Lagutskottets utlåtande Nr 43 (Utlåtande 1915:LU43 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1915 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om förfogande över vissa varor vid krig
eller krigsfara, dels ock i ämnet väckta motioner.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Petersson i Lidingö villastad.
Lindhagen, af Ekenstam, Trana, Stämer, Gezelius, Alexanderson, greve
Spens, Dahl, Pettersson i Södertälje*, Pettersson i Bjälbo, Persson i Norrköping,
Svensson i Eskilstuna*, Westman och Lindqvist i Kosta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 30 mars 1915 dagtecknad proposition, nr 94, vilken
blivit hänvisad till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit
riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till lag om förfogande
över vissa varor vid krig eller krigsfara.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling
förehaft två i anledning av propositionen inom andra kammaren
väckta motioner, nr 208 av herr Palmstierna och nr 212 av herr Persson
i Norrköping.

Herr Palmstierna har i sin motion hemställt, »att riksdagen i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 94 måtte besluta sådant tilllägg
till denna lag, varigenom Kungl. Maj:t erhåller befogenhet att,
även om maximipris ej tidigare utfärdats eller krigsfara icke heller
Bihang tiU riksdagens protokoll 1915. 9 samt. 36 höft. (Nr 43.) 1

Herr

Palmstiemas

motion.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 43.

anses föreligga, mot lösen övertaga sådana livsmedel och varor, över
vilka det kan vara av vikt för samhället att förfoga».

Härjämte anhåller motionären, att lagutskottet måtte formulera
den lagtext, vartill hans hemställan kunde giva anledning.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Det torde vara synnerligen tvivelaktigt, om den nuvarande lagen
om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara den 9 oktober
1914 lämnar Kungl. Maj:t rätt att effektivt ingripa vid sådana fall som
den bedrövliga Landskronaaffären. Lagen förutsätter nämligen antingen
att maximipris skola vara utfärdade (§ 2) eller att krigsfara anses föreligga
(§ 3) för att Kungl. Maj:t må äga rätt att expropriera förnödenheter.
Efter vad man kunnat förmoda bär regeringen även tillämpat
en sådan tolkning av lagen i omnämnda fall. Den har icke ansett sig
äga full maktbefogenhet att lägga beslag på förråden utan överlämnat
åt Landskronamagistraten att verkställa en undersökning, något som
på grund av bekanta förhållanden icke heller är ägnat att stärka statsmaktens
auktoritet.

En ändring är tydligen av nöden och detta framträder så mycket
starkare som erfarenheten ger vid handen, att Kungl. Maj:t under
rådande förhållanden kan behöva, utan att maximipris tidigare utfärdats,
tillförsäkra konsumenterna viss vara. Jag hänvisar till den skrivelse
Stockholms stadsfullmäktiges beredningsutskotts livsmedelskommission
den 9 dennes ingav till överståthållarämbetet, vari påyrkas, att kommunerna
vid förefallande behov må kunna hos statens livsmedelskommission,
vilken beklädes med expropriationsrätt, rekvirera erforderliga
kvantiteter potatis. Det är bekant att den möjlighet danska lagen om
maximipris givit till åtgärder i motsvarande syfte upprepade gånger
kommit till användning särskilt i fråga om spannmål och detta till utomordentligt
gagn för landet.

Det är tydligen av yttersta vikt att när Kungl. Maj:t nu föreslår
ett förnyande av oktoberlagen den uppmärksammade luckan i densamma
utfylles. Man kan anföra mer än ett fall, då det visat sig att bristen
på bestämmelser i av mig angivet syfte varit kännbar.

Lämpligaste formuleringen av det föreslagna stadgandet torde först
efter övervägande inom lagutskottet kunna framkomma. Jag tillåter
mig emellertid att här återge den danska instruktionen för prisregleringskommissionen.
Den bemyndigades att »under rådande utomordentliga
förhållanden träffa anstalter beträffande landets förseende med nödvändiga
förbrukningsartiklar (däribland kol, koks och andra brännämnen,
utländska födo- och foderämnen) järnte dessas ändamålsenliga fördelning

Lagutskottets utlåtande Nr 4.3. 3

samt att, då så beiinues nödigt, inverka reglerande på handeln med
och priserna på livsmedel och varor, då otillbörlig prisstegring till följd
av spekulationsaffärer eller annan orsak har inträtt eller kan befaras
inträda. Kommissionen må kunna infordra alla för sin verksamhet
nödiga upplysningar, meddelade muntligen eller skriftligen, ej mindre
av alla statliga och kommunala myndigheter än även av enskilda, däri
inbegripet upplysning angående de förråd, som förefinnas. Den har att
framställa förslag till inrikesministeriet beträffande de anstalter, som
befinnas nödvändiga, däri inbegripet förslag till

