Lagutskottets utlåtande Nr 34 (Utlåtande 1918:LU34 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1918 kl. 6 e. in.

Utlåtande i anledning av dels Kung!. Maj:ts proposition med
förslag till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning
av vissa mål och ärenden m. m. dels ock i
anledning därav väckt motion.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Persson i Norrköping, Gezelius, Högberg,
greve Spens, Petrén Alfred, von Sydow*, Olsson Lars, Tisell*, Hult*,
Pettersson i Bjälbo, Lindley Ernst, Holmdahl, Strid*, Johanson i Gäre
och Hedström*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 18 januari 1918 dagtecknad proposition, nr 4, bär
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna
förslag till

1) lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning av vissa
mål och ärenden,

2) lag om ändrad lydelse av 10 § i förordningen den 17 maj 1872
angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting,

3) lag om ändrad lydelse av 5 § 1 i förordningen om nya växellagens
införande och vad i avseende därå iakttagas skall den 7 maj
1880 samt

4) lag om kungörande av tiden för tings början och avslutande in. m.

I samband med denna proposition, vilken hänvisats till lagutskottet,

har utskottet till behandling forell aft en i anledning av propositionen
inom andra kammaren väckt motion, nr 307, av herrar Hansson i
Mora-Noret, Hage och Johansson i Sollefteå.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 saml. 26 höft. (Nr 34.)

2 • Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Beträffande det närmare innehållet av de ifrågavarande lagförslagen
får utskottet, i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa
till den kungl. propositionen jämte därvid fogade utdrag av i statsrådet
och lagrådet förda protokoll.

Herr Hanssons
m. fl.
motion.

Herr Hansson och medmotionärer hava i sin ovannämnda motion
anfört:

»Vid genomläsandet av Kungl. Maj:ts proposition nr 4 till innevarande
års riksdag innehållande förslag till lag om häradsrätts sammansättning
vid handläggning av vissa mål och ärenden in. m. finner man,
att bland de mål och ärenden, som skulle kunna komma under behandling
vid sammanträde med s. k. tremansnämnd, upptagas mål angående
ansvar för förseelse, som i lag eller författning ej är belagd
med svårare straff än böter, dock ej mål, däri enskild målsägande finnes.
Det kan sättas i fråga, huruvida en sådan bestämmelse kan vara lämplig
och klok och huruvida ej eu ytterligare begränsning här kan vara att
förorda. Under senaste tiden och särskilt sedan kristidsförordningar av olika
slag tillkommit ha bötesmålen i avsevärd grad ökats både till omfång
och antal, varav rätt många äro av synnerligen komplicerad art och i
följd därav givetvis fordra en synnerligen ingående och på sakkännedom
grundad behandling. Det synes därför vara behövligen påkallat,
att här inskränkning sker så till vida, att bötesmål må behandlas å
sammanträde med tremansnämnd endast i de fall, då böter kunna ådömas
intill ett visst belopp, exempelvis 500 kronor. De mål, som kunna ge
anledning till ådömande av högre bötesbelopp, böra hänskjutas till sådant
sammanträde med häradsrätten, då nämnden är fulltaligt samlad.

Däremot undantages i Kungl. Maj:ts förslag från handläggning
vid sammanträde med tremansnämnd ärenden angående tillsättande eller
entledigande av förmyndare eller av god man för frånvarande delägare
i dödsbo. Depaidementschefen motiverar denna undantagsbestämmelse
med, att vid sådana ärenden rätten bör besitta utförlig personkännedom,
och att detta behov ej kan anses tillräckligt tillgodosett med blott tre
nämndemän. Likaså äro med samma motivering undantagna ärenden
angående ansökningar om omyndighets- eller myndighetsförklaring och
om rättens samtycke till försäljning, skifte eller inteckning av omyndigs
eller frånvarande dödsbodelägares fasta egendom.

Ett av huvudmotiven för den föreslagna omändringen av häradsrätts
sammansättning vid handläggning av vissa mål och ärenden
m. m. är det allmänt erkända behovet av en snabbare behandling av
vissa mål och ärenden inom häradsrätterna. Det kan med synnerligen

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

starka skäl ifrågasättas, om ej ärenden om entledigande eller tillsättande
av förmyndare eller av god man för frånvarande delägare i
dödsbo eller behandling av ansökningar om omyndighets- eller myndighetsförklaring
och om rätten samtycker till försäljning, skifte eller inteckning
av omyndigs eller frånvarande dödsbodelägares fasta egendom i
många fall äro av samma brådskande natur som övriga i förslaget medtagna
mål och ärenden. Det kan i åtskilliga fall vara rätt omfattande
ekonomiska värden som gå förlorade på grund av att här ovan berörda
förhållanden ej tillräckligt snabbt kunna ordnas vid häradsrätten. Visserligen
kan det ej förnekas, att en ingående personkännedom i dylika
frågor är av stort värde för rätten, och för vinnande av detta berörda
ärenden böra hänskjutas till sammanträden med fulltalig nämnd. Men
det synes, som om den önskade och behövliga sak- och personkännedomen
borde kunna vinnas på annat sätt och ärendena således jämväl
kunna handläggas vid sammanträde med tremansnämnd, exempelvis
genom att rättens ordförande ålägges införskaffa nödiga upplysningar
på annan väg, där så anses nödvändigt.

1 paragraf 7 av Kung!. Maj ds förslag till lag om häradsrätts
sammansättning in. in. säges med avseende på nämndemännens tjänstgöringsskyldighet
vid sammanträde med tremansnämnd: »Varje år skall
häradshövdingen före hösttingets avslutande efter samråd med nämnden
fördela nämndemännens tjänstgöringsskyldighet vid sammanträde med
tremansnämnd under det följande året.» hör undvikande av sådana på
vissa håll befarade misshäiligheter, som att häradshövdingen härvid
skulle företaga denna tjänstgöringsfördelning ensidigt, och för att i vart
fäll borttaga orsaken till misstankar i den riktningen, borde demm fördelning
hänskjutas till nämndemännens avgörande sins emellan. Någon
som helst olägenhet torde därav ej vara att befara.

En fråga, som inte alls vinner sin lösning genom det av Kungl. Maj:t
framlagda förslaget, är frågan om arvoden och reseersättning till nämndemännen.
Där säges visserligen i paragraf 10 »angående reseersättning
till domare och nämnd för hållande av sammanträde med tremansnämnd
förordnar Konungen». Departementschefen anser kravet på ersättning
fullt befogad, men att rätta platsen för meddelande av närmare bestämmelser
härom torde vara resereglemente!; därför har i paragraf 10
allenast föreslagits en hänvisning till vad sålunda bör komma att särskilt
stadgas. Att innehavarna av det betungande nämndemansuppdraget
böra erhålla skälig ersättning för alla sammanträden i häradsrätten,
torde väl numera få anses självklart. Då nu denua fråga genom Kungl.
Maj ds proposition delvis dragits fram genom omnämnandet av ersätt -

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

ning vid sammanträde med tremansnämnd, torde det vara på sin plats
att ej såsom föreslagits hänvisa till vad som kan komma att forordnas
av Konungen, utan att riksdagen samtidigt med behandlingen av häradsrätternas
omorganisation även ordnar ersättningsfrågan för nämndemännen.
Att som hittills låta nämndemännen fullgöra sitt uppdrag utan
ersättning kan ej leda till annat än vad som nu allmänt är fallet, att
icke de bäst kvalificerade och av den stora allmänheten bäst sedda, utan
de, som för sin goda ekonomi ha råd att sitta som nämndemän, komma
att väljas för detta uppdrag. Ordnas ersättningsfrågan tillfredsställande,
är detta sorgliga missförhållande avhjälpt. Reseersättning jämte ett
arvode av 12 kronor per dag för sådana nämndemän, som ej nå sitt
hem under dagarna för tingssammanträdet, och 8 kronor per dag för
dem, som äro bosatta inom sammanträdesorten, torde ej kunna anses
för obilligt begärt. Dessa ersättningar böra utbetalas av'' staten genom
domaren.

