Lagutskottets utlåtande Nr 33 (Utlåtande 1918:LU33 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1918 kl. 4 e. m

Utlåtande i anledning av vädd motion om godkännande av vissa
lagbestämmelser mot användande av mutor och bestickning
vid ekonomiska uppgörelser m. m.

Närvarande: herrar Pettersson t Södertälje, Persson i Norrköping, Stärner*, Högberg,
greve Spens, Tisell*, Hult*, Permansson, Fant , Klefbeck,
Pettersson i Bjälbo, Lindqvist i Kosta, Holmdahl, Strid*, Helger
och Johanson i Gäre.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion nr 147, har herr Winkler hemställt, att riksdagen ville godkänna’nedannämnda
i patentlagstiftningskommitténs förslag till lag mot

illojal konkurrens under §§ 20, 21 och 22 samt delar av §§ 30 och 31
framlagda förslag till lagbestämmelser mot användande av mutor och bestickning
vid ekonomiska uppgörelser ävensom av samma kommitté utarbetade
förslag till lag om ändrad lydelse av 25 kap. 5> och 21 §9
strafflagen, samt att riksdagen ville för sin del besluta, att dessa bestämmelser
upphöjas till lag. _. „

Till stöd för ifrågavarande hemställan har motionaren antort

följande:

»Efter förslag från enskilda motionärer (motion nr 8 i första ochMotionärens
nr 63 i andra kammaren år 1907) anhöll 1907 års riksdag i underdånig
skrivelse, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga
förslag till lagbestämmelser mot användande av mutor eller bestickning
vid ekonomiska uppgörelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1318. 9 saml. 25 käft. (Nr 33.) 1

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

Motionären i första kammaren anförde huvudsakligen följande:

Vår tids våldsamma konkurrens på alla områden, ej minst affärslivets,
hade — hos oss lika väl som i andra länder — fört med sig åtskilliga
osunda utväxter på detta område, affärer som för visso icke kunde
rubriceras såsom redbara, då de avsågo att genom mer eller mindre illojala
medel skaffa sin utövare fördelar på de redbara affärernas bekostnad.
Därigenom ej blott skadades dessa och den konsumerande allmänheten,
utan vad värre vore, genom det sätt, varpå dessa osunda affärstransaktioner
verkade, bidroge de till demoralisering av stora lager av vårt folk.

En sådan osund utväxt eller rent av kräftskada på affärslivets område,
som redan vore i hög grad utbredd, vore det s. k. mut- eller bestickningssystemet.
Detta avsåge att genom beviljande av fördelar av
något slag (gåvor, provisioner, lån o. d.) till en eller annan hos respektive
kunder anställd person, vilken genom sin tjänsteställning kunde pa
något sätt öva inflytande på pricipalens beslut i frågan, vinna sitt syfte
och t. ex. skaffa sig eller sin firma leveranser, som, om detta medel ej
använts, rätteligen bort erhållas av en annan.

Varje affärsman och industriidkare visste, att detta mutsystem under
grövre eller finare former, tagit en utsträckning, som innebure en
allvarlig fara för allt sunt affärsliv, och att man med bästa vilja hade
ytterst svårt att värja sig för detsamma. Den redbare affärsmannen bleve
slagen i konkurrensen med den mindre nogräknade, som genom detta
medel antingen finge leverera en underhaltig vara såsom fullgod och till
fullt pris eller i bästa fall åtminstone alltid föredroges, om betingelserna
i övrigt vore lika. Kunden, industriidkaren, som ju i många fall måste
lita på sin underordnades utsaga och omdöme, finge, då denne vore mutad,
antingen betala för högt pris för den köpta varan eller mottaga såsom
fullgod en sådan av underhaltig beskaffenhet. Det kunde ju tyckas, att
han genom självständiga inköp utan hänsyn till sina underordnades omdöme
skulle kunna skydda sig härför, men huru lätt vore det ej för
t. ex. en maskinist (och vid handeln med maskinförnödenheter vore systemet
kanske mest vanligt) att vid skötseln av sin maskin genom eu
eller annan åtgärd ställa så till, att åtgången av olja, kol eller andra
förnödenheter bleve för stor, ja, att maskinen rent av toge skada, såvida
han tvingades använda andra än av honom förordade slag av dessa ämnen.
I detta avseende vore en industriidkare i hög grad beroende av
sin underordnade personals pålitlighet och ärlighet; och det vore affärsmännens
eller agenternas medvetande om denna personals inflytande, som
gjorde, att just denna så gärna utsattes för deras bestickningsförsök.

lagutskottet* utlåtande Nr 33. 3

Förfaringssättet vore mycket olika och lämpat etter töihallandena.
Till en början såge det vanligen mer oskyldigt ut, bestode kanske i eu
gåva till jul eller nyår eller eu gratifikation etter slutad affär, såsom det
hette »naturligtvis utan att köparen i ringaste mån drabbades därav»
(detta för att lugna hos mottagaren möjligen uppstående samvetsbetänkligheter),
nästa gång skedde det för att ta »fortsätta de angenäma för
bindelserna», så med växande belopp i man av affärens storlek (provision),
och därmed vore biträdet i de flesta tall fast och inne pa biottets bana.
Han kunde ej bryta förbindelsen med affärsmannen, utan risk att hans
redan begångna felsteg skulle rapporteras med den antagliga påföljd, att
han miste sin plats; men han kunde å andra sidan genom stegrade anspråk
på ersättning för fortsatta tjänster i samma riktning bereda sig
avsevärda ekonomiska fördelar, större i samma mån flera affärsmän av
dylikt slag tävlade om hans ynnest och snart sagt överbjöde varandra
för att få hans förord för sina varor. Dessa ekonomiska fördelar
vunnes nu ej längre pa leverantörens utan pa principalens bekostnad,
ty av honom måste de naturligtvis på ett eller annat sätt (underhaltig
vara eller högre pris) av leverantören återvinnas.

Ett talande exempel på detta affärssystem vore de vid ifrågavarande
tid upptäckta och beivrade oegentligheter vid leveranser till flottan, i det
leveranser av betydande artiklar för flottans behov ej kunnat eihallas a\
de erkänt förnämsta affärsfirmorna i branschen utan tagits av en minuthandlare,
som för att vinna sitt mål måst muta en underordnad och därpå
levererat underhaltiga varor.