1) landets förseende med ovan angivna livsmedel och varor;

2) statens övertagande mot full ersättning av sådana livsmedel
och varor, över vilka det kan vara av vikt för samhället att förfoga; i
sådant fall väljer den inom sig några medlemmar att i förening med
särskilda av inrikesministeriet efter kommissionens förslag utsedda sakkunniga
fastställa köpesumman för dessa varor;

3) fastställande av maximipriser i parti och i minut för sådana
livsmedel och varor, som falla under lagen. Kommissionen har vidare
att till justitieministeriet framställa förslag angående tillämpning av det
i lagen av den 6 augusti givna bemyndigande att utfärda förbud mot
utförsel av vissa varor.»

Med användande av samma ordalag som i punkt 2 här ovan förlänas
regeringen enligt lagen makt att verkställa föreslagna expropriationsåtgärder.
»

I herr Perssons motion hemställes, »att riksdagen i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 94 måtte besluta följande

Lag om förfogande över vissa varor.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Finnes vid krig eller krigsfara, eller då nöd i större omfattning
kan befaras, att prisförhållandena inom hela landet eller någon del därav
å livsmedel, foder för kreatur, vara, som är avsedd att genom sin förbränning
alstra värme, ljus eller kraft, beklädnadsvara eller annan
förnödenhet, vars pris inverkar fördyrande på nämnda varor, det påkalla,
äge Konungen, där så prövas nödigt, i erforderlig omfattning förordna,

Herr Perssons
motion.

4 Lagutskottets utlåtande Nr 43.

att vid frivillig försäljning av sådan vara skäligt, av Konungen bestämt
pris ej må överstigas.

Högsta priset å vara må, ändå att varans beskaffenhet är lika,
bestämmas olika för särskilda delar av landet, så ock för olika slag av
handel.

Från förordnande, som ovan sägs, må Konungen medgiva de
undantag, som kunna prövas skäliga.

2 §•

Vägrar den, som i avsevärd myckenhet innehar någon för honom
eller hans hushåll eller för annan av honom idkad näring än handel
uppenbarligen ej behövlig vara, för vilken gäller enligt 1 § fastställt
högsta pris, att sälja varan till sådant pris, och finnes varans försäljning
vara erforderlig för tillgodoseende av behovet av dylik vara, äge
Konungens befallningshavande låta för innehavarens räkning och på
hans bekostnad sälja varan till det fastställda priset.

Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning, där borgenär
såsom pant eller eljest under panträtt innehar vara, som i första stycket
avses, eller har rätt att kvarhålla sådan vara såsom säkerhet för sin
fordran; och njute borgenären rätt till betalning ur köpeskillingen.

Konungens befallningshavandes beslut om varas försäljning skall
gå i verkställighet, ändå att det överklagas.

3 §•

Innehavare av vara, som i 1 § sägs, vare, under de i 1 § omförmälda
förhållanden, pliktig att, där varan är av vikt för samhället
att förfoga över och den ej är för honom eller hans hushåll oundgängligen
behövlig, om Konungen så förordnar, avstå varan till kronan mot
lösen av fulla värdet.

Sådan lösen skall bestämmas av kommission, varom förmäles i
lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda
att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov, och skall angående
sätt och tid för lösens erläggande gälla vad i samma lag stadgas om
likvid för fullgjord rekvisition.

4 §-

Lagutskottets utlåtande Nr 43. 5

kronobetjänt. söker vilseleda beträffande sitt innehav av varan eller
dennas myckenhet, straffes med böter från och med fem till och med
tiotusen kronor.

Lag samma vare, där innehavare av vara, om vars avstående
Konungen enligt 3 § förordnat, med vetskap härom söker vid förfrågan,
som i första stycket av denna paragraf sägs, vilseleda om sitt innehav
av varan eller dennas myckenhet eller låter avyttra varan. Sker sådant
avyttrande, efter det vilseledande uppgift lämnats, straffes med fängelse
eller straffarbete upp till 2 år.

Åro omständigheterna synnerligen försvårande, vare hela hans
egendom till kronan förverkad.

Ådömda böter skola tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas
fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

5 §•

Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras
för tillämpning av denna lag eller i fråga om användande för det avsedda
behovet av vara, som enligt 3 § blivit av kronan inlöst.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1915.»

Därjämte har motionären anhållit, att lagutskottet måtte vidtaga
de jämkningar i ovanstående lagtext, som kunna av formella skäl anses
nödiga.

