Lagutskottets utlåtande Nr 34 (Utlåtande 1911:LU34 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Nr 34.

Ankom till Riksdagens kansli den 11 april 1911 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående förhud mot nattarbete af män inom vissa
arbetsområden.

Uti en inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, nr 253, hafva herrar Carl Lindhagen, N. Edv. Lindberg och J.
Hasselquist anfört följande:

»I den kamp för folkhälsan, som framkallas genom industrialismens
fortgående inkräktning på hvilotimmarne, har uppställts bland annat
dels ett upprätthållande af det i folkmedvetandet ingående krafvet på
en hvilodag i veckan och dels respekt i möjligaste mån för den naturlag,
som bjuder att arbetet skall äga rum om dagen och icke om natten.

Förra Riksdagen begärde en undersökning, i hvad mån behöflig
söndagshvila utan berättigad anledning åsidosättes särskildt inom
industri, handel och andra närliggande områden. En lagstiftning
har redan kommit till stånd rörande kvinnors användning till arbete
nattetid i vissa industriella företag.

Det återstår således ett uppslag äfven till reglering af männens
nattarbete. Framställningar härom vid de tre senaste riksdagarna
hade ingen påföljd.

Förutom i främsta rummet frågans stora vikt föreligga särskilda
anledningar att nu återupptaga densamma.

Ingen lärer bestrida, att då i en fabrik sysselsättas både män och
kvinnoi, det blir svart att tillfredsställande ordna arbetet, därest beträffande
arbetstiden är att iakttaga olika skyddsbestämningar för
hvartdera könet. Det länder dessutom kvinnorna till förfång, då de
ensamma äro skyddade, enär deras arbetskraft blir mindre begärlig.
Redan af° denna anledning bör regleringen af männens nattarbete
komma sa snart efter kvinnornas skyddslagstiftning som möjligt, då
nu tyvärr icke, såsom vederbort, saken ordnats samtidigt för alla vuxna
personer utan skillnad till kön.

Bikung till liiksd. prot. 1911. 7 Sand. 1 Afd. 32 Raft. (Nr 34 — 35) i

2 Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Vidare har det förra året inträffat, att vid en konferens af
regeringsombud i Dugano beslutats, att nästa stora nummer i den inteinationella
arbetareskyddslagstiftningen skulle vara fastställandet af en
normalarbetsdag enbart för kvinnliga industriarbetare, hvarom utredning
skall ske och sedan härom en ny Bernerkonvention åstadkommas. De
svenska ombuden, som personligen voro ifriga anhängare af en arbetareskyddslagstiftning
ensidigt för kvinnor, gjorde naturligtvis ingen opposition
mot en dylik uppfattning, som obeskuren kommer att alltmer inkräkta
på kvinnornas utkomstmöjligheter och hvaremot måste resas
ett bestämdt motstånd. Äfven af den anledningen bör männens nattarbetsfråga
nu föras fram.

Slutligen har vid 1910 års internationella socialistiska kongress
uttryckligen betonats, att kongressens kraf i arbetareskyddslagstiftningen
gällde för alla arbetare »utan skillnad till kön», en skillnad
som för öfrigt ingen föregående socialistisk kongress förordat på något
sätt. Bland dessa kraf var äfven »förbud mot nattarbete utom där
det enligt arbetets natur måste äga rum af tekniska skäl eller i den
allmänna välfärdens intresse». Det betonades att trots de många förhandlingarna
å de af regeringarna anordnade arbetareskyddskonferenser
blott obetydliga resultat åstadkommits genom lagstiftningen, emedan
de härskande klasserna motverka arbetareskyddet af fruktan för att deras
klassintressen därigenom skola skadas. Kongressen uppfordrade därför
alla länders arbetare att bryta de härskande klassernas motstånd samt
eröfra ett verksamt arbetareskydd genom en ständig agitation och en
mäktig utvidgning af sina politiska och ekonomiska organisationer.

