Lagutskottets utlåtande Nr 28 (Utlåtande 1918:LU28 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1918 kl. 1/s9 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj it s proposition med förslag
till lag angående ändring i vissa delar av strafflagen
in. m., dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av § 10 och § 12 inom. 1 i värnpliktslagen
den 17 september 1914, dels ock Kungl. Maj ds
proposition angående vissa ändringar i förordningen den
18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Persson i Norrköping, Gezelius*,
Stärner, Högberg, greve Spens, Petrén Alfred*, von Sydow*, Hult*,
Pettersson i Bjälbo*, Lindqvist i Kosta, Holmdahl*, Strid, Helger*
och Johanson i Gäre*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 25 januari 1918 dagtecknad proposition, nr 63,
vilken, utom i vad den rörde förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 2
och 3 i förordningen den 27 februari 1858 angående ordningen och villkoren
för utländsk mans upptagande till svensk medborgare, hänvisats
till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna protokoll, föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogade förslag till

il) lag angående ändring i vissa delar av strafflagen,

2) lag om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 i förordningen den 27 februari
1858 angående ordningen och villkoren för utländsk mans upptagande
till svensk medborgare,

3) lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 22 juni 1906 angående
villkorlig frigivning,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 saml. 20 käft. (Nr 28.)

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

4) lag angående ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten,

5) lag om ändrad lydelse av 7 § och 15 § 1 mom. i lagen den 8
mars 1889 om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana
mål,

6) lag om ändrad lydelse av 26 § 1 mom. i lagen den 9 december
1910 angående tillsättning av prästerliga tjänster,

7) lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 18 april 1884 angående
tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom,

8) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 17 kap. 7, 10, 14 och

29 §§ samt 25 kap. 9 § rättegångsbalken,

9) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om
särskild sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål,

10) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen om försäkringsrådet
den 29 juni 1917,

11) lag om ändrad lydelse av 26 och 30 §§ i lagen om expropriation
den 12 maj 1917,

12) lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om skiljemän den 28
oktober 1887;

13) lag om ändrad lydelse av 12 § i . lagen den 22 juni 1911
om ekonomiska föreningar,

14) lag om ändrad lydelse av 27 § i lagen den 28 juni 1895 om
handelsbolag och enkla bolag samt

15) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen om straffregister den
17 oktober 1900.

Vidare har Kungl. Maj:t i en samma dag dagtecknad, till lagutskottet
hänvisad proposition, nr 67, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet, föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogat förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 och § 12
mom. 1 i värnpliktslagen den 17 september 1914.

Slutligen bär Kungl. Maj:t genom eu ävenledes den 25 januari
1918 dagtecknad proposition, nr 68, under åberopande av propositionen
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet, begärt riksdagens yttrande över ett
däri intaget förslag till ändrad lydelse av vissa delar av förordningen
den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet.

De lagförslag, varom i de två förstnämnda propositionerna är fråga,
hava, i vad desamma hänvisats till lagutskottet, följande lydelse:

Lag lita ko Hets -tillåtande Nr 28.

l:o)

Lag

Propositionen
nr 6H.

angående ändring i vissa delar av strafflagen.

• * ,

Härigenom förordnas, att 2 kap. 19 §, 3 kap. 13 §, 8 kap. 30 §,
12 kap. 21 §, 13 kap. 6 §, 14 kap. 46 §, 15 kap. 25 §, 16 kap. 16 §,

18 kap. 12 §, 19 kap. 23 §, 20 kap. 14 §, 21 kap. 10 §, 22 kap. 22 §,

23 kap. 1 och 2 §§ samt 25 kap. 12 § strafflagen skola erhålla följande

ändrade lydelse:

2 KAP.

19 §.

Vissa i lagen bestämda brott kunna medföra, att den brottslige för
tid, som nedan sägs, ådömes den påföljd, att han ej må utöva ämbete,
tjänst eller annan allmän befattning samt ej är berättigad avgiva röst
vid val av riksdagsman eller präst eller att deltaga i kommunal- eller
municipalstämmas eller allmän rådstugas eller kyrkostämmas överläggningar
och beslut eller eljest rösta i allmänna ärenden, i vilkas avgörande
endast den må deltaga, som är i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad. Är någon till sådan påföljd dömd, have han ock förverkat
allmän befattning, som av honom innehaves.

Ej må påföljd enligt denna § ådömas, där ej brottet varder belagt
med dödsstraff eller med straffarbete i minst sex månader. Påföljden
ådömes för alltid, där den dömde gjort sig skyldig till dödsstraff eller
straffarbete på livstid, men i annat fall intill dess viss tid, minst ett och
högst tio år, förflutit från det han efter utståndet. straff blivit frigiven.

