Lagutskottets utlåtande Nr 37 (Utlåtande 1911:LU37 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 37.

Nr 3?.

Ankom till Riksdagens kansli den 19 april 1911 kl. 12 in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Majd angående ändring af expropriationslag stiftning eu i
visst syfte in. in.

Uti eu inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, nr 170, har herr S. Nordström anfört följande:

»I våra dagar pågår en oaflåtlig äflan att tillgodogöra sig den
obegagnade kraften vid våra större vattenfall genom anläggning af
elektriska kraftstationer för att medelst elektriska ledningar på närmare
eller fjärmare afstånd tillhandahålla industrien och näringarne
nödig drifkraft. I och för sig är ju detta en glädjande företeelse, som
förtjänar uppmuntran. Men saken har en skuggsida, som jämväl måste
beaktas. Inom den valkrets, som jag har den äran representera, har
Kraftaktiebolaget Gullspång—Munkfors anlagt en kraftstation vid Gullspång.
För att bereda sig säkrare och jämnare vattentillgång, har
man anlagt fördämningar vid Skagerns utlopp vid Warsundet och vid
Gullspång för att därigenom höja Skagerns vattenyta, som sålunda skall
bilda reservoar för vattenverket vid Gullspång. Skagern är en jämförelsevis
stor sjö, sträckande sig inom Västergötland, Värmland och
Närke med långsluttande stränder särskildt inom Värmland. För att värdera
den skada, som uppkommer genom uppdämningen, hölls på hösten
1909 laga syn. Nu är att märka, att dessa lågmarker omkring sjöns
stränder äro utaf ovanligt bördig beskaffenhet, som under vanliga förhållanden
lämnat ett stort antal småbönder sin utkomst. I)å jordägarna
icke kunde låta sig nöja med den af laga syn skedda uppskattningen,
så uppstod process, men då småbrukarne saknade förmåga och
Bihang till Riksd. prof. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 34 Höft. (Nr 37.) 1

Lagutskottets utlåtande Nr 37.

resurser att på ett tillfredsställande sätt försvara sina rättigheter, så förlorades
processen. Man kunde likväl inte låta sig nöja med detta utslag,
utan vädjade till hofrätten, men helt nyligen har hofrättens dom fallit,
som jämväl gått jordägare emot. Det är upprörande att bevittna, att
några hundra sträfsamma och idoga småbrukare på detta sätt formligen
drifvas ifrån gård och grund. Eljest går ju vår tids sträfvan ut på
att skapa egna hem och att motverka emigrationen genom att bereda
bättre utkomst och en tryggad tillvaro för vår försakande, laglydiga
landtbefolkning. Här handlar man stick i stäf emot dessa sträfvanden.

Vid kraftledningarnes framdragande måste jord afträdas till den
10 å 11 meter breda gata, där ledningarne blifvit uppsatta. Härvid
gick bolaget till väga på ett sätt, som knappast kan nämnas vid sitt
rätta namn. Man utsände först en tjänsteman, som skulle utstaka
linjen och uppgöra om skälig ersättning för den afträdda marken.
Denne fullgjorde sitt uppdrag och föreslog bland annat en ersättning
af 1 krona 50 öre per år och stolpe under koncessionstiden. Häri
hade åtminstone legat någon rättvisa, ehuru det är en väsentlig skillnad,
om ledningen framdraga genom växtlig skogsmark, sterila hagmarker
eller bördig åkerjord. Denna värdering föll emellertid icke
vederbörande i smaken, utan slopades hela förslaget. Sedermera utsändes
andra underhandlare, som förespeglade allmänheten, att det endast var
fråga om en smal lina, där ledningen skulle framdragas, och förmådde
en hel del godtroget folk att underskrifva ett slags kontrakt, däri
dessa förbundo sig att afträda den nödiga jorden mot en ersättning af
från 1 krona 50 öre upp till 40 kronor per stolpe under de 40 koncessionsåren.
Andra förbindelser, såsom rättighet för bolaget att fålla
och undanskaffa sådana träd utom den upphuggna gatan, som möjligen
kunna vara till hinder för kraftledningen, kan jag här förbigå. Emellertid
fastnade icke alla på den utlagda kroken, utan expropriation
måste tillgripas. Man hade ännu icke klart för sig bolagets intentioner,
utan då expropriationsnämnd skulle väljas för den del af ledningen,
som är belägen inom Dofva tingslag, så förmåddes bönderna att ingå
på att endast fem ledamöter invaldes i nämnden, hvaraf de tre representerade
bolagets och de två jordägarnes intressen. Då expropriationsnämndens
värdering icke kan öfverklagas, så kan man lätt tänka
sig utgången. Dessförinnan och ett år innan bolaget erhållit koncession
på anläggningen, hade detta tagit sig före att nedhugga ståndskogen
uti den utstakade skogsgatan. Detta kallas i dagligt tal för
stöld, men benämnes i lagen för oloflig'' skogsåverkan. Men detta generade
icke bolaget. För att värdera skadan af denna olofliga skogs -