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»I Kungl. Maj:ts proposition nr 94 förelägges riksdagen till antagande
ett förslag till lag »om förfogande över vissa varor vid krig
eller krigsfara». Lagförslaget i fråga är av samma innehåll som lagen
av 9 oktober 1914. Trots att nämnda lag lämnar Kungl. Maj:t rätt att
ingripa emot oskälig prisstegring av vissa fornödenhetsvaror, dels genom
fastställande av maximipriser och dels genom tvångsuttagning, ha ändock
priserna på de flesta livsförnödenheter här i landet under senaste tiden
pressats upp till en oskälig höjd. Att så kunnat ske torde i icke ringa
grad vara beroende på att Kungl. Maj:t, beklagligt nog, icke ännu tilllämpat
lagens bestämmelse.

De under senare tid till allmänhetens kännedom komna oblyga
affärsmetoder från enskildas sida giva tydligt nog vid handen, att

Utskottets

yttrande.

6 Lagutskottets utlåtande Nr 4/1.

oskäliga varuprisstegringar kunna åstadkommas snart nog när som helst,
sålunda ej blott vid krig eller krigsfara. På grund härav torde vara
nödigt att utvidga Kungl. Maj:ts rätt att fastställa maximipriser ej blott
vid sådana tider, utan även vid andra tider, då nöd i större omfattning
kan befaras inom riket.

Erfarenheten från nuvarande kris har även visat behovet utav att
Kungl. Maj:t vid dylika tider kan få förfoganderätt över nödiga kommunikationsmedel,
så att icke varorna genom oskäligt höga fraktsatser
onödigt fördyras. Bestämmelserna i lagens 1 och 3 §§ böra därför ändras
i ovan nämnt syfte.

Vidare torde det vara nödvändigt, för att vinna erforderlig respekt
åt lagen och största möjliga trygghet för efterlevnaden av de bestämmelser,
som på grundvalen av densamma kunna komma att utfördas,
att straffsatserna avsevärt skärpas utöver de i lagens 4 § nu gällande.
Några hundra eller till och med tusen kronors böter för en olaglig affär,
varpå kan »förtjänas» flera hundra tusen kronor, är föga kännbart.

En naturlig följd av mina ändringsförslag är att lagens giltighetstid
ej inskränkes till viss tid.»

I förevarande proposition föreslås, att lagen av den 9 oktober
1914 om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara, vars
giltighetstid utgick den 30 nästlidne april, skall ersättas med en ny
lag, som enligt förslaget är, med undantag av slutbestämmelserna, av
samma lydelse som den nyss ur kraft trädda.

I likhet med föredragande departementschefen finner utskottet
någon tvekan icke kunna råda därom, att sådana bestämmelser som de
i sistnämnda lag innefattade, fortfarande äro behövliga. »De förhållanden»,
yttrar departementschefen, »som föranlett lagens tillkomst, hava icke
undergått någon förändring, på grund varav lagen numera skulle vara
mindre erforderlig än förut. Tillämpning av lagens bestämmelser har
visserligen icke ägt rum, men fråga därom har förekommit och kan
när som helst bliva aktuell. Utan tvivel har också lagen motsvarat de
vid dess första behandling uttalade förväntningarna i det avseendet, att
den varit till gagn redan genom sin tillvaro, bland annat därigenom
att den underlättat vissa under hand träffade överenskommelser om
prisreglering.»

Vid behandling av ifrågavarande proposition och de i ämnet
väckta motionerna har utskottet ansett sig böra föreslå vissa ändringar
i det kungl. förslaget, huvudsakligen i syfte att utvidga de befogenheter,
som enligt förslaget tillkomma Kungl. Maj:t.

1 jagutskottets utlåtande Nr 43.

För berörda ändringar redogöra här nedan.

I samband härmed skall även yttrande meddelas över herrar Perssons
och Palmstiernas motioner.

1 §■

I sin motion föreslår herr Persson, att lagen skall äga tillämpning
ej blott vid krig eller krigsfara utan även »då nöd i större utsträckning
kan befaras» och i sammanhang härmed, att lagens giltighet
ej skall inskränkas till viss tid. Det skall visserligen icke förnekas, att
lagstiftningsåtgärder av nu ifrågavarande art tilläventyrs kunna visa sig
erforderliga jämväl under andra utomordentliga förhållanden än vid
krig eller krigsfara. Att emellertid upptaga denna fråga till behandling
skulle leda till en utvidgning av lagstiftningen, som otvivelaktigt bör
föregås av undersökningar och överväganden, vilka icke kunna av
utskottet nu åstadkommas. De i förevarande lagförslag innefattade bestämmelserna
äro direkt föranledda av de kritiska förhållanden, som
framkallats av pågående världskrig, och det torde vara nog att omsorgerna
för närvarande inriktas på de åtgärder, som därav må föranledas.
Av sådan anledning fick även den nyss ur kraft trädda lagen allenast
provisorisk karaktär, och utskottet finner icke anledning föreligga att
frånträda denna ståndpunkt.