Med hänvisning till ovanstående hemställes alltså, att riksdagen
måtte vid behandlingen av Kungi. Maj:ts proposition nr 4 med förslag^
till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning av vissa mål
och ärenden m. m. besluta antaga följande lydelse av paragraf 1 mom. 1:

Mål angående ansvar för förseelse som i lag eller författning ej
är belagd med svårare straff än böter intill 500 kronor, dock ej mål
däri enskild målsägare finnes.

Mom. 5. Ärenden, som avses i förordningen den 16 juni 1875
angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra
ärenden.

Mom. 6. Andra ärenden, som genom ansökning eller annorledes
komma under behandling av rätten, åliggande det jämväl rättens ordförande
att, där så påfordras, på lämpligt sätt införskaffa nödiga intvg
och upplysningar.

Paragraf 7. Varje år skola före hösttingets avslutande nämndemännen
sins emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten vid sammanträde
med tremansnämnd under det nästföljande året.

Paragraf 10. Angående reseersättning åt domare för hållande av
sammanträde med tremansnämnd förordnar Konungen.

Nämndeman, som ej är bosatt å häradsrättens sammanträdesort,
åtnjuter av statsmedel i dagtraktamente 12 kronor för varje från klockan
12 på natten räknat dygn, som han helt eller delvis nödgas tillbringa
utom sin bostadsort på grund av sammanträde med häradsrätten ävensom
ersättning för resekostnader fram och åter, beräknat efter skjutslega
för en häst, där icke järnväg är att tillgå eller ångbåtslägenhet

Lagutskottets utlåtande Nr 34. 5

begagnas, men efter avgiften i andra klassens vagn på järnväg, där
sådan finnes, och för en hyttplats eller, när hyttplats ej förekommer,
en salongsplats på ångfartyg, där resan såmedelst sker. Nämndeman,
bosatt å sammanträdesorten, erhåller ersättning med 8 kronor för värjo
dag under häradsrättens sammanträde.»

Den föreliggande kungl. propositionen har föranletts av riksdagens
skrivelse den 11) maj 1915, vari begärdes, att Kungl. Magt täcktes taga
under övervägande, bland annat, huruvida genom ändrade bestämmelser i
fråga om tingssammanträdens hållande och därmed sammanhängande åtgärder
rättsskipningen å landet kunde göras snabbare och lättare tillgänglig
för de rättssökande, med särskild hänsyn till orter med mera
sammanträngd befolkning. Av de för berörda syftes vinnande föreslagna
åtgärderna är främst att märka vad förslaget till lag om häradsrätts sammansättning
vid handläggning av vissa mål och ärenden innehåller angående
införande av särskilda tingssammanträden för vissa mål och ärenden
av på samma gång enklare och mera brådskande beskaffenhet, å vilka
sammanträden häradsrätten skulle vara domför med allenast tre i nämnden.
Förslaget bär emellertid icke inskränkt sig till denna åtgärd, vilken
förordats i det till grund för riksdagsskrivelsen liggande utlåtandet av
1915 års lagutskott (nr 29), utan innehåller härutöver den bestämmelse,
att häradsrätt vid handläggning av ifrågavarande mål och ärenden
städse skall vara domför med allenast tre nämndemän, alltså jämväl
när dessa mål och ärenden förekomma till handläggning å allmänna
tingssammanträden. 1 denna del har förslaget alltså gått vida utöver
vad riksdagen ifrågasatt och vad som varit erforderligt för vinnande
av det med riksdagens skrivelse avsedda målet samt torde också giva
anledning till befogade invändningar.

Det har sålunda inom utskottet mot förslaget gjorts gällande, att
det under pågående arbete på en genomgripande reform av hela vårt
rättegångsväsende, ett arbete som alltjämt befinner sig på utredningens
stadium, vore betänkligt att förorda en så betydelsefull förändring beträffande
nämnden som den att minska antalet nämndemän till tre.
Denna invändning väger uppenbarligen vida tyngre, när fråga är om
ett förslag att genomgående minska det domföra antalet nämndemän
vid handläggning av ett stort antal mål och ärenden, utan att det föreligger
ett trängande behov härav, än om man inskränker sig till att å
de särskilda sammanträden, som föreslogös i 1915 års riksdagsskrivelse,
medgiva handläggning med allenast tre nämndemän.

Utskottets

yttrande.

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Icke utan fog har det vidare mot det framlagda förslaget invänts,
att det i vissa av de mål, som hänvisats till behandling av
tremansnämnd, kunde vara betänkligt att inskränka lekmannaelementet
så mycket som här skett. Aven denna invändning förlorar sin huvudsakliga
betydelse, om blott bestämmelser meddelas, som garantera, att
de ifrågavarande målen, när de förekomma å de allmänna tingssammanträdena,
vinna handläggning med fulltalig nämnd, och om möjlighet beredes
såväl kärande som svarande att inverka på frågan om häradsrättens
sammansättning vid målens behandling. Begränsas tremansnämndens
användning till de särskilda sammanträdena, står det ju den kärande,
som önskar ett mål handlagt med fulltalig nämnd, fritt att instämma detsamma
till ett allmänt tingssammanträde, och svarandens motsvarande
intresse kan tryggas genom en bestämmelse, att så snart uppskov erfordras,
ett till särskilt sammanträde instämt mål skall uppskjutas till
allmän rättegångsdag.

Efter de av utskottet sålunda föreslagna jämkningarna synes icke
invändningen om rättegångsreformens föregripande kunna tillmätas betydelse,
helst som riksdagen uppenbarligen framdeles har alldeles fria
händer vid bestämmande av nämndemännens antal i mål av olika beskaffenhet.
Utskottet kan icke heller dela den uppfattningen, att reformarbetet
på processlagstiftningens område bör ligga nere i avbidan på
ett blivande förslag till allmän rättegångsreform. En dylik uppfattning
synes även hava varit främmande för riksdagen, som vid upprepade
tillfällen under de senare åren hos Kungl. Maj:t gjort framställningar
om partiella processreformer på skilda områden.

Obenägenheten att för närvarande göra någon som helst ändring i
avseende å nämndens sammansättning har å skilda håll föranlett förslag
om andra utvägar att befordra skyndsamheten i vissa måls och ärendens
handläggning vid häradsrätterna, och har man i sådant avseende
hänvisat till möjligheten att antingen överlämna de ifrågavarande målen
och ärendena till avgörande av domaren ensam eller ock inrätta liera
allmänna sammanträden med fulltalig nämnd.

Den förra utvägen kan utskottet icke förorda, då utskottet anser,
att en lekmannarepresentation ingalunda är utan betydelse vid handläggning
av de ifrågavarande målen och ärendena, ehuru det måste medgivas,
att särskilt de rena inskrivningsärendena äro av den beskaffenhet,
att nämnden icke kan utöva något mera avsevärt inflytande på själva
avgörandet. För denna sin Vippfattning finner utskottet ett stöd däri,
att när lagberedningen 1908 framlade sitt förslag till inskrivningsting,

Lagutskottets utlåtande Nr 1(4. 7

därvid den enbart hade att taga hänsyn till inskrivningsärenden, densamma
föreslog medverkan i häradsrätterna av tre nämndemän. Utskottet
kan ock i detta avseende hänvisa till 1901 års lagutskotts av båda
kamrarna godkända utlåtande nr 43 i anledning av justitieombudsmannens
framställning angående ändrade bestämmelser rörande handläggning
av lagfarts- och inteckningsärenden. Yad angår de till sammantx-äden
med tremansnämnd hänvisade tvistemålen, är att märka, att för häradsrättens
behörighet att upptaga desamma å ifrågavarande sammanträden
icke någon åtskillnad göres mellan mål av större eller mindre ekonomiskt
värde, varför deras betecknande såsom »bagatellsaker» icke är träffande.
Endast i fråga om brottmålen har bagatellsynpunkten spelat in. Men
även om de i lagförslaget upptagna brottmålen väsentligen sammanfalla
med de polismål, som i de större städernas polisdomstolar upptagas och
handläggas av en ensam jurist, torde man ingalunda på landsbygden
vara benägen för att överlåta dessa måls avgörande till häradshövdingen
ensam utan biträde av nämndemän.