Lagutskottets utlåtande Nr 37.

åverkan utsände bolaget en jägmästare för att uppskatta densamma.
Såsom ett drastiskt exempel på skogstjänstemannens sakkunskap eller
livad man nu vill kalla det, kan nämnas, att å en skogsteg, som tillhör
1 mantal Höglunda, där den nedhuggna gatan har en längd af
omkring 380 och en bredd af 11 meter beväxt med 30 å 40 årig
vacker ungskog, där värderades skadan till 3, säger tre kronor. Jag
har låtit räkna och mäta stubbarna efter de nedhuggna träden, som
uppgå till öfver 600 stycken med en diameter varierande mellan 2V2
och 10 tum. En sådan värdesättning låter ju fast otrolig, men jag
kan styrka riktigheten med jägmästarens eget utlåtande. Vid den därefter
företagna besiktningen af expropriationsnämnden befanns marken
betäckt med kvartersdjup snö. Huruvida en sådan besiktning kan anses
laglig, det öfverlämnar jag till herrar jurister att bedöma. Emellertid
har kraftbolaget sökt och erhållit inteckning uti de fastigheter,
hvaröfver kraftledningarne blifvit dragna i och för desammas bestånd
under koncessionstiden, och detta utan att jordägare ens blifvit hörda.
Huru detta varit möjligt är för mig ofattligt, men det ser ut, som om
bolaget hade privilegium på att handla huru godtyckligt som helst.
Det är ett betydande antal jordägare, som här blifvit kränkta i sin
ägande- och dispositionsrätt till marken genom bolagets handlingssätt.
Då allmänheten slutligen fick ögonen öppna för bolagets sätt att gå
till väga, så blef harmen och förbittringen allmän. För att blidka
denna allmänhet, utsändes då en rundskrifvelse af följande lydelse:

S. H. T.

»Lidköping i maj 1909.

På förekommen anledning tillåta vi oss härmed ytterligare lämna
följande meddelande till markägare vid oss tillhöriga kraftledningar.

Uppgörelser och värdering af mark för ledningarne uppdrogs från
början till en särskild ingenjörsbyrå i Malmö, som företedde goda rekommendationer
beträffande dylika arbeten, som åtog sig hela förrättningen
emot viss ackordssumma i ett för allt.

Sedan byrån aflämnat af densamma upprättade kontrakt, visade
sig dessa vara ganska ojämna och i många fall för lågt värdesatta,
hvarför klagomål uppstodo, hvadan bolaget redan länge beslutat att
låta göra en omvärdering.

Denna omvärdering, som förut ej medhunnits, kommer att göras
instundande sommar, hvarefter reglering af ersättningarna kommer att
ske enligt nya värderingen.

Kraftaktiebolaget Gullspäng-Munkfors,»

UUkotlets

yttrande.