Helt visst florerade systemet, om ock under mindre grova former, i
mycket stor utsträckning vid leveransuppgörelser av olika slag för industriella
och andra behov. Affärsbiträden fäste t. ex. vid upphandling för principalens
räkning av en vara mindre avseende vid dennas godhet och prisbillighet
än vid den provision, de för egen räkning kunde betinga sig, och
varom de på förhand hos olika leverantörer gjorde sig underkunniga; en
förman, som hade att yttra sig över till inköp föreslagna maskiner, sökte
av säljaren betinga sig vissa procent av deras värde i provision för att
förorda inköpet, och, då detta ej beviljades, avgåve han utlåtandet »mindre
goda» om dem och avstyrkte inköpet; en firma erbjöde »rabatt» på sina
varor men gjorde icke erbjudandet till principalen utan till någon hans
underordnade; eller för att vinna försteg framför andra, utan att dock utsätta
sig för beskyllningen att direkt muta kundernas personal, läte en
oljefirma denna personal veta, att tomkärlen av firman återköptes — icke
till deras verkliga värde av eu å tva kronor utan till tio kionoi
per styck.

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

Efter att därpå bland annat hava omnämnt strävandena i England
och Tyskland för att råda bot mot ifrågavarande missförhållanden samt
delvis redogjort för innehållet i den engelska lagen av den 4 augusti 1906,
framhöll motionären, att även hos oss torde vara nödigt, att dessa missförhållanden
bleve på laglig väg stävjade, då det ej vore att förmoda, att
detta, här lika litet som i England, kunde vinnas blott på upplysningens
väg, genom enskilda sammanslutningar eller genom påverkan av allmänna
opinionen, hur mycket än dessa faktorer otvivelaktigt kunde bidraga till
införande av ett bättre sakernas tillstånd.

Medgivas måste, att ej oväsentliga svårigheter mötte för att kunna
göra en sådan lag fullt effektiv, då det ju läge i sakens natur, att sådana
illojala handlingar så mycket som möjligt av båda parterna hemlighölles,
och det således kunde vara svårt nog att erhålla fullgiltiga bevis på överträdelse
av lagen, likasom också åtskilliga så att säga mera oskyldiga former
av bestickning funnes, såsom överflödande gästvänlighet, förplägnad
o. d., vilka lagen naturligtvis svårligen kunde träffa. Men å andra sidan
vore att märka, dels att redan av gammalt i svensk lag funnes bestämmelser,
som stämplade såsom brott, då ämbetsman toge mutor (och att konstatera
detta mötte ju samma svårigheter, som ovan anförts), dels att lagbestämmelser
för mången utgjorde en kraftig hjälp till motstånd mot onda
ingivelsers utförande, i det att många personer, som möjligen skulle vilja
deltaga i eu »mindre lojal» handling, dock av fruktan eller andra skäl
ofta droge sig för samma handling, om den vore förklarad olaglig eller
brottslig.

Helt säkert skulle en lagstiftning i ungefär samma riktning som den
förut omnämnda engelska på ett synnerligen kraftigt sätt bidraga till utrotande
eller åtminstone stävjande av dessa missbruk, som från affärsmoralens
synpunkt åstadkomme så mycket ont, och som, om de finge
ostört fortgå, hotade att inom kort förgifta hela vårt affärsliv och moraliskt
skada stora lager av vårt folk.

I sin underdåniga skrivelse framhöll riksdagen, hurusom, enligt gällande
svensk rätt, i allmänhet endast vissa offentliga befattningshavare
vore underkastade ansvar, om de toge eller betingade sig mutor, och att
straff ej funnes stadgat för den, som gåve eller erbjöde mutor; varefter
och sedan redogörelse lämnats för vissa i utlandet givna lagbestämmelser
i ämnet, riksdagen yttrade, att även i vårt land, varest handel och industri
befunne sig i rask utveckling, användandet av bestickning vid vissa
slag av ekonomiska uppgörelser ej sällan torde förekomma. Riksdagen
hade sig bekant, att inom landet under de senaste åren bildats en sammanslutning
för maskin-, järn- och metallaffärer, elektriska affärer, skepps -

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

furnerare och mekaniska verkstäder med ändamål att motarbeta lämnandet
av s. k. hemliga provisioner, vilken association i från trycket utgiven
s. k. rapport sammanfört ett flertal ur verkligheten hämtade exempel på
de olika former, i vilka bestickning ägde rum inom berörda affärsgrenar.
Att verklig grund förelåge för farhågan, att användningen av mutor inom
affärslivet alltmera tilltoge, syntes även framgå ej mindre av eu till riksdagens
lagutskott ställd skrivelse från Stockholms köpmannaförenings
handelskammare, i vilken skrivelse handelskammaren under framhållande
av, att ofoget att medelst mutor vinna ett mål gripit omkring sig inom
vida kretsar av samhället, samt att det för allmänhetens rättsmedvetande
icke syntes stå fullt klart, att detta förfarande innebure något fördömligt,
uttalat sitt livliga instämmande i motionernas syfte, än även av en liknande
till samma utskott inkommen skrivelse från Skånes handels-, industri-
och sjöfartskammare. Det syntes åven riksdagen, som om bot för
dessa missförhållanden icke kunde på enskild väg vinnas, utan att här
förelåge eu nödvändighet att för ernående av sundare förhållanden inom
vårt affärsliv i lagstiftningen införa straffbestämmelser, varigenom handlingar
av ifrågavarande art karakteriserades såsom brott.

Över riksdagens framställning infordrades och inkommo underdåniga
utlåtanden från kommerskollegium, fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningen,
marinförvaltningen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,
överståthållarämbetet och Kungl. Maj:t.s befallningshavande
i länen; varjämte överståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts befallningshavande
anbefallts att lämna föreningar eller andra sammanslutningar
mellan enskilda, vilkas intressen av frågan berördes, tillfälle att yttra sig
i ärendet, i anledning varav nitton dylika föreningar eller sammanslutningar
inkommit med yttranden, nämligen Stockholms köpmannaförenings
handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes handels-, industrioch
sjöfartskammare, Smålands (numera Smålands och Blekinge handelskammare,
handels- och sjöfartsnämnderna i Malmö, Hälsingborg, Ystad
och Trälleborg, Sveriges allmänna handelsförening, Maskinaffärernas förening,
Stockholms specerihandlareförening, Eskilstuna fabriksförening, Fabriks
och hantverksföreningen i Kristianstad, Sölvesborgs handels- och
sjöfartsförening, Jönköpings köpmannaförening, Tekniska föreningen i
Jönköping, Växjö handelsklubb, Umeå stads handelsförening samt Skellefteå
fabriks- och hantverksförening. Samtliga de avgivna utlåtandena
bekräfta, att omförmälda missförhållanden i avsevärd omfattning förekomma
i vårt land.

