Lagutskottets Utlåtande Nr 41 (Utlåtande 1910:LU41 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande Nr 41.

Nr 41.

Ankom till Riksdagens kansli den 29 april 1910, kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kuvgl.

Maj:t angående sådan förändring i gällande förordning
angående utvidgad näringsfrihet att tillstånd erfordras
för anläggning eller utvidgning af bryggeri eller vinfabrik.

Uti en inom Andra kammaren afgifven och till lagutskottet hänvisad
motion, nr 116, hafva herrar Ernst Beckman, K. G. Gez. von Schéele,
Robert Johansson, Oskar Berg, J. Byström, Bernhard Eriksson, Jakob
Pettersson och Johan Ericsson hemställt,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida icke den förändring borde
vidtagas i kungl. förordningen om utvidgad näringsfrihet den 18 juni
1864, att såsom villkor för anläggning och drifvande af nytt bryggeri eller
bryggerifilial eller vinfabrik, så ock för utvidgning af dylik industriell anläggning,
uppställdes det särskilda villkor, att tillstånd därtill på ansökan
meddelats af Konungens befallningshafvande, som skulle vara skyldig öfver
ansökningen inhämta yttrande af magistrat och stadsfullmäktige eller allmän
rådstuga i stad samt af kommunalnämnd och kommunalstämma på
landet, samt att dylikt tillstånd icke skulle kunna af Konungens befallningshafvande
meddelas, därest ansökningen därom blifvit afstyrka i Stockholm
af stadsfullmäktige samt å annan ort af båda de kommunala myndigheter,
som i ärendet hörts.

Till stöd härför har anförts följande:

»Enligt det statsrådsprotokoll, som åtföljer Kungl. Maj:ts proposition
nr 10 vid denna riksdag angående ändrad lydelse af 14 och 29 §§ i
nådiga förordningen den 10 juni 1905 angående försäljning af vin och öl,
har Konungens befallningshafvande i Jönköpings län, vid afgifvande afyttrande
i anledning af den Riksdagens skrifvelse, som föranledt samma

Lagutskottets Utlåtande Nr 41.

kungl. proposition, anfört bland annat, att kommunerna å länets landsbygd
i allmänhet sökt att frigöra sig från rusdrycksförsäljning, men att
ölförsäljning till afhämtning emellertid ansenligt ökats vid de bryggerier,
som funnes i några större stationssamhällen i länet. Ett par af dessa
bryggerier hade äfven, sedan lagstiftningen infört lokalt veto beträffande
utskänkning af Öl och öltappningsaffärer på landsbygden, blifvit anlagda
såsom filialer till ett stort bryggeri i länet. Vid alla dessa bryggerier
såldes Öl till afhämtning i stor myckenhet, och eu mängd af det inköpta
ölet utdruckes sedan, till stor förargelse för mången, på gator och gårdar
eller i parker i samhällena eller ock å landsvägar eller promenader i samhällenas
närhet. Emellanåt inträffade då äfven ordningen störande uppträden.
Med afseende å filialbryggerier vore det naturligtvis synnerligen
svårt att utöfva kontroll öfver att icke moderbryggeriets Öl där försåldes.
Den kommunerna i förordningen tillerkända rätten att förhindra ölförsäljning
blefve således illusorisk å de orter, där bryggerier funnits eller anlades.
I särskild! hög grad framträdde detta förhållande, då bryggeri
anlades på en plats, där kommunen afslagit ansökningar om tillstånd till
utskänkning och försäljning till afhämtning, samt därigenom trott sig
blifva fri från all rusdrycksförsäljning inom kommunen.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt borde genom
lagstiftningen tillses, att det lokala veto, som redan i lag tilldelats
kommunalstämma och kommunalnämnd, då dessa vore af samma mening,
ej kunde på ofvannämnda sätt beröfvas en stor del af sin åsyftade
verkan.

För sådant ändamål borde till en början öltillverkningen upphöra
att vara en fri näring. Bryggeri borde sålunda icke få anläggas, utan
att tillstånd därtill erhållits efter kommunalmyndigheternas hörande, och
det syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande vara önskvärdt, att
de kommunala myndigheterna äfven i detta fall tillerkändes rätt att utöfva
lokalt veto enligt de grunder, som i 7 § 4 mom. och 13 § 3 mom.
i förordningen vore angifna beträffande där omförmälda ölförsälininffsrättigheter.

Riktigheten af de utaf Konungens befallningshafvande i Jönköpings
län sålunda meddelade sakförhållanden kan vitsordas af åtskilliga bland
Riksdagens ledamöter beträffande ej blott nämnda län, utan äfven flera
andra delar af riket. Det af Konungens befallningshafvande i Jönköpings
län föreslagna korrektivet mot ifrågavarande missförhållande — öltillverkningens
upphörande att vara en fri näring — synes därför för hela rikets
vidkommande vara väl förtjänt att tagas under allvarligt öfvervägande.
För så vidt icke lagens bud om rätt för de kommunala myndigheterna

Bill. till Likså. Prot. 1910. 7 Sami. 1 Afd. 38 Höft.

Utskottets

yttrande.

