.

Hvad i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning å

1) sparbanker;

2) sjukkassor, understödsföreningar eller andra försäkringsföreningar;

3) de föreningar för anskaffande af lån mot säkerhet af inteckning
i fast egendom, å hvilka gällande bestämmelser om hypoteksföreningar
äga tillämpning.

Ej heller göres genom denna lag ändring i hvad om föreningar
för visst ändamål eljest är i lag eller författning särskildt stadgadt.

Genom denna lag upphäfves lagen om registrerade föreningar för
ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912; dock skall
med afseende å ekonomisk förening, som ej afses i 1 § af lagen den 28
juni 1895 och som äger bestånd, då denna lag träder i kraft, hvad
4 § innehåller därom, att fordran eller annan rättighet ej må af oregistrerad
förening inför domstol eller annan myndighet göras gällande,
ej äga tillämpning förr än tre år förflutit från lagens trädande i kraft.

144

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Efter nämnda tre års förlopp må ej heller rättighet, som uppkommit
dessförinnan, vid domstol eller annan myndighet göras gällande af sådan
förening, såframt den ej blifvit registrerad.

Har förening, som afses i 1 § af lagen den 28 juni 1895, antagit
stadgar och utsett styrelse, innan denna lag trädt i kraft, må föreningen
registreras enligt bestämmelserna i sagda äldre lag. Har förening blifvit
i enlighet med samma äldre lags bestämmelser upplöst, skola i fråga
om likvidationen gälla bestämmelserna i den lagen, men i öfrigt skall
nya lagen, dock med undantag af 13 §, äga tillämpning jämväl å
föreningar, som äga bestånd, då lagen träder i kraft.

Där i lag eller författning meddelats bestämmelse, som afser
registrerad förening för ekonomisk verksamhet, skall sagda bestämmelse
gälla registrerad förening, som i denna lag afses.

I fråga om styrelseledamot eller suppleant, som före lagens trädande
i kraft berättigats teckna föreningens firma, skola bestämmelserna i 21
och 22 §§ lända till efterrättelse; och skall förty inskränkning i befogenheten
för den, som äger teckna föreningens firma, att företräda
föreningen, ändå att inskränkningen enligt äldre lag registrerats och
kungjorts, icke därigenom anses hafva kommit till tredje mans kännedom.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den
4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag
och förening att förvärfva fast egendom.

Gällande lag om förbud i vissa fall för bolag och förening att
förvärfva fast egendom afser endast förening för ekonomisk verksamhet,
hvilken icke drifver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse.
Enligt det föreliggande förslaget skall förbudet utsträckas att
gälla alla föreningar, som icke drifva bank- eller annan penningrörelse
eller försäkringsrörelse.

145

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Mot ifrågavarande förslag liar utskottet icke funnit anledning
till anmärkning.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
proposition i denna del, måtte antaga följande förslag
till

Lag

om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 1 maj 1906 angående
förbud i vissa fall för bolag och förening att

förvärfva fast egendom.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen den 4 maj 1906 angående
förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Med bolag afses i denna lag icke enkelt bolag eller bolag, som
drifver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse.

Med förening afses i denna lag förening, hvilken icke drifver
rörelse, som nyss sagts.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Stockholm den 25 april 1911.

På lagutskottets vägnar:
ERNST HÅKANSON.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 43 Haft.

146

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

Reservationer:

Förslaget till lag om ideella föreningar.

1 §•

Herrar Widén, Söderbergh, Jansson i Edsbäcken, Berggren, Pettersson
i Södertälje och Olsson i See hafva anfört följande:

»Kungl. Maj:ts för 1910 års riksdag framlagda proposition med
förslag till lag om föreningar blef af Andra kammaren afslagen, därvid
såsom skäl för afslaget åberopades:

att det för den störa allmänheten vore en olägenhet att bestämmelserna
om ideella och ekonomiska föreningar sammanförts_ i en lag;

att lagen innehölle en mängd paragrafer, som vore invecklade
och svårtydda eller ock besvärliga och obekväma för föreningarna att
tillämpa samt

att lagen icke vore afpassad efter de former, förenmgslifvet
redan tagit.

I föreliggande proposition har Kungl. Maj:t framlagt särskilda
förslag till lagar om ideella föreningar samt om ekonomiska föreningar
och således beträffande ifrågavarande lagstiftnings formella disposition
tillmötesgått’ det önskemål, som härutinnan uttalats af Andra kammaren.
Hvad åter beträffar de bägge öfriga såsom bestämmande för fjolårets
afslagsbeslut häfdade synpunkterna, synas de i alltför ringa män hafva
blifvit beaktade i förslaget till lag om ideella föreningar.

