Lagutskottets Utlåtande Nr 39 (Utlåtande 1910:LU39 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande Nr 39.

Nr 39.

Ankom till Riksdagens kansli den 26 april 1910 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning af väckt motion angående, viss ändring i förordningen
angående försäljning af vin och Öl den 9
juni 1905.

Uti en inom Andra kammaren afgifven ock till lagutskottet hänvisad
motion, nr 83, har herr L. J. Carlsson i Malmberget med instämmande
af herrar C. E. Svensson, E. A. Leksell, Sven Linders, Janne Tynell, J.
E. Cervin, Oskar Berg, Bobert Johansson, Alfred Stärner, Gustaf Strömberg,
A. Thylander, J. Lindgren, Linus Lundström, F. O. Mörtsell och
Johan Olofsson hemställt,

att Eiksdagen för sin del ville besluta, att § 6 mom. 3 i kungl.
förordningen angående försäljning af vin och Öl den 9 juni 1905 skall ur
förordningen utgå.

Till stöd härför har anförts följande:

»Bland de förslag, som på sin tid af kommittén för revision af gällande
stadganden angående försäljning af vin och maltdrycker i dess utlåtande
af 23 maj 1900 framlades, har knappast något varit mera omtvistadt
än det, som sedan inflöt i kungl. förordningen angående försäljning af vin
och Öl den 5 juni 1905 § 6 mom. 3, kvilket lyder: ''Mottager någon i
sitt hem emot betalning gäster till bespisning vid slutet bord, må han,
därest aftal om bespisning träffats för en tid af minst en vecka, utan
särskildt tillstånd till gästerna vid deras måltider utskänka Öl.’

Kommitterade själfva sade sig icke ha blundat för den fara, som
kunde ligga i missbruk af en dylik, eu hvar som har eget hem tillerkänd

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 7 Sami. 1 Afd. 37 Höft. (Nr 39.)

2 Lagutskottets Utlåtande Nr 39.

utskänkningsrätt; men kommitterade trodde sig ha uppställt tillräckliga
garantier mot sådana missbruk genom den snafva begränsning af rättigheten
som stadgats, samt genom den Konungens befallningshafvande tillerkända
makt att förbjuda sådan utskänknings fortsättande, då utskänkningen
befinnes ske i större omfattning eller på annat sätt än därmed
&fs6S''

Då ärendet förelädes 1905 års Riksdag, frambar herr Matsson i Grafås
i motion i Andra kammaren åtskilliga välgrundade betänkligheter mot förslaget.
''Man kan’, beter det i motionen, ’ha anledning frukta att om
detta moment oförändradt antages, det kan komma att tjäna helt andra
syften. De i nämnda mom. förekommande beteckningarna Rem och
''slutet bord’ synas nämligen påkalla närmare definiering, såframt de ej
skola ge rum åt en mångtydigbet, som kan göra rättsskipningen på detta
område i viss mån osäker. Eu barack för vägarbetare, en skogsarbetarekoja
eller s. k. inneboendes uppehållsort, ja, t. o. m. eu trädgård, torde
man med hänsyn till ifrågavarande moment stundom vilja inrymma i begreppet
hem; och slutet bord är en för vanligt språkbruk så främmande
beteckning, att man kan känna sig något oviss om dess betydelse.’

Vid ärendets behandling i Andra kammaren gjordes från sakkunnigt
båll många tungt vägande erinringar mot bestämmelsen i fråga.

Så framhöll herr Sjö, med instämmande af flere kammarledamöter,
bl. a., att härigenom skulle skapas ett kryphål, som förvisso komme att i
stor omfattning begagnas. Icke ens en anmälan beböfde göras såsom i
fråga om försäljning af svagdricka och alkoholfria drycker.

Under debatten i kammaren yttrade sig vidare herr Bergendahl, som
sade sig hysa stora betänkligheter mot förslaget. Det pålade ordningsmakten
eu uppgift, som den nästan omöjligen kunde fylla. Jag har
knappast läst en författning, som inbjuder så till lagöfverträdelser som
just denna’, förklarade herr Bergendahl med instämmande af flere kammarledamöter.

Herr Widén erinrade, att äfven åtskilliga Konungens befallningshafvande
hade yttrat sig mot den föreslagna bestämmelsen, och herr Widén trodde,
att anledning ej funnes att intaga en sådan nyhet i lagen. Och här vore
ej fråga om atit frigifva utskänkning af svagdricka, utan af Öl, hvarjämte,
då svagdricksutskänkningen frigåfves, behofvet åt en sådan bestämmelse
som den åsyftade vore ringa. Herr Widén trodde vidare, att det läge en
stor fara i förslaget och att särskildt de, som ha med ordningsmakten
att göra, skulle betacka sig för detsamma. Herr Widén framhöll ock,

Lagutskottets Utlåtande Nr 39. 3

att de, som inackorderade sig pr vecka, ofta komina att gå sin väg efter
första dagen

