Lagutskottets utlåtande Nr 31 (Utlåtande 1916:LU31 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1916 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts förslag till lag om sammanläggning
i vissa fall av fastigheter å landet.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Petersson i Lidingö villastad, Trana,
Söderbergh, Gezelius, Sterner, Knut Larsson, Rogberg, greve Spens, Lars Olsson,
Lindqvist i Stockholm*), Pettersson i Bjälbo*), Persson i Norrköping, Gustafsson
i Örebro, Karlsson i Fjäl, Rehn och Lindqvist i Kosta.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 28 januari 1916 dagtecknad proposition, nr 39, vilken
blivit hänvisad till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande a\
propositionen bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga här nedan införda förslag till lag om sammanläggning
i vissa fall av fastigheter å landet.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,
får utskottet hänvisa till de vid propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet.

Utskottet har vid granskning av förslaget funnit anledning till följande
erinringar.

Under senare tider hava som bekant vidtagits åtskilliga lagstiftningsåtgärder,
vilka haft till syfte vidmakthållandet och främjandet av jordbruket
i vårt lands nordligare delar. Vid genomförandet av en lagstiftning
sådan som den nu ifrågavarande synes böra tillses att densamma icke leder
till fastighetsbildningar, så beskaffade, att förverkligandet av berörda syfte
Bihang till riksdagens protokoll 191(1. 9 samt. 24 käft. (Nr 31—32.) 1

2 Lagutskottets utlåtande Nr 31.

genom desamma motverkas eller försvåras. Med hänsyn till den begränsade
möjlighet till sammanläggning, som lagförslaget, även med den ändring
i dess 5 §, som utskottet kommer att föreslå, innehåller, synes väl
någon större fara för konflikter mellan de båda lagstiftningarna ej förefinnas.
I åtskilliga fall lärer tvärtom eu sammanläggning av fastigheter
främja förut berörda syfte. Det vill dock synas utskottet, som om ansökning
om sammanläggning någon gång skulle kunna ifrågakomma,
vilkens beviljande med hänsyn till berörda lagstiftning får anses mindre
önskvärd och av sådan anledning bör förhindras. Så torde enligt utskottets
mening vara förhållandet där det kan befaras, att sammanläggningen
skulle användas beträffande fastigheter, vilka med upprätthållande av
grundsatsen om jordbrukets vidmakthållande ej lämpa sig att läggas i
sambruk. Tid sådant förhållande synes ansökning om sammanläggning,
som avser fastighet, varå den förutnämnda lagstiftningen äger tillämpning,
böra underkastas särskild prövning i fråga om sammanläggningens lämplighet
ur nämnda synpunkt. Då det icke lärer vara möjligt att i själva
lagen giva utförliga regler för en sådan prövning, vilken givetvis är i hög
grad beroende på omständigheterna i det särskilda fallet, synes det önskvärt
att för nu avsedda fall ett förfarande kan utfinnas, varigenom bleve
sörjt för att sammanläggning ej kommer till stånd, där det kan antagas,
att dess beviljande ej är förenligt med syftet i lagen angående uppsikt å
vissa jordbruk i Norrland och Dalarna. Detta mål anser utskottet kunna
vinnas genom en föreskrift av innehåll att, då sammanläggningsansökning
avser fastighet, i fråga om vilken nämnda lag gäller, rätten skall i ärendet
höra jordbrukskommissionen i länet, samt att, där i följd av kommissionens
yttrande eller eljest kan antagas, att jordbrukets vidmakthållande
å fastigheten skulle genom sammanläggningen äventyras, ansökningen ej
må bifallas. Bestämmelser av nu angivet innehåll har utskottet upptagit
i 11 § av sitt förslag.

Kungl. Maj:ts förslag innehåller i 5 § en föreskrift av det innehåll att
— frånsett visst särskilt angivet fall — sammanläggning ej må komma
till stånd, där till den nybildade fastigheten skulle komma att höra större
antal skiften än som hör till någon av de fastigheter, som ingå i sammanläggningen,
och i motiven angivms, att med denna föreskrift åsyftas att
åstadkomma överensstämmelse med skiftesstadgans föreskrifter angående det
antal skiften, som må utläggas till varje ägolott vid laga skifte. Det förefaller
utskottet, som om genom föreskriften i fråga tillgång till sammanläggning
uteslutits i fall, där densamma utan egentlig rubbning i berörda