På goda grunder hyste man därefter förhoppningar att, efter erforderliga
ytterligare förarbeten, det av riksdagen begärda lagförslaget

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

skulle utan längre dröjsmål framläggas, och inom vederbörande departement
vidtogos också förberedelse för ett förslag till lag, som i likhet med
förhållandet i England, enbart skulle behandla bestämmelser mot mutor
och bestickning. Det påbörjade arbetet avbröts emellertid tyvärr och alla
åtgärder i ärendet fingo vila, till dess Kungl. Maj:t med skrivelse den
4 april 1910 uppdrog åt den sedan år 1908 arbetande s. k. Patentlagstiftningskommittén
att verkställa utredning »angående lagstiftningsåtgärder
mot användande av mutor och bestickning vid ekonomiska uppgörelser».
Det väntade lagförslaget hänvisades härigenom att få en plats i det
förslag till Lag mot illojal konkurrens, vars utarbetande förut anförtrotts
åt kommittén, en omständighet som vållade dröjsmål under ytterligare
flera år. Först den 5 maj 1915 kunde sålunda kommittén med underdånig
skrivelse överlämna sitt »Förslag till Lag mot illojal konkurrens».

I lagförslaget upptager kommittén under ett särskilt kapitel med
rubrik »Bestickning» de stadganden som föreslås i nu ifrågavarande avseende
och innehållas desamma i förslagets §§ 20, 21 och 22 samt i
vissa delar av §§ 30 och 31. I motiveringen till denna del av betänkandet
anför kommittén bland annat följande:

Enligt gällande svensk rätt stadgar strafflagens 25 kap. 5, 7 och
22 §§ ansvar för ämbetsman eller annan person i viss offentlig ställning,
som tager eller betingar sig mutor eller annan obehörig ersättning för
någon sin tjänsteåtgärd. Något särskilt stadgande om ansvar för den,
som lämnar eller utfäster sig att lämna muta eller annan obehörig ersättning
till ämbetsman eller med ämbetsman likställd befattningshavare
för någon hans tjänsteåtgärd, finnes icke i vår strafflag.

Beträffande personer, anställda i enskild tjänst, saknar vår rätt
nästan helt och hållet bestämmelser i nu förevarande ämne.

Stadgandet i 22 kap. 1 § strafflagen om ansvar för bedrägeri lärer
endast undantagsvis kunna vinna tillämpning i fall, som här avses. Blott
för den händelse att den anställde mot ersättning företager en handling,
varigenom principalen i något avseende föres bakom ljuset, och härigenom
tillskyndar denne ekonomisk skada, är den anställde underkastad
straff enligt nämnda paragraf. Något hinder för att i detta fall gorå
den, som lämnat eller utfäst ersättningen, ansvarig för delaktighet i berörda
brott finnes icke, om förutsättningarna härför i övrigt föreligga.
Ansvar för själva mottagandet, betingandet, lämnandet eller utlovandet
av dylik ersättning kan aldrig jämlikt detta lagrum ådömas.

Understundom torde stadgandet i 22 kap. 14 § strafflagen angående
ansvar för trolöshet mot huvudman vara tillämpligt i fall, varom här är
fråga. Emellertid lärer även detta endast undantagsvis inträffa.

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

Mera omfattande stadgande!! i ämnet återfinnas i flera främmande
lagstiftningar.

Yad först angår mutor eller andra obehöriga ersättningar till offentliga
befattningshavare, innehåller tyska strafflagen av den 15 maj 1871
därom bestämmelser.

Kommittén redogör härefter för lagstiftningen i fråga om privatanställda
i några främmande länder. I England gäller speciallagen av
den 4 augusti 1906, däruti straff stadgas för såväl tagandet eller fordrandet
av mutor som givandet eller erbjudandet av mutor.

Denna lag är — med uteslutande av vissa stadganden, som här
sakna intresse — av följande lydelse:

»1 § 1 mom. Om ett ombud av någon för sig själv eller för annan
mottager eller utverkar eller samtycker att mottaga eller försöker att utverka
någon gåva eller något vederlag såsom lockelse eller belöning för
att utföra eller underlåta att utföra eller för att efter denna lags antagande
hava utfört eller underlåtit att utföra någon handling, som berör
huvudmannens affärer eller angelägenheter, eller för att gynna eller
motverka eller underlåta att gynna eller motverka någon med avseende
å hufvudmannens affärer eller angelägenheter; eller

om någon giver eller samtycker att giva eller erbjuder någon gåva
eller något vederlag till ett ombud såsom lockelse eller belöning för att
utföra eller underlåta att utföra eller för att efter denna lags antagande
hava utfört eller underlåtit att utföra någon handling, som berör huvudmannens
affärer eller angelägenheter, eller för att gynna eller motverka
eller underlåta att gynna eller motverka någon med avseende å huvudmannens
affärer eller angelägenheter; eller

om någon uppsåtligen till ett ombud utfärdar, eller om att ombud
uppsåtligen och i avsikt att bedraga sin huvudman använder kvitto, räkning
eller annan handling, som rör huvudmannen och innehåller någon
falsk, vilseledande eller i väsentligt avseende bristfällig uppgift, och vilken
handling ombudet vet vara avsedd att missleda huvudmannen,

gör han sig skyldig till brott och skall han antingen efter åtal inför
jury dömas till fängelse med eller utan hårt arbete i högst två år
eller till böter, ej överstigande femhundra pund, eller till båda dessa
straff eller ock efter summariskt förfarande dömas till fängelse med eller
utan hårt arbete i högst fyra månader eller till böter, icke överstigande
femtio pund, eller till båda dessa straff.»

I Tyskland kunde före tillkomsten av 1909 års lag mot illojal konkurrens
bestickning av andra än i offentlig tjänst anställda bekämpas
allenast på civilrättslig väg.

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

Då emellertid de hjälpmedel emot ifrågavarande onda, vilka sålunda
stodo till buds, ej ansågos tillfyllestgörande, upptogos i 12 § av nämnda
lag särskilda ansvarsbestämmelser i ämnet. Denna paragraf är av följande
lydelse:

»Med fängelse i högst ett år och med böter, högst femtusen mark,
eller med ettdera av dessa straff varder, såframt icke enligt andra stadganden
högre ansvar bör följa, den straffad, som uti näringsverksamhet
i konkurrenssyfte erbjuder, utlovar eller lämnar någon, som är anställd
i en affär eller utför något uppdrag för dess räkning, gåvor eller andra
förmåner i avsikt att genom ett otillbörligt förhållande från dennes sida
förskaffa sig själv eller tredje person en gynnad ställning med avseende
å varuleverans eller utförande av arbete.