Ännu betänkligare än nämndemännens fullständiga uteslutande från
ifrågavarande måls och ärendens handläggning skulle det enligt utskottets
mening vara att betunga nämndemännen med talrika inställelser vid
nyinrättade sammanträden med fulltalig nämnd för handläggning av mål
och ärenden, som icke kunna anses kräva ett så stort antal lekmäns
närvaro. Det har visserligen sagts, att uppdraget kunde göras mindre
betungande dels genom ökning av nämndemännens antal i de ifrågavarande
domsagorna, så att varje enskild nämndemans arbetsbörda ej
skulle bliva större än förut, dels genom beviljande av arvoden till nämndemännen
för uppdragets fullgörande. Den förra utvägen står emellertid
i bestämd strid med den mening, som förut gjort sig gällande inom
riksdagen i fråga om önskvärdheten att nedbringa antalet nämndemän i
domsagorna, så att i uppskjutna mål nämndens sammansättning icke
måtte allt för mycket variera vid de olika rättegångstillfällena (se exempelvis
lagutskottets utlåtande 1901 nr 32). Nämnda utväg, vilken i ett
avgivet utlåtande blivit betecknad såsom ett »förstärkande)) av nämnden,
skulle i själva verket medföra ett avsevärt försvagande av densamma
och innebära eu minskning av dess traditionella betydelse. Vad åter
arvodesfrågan angår, ställer sig utskottet icke avvisande till tanken att
bereda nämndemännen någon ersättning för de kostnader, som äro förenade
med uppdragets fullgörande. En förutsättning för att ett förslag
i dylik riktning skall vinna anslutning inom riksdagen torde emellertid
vara, att man icke vid införandet av nya tillfällen till handläggning av
mål och ärenden, som ej anses kräva fulltalig nämnd, föreskriver när -

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

varo av större antal nämndemän, än erforderligt är, och sålunda åsamkar
det allmänna en avsevärd utgift utan motsvarande gagn.

Ovan anförda överväganden hava föranlett utskottet att dels av de
olika utvägar, som erbjuda sig för åstadkommande av tätare handläggning
av ifrågavarande mål och ärenden, föredraga en anordning,
som förutsätter medverkan av ett minskat antal nämndemän, dels
bland de olika möjligheterna för en dylik anordnings genomförande giva
företräde åt det system för införande av särskilda sammanträden, som
innehölls i ett inom justitiedepartementet år 1915 i anledning av riksdagens
skrivelse utarbetat lagutkast, framför den kungl. propositionens
förslag om generella bestämmelser rörande häradsrätts sammansättning
vid handläggning av vissa mål och ärenden. Den i motiven upptagna
anmärkningen mot ifrågavarande ståndpunkt hos lagutkastet, att enligt
detsamma alldeles likartade mål vid olika tillfällen skulle kräva helt olika
sammansättning hos domstolen, synes utskottet icke vara av avgörande
betydelse, då viktiga praktiska skäl tala för uppställandet av en dylik
åtskillnad.

Med förevarande lagförslag har enligt motiven till detsamma jämväl
åsyftats att söka åvägabringa en lämplig arbetsfördelning mellan den
ordinarie domaren och de vid häradsrätterna tjänstgörande tingsmjmdiga
biträdena och i sammanhang därmed tillgodose de i riksdagens skrivelse
den 25 maj 1906 uttalade önskemålen om inskränkning i de ordinarie
häradshövdingarnas tjänstledighet och skärpning av vikariernas kompetens.
Såvitt utskottet kunnat finna, kommer en påbyggnad på lagförslaget
i sådan riktning icke att förhindras genom den av utskottet
föreslagna ändringen i grundprincipen för detsamma.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 10 § i förordningen den 17
maj 1872 angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om
häradsting har eu fullt självständig betydelse vid sidan om det hittills
behandlade lagförslaget om särskilda tingssammanträden. Då det otvivelaktigt
i undantagsfall kan visa sig önskvärt, att i viss domsaga flera
allmänna tingssammanträden införas än det högsta för närvarande tilllåtna
antalet eller tio om året, tillstyrker utskottet detta lagförslags
antagande.

Mot förslaget till lag om ändrad lydelse av 5 § 1 i förordningen
om. nya växellagens införande m. m. har anmärkts, att till följd av den
för vissa fall föreslagna valfriheten för kärande i fråga om växelforum
sportelinkomsterna skulle kunna komma att minskas vid de rådhusrätter,
som härav beröras. I anledning härav vill utskottet utöver vad i motiven
till lagförslaget anmärkts betona, att där på grund av ändrad lagstiftning

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

sportelinkomst upphör eller minskas för ledamot av eller tjänsteman
vid rådhusrätt, det synes böra åligga vederbörande stad att genom
jämkning i de från staden utgående löneförmånerna tillhandahålla vederbörande
den lön, som skäligen bör vara förenad med tjänsten i fråga.
Den föreslagna lagändringen linner utskottet vara val grundad.

Vad slutligen angår förslaget till lag om kungörande av tiden för
tings början och avslutande m. in., tillgodoser detta befogade anspråk
från allmänhetens sida på tingsterminernas publicering å sådan tid och
på sådant sätt, att förväxlingar och misstag till följd av de växlande
tidpunkterna för tings hållande i olika domsagor och tingslag ej behöva
befaras. Lagförslaget har också eu vidsträckt betydelse utöver de
av förut omförmälda lagförslag berörda områden.

Utskottet övergår härefter till detaljbehandling av de framlagda
lagförslagen.

Förslaget till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning
av vissa mål och ärenden.

Ovan föreslagna ändringar i grundprincipen för förevarande lagförslag
medför jämväl en jämkning i lagens rubrik till närmare överensstämmelse
med rubriken till 1915 års lagutkast.

1 och 2 §§.

De båda första paragraferna i Kungl. Maj:ts förslag äga tillämpning
på all handläggning av mål och ärenden, som enligt förslaget få upptagas
av häradsrätt med tre i nämnden, medan 3—10 §§ allenast avse
de särskilda sammanträden, vilka enligt förslaget skola inrättas uteslutande
för handläggning av sådana mål och ärenden. Efter den omläggning
av förslaget, som, enligt vad redan anförts, av utskottet vidtagits,
bortfaller nämnda uppdelning av förslagets bestämmelser, och uppräkningen
i 1 § av de mål och ärenden, som beröras av lagförslaget, kommer
på samma sätt som i 1915 års utkast att knytas till de föreslagna särskilda
tingssammanträdena och icke till en allmän domförhetsregel. Ingressen
till 1 § i utskottets förslag är med viss jämkning i förtydligande
syfte hämtad från första stycket av 3 § i Kungl. Maj:ts förslag. Stadgandet,
att Kungl. Maj:t bestämmer tiderna för ifrågavarande sammanträdens
hållande, har flyttats till 7 § i utskottets förslag. Då beteckr
ningen »sammanträden med tremansnämnd» enligt utskottets mening för
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 samt. 26 höft. (Nr 34.) 2

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

starkt betonar den icke i sig själv eftersträvade utan allenast av praktiska
hänsyn betingade nedsättningen av nämndemännens antal, har densamma
ej av utskottet upptagits i lagtexten. Beteckningen skulle jämväl bliva
mindre träffande ur den synpunkten, att fyra nämndemän regelmässigt
torde komma att indelas till tjänstgöring å ifrågavarande sammanträden,
på det att domfört antal nämndemän må finnas att tillgå, när någon av
de till tjänstgöring indelade såsom själv sökande i något inskrivningsärende
eller av annan orsak är jävig att deltaga i handläggningen.

Beträffande de särskilda kategorierna mål och ärenden, som enligt
lagförslaget få handläggas å ifrågavarande sammanträden, är följande
att anmärka.

De i 1 § 1 upptagna brottmålen synas i allmänhet väl ägna
sig för handläggning å sammanträde med tremansnämnd. Vissa mål
angående förseelser, i vilkas straffskalor ingå högre böter än strafflagens
allmänna bötesmaximum 500 kronor, torde emellertid ej sällan vara av
den invecklade och grannlaga beskaffenhet, att minst sju nämndemän böra
vara tillstädes vid deras handläggning, och föreslår utskottet i enlighet
härmed de ifrågavarande bötesmålens uteslutande från punkt 1. Med
uttrycket »mål däri enskild målsägande finnes» torde avses mål av sådan
beskaffenhet, att målsägande kan komma att däri fora talan, och hemställer
utskottet om ett förtydligande i denna riktning.

Av de under punkterna 1—4 upptagna målen äro endast kravmålen
i punkt 3 enligt lagförslaget underkastade de i 2 § angivna begränsningarna
vid handläggning med färre än sju nämndemän. Enligt
utskottets mening böra, såsom av utskottets inledningsvis anförda synpunkter
framgår, icke heller de under punkt 1 angivna brottmålen
eller de under punkterna 2 och 4 upptagna växel-, check-, konkurs- och
boskillnadsmålen få vinna slutlig handläggning av häradsrätt med allenast
tre nämndemän, med mindre de äro av den enkla beskaffenhet, att de
kunna slutbehandlas vid första rättegångstillfället. I annat fall böra de lika
väl som kravmålen under punkt 3 uppskjutas till fortsatt handläggning
med fulltalig nämnd. Att, såsom i 2 § föreslagits, giva part ovillkorlig rätt
till uppskov synes mindre ändamålsenligt, då därav lätt kan föranledas
uppskovsbegäran uteslutande i förhalningssyfte. I varje fall kan nämnda
stadgande ej bibehållas, om målen under punkterna 1, 2 och 4 jämväl skola
underkastas bestämmelserna i 2 §. De synpunkter, som föranlett förbudet
mot vittnesförhör, finner lagutskottet värda allt beaktande. Särskilt skulle
det vara olämpligt, om i mål, som uppskjutas till fortsatt handläggning
med fulltalig nämnd, det skulle bliva vanligt, att vittnesbevisning upptoges
vid det rättegångstillfälle, då allenast tre nämndemän deltoge i handlägg -

Lagutskottet* utlåtande, Nr Hi.

ningen. Det torde emellertid i mål, där uppskov kan ifrågakomma, mera
sällan inträffa, att vittnen avhöras vid första rättegångstillfallet. 1
sådana fall, då allenast ett rättegångstillfälle är av nöden, skulle återigen
förbudet mot vittnesförhör vid detta tillfälle direkt motverka den
med lagförslaget åsyftade större snabbheten i målens handläggning.
Utskottet''har därför funnit sig böra avstyrka ifrågavarande inskränkning
i den handläggning, som kan komma de å sammanträde med tremansuäinnd
upptagna tvistemålen till del. Om hela andra punkten i 2 §
sålunda utgår, torde den kvarstående bestämmelsen i paragrafens första
punkt lämpligen kunna flyttas till 1 §.

Från de ärenden, som skola kunna handläggas med tremansnämnd,
hava enligt lagförslaget undantagits ärenden angående tillsättande eller
entledigande av förmyndare eller av god man för frånvarande delägare
i dödsbo, angående omyndighets- eller myndighetsförklaring samt angående
rättens samtycke till försäljning, skifte eller inteckning av omyndigs
eller frånvarande dödsbodelägares fasta egendom. Med hänsyn till
den särskilt vid handläggningen av nu berörda ärenden värdefulla personkännedom,
som den fulltaliga nämnden erbjuder, och den grundligare
behandling även ur andra synpunkter, som dessa viktiga ärenden kunna
vinna med fulltalig nämnd, har inom utskottet stor tvekan rått, huruvida
i anledning av den väckta motionen över huvud någon ändring borde
göras i lagförslaget beträffande dessa ärenden. Utskottet har emellertid
stannat vid att beträffande ärendena angående förmyndares eller god
mans tillsättande eller entledigande låta synpunkten av dessas brådskande
beskaffenhet bliva avgörande och för den skull föreslagit, att det i punkt
5 för dessa ärenden uppställda undantaget utgår, medan övriga nu berörda
ärenden synas utskottet allenast böra upptagas av häradsrätt med
minst sju i nämnden. Vinner detta förslag riksdagens godkännande, synas
vederbörande domstolar genom cirkulär från hovrätterna böra erinras om
vikten av att tillförlitliga upplysningar angående föreslagna förmyndares
lämplighet och vederhäftighet införskaffas i sådana fall, där nödig personkännedom
ej är till finnandes inom nämnden.

I en del domsagor lärer förekomma, att ärenden angående omyndighetsförklaring
intagas i förmynderskapsprotokollet. Då denna enligt
utskottets mening oriktiga praxis skulle kunna leda därtill, att dylika
ärenden med stöd av 1 § 5 bleve handlagda å sammanträden med tremansnämnd,
torde det bliva erforderligt att på lämpligt sätt fästa häradsrätternas
uppmärksamhet därpå, att nämnda ärenden böra upptagas i domboken.

Mot avfattningen av 1 § 6 i propositionen har inom utskottet gjorts

Lagutskottets utlåtande Nr 34. .

gällande, att tvekan i åtskilliga fall kan uppstå, huruvida ett ärende klav
beskaffenhet att fälla under stadgandet i fråga, i det att gränsen
mellan ärenden och tvistemål, anhängiggjorda på annat sätt än genom
stämning, stundom är ganska flytande. Utskottet har dessutom funnit
det svårt att överblicka alla de olika slag av verkliga ärenden, på vilka
lagrummet kan komma att vinna tillämpning. Då stadgandet törde hava
sin väsentliga praktiska betydelse i fråga om ett begränsat antal kategorier
av ärenden och lämpligheten att förlägga andra ansökningsärenden
till sammanträde med tremansnämnd i många fall kan starkt
ifrågasättas, har utskottet funnit stadgandet i punkt 6 böra utbytas mot
eu uppräkning av de domboksärenden, som få förekomma å ifrågavarande
sammanträden.

I anledning av lagrådets hemställan, att i lagförslaget måtte införas
ett stadgande om häradsrätts behörighet att med tremansnämnd
handlägga genstämningstalan i mål av i 1 § angiven beskaffenhet, har
i den kungl. propositionen viss jämkning gjorts i första punkten av
4 §. Utskottet har ansett ett mera uttryckligt stadgande i den av lagrådet
angivna riktningen vara önskvärt och föreslår dess införande i
sista stycket av 1 §.

3 §•

Första stycket av 3 § i propositionen återfinnes med någon omredigering
i ingressen till 1 § av utskottets förslag. Andra stycket motsvarar
första stycket av utskottets 2 §. Genom den gjorda jämkningen
i sistnämnda styckes avfattning — »äger» har utbytts mot »har att» —
har utskottet velat göra tydligt, att i sådana fall, då enligt särskilt stadgande
på rätten ankommer att vidtaga någon med inskrivningsväsendet
sammanhängande åtgärd å första rättegångsdag under lagtima ting efter
det visst förhållande inträtt, rätten icke blott har befogenhet utan även
skyldighet att vidtaga åtgärden å ett sammanträde med tremansnämnd
mellan de lagtima tingen, när detta sammanträde utgör första tillfälle,
då åtgärden kan vidtagas. Exempel på dylika stadganden erbjuda 23,
24, 38 och 45 §§ i gällande iuteckningsförordning samt 12 och 18 §§
i lagen om inteckning i tomträtt och vatten fallsrätt.

Det av utskottet föreslagna tillägget till samma paragraf avser
att undanröja den av en ledamot i lagrådet anmärkta oklarhet, som
annars skulle råda därom, vilken betydelse inträffandet av ett sammanträde
med tremansnämnd har i det fall, som avses i 82 § utsökningslagen,
samt i de hänseenden, vilka beröras i lagen den 27 juni 1896 angående
allmänt tingssarnmanträdes likställighet i vissa fall med häradsting.

Lagutskottets utlåtande Nr Hd.

•± §•

Sedan genom den av utskottet föreslagna tilläggsbestämmelsen
till 1 § rörande genstämningstalan fastslagits, att sådan talan må instämmas
till sammanträde med tremansnämnd i där angivna mål,
erfordras ej vidare den i propositionens 4 § första stycke gjorda hänvisningen
till 11 kap. 31 § rättegångsbalken.