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

princip kunde medgivas ock av praktiska skäl vore önskvärd. Väl är
sant, att vid laga skifte varje delägare bör erhålla minsta möjliga antal
skiften och helst allenast ett dylikt samt att den föreslagna föreskriften
står i god samklang härmed, men det medgives dock i skiftesstadgan,
87 §, att utan särskilt tillstånd till ägolott må läggas högst tre och i
vissa län högst fyra skiften. Det torde icke vara förenat med någon
större olägenhet att sammanläggning tillätes, där skiftesantalet för den nybildade
fastigheten icke blir större än nyss sagts, även om icke någon av
de fastigheter, som ingå i sammanläggningen, har sina ägor utlagda i så
många skiften. Ändring i sådant syfte har därför av utskottet vidtagits
i 5 § av förslaget.

Skiftesstadgekommittén har i 10 § av sitt förslag till lag om sammanläggning
av fastigheter upptagit ett stadgande av innehåll att, om för någon
av de fastigheter, om vilkas sammanläggning vore fråga, i jordeboken vore
antecknat, att den häftade för lån av allmänna medel för beredande av
odlingsföretag medelst utdikning eller vattenavtappning eller om av någon
av fastigheterna utginge tionde, ränta eller annan sådan avgäld, sammanläggning
av fastigheterna icke finge ske, därest med hänsyn till den av sådan
åtgärd enligt kommittéförslagets 12 § följande rättsverkan sammanläggning
icke kunde äga rum utan förfång för den, som på grund av inteckning
eller eljest i någon av fastigheterna ägde säkerhet för fordran eller rättighet.
I 27 § av det till lagrådet remitterade förslaget till lag med vissa
bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning av jordområden i
stad, som bland andra förslag återfinnes i Kungl. Maj:ts proposition nr 6
till årets riksdag, hade upptagits ett stadgande beträffande sammanläggning
av stadsägor utav enahanda innebörd som skiftesstadgekommitténs nyssberörda
förslag, dock att däri allenast upptagits sådana fastigbetsbelastningar,
vilka kunde antagas röra sig om mera avsevärda belopp. Mot
sistnämnda förslag hade lagrådet emellertid erinrat bland annat, att det
beträffande två områden, som sammanlades, måste antagas, att den omständigheten
att det förut intecknade området efter sammanläggningen komme
att besväras av belastningar av ifrågavarande slag i det andra området till
fullo uppvägdes därav, att den intecknade fordringen eller rättigheten i
stället erhölle säkerhet jämväl i detta andra område, att sådan säkerhet
vunnes även för fordran eller annan rättighet, som vore skyddad genom
stadgandet ill kap. 2 £ jordabalken, samt att vad nu sagts också ägde
tillämpning i det fall, att tre eller flera fastigheter sammanlades. I följd
av lagrådets erinringar blev berörda stadgande uteslutet ur det förslag

4 Lagutskottets utlåtande Nr 31.

till lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning
av jordområden i stad, som sedermera förelädes årets riksdag, och har
i konsekvens härmed skiftesstadgekommitténs förut omförmälda förslag i
ifrågavarande hänseende ej heller upptagits i det lagförslag, som nu föreligger
till behandling. Utskottet kan ej finna annat än att fall
kunna förekomma, då förefintligheten av sådan belastning, varom nu är
fråga, i någon av de fastigheter, om vilkas sammanläggning gjorts ansökan,
kan vid bifall till ansökningen med hänsyn till sammanläggningens
rättsverkan bliva till förfång för den, som på grund av inteckning eller eljest
i annan i sammanläggningen ingående fastighet äger säkerhet för fordran
eller rättighet. Utskottet finner det därför angeläget vara, att i förslaget
upptages ett mot skiftesstadgekommitténs berörda förslag svarande stadgande.
Enligt kommittéförslaget har det överlämnats åt rätten att pröva,
om förefintligheten av en belastning kunde vara till förfång för annan
rättsägare. En sådan prövning måste emellertid understundom vara förenad
med svårighet, då erforderligt faktiskt underlag för prövningen
ej sällan saknas. Utskottet anser det vara en mera tillfredsställande och
betryggande lösning att i fall, varom nu är fråga, sammanläggningens
beviljande göres beroende av medgivande utav rättsägare, som genom
sammanläggningen kunde lida förfång. Aven i ett annat avseende har
utskottet en från skiftesstadgekommittén avvikande mening. Utskottet finner
det nämligen icke av behovet påkallat att låta sådana belastningar,
som endast röra sig om mindre belopp, öva inflytande på sammanläggningsmöjligheten,
och anser av sådan anledning tionde, ränta -—- utom frälseränta
— och andra sådana avgälder kunna lämnas åsido vid bestämmelsens
avfattning. Till belastningar, som kunna röra sig om större belopp, äro
—- utom odlingslån och frälseränta — att hänföra förskott av allmänna
medel till avlösning av frälseränta, bidrag vid laga skifte till utflyttning
samt ersättning vid sådant skifte för odling eller vanhävd å jord eller
för ståndskog, plantering eller torvjord. På nu angivna grunder vila föreskrifterna
i 10 § av utskottets förslag. Angående förefintligheten av nyssnämnda
belastningar torde ej möta större svårigheter att erhålla utredning.
Om odlingslån, förskott till avlösning av frälseränta samt frälseränta
— oavsett frälseskatteränta — lämna utdrag av jordeboken, om de två
förstnämnda jämväl gravationsbevis uppgift. Där belastning, som härflyter
av bidrag till utflyttning och vissa ersättningar vid laga skifte, kan ifrågakomma,
kan av jordregisterutdraget erhållas besked om den eller de
skiftesakter, varur upplysningar i ämnet äro att hämta. I fråga om frälse -

Lagutskottets utlåtande Nr 31. 5

skatteräntorna lärer utredning till äventyrs visa sig svårare att vinna, men
utom att fastighets kamerala natur härutinnan kan lämna vägledning, torde,
då frälseränta anses såsom fast egendom, lagfartsboken eller uppgift från
häradsskrivare lämna upplysning i frågan.

Jämlikt föreskrift i 9 § av förslaget är sammanläggning av fastigheter
medgiven bland annat i det fall, då — utom gemensamma inteckningar —
i en av fastigheterna finnes inteckning eller inteckningar med sämre rätt
än de gemensamma, och angives i motiven, att förefintligheten av inteckning
med sämre rätt ej kan i någon mån utgöra hinder mot bifall till
sammanläggningsansökan. Yäl finner utskottet det uppenbart, att sammanläggning
i fall sådant som det nämnda icke kan medföra minskning
i den panträtt i fastigheten, som följer en inteckning i en av fastigheterna
med sämre rätt än förefintliga gemensamma, men sammanläggningen
lärer för innehavaren av en sådan inteckning kunna medföra den
olägenhet, att det kan bliva honom svårt, kanske omöjligt att vid en eventuell
exekutiv försäljning av den nybildade fastigheten förvara sin rätt;
köpeskillingen kan i följd av sammanläggningen komma att röra sig om för
inteckningshavaren ej anskaffbart belopp. Utskottet finner därför sammanläggningen
i det fall, varom nu är fråga, böra göras beroende av medgivande
av innehavare utav inteckning av omförmälda slag och har därför
i 9 § infört ett tillägg av sådant innehåll.

Såsom av motiven till Kungl. Maj:ts förslag framgår avses med ordet
fastighetsregister fastighetsregistret för rikets landsbygd eller med andra
ord jordregistret. Det synes utskottet lämpligare att i förevarande lag
sistnämnda ord kommer till användning i stället för det omfångsrikare
ordet fastighetsregister, helst frågan om ett fastighetsregister för städer
och vissa därmed jämförliga samhällen ännu är olöst. Redan i följd av
nu berörda ordutbyte, som av utskottet vidtagits i förslaget, torde andra
stycket av 4 § i Kungl. Maj:ts förslag såsom överflödigt böra uteslutas, en
åtgärd som eljest betingats av riksdagens avslag å Kungl. Maj:s förslag
beträffande fastighetsregister för städer och vissa därmed jämförliga samhällen.

Då jordregistret alltid föres av förste lantmätaren, har i 13 § av
Kungl. Maj:ts förslag orden »den, som för fastighetsregistret» av utskottet
ersatts med orden »förste lantmätaren i länet».

Den i 11 § av Kungl. Maj:ts förslag upptagna bestämmelsen lärer
vara avsedd att analogivis vinna tillämpning även i andra fall än där

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

nämnas, då säkerhet i någon av fastigheterna åtnjutes för viss prestation
och säkerheten grundar sig på annat än inteckning. Det har synts utskottet
lämpligt, att detta förhållande komme till uttryck i lagtexten och
har utskottet av denna anledning i densamma infört ett tillägg.