3 KAP.

13 §.; _______

Har någon, efter 4, 7 eller 8 §, gjort sig skyldig till straffarbete
i minst sex månader för delaktighet i brott, varå påföljd enligt 2 kap.
19 § för alltid efter lag följa kan: varde då ock påföljd ådömd, efter ty
i sistnämnda lagrum sägs.

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

8 KAP.

30 §.

Den, som till straff efter 1, 4, 5, 6, 9, 11, 13 eller 15 §, 17 §
1 mom. eller 22 § 1 mom. sig skyldig gjort, varde ock dömd till påföljd
enligt 2 kap. 19 §. Lag samma vare,, om någon efter 2, 3, 7, 8 eller
10 § är förfallen till straffarbete i minst sex månader.

12 KAP.

21 §■

Den, som till straff efter 1, 2, 11 eller 14 § fälles, varde ock dömd
till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Lag samma vare, om någon efter 4, 7,
12, 13, 16 eller 18 § prövas skyldig till straffarbete i minst sex månader.

13 KAP.

6 §•

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1 eller 2 §, skall ock
dömas till påföljd enligt 2 kap. 19 §.

14 KAP.

46 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 19, 28 eller 40 §,
eller i annat fall, än 34 § avser, fälles till straff efter 1 eller 2 § eller
18 § 1 mom., skall ock dömas till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Lag
samma vare, om någon efter 18 § 2 mom. eller 27 § prövas skyldig till
straffarbete i minst sex månader.

15 KAP.

25 §.

Den, som till straff efter I, 3 eller 5 § eller sista punkten i 8 §
fälles, skall ock dömas till påföljd enligt 2 kap. 19 §.

Lagutskottet» utlåtande Nr 28. •*>

16 KAP.

16 §.

Den, som efter 3 § gjort sig förfallen till dödsstraff eller till straffarbete
i minst sex månader, skall oek dömas till påföljd enligt 2 kap.
19 §. Lag samma vare, om någon efter 1, 2 eller 7 § gjort sig förfallen
till straffarbete i minst sex månader.

18 KAP.

12 §.

Föräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller
andra, som genom koppleri till otukt förleda barn eller dem, som under
deras lydnad eller uppsikt ställda äro, skola dömas till straffarbete från
och med två till och med sex år; varde ock dömda till påföljd enligt
2 kap. 19 §.

19 KAP.

23 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 4, 7, 8 eller 10 §,
17 § 1 mom. eller 18 §, skall ock dömas till påföljd enligt 2 kap. 19 §.
Lag samma vare, om någon efter 3 eller 6 § gjort sig skyldig till dödsstraff
eller till straffarbete i minst sex månader eller efter 5, 9 eller 21 §
till straffarbete i minst sex månader.

20 KAP.

14 §.

Den, som för brott, varom i detta kap. förmäles, gjort sig skyldig
till straffarbete i minst sex månader, skall ock dömas till påföljd enligt
2 kap. 19 §.

21 KAP.

10 §■

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 eller
8 §, skall ock dömas till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Lag samma vare,
om någon efter 9 § gjort sig förfallen till straffarbete i minst sex månader.

Lagutskottets utlåtande AV 28.

22 KAP.

22 §.

Den, som för brott, varom i detta kap. förmäles, gjort sig förfallen
till straffarbete i minst sex månader, skall ock dömas till påföljd enligt
2 kap. 19 §.

23 KAP.

1 §•

Finnes gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava övat bedrägeri
mot sina borgenärer i något av dessa fall:

1. att han under lånat namn köpt egendom och den bland tillgångarna
ej uppgivit, eller under falskt sken av köp, gåva eller annat
avtal egendom från konkursboet undandragit, eller annorledes svikligen
förskingrat, undandolt eller ur vägen skaffat något av sina tillgångar; eller

2. att han i hemligt förstånd med någon föregiven borgenär uppgivit
eller vidgått falsk skuld; eller

3. att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok
hållas bör, fört falska böcker, eller sina böcker svikligen förändrat eller
uppsåtligen förstört, undanstuckit eller oläsliga gjort;

en sådan gäldenär skall dömas till straffarbete från och med två till
och med sex år, så ock till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Äro omständigheterna
synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet till sex månader
nedsättas.

2 §.