Åt andra punkten i samma stycke har utskottet ansett behövligt
att giva en något allmännare avfattning, då det skulle kunna inträda,
att först sedan instämt mål vunnit någon handläggning, det på grund
av erhållen upplysning angående viss omständighet eller till följd av
utvidgning av käromålet eller åtalet befinnes, att detsamma ej må handläggas
å sammanträdet i fråga. Föreskriften, att för sådant fall uppskov
i målet skall äga rum, innebär, att den redan försiggångna handläggningen
behåller sin giltighet och sålunda exempelvis bevisning, som
redan kan hava förebragts, ej behöver förnyas vid senare rättegångstillfälle.

I analogi därmed, att stämning ej får givas till sammanträde med
tremansnämnd i mål, som ej må där handläggas, torde utan särskilt
stadgande böra gälla, att en till rätten ingiven ansökan i ärende, som
ej faller under dylikt sammanträdes kompetens, bör avvisas utan något
uppskovsbeslut.

Uttrycket »allmänt tingssammanträde» har av utskottet utbytts mot
»allmän rättegångsdag», som lika väl kan användas i fråga om domsagor
med den gamla och med den nya tingsordningen. Såsom följd
härav har andra stycket av 4 § i propositionen, innehållande <*n definition
av förstnämnda uttryck, uteslutits ur utskottets förslag till lydelse
av 3 8.

5 §•

Av den utav utskottet i 1 § föreslagna bestämmelsen,, att mål må
handläggas å sammanträde med tremansnämnd allenast första gången
det förekommer, följer, att å sådant sammanträde handlagt mål endast
kan uppskjutas till allmän rättegångsdag (där ej urtima ting ifrågakommer)
och att mål aldrig kan uppskjutas från allmän rättegångsdag
till sammanträde med tremansnämnd. Till följd härav och då bestämmelser
angående uppskov i ärenden, som avses i 1 § 5 eller 6, ej torde
vara av nöden, då det är självklart, att de kunna uppskjutas från sam -

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

manträde med tremansnämnd till allmän rättegångsdag och tvärtom, har
första stycket av 5 § i propositionen uteslutits ur utskottets förslag.

6 §.

En följd därav, att mål må handläggas å sammanträde med tremansnämnd
endast första gången det förekommer (1 § i utskottets
förslag), är, att om i något fall ett slutbehandlat mål ej blir avdömt å
sammanträdet i fråga, domen ej får avkunnas å ett nytt sammanträde
med tremansnämnd utan måste avkunnas antingen å allmän rättegångsdag
eller å sammanträde för tings avslutande.

Utskottet finner det, synnerligen önskvärt, att de nämndemän, som
deltagit i ett måls handläggning å sammanträde med tremansnämnd,
också komma att deltaga i avgörandet, och förväntar, att nämndemännen
så vitt möjligt komma att indelas till tjänstgöring på sådant sätt, att
detta önskemål må kunna uppfyllas. Emellertid hyser utskottet betänkligheter
mot att fastslå denna regel i lag, då en dylik bestämmelse ej
gäller för de mål, som handläggas å de allmänna rättegångsdagarna,
och densammas stränga upprätthållande understundom skulle kunna medföra
betydande olägenheter för nämnden.

7 §■

I den i ärendet avgivna motionen har föreslagits den ändring i
7 § av propositionen, att nämndemännen själva skulle sig emellan fördela
tjänstgöringsskyldigheten vid sammanträden med tremansnämnd.

Enligt 9 § andra stycket i 1872 års tingsförordning åligger det
häradshövdingen att i där angivet fall efter samråd med nämnden fördela
tjänstgöringen mellan nämndemännen, och det har icke försports,
att någon häradshövding någonsin gjort bruk av denna sin befogenhet
på ett sätt, som givit anledning till missnöje. Fördelningen torde ock
städse ske efter rent objektiva, av nämndemännen själva gillade grunder.
Då fördelningen skall ske för helt år i sänder, är det för övrigt uteslutet,
att häradshövdingen vid fördelningens verkställande skulle kunna
taga hänsyn till beskaffenheten av de mål, som skola förekomma å de
olika sammanträdena, eller på annat sätt verkställa fördelningen ensidigt.
Att utesluta en domstols ordförande från allt inflytande på en sådan
fråga som tjänstgöringens fördelning mellan domstolens ledamöter skulle
ock stå i en allt för stötande strid med den ställning ordföranden bör in -

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

taga. Uppdragets överlämnande åt ordföranden torde dessutom i detta
fall snarast innebära eu -garanti för att obehöriga lokala synpunkter icke
göras gällande av en tillfällig majoritet inom nämnden.

Då den i 2 stycket av 7 § i propositionen intagna bestämmelsen
torde hava sin huvudsakliga betydelse för det fall, att Kungl. Maj:t
jämlikt nästföljande paragraf förordnar, att å sammanträde med tremansnämnd,
hållet å annan ort än tingsstället, allenast må handläggas småprotokollsärenden,
samt utskottet finner det vara förenat med betänkligheter
att giva bestämmelsen en vidsträcktare tillämpning, har densamma
i utskottets förslag överflyttats till nästföljande paragraf, och har dess
tillämpning gjorts beroende av Kungl. Maj:ts förordnande i varje särskilt
fall.

8 §•

Utöver de tillägg till förevarande paragraf, som vid 1 och 7 §§
här ovan redan berörts, hava allenast vissa oväsentliga jämkningar vidtagits
för att möjliggöra för Kungl. Maj:t att ålägga ett flertal kommuner
skyldighet att gemensamt gälda kostnaderna för sammanträdeslokal vid
införandet av sammanträden med tremansnämnd av mera lokal betydelse.

9 §•

Det i sista punkten av denna paragraf upptagna stadgandet angående
saköreslängds avlämnande har av utskottet uteslutits, då numera uttömmande
bestämmelser i ämnet finnas meddelade i kungl. förordningen
den 14 december 1917 angående indrivning och redovisning av böter.

10 §.

1 den i ärendet avgivna motionen har förslag väckts därom, att
ej blott reseersättning utan jämväl dagtraktamente till närmare angivet
belopp skall tillerkännas nämndeman, som bär att tjänstgöra å sammanträde
med tremansnämnd. Ehuru i allmänhet ej någon olägenhet torde
hava visat sig vid tillämpning av nuvarande ordning, enligt vilken
nämndemansbefattningen är ett oavlönat förtroendeuppdrag, kan dock
samma ordning verka såsom ett penningstreck, som hindrar valet av
de personer, åt vilka flertalet väljare helst skulle anförtro uppdraget.
Emellertid anser utskottet, att om dagtraktamente tillerkännes nämnde -

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

män vid de tillfällen, vilka avses i motionen, dagtraktamente också bör
ifrågakomma för nämndemän, vilka tjänstgöra under de allmänna rättegångsdagarna.
Denna fråga är dock av den invecklade beskaffenhet,
att densamma tarvar en grundligare utredning än utskottet är i tillfälle
att åstadkomma. Utskottet är därför av den mening, att riksdagen bör,
med godtagande av Kungl. Maj:ts förslag om reseersättning till nämndemännen
för inställelse å sammanträden med tremansnämnd, i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och i vilken omfattning
ersättning må tillerkännas nämndemän för de kostnader, som äro förenade
med nämndemansiippdragets utförande utöver vad för närvarande i
dylikt avseende är stadgat.

I fråga om grunderna för reseersättnings utgående, vad beträffar
sammanträden med tremansnämnd, synes man böra räkna med att utöver
de tre nämndemän, vilka fordras för att rätten skall vara domför, ytterligare
eu nämndeman behöver vara tillstädes med hänsyn till möjligen
inträffande jävsförhållande för någon nämndeman. Reseersättning bör
alltså kunna utgå till fyra nämndemän för varje sammanträde med tremansnämnd.
I utskottets förslag till lydelse av 9 § har uttrycklig bestämmelse
härom införts, varförutom paragrafen omredigerats i förtydligande
syfte.

Utöver ovan behandlade ändringar i lagförslaget har utskottet
däri allenast föreslagit vissa redaktionella jämkningar.