Visserligen hafva, såsom utskottet framhållit, åtskilliga förenklingar
och uteslutningar vidtagits i fjolårets förslag. Och visserligen har i förslaget
äfven en del Ifrån föreningarnas sida framställda önskemål v unnit
beaktande. Men det oaktadt innehåller lagförslaget, äfven i dess föreliggande
form, många bestämmelser, som, enligt hvad de från föreningarnas
sida gjorda framställningarna utmärka, alltför mycket ingripa
i föreningarnas inre lif och insnöra detta i tryckande och besvärande
band. I detta afseende synes man vid förslagets utarbetande
alltför litet hafva tagit i beaktande det material, som insamlats rörande
föreningsväsendet i vårt land. Det gäller här enligt vår uppfattning

147

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

mindre att få fram uniformitet i lagstiftningen för ideella föreningar
och angående de sammanslutningar för ekonomiska syften, för hvilka
lagarne om aktiebolag och om ekonomiska föreningar äro afsedda, —
ehuruväl äfven en sådan likformighet kan vara i viss mån önskvärd —
än att anpassa denna förstnämnda lagstiftning så, att den, på samma
gång den fyller det statsändamål, som därmed afses att vinnas, så nära
som möjligt ansluter sig till det ideella föreningslifvets nuvarande
gestaltning hos oss. Ett motsatt förfarande kan för utvecklingen af
detta föreningslif, om hvars stora betydelse för samhället den gjorda
utredningen bär vittne, hafva vidtgående och tilläfventyrs ödesdigra följder.

Särskildt i det afseendet ter sig det föreliggande förslaget bristfälligt,
att det icke tagit tillbörlig hänsyn till den inom föreningslifvet
i stor omfattning använda organisationsformen af en centralorganisation
med underföreningar och till de väsentligen olika typer, som i detta
afseende förekomma, allt efter som underföreningarna intaga en själfständig
ställning till hufvudföreningen, eller äro af densamma i sin
handlingsfrihet väsentligen inskränkta. I all synnerhet för den senare
typen, till hvilken höra en stor del, omkring 3,000, af nykterhetsföreningarna
och alla fackföreningar, äro förslagets bestämmelser icke alls
tillämpliga. — Förslag till afhjkipande af denna brist hafva visserligen
framställts i tvenne motioner, af herr K. J. Ekman i Första kammaren
samt herrar Mörtzell och Meurling i den Andra, likasom ock flera
dylika förslag varit å bane inom utskottet, som slutligen stannat vid
det, som nu föreligger i dess förslag till 60 §. Men frånsedt att detta
förslag lämnar olösta flera spörsmål rörande centralorganisationens och
underföreningarnas förhållande till hvarandra, hvadan det är svårt att
bedöma, hur förslaget i praktiken kunde komma att utfalla, synes det
oss betänkligt att nu, utan den ledning som ligger i ett lagrådets uttalande,
godtaga detta inom utskottet i största hast utarbetade förslag,
som för särskildt de nämnda båda arterna af föreningar har en så stor
betydelse. Denna del af ämnet fordrar uppenbarligen en mera ingående
undersökning, än under utskottets behandling af frågan medhunnits.

På grund af hvad sålunda anförts hafva vi icke ansett oss kunna
tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition i hvad den
innehåller förslag till lag om ideella föreningar.

Emellertid synes det oss fortfarande vara uppenbart, att en lagstiftning
om ideella föreningar bör komma till stånd såväl ur samhällets
synpunkt som äfven till betryggande af föreningarnas egen rättsställning,
därvid dock deras inre rättsförhållanden böra med mycket varsam hand
vidröras.

148

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

Vi hafva alltså ansett, att utskottet bort i anledning af Kungl.

Maj:ts förevarande proposition och de i ämnet väckta motioner hemställa:

l:o) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition i
hvad den innehåller förslag till lag om ideella föreningar
icke måtte af Riksdagen bifallas, samt

2:o) att Riksdagen, med bifall till därom i herrar
Eklunds och Kvarnzelius’ motioner samt herrar Nilssons
och Byströms motion framställdt yrkande, ville i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande af nytt
förslag till lag om ideella föreningar med beaktande
af här ofvan angifna synpunkter.»