10 Lagutskottets Utlåtande Nr 41.

att förhindra etablerandet af utförsäljning i en kommun skall blifva en
död bokstaf, synes det vara nödvändigt, att dessa myndigheter jämväl
tillerkännes rätt att inlägga sitt veto mot nya bryggeriers inrättande. Hvad
sålunda anförts om bryggerier gäller uppenbarligen äfven om vinfabriker.»

Ifrågavarande motion synes vara föranledd af Konungens befallningshafvandes
i Jönköpings län utlåtande öfver Riksdagens skrifvelse den 9
april 1908, som ligger till grund för Kungl. Maj:ts proposition nr 10 till
innevarande Riksdag angående ändring i 14 och 29 §§ i förordningen angående
försäljning af vin och öl. Propositionen, hvilken i ett annat,
denna dag afgifvet utlåtande af utskottet behandlats, har till ändamål att
förekomma oordningar, som kunna följa af bryggeriernas rätt att till afhämtning
försälja sin tillverkning.

I anledning af bemälde Konungens befallningshafvandes i motionen
närmare berörda utlåtande anförde chefen för finansdepartementet till det
statsrådsprotokoll, som åtföljde nämnda proposition, följande:

»Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län har visserligen
ifrågasatt, att själfva bryggerihandteringen borde göras beroende
af koncession. Ehuru ett sådant förslag egentligen faller utom ramen för
den af Riksdagen gjorda framställningen, skall jag dock tillåta mig framhålla,
hurusom en dylik åtgärd under rådande förhållanden icke skulle i
stort sedt komma att befordra nykterheten. De klagomål, som legat till
grund '' för Riksdagens förevarande framställning, hafva i allmänhet icke
utgått från städer och större stadsliknande samhällen, där de större bryggerierna
äro att söka, utan från landsbygden. Faran för anläggning af filialeller
småbryggerier å landsbygden torde emellertid numera vara i det
närmaste utesluten. Redan med den år 1907 vidtagna förhöjning af minimiskattesatsen
för det i bryggd använda maltet har uppförandet af nya
mindre bryggerier upphört. Så mycket mera torde man hafva anledning
antaga att, sedan med innevarande år, vid den allmänna förhöjningen af
maltskatten, minimiskattesatsen bestämts till 17 öre för kilogram malt
samt bryggeri ändock skall ansvara för ett dagligt minimiskattebelopp af
6 kronor, frestelsen att anlägga mindre bryggerier helt och hållet försvunnit.

Men äfven om man redan hade gjort eller för framtiden gjorde
brvggeris anläggande beroende på tillstånd, skulle naturligen återkallelse
af” sådant tillstånd icke kunna ske under samma enkla former, som återkallelse
af tillstånd till försäljningsrättighet. I hvarje fall måste hänsy -

Lagutskottets Utlåtande Nr 41.

nen till arbetarestammen, till det i bryggeriet nedlagda kapitalet in. m.
verka återhållande vid pröfning af fråga om tillstånds återkallande.»

Af skäl, som departementschefen framhållit, torde anläggande af
mindre bryggerier hädanefter endast sällan ifrågakomma.

Såsom departementschefen erinrat, komma äfven, då fråga uppstår
om nedläggande af.en påbörjad bryggerirörelse, helt andra omständigheter
i betraktande än vid fråga om återkallande eller förverkande af ett meddeladt
tillstånd till utskänkning eller försäljning af Öl. Möjligheten att
ingripa gent emot ett bryggeri, hvars anläggande enligt af motionärerna
föreslagna regler en gång vid något tillfälle tillåtits, lär därför blifva väsentligen
mer begränsad än, då fråga är om ingrepp i en bestående utskänknings-
eller försäljningsrätt. Vid sådant förhållande kan det ifrågasättas,
huruvida i nykterhetens intresse något verkligen vore att vinna
genom sådana åtgärder, som motionärerna påyrka.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion ej måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 april 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservation.

Herrar Widén, Lindhagen, Pettersson från Södertälje, Berggren, Jansson
i Edsbäcken och Olsson i See hafva anfört följande:

»Vi hafva ansett, att förevarande motion bort af utskottet tillstyrkas,
därvid vi emellertid ansett tveksamt, huruvida icke stadgandena om sådant
tillstånd, som föreslås, rättare böra hafva sin plats i förordningen om
tillverkning af maltdrycker. Då vi därjämte anse det böra blifva föremål
för utredning, i hvad män de ifrågasatta bestämmelserna böra gälla äfven

12 Lagutskottets Utlåtande Nr 41.

utvidgning af förutvarande anläggningar, hafva vi ansett, att utskottet
bort hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att K. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida
för anläggning af bryggeri eller vinfabrik må
erfordras tillstånd af Konungens befallningshafvande
efter inhämtande af vederbörande kommunala myndigheters
till- eller afstyrkande yttrande i enahanda ordning,
som sägs i 7 § 3 och 4 mom. af kungl. förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning af vin och
öl, därvid äfven bör tagas i öfvervägande, i hvad man
detta bör gälla äfven för mera betydande utvidgning af
förutvarande dylik anläggning, samt för Riksdagen framlägga
det förslag, hvartill detta öfvervägande kan föranleda.
»

Herrar Ridderbjelke och Ersson hafva anhållit få antecknadt, att de
icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

101001 Stockholm 1910. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.