Lagutskottets utlåtande Nr 41

Utlåtande 1915:LU41

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1915 kl. 8 f. m.

Utlåtande i anledning av Kung!. Maj:ts proposition med förslag
till lag om eftergift vid krig eller krigsfara från
vissa bestämmelser om arbetstid för minderåriga och
kvinnor.

Närvarande: herrar Lindhagen, åt Ekenstam, Trana, Stärner, Knut Larsson *), Lars
Olsson, greve Spens, Dahl, Pettersson i Södertälje *), Lindqvist i Stockholm, Pettersson
i Bjälbo, Westman, Lindley i Söderhamn, Zelahn och Rehn.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 27 april 1915 dagtecknad proposition, nr 174, vilken
blivit hänvisad till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit
riksdagen att antaga följande

»Förslag

till

Las

om eftergift vid krig eller krigsfara från vissa bestämmelser om arbetstid

för minderåriga och kvinnor.

Härigenom förordnas som följer:

Beträffande företag, som avse tillverkning eller beredning av förnödenheter
för rikets försvar, må Konungen vid krig eller krigsfara, i
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 samt. 34 käft. (Nr 41.)

2

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

Utskottets

yttrande.

den mån så finnes av behovet oundgängligen påkallat, meddela eftergift
från bestämmelserna i 13 § av lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd,
utöver vad enligt 16 § i samma lag är medgivet, samt från stadgandena
i 1 § av lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors
användande till arbete nattetid i vissa industriella företag, utöver vad
enligt 4 § i samma lag är medgivet.

Denna lag träder i kraft från och med dagen efter den, då densamma
enligt därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk
författningssamling, och gäller till och med den 29 februari 1916. Av
Konungen jämlikt denna lag meddelad eftergift må ej äga tillämpning
längre än till och med sistnämnda dag.»

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande proposition,
hänvisar utskottet till de vid densamma fogade utdrag av statsrådsprotokollet.

De förbud mot kvinnors och minderårigas användning i nattarbete
och i samband därmed meddelade bestämmelser, varå förevarande lagförslag
har avseende, synas utskottet vara av den stora betydelse för
folkhälsan och det uppväxande släktets vällärd, att eftergifter från desamma
icke utan synnerligen vägande skäl böra medgivas. Emellertid
lärer det vara nödvändigt att möjlighet finnes att för vissa utomordentliga
undantagsfall göra dylika eftergifter, vilket även av gällande lagstiftning
i ämnet förutsetts. Sålunda har Kungl. Maj:t tillerkänts
dispensrätt från förbudet mot kvinnors användande till nattarbete beträffande
företag, avseende förarbetande av varor, som äro underkastade
hastig försämring, ävensom från bestämmelserna rörande minderårigas arbete
i lagen om arbetarskydd i fråga om visst arbete, som av tekniska skäl
måste oavbrutet fortgå såväl natt som dag eller tidvis forceras. Vidare
kan vederbörande myndighet medgiva eftergifter från ifrågavarande bestämmelser,
då natur- eller olyckshändelse avbrutit arbetets regelbundna
gång. En utsträckning av Konungens rätt att meddela dispens från
ifrågavarande bestämmelser till de fall, förevarande proposition avser,
synes vara ej mindre befogat. I likhet med föredragande departementschefen
anser utskottet, att det givetvis under nuvarande kritiska för -

3

La fj utskottet*- utlåtande Nr 41.

hållanden är av vikt, att statens ammunitionstillverkning kan bedrivas i
deri omfattning'', smil av militära hänsyn finnes nödig, samt ej mindre att utrustningspersedlar
och sjuk vårdsartiklar lör arméns och marinens behov
kunna tillverkas och beredas i tillräcklig mängd. Såsom arméförvaltningen
påpekat och jämväl socialstyrelsen vitsordat, lärer det lör tillgodoseende
av nämnda sylte vara nödvändigt att vid ammunitionslabrikerna till
arbete nattetid använda även kvinnor och minderåriga. Och liknande
behov lärer, enligt vad socialstyrelsen framhållit, kunna komma att gorå
sig gällande även för framställande av andra lörnödenheter, som erfordras
för rikets försvar.

Utskottet vill även påpeka, att föreliggande lagförslag avlattats pa
ett sätt, som avser att bereda säkerhet för att den ifrågasatta dispensrätten
icke kommer till användning i större utsträckning än som påfordras
med hänsyn till förhandenvarande lörhållanden. De föreslagna
bestämmelserna skola nämligen äga allenast provisorisk giltighet samt
blott få tillämpas vid krig eller krigsfara, i den mån så finnes av behovet
oundgängligen påkallat.

Såsom eu ytterligare omständighet, vilken synes utskottet ägnad att
minska betänkligheterna mot förslaget, vill utskottet slutligen framhålla,
att departementschefen ställt i utsikt, att vid meddelande av eftergift i
förevarande hänseende skall tillses, att de olägenheter, som ur synpunkten
av arbetarskyddets tillgodoseende därav kunna föranledas, i
största möjliga mån förekommas eller undanröjas.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet, som vid behandling
av förevarande ärende i övrigt icke funnit skäl till erinran, hemställa,

att det i förevarande proposition innefattade lagförslag
måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 maj 1915.

På lagutskottets vägnar:

CARL LINDHAGEN.

Särskilt yttrande

av herr Lindhagen, som beträffande utskottets motivering velat för
sin del göra följande tillägg:

4 Lagutskottets utlåtande Nr 41.

»Den ifrågavarande propositionen avser att lägga ett ytterligare
undantag från den kvinliga nattarbetslagen till dem, som redan gälla.
Det har befunnits och befinnes fortfarande oundgängligt att till förmån
för industrien, råvaran och andra yttre förhållanden modifiera lagen.
Detta föranleder mig att i detta sammanhang erinra även om eu annan
behövlig modifikation nämligen om möjlighet att för särskilda fall giva
dispens även för de arbetande kvinnornas egen skull. Om en undantagsbestämmelse
i sådant syfte väcktes senast år 1913 i andra kammaren
en motion (nr 92). Men en sådan lika viktig hänsyn äro statsmakterna
ej sinnade att tillmötesgå. Såsom skäl däremot anfördes också,
att Bern erkonventionen om det kvinliga nattarbetet utgjorde hinder för
svenska statsmakterna att under dess giltighetstid fatta det ifrågasatta
beslutet. För detta fall däremot anses såsom vi finna denna konvention
ej hindra en utvidgning av undantagen ensidigt för Sverige.»

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1915.