Herr Lindhagen har anfört:

»Då Riksdagen år 1899 begärde en lagstiftning om ideella föreningar,
skedde detta under intryck af det osäkerhetstillstånd, som möjligen
hotade att uppkomma genom en och annan underdomstols ådagalagda
uppfattning, att ideella föreningar förlorat sin rättskapacitet genom
att 1895 års lag om ekonomiska föreningar föreskref registrering såsom
villkor för det senare slaget föreningars rättskapacitet. Detta missförstånd
blef dock snart undanröjdt. Numera liksom tidigare tillerkännas
i praxis ideella föreningar rättssubjektivitet, blott de kunna visa sig
enligt antagna stadgar hafva en någorlunda stadgad konstitution. Motivet
för den ofvannämnda riksdagsskrifvelsen har därmed förfallit.

Under sådana förhållanden skulle man, såsom också blifvit ifrågasatt,
kunna på sin höjd önska sig någon lagbestämmelse, som satte en
ideell förening i tillfälle att på förhand vinna officiell bekräftelse på
att den enligt sina stadgar måste anses äga rättssubjektivitet. Men en
särskild anordning för ett sådant ändamål är, säkerligen äfven den, icke
påkallad af något ådagalagdt behof, och skulle dessutom möjligen kunna
leda till att domstolspraxis i fråga om öfriga föreningar uppställde
strängare fordringar mot hvad nu är förhållandet.

På sistone har dock åberopats äfven andra skäl för lämpligheten
af ifrågavarande lagstiftning.

Sålunda har anförts, att den blir erforderlig såsom en följd af den
nya aktiebolagslagens antagande. Denna uppfattning är vid upprepade
tillfällen tillräckligt bemött. Man förstår icke heller, hvarför det ideella
föreningslifvet, som ej har några närmare beröringspunkter med de
ekonomiska affärsföretagen, skulle nu mer än förut behöfva regelbindas

149

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

med bestämmelser efter förebild från stadgauden, som ansetts erforderliga
för att normera det ekonomiska lifvet.

Ö . *

Vidare frammanas gärna begreppet »tredje mans rätt», såsom något
som måste äfven bär särskilt skyddas. De ideella föreningarnas fordringsägare
skulle med andra ord genom föreningarnas inregistrering
få lättare att hålla reda på, hvilka personer de skola vända sig mot.
Erfarenheten har emellertid icke alls ådagalagt att ett dylikt behof förefinnes.
Dessa fordringsägare få väl hädanefter som hitintills se upp,
med hvilka de inlåta sig, och, i händelse af process någon enstaka gång,
annorledes taga reda på föreningens representanter. Hur liten betydelse
denna synpunkt haft för själfva förslaget, framgår bäst däraf, att det
vill till lättnad medgifva föreningarna frihet från inregistreringsskyldighet
och äfven för detta fall tillagt dem s. k. passiv rättskapacitet. Gentemot
dylika föreningar gifver förslaget sålunda tredje man samma ställning
som förut.

Slutligen plägar framhållas betydelsen af att minoritetens rätt
skyddas här likaväl som i lagstiftningen om de ekonomiska sammanslutningarna.
Skillnaden är dock härvid särdeles stor. I det senare
fallet gäller skyddet minoritetens penningar, i det förra fallet åter utgör
minoritetens hufvudsakliga insats dess personer, och öfver dem kan föreningen
ej lagligen förfoga på något äfventyrligt sätt, annat än genom
ett moraliskt tvång, hvilket icke heller genom den nu ifrågasatta lagstiftningen
kan förhindras. Emellertid måste ju medgifvas, att äfven i
de ideella föreningarnas lif ekonomiska värden kunna, ehuru i mindre
omfattning, stå på spel på sådant sätt, att det ej bör kunna obetingadt
förfogas öfver desamma genom majoritetsbeslut. Men icke heller här
har något behof af en lagstiftning af donna grund framförts från dem
saken gäller, och än mindre har det visats, att de olägenheter, som till
äfventyrs i något fall kunna visas, motivera igångsättande af en så stor
apparat, som nu ifrågasättes.

Om sålunda något praktiskt behof af lagstiftningen icke blifvit på
något sätt ådagalagd, så framträda å andra sidan uppenbart äfventyrligheterna
för det stora ideella folkliga föreningslifvet af att påläggas den
tvångströja, de omgångar och de omkostnader, som en sådan lagstiftning
innebär genom sina omständliga registreringsföreskrifter och en
hel del andra tvingande bestämmelser.