I ett avseende anser dock utskottet, att de omständigheter, under
vilka lagen skall äga tillämpning, böra givas en vidare omfattning än
den i förslaget upptagna. Så som Kungl. Maj:ts förslag är avfattat,
äger Konungen allenast vid krig eller krigsfara att vidtaga de åtgärder,
till vilka lagen lämnar honom bemyndigande. Det torde emellertid
kunna befaras, att även efter det den direkta krigsfara för vårt land må
hava upphört, som det nu pågående kriget innebär, verkningar av det
förutvarande tillståndet göra sig gällande, så att de åtgärder, som i
lagen avses, fortfarande kunna bliva av behov påkallade. För att bereda
utväg härtill anser utskottet den ändring i förevarande paragraf böra
vidtagas, att lagen äger giltighet även »under utomordentliga, av krig
föranledda förhållanden».

Motsvarande ändringar förekomma i 3 — 5 §§ i utskottets lagförslag,
varjämte en jämkning vidtagits i lagens rubrik.

Herr Persson har ytterligare föreslagit sådan ändring i första och
tredje paragraferna i det kungl. förslaget, att även transportmedlen och
transportkostnaderna läggas under Kungl. Maj:ts förfogande, så att
Kungl. Maj:t skall äga att genom åsättande av maximipris eller genom

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

expropriationsförfarande ingripa reglerande på fraktmarknaden. Aven
genom ett oskäligt höjande av fraktsatserna å de förnödenheter, som i
lagen avses, kunna dessa onödigt fördyras. Ehuru isättandet av maximipris
å fraktsatser synes utskottet förenat med risk att tonnage undandrages
den inhemska marknaden genom att fartyg i större utsträckninginsättas
på utländsk fraktfart eller läggas upp, torde dock bestämmelser
i förevarande hänseende, tillämpade med varsamhet, kunna vara till
gagn för nedbringande av kostnaderna för de förnödenheter, å vilka
lagen har avseende. I sådant syfte torde även ett stadgande om rätt
för Konungen att mot lösen rekvirera fartyg för kronans räkning vara
ändamålsenligt. Utskottet finner sig på grund av vad sålunda anförts
böra tillstyrka en ändring i Kungl. Maj:ts förslag i den av herr Persson
föreslagna riktning. Bestämmelserna härom torde lämpligen böra meddelas
i en särskild paragraf, för vilken nedan närmare skall redogöras.

3 §■

I anslutning till herr Palmstiernas motion finner sig utskottet böra
föreslå en väsentlig utvidgning av den expropriationsrätt, varom i denna
paragraf stadgas. Enligt Kungl. Maj:ts förslag har Konungen befogenhet
att inlösa förnödenheter endast i det fall, att tillgången är så knapp,
att genom deras fria föryttring eller förbrukning betydande svårighet
kan uppstå att tillgodose behov av synnerlig vikt. Syftet med denna
paragraf i det kungl. förslaget är alltså att för tillgodoseende av samhälleliga,
särskilt statliga behov av den art, att de måste gå före den
allmänna förbrukningen, bereda Konungen tillfälle att omhändertaga
och förfoga över vara, som icke förefinnes i tillräcklig mängd för att
kunna fritt disponeras i allmänna marknaden. För tillgodoseende av
det behov, som avses i första och andra paragraferna i förslaget, nämligen
att ställa de förråd, som kunna finnas inom riket, till allmänhetens
förfogande för skäligt pris, anvisas däremot i förslaget ej annan
utväg än bestämmelser om maximipris eventuellt förenade med tvångsförsäljning.
Det torde dock vara önskvärt och lämpligt, att, även i fall
då maximipris ej åsatts och tvångsförsäljning jämlikt andra paragrafen
förty ej kan verkställas, anvisa ett expropriationsförfarande, som för
Konungen öppnar möjlighet att oavsett nämnda åtgärder bereda allmänheten
tillgång till viktiga förnödenheter, varav förråd finnas inom
landet, men som i spekulationssyfte eller av annat skäl undanhållas
förbrukningen.

Utskottet har alltså ansett sig böra i förevarande paragraf intaga ett
stadgande av den innebörd, att den, som under nu ifrågavarande för -

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

hållanden undanhåller från förbrukning vara, som han uppenbarligen ej
behöver för egen del, för sitt hushåll eller för annan av honom idkad
näring än handel, skall vara pliktig att, därest det för tillgodoseendet
av behovet av dylik vara finnes erforderligt, att den undanhållna varan
varder tillgänglig för förbrukning, på Konungens förordnande avstå
varan till kronan mot lösen efter fulla värdet.