4 Lagutskottets utlåtande AV 37.

Nu kan väl med fog ifrågasättas: hvad hade denna ingenjörsfirma
egentligen med jordägarne att skaffa? Emellertid har den sålunda
utlofvade omvärderingen ännu icke blifvit gjord den dag, som i
dag är. Jo, en del beskedliga jordägare ha verkligen låtit sig duperas,
blifvit erbjudna och jämväl mottagit en spottstyfver, men som icke
närmelsevis motsvarar den förlust, som de i verkligheten lidit. Andra
jordägare däremot ha icke ens blifvit åtsporda och icke heller uppburit
ett enda öre hvarken förr eller senare. Däremot ha några få, som
icke blifvit kallade till val af expropriationsnämnd, tilltvinga! sig
ganska afsevärda belopp, detta naturligtvis för att kraftbolaget ej skulle
riskera att behöfva kalla en ny expropriationsnämnd.

Det skulle bli för vidlyftigt att uppräkna alla de oegentligheter,
hvartill kraftbolaget gjort sig skyldigt, men jag skall med nöje stå
till tjänst, ifall det utskott, som kommer att förbereda motionen, vill
göra mig den äran och inhämta de upplysningar, som jag till äfventyra
kan meddela.

Bolaget arbetar till större delen med lånta medel. Å ena sidan
har man ådagalagt det mest vanvettiga slöseri och å andra sidan det
mest oresonliga prejeri. Det gäller här närmast Kraftaktiebolaget
Gullspång—Munkfors; men hvad som sker i dag här kan upprepas i
morgon där. Därför gäller det ett viktigt riksintresse, som klöfver
lagstiftningens snara mellankomst.

På grund af det anförda hemställer jag, att Riksdagen behagade
i skrifvelse till Konungen anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes så skyndsamt
som möjligt och helst före nästa års riksdag låta utarbeta och framlägga
förslag till sådan ändring uti expropriationslagen och författningen
rörande laga syn, att den enskildes och allmänhetens rätt bättre skyddas
gentemot missbruk af den beskaffenhet, som jag här ofvan skildrat.

Om remiss till lagutskottet anhålles.»

Af hvad i motionen blifvit anfördt har utskottet icke funnit det
framgå, i hvilka hänseenden motionären afser, att den gällande lagstiftningen
om laga syn och expropriation krafvel- omarbetning eller i hvilken
riktning en sådan omarbetning bör gå. Frågan om ett bättre och
riktigare garanterande af den enskildes rättigheter och skyldigheter i
dessa hänseenden synes i allt fall vara af den omfattande och vidtgående
innebörd, att åtgärder i sådant syfte komma att beröra så godt

Lagutskottets utlåtande Nr 37. 5

som hela den gällande rätten på dessa områden och lärer näppeligen
kunna eller böra i detta sammanhang upptagas till undersökning.

Det bör vara så mycket mindre skäl för Riksdagen att nu vidtaga
någon åtgärd i berörda afseende, som för närvarande såväl hela expropriations-
som vattenrättslagstiftningen är föremål för omarbetning. Den
af Kungl. Makt den 20 mars 1908 tillsatta kommittén för verkställande
af revision af expropriationslagstiftningen har nämligen den 15 september
1910 afgifvit sitt betänkande; och från de kommittéer, som fått sig
uppdraget att utföra omarbetning af vattenrättslagstiftningen, äro förslag
att förvänta inom den närmaste framtiden.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 mars 1911.

På lagutskottets vägnar:

ERNST HÅKANSON.

Reservation:

af herrar Lindhagen, Berggren, Jansson i Edsbäcken, Johanson i
Mossebo och Forsberg, hvilka yrkat:

l:o) att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte taga under öfvervägande, huruvida och i hvad
mån de i lagen den 30 december 1880 om jordägares
rätt öfver vattnet å hans grund gällande bestämmelser
om rätt till uppdämning böra ändras i syfte att på
ett mer betryggande sätt skydda enskilde, som ofvan
eller nedan uppdämningsstället äga jord och hemvist;

2:o) att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte taga under öfvervägande, huruvida och i hvad

Lagutskottets utlåtande Nr 37.

mån genom tillägg till lagen den 27 juni 1902 rörande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar åtgärder
kunde från det allmännas sida vidtagas i syfte att
uti erforderliga fall hjälpa och skydda jordägare i utbekommande
af skälig ersättning för jord eller lägenhet,
som tages i anspråk för dylika ledningars framdragande.