Detta kongressuttalande uppfordrar till påminnelser bland annat
om den olösta nattarbetsfrågan, hvilken regeringskonferensen i Lugano
ej aktat nödigt upptaga, samt därom att dylika frågor böra lösas
utan skillnad till kön, hvilket regeringskonferenserna också såsom
synes enständigt motsätta sig.

Det hemställes alltså,

att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t, efter allsidig undersökning
af nattarbetet inom industriella och angränsande arbetsområden,
måtte — eventuellt efter inledda internationella förhandlingar taga
i öfvervägande, i hvad mån och på hvad sätt förbud för nattarbete
äfven af män må kunna åvägabringas inom dylika arbetsområden, där
samma arbete ej af tvingande omständigheter nödvändiggöres, äfvensom,
i den mån utredningen därtill föranleder, för Riksdagen framlägga
lagförslag i ämnet.»

Lagutskottets utlåtande Nr 34. 3

Motioner med enahanda syfte som den förevarande hafva af herr
Lindhagen väckts vid de tre senaste årens riksdagar.

Vid samtliga tillfällen hafva dessa motioner afstyrkts af lagutskottet
och afslagits af Riksdagens båda kamrar.

I sitt senaste utlåtande i ämnet anförde lagutskottet följande:

»Genom lag den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors
användande till arbete nattetid i vissa industriella företag har stadgats,
att om kvinna sysselsättes uti företag, som afser idkande af bergverks-,
bruks- eller fabriksrörelse, handtverk eller därmed jämförlig handtering
eller annan dylik industriell verksamhet och som drifves i den omfattning,
att däri under någon tid af nästföregående eller löpande år sysselsatts
flera ån tio arbetare, må hon icke till arbete i företaget användas
i vidaie utsträckning'', än att hon må komma i åtnjutande af oafbruten
ledighet från arbetet under minst elfva timmar hvarje dygn. I denna
ledighet skall tiden mellan klockan tio på aftonen och klockan fem på
morgonen ingå, Lagen var som bekant ett resultat af långvariga internationella
förhandlingar, som ledde till en internationell öfverenskommelse
i ämnet i Bern år 1906, därvid principerna för den ifrågavarande
lagstiftningen fastslogos. Såsom skäl för den nämnda lagstiftningen
framhölls hufvudsakligen kvinnans i jämförelse med mannen svagare
kroppskonstitution och mindre motståndskraft mot de skador, det ifrågavarande
arbetet medförde. Faran af dylik skada för de inom de industriella
yrkena arbetande kvinnorna vore desto större, som dessa mindre
ån de manliga arbetarna kunde påräkna tillfyllestgörande hvila om
(lagen. Arbete, hvarom vore fråga, nedsatte i allmänhet kvinnans duglighet
att fylla sin modersuppgift och inverkade menligt på hennes
förmåga att ägna hemmet nödig tillsyn samt skadade sålunda hela
släktets hälsa.

Den lagstiftning, som sålunda tillkom, är att anse såsom ett led
i de åtgärder från staternas sida, som i mån af industriens utveckling
ansetts nödvändiga till skydd mot de inom densamma arbetandes öfveransträngning
och till undanröjande af de med arbetet förenade faror,
en lagstiftning, som i alla kulturländer i stor omfattning kommit till
stånd. Vid fråga om en lagstiftning af dylik natur har emellertid
alltid framhållits nödvändigheten att framgå med försiktighet. Frånsedt
alla de omständigheter inom ett land, hvilka röna inverkan af eu
dylik lagstiftning, måste härvid äfven tagas hänsyn till förhållandet
utåt länderna emellan. I den täflingskamp, som på det industriella
området i våra dagar utkämpas, måste det nämligen vara af vikt för
det ena landet att ej genom en för snäft aftättad lagstiftning för sig

Utskottets

yttrande.

4 Lagutskottets utlåtande Nr 34.

begränsa eller upphäfva möjligheten att frambringa sina produkter till
samma låga pris som de konkurrerande länderna.