* §•

I överensstämmelse med vad utskottet ovan vid första'' paragrafen
anfört, föreslår utskottet, att i denna paragraf intagas bestämmelser om
rätt för Konungen att förordna dels att kostnad för transport eller tillhandahållande
av vara, som i första paragrafen sägs, ej må överstiga
skäligt, av Konungen bestämt belopp, dels ock, där för nedbringande
av kostnad för sådan vara transport därav prövas böra ske för kronans
räkning, att innehavare av fartyg, som behövs för transporten, skall
avstå fartyget till kronan mot lösen efter fulla värdet.

Bestämmandet av lösen synes utskottet lämpligen böra ske av
särskild nämnd, som efter stämning å innehavaren av fartygen tillsättes
i den ordning expropriationsförordningen stadgar. Att även för ifrågavarande
expropriationsförfarande, liksom vid expropriation jämlikt tredje
paragrafen, överlämna bestämmandet av lösen åt de i rekvisitionslagen
omförmälda kommissioner, torde nämligen knappast vara lämpligt.

5 § (4 § i Kungl. Maj.ts förslag).

Herr Persson föreslår i sin motion eu avsevärd skärpning av do
i det kungl. förslaget stadgade straffbestämmelser. För vissa fall föreslår
han sålunda, att straffet skall kunna uppgå till två års straffarbete
jämte konfiskation av den tilltalades hela egendom.

Ehuru förseelser mot bestämmelser av nu ifrågavarande art någon
gång kunna vara av den allvarliga beskaffenhet, att frihetsstraff såsom
påföljd väl kunde ifrågasättas, har utskottet dock stannat vid att tillstyrka,
att straffet begränsas till böter med det av Kungl. Maj:t föreslagna
maximum eller tiotusen kronor. Mot tilltag av den illojala och
samhällsskadliga vinningslystnaden torde under vanliga förhållanden
höga böter vara en ganska verkande påföljd, och att för alldeles exceptionella
förhållanden stadga annan påföljd synes utskottet icke vara
lämpligt eller av behovet påkallat.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 sand. 36 höft. (Nr 43.)

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

Slutstadgandet.

Bestämmelsen om lagens ikraftträdande synes numera lämpligen
böra så avfattas, att lagen träder i kraft dagen efter den, då lagen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I fråga om lagens giltighetstid hänvisar utskottet till vad ovan
vid första paragrafen anförts därom, att ifrågavarande lagstiftning enligt
utskottets mening allt fortfarande bör få allenast provisorisk karaktär.
Av praktiska skäl har utskottet vidtagit den ändring i Kungl. Maj:ts
förslag, att lagen skall gälla till och med den 30 april 1916.

Övriga i övergångsstadgandet av utskottet vidtagna förändringar
lära ej tarva vidare motivering.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

A) att riksdagen med förklarande, att Kungl.
Maj:ts ifrågavarande proposition icke kunnat av riksdagen
i oförändrat skick godkännas, måtte för sin del
antaga följande

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

(Kungl. Ma):ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förslag

till

Lag

om förfogande över vissa varor vid
krig eller krigsfara.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Finnes vid krig eller krigsfara,
att inom hela landet eller någon
del därav pris å livsmedel, foder
för kreatur, vara, som är avsedd att
genom sin förbränning alstra värme,
ljus eller kraft, beklädnadsvara eller
annan dylik förnödenhet stegras
väsentligt högre än förhållandena
påkalla, äge Konungen, där så prövas
nödigt, i erforderlig omfattning förordna,
att vid frivillig försäljning
av sådan vara skäligt, av Konungen
bestämt pris ej må överstigas.

Högsta priset å vara må, ändå
att varans beskaffenhet är lika, bestämmas
olika för särskilda delar av
landet, så ock för olika slag av
handel.

om förfogande över vissa varor vid krig
eller krigsfara eller andra utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Finnes vid krig eller krigsfara,
vari vårt land befinner sig, eller eljest
under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden, att inom hela
landet eller någon del därav pris å
livsmedel, foder för kreatur, vara,
som är avsedd att genom sin förbränning
alstra värme, ljus eller
kraft, beklädnadsvara eller annan
dylik förnödenhet stegras väsentligt
högre än förhållandena påkalla, äge
Konungen, där så prövas nödigt, i
erforderlig omfattning förordna, att
vid frivillig försäljning av sådan
vara skäligt, av Konungen bestämt
pris ej må överstigas.

Högsta priset å vara må, ändå
att varans beskaffenhet är lika, bestämmas
olika för särskilda delar av
landet, så ock för olika slag av
handel.

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag).

Från förordnande, som ovan Från förordnande, som ovan
sägs, må Konungen medgiva de sägs, må Konungen medgiva de
undantag, som kunna prövas skäliga, undantag, som kunna prövas skäliga.