Till stöd för dessa yrkanden har af herr Lindhagen anförts:

»Efter vederbörlig syn har kraftaktiebolaget Gullspång—-‘Munkfors
anlagt en damm i Gullspångsälfven i gränsen mellan Skaraborgs och
Värmlands län samt där uppfört en kraftstation. Tillstånd till dammanläggning
meddelades genom Hofva tingslags häradsrätts laga kraftvunna
^utslag den 11 december 1907.

Därpå begärde bolaget att för beredande af bättre och ökad vattentillgång
få medelst den dammbyggnad, till hvilken tillstånd sålunda
erhållits, anordna reglering af vattenståndet i den ofvan liggande sjön
Skagen. Detta mål har med Kungl. Maj:ts tillstånd upptagits af Hofva
tingslags häradsrätt.

Sjön Skagens stränder utgöra omkring tio mil i omkrets och äro
bclägna*inom Skaraborgs, Värmlands och Örebro län.

Plan för regleringen har på bolagets begäran uppgjorts af aktiebolaget
vattenbyggnadsbyrån i Stockholm. Rätten biträddes enligt
vederbörande förordnanden af bland andra professor C. J. Magnell,
fiskeriintendenten Th. Ekman och landtbruksingenjören A. G. Rogberg.
Såsom ombud att bevaka talan till betryggande af det allmännas rätt
var förordnad rådmannen G. Dahl i Filipstad. Bolagets rättegångsombud
var vice häradshöfding Ernst Hagelin.

Enligt den slutliga planen, hvarigenom sjöns medelvattenstånd
skulle höjas'' på visst angifvet sätt, skulle enligt Magnells beräkningar
den vunna nyttan uppgå till ett värde af 1,725,000 kronor.

Skadan å jord beräknades af Rogberg, hvilkens värderingslängd
sedan kontrollerades af häradsrätten med syn. Skadan genom förökad
vattensjuka å jord uppskattades därvid till 199,385 kronor 42 öre samt
annan skada å jord till 11,538 kronor. Skadan å fisket uppskattades
af Ekman och rätten till 20,500 kronor. Sammanlagda skadan var
således 231,423 kronor 42 öre.

Jordägarna, bestående till öfvervägande delen af småbönder, bestredo
allmänneligen och på det kraftigaste bifall till bolagets ansökan. En

Lagutskottets utlåtande Nr 37. 7

ytterligare höjning af sjöns medelvattenstånd skulle förstöra, sade de
en myckenhet jord och inkräkta pa deras jordbruk i många afseenden.
Crenom den föreslagna uppdämningen kunde en mängd jordägare ej
vidare nyttja en stor del af sin mark, hvarigenom en fullständig omläggning
af jordbruket blefve nödvändig, där det ej alldeles omintetgjordes.
Äfven fisket blef i hög grad äfventyradt. Ersättning borde
dessutom gifvas för förlust äfven af ideella värden. För öfrigt lämnade
iogbeigs beräkning af skadorna rum för betydande anmärkningar, och
skadan var oftast för lågt beräknad. Den angifna ersättningen uppvägde
dessutom icke alls den förlust jordägarne komme att göra på
en grund, att hus och öfrig egendom föll mycket i värde och brukbarhet.
. Då statsmakterna vidtagit åtgärder för småbrukets befordran
och höjande, ansågo jordägarna det »bra orätt att taga jorden från småbrukarna
för att gynna kapitalister».

Häradsrätten yttrade i utslag den 21 oktober 1909 — under hänvisning
till ofvannämnda värderingar — att »enär vid sådant förhållande
skadan af uppdämningen måste anses vara ringa mot den nytta, som
därigenom vinnes», bifölls bolagets ansökan att uppdämma vattnet i
enlighet med den af Magnell slutligt ingifna regleringsplanen.

Detta utslag har sedan blifvit fastställdt af hofrätten och saken
ligger nu i högsta domstolen.

Förenämnda uppgifter ha inhämtats ur rättegångsprotokollen.