Har gäldenär oredlighet mot sina borgenärer brukat i tv

1. att han, sedan han själv sökt att få sin egendom avträda, eller,
där konkursen tvungen är, sedan borgenärs ansökning därom honom
kunnig blev, något av egendomen, borgenärerna till förfång, dock utan
sviklig avsikt att bereda sig fördel, sålt, uppsåtligen förstört eller annorledes
förskingrat; eller

2. att han, med kännedom om sitt obestånd eller sin oförmåga att
rätt för sig göra, genom gåva eller annan åtgärd, som till sin följd därmed
lika är, avhänt sig egendom av sådant värde, att borgenärerna därav
märklig skada haft eller få kunnat;

. dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse; varde ock, där
han dömes till straffarbete i minst sex månader, dömd till påföljd enligt
2 kap. 19 §.

Lagutskotteta utlåtande AV 28.

‘25 KAP.

12 §.

Har ämbetsman, som i 11 § omtalas, genom falska räkenskaper eller
böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit influtna medel eller
upptagit dem såsom restantier, eller å räkning uppfört utbetalningar, som
icke skett, eller har han, till bristens döljande, undanskaffat handlingar,
företett veterligen oriktiga verifikationer, eller förövat annat sådant bedrägeri;
dömes, ändå att han det förskingrade ersätter eller säkerhet därför
ställer, till avsättning och straffarbete från och med två år sex månader
till och med tio år: varde ock förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare
nyttjas samt dömd till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Äro omständigheterna
synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet till ett år nedsättas.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar, då ock
följande bestämmelser skola träda i tillämpning:

1. Förlust av medborgerligt förtroende må ej vidare ådömas; i
stället varde påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen förbrytaren ådömd,
efter ty för varje fall är stadgat.

2. Den, som dömts förlustig medborgerligt förtroende, vare, på
grund av bestämmelse i lag eller författning, allenast i samma mån som
den, vilken dömts till påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen, utestängd
från behörighet, rättighet eller förmån. Stadganden, som i vidare mån
från behörighet, rättighet eller förmån utestänga den, vilken dömts förlustig
medborgerligt förtroende eller saknar eller saknat god frejd, varda
förty upphävda.

I fråga om rätt till pension galle dock vad särskilt är stadgat.

Lag

om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 22 juni 1906 angående villkorlig frigivning.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 22 juni 1906 angående
villkorlig frigivning skall erhålla följande lydelse:

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

4 §•

Har prövotid, varom i 2 § förmärs, gått till ända, utan att den
villkorliga friheten återkallats eller den frigivne på grund av förhållande,
.som till återkallelse leder, blivit häktad, och föreligger ej heller fall, som
i 13 § sägs, vare så ansett, som hade straffet vid frigivningen till fullo
avtjänats; dock att jämte straffet ådömd påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen
ej i något fall upphör före prövotidens utgång.

Vad nu är stadgat om påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen gällock
ådömd förlust av medborgerligt förtroende.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lag

angående ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten.

Härigenom förordnas, att 28, 109, 114, 152 och 172 §§ i strafflagen
för krigsmakten skola erhålla följande ändrade lydelse:

28 §.

Om avsättning och därmed förenad påföljd, som i 15 § är sagd,
om mistning av ämbete eller tjänst på viss tid, så ock om straff, vartill
dömas skall, där den, som gjort sig skyldig till avsättning eller till mistning
av ämbete eller tjänst på viss tid, ej är i besittning av det ämbete
eller den tjänst, vari han sig förbrutit, gälle vad i allmän lag sägs.

Vissa i denna lag bestämda brott kunna medföra ådömande av påföljd
enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen; och gälle om förutsättning
för påföljdens åläggande, om tid, för vilken densamma ådömes, samt om
förverkande av allmän befattning, som av den dömde innehaves, vad i
samma lagrum är stadgat.

109 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 106 §, skall ock dömas
till påföljd enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen. Lag samma vare, om
någon efter 102, 103 eller 104 § gjort sig skyldig till straffarbete i minst
sex månader.

Lagutskottets utlåtande Nr 2H.

114 §.

Har någon, för egen vinning eller annans fördel eller eljest i olovlig
avsikt, i berättelse eller redogörelse angående den under hans befäl
ställda avdelning av krigsmakten lämnat oriktig uppgift om krigsfolk,
hästar eller tjänstedagar eller angående vapen, ammunition, redskap eller
annan krigsförnödenhet; dömes till straffarbete från och med två till och
med sex år; varde ock dömd till påföljd enligt 2 kap. 19 § allmänna
strafflagen.

Officer eller underofficer, som gör sig skyldig till brott, varom denna
§ handlar, skall förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

152 §.