Det är för öfrigt så mycket äfventyrligare att nu inlåta sig på en
sådan sak, som verkningarna ännu i många delar ej ens kunna öfverskådas.
Visserligen har man nu i anledning af erinringar inom riksdagen
förra året sökt vinna någon kunskap om den verklighet, för

150

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

hvilken man ämnar lagstifta. Men detta material har i alla fall icke
begagnats såsom den lefvande grund, på hvilken lagförslaget byggts
upp. Man finner ju också, såsom framgår af herrar Eklunds och Kvarnzelii
motioner, att grundläggande brister slumpvis upptäckts i sista stund,
utan att kunna hitintills ens med hjälp af justitiedepartementets tekniska
resurser tillfredsställande afhjälpas. Det ligger då nära till hands, att
äfven åtskilligt annat i förslaget vid närmare öfvervägande kanske ej ens
går i lås med verkligheten och dess behof.

Det bör till sist ej förtigas, att någon utredning icke förekommer,
om hvad de nya anordningarna skola pekuniärt kosta staten. Det blir
en efterräkning, som här väntar, och det kan hända att den kommer
med nya ämbetsmän hos samtliga befallningshafvande, och således medföra
en ny afsevärd lönestat.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställes

l:o) att Ivungl. Maj:ts proposition med förslagtill
lag om ideella föreningar icke måtte af Riksdagen
bifallas,

2:o) att de i berörda ämne afgifna motionerna
måtte anses besvarade med hvad under l:o hemställts.»

2 §•

Herrar Håkanson, af Ekenstam, Bergendahl, Lorentz Petersson,
Gezelius, Trana och von Baumgarten, hafva anfört:

»Genom den af utskottet föreslagna lydelsen af denna paragraf
har ideell förening berättigats att idka handel eller annan ekonomisk
verksamhet i huru stor utsträckning som helst allenast med den inskränkning,
att det icke må ske för främjande af medlemmarnas ekonomiska
intressen. Härigenom skulle skillnaden mellan ideella föreningar
och ekonomiska föreningar i högst betänklig grad rubbas.

Vi anse därför, att denna paragraf bör bibehållas vid dess lydelse
enligt Kungl. Maj:ts förslag.»

6 §•

Herr Bergendahl har anfört:

»I de motioner, som afgifvits af herrar Eklund in. fl. och
Kvarnzelius in. fl., har anmärkts, att bestämmelserna i det kungl. förslaget
icke voro lämpade för vissa organisationsformer, som förekomme

151

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

inom föreningsväsendet och påkallade alldeles särskild hänsyn på grund
af åsyftade organisationers stora betydelse. Af berörda motioner framgår,
. att däri åsyftats den föreningstyp, som bildas af en centralorganisation
och sådana dess underafdelningar, hvilka utgöra integrerande
delar af hufvudorganisationen och hvilkas tillvaro alltså betingas af
förhållandet till densamma. För att tillgodose de kraf, som med hänsyn
till denna föreningstyp framställts, har utskottet upptagit i förslaget
eu ny paragraf, nämligen § 60, hvars bestämmelser alltså skulle fylla
den lucka, som förmenats förefinnas i det kungl. förslaget.

Vid öfvervägande af motionärernas framställning har jag ansett,
att de af dem framhållna önskemålen skulle blifva bäst tillgodosedda
genom de nya bestämmelser, som enligt af mig gjordt yrkande skulle
få plats i §§ 6, 8 och 52, och hemställer jag alltså, att förevarande
6 § måtte erhålla följande lydelse:

Ansökning —--(lika med utskottets förslag)---utsedd.

Beståi'' ideell förening af andra till densamma anslutna ideella föreningar
och gälla för dessa föreningars verksamhet stadgar eller bestämmelser,
som af förstnämnda förening fastställts och icke utan dess samtycke
kunna ändras, skall ansökning om den anslutna föreningens registrering göras
af hufvudföreningens styrelse eller dess styrelses ordförande.

Den anmälningsskyldighet, som enligt denna lag i öfrigt åligger ordföranden
i styrelsen för ideell förening, skall i fråga om ansluten förening,
hvarom i förestående stycke förmäles, fullgöras af ordföranden i styrelsen
för hufvudföreningen.

Har ideell förening, sedan densamma blifvit registrerad, anslutit sig till
annan förening, på sätt i denna § sägs, ''skall förstnämnda förening
på framställning af hufvudföreningens styrelse eller styrelsens ordförande
afföras ur det register, hvari anteckning om föreningen skett.

År i ansluten förenings stadgar, som af hufvudföreningen godkänts,
medgifvet, att registrering må sökas af den anslutna föreningens styrelse
eller dess ordförande, vare det gällande.»