För att visa, i hvilken utsträckning ordinarie nattarbete inom
industrien för närvarande förekommer i vårt land, bär utskottet ansett
lämpligt att liär återgifva nedanstående uppgifter, som från kommerskollegii
afdelning för arbetsstatistik tillställts utskottet, och hvilka beträffande
där afsedda yrkesgrupper äro det preliminära resultatet af
den därstädes pågående undersökningen angående arbetstidens längd
inom vissa yrken.

Ordinarie nattarbete (kl. 10 e. m.—5 f. m.)

Yrkesgrupp.	Skiftarb etare.	Arbetare med annat ordinarie natt- j arbete, j	Summa natt-arbetare. !
12 tim. : skift.	8 tim.	skift.	Andra skift- \| former j	Summa skift- \| arbetare.
på21ag.jpå31ag.
Malmförädlingsindustri..................	698	7,114	1,122	1,664	10,598	11 -	10,609 j
i Närings- och njutningsämnesiiidustri	6,674	36	2.	312	7,043	2,256	9,299 I
Trämasse- och pappersindustri ......	7,282	298	463	62	8,105	25	8,130
Trävaruindustri ...........................	5,088	379	177	262	5,906	454	6,360 \|
\| Mineralindustri ...........................	1,182	84	625	280	2,171	285	2,456
Skogsbruk .................................	75	40	—	200	315	1,865	2,180
! Grufdrift ....................................	609	22	1,069	154	1,854	103	1,957
Metallindustri..............................	439	473	107	204	1,223	241	1,464
Beklädnadsindustri........................	—	-	—	7	i	1,121	1,128
\ Belysning, vattenledning m. m.......	178	6	• 430	ISO	764	22	786
Byggnadsindustri ........................	38	—	—	287	325	421	746
Kemisk-teknisk industri ...............	250	43	226	31	550	41	591
j Maskin- och skeppsbyggnadsindustri	299	4	3	—	306	57 i	363
i Grafisk industri ...........................	—	—	—	320	320	18	338
\| Textilindustri ..............................	13	—	—	6	19	23	42
j Läder-, hår- och gummivaruindustri	10		—	—	10	27	37
Annan brytnings- och upptagnings-
industri ...................................	l	1 -	—	I _	—	27	27
Summa	\| 22,835	\| 8,499	\| 4,243	\| 3,939	\| 39,516	6,997	\| 46,513

Beträffande icke skiftarbetare har undersökningen utvisat, att derå
hafva en jämförelsevis kort nattarbetstid, uppgående till endast It a 2

Lagutskottets utlåtande Nr 34. 5

timmar. Många arbetare, särskilt arbetarne vid råsockerbruk, sågverk
och tegelbruk, hafva nattarbete — då på skift — blott under en del
af året.

Af en annan inom kommerskollegii nämnda afdelning verkställd
undersökning angående kollektiv aftal åt i Sverige framgår, att 1,232
dylika aftal, omfattande 9,178 arbetsgifvare och 189,619 arbetare vid
ingången af år 1908, innehöllo stadganden angående det särskilda slag
af öfvertidsarbete, som i aftalen rubricerats såsom nattarbete. Tillägg^
arfvode för nattarbete utgick i regel med 50 procent utöfver den eljest
betingade ersättningen.

Enligt lagen angående minderårigas användande till arbete i
industriellt yrke är nattarbete för minderåriga tillåtet vid arbete i grufvor,
masugnar, hyttor, stångjärnsverk, manufakturverk och andra industriella
imättningai, där arbetet förutsätter sa kallad ständig eld, äfvensom sågverk
och därmed förenade brädgårdar. Enligt det af särskilda kommitterade
den 9 december 1909 afgifna förslaget till lag om arbetarskydd
får minderårig, som fyllt femton år, användas till nattarbete, där
hans arbetstid är begränsad till högst åtta timmar om dygnet och arbetet
icke oftare än hvar tredje vecka infaller å tid mellan kl. 11 e. in.
och kl. 5 f. m. Beträffande industriell verksamhet, som bedrifves i
fabriksmässig omfattning och hvari förekommer arbete, som af tekniska
skäl måste oafbrutet fortgå såväl natt som dag, eller hvari tidtals förekommei
hopadt arbete, ma enligt förslaget Konung’en, i den mån sådant
finnes af behofvet påkalladt, kunna för minderårig af mankön, hvilken
fyllt femton år, meddela ytterligare eftergift från nämnda förbud.