Samma straff drabbar den, som är anställd i en affär eller utför
något uppdrag för dess räkning, om han härvid fordrar, låter åt sig utlova
eller mottager gåvor eller andra förmåner, för att han genom ett
sitt otillbörliga förhållande skall förskaffa annan en gynnad ställning gentemot
konkurrenter med avseende å varuleverans eller utförande av arbete.

I domen skall förklaras, att det mottagna eller dess värde är förbrutet
till staten.»

Kommittébetänkandet innehåller i fortsättning redogörelse för här
ovan förstnämnda motioner och underdånig skrivelse från riksdagen år
1907, och däröver avgivna yttranden, och anför kommittén därefter för
egen del:

»Ehuru sålunda tillvaron av ifrågavarande missförhållanden får anses
till fullo ådagalagd, bör dock, innan man straffrättsligt inskrider mot
desamma, tillses, om och i vad mån andra medel givas för bekämpande
av det överklagade onda.

Närmast är härvid att tänka på sammanslutningar mellan näringsidkare
i syfte att motarbeta användandet av mutor. Den viktigaste sammanslutningen
av detta slag i vårt land har redan omnämnts i det föregående.
Denna sammanslutning, benämnd maskinaffärernas förening, bildades
år 1903 i ändamål uteslutande att söka råda bot emot omförmälda
missbruk särskilt inom maskinbranschen, där desamma mest syntes förekomma.
Föreningen, som till en början motarbetades och vann föga
tillslutning, har emellertid under årens lopp utvecklat sig synnerligen kraftigt.
Nästan alla mer betydande firmor inom maskinbranschen hava numera
anslutit sig till föreningen, och densamma har i sig upptagit även maskinbehörs-,
järn- och metallaffärer, mekaniska verkstäder, elektriska
affärer, gummivarufabriker, skeppsfurnerare m. fl.

Lagutskottets utlåtande Nr 33. 9

Enligt föreningens stadgar förbinda sig dess ledamöter, att icke i
någon form eller under några omständigheter för erhållande av order eller
såsom erkänsla för redan erhållna beställningar till hos köpare anställda
personer, varmed likställas personer, som handla å köpares vägnar, lämna
provision eller annat vederlag, att sålunda icke lämna platsagenter provision
å de artiklar, som försäljas till firmor, hos vilka de äro anställda,
samt att förbjuda resande, platsagenter och andra personer, som försälja
för föreningsmedlemmars räkning, att under någon som helst form lämna
hos köpare anställda personer gottgörelse för erhållande av order eller för
redan mottagna order. Lämnar person, som för föreningsmedlems räkning
ombesörjer försäljning, sådan gottgörelse, som nyss sagts, skall han första
gången det sker erhålla sträng varning; upprepas förseelsen, skall personen
avskedas från sin anställning hos ifrågavarande föreningsmedlem, för så
vitt förenings styrelse det påfordrar; befinnes lämnandet av sådan gottgörelse
hava skett med principalens vetskap, inträder för denne påföljd,
som nedan angives, varemot påföljd för försäljaren i dylikt fall uteblir.
Bryter medlem mot någon av de honom åliggande förpliktelser, skall han
efter styrelsens beprövande till föreningens kassa såsom skadestånd inbetala
ett belopp av ettusen kronor för första gången och ettusen för andra
gången, sådant sker; upprepas överträdelse av stadgarna en tredje gång,
varder medlemmen utesluten från föreningen under ett år. Till säkerhet för
skadeståndsskyldighetens behöriga fullgörande skall medlem vid sitt inträde
i föreningen avlämna två reverser av viss lydelse, vardera å ettusen
kronor, eller ock bankdepositionsbevis å motsvarande belopp.

Föreningen utgör således en sammanslutning mellan producenter och
försäljare av varor. Någon motsvarande sammanslutning mellan förbrukare
av varor finnes, såvitt kommittén har sig bekant, icke här i landet.

Genom samlande av uppgifter om inträffande fall av bestickning
och offentliggörande i tryck av dessa uppgifter samt spridande av andra
upplysningar i ämnet har föreningen sökt fästa uppmärksamheten pa
det onda, påvisa det förkastliga i det rådande systemet och väcka en
allmännare opinion mot detsamma.

Ehuru det gagneliga i föreningens verksamhet ingalunda får underskattas
utan dess arbete fastmera är av stor betydelse för ernående av
det mål, föreningen för sig uppställt, torde dock bot mot de anmärkta
missförhållandena enbart på denna väg icke stå att vinna.

Föreningen anför härom själv i sitt yttrande över riksdagens skrivelse
följande: Givetvis vore sammanslutningar av ifrågavarande slag av
stor betydelse såsom en kraftig hjälp för de affärsmän, vilka i striden
med sina konkurrenter ej ville begagna sådana förkastliga medel, samt

Bihang till riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 25 käft. (Nr 33.) 2

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

ett nyttigt band pa andra, som skulle vara benägna att lämna mutor,
men av omständigheterna tvungits in i en dylik sammanslutning och ej
vågade utsätta sig för de stränga påföljder, ett stadgebrott medförde.
Att den offentliga kampen och omnämnandet i pressen av förenings verksamhet
jämväl riktade uppmärksamheten å det onda och ofta väckte ett
slumrande rättsmedvetande, sade sig självt, likasom ock att opinionen
härigenom förbereddes för en blivande lagstiftninng. Å andra sidan vore
det dock klart, att föreningsväsendet i enstaka fall kunde leda till svåra
missförhållanden, i det att en illojal konkurrent, som icke kunde förmås
ingå i föreningen, funne ökade tillfällen att använda mutsystemet, då
hans konkurrenter sammanslutit sig och överenskommit att ej genom dylika
medel skaffa sig kunder. En sådan affärsman kunde ej stäf jas,
förrän hans förfarande stämplades och straffades som brott, och från
varje synpunkt måste en lag av ifrågavarande beskaffenhet anses som
det mest verksamma medel att åstadkomma en förbättring i nu rådande
beklagliga förhållanden.

Även övriga uttalanden med anledning av riksdagens framställning
gå, i den mån de beröra nyttan av sammanslutningar vare'' sig producenter
och försäljare eller konsumenter emellan, i samma riktning, varvid
jämväl åberopats de erfarenheter, som därutinnan vunnits i utlandet,
exempelvis i England.

De av kommittén föreslagna här ovan angivna §§ äro av följande
lydelse:^

§ 20.