8 §•

Herr Bergendahl har yrkat, att denna paragraf af anledning, som
i hans reservation vid 6'' § angifves, skulle erhålla följande förändrade
lydelse:

»Ideell förenings firma — — — bestående föreningsfirmor.

152

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

År ideell förening ansluten till annan ideell förening, på sätt i 6
§i Sags, skall förstnämnda förenings firma utmärka, att sådan anslutning
skett.

Ad gående förbud — — — — stadgadt.»

11 §•

Herrar Håkanson, af Ekenstam, Bergendahl, Lorentz Petersson,
Trana och von Baumgarten hafva med anslutning till hvad lagrådet
anfört beträffande paragrafens första stycke ansett, att detsamma bort
bibehållas vid dess lydelse enligt Kungl. Maj:ts förslag.

26 §.

Herrar Håkanson, af Ekenstam, Bergendahl, Lorentz Petersson,
Trana och von Baumgarten hafva med åberopande af de skäl lagrådet
anfört i sitt utlåtande (se sid. 224 och 225 i Kungl Maj:ts proposition)
yrkat, att paragrafens sista stycke skulle bibehållas vid dess lydelse
enligt Kungl. Maj:ts förslag.

Herr Gezelius har yrkat, att paragrafen måtte i dess helhet bibehållas
vid lydelsen enligt Kungl. Maj:ts förslag.

44 §.

Herr Gezelius har anfört: . . ,0

»För att möjliggöra ett förenkladt likvidationsförfarande i tall, da
sådant synes kunna ske utan olägenhet, har jag ansett, att paragiafens

mom. 1 bort erhålla följande lydelse:

»Likvidatorerna åligger utom i fall, som i 49 § 3 mom. atses, att
ofördröjligen söka årsstämning---skulder».

49 §.

Herr Gezelius har med hänvisning till hvad han anfört vid § 44,
hemställt, att vid paragrafen skall fogas såsom mom. 3: .

»Finnes ej veterlig gäld, må anmälan om föreningens upplösning
ske utan hinder däraf, att årsstämning å föreningens okända borgenärer
ej blifvit sökt. I ty fall skall i anmälan uppgifvas, att veterlig gäld ej

153

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

finnes; och svara likvidatorerna, där ny gäld yppas, för gäldens betalning
en för alla och alla för en.»

52 §.

Herr Bergendahl har, med hänvisning till det af honom vid G §
afgifna yttrande ansett, att denna § borde erhålla följande lydelse:

Hos Konungens---(lika med utskottets förslag)---.

Ansökning om registrering så ock annan registreringsanmälan, som
enligt hvad i G § sugs afser ansluten förening och skall genom hufvudföreningens
styrelse eller dess styrelses ordförande verkställas, ingifves till
registreringsmyndigheten för den ort, där livfvndföreningens styrelse har
sitt säte.

Anmälan — — — registret.

60 §.

Af herr Bergendahl.

Förslagets öfver gångsbestämmelser.

Beträffande öfvergångsbestäm melserna hafva herrar Håkanson, af
Ekenstam, Bergendahl, Lorentz Petersson, Gezelius, Trana och von Baumgarten
med åberopande af sitt yttrande vid 2 § ansett, att första stycket
af ifrågavarande bestämmelser bort bibehållas vid dess lydelse enligt
Kungl. Maj:ts förslag.

Förslaget till lag om ekonomiska föreningar.

1 §•

Af herrar Hakanson, af Ekenstam, Bergendahl, Lorentz Petersson,
Gezelius, Trana och von Baumgarten, Indika med åberopande af sitt
yrkande beträffande 2 § i förslaget till lag om ideella föreningar ansett,
att 1 § bort bibehållas vid dess lydelse enligt Kungl. Maj:ts förslag.

Af herr Söderbergh.

Bihang till Likså. gråt. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 43 Höft.

154

Lagutskottets utlåtande Nr 46.
2 §•

Herrar Håkanson, Lorentz Petersson, Gezelius, Trana och von Baumgarten
hafva på skäl, som anförts åt statsrådet och chefen för kungl.
justitiedepartementet i hans yttrande till statsrådsprotokollet den 25
november 1910 (se sid. 145 i Kungl. Maj:ts proposition), yrkat, att 2 §
skulle bibehållas vid dess lydelse enligt Kungl. Maj:ts förslag.

Herr Bergendalil har i fråga om motiveringen för sin del anfört

»1 det betänkande, som utskottet afgaf vid sistlidet års riksdag
öfver då framlagdt förslag till lag om föreningar, framhöll utskottet,
att ekonomiska föreningars verksamhet icke borde sträckas längre än
som påkallades af syftet att främja medlemmarnes hushållning. Med
anknytning härtill och på skäl, som i öfrigt anfördes, föreslog utskottet,
att föreningars försäljningsrätt skulle begränsas att gälla allenast deras egna
medlemmar. Emot en sådan begränsning har emellertid anmärkts,
bland annat, att det icke vore möjligt för föreningars förvaltningar att
afpassa inköpen efter medlemmarnas konsumtionsbehof och köpkraft.
Därför måste det inträffa, att en förening, som har till ändamål att försälja
varor, erhåller ett öfverskott däraf, som måste afyttras till utomstående
för att icke värdet af detta öfverskott skall gå helt och hållet
förloradt för föreningen. Med hänsyn härtill och jämväl på. andra
o-runder har det ansetts, att ett stadgande, som inskränkte försäljningsrätten
på sätt ofvan sägs, skulle verka ytterst menligt på de ekonomiska
föreningarnas verksamhet och hämma deras utveckling. Då det synes
mig allt man icke kan frånkänna sagda påståenden berättigande, har
jag"Vunnit nödigt att frånträda den ståndpunkt härutinnan, som utskottet
vid förra årets riksdag intog.

I det föreliggande förslaget har stadgats, att försäljning till icke
medlemmar allenast må ske mot kontant betalning, hvilket stadgande
dock icke skall hafva tillämpning i fråga om förening, hvars föi sälj ning
omfattar hufvudsakligen alster af medlemmarnes eller föreningens verksamhet.
. .. . ,

Grundsatsen om kontant betalning finner jag vara tullt riktig, oen
i praktiken torde denna grundsats mycket allmänt tillämpas jämväl i
fråga om föreningens egna medlemmar, och har detta bruk visat sig,
särskilt inom den högt utvecklade engelska kooperationen, vara till
stor båtnad för såväl föreningarna som deras medlemmar. Men om
således kontant försäljning bör vara regel vid den handel, som för -

155

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

eningar utöfva, torde dock undantag därifrån kunna medgifvas äfven
i annat fall än det som kungl. förslaget upptager.

I herr grefve Hamiltons motion har hemställts, att förhud mot
kreditförsäljning till utomstående icke må gälla föreningar, som hafva
till ändamål att inköpa och försälja varor, afsedda för landtbrukets behof.
Det synes mig uppenbart, att sistnämnda slag af föreningar med
afseende å arten af och ändamålet med dessas verksamhet icke skiljer
sig från de s. k. konsumtionsföreningarne. Först och främst äro dessa
landtmannaföreningars försäljning inskränkt till ett fåtal varor, afsedda
för jordbrukets behof. Vidare sker försäljningen icke i bod, som är
för allmänheten tillgänglig, såsom förhållandet är vid de egentliga konsumtionsföreningarnes
handel. Landtmannaföreningarne hafva dessutom
eu gifven anledning att icke annat än i nödfall utsträcka försäljningen
till andra än medlemmar. Emellertid kan det ej undvikas att vid ifrågavarande
föreningars inköp större partier anskaffas än som kunna af medlemmarne
förbrukas. Pris- och fraktförhållanden samt betingelser å
leverantörens sida föranleda därtill, och det ligger i sakens natur, att
förbrukningen kan växla till följd af skördens mängd och beskaffenhet
in. m. De varor, som blifva öfver, sedan medlemmarnes behof tillgodosetts,
måste då realiseras på enahanda villkor, som gälla dylika
varors försäljning i allmänhet, för så vidt icke respektive förening skall
tillskyndas förlust.

Af dessa skäl och då ifrågavarande föreningar i allmänhet torde
erbjuda en jämförelsevis stor trygghet för ingångna förpliktelsers uppfyllande,
har jag lika med utskottet ansett mig böra tillstyrka ifrågavarande
motion.