2 §•

Konungens befallningshavandes beslut om varas försäljning skall
gå i verkställighet, ändå att det överklagas.

3 §■

År vid krig eller krigsfara vara,
som i 1 § sägs, att tillgå endast i
så begränsad myckenhet, att genom
fri föryttring eller förbrukning av
varan kan uppstå betydande svårighet
att tillgodose behov av synnerlig
vikt, vare innehavare av dylik vara,
där den uppenbarligen ej är för
honom eller hans hushåll oundgängligen
behövlig, pliktig att, om
Konungen så förordnar, avstå varan
till kronan mot lösen efter fulla
värdet.

Sådan lösen skall bestämmas av
kommission, varom förmäles i lagen
den 24 maj 1895 angående skyldighet
för kommuner och enskilda att

3 §•

Bär vid krig eller krigsfara, vari
vårt land befinner sig, eller eljest
under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden någon, som i
avsevärd myckenhet innehar för honom
eller hans hushåll eller för annan
av honom idkad näring än handel
uppenbarligen ej behövlig vara, som
i 1 § sägs, undanhåller varan från
förbrukning, och det, för tillgodoseende
av behovet av dylik vara,
finnes erforderligt, att den undanhållna
varan varder för förbrukning
tillgänglig, vare innehavaren pliktig
att, om Konungen så förordnar, avstå
varan till kronan mot lösen efter
fulla värdet.

Lagutskottets utlåtande AV 43. 13

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

fullgöra rekvisitioner för krigsmak- År under förhållanden, som i
tens behov, och skall angående sätt första stycket nämnas, vara, som i
och tid för lösens erläggande gälla 1 § avses, att tillgå endast i sä bevad
i samma lag stadgas om likvid gränsad myckenhet, att genom fri förför
fullgjord rekvisition. yttring eller förbrukning av varav

kan uppstå betydande svårighet att
tillgodose behov av synnerlig vikt,
vare ock innehavare av dylik vara,
där den uppenbarligen ej är för
honom eller hans hushåll oundgängligen
behövlig, pliktig att enligt vad
i första stycket sägs avstå varan.

Lösen för vara, som avstås enligt
bestämmelserna i denna §, skall bestämmas
av kommission, varom förmärs
i lagen den 24 maj 1895 angående
skyldighet för kommuner
och enskilda att fullgöra rekvisitioner
för krigsmaktens behov, och
skall angående sätt och tid för lösens
erläggande gälla vad i samma lag
stadgas om likvid för fullgjord
rekvisition.

4 §.

Finnes vid krig eller krigsfara,
vari vårt land befinner sig, eller eljest
under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden kostnad för transport
eller tillhandahållande av vara,
som i 1 § sägs, stegras väsentligt högre
än förhållandena påkalla, äge Konungen,
där så prövas nödigt, i erforderlig
omfattning förordna, att sådan kostnad
ej må överstiga skäligt, av Konungen
bestämt belopp; och skall vad i 1 §
andra och tredje styckena stadgas äga
motsvarande tillämpning.

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

(Kung}. Maj:ts förslag.)

4 §•

Den, som, med vetskap därom
att för vara gäller enligt 1 § fastställt
högsta pris, håller varan till
salu för högre pris eller, vid förfrågan
av Konungens befallningshavande
eller enligt dess uppdrag
av kronobetjänt, söker vilseleda beträffande
sitt innehav av varan eller
dennas myckenhet, straffes med böter
från och med fem till och med tiotusen
kronor.

(Utskottets förslag.)

Prövas i fall, som i första stycket
avses, för nedbringande av kostnaden
för sådan vara transport därav böra
ske för kronans räkning, vare innehavare
av fartyg, som är för ändamålet
behövligt, pliktig att, enligt vad
Konungen förordnar, upplåta fartyget
till kronan mot skälig hyra eller
avstå fartyget till kronan mot lösen
efter fulla värdet. Sådan hyra eller
lösen skall bestämmas av nämnd, som,
efter stämning å innehavaren enligt
vad i rättegångsbalken sägs, tillsättes
inför domstol i den ordning gällande
förordning angående jords eller lägenhets
avstående för allmänt behov föreskriver;
och skall vad nämnda förordning
i övrigt stadgar äga motsvarande
tillämpning.

5 §.

IJen, som, med vetskap därom att
för vara gäller enligt 1 § fastställt
högsta pris eller att högsta belopp
för kostnad är enligt 4 § bestämt,
håller varan till salu för högre pris
eller för kostnaden gör sig högre belopp
till godo, straffes med böter från
och med fem till och med tiotusen
kronor.