1 a senaste tiden har bland jordägarne opinionen emot företaget
allt mer organiserat sig. Ett uttryck därför är motionen. Från andra
trakter af reglenngsområdet ha äfven olika ombud för jordägarnas
intressen besökt hufvudstaden och sökt verka för deras sak. Opinionsmoten
hållas i orterna, frågan debatteras i pressen, broschyrer utgifvas

Man säger härvid från småböndernas håll, att värderingen är till
deias nackdel oriktig i afseende å skadans omfång och dessutom i eu
mängd fall oskäligt lag. Vidare ingår ej i värderingen den skada en
myckenhet jordbrukare lidit, i all synnerhet i de låglänta socknarne
mellan bkagen och Vänern, såsom i Råda och Rudskoga socknar, genom
att jordbruket för jordbrukarne i följd af den skadade jordens bortgång
blir omöjligt att vidare utöfva, eller otillräckligt för deras behof, eller
måste omläggas samt att deras byggnader i följd häraf blifva obehöfliga
eller onodigt störa. Det klagas ock bär som så ofta eljest öfver svårigheterna
för befolkningen att komma till sin rätt gent emot ett mäktigt
penningemtressc, som har resurser att anlita de skickligaste juridiska

Lagutskottets utlåtande Nr 37.

krafter samt för öfrigt gärna uppsöker ämbetsmän såsom sina talsmän
och i öfrigt genom sina ledande män står i det personliga umgänget
vida närmare alla de myndighetspersoner, som ha afgörandet i sin hand,
än befolkningen. De större godsägarne, som ha råd skaffa sig juridisk
hjälp, skulle ock lyckats skaffa sig god ersättning, under det att den
störa massan småbrukare blifvit åsidosatt.

Emot dessa uppfattningar har å andra sidan bolagets ställföreträdare
inlagt gensaga såväl i en utgifven skrift som genom personliga
uttalanden.

Det är gifvetvis här icke platsen att ingå i något närmare bedömande
af själfva processen eller befogenheten af de klagomål, som
sålunda framkommit. Men de ostridiga sakförhållandena i det nu föreliggande
fallet, som säkerligen komme att efterföljas af flera liknande,
kasta, så vidt jag förstår, ett skarpt ljus öfver åtskilliga brister i den
lagstiftning, som medgifver en dylik vattenreglering.

Sålunda är det påtagligt, att vid bedömandet af jordägarnes skada
måste tagas hänsyn äfven till förlust af andra värden än som företrädas
af den isolerade skadan å de vattendränkta jordstyckena. Otillräckligheten
och svårigheterna i skötseln af det återstående jordbruket samt
intrånget på detta sätt i hem och härd äro äfven omständigheter, som
måste beaktas. Möjligen skulle den nu gällande lagen kunna tolkas
så, men en sådan tolkning göres nog ej gällande i praktiken och har
ej heller följts i det nu åberopade fallet. Man får för öfrigt ej förbise
att förstörandet af en myckenhet jord, af hvilken människa haft stadigt
uppehälle, aldrig blir fullt ersatt med en penningsumma för tillfället.

Likaså är det en stor äfventyrlighet att lägga en så obegränsad
makt som här sker uti en enda persons hand blott på den grund att
han fått förordnande att såsom sakkunnig biträda rätten. En sådan
persons värdering blir nästan oomkullrunklig, och dock kunna hans beräkningar
vara mycket oriktiga, förutom att ingen kontroll finnes på
hans fulla opartiskhet, och på hvilka vägar valet fallit just på den ifrågavarande
personen. En dylik maktbefogenhet i rättsväsendet är, såsom
ju också ibland framhållits, i hög grad äfventyrlig för den allmänua
rättssäkerheten.

Påfallande är också det stora behofvet att i dylika så omfattande
företag samhället själft bevakar småfolkets talan och ser till att alla
sociala och äfven rent mänskliga hänsyn komma till sin rätt, hvilket
icke på något sätt uppfylles af det ombud, som nu förordnas blott »till

Lagutskottets utlåtande Nr 37.

bevakande af e t allmännas rätt». Detta bör ske så, att allsidigare utredning
och större kontroll från samhällets sida äger rum, innan dylika
företag få sättas i gång, hvilket dock ej innebär alt de höra förhindras,
då de ju i och för sig äro mycket gagneliga. Man bör också fordra,
att det allmänna tillhandahåller småfolket rättshjälp för bevakande af
deras talan. En förebild härtill finnes i norrlandskommitténs erinran
om »att allmogen knappast ännu är i stånd att erhålla tillräckligt juridiskt
biträde vid deras många rättskonflikter med sågverksindustrien»,
hvilket föranledde två reservanter att dessutom framställa pos tivt förslagtill
missförhållandets undanrödjande.