Vidkommande herr Christiernsons m. fl. motion, hvari yrkats, att
förbudet mot kreditförsäljning icke skulle gälla i fråga om föreningar,
som hafva till uppgift att i parti tillhandahålla andra föreningar varor,
kan anmärkas, att den förening, som har en sådan uppgift, i allmänhet
utgör en centralorganisation, hvari den köpande föreningen ingått såsom
medlem. År detta förhållandet, finnes ju enligt förslaget intet hinder
för kreditförsäljning. Skulle däremot en förening ha till ändamål att försälja
varor till andra föreningar, hvilka icke äro medlemmar i den förstnämnda
föreningen och hvilkas verksamhet alltså stå utom denna förnings
kontroll, finnes det icke någon anledning att eftergifva krafvet
på kontant betalning. Detta så mycket mindre som partiförsäljningarne
kunna antagas uppgå till högre värden än försäljningen till enskilda
personer. Den uppställda fordran på sådant medlemsskap såsom förut -

156

Lagutskottets utlåtande Nr 46-

sättning för rätten till kreditförsäljning synes i omförmälda afseendet
innebära en garanti, som ej bör uppgifvas.

Jag har på grund häraf icke kunnat ansluta mig till ifrågavarande

yrkande».

Herrar Widén, Lindhagen, Pettersson i Södertälje, Jansson i Edsbäcken,
Berggren och Ersson hafva ansett, att herr Christiernsons motion
i afseende å denna § bort af utskottet tillstyrkas och att paragrafen
således bör erhålla följande lydelse:

»Ekonomisk förening, som idkar handel eller annan verksamhet,
hvarmed följer skyldighet att föra handelsböcker, må allenast mot
kontant betalning försälja till andra än medlemmar i föreningen. Hvad
sålunda stadgats äge dock ej tillämpning i fråga om förening, hvars
försäljning till andra än medlemmar i föreningen omfattar hufvudsakligen
afsättning af alster af medlemmarnas eller föreningens verksamhet
eller tillhandahållande i parti af varor åt andra föreningar, och
ej heller i fråga om förening, som har till ändamål att inköpa och försälja
varor, afsedda för landtbrukets behof.»

3 och 4 §§.

Herrar Widén, Lindhagen, Pettersson i Södertälje, Jansson i Edsbäcken,
Berggren och Ersson hafva anfört:

»Då, för den händelse i enlighet med vårt yrkande i afseende^ å
förslaget till lag om ideella föreningar nämnda förslag skulle alslås,
ingen anledning förefinnes att i fråga om de ekonomiska föreningarnas
rättskapacitet frångå den regel, som hittills utan anmärkning “s arit
gällande och som enligt den nya aktiebolagslagen fortfarande gäller för
där afsedda ekonomiska sammanslutningar, hafva vi ansett, att, under
ofvan angifna förutsättning, 3 och 4 §§ böra erhålla följande lydelse,
som närmast öfverensstämmer med den af aktiebolagskommittén föreslagna.

3 §•

För ekonomisk förenings förbindelser häfte allenast dess tillgångar,
förfallna men ej guldna insatser och andra algifter inräknade; dock
stånde medlemmarna öppet att därjämte, på sätt i demm lag sägs,
åtaga sig till visst belopp begränsad personlig ansvarighet för föreningens
förbindelser.

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

157

4 §•

Innan ekonomisk förening blifvit registrerad, kan den ej förvärfva
rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller
annan myndighet söka, kära eller svara.

Handla ledamöter af förenings styrelse eller medlemmar i föreningen
eller andra å föreningens vägnar, innan den blifvit registrerad,
svare de, som i åtgärden eller beslut därom deltagit, för uppkommande
förbindelser såsom för annan sin gäld, en för alla och alla för en.»

Af herr Lindhagen.

18 §.

19 §.

Herr Lindhagen har ansett, att herr Christiernsons motion bort på
det sätt tillstyrkas,

att ifrågavarande paragraf utgår ur förslaget.

24 §.

Herrar Pettersson i Södertälje, Lindhagen, Jansson i Edsbäcken och
Er sson hafva anfört:

»Den i fjol af Riksdagen antagna lagen om aktiebolag innehåller
icke någon inskränkning i styrelses rätt att besluta å aktiebolags vägnar
i de afseenden, som i denna paragraf stadgas beträffande ekonomiska
föreningar. Då något skäl ej synes föreligga att i detta stycke stadga
snäfvare gränser för en föreningsstyrelses befogenhet, hemställes:

att ifrågavarande paragraf måtte utgå ur lagen.»

31 §.

Herrar Lindhagen, Jansson i Edsbäcken och Ersson hafva med
anledning af herr Christiernsons motion hemställt, att sista satsen i paragrafens
andra stycke måtte erhålla följande lydelse:

158

Lagutskottets utlåtande Nr 46,

»och vare sådan revisor ej berättigad att af föreningen
erhålla högre arfvode än öfriga revisorer.»

35 §.