Den, som lämnar, utlovar eller erbjuder gåva eller annan förmån
till någon hos annan anställd person för att därigenom muta denne vid
avtal om inköp av varor eller utförande av arbete för dens räkning, hos
vilken han är anställd, åt någon skaffa företräde framför annan eller att
underlåta framställa anmärkningar i fråga om fullgörande av sådant avtal,
straffes med böter från och med fem kronor till och med tvåtusen
kronor eller med fängelse från och med en månad till och med ett år;
ersätte ock uppkommen skada.

§ 21.

Hos annan anställd person, som tager, låter åt sig utlova eller begär
gåva eller annan förmån för att därigenom låta muta sig att vid avtal om

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

inköp av varor eller utförande av arbete för den räkning, hos vilken han
är anställd, åt någon skaffa företräde framför annan eller att underlåta
framställa anmärkning i fråga om fullgörande av sådant avtal, värde
straffad på sätt i 20 § sägs och ersätte därjämte uppkommen skada.

Emottagen muta eller dess värde tillfaller kronan.

§ 22.

Vad i 20 och 21 §§ stadgats skall icke äga tillämpning, om gärningen
är straffbar enligt 25 kap. strafflagen.

§ 30.

Berättigad att anställa talan enligt denna lag är:

4) i de uti 20 och 21 §§ omnämnda fall varje näringsidkare, som
frambringar, tillverkar eller håller till salu varor eller utför arbete av
samma eller besläktad art med de varor eller det arbete, som skolat
levereras eller utföras, ävensom den anställdes arbetsgivare, där ej gärningen
skett med dennes begivande, så ock, utom vad angår skadestånd,
varje organisation för främjande av yrkesintressen, beträffande
vilken motsvarande förutsättningar som de under 1) angivna äro för
handen.

Efter angivelse av den, som, enligt vad ovan sägs, äger anställa
talan, må ock allmän åklagare väcka påstående om straff för brott, varom
i denna lag förmäles.

§ 31.

Dömes till straff jämlikt 20 eller 21 §, föreskrive domstolen, där
så prövas skäligt, att dess utslag genom det allmännas försorg skall på
svarandens bekostnad offentliggöras i en eller flera tidningar.

Därjämte har kommittén såsom ett biförslag framlagt åberopade så
lydande

12 Lagutskottets utlåtande Nr 33.

»Förslag
till

Lag om ändrad lydelse av 25 kap. 5 och 21 §§ strafflagen.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 5 och 21 §§ strafflagen skola
erhålla följande ändrade lydelse:

5 §•

Har ämbetsman tagit, låtit åt sig utlova eller begärt muta, för att
i ämbetet orätt främja; värde, ändå att ingen skada skedde, avsatt och
förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller ock dömd till
mistning av ämbete på viss tid, och må, där förstnämnda straff tilllämpas,
den brottslige dessutom kunna dömas till fängelse. Den som till
ämbetsman lämnar, utlovar eller erbjuder sådan muta, straffes med böter
eller fängelse.

Tager eller betingar sig ämbetsman eljest för sin ämbetsåtgärd
någon belöning eller sportel, därtill han ej berättigad är; straffes med
mistning av ämbete på viss tid eller böter: äro omständigheterna synligen
försvårande; må till avsättning dömas.

r m 21 §.

I Böter, som efter 5, 6, 10, 14, 16 eller 17 §§ ådömas ämbetsman,
må sättas högst till beloppet för ett år av den lön och övriga inkomst,
som åtfölja det ämbete, vari den skyldige sig förbrutit. Är ej ''med det
ämbete viss lön eller annan inkomst förenad; vare bot högst ett tusen
riksdaler.

Såsom av ovanstående synes innehåller kommittébetänkandet, därav
likvisst endast en del här kunnat anföras, en synnerligen uttömmande och
övertygande utredning i denna fråga, som noggrant ådagalägger det berättigade
i riksdagens för mer än tio år sedan gjorda framställning om
motsvarande lagbestämmelser. Det är att beklaga att kommittén icke
haft anledning fatta sitt uppdrag såsom innefattande en begäran om utarbetande
och framläggande särskilt för sig av ett lagförslag i ämnet.
Härigenom skulle säkerligen ett sådant förslag, därför ju mycket förberedande
arbete redan undangjorts, tidigare kunnat föreläggas riksdagen.

Lagutskottets utlåtande AV 33.

Genom sammanbindandet med det stora förslaget angående illojal konkurrens
har långt dröjsmål orsakats. Detta förslag lärer icke kunna väntas
av Kungl. Maj:t bliva framlagt för innevarande års riksdag, och därtill
kommer att sistnämnda lagförslags antagande är beroende av vissa lagändringar
av grundlagsnatur, vilkas genomförande icke kan ske inom
ännu ett flertal av år.

Det vore synnerligen beklagligt om lagbestämmelser mot användande
av mutor och bestickning genom dessa omständigheter skulle fortfarande
få saknas under en kanhända obestämd följd av år, då förhållandena
påkalla deras tillkomst lika mycket nu som vid tiden för riksdagens
förenämnda skrivelse. För saken intresserade hava vid upprepade
tillfällen gjort förfrågningar om utsikterna för en separatlags framläggande
på grundval av kommittébetänkandet, och i vederbörande departement
lärer man ställt sig tillmötesgående emot dessa framställningar, och enligt
uppgift lära i departementet tillkallade sakkunnige uttalat, att enligt
deras förmenande möjlighet förelåge för ett sådant förslags framläggande.
Genom mellankommande hinder har arbetet därmed dock åter
avstannat.

Ett ytterligare dröjsmål synes emellertid dess bättre icke vara erforderligt,
då genom Patentlagstiftningskommitténs ovannämnda arbete
ett väl utarbetat och fullständigt motiverat lagförslag föreligger, vilket
lika väl lämpar sig för en särskild lag som en avdelning i en blivande
lag mot illojal konkurrens. Hinder torde väl heller icke förefinnas att
framdeles, då sistnämnda lag kan bliva antagen, låta bestämmelser om
bestickning intagas däruti, för den händelse detta da skulle anses önskvärt.
»

T 25 kap. 5 och 22 §§ strafflagen stadgas ansvar för ämbetsman
eller annan person i viss offentlig ställning, som tager eller betingai sig
muta eller annan obehörig ersättning för någon sin åtgärd. Blotta fordrandet
av ersättning synes, om sådan fordran tillbakavisas, ej vara straffbart,
utan för att straff skall inträda torde erfordras, att den, som avfordrats
ersättningen, redan utgivit densamma eller i varje fall lämnat
sitt samtycke till dess utgivande.