Uttrycket i 1 § av Kungl. Maj:ts förslag >;må, därest de kommit i
en ägares hand», har av utskottet funnits i vissa fall mindre riktigt, t. ex.
där någon begär sammanläggning av ägostyckningslotter inom fastighet,
som på begäran av honom delats enligt 2 § i lagen om hemmansklyvning
med mera. Berörda uttryck har därför av utskottet ersatts med det i
skiftesstadgekommitténs förslag förekommande uttrycket, »som äro i en
ägares hand, må». I sak innebär denna jämkning givetvis icke någon
ändring.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition nr 39 icke kunnat i oförändrat
skick av riksdagen bifallas, måtte i anledning
av samma proposition för sin del antaga följande förslag
till

Lag

om sammanläggning i vissa fall av fastigheter å lanclet.

Härigenom förordnas som följer:

(Kungl. Maj ds förslag.)

1 §•

Fastigheter å landet må, därest de
kommit i en ägares hand, efter ty
här nedan sägs sammanläggas till en
fastighet,

1) om en var av fastigheterna
utgör by, enstaka hemman eller lä -

(Utskottets förslag.)

1 §■

Fastigheter å landet, som äro i
en ägares hand, må efter ty här
nedan sägs sammanläggas till en
fastighet,

1) om en var av fastigheterna
utgör by, enstaka hemman eller lä -

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
genliet, som har sitt område genom
rågång skilt från andra ägor;

2) om fastigheterna utgöra skilda
jordeboksenheter eller delar av sådana
enheter och gemensamt ingå i ett
skifteslag, vilket icke delats genom
lantmäteriförrättning, som fastställts
eller, där fastställelse ej ifrågakommer,
vunnit laga kraft;

3) om fastigheterna utgöra ägolotter,
utbrutna ur samma skifteslag
genom sådan lantmäteriförrättning,
som under 2) sägs;

4) om eu av fastigheterna utgör
den stamfastighet eller genom sådan
lantmäteriförrättning, som under 2)
sägs, utbruten del av den stam fastighet,
från vilken den eller de övriga
fastigheterna för alltid avsöndrats;

5) om fastigheterna utgöras av
lägenheter, för alltid avsöndrade från
samma stamfastighet.

Ej vare i fall, som under 1), 2)
och 3) sägs, den omständigheten att
avsöndring för alltid ägt rum från en
eller flera av fastigheterna hinder mot
sammanläggning.

( Utskottets förslag.)

genhet, som har sitt område genom
rågång skilt från andra ägor;

2) om fastigheterna utgöra skilda
jordeboksenheter eller delar av sådana
enheter och gemensamt ingå i
ett skifteslag, vilket icke delats genom
lantmäteriförrättning, som fast
ställts eller, där fastställelse ej ifrågakommer,
vunnit laga kraft;

3) om fastigheterna utgöra ägolotter,
utbrutna ur samma skifteslag
genom sådan lantmäteriförrättning,
som under 2) sägs;

4) om en av fastigheterna utgör
den stamfastighet eller genom sådan
lantmäteriförrättning, som under 2)
sägs, utbruten del av den stamfastighet,
från vilken den eller de övriga
fastigheterna för alltid avsöndrats;

5) om fastigheterna utgöras av
lägenheter, för alltid avsöndrade från
samma stamfastighet.

Ej vare i fall, som under 1), 2)
och 3) sägs, den omständigheten att
avsöndring för alltid ägt rum från
eu eller flera av fastigheterna hinder
mot sammanläggning.

2 §•

Yad i 1 § sägs om avsöndrad lägenhet gälle ock om mark, som enligt
bestämmelserna om avledning av vatten utbrutits från fastighet på
grund därav att ägaren avsagt sig den båtnad, som genom dylikt företag
beretts fastigheten. Lag samma vare beträffande område, som avskilts från
fastighet i enlighet med bestämmelserna om jords eller lägenhets avstående
för allmänt behov eller om ändring eller utrivning av vattenverk, dock att,

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

där återlösningsrätt äger ruin, sådant område må sammanläggas allenast
med den fastighet, från vilken det blivit avskilt.

Fastighet, som utgör andel för viss fastighet i oskift mark, må ej
sammanläggas med annan fastighet än den, till vilken andelen hör.

3 §• 3 §.

Fastighet må ej ingå i sammanläggning
enligt denna lag, innan
fastigheten blivit upptagen i fastighetsregister.

4 §.

Jord, som ingår i tomtindelning
i köping eller annan ort å landet,
varest finnes tomtindelning såsom i
stad, må ej ingå i sammanläggning
enligt denna lag.

Ej heller må sammanläggning enligt
denna lag äga rum i köping eller
annat samhälle å landet, såvida fastighetsregister
enligt de för stad meddelade
bestämmelser föres för samhället
i dess helhet.

5 §•

Sammanläggning enligt bestämmelserna
i denna lag vare icke tilllåten,
om fastigheterna icke innehavas
med samma rätt eller om de höra
till skilda socknar; ej heller, där till
den nybildade fastigheten skulle höra
större antal skiften än som hör till
någon av de fastigheter, om vilkas
sammanläggning är fråga, utan så är

Fastighet må ej ingå i sammanläggning
enligt denna lag, innan
fastigheten blivit upptagen i jordregistret.

4 §.

Jord, som ingår i tomtindelning
i köping eller annan ort å landet,
varest finnes tomtindelning såsom i
stad, må ej ingå i sammanläggning
enligt denna lag.

Sammanläggning enligt bestämmelserna
i denna lag vare icke tilllåten,
om fastigheterna icke innehavas
med samma rätt eller om de höra
till skilda socknar; ej heller må
fastigheter, vilka icke förut utgjort
en ägolott eller annat skifteslag, sammanläggas,
där till den nybildade
fastigheten skulle höra mera än tre

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
att fastigheterna förut tillsammans
utgjort en ägolott eller annat skiteslag.

6 §■

Ansökning om sammanläggning
skall göras hos rätten i den ort, där
fastigheterna äro belägna. Vid ansökningen
foge sökanden utdrag av
fastighetsregistret, upptagande de fastigheter,
varom fråga är.

Innan ärendet av rätten avgöres,
må, där så nödigt tinnes, inhämtas
yttrande av lantmätare.

(Utskottets förslag.)

eller, så vitt angår Gottlands,
Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län, fyra skiften, utan
så är att till någon av de fastigheter,
som ingå i sammanläggningen,
höra flera skiften än nu sagts. År
så förhållandet, vare sammanläggning
medgiven, där till den nybildade
fastigheten icke skulle höra större antal
skiften än som hör till någon av
de fastigheter, om vilkas sammanläggning
är fråga.

6 §•

Ansökning om sammanläggning
skall göras hos rätten i den ort, där
fastigheterna äro belägna. Vid ansökningen
foge sökanden utdrag av
jordregistret, upptagande de fastigheter,
varom fråga är.

Innan ärendet av rätten avgöres,
må, där så nödigt finnes, inhämtas
yttrande av lantmätare.

7 §•

Finnes i lagfartsprotokollet antecknat, att klander blivit instämt å
fång till fastighet, eller tinnes eljest rätten till fastighet tvistig, eller är
fastighet utmätt eller beslut meddelat om dess försäljning i den ordning,
som om utmätt fast egendom är stadgad, då må fastigheten ej sammanläggas
med annan fastighet.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 sand. 34 höft. (Nr 31—32.) 2

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

8 §•

Ansökning om sammanläggning av lägenhet med del av den fastighet,
från vilken den är avsöndrad, må icke bifallas med mindre det visas, att
från lägenheten icke skall utgå avgäld till övriga delar av stamfastigheten.

9 §.

Ej må fastigheter sammanläggas,
med mindre sökanden å dem erhållit
lagfart; dock att, där någon av fastigheterna
förvärvats genom fång,
varmed på grund av äldre lag ägaren
ej varit skyldig lagfara, lagfart å den
fastighet ej är erforderlig, där ägarens
åtkomst inför rätten styrkes. Ej
heller må sammanläggning ske, utan
så är att icke mera än en av fastigheterna
är besvärad av beviljad eller
sökt inteckning eller ock, där flera
av fastigheterna äro sålunda besvärade,
icke någon av dem häftar för andra
inteckningar än sådana, som äro i
samma inbördes ordning gällande jämväl
i en var av de andra, dock att
i en av fastigheterna tillika må finnas
inteckning med sämre rätt; skolande
vad nu sagts om inteckning
tillämpas jämväl beträffande fordran
eller annan rättighet, som avses i
11 kap. 2 § jordabalken.