Övriga lagförslag.

Beträffande övriga i propositionen framlagda lagförslag har utskottet,
bortsett från en redaktionell jämkning i 1 § av lagförslaget om
kungörande av tiden för tings början och avslutande in. in., ej annan
erinran att framställa, än att i 3 § av samma lagförslag synes höra
föreskrivas, att kungörandet skall ske i tidningar, som genom spridning
inom olika grupper av tingslagets befolkning bringa tillkännagivandet
till de flestas kännedom. ''

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande, att Kungl.
Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen
i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga
följande

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Kungl. Maj ds förslag:

Första g
till
Lag

om häradsrätts sammansättning vid
handläggning av vissa mål och
ärenden.

Utskottets förslag:

Förslå g

till

Lagom
särskilda tingssammanträdcn för
handläggning av vissa mål och
ärenden.

Med ändring av vad lag eller författning innehåller stridande mot
nedanstående bestämmelser förordnas som följer:

1 §• 1 §•

Vid handläggning av haål eller
ärende, som här nedan sägs, vare
häradsrätt domför, ändå att ej flera
än tre av nämnden äro i rätten
närvarande. Dessa mål och ärenden
äro:

1. mål angående ansvar för förseelse,
som i lag eller författning
ej är belagd med svårare straff än
böter, dock ej mål däri enskild målsägande
finnes;

2. växelmål samt mål angående
återgångsfordran på grund av check;

3. andra mål angående penning Bihang

till riksdagens protokoll 1918.

I tingslag, där Konungen med hänsyn
till orts förhållandena så prövar
nödigt, skall häradsrätten under eller
mellan de lagtima tingen, dock ej å
eller i omedelbart samband med allmän
rättegångsdag, hålla sammanträde för
handläggning allenast av mål och
ärenden av följande slag:

1. mål angående ansvar för förseelse,
som i lag eller författning
ej är belagd med svårare straff än
böter, högst femhundra kronor, dock
ej mål av beskaffenhet att talan däri
kan föras av målsägande;

2. växelmål samt mål angående
återgångsfordran på grund av check;

3. andra mål angående penning 9

samt. 26 käft. (Nr 34.) 3

Lagutskottets utlåtande Ur 34.

Kungl. Maj:ts förslag:
fordran, som ej avser skadestånd,
där grunden för fordringen och tiden
för dess tillkomst tydligt och fullständigt
angivits i stämningen eller
i bilagd räkning, med iakttagande
dock av vad här nedan i 2 § stadgas;

4. mål angående gäldenärs försättande
i konkurs samt angående
boskillnad;

5. ärenden, som avses i förordningen
den 16 juni 1875 angående
särskilda protokoll över lagfarter,
inteckningar och andra ärenden, med
undantag dock av ärenden angående
tillsättande eller entledigande av förmyndare
eller av god man för frånvarande
delägare i dödsbo;

6. andra ärenden, som genom
ansökning eller annorledes komma
under behandling av rätten, med
undantag av ansökningar om omyndighets-
eller myndighetsförklaring
och om rättens samtycke till försäljning,
skifte eller inteckning av
omyndigs eller frånvarande dödsbodelägares
fasta egendom.

ä §•

Mål, varom i 1 § 3 förmäles, må
allenast vid det rättegångstillfälle,
vartill det blivit instämt, handläggas
med färre än sju nämndemän. Ej
må vid sådan handläggning vittnesförhör
i målet äga rum, ej heller,
där någondera parten begär uppskov,
dom i målet meddelas, utan
så är att häradsrätten finner kärandens
talan icke kunna upptagas till
prövning.

Utskottets förslag:

fordran, som ej avser skadestånd,
där grunden för fordringen och tiden
för dess tillkomst tydligt och fullständigt
angivits i stämningen eller
i bilagd räkning;

4. mål angående gäldenärs försättande
i konkurs samt angående
boskillnad;

5. ärenden, som avses i förordordningen
den 16 juni 1875 angående
särskilda protokoll över lagfarter,
inteckningar och andra ärenden; -

6. ärenden angående åtsstämning,
dödförklaring, vittnesförhör rörande
tillkomsten av skriftligt testamente,
föreläggande att söka lagfart eller
att ingiva bouppteckning, avläggande
av domared, stämningsmannaed och
sådan ed, som avses i 21 § skiftesstadgan,
samt ärenden angående sådant
medgivande, som omförmäles i 3 eller
4 kap. i lagen den 12 maj 1917 om
fastighetsbildning i stad.

Vid sammanträde, som ovan sägs,
vare häradsrätten domför, ändå att
ej flera än tre av nämnden är o i
rätten närvarande.

Mål, varom här ovan förmäles,
må allenast första gången det förekommer
handläggas å sammanträde,
som avses i denna lag. Därvid må
jämväl i målet väckt genstämningstalan
komma under behandling.

Lag ut skottets utlåtande Nr 34.

Kungl. Maj:ts förslag:

3 §.

I tingslag, där Konungen med
hänsyn till ortsförhållandena så prövar
nödigt, skall häradsrätten under
eller mellan de lagtima tingen hålla
sammanträden, till det antal och å
de tider Konungen bestämmer, för
handläggning allenast av mål och
ärenden, som omförmälas i 1 §.
Sådant sammanträde benämnes här
nedan sammanträde med tremansnämnd.

Ärende, som skall antecknas i
lagfarts-, intecknings- eller tomträttsprotokollet,
äger rätten, utan
hinder av vad som finnes stadgat
därom att sådant ärende endast
må upptagas å lagtima ting, upptaga
jämväl å sammanträde med
tremansnämnd, som hålles mellan
de lagtima tingen.

4 §•

Till sammanträde med tremansnämnd
må stämning, där den ej
gives enligt 11 kap. 31 § rättegångsbalken,
icke utfärdas i andra

Utskottets förslag:
2 §■

Ärende, som skall antecknas i
lagfarts-, intecknings- eller tomträttsprotokollet,
har rätten, utan
hinder av vad som finnes stadgat
därom att sådant ärende endast må
upptagas å lagtima ting, att handlägga
jämväl å sammanträde, som
avses i denna lag, ändå att det hålles
mellan de lagtima tingen.

Där enligt lag eller författning
talan hör anhängiggöra^ eller annan
åtgärd av rättssökande vidtagas sist
å det ting eller den allmänna rättegångsdag,
som först infaller sedan
visst förhållande inträtt eller viss därifrån
räknad tid förflutit, vare sökanden
ej skyldig vidtaga sådan åtgärd
å sammanträde, som avses i
denna lag.

3 §•

Till sammanträde, som avses i
denna lag, må stämning icke utfärdas
i andra mål än sådana, som omförmälas
i 1 §. Finner rätten, att in -

Logutskottets utlåtande Nr 34.

Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

mål än sådana, som omförmälas i
1 §. Har det ändock skett, varde
målet, såvida någondera parten tillstäd
eskom mer, utan vidare handläggning
uppskjutet till allmänt
tingssammanträde, och skall i sådan
händelse vid tillämpning av vad i
16 kap. 1, 2 och 6 §§ rättegångsbalken
finnes stadgat angående tiden
för framställande av vissa invändningar
i rättegången sammanträdet
med tremansnämnd ej komma i
betraktande.

Med allmänt tingssammanträde
åsyftas i denna lag jämväl de allmänna
rättegångsdagarna under ett
lagtima ting i tingslag, där ting ej
hållas enligt förordningen den 17
maj 1872.

5 §•

Mål eller ärende, som i 1 § 1,
2, 4, 5 eller 6 sägs, må från sammanträde
med tremansnämnd uppskjutas
till annat sådant sammanträde
eller ock till allmänt tingssammanträde,
efter ty rätten finner
lämpligt. Dylikt mål eller ärende
må ock från allmänt tingssammanträde
uppskjutas till sammanträde
med tremansnämnd.

I fall, som avses i 12 kap. 2 och
3 §§ rättegångsbalken, skall å part,
vilken icke inställer sig å sammanträde
med tremansnämnd innan detta
är avslutat, tillämpas vad i nämnda

stämt mål icke är av sådan beskaffenhet,
som i 1 § sägs, varde målet
uppskjutet till allmän rättegångsdag,
och skall i sådan händelse vid tillämpning
av vad i 16 kap. 1, 2 och
6 §§ rättegångsbalken finnes stadgat
angående tiden för framställande av
vissa invändningar i rättegången
det sammanträde, vartill målet instämts,
ej komma i betraktande.

4 §•

I fall, varom i 12 kap. 2 och
3 §§ rättegångsbalken förmäles, skall
å part, vilken icke inställer sig å
sammanträde, som avses i denna lag,
tillämpas vad i nämnda lagrum

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Kungl. Maj ds förslag:

§§ stadgas om påföljd av parts
uteblivande från ting.

6 §•

När mål blivit å sammanträde
med tremansnämnd till slut fört,
skall, där hinder ej möter på grund
av stadgandena i 2 §, dom avkunnas
innan sammanträdet ändas.
Kan i något fall domen ej dessförinnan
föi-fattas, skall den avkunnas
inom fyra veckor därefter ellei-, där
allmänt tingssammanträde, sammanträde
med tremansnämnd eller särskilt
sammanträde för tings avslutande
ej hålles under den tid, å
första sammanträde som därefter
infaller; och höra de nämndemän,
som deltagit i handläggningen å det
sammanträde då målet slutfördes,
jämväl deltaga i dess avgörande,
där de ej äro hindrade av laga förfall.
Varder i mål, som avses i
1 § 3, dom ej avkunnad innan sammanträdet
ändas, äger rätten ej avdöma
målet med färre än sju i
nämnden.

Uå dom ej genast avkunnas, bör
vid målets handläggning tillkännagivas,
när sådant skall ske.

7 §•

Varje år skall häradshövdingen
före hösttingets avslutande efter
samråd med nämnden fördela nämndemännens
tjänstgöringsskyldighet
vid sammanträden med tremansnämnd
under det nästföljande året.

Utskottets förslag:

stadgas om påföljd av parts uteblivande
från ting.

När mål blivit å sammanträde,
som avses i denna lag, till slut fort,
skall dom avkunnas innan sammantrådet
ändas. Kan i något fall
domen ej dessförinnan författas, skall
den avkunnas å första allmänna
rättegångsdag eller särskilda sammanträde
för tings avslutande, som därefter
infaller. Då dom ej genast
avkunnas, bör vid målets handläggning
tillkännagivas, när sådant skall
ske.

6 §.

Varje år skall häradshövdingen
före hösttingets avslutande efter
samråd med nämnden fördela
nämndemännens tjänstgöring under
det nästföljande året vid sammanträden,
som avses i denna lag.

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Kungl. Maj.-ts förslag:

I domsaga, som består av mera
än ett tingslag, må till tjänstgöring
i nämnden å sammanträde med tremansnämnd
inkallas jämväl nämndeman
från annat tingslag inom domsagan.

8 §•

Sammanträden med tremansnämnd
må efter Konungens förordnande
hållas även å annan ort än
tingsstället.

Varder sådant förordnande meddelat,
ankommer ock på Konungen
att bestämma, dels huruvida samtliga
de i 1 § omförmälda mål och
ärenden eller allenast ärenden, som
avses i 1 § 5, må upptagas å dessa
sammanträden, dels huruvida utgifterna
för sammanträdeslokalen
och övriga därmed sammanhängande
kostnader skola gäldas av den kommun,
i vilken sammanträdena hållas,
eller av hela tingslaget samt, där
flera tingslag skola deltaga i kostnaderna,
efter vilka grunder dessa
skola fördelas mellan tingslagen.

9 §•

Över mål och ärenden, varom i
1 § 1, 2, 3, 4 och 6 förmäles, skall,

Utskottets förslag:

7 §•

Sammanträden, som avses i denna
lag, skola hållas i den ort och å de
tider Konungen bestämmer.

Varder förordnande meddelat, att
sammanträden skola hållas å annan
ort än tingsstället, ankommer ock
på Konungen att bestämma, dels
huruvida samtliga de i 1 § omförmälda
mål och ärenden eller allenast
ärenden, som avses i 1 § 5, må
upptagas å dessa sammanträden,
dels huruvida till tjänstgöring i
nämnden å sammanträde, vard allenast
skola förekomma i 1 § 5 omförmälda
ärenden, må inkallas nämndeman
från annat tingslag inom domsagan,
dels ock huruvida utgifterna
för sammanträdeslokalen och övrig-a
med dess upplåtande sammanhängande
kostnader skola gäldas av
en eller flera kommuner inom tingslaget
eller av tingslaget i dess helhet
samt, där flera tingslag eller kommuner
skola deltaga i kostnaderna,
efter vilka grunder dessa skola fördelas
dem emellan.

8 §■

Över mål och ärenden, varom i
1 § 1, 2, 3, 4 och 6 förmäles, skall,

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Kungl. Maj ds förslag:
där de handläggas å sammanträde
med tremansnämnd, särskild dombok
föras, och gälle i övrigt om den
dombok vad om den allmänna domboken
finnes stadgat.

I tingslag, där sammanträden
med tremansnämnd hållas mellan
de lagtima tingen, skola de vid
dessa sammanträden förda protokoll,
varom stadgas i förordningen den
16 juni 1875 angående särskilda
protokoll över lagfarter, inteckningar
och andra ärenden, vid äventyr
som i 2 § av nämnda förordning
sägs, insändas till hovrätten samtidigt
med protokollen för nästföljande
lagtima ting. För nämnda
sammanträden skall utdrag av rättens
saköreslängd avlämnas till kronofogden
senast första rättegångsdagen
av påföljande lagtima ting.

10 §.

Angående reseersättning till domare
och nämnd för hållande av
sammanträde med tremansnämnd
förordnar Konungen.

Utskottets förslag:

där de handläggas å sammanträde,
som avses i denna lag, särskild dombok
föras, och gälle i övrigt om
den dombok vad om den allmänna
domboken finnes stadgat.

I tingslag, där sammanträden,
som avses i denna lag, hållas mellan
de lagtima tingen, skola de vid
dessa sammanträden förda protokoll,
varom stadgas i förordningen den
16 juni 1875 angående särskilda
protokoll över lagfarter, inteckningar
och andra ärenden, vid äventyr
som i 2 § av nämnda förordning
sägs, insändas till hovrätten samtidigt
med protokollen för nästföljande
lagtima ting.

9 §.

Domare och nämndemän skola för
inställelse vid sammanträde, som avses
i denna lag, åtnjuta ersättning enligt
gällande resereglemente, dock att ersättning
ej må utgå till flera än
fyra nämndemän för varje sammanträde
och att dagtraktamente ej må
heräknas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 10 § i förordningen den 17 maj 1872 angående
ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting.

Härigenom förordnas, att 10 § i förordningen den 17 maj 1872
angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting
skall erhålla följande ändrade lydelse:

10 §.

Prövar Konungen med hänsyn till särskilda förhållanden, att något
av de tingslag, som här förut blivit om förmälda, må undantagas från
tillämpningen av ovan meddelade stadganden, eller att i sådant tingslag
allmänna sammanträden må hållas till större antal och å andra dagar
än ovan sagts, gånge som särskilt förordnat varder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 § 1 i förordningen om nya växellagens införande
och vad i avseende därå iakttagas skall den 7 maj 1880.

Härigenom förordnas, att 5 § 1 i förordningen om nya växellagens
införande och vad i avseende därå iakttagas skall den 7 maj 1880 skall
erhålla följande ändrade lydelse:

1. Växelmål instämmes till domstolen i den ort, där svaranden
bor eller anträffas, dock att, där svaranden bor eller anträffas på landet
eller i stad, där rådstuvurätt ej finnes, det står käranden fritt att i
stället instämma honom till närmaste rådstuvurätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

Lagutskottets utlåtande Nr 84.

Kung!. Maj ds förslag:

Utskottets förslag:

Förslag

till

Lag

om kungörande av tiden för tings början och avslutande in. in.