Herrar Håkanson, af Ekenstam, Lorentz Petersson, Trana och von
Baumgartcn hafva anfört:

»Lika med departementschefen anse vi, att, då å ekonomisk förenings
sammanträden ärenden af synnerlig ekonomisk vikt för de enskilda
medlemmarna kunna förekomma, man bör fordra enhällighet å stämman
för att ärende, som ej angifvits å kallelsen, skall där kunna företagas
till afgörande.

Vi yrka därför att 35 § bibehålies vid dess lydelse enligt Kungl.
Maj:ts förslag.»

Herr Lindhagen har anfört:

»Det afgörande, som afses i första styckets senare del, synes mig
böra helst få fattas med enkel majoritet. Motsvarande bestämmelse i
förslaget om ideella föreningar kräfde beslut af två tredjedelar af de i
hvarje fall närvarande, hvilket synes mig vara mer än nog. Det hemställes
därför,

att i utskottets förslag till ändring af första
stycket, ''tre fjärdedelar’ måtte utbytas mot åtminstone
''två tredjedelar’.»

42 §.

Herrar Widén, Lindhagen, Pettersson i Södertälje, Jansson i Edsbäcken,
Berggren och Ersson hafva hemställt,

att mom. 4 måtte såsom obeliöfligt utgå.

45 §.

Herrar Lindhagen, Pettersson i Södertälje, Jansson i Edsbäcken
och Ersson hafva anfört:

»I anslutning till den af herr Christiernson afgifna motionen hemställes,
att till denna paragraf må läggas ett 5:te moment, så lydande:

159

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

''Klandertalan, grundad därpå att beslut å föreningssam man träde
strider mot bestämmelserna i § 19, må ej anställas, med mindre de som
föra talan utgöra minst en tiondedel af samtliga föreningsmedlemmarna.’»

46 §.

Herrar Widén, Lindhagen, Pettersson i Södertälje, Jansson i Edsbäcken
och Er sson hafva anfört:

»Under åberopande af hvad lagrådet beträffande denna § anmärkt
hemställes:

dels att ordet ’lagstridig’ måtte utbytas mot ''brottslig’,

och dels att 2:dra momentet af paragrafen måtte utgå.»

75 §.

Herr Lindhagen har hemställt,

att i paragrafens första stycke ordet »lagstridig»
utbytes mot ordet »brottslig».

87 §.

Herrar Widén, Lindhagen, Pettersson i Södertälje, Jansson i Edsbäcken,
Berggren och Ersson hafva ansett, att, därest förslaget till lag
om ideella föreningar icke af Riksdagen bifalles, denna § bör utgå.

Förslagets öfvergång sbestämmelser.

Herrar Widén, Lindhagen, Pettersson i Södertälje, Jansson i Edsbäcken,
Berggren och Ersson hafva ansett, att, under nyssberörda förutsättning,
öfvergångsbestämmelserna borde erhålla följande lydelse:

»Genom denna lag upphäfves lagen om registrerade föreningar
för ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912. Rättigheter
och skyldigheter, som uppkommit dessförinnan, bedömas efter äldre lag.

Öar förening, som afses i 1 § af lagen den 28 juni 1895, antagit
stadgar och utsett styrelse, innan denna lag trädt i kraft, må föreningen
registreras enligt bestämmelserna i sagda äldre lag. Har förening blifvit

160

Lagutskottets utlutande Nr 46.

i enlighet med samma äldre lags bestämmelser upplöst, skola i fråga
om likvidationen gälla bestämmelserna i den lagen, men i öfrigt skall
nya lagen, dock med undantag af 13 §, äga tillämpning jämväl å
föreningar, som äga bestånd, då lagen träder i kraft.

Där i lag eller författning meddelats bestämmelse, som afser
registrerad förening för ekonomisk verksamhet, skall sagda bestämmelse
gälla registrerad förening, som i denna lag afses.

Föi-slaget till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 4 maj 190(5 angående
förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom.

Herrar Widcn, Lindhagen, Pettersson i Södertälje, Jansson i Edsbäcken,
Berggren och Ersson hafva ansett, att därest förslaget till lag
om ideella föreningar af Riksdagen afslås, så äfven bör ske beträffande
ifrågavarande förslag.

Herr Gustaf Andersson har begärt få antecknadt, att han icke
deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet, herr Ersson, att
han icke deltagit i behandlingen af förslaget till lag om ideella föreningar,
samt herrar Petersson i Dänningelanda och Olsson i Broberg,
att de icke deltagit i den slutliga behandlingen af sistnämnda lagförslag.

STOCKHOLM, ISAAC J1AECDS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.