Söker någon, med vetskap därom
att för vara gäller enligt 1 § fastställt
högsta pris, vid förfrågan av
Konungens befallningshavande eller
enligt dess uppdrag av kronobetjänt,
vilseleda beträffande sitt innehav av
varan eller dennas myckenhet, varde
dömd till böter från och med etthundra
till och med tiotusen kronor

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

(Kungl. Maj ds förslag.)

Ådömda böter skola tillfalla
kronan. Saknas tillgång- till böternas
fulla gäldande, skall förvandling ske
enligt allmänna strafflagen.

5 §•

Konungen äge meddela de närmare
föreskrifter, som må erfordras
för tillämpning av denna lag eller
i fråga om användande för det avsedda
behovet av vara, som enligt
3 § blivit av kronan inlöst.

Denna lag träder i kraft den 1
maj 1915 och gäller till och med
den 29 februari 1916. Av Konungen
jämlikt 1 § i lagen den 9 oktober
1914 om förfogande över vissa varor
vid krig eller krigsfara meddelat
förordnande om högsta pris å vara
skall fortfarande äga tillämpning,
såsom vore förordnandet enligt denna
lag meddelat. Dylikt förordnande,
som enligt denna lag givits, må ej
äga tillämpning längre än till och
med den 29 februari 1916. Har
samma dag vara, om vars avstående
Konungen jämlikt 3 § förordnat,
ännu icke blivit av kronan inlöst,
skola stadgandena i sistnämnda paragraf
fortfarande äga tillämpning i

(Utskottets förslag.)

Lag samma vare, där innehavare av
vara, om vars avstående Konungen
enligt 3 § förordnat, med vetskap
härom söker vid sådan förfrågan
vilseleda om sitt innehav av varan
eller dennas myckenhet.

Ådömda böter skola tillfalla
kronan. Saknas tillgång till böternas
fulla gäldande, skall förvandling
ske enligt allmänna strafflagen.

0 §■

Konungen äge meddela de närmare
föreskrifter, som må erfordras
för tillämpning av denna lag eller
i fråga om användande för det avsedda
behovet av vad enligt denna
lag tagits i anspråk av kronan.

Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från
trycket i Svensk författningssamling,
och gäller till och med den 30 april
1916. Av Konungen jämlikt denna
lag givet förordnande må ej äga
tillämpning längre än till och med
sistnämnda dag. Har samma dag
vara, om vars avstående Konungen
jämlikt 3 § förordnat, ännu icke
blivit av kronan inlöst, eller ersättning
ännu icke blivit i stadgad ordning
gulden för fartyg, som jämlikt
4 § tagits i anspråk för kronans räkning,
skola stadgandena i nämnda
paragrafer fortfarande äga tillämpning
i fråga om bestämmande av

Lagutskottets utlåtande IS r 43.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
fråga om bestämmande av lösen för
varan samt sätt och tid för lösens
erläggande. I fråga om sådan, under
tiden för lagens giltighet begången
förseelse, som i 4 § sägs, skall vad
där är stadgat fortfarande gälla.

(Utskottets förslag.)

lösen för varan eller hyra eller lösen
för fartyget samt sätt och tid för
ersättningens erläggande. I fråga
om sådan, under tiden för lagens
giltighet begången förseelse, som i
5 § sägs, skall vad dår är stadgat
fortfarande gälla.

B) samt att herrar Perssons och Palmstiernas i
ämnet väckta motioner, därest de icke kunna anses
besvarade genom vad utskottet ovan hemställt, icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 maj 1915.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Reservationer:

dels vid punkt A) av utskottets hemställan:

Vid 4 §.

av herr Petersson i Lidingö villastad, som med instämmande av
greve Spens anfört:

Den av utskottet föreslagna nya § 4, enligt vilken Konungen, där
så nödigt prövas, skall äga att förordna om maximiavgift för transport
av vara eller för kronans räkning taga i anspråk fartyg, vare sig så att
fartyget skall upplåtas till kronan mot skälig hyra eller avstås till
kronan mot lösen efter fulla värdet, har jag icke ansett mig böra bi -

Lagutskottets utlåtande Kr 43.