9 §•

Ej må fastigheter sammanläggas,
med mindre sökanden å dem erhållit
lagfart; dock att, där någon av fastigheterna
förvärvats genom fång,
varmed på grund av äldre lag ägaren
ej varit skyldig lagfara, lagfart å den
fastighet ej är erforderlig, där ägarens
åtkomst inför rätten styrkes. Ej
heller må sammanläggning ske, utan
så är att icke mera än en av fastigheterna
är besvärad av beviljad eller
sökt inteckning eller ock, där flera
av fastigheterna äro sålunda besvärade,
icke någon av dem häftar för
andra inteckningar än sådana, som
äro i samma inbördes ordning gällande
jämväl i en var av de andra,
dock att i en av fastigheterna tillika
må finnas inteckning med sämre rätt,
så framt innehavare av sådan inteckning
medgivit sammanläggningen;
skolande vad nu sagts om inteckning
tillämpas jämväl beträffande fordran
eller annan rättighet, som avses ill
kap. 2 § jordabalken.

10 §.

Häftar fastighet, varom fråga är,
för frälseränta, eller för lån, som av

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

10 §.

Yarder ansökning om sammanläggning
av fastigheter bifallen, och
är i en eller flera av dem beviljad

allmänna medel lämnats för beredande
av odlingsföretag, eller* för förskott
av dylika medel för avlösning av
frälseränta eller för bidrag, som vid
laga skifte blivit bestämt till utflyttning,
eller för ersättning, som vid laga
skifte bestämts för odling eller vanhävd
å jord eller för ståndskog, plantering
eller torvjord, och vilar ej ansvar
för samma ränta, lån, förskott,
bidrag eller ersättning jämväl å de
övriga fastigheterna, då må sammanläggning
icke äga rum, så framt icke
den, som på grund av inteckning eller
eljest i annan av fastigheterna äger
säkerhet för fordran eller rättighet,
medgivit sammanläggningen.

11 §.

Är fastighet, som ifrågasättes skola
i sammanläggning ingå, sådan att
lagen angående uppsikt å vissa jordbruk
i Norrland och Dalarne därå
äger tillämpning, skall rätten i ärendet
höra jordbrukskommissionen i länet.
Finner rätten på grund av kommissionens
yttrande eller eljest anledning
antaga, att jordbrukets vidmakthållande
å fastigheten studie genom sammanläggningen
äventyras, må ansökningen
ej beviljas.

12 §.

Yarder ansökning om sammanläggning
av fastigheter bifallen, och
är i en eller flera av dem beviljad

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kungl. Maj ds förslag.)
inteckning, som icke gäller i den
eller de andra, skall inteckningen
därefter gälla i hela den sålunda bildade
fastigheten. Varder efter sammanläggningen,
men på grund av
tidigare rätt till fastighet, varmed
annan fastighet sammanlagts, ansökan
om inteckning gjord eller'' fullföljd,
skall den inteckning, där ansökningen
bifalles, fastställas att gälla i hela
den nybildade fastigheten.

11 §.

Bifalles ansökning om sammanläggning
av fastigheter enligt bestämmelserna
i denna lag, och häftar
någon av dem för tionde, ränta eller
annan sådan avgäld eller eljest för
allmänna utskylder och besvär eller
för lån, som av allmänna medel lämnats
för beredande av odlingsföretag,
eller för förskott av dylika medel för
avlösning av frälseränta, svare hela
den nybildade fastigheten för vad sålunda
ålegat fastighet, som ingått i
sam in anläggningen.

12 §.

Ilar någon av de fastigheter, varom
fråga är, andel i samfällighet
eller i annan särskild rättighet eller
förmån, som ej tillkommer övriga fastig -

( Utskottets förslag.)

inteckning, som icke gäller i den
eller de andra, skall inteckningen
därefter gälla i hela den sålunda bildade
fastigheten. Varder efter sammanläggningen,
men på grund av
tidigare rätt till fastighet, varmed
annan fastighet sammanlagts, ansökan
om inteckning gjord eller fullföljd,
skall den inteckning, där ansökningen
bifalles, fastställas att gälla i hela
den nybildade fastigheten.

13 §.

Bifalles ansökning om sammanläggning
av fastigheter enligt bestämmelserna
i denna lag, och häftar någon
av dem för tionde, ränta eller annan
sådan avgäld eller eljest för allmänna
utskylder och besvär eller för lån,
som av allmänna medel lämnats för
beredande av odlingsföretag, eller för
förskott av dylika medel för avlösning
av frälseränta, eller eljest för
belopp, varför säkerhet på annan
grund än inteckning åtnjutes i fastigheten,
svare hela den nybildade
fastigheten för vad sålunda ålegat
fastighet, som ingått i sammanläggningen.