Det ma också, ehuru det faljer utom motionens ram, här i motiven
framhållas, hurusom vattenkraftsanläggningarnes allt större omfattning
ställer den frågan på lagstiftningen, med hvad rätt den, med uppoffrande
för öfrigt af annan enskild rätt, gifver enskilda aktieägare i ett vattenfall
de stora presenter, som genom en vattenreglering kan vinnas, utan
att förbehålla det allmänna någon andel i framtida vinst eller ens någon
kontroll på vattenkraftens framtida användning genom förbehåll af rätt
att fastställa taxor m. m.

Det är så mycket större skäl, att Riksdagen fäster Kungl. Maj:ts
uppmärksamhet på berörda förhållanden, som kommitterades förslag
till ny vattenrättslagstiftning ingalunda tillgodoser ofvannämnda angelägenheter.

I nu gällande lag står det åtminstone, att uppdämning får ske,
om den genom uppdämningen å jord skeende skada pröfvas vara ringa
mot den nytta, som af uppdämningen vinnes; och, allt sammanlagdt,
synes det mig, som om den förutsättningen icke kan sägas varit förhanden
i det ofvan åberopade fallet. Kommittén går däremot vida längre
och medger uppdämning, om nyttans värde uppgår till minst dubbelt
mot skadans värde. Här äro äfventyrligheter än mer hotande, helst all
möjlighet till ideell värdesättning blir utesluten och endast pengar skola
sättas mot pengar. Visserligen göres i kommittéförslaget ett förbehåll
för bostäder, men detta endast ifall de direkt skadas af vattnet, men
icke om de eljest bli genom uppdämningen onödiga för sitt ändamål.

Äfven det allmännas kontroll ur jordbrukets och social synpunkt
är ej betryggande tillgodosedd i kommitterades förslag, liksom någon hjälpsam
hand i öfrigt ej räckts befolkningen. De af kommitterade föreslagna
speciella vattenrättsdomstolarna synas tvärtom väsentligen sammansatta
för att gynna de industriella synpunkterna, liksom betänkandet i öfrigt
går mycket i den privata industrialismens tecken.

Bihang till Likså. prat. 1911. 7 Samt. 1 Afd. 34 Höft.

Lagutskottets utlåtande Nr 37.

Vid sidan af förutnämnda rättsförhandlingar rörande uppdämning
af sjön Skagen har äfven pågått vidlyftiga förhandlingar enskildt eller
vid domstol i syfte att bereda bolaget rätt att öfver jordbrukarnes
marker åt olika håll framdraga kraftledningar. Äfven sättet för denna
angelägenhets ordnande har väckt stort missnöje från småböndernas
sida, hvilket tagit sig enahanda uttryck som i fråga om uppdämningen
samt äfven ledt till anmälningar hos justitieombudsmannen. Bolaget
har häremot velat göra en annan uppfattning gällande.

Äfven här kan det ej komma i fråga att ingå i närmare bedömande
af klagomålen i det förenämnda speciella fallet. Men de faktiska
förhållandena och insikten om, att dylika frågor hädanefter bli
alltmer aktuella, ådagalägga, såvidt jag förstår, hur angeläget det är att
öfverväga, huruvida ej äfven vid dylika förrättningar i större omfattning
det allmänna bör träda fram hjälpande, vägledande och kontrollerande
och ej såsom nu lämna hvarje liten småbrukare åt sitt privata öde.
Då motionären härför ifrågasatt ändring endast i expropriationsförfattningen
måste, ehuru äfven åtgärder i annan ordning kunna tänkas,
reservationens yrkande begränsas till detta.»

Herr Ersson har anhållit få antecknadt, att han icke deltagit i
behandlingen af detta ärende inom utskottet, och herr Pettersson i
Södertälje, att han icke deltagit i den slutliga behandlingen häraf.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.