Äfven om det är sant, att öfverdrifvet nattarbete likasom all annan
öfveransträngning är för individen skadligt, och äfven om nattarbete
i allmänhet till en viss grad inverkar mera kroppsligt och andligt försvagande
än arbete under dagen, måste ihågkommas, att det, såsom af
ofvanstående torde framgå, här är fråga om förhållanden, hvilka i större
eller mindre mån äro på det närmaste förbundna med det nutida samhället.
Med den rastlösa verksamhet och den stora materiella inveckling,
som utmärker det moderna samfundslifvet, skulle det enligt utskottets
uppfattning icke vara tillrådligt att så binda donna utveckling
efter på förhand gifna banor som skulle ske genom en lagstiftning af
eu ingiipande art, som nu ifragasättes. Den materiella utvecklingens
olika lagar och det verkliga lifvets mångskiftande kraf äro i detta afseende
så strängt bjudande, att en lagstiftning knappast skulle kunna
därefter afpassas eller med framgång uppehållas. Med hvad utskottet

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

nu anfört har utskottet ingalunda velat underkänna betydelsen och behofvet
för den enskilde samhällsarbetaren af den nödiga begränsning i
arbetstidens längd, som förhållandena betinga. Detta så mycket mindre
som arbetsintensiteten och arbetslusten för den tid, då arbete skall förrättas,
däraf äro i väsentlig grad beroende. En dylik begränsning lär dock
i allmänhet i tillfredsställande grad vinnas genom en sådan arbetsfördelning
och sådana andra åtgärder, att faran för den enskilde i det
hänseende, hvarom nu närmast är fråga, undanröjes. Nattarbetet inom
industrien aflönas, såsom äfven ofvan framhållits, nästan undantagslöst
högre än arbete under dagen. Förbud mot nattarbete skulle därför
medföra en afsevärd minskning i vissa arbetares aflöning och därmed
en försämring i deras ställning i öfrigt.

Att hänsyn till det jämförelsevis ringa fåtal kvinnor, som komma
att fälla under lagen angående förbud mot kvinnors användande till
arbete nattetid i vissa industriella företag, eller något mer eller mindre
abstrakt kraf på likställighet mellan man och kvinna på arbetsmarknaden
i allmänhet skulle kunna ensamt utgöra tillräcklig anledning till en lagstiftning
af nu af motionären påyrkad art, synes utskottet icke kunna
på allvar ifrågasättas.»

Beträffande de i ofvanstående utlåtande lämnade preliminära uppgifter
angående förekomsten af ordinarie nattarbete inom vissa yrken
vill utskottet anmärka, att, enligt hvad utskottet inhämtat, den förutsätta
undersökningen lämnat ett från dem endast oväsentligt afvikande resultat.

Hvad i den föreliggande motionen anförts, synes icke ägnadt att
rubba giltigheten af hvad förut blifvit anmärkt emot då väckta förslag
i förevarande ämne.

Som bekant står frågan om beredande af ett effektivare skydd
mot yrkesfara i arbete för närvarande på dagordningen hos oss, i det
att betänkande och förslag i ämnet föreligga af en för ändamålet tillsatt
kommitté.

Det synes vara anledning, att nämnda fråga först föres fram till
en tillfredsställande lösning, innan åtgärder af nu påyrkad vidtgående
art vidtagas i liknande syfte som sagda förslag afser att främja.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

Lagutskottets utlåtande Nr 34. 7

att ifrågavarande motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 april 1911.

På lagutskottets vägnar:

ERNST HÅKANSON.