14 %.

Har någon av de fastigheter, varom
fråga är, andel i samfällighet
eller i annan särskild rättighet eller
förmån, som ej tillkommer övriga fastig -

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kungl. Maj.ts förslag.)
heter, medför sammanläggningen ej
för den nybildade fastigheten vidsträcktare
rätt därutinnan än som förut
tillkommit förstnämnda fastighet.

13 §.

Om ansökning, som i denna lag
sägs, så ock om rättens beslut däröver
skall anteckning göras i lagfartsprotokollet.

Då sådan ansökning blivit bifallen,
skall rätten ofördröjligen härom
underrätta den, som för fastighetsregistret.

Skall enligt vad i 10 § sägs inteckning
gälla jämväl i annan fastighet
än den, vari den beviljats, göre
rätten anteckning därom i inteckningspr
otokollet.

(Utskottets förslag.)

heter, medför sammanläggningen ej
för den nybildade fastigheten vidsträcktare
rätt därutinnan än som förut
tillkommit förstnämnda fastighet.

15 §.

Om ansökning, som i denna lag
sägs, så ock om rättens beslut däröver
skall anteckning göras i lagfartspr
otokollet.

Då sådan ansökning blivit bifallen,
skall rätten ofördröjligen härom
underrätta förste lantmätaren i länet.

Skall enligt vad i 12 § sägs inteckning
gälla jämväl i annan fastighet
än den, vari den beviljats, göre
rätten anteckning därom i intecknin
gsprotokollet.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1916.
Stockholm den 5 maj 1916.

På lagutskottets vägnar:
ALBERT PETERSSON.

Reservation

av herrar Karlsson i Fjäl och Relm, som, med instämmande i huvudsak av
herrar lloglerg, Lars Olsson, Lindqvist i Stockholm, Persson i Norrköping och
Lindqvist i Kosta, anfört:

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

Då inom utskottet fråga uppkommit, huruvida icke ifrågavarande lagförslag
öppnar möjligheter att kringgå senare tiders lagstiftningsåtgärder till vidmakthållande
och stärkande av den självägande jordbruksbefolkningens ställning
i Norrland och Dalarne samt för främjande av jordbrukets utveckling i samma
landsdelar, särskilt lagarne den 25 juni 1909 om inskränkning i rätten att erhålla
ägostyckning samt om uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne,
så har utskottet sökt förebygga de befarade olägenheterna, såvitt de ansetts innebära
ett försvagande av uppsiktslagens effektivitet, genom förslaget i den nytillagda
11 § om skyldighet för rätten att i angivet fall höra jordbrukskommissionen.
Detta utskottets förslag lärer dock i tillämpningen visa sig föga praktiskt
men säkert tidsödande för sökanden och dyrt för det allmänna.

Dessutom synes den av utskottet föreslagna bestämmelsen icke kunna förhindra
att — efter sammanläggning av fastigheter, som förvärvats av bolag eller
enskilda huvudsakligen i ändamål att tillgodogöra sig skogsavkastningen — de
förutvarande åboarnas antal inskränkes genom att brukningsrätten till den nybildade
fastigheten upplåtes till en enda person,, varefter ägaren näppeligen torde
kunna åläggas vidmakthålla de för skilda självständiga jordbruk tillkomna åbyggnaderna.
Genom ett sådant tillvägagångssätt kan befaras, att, om än jordbruket
å sådana egendomar nödtorftligen uppehälles, ett afsevärt antal befintliga
f. d. bondehem i Norrland dock kommer att försvinna.

Något förslag till bestämmelser, ägnade att förhindra fastighetssammanläggningar
i syfte att kringgå lagen om inskränkning i rätten till ägostyckning
har icke av utskottet upprättats. Dylika bestämmelser synas dock erforderliga,
om sistnämnda lag fortfarande skall kunna i avsedd omfattning främja sitt
ändamål.

Enär på grund av det anförda en omarbetning av lagförslaget i berörda
avseenden synes önskvärd och då ett uppskov sannolikt ej medför någon olägenhet
av betydenhet, tillåta vi oss vördsamt hemställa,

att ifrågavarande proposition icke måtte av riksdagen
bifallas.