Något särskilt stadgande om ansvar för den, som lämnar eller utfäster
sig att lämna muta eller annan obehörig ersättning till ämbetsman
eller, enligt vad ovan nämnts, med ämbetsman likställd befattningshavare
för någon hans tjänsteåtgärd, finnes icke i vår strafflag. Ej heller äro
lagens bestämmelser om delaktighet i brott härvid tillämpliga.

Utskottet.

Gällande
svensk rätt.

Offentliga

befattnings havare.

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

Privat amtällda.

Vissa specialstadgan

den.

Utländsk

lagstift ning.

Offentliga

befattnings

havare.

Beträffande personer, anställda i enskild tjänst, saknar vår rätt
nästan helt och hållet bestämmelser i nu förevarande ämne. Stadgandet
i 22 kap. 1 § strafflagen om ansvar för bedrägeri lärer endast undantagsvis
kunna vinna tillämpning i fall, som här avses. Ansvar för själva
mottagandet, betingandet, lämnandet eller utlovandet .av ersättning kan
ej jämlikt detta lagrum ådömas. Stadgandet i 22 kap. 14 § strafflagen
om ansvar för trolöshet mot huvudman torde också endast i undantagsfall
kunna tillämpas. För lagrummets tillämplighet fordras nämligen
först och främst, att den anställde är att anse som syssloman. Men en
i enskild tjänst anställd person faller i allmänhet icke under begreppet
syssloman. Själva mottagandet eller betingandet av ersättning för gärningens
begående är i och för sig icke straffbart. Ansvar för delaktighet
i brott enligt sistnämnda paragraf torde kunna ådömas.

Bland specialbestämmelser må nämnas de i gällande förordningar
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker samt angående
tillverkning av brännvin meddelade stadganden om ansvar för tillverkare,
som åt kontrolltjänsteman, vilken utövar tillsyn över hans bryggeri, bränneri
eller nederlag, giver eller erbjuder något såsom gåva, ävensom för
kontrolltjänsteman, som mottager sådan gåva.

I flera främmande lagstiftningar återfinnas utförligare bestämmelser
i ämnet. Vad först angår mutor eller andra obehöriga ersättningar
till offentliga befattningshavare, stadgar tyska strafflagen ansvar dels för
tjänsteman, som för någon sin tjänstehandling mottager, fordrar eller
låter åt sig utlova gåvor eller andra förmåner, dels ock för den, som erbjuder,
utlovar eller lämnar gåvor eller andra förmåner åt en tjänsteman
för att förmå honom till någon handling, som innebär en kränkning av
någon hans tjänsteplikt. Sålunda medför enligt tysk rätt redan fordrandet
av obehörig ersättning för en tjänsteåtgärd ansvar för tjänstemannen,
liksom tyska lagen stadgar ansvar även för den, som erbjuder, lovar
eller lämnar tjänstemannen obehörig ersättning, dock endast då avsikten
är att förmå tjänstemannen att framdeles företaga eu tjänstehandling av
viss art.

Även i andra utländska lagstiftningar finnas straffbestämmelser av
sistnämnda slag. Så till exempel stadgas i norska strafflagen ansvar för
den, som genom att giva eller lova fördelar söker förmå tjänsteman till
att rättsstridigt företaga eller underlåta en tjänstehandling, eller som
medverkar därtill. Engelsk lag innehåller i detta avseende än vidsträcktare
bestämmelser, i det att enligt densamma straff kan ådömas, även
då ersättningen är avsedd att utgöra belöning för en redan företagen
handling i tjänsten.

Lagutskottets utlåtande AV 33. 15

Beträffande personer, som äro anställda i enskild tjänst, hava i
några främmande länder utfärdats speciallagar i detta ämne. Härvid
märkes främst den engelska lagen av den 4 augusti IDOG, vilken i de
delar, som här äro av intresse, är återgiven i motionen. Efter mönster
av denna lag eller förslagen till densamma hava lagar i ämnet utfärdats
i åtskilliga andra länder. Huvudstadgandet i den engelska lagen återfinnes
i 1 § 1 mom. Första stycket i sagda moment handlar om den
s. k. passiva bestickningen, d. v. s. tagandet eller fordrandet av mutor,
andra stycket om den s. k. aktiva bestickningen, d. v. s. givandet eller
erbjudandet av mutor och tredje stycket behandlar ett specialfall, som i
allmänhet innefattar såväl passiv som aktiv bestickning. Subjekt vid den
passiva bestickningen och objekt vid den aktiva kan vara varje person,
som är anställd i allmän eller enskild tjänst eller handlar å annans
vägnar. Jämväl å en privat tjänare likasom ock å den, vilken blott haj''
ett enstaka uppdrag sig anförtrott, är lagen tillämplig. Ersättningen kan
hava avseende å en ännu icke företagen handling eller ock utgöra belöning
för en redan utförd handling. I varje fall förutsätter lagen för sin
tillämplighet, att ersättningen mottagits, fordrats, givits eller erbjudits
»corruptly». Den rätta tolkningen av detta ord synes vara, att ersättningen
skall utgöra lockelse till eller belöning för en handling av ombudet,
vilken innebär en kränkning av den ombudet åliggande plikt att i
främsta rummet tillvarataga sin huvudmans intressen, ävensom att tagandet,
fordrandet, givandet eller erbjudandet av ersättningen skett utan
huvudmannens vetskap. Genom ordet corruptly har således från lagens
tillämplighetsområde uteslutits ett tagande, fordrande, givande eller erbjudande,
även utan principalens vetskap, av vanliga drickspenningar
eller brukliga julpresenter och andra dylika gåvor till en anställd, såframt
desamma icke med hänsyn till deras storlek och andra omständigheter
verkligen i det speciella fallet må antagas vara avsedda att utgöra
lockelse till eller belöning för en pliktförgät en handling från den
anställdes sida gentemot principalen. Innebär handlingen icke eu pliktförgäten
het gentemot principalen, är lagen ej tillämplig, även om annans
rätt kränkes genom handlingen.

Utöver dessa straffrättsliga bestämmelser i ämnet givas i England
även civilrättsliga bestämmelser för bekämpande av ifrågavarande missbruk.
Sålunda anses den principal, vars ombud tagit muta och förty
i sin verksamhet för principalens räkning skaffat sig en obehörig vinst,
alltid kunna av ombudet utkräva denna vinst, d. v. s. mutan eller dess
värde. Vid sidan härav eller åtminstone alternativt äger principalen att
av såväl ombudet som den, vilken givit mutan, fordra ersättning för den

Privat anställda.

England

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

Tyskland.

Schiveitz.

Riksdags motioner 1907.

skada, som principalen kan ha lidit. Slutligen står det principalen fritt
att genast avskeda den bestuckne, även om denne innehar fast anställning.