Alla de sålunda från skilda håll framförda farhågorna ha i rikligt
mått besannats. Bestämmelserna om eget hem’ och ''slutet bord’ öfverträdas
ofta så, att däraf skapas verkliga restaurationer, där Öl utskänkes
ej blott åt ''inackorderade’, utan ock åt snart sagdt hvem som helst och
där ackordsuppgörelsen för en vecka blifver en bestämmelse endast på
papperet. Ej alltför sällan sker ock ölutskänkningen äfven utan samband
med måltid, hvarigenom dessa egna hem’ blifva verkliga ölutskänkningsställen,
men i regel utan den nödvändiga kontroll sådana med tillstånd äro
underkastade. Den ordningsmakten medgifna rätten att kontrollera dessa
ölutskänkningsställen kan sällan med nödig effekt tillämpas. Är det i allmänhet
svårt att få bevisning i fråga om öfverträdelse af utskänkningslagarna,
så äro svårigheterna här mångdubblade. Först när utskänkningen
medför oordningar utanför lokalerna komma i regel oegentligheterna till
ordningsmaktens kännedom. Och ej så sällan uppstå dylika utskänkningsställen
på platser, där ingen ordningsmakt finnes nära till hands. Söka
de kommunala myndigheterna ingripa och lyckas med ordningsmaktens tillhjälp
få förbud för innehafvaren af en sådan utskänkningslokal att fortsätta
rörelsen, så anställes blott en tjänstflicka, som förestår inackorderingen, och
olagligheterna fortsätta.

Det finns synbarligen ingen annan utväg att undgå dessa oegentligheter
än att i detta fall återgå till de bestämmelser, som voro gällande
före 1 januari 1906, eller att äfven sådan utskänkning af Öl, hvarom här
är fråga, göres beroende af de kommunala myndigheternas medgifvande.
Dessa, som alltid äga nödig person- och lokalkännedom och kunna bedöma
behofvet af sådan utskänkning, skola helt visst icke, där sådant behof
verkligen förefinnes och mot person eller lokal ingen befogad anmärkning
kan göras, vägra sitt medgifvande.»

6 § 3 mom. i gällande förordning angående försäljning af vin och Öl
den 9 juni 1905 gifver den, som i sitt hem emot betalning mottager
gäster till bespisning vid slutet bord, rätt att, därest aftal om bespisning

Utskottets

yttrande.

Lagutskottets Utlåtande Nr 39.

träffats för en tid af minst en vecka, utan särskild! tillstånd till gästerna
vid deras måltider utskänka Öl.

Någon motsvarighet till denna bestämmelse fanns icke i förutvarande
lagstiftning. Införandet af ifrågavarande stadgande motiverades emellertid
därmed, att man ville lagfästa hvad som förut i praxis allmänt förekommit,
nämligen att personer, som i sina hem mottoge gäster till bespisning, skulle
hafva rätt att till dem servera Öl vid måltiderna, utan att därtill söka tillstånd
i vanlig ordning.

Såsom motionärerna framhållit, uttalades vid tillkomsten af denna bestämmelse
betänkligheter mot densamma. Så framhölls, att uttrycken »hem»
och »slutet bord» i detta sammanhang vore synnerligen tänjbara begrepp,
som lämnade rum för olika tolkningar, samt att äfven den uppställda fordran
på ingånget aftal om bespisning för eu tid af minst en vecka vore
lätt att kringgå. Af nämnda skäl kunde icke heller den i 29 § 2 mom.
af berörda förordning Konungens befallningshafvande medgifna rätt att i
vissa fall meddela förbud mot fortsättande af utskänkningsrörelse, som bedrefves
på grund af 6 § 3 mom., blifva af någon egentlig effektivitet.

Motionärerna framhålla nn, att de farhågor, som sålunda uttalades vid
lagens antagande, besannats, samt att erfarenheten visat, att under skydd
af ifrågavarande lagrum oegentligheter ofta förekommit, hvilka med äldie
lagstiftning kunde beifras. På grund häraf hemställes, att bestämmelsen
i fråga måtte utgå ur lagen.

Det synes äfven utskottet, att här ifrågavarande stadgande lämnar
rum för åtskilliga anmärkningar. Och då vunnen erfarenhet ådagalagt,
att förevarande rätt till utskänkning af vin och Öl i åtskilliga fall
visat sig leda till missbruk och oordningar, finner utskottet fullt motiveradt,
att medel sökas för rådande af bot härå. Det synes emellertid kunna
befaras, att ett borttagande utan vidare ur lagstiftningen af ifrågavarande
stadgande skulle kunna föranleda till en kränkning af det lojala
intresset att utskänka ifrågavarande drycker till gäster, som i enskildt hem
mottagas till bespisning, hvilket här onekligen förefinnes. Utskottet håller
därför före, att en undersökning bör ske för åstadkommande af sådan ändring
i lagstiftningen, att, utan att nämnda intresse trädes för nära, större
säkerhet beredes mot missbruk af densamma. Möjligen skulle för
sådant ändamål vara eu utväg att, såsom föreslogs i en år 1905 vid
stadgandets tillkomst inom Eiksdagen väckt motion, föreskrift meddelades
om anmälningsskyldighet i någon form till vederbörande myndighet såsom
villkor för ifrågavarande rätt. Huruvida detta eller något annat medel i

Lagutskottets Utlåtande Nr 39. 5

omförmälda hänseende skulle vara det lämpligaste, lär endast framgå af
en blifvande utredning.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med anledning af förevarande motion,
måtte i skrifvelse till Kung! Maj:t anhålla, att Kung!
Maj:t täcktes låta utreda, i hvad mån ändring bör ske
i 6 § 3 mom. i förordningen angående försäljning af
vin och Öl den 9 juni 1905 samt för Riksdagen framlägga
det förslag, hvartill en dylik utredning kan föranleda.

Stockholm den 26 april 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERYST TRYGGER,

Reservation

af herrar Trygger, Gustaf Andersson, Håkansm och Stendahl.

Herrar Ridderbjelke och Ersson hafva anhållit få antecknadt, att de
icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 7 Sami. 1 Afd. 37 Höft.