tråda. Bestämmelser av denna art äro enligt mi i mening antingen
överflödiga eller olämpliga. Vad angår transporter av förnödenheter,
som finnas inom riket, torde Konungen redan nu hava sådant förfogande
över fraktsatserna å statens och enskildas järnvägar, att något uppskörtande
av allmänheten genom fraktsatsernas oskäliga höjande icke
lärer kunna ifrågakomma. Den Konungen enligt 3 § första stycket
tillagda befogenhet att expropriera vara, som undanhålles från förbrukning,
torde i och för sig vara tillräcklig för att trygga en lämplig användning
och fördelning av inom landet tillgängliga förråd till skäliga pris.
Sin egentliga betydelse skulle ifrågavarande paragraf förmodligen äga
ifråga om införseln från främmande länder av varor av den art, som i 1 §
omförmälas. Men maximitariffen för dylik frakt komme antagligen att leda
till, att förefintligt tonnage sökte sig användning på annat håll, som
möjligen kunde finnas mera inbringande. För övrigt lära dylika tariffer
svårligen kunna uppgöras med skäligt anspråk att träffa det rätta, om
tillbörlig hänsyn skall tagas till risker och driftkostnader under så
växlande och oberäkneliga förhållanden som exempelvis de under nu
pågående världskrig rådande. Att för kronans räkning direkt anordna
transporter av ifrågavarande slag genom att expropriationsvis övertaga
fartyg, vare sig under nyttjanderätt mot hyra eller med full äganderätt
mot ersättning för värdet, torde i regel komma att för kronan; medföra
kostnader, som icke stå i rimligt förhållande till den fördel som därigenom
skulle vinnas. Olämpligheten av att för detta särskilda fall anordna
ett expropriationsförfarande av samma art, som det nu vid expropriation
av jord förekommande, torde även böra påpekas. Med hänsyn
till nu anförda omständigheter har jag ansett, att bestämmelserna i
den föreslagna § 4 icke bort av utskottet tillstA^rkas;

Vid 5 §.

av herrar Persson i Norrköping, Lindhagen, Pettersson i Södertälje,
Svensson i Eskilstuna och Lindqvist i Kosta, som yrkat, att 5 § andra
stycket skulle erhålla följande tillägg:

»Äro omständigheterna synnerligen försvårande må till fängelse
eller straffarbete i högst 2 år dömas.»

Till stöd härför har av hr Persson i Norrköping anförts följande:

För att vinna erforderlig respekt åt förevarande lagbestämmelsers
efterföljd torde vara nödigt att stadga strängare straff än böter. Risken
av att bliva ådömd några hundra- eller till och med tusentals kronor i
Bihang till riksdagens -protokoll 1915. 9 sand. 36 käft. (Nr 43.) 3

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

böter torde näppeligen förmå avhålla vissa penning-dyrkande affärsmän
från bedrägeri, varpå i vissa fall finnes utsikt att på kort tid »förtjäna»
hundratusentals kronor. För att i dessa fall giva större eftertryck åt
lagars och förordningars efterlevnad torde därför vara nödigt att stadga
frihetsstraff i likhet med vad som skett i strafflagens 22 kap. rörande
bedrägeri och annan oredlighet.

dels vid punkt B) av utskottets hemställan:

av herrar Persson i Norrköping, Lindhagen, Pettersson i Södertälje,
Svensson i Eskilstuna och Lindqvist i Kosta som yrkat:

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida,
i vad mån och på vad sätt åtgärder genom det allmännas
försorg må kunna vidtagas för att, vid tillfällen
då nöd i större omfattning kan befaras inom
riket, förhindra oskälig prisstegring å livsmedel och
andra förnödenhetsvaror samt förelägga riksdagen de
förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Till stöd för sistberörda yrkande har herr Persson i Norrköping
anfört följande:

Såsom framhålles i herr Perssons motion ha de under senare tiden
till allmänhetens kännedom komna oblyga affärsmetoder från enskildas
sida tydligt nog givit vid handen, att oskäliga varuprisstegringar kunna
åstadkommas snart nog när som helst, sålunda ej blott vid krig eller
krigsfara. T. ex. dålig skörd inom landet under ett år eller ett tillfälligt
spannmåls- eller kolexportförbud i ett främmande land kan sålunda
föranleda till alldeles orimliga prisförhöjningar utöver de som förhållandena
i och för sig framkalla. Samma kan förhållandet bliva, om en
trust lyckas att monopolisera distributionen och försäljningen av något
eller några varuslag. Lagutskottet förklarar också (sid. 7), att det icke
kan förnekas, »att lagstiftningsåtgärder av nu ifrågavarande art tilläventyrs
kunna visa sig erforderliga jämväl under andra utomordentliga
förhållanden än vid krig eller krigsfara». Utskottet förklarar emellertid,
att ett upptagande av denna fråga till behandling skulle leda till
en utvidgning av lagstiftningen, som otvivelaktigt bör föregås av
undersökningar och överväganden, vilka icke kunnat av utskottet nu

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

åstadkommas. Och därför stannar utskottet vid att fastställa tiden för
lagens tillämpning till krig eller krigsfara, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden. Som emellertid bärande
skäl kunna anföras för att åtgärder mot oskäliga prisstegringar även
vid andra tillfällen må kunna vidtagas torde riksdagen böra av Kung!.
Magt begära utredning och förslag därom.