Lagutskottets utlåtande Nr 40

Utlåtande 1912:LU40

Lagutskottets utlåtande Nr 40.

]STr 40.

Ankom till Riksdagens kansli den 19 april 1912 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning af vädd motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående medgifvande af expropriation för
anskaffande å landet af tomtmark för byggnader, afsedda
för religiös, socicd eller kulturell verksamhet,

Närvarande: herrar Widén, Lindhagen, Håkanson ,* Söderbergh, af Ekenstam, Bergendahl,
Alexanderson, Trana, Gezelius, Olsson i Hof, Pettersson i Södertälje,
Olsson i Broberg, Olsson i See, Pettersson i Bjälbo, Igel* och Persson
i Norrköping.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion nr 74 har herr V. Rydén anfört följande:

. »Under hänvisning till mina med fleras vid 1907, 1909 och 1910
års riksdagar väckta motioner om ändring af expropriationslagen i syfte
att tomtmark för vissa samlingslokaler må kunna exproprieras — särskildt
hänvisas till motionen nr 119 vid 1910 års riksdag, hvilken bifölls
af Andra kammaren — får jag härmed vördsamt hemställa om Riksdagens
bifall till Andra kammarens förut omförmälda beslut vid 1910
års . riksdag, nämligen, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida, i hvad
mån och under hvilka villkor expropriation genom det allmännas försorg
kunde medgifvas, i syfte att på landet anskaffa oundgänglig tomtmark,
afsedd att åt sammanslutningar för folkbildning och nykterhet eller annan
religiös, social eller kulturell verksamhet åstadkomma samlingslokaBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 37 höft. (Nr 40). 1

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 40.

ler samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill detta öfvervägande
kan föranleda.»

Såsom motionären erinrat hax förevarande fråga förut varit föremål
för Riksdagens behandling.

Sedan vid 1907 års riksdag en af herr Rydén i ämnet väckt
motion, på hemställan af lagutskottet, af Riksdagen afslagits, väckte
samme motionär vid 1909 års riksdag ånyo motion i frågan med hemställan,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida och under hvilka villkor
expropriation genom det allmännas försorg kunde medgifvas i
syfte att på landet anskaffa oundgänglig tomtmark för uppförande af
byggnader, afsedda för socialt, politiskt eller religiöst bruk, för folkbildnings-,
nykterhets- eller sådan ekonomisk verksamhet, som omförmäldes
i 1 § af lagen om registrerade föreningar för''ekonomisk verksamhet,
eller" eljest för allmännyttig och kulturell verksamhet, samt för Riksdagen
framlägga, det förslag, hvartill detta öfvervägande kunde föranleda.

Lagutskottet, till hvars behandling motionen hänsköts, afstyrkte i
afgifvet utlåtande motionen, under framhållande hufvudsakligen, att expropriationsrätten
på grund af det; stora ingrepp den medförde i enskild
rätt endast borde tillgripas för tillgodoseende af ett starkt offentligt intresse
samt att enligt de synpunkter, som i detta afseende i allmänhet
blifvit uppställda och jämväl fått sitt uttryck i den gällande kungl. förordningen
den 14 april 1866, det behof, för hvilket expropriation skall
kunna ske, måste vara i eminent mening allmänt. Detta vore ej fallet
med de ändamål, som motionären ville tillgodose. Såsom allmännyttigt
och kulturellt torde i själfva verket kunna betecknas hart när hvarje
ändamål, som det moderna samhället skulle kunna vid en viss tidpunkt
finna värdt att direkt eller indirekt främja. I enlighet med lagutskottets
hemställan afslogo också båda kamrarna motionen.

Vid 1910 års riksdag väckte herr Rydén ånyo motion i ämnet, därvid
han emellertid från sitt vid föregående års riksdag framställda yrkande
undantog expropriationsrätt för anskaffande af tomtmai’k till byggnader
för sådan ekonomisk veidrsamhet, som omföi’mäles i 1 § af lagen
om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet. Förslaget, hvilket
i öfrigt öfverensstämde med det år 1909 väckta, blef äfven denna gång
af lagutskottet afstyrka därvid utskottet åberopade hvad 1909 års lagutskott
anfört. Fem reservanter inom utskottet ansago emellertid, att
motionen bort af utskottet tillstyrkas, samt framställde enahanda yrkande,
som det den nu förevarande motionen innehåller.