Med upphävande av 2 kap. 2 § rättegångsbalken, bestämmelserna
i kungl. skrivelsen den 12 augusti 1760 samt förordningen den 21 mars
1884 angående kungörande av tiden för allmänna tingssammanträden i

vissa domsagor samt för avslutande
1 §•

Häradshövding vare skyldig att
före den 1 november varje år meddela
såväl hovrätten som Konungens
befallningshavande uppgift,
avseende det nästföljande året, dels
om dagen för början av varje allmänt
tingssammanträde i tingslag,
där ting hållas enligt förordningen
den 17 maj 1872, samt, vad angår
annat tingslag, om dagen för varje
lagtima tings början, dels ock, där
Konungen, enligt vad därom är särskilt
stadgat, förordnat att sammanträden
med tremansnämnd skola
hållas i visst tingslag, om tid och
ort för dessa sammanträden.

av ting, förordnas som följer:

1 §•

Häradshövding vare skyldig att
före den 1 november varje år meddela
såväl hovrätten som Konungens
befallningshavande uppgift,
avseende det nästföljande året, dels
om dagen för början av varje allmänt
tingssammanträde i tingslag,
där ting hållas enligt förordningen
den 17 maj 1872, samt, vad angår
annat tingslag, om dagen för varje
lagtima tings början, dels ock, där
Konungen förordnat, att sammanträden,
som avses i lagen om särskilda
tingssammanträden för handläggning
av vissa mål och ärenden, skola hållas
i visst tingslag, om tid och ort för
dessa sammanträden.

2 §•

Varder tings avslutande utsatt till särskild dag, skall genom häradshövdingens
försorg tiden för avslutandet senast andra söndagen förut
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 samt. 26 höft. (Nr 34.) 4

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

v Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

kungöras i tingslagets kyrkor. Häradshövdingen åligger ock att minst
fjorton dagar före den utsatta tiden avsända uppgift därom till hovrätten
och Konungens befallningshavande.

3 §.

Med iakttagande av de i 1 och
2 §§ stadgade tider för avsändande
av där omförmälda uppgifter har
häradshövdingen jämväl att föranstalta
därom, att nämnda uppgifter,
varda anslagna å rättens dörr ävensom
kungjorda i en eller flera tidningar
inom orten. För kungörelsekostnaden
njute häradshövdingen ersättning
av allmänna medel.

3 §.

Med iakttagande av de i 1 och
2 §§ stadgade tider för avsändande
av där omförmälda uppgifter har
häradshövdingen jämväl att föranstalta
därom, att nämnda uppgifter
varda anslagna å rättens dörr ävensom
kungjorda i en eller flera tidningar
inom orten, därvid sådana
tidningar böra väljas, som genom
spridning inom olika grupper av tingslagets
befolkning bringa tillkännagivandet
till de flestas kännedom. För
kungörelsekostnaden njute häradshövdingen
ersättning av allmänna
medel.

4 §■

Konungens befallningshavande åligger att låta de uppgifter, som
här ovan omförmälas, införas såväl i allmänna tidningarna som i länskungörelserna.

Kungörelse angående uppgifterna enligt 1 § skall beträffande
samtliga domsagor i länet införas i allmänna tidningarna den 1 december
varje år eller, om söndag då infaller, påföljande dag samt i länskungörelserna
under november månad, och bör kungörelsen beträffande
varje tingslag första söndagen i december månad uppläsas i tingslagets
kyrkor. Uppgifterna enligt 2 § skola införas i allmänna tidningarna
och länskungörelserna ofördröjligen efter det de inkommit.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1918.

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kung!.
Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes taga undei
övervägande, huruvida och i vilken omfattning ersättning
må tillerkännas nämndemän för de kostnader,
som äro förenade med nämndemansuppdragets utförande,
utöver vad för närvarande i dylikt avseende
är stadgat, samt för riksdagen framlägga det förslag,
som av detta övervägande kan föranledas; samt

C) att herr Hanssons i Mora-Noret m. fl- förevarande
motion, i den mån den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 april 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOP» PETTERSSON.

Reservationer:

1) av herr Tisell, som anförde:

»De nu ifrågasatta lagändringarne utgöra förberedande åtgärder
för genomförande av den reform av gällande rättegångsordning, som
för närvarande står på dagordningen, och det är, som synes, djupgående
förändringar i bestående domstolsorganisation och gällande rattegangsförfarande,
som föreslås till genomförande. Andringarne sammanhänga
med uppgivna grundprinciper för den blivande domstolsreformen bl. a.
likställighet mellan stad och land, bibehållande visserligen av den nuvarande
lekmannainstututionen — nämndemännen — men med borteliminorande
och ställande på avskrivning av nämndens uråldriga och
traditionella betydelse genom bl. a. nedsättande av antalet nämndemän
till tre, och samtidigt därmed följande inskränkning av den lagkunnige
domarens nuvarande inflytande på domen. Så djupt ingripande förändringar
i bestående förhållanden borde emellertid få anstå i avbidan
på den allmänna rättegångsreform, som det är processkommissionens
uppgift att utarbeta förslag till; i stället synes det nu vara meningen

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

att genom lagförslaget och säkerligen genom en del andra lagförslag
som mom den närmaste tiden äto att emotse, mer eller mindre förbereda
jordmånen och x förväg ordna förhållandena för den processreform, som
kommissionen arnar framlägga, och som av åtskilliga uppgifter att döma
mindre kommer att bygga på nationell grund än bliva en sammanfattning
av moderna utländska processordningar, men om vars grundprinciper
riksdagen ännu ej haft tillfälle att bilda sig något som helst
omdöme.

Härtill kommer, att det föreliggande förslaget, aldra helst i dess
av utskottet starkt beskurua form, icke synes vara av beskaffenhet att
medföra avsedda fördelar i avseende å snabbare och lättare tillgänglig;
rättsskipning för de rättssökande med särskild hänsyn till orter med
mera sammanträngd befolkning, och att med förslaget i varje fäll intet
ar åtgjort för rättsskipningen i ett stort antal mål, och särskilt i alla
ma a\ någon. betydenhet, varjämte de föreslagna anordningarna omöjigen
kunna tillfredsställa anspråken på tillräcklig snabbhet i rättsskipningen
hos den del av den rättssökande allmänheten, som hittills varit
hanvisad till rättsskipningen i städerna. En närmare utveckling härav
torde emellertid vara utan gagn, då utskottet i övrigt varit enigt om
att tillstyrka det föreliggande förslaget.

På grund av det anförda anser jag emellertid att, utskottet bort
hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr 4
icke iM av riksdagen bifallas.»

• av *1ierir högberg, som vidkommande 3 § och 4 §, första stvcket,

i forslaget till lag om kungörande av tiden för tings början och avslutning
hemställt, att nämnda lagrum skulle erhålla följande lydelse:

3 §•

Med iakttagande av de i 1 och 2 §§ stadgade tider för avsändande
av dar omformälda uppgifter har häradshövdingen jämväl att föranstalta
darom, att nämnda uppgifter varda anslagna å rättens dörr.

4 §•

Konungens befallningshavande åligger att låta de uppgifter, som
bär ovan omformälas, införas såväl i allmänna tidningarna och i länskungörelsema
som ock i en eller flere tidningar inom orten.

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Till stöd för denna reservation har anförts:

Då det skall åligga Körningens befallningsliavande att låta i
allmänna tidningarna och i länskungörelserna införa uppgifterna om
tingsterminerna, så bör det jämväl åligga Konungens befallningshavande
att ombesörja samma uppgifters införande i ortstidningarne, helst
som häradshövdingarne hittills i det hela varit frikallade från ansvaret
för annonsering av kungörelser av uteslutande allmän art.

Vidkommande omfattningen av annonseringen lärer det kunna
överlämnas till myndigheterna att inom de gränser, som uppdragas i
Kungl. Maj ds proposition, bestämma i vilka tidningar kungörelsen skall
införas. De föreskrifter därutöver, varom utskottet hemställt, synas mig
fullkomligt onödiga, då tiden för tingsterminerna ingalunda behöver
bringas till kännedom för den stora allmänhet, som har anspråk på
kännedom om politiska val.

Bihang till riksdagens protokoll 4918. 9 sand. 2G höft. (Nr 34.)