Reservation

Af herr Lindhagen, som anfört:

»Med den lastlösa verksamhet och den materiella utveckling, som
pa satt lagutskottet yttrat utmärker det moderna samfundslifvet, folka
folkhälsa 80011 ? ^förhånande!!. Dit hör bland annat den fara för

nii trhviMmmZe gen°m mdu8‘™lism™ fortg‘«»d* »kräkt mot

allt med hvilken samhällena söka värna sig

mot allt detta onda, intager därför också spörsmålet om en s. k. normal

arbe sdag ett bemärkt ram. Hvilka olika meningar man än må haka

dk inom*!*11. mtJ1''Sheten »“genomföra en sådan normalarbets knSna

vk» k- °°h “gr»Mand» arbetsområden, böra dock alla

na vara en ga darom, att såsom en första och minimal fordran i

hånandedeafadetkamfPlb !!'' f°lkhfSan måste uPPställas dels ett upprättlailande
af det 1 folkmedvetandet ingående krafvet på en hvilodag i

veckan och de s respekt 1 möjligaste mån för den naturlag, som bjuder

att arbetet skall aga rum om dagen och icke om natten. ''

,. orIldet års Riksdag har begärt en undersökning i det förra afseendet,

områden11 °D 8°ndagf8arbetet i indu8tri’ handel angränsande arbets’
n Den. au förevarande motionen afser eu undersökning om

nattarbetet samt bär, da en lagstiftning redan kommit till stånd rörande

^ nattetid i vissa industriella Stag
närmast hanfort sig till mannens nattarbete.

mtnoWn cn närmare undersökning i detta viktiga ämne har utskottet
EÄX- ke knnnat anföra några bärande skäl. Utskottet synes
hufvudsakhgen förmena, att industriellt nattarbete af män i det nutida
samhälle! ar ett oundvikligt öde, som det är farligt att ens röra vid

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Något skäl, hvarför man ej skulle inlåta sig på åtminstone en undersökning
eller hvarför nattarbetet nödvändigt skulle bibehållas, äfven dar

det ei är behöfiigt, anför utskottet icke alls. ^ .....

Hvad angår utskottets hänvisning till att på privat initiativ en
begränsning i arbetstiden kunde vinnas genom arbetsfördelning och
andra lämpliga åtgärder, så träffar detta ej det onda i roten och kan i
hvarje fall ej leda till några effektiva eller på alla vederbörliga fall

tillämpade anordningar. . . „

Särdeles oriktig och farlig är utskottets hänvisning pa, att nattarbetet
rent af är en god sak genom den högre aflöning, som detsamma
i många fall betingar. Den högre betalning, som arbetareorganisationerna
lyckats genomdrifva för öfvertidsarbete och särskildt det slag af sadant
arbete, hvilket rubriceras såsom nattarbete, är endast ett uttryck för
deras sträfvande att inskränka nattarbetet så mycket som möjligt. 1
detta sträfvande behöfva de ett ytterligare stöd i lagstiftningen

Med hänsyn dels till dessa af herr Lindqvist med hufvudsakligt
instämmande af herrar Ersson, Jansson i Edsbäcken och Pettersson i
Södertelie uti reservation till lagutskottets utlåtande i enahanda ämne
vid 1910 års riksdag anförda skål, och dels till motionens motiver, samt
under erinran att landsorganisationens kongress år 1906 uttalat sig föi
ett lagstadgadt förbud för nattarbete för de arbetaregrupper och industrigrenar,
där detsamma ej af tvingande omständigheter nödvändiggöres,
hemställes,

att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t,
efter allsidig undersökning af nattarbetet inom industriella
och angränsande arbetsområden, måtte —
eventuellt efter inledda internationella förhandlingar *
taga i öfvervägande, i hvad mån och på livad sätt
förbud för nattarbete äfven af män må kunna åvägabringas
inom dylika arbetsområden, där samma arbete
ej af tvingande omständigheter nödvändiggöres, äfvensom,
i den mån utredningen därtill föranleder, för Riksdagen
framlägga lagförslag i ämnet.»

Herrar Pettersson i Södertelje, Jansson i Edsbäcken och Olsson i
Broberg hafva anhållit få antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen
af detta ärende inom utskottet.