Lagutskottets Utlåtande Nr 40. 3

Under det i Första kammaren motionen afslogs, biföll Andra kammaren
reservanternas hemställan.

Efter det förevarande fråga alltså senast varit föremål för Riksdagens
behandling, har emellertid densamma kommit i ett i viss män
förändradt läge. Den 15 september 1910 har nämligen den kommitté,
som haft till uppgift att verkställa revision af expropriationslagstiftningen
m. m., till Kungl. Maj: t öfverlämnat sitt förslag till lag om expropriation.
Detta kommer, såsom äfven är afsedt, att bereda möjlighet för en väsentlig
utvidgning af expropriation sinstitutets tillämpningsområde. Under det
enligt 1866 års förordning expropriation endast kan få äga rum, där
Konungen pröfvar nödigt att jord eller lägenhet skall begagnas till vissa
särskildt uppräknade ändamål eller med dessa jämförligt »allmänt behof»,
är i berörda förslag stadgadt, att Konungen äger förordna, att expropriation
må ske, så snart densamma pröfvas nödig för »allmänt gagn»,
utan att det ändamål, som med expropriationen skall tillgodoses, i lagen
närmare angifves. I den mån det kan anses vara till »allmänt gagn»
att expropriera mark för de af motionären äfsedda ändamål, synes sålunda,
därest nämnda förslag blifver lag, äfven för dessa ändamål expropriation
kunna komma att medgifvas.

Då berörda lagförslag lärer kunna antagas inom en nära framtid
blifva i en eller annan form framlagdt för Riksdagen och därvid tillfälle
kommer att föreligga att’ göra förevarande fråga, som utan tvifvel bäst
löses i sammanhang med expropriationslagstiftningen i dess helhet, till
föremål för pröfning, synes motionen i hvarje fall icke nu böra föranleda
till någon åtgärd från Riksdagens sida.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda,

Stockholm den 18 april 1912.

På lagutskottets vägnar:

JOIIAN WIDEN.

4

Lagutskottets utlåtande Nr 40.

Reservation

af herr Widén med instämmande af herrar Lindhagen, Alexanderson,
Olsson i See och Persson i Norrköping:

»Det uppspirande föreningslifvet och särskildt föreningslifvet inom
arbetareklassen är en mycket mäktig och enligt vår mening äfven samhället
gagnande faktor, som man på senaste tiden fått att räkna med.
Det är därför riktigt, att man bor tillgodose dess behof af samlingslokaler,
såvidt möjligt är. Vi anse alltså att det är ett mycket viktigt
samhällsintresse att förhjälpa de föreningar för folkbildning och nykterhet
eller för annan religiös, social eller kulturell verksamhet, om hvilka
förevarande motion handlar, att skaffa sig tomtmark till samlingslokaler.
Detta bör ock enligt vår mening kunna ske genom expropriation, hvarförutom,
såsom erfarenheten visat, det ej sällan möter svårigheter att
erhålla lämplig sådan mark.

Det är emellertid i hög grad ovisst, om detta ändamål kan vinnas
genom det förslag till ny expropriationsförordning, som föreligger och i
utskottets betänkande omnämnes. Detta torde vara så mycket ovissare,
som några särskilda bestämmelser icke föreslagits för detta särskilda
slag af expropriation, i enlighet med hvad som skett t. ex. om exproprition
af mark till förmån för ägare af därå uppförda hus vid platser med
större sammanträngd befolkning; bestämmelser, hvilka dock äfven för
nu föreliggande fall synas vara erforderliga.

I allt fall är enligt vår uppfattning den i omförmälta lagförslag
beträdda vägen att öfverlämna åt den administrativa samhällsmakten
att, med endast den sväfvande och mångtydiga begränsning, som ligger
i uttrycket »allmänt gagn», fritt afgöra, för hvilka ändamål expropriationsrätten
må anlitas, icke vara den rätta. Det synes icke vara riktigt att
Riksdagen afstår från all möjlighet att medverka vid reglerandet af detta
för samhället så viktiga rättsinstitut, äfven i hvad angår dess omfattning.
Och hafva vi äfven häri funnit ett skäl för Riksdagen att,
oaktadt ett förslag till ny expropriationslag föreligger, begära lagstiftningens
utsträckning till gagn för det i motionen åsyftade ändamålet.

Med stöd af hvad vi sålunda anfört, få vi hemställa om bifall till
förevarande motion.»

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET 1912