I Tyskland kunde före tillkomsten av 1909 års lag mot illojal konkurrens
bestickning av andra än i offentlig tjänst anställda bekämpas
allenast på civilrättslig väg i huvudsaklig överensstämmelse med de regler,
som därutinnan gälla i England, samt under vissa förutsättningar,
dock endast i undantagsfall, även straffrättsligt på grund av gällande
stadganden angående bedrägeri och trolöshet mot huvudman. I nämnda
lag upptogos emellertid i dess 12 §, vars lydelse återfinnes j motionen,
särskilda ansvarsbestämmelser i ämnet. I likhet med den engelska lagen
bestraffar denna paragraf såväl den aktiva som den passiva bestickningen
samt icke allenast givandet och tagandet av mutor utan redan blotta
erbjudandet och fordrandet av sådana. Men i andra avseenden förefinnas
betydande olikheter mellan de båda lagarna. Den tyska lagen avser icke
bestickning av privata tjänare utan allenast av »Angestellte oder Beauftragte
eines geschäftlichen Betriebs». Enligt den tyska lagen kan ansvar
icke följa, om ersättningen varit avsedd endast att utgöra belöning för
en redan företagen handling, varvid dock är att iakttaga, hurusom en
belöning ofta kan förekomma under sådana omständigheter, att den måste
anses jämväl hava avseende å en framtida handling, i vilken händelse
lagen tydligen är tillämplig. Slutligen fordrar den tyska lagen icke, att
den ifrågavarande handlingen skall innebära en kränkning av den anställdes
eller uppdragstagarens förpliktelser gentemot principalen, utan
är det för brottets konstituerande tillräckligt, om handlingen innefattar
ett otillbörligt förfarande mot en eller flera konkurrenter till den mutande.

Även några schweiziska kantonallagar innehålla stadganden mot bestickning,
vilka i stort sett äro byggda på samma principer som den
tyska lagens bestämmelser i ämnet.

I én vid 1907 års riksdag inom första kammaren väckt motion
hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande
och framläggande för riksdagen av förslag till lagbestämmelser mot
användning av mutor eller bestickning vid ekonomiska uppgörelser. I
motionen anfördes bland annat, att mutsystemet vore i hög grad utbrett
och att det vid handeln med maskinförnödenheter vore det kanske mest
vanliga.

Lagutskottets utlåtande AV 33.

Aven inom andra kammaren väcktes vid 1907 ars riksdag eu liknande
motion, vari dock huvudsakligen berördes endast bestickning i
sammanhang med leveranser till staten samt betonades vikten av att bestämmelser
gäves, som möjliggjorde, att jämväl den mutande kunde
lagforas.

Pa hemställan av lagutskottet beslöt riksdagen att i skrivelse till Jtiksdagens
Kungi. Maj:t anhålla, det Kungi. Maj:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen
framlägga förslag till lagbestämmelser mot användande av mutor
eller bestickning vid ekonomiska uppgörelser. 1 skrivelsen anfördes bland
annat, att det syntes riksdagen, som om bot för missförhållandena i fråga
icke kunde på enskild väg vinnas, utan att här förelåge eu nödvändighet
att för ernående av sundare förhållanden inom vårt affärsliv i lagstiftningen
införa straffbestämmelser, varigenom handlingar av ifrågavarande
art karaktäriserades såsom brott.

Över riksdagens framställning infordrade Kungi. Maj:t yttranden
från kommerskollegium och åtskilliga andra myndigheter och korporationer.
Sedan dessa inkommit och bearbetning av desamma påbörjats
inom vederbörande departement, uppdrog Kungl. Maj:t i skrivelse den
4 april 1910 åt den s. k. patentlagstiftningskommittén, som bl. a. fått sig
anbefallt utarbetande av förslag till lag mot s. k. illojal konkurrens, att
verkställa utredning angående lagstiftningsåtgärder mot användande av
mutor och bestickning vid ekonomiska uppgörelser.

Den 5 maj 1915 har kommittén avgivit betänkande med bl. a. förslag
till lag mot illojal konkurrens, i vilket förslag under de i motionen
återgivna §§ 20, 21 och 22 samt delar av §§ 30 och 31 upptagits bestämmelser
om bestickning. Därjämte har kommittén framlagt förslag
till lag om ändrad lydelse av 25 kap. 5 och 21 §§ strafflagen. Motionären
föreslår nu, att de i lagförslaget mot illojal konkurrens givna bestämmelserna
om bestickning måtte utbrytas och av riksdagen antagas
i form av en särskild lag, ävensom att de av kommittén föreslagna ändringarna
i 25 kap. strafflagen måtte av riksdagen godkännas.

Sedan kommittén i det framlagda betänkandet omförmält, att av Kommittén.
de inkomna utlåtandena över 1907 års riksdagsskrivelse framgått, att mutsystemet
förekomma i avsevärd omfattning samt att användandet av
mutor syntes vara i tilltagande på ett sätt, som innebure en allvarsam
fara för den allmänna moralen och näringslivets sunda utveckling, anförde
kommittén bland annat: Ehuru sålunda tillvaron av ifrågavarande
missförhållanden finge anses till fullo ådagalagd, borde dock, innan man
straffrättsligt inskrede mot desamma, tillses om och i vad mån andra
medel gåves för bekämpande av det överklagade onda. Närmast vore

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 saml. 25 käft. (Nr 33.) 3

Lagutskottets utlåtande Nr -13.

härvid att tänka på sammanslutningar mellan näringsidkare i syfte att
motarbeta användandet av mutor. Den viktigaste sammanslutningen av
detta slag i vårt land vore maskinaffärernas förening, som bildades är
19015 i ändamål uteslutande att söka råda bot mot omförmälda missbruk
säi''skilt inom maskinbranschen, där desamma mest syntes förekomma.
Ehuru det gagneliga i föreningens verksamhet ingalunda finge underskattas
utan dess arbete fastmera vore av stor betydelse för ernående av
det mål, föreningen för sig uppställt, torde dock bot mot de anmärkta
missförhållandena enbart på denna väg icke stå att vinna. Hiirför vore
ansvarsbestämmelser mot bestickning erforderliga. Det vore visserligen
förenat med ej oväsentliga svårigheter att avfatta lagen sä, att från densammas
tillämplighetsområde uteslötes handlingar, vilka icke kunde anses
straffvärda, likasom å andra sidan det vore av vikt, att härvid åt bestämmelserna
icke gåves eu lydelse, som lämnade dörren öppen för kringgående
av lagen.

Kommittén hade för att söka övervinna omförmälda svårigheter
först och främst såsom förutsättning för bestickningsparagrafernas tilllämpning
i förslaget upptagit, att den ersättning, varom fråga vore, hade
karaktären av muta. T själva begreppet muta läge enligt kommitténs
mening otvivelaktigt eu avsikt, att den mutade skulle göra sig skyldig
till någon otillbörlig handling för främjande av den mutandes eller tredje
mans intressen. Vidare skulle enligt samma förslag det ändamål, som
med mutan avsages, vara att den anställde skulle vid avtal om inköp av
varor eller utförande av arbete för dens räkning, hos vilken han vore
anställd, åt någon skaffa företräde framför annan eller att underlåta
framställa anmärkning i fråga om fullgörande av sådant avtal.

Tre ledamöter av kommittén förklarade sig anse, att lagtexten i
förslaget ej med önskvärd tydlighet utmärkte, att den handling, som den
anställde skulle begå, måste innefatta något otillbörligt, vare sig i förhållande
till principalen eller gentemot annan.

Enligt vad de föreslagna §§ 20 och 21 utvisade — fortsatte kommittén
— både ansvarsbestämmelser upptagits icke blott mot den passiva
bestickningen utan även och i första hand mot den aktiva. Denna senare
brottsform bedömdes enligt förslaget lika strängt som den förra. Vidare
hade det svnts kommittén uppenbart att, om ett effektivt skydd mot de
överklagade missförhållandena skulle kunna vinnas, lagstiftaren icke finge
inskränka sig till att stadga ansvar endast för givande och tagande av
mutor, i synnerhet som det med mutan avsedda ändamålet kunde hava
ernåtts, även om av en eller annan anledning mutan ej blivit till den
anställde överlämnad. Mera tvivelaktigt vore däremot, huruvida för

IMg utskottets utlåtande AV dd. | <)

straffbarhet borde fordras, att gärningen åtminstone fortskridit sä långt,
att eu verklig, vare sig uttrycklig eller tyst överenskommelse träffats om
mutans givande, och att således ett betingande av obehörig ersättning
kunde sägas vara för handen, eller huruvida redan ett erbjudande eller
eu begäran av ifrågavarande slag borde falla under lagen, oavsett huru
den andre kontrahenten ställde sig till saken. Kommittén hade för sin
del stannat vid detta senare under framhållande av att, om del onda
skulle kunna uppryckas med roten, eu sådan utsträckt lagstiftning vore
av nöden.

I överensstämmelse med den ståndpunkt, som intages av den tyska
lagen, hade kommittén vidare ansett, att belöning för eu redan vidtagen
handling icke borde betraktas som muta, ävensom att bestickningsbrottet
icke borde ses såsom uteslutande ett trolöshetsbrott mot principalen utan
jämväl såsom ett brott mot konkurrenten. Enligt kommitténs mening
förelåge slutligen eu lunta även i det fall, att en person helt öppet lämnade
eu annan eu gåva i avsikt att förmå denne till eu otillbörlig handling.
Genom användandet av ordet muta i lagtexten ansäge kommittén
det därför vara fullt tydligt, att paragrafernas tillämplighet icke vore
beroende av, huruvida gärningen skett med principalens vetskap eller ej.

Härefter har kommittén i detalj redogjort för innebörden i det
framlagda lagförslagets stadgande^ Beträffande 20 och 21 §§ har kommitténs
ordförande jämte tre andra ledamöter ansett det icke vara lämpligt
eller behövligt att giva bestämmelserna angående bestickning eu sådan
omfattning, att de jämväl avsåge privata tjänare, samt därför föreslagit,
att bestämmelserna skulle gälla endast för personel-, anställda i näringsverksamhet
eller eljest vid företag av ekonomisk art eller vid verk, inrättning
eller stiftelse. Eu annan ledamot av kommittén har ansett, att
lagens tillämplighetsområde bort inskränkas till personer, anställda i näringsverksamhet
eller eljest vid företag av ekonomisk art.

Beträffande de föreslagna ändringarna i 25 kap. 5 och 21 §§, avse
dessa endast att bringa innehållet i nämnda paragrafer i nödig överensstämmelse
med nyssberörda stadganden i huvudförslaget; och får utskottet
hänvisa till det i motionen återgivna förslaget till ändringar härutinnan.

1 likhet med motionären finner utskottet den av patentlagstiftningskommittén
framlagda utredningen oförtydbart giva vid handen, att behovet
av lagstiftningsåtgärder på ifrågavarande område är synnerligen
trängande. Att brott av ifrågavarande slag, såsom i en del utlåtanden
över 1907 års riksdagsskrivelse påpekats, i många fall torde förbliva
oupptäckta eller, om de beivras, till följd av bristande bevisning varda

Utskottets

yttrande.

Lagutskottets utlåtande Nr 33.

Os träff ade, lärer icke böra utgöra hinder för en lagstiftning i ämnet, så
mycket mindre som blotta tillvaron av en lag, vari användandet av mutor
stämplades såsom brott, helt visst skulle komma att verka kraftigt till
hämmande av ifrågavarande missförhållanden. Då utskottet likväl icke
ansett sig kunna tillstyrka bifall till motionen, såvitt därigenom föreslagits,
att riksdagen skulle för sin del antaga det av kommittén framlagda
förslag till lagbestämmelser om bestickning in. m., bär detta berott
därpå, att utskottet icke funnit det möjligt att ägna föreliggande förslag
det allsidiga övervägande och den granskning ur lagteknisk synpunkt,
som i frågans nuvarande läge före dess behandling i lagrådet och inför
Kungl. Maj:t erfordrats, för att utskottet skulle kunna bilda sig
eu välgrundad uppfattning, huruvida samma förslag äro av beskaffenhet
att böra upphöjas till lag. Även utskottet håller emellertid före, att lagbestämmelser
av ifrågavarande art, varom riksdagen redan för mer än
tio år sedan gjort framställning, böra snarast möjligt komma till stånd.
På grund härav och då det enligt utskottets förmenande icke torde böra
möta hinder att särskilt för sig framlägga förslag till lag i ämnet utan
samband med lagstiftningen i övrigt mot illojal konkurrens, får utskottet
hemställa,

att riksdagen måtte med anledning av förevarande
motion i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes skyndsammast låta utarbeta och så vitt
möjligt redan vid innevarande riksmöte för riksdagen
framlägga förslag till särskild lag mot användande av
mutor och bestickning vid ekonomiska uppgörelser ävensom
förslag till de ändringar i strafflagens 25 kapitel,
som av en sådan lagstiftning kunna föranledas.

Stockholm den 19 mars 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

181448