Lagutskottets Utlåtande Nr 32

Utlåtande 1910:LU32

Lagutskottets Utlåtande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till Riksdagens kansli den 29 mars 1910 kl. 1 e. m,

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maft angående villkoren för giltigheten af sådant utaf
ömsesidigt försäkringsbolag fattadt beslut, hvarigenom
delägat nes ansvarighet för bolagets förbindelser förändras.

. Uti en inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, nr 42, kar herr Johan Jönsson i Refvinge anfört följande:

»Lagen om ömsesidiga, försäkringsbolag den 24 juli 1903 innehåller
i 79 § bestämmelsen, att »beslut, hvarigenom delägarnes ansvarighet för
delägarnes förbindelser förändras, vare ej giltigt med mindre samtliga
delägare därtill samtyckt». Med den tolkning, som åtminstone länsstyrelsen
i Malmöhus län gifvit ifrågavarande paragraf, har den emellertid
visat sig vara i högsta grad hinderlig för en rationell utveckling af sådan
kooperativ försäkringsrörelse. En större brandförsäkringsförening nere i
Skåne, med ungefär 11,000 delägare, beslutade förra året i enlighet med
sitt reglemente på två på hvarandra följande stämmor, däraf en ordinarie,
den förändringen i föreningens reglemente, att proportionen i fråga om
utdebitering af brandskadeersättningar något förändrades till de så kallade
bättre försäkringarnes favör, en förändring, som erfarenheten visat vara
absolut nödvändig, därest föreningen fortfarande skulle få behålla dessa
sina delägare. Under hänvisning till ofvannämnda § 79 i lagen om
ömsesidiga försäkringsbolag vägrade emellertid länsstyrelsen fastställelse
Bill. till Biksd. Prof. 1910. 7 Sami. 30 Höft. (Nr 32.) 1

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets Utlåtande Nr 32.

å beslutet, då detsamma ju utgjorde eu förändring i fråga om delägarnes
ansvarighet och, ehuru antaget med stor majoritet, ej varit enhälligt.

Det torde emellertid vara uppenbart, att ett enhälligt beslut i en
förening med många tusen delägare är nära nog omöjligt att åstadkomma,
det må nu gälla en än så nödvändig förändring, och däraf framgår
också nödvändigheten af en lagändring i fråga om »ömsesidiga försäkringsbolag»,
då i annat fall dessas utveckling omöjliggöres, och med
anledning däraf får jag härmed vördsamt föreslå, att Riksdagen må i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta
och till Riksdagen inlämna förslag om sådan ändring i lagen om ömsesidiga
försäkringsbolag den 24 juli 1903, att sådant bolag må kunna
erhålla fastställelse å förändringar i. sitt reglemente af i föreliggande
motion omnämndt slag, äfven om ej, i enlighet med 79 § punkt 1 i
samma lag, samtliga delägare därtill samtyckt.»

Enligt 64 § i lagen angående försäkringsrörelse den 24 juli 1903
svara för°ömsesidigt försäkringsbolags förbindelser delägarna personligen
med obegränsad eller till visst belopp begränsad ansvarighet, dock må

1 fråga om bolag, hvars rörelse icke afser försäkring af egendom, kunna
bestämmas, att allenast bolagets tillgångar skola häfta för dess förbindelser.
Hvilken af dessa former af ansvarighet, som skall användas,
äfvensom vid begränsad personlig ansvarighet det belopp, som densamma
ej får öfverskrida, därom skall bestämmelse meddelas i bolagsordningen,
hvilken enligt 66 § 12 mom. skall angifva bland annat, »hur
för bolagets förbindelser skall ansvaras». Enligt lagens 102 § .skall
vid uttaxering eller vid nedsättning af försäkringsbeloppen bristen på delägarna
fördelas i förhållande till en hvar delägares försäkringsbelopp, där ej
annan grund är i bolagsordningen bestämd. Denna föreskrift vore emellertid
onödig och olämplig, om därmed hänsyftades på en ansvarighet,, hvarom
stadgande alltid skall finnas i bolagsordningen. Ansvarighet i lagens
mening och grund för uttaxering af försäkringsafgifter måste därför
enligt lagen vara två skilda begrepp. Detta blir desto tydligare, då
man tager i betraktande det förhållande, att enligt 79 §:s andra stycke
beslut om ändring i de grunder för försäkringsverksamheten, som enligt

2 § i lagen för vissa fall skola upprättas, och som enligt 67 § skola
angifva bland annat grunderna för beräkning af försäkringsafgifter och
försäkringsfond, ställts i motsats mot sådant beslut angående ändring i
delägarnas ansvarighet, som omförmäles i 79 §:s första stycke. Under

3

Lagutskottets Utlåtande Nr 32.

det att det senare beslutet ej blir giltigt med mindre samtliga delägare
förenat sig därom, förutsattes för det förra endast detsamma som för
ändring i allmänhet i bolagsordningen, nämligen antingen att samtliga
röstberättigade förenat sig därom eller att det fattats å två på hvarandra
följande bolagsstämmor, däraf minst en ordinarie, och å den bolagsstämma,
som sist hållits, biträdts af minst två tredjedelar af de röstande.

Att i den ifrågavarande lagens omförmälda stadganden inlägga en
sådan mening, att för hvarje rubbning i grunden för försäkringsafgifternas
utgående skulle fordras samstämmigt beslut af alla delägare, skulle äfven
leda till uppenbarligen orimliga resultat.

Eörsåvidt i det af motionärerna åberopade fall det af vederbörande
Konungens befallningshafvande pröfvade beslutet endast innefattat en sådan
ändring i grunderna för uttaxeringen, att proportionen i fråga om utdebitering
af brandförsäkringsafgifter inom gränsen af den i 64 § och 66 § 12 mom.
afsedda ansvarigheten ändrades till de bättre försäkringsföremålens favör,
men ej ett öfverskridande af sagda gräns, kan detsamma alltså ej hafva
varit af beskaffenhet, som afses i omförmälda första stycket af lagens
79 §. Yid sådant förhållande och då den där meddelade bestämmelsen,
rätt fattad, uttrycker en enligt utskottets uppfattning nödvändig och
riktig grundsats, synes anledning ej föreligga att i det af motionären
ifrågasatta hänseendet vidtaga åtgärd för ändring af hithörande stadganden.

På grund af hvad utskottet nu anfört, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 mars 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERHST TRYGGER.

Herrar Lindhagen och Berggren hafva anhållit få här antecknadt,
att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.