Den, som gjort sig skyldig till straff efter 134, 136 eller 137 §,
varde ock dömd till påföljd enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen.

Lag samma vare, om någon efter 135 § gjort sig förfallen till dödsstraff
eller till straffarbete i minst sex månader, så ock om någon är förfallen
till straff för brott, som i 142 § omförmäles, där brottet skett i
förrädisk avsikt.

172 §.

Den, som för brott, varom i detta kapitel förmäles, gjort sig förfallen
till straffarbete i minst sex månader, skall ock dömas till påföljd
enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar, då ock
följande bestämmelse skall träda i tillämpning:

Förlust av medborgerligt förtroende må ej vidare ådömas. I stället
varde påföljd enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen förbrytaren ådömd.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 samt. 20 höft. (Nr 28.)

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

Lag

om ändrad lydelse a? 7 § och 15 § 1 mom. i lagen den 8 mars 1889 om straff
för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana mål.

Härigenom förordnas, att 7 § och 15 § 1 mom. i lagen den 8 mars
1889 om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana
mål skola erhålla följande ändrade lydelse:

7 §•

Begår präst brott, därför han dömes till påföljd enligt 2 kap.
19 $ strafflagen eller till straffarbete eller till dödsstraff; varde tillika
dömd till avsättning, ändå att brottet är begånget atom ämbetet.

15 §.

I. Har präst blivit dömd* till avsättning eller enligt 14 § skild
från ämbete och tjänst, men laga kraft ej kommit å beslutet, eller har
han blivit tilltalad för brott, varå påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen
eller straffarbete eller dödsstraff enligt lag kan följa, men dom över
honom ej fallit; må domkapitlet, när omständigheterna'' därtill föranleda,
besluta, att han skall avhålla sig från ämbetets utövning till dess annorlunda
varder förordnat; och gånge det beslut utan hinder av klagan genast
i vei''kställighet.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lag

om ändrad lydelse av 28 § 1 mom. i lagen den 9 december 1910 angående
tillsättning av prästerliga tjänster.

Härigenom förordnas, att 26 § 1 mom. i lagen den 9 december
1910 angående tillsättning av prästerliga tjänster skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Lagutskottet* utlåtande Nr 28.

26 §.

1. Rösträtt vid prästval tillkomma en var i församlingen mantalsskriven
man eller kvinna, som uppnått 21 års ålder och äger att för (igen
del i kyrkostämmans överläggningar och beslut deltaga, dock ej den, som
står under förmynderskap. Hustru till röstberättigad man äge ock, även
om hon icke är berättigad att deltaga i kyrkostämmans överläggningar
och beslut, rösträtt vid prästval i församlingen, därest hon uppnått 21
års ålder, ej är från deltagande i prästval utesluten på grund av henne
ådömd stoff påföljd, ej är främmande trosbekännare eller anmält sig till
utträde ur svenska kyrkan och ej heller står under förmynderskap.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lag

om ändrad lydelse av 4 g i lagen den 18 april 1884 angående tillsyn å förmyndares
förvaltning av omyndigs egendom.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 18 april 1884 angående
tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom skall erhålla följande
ändrade lydelse:

4 §.

God man kan ej den vara, som icke uppnått 25 års ålder; ej den,
som icke råder över sig och sitt gods; ej den, som är förklarad ovärdig
att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd
straffpåföljd icke må utöva allmän befattning; ej den, som genom utslag,
vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist
förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra
sådan påföljd; ej heller den, som förklarats ovärdig att inför rätta
föra andras talan. Ej må annan sådant uppdrag sig avsäga, än den,
som icke är bosatt inom den kommun, där valet förrättas; ämbets- eller
tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att uppdraget fullgöra;
den, som efter fyra års tjänstgöring såsom god man är i ordning att

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

från befattningen avgå; den som uppnått 60 års ålder, samt den, som
eljest uppgiver förhinder, vilket av valmyndigheten godkännes.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 2 §, 17 kap. 7, 10, 14 och 29 §§ samt 25 kap.

9 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att i kap. 2 §, 17 kap. 7, 10, 14 och 29 §§
samt 25 kap. 9 § rättegångsbalken skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 KAP.

2 §•

Till nämndeman är valbar varje inom valkretsen bosatt man, som
är tjugufem år gammal och själv vid nämndemansval rösträtt äger; dock
ej den, som står under förmynderskap eller annans husbondevälde eller
som är i konkurstillstånd; ej den, som är förklarad ovärdig att i rikets
tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd
icke må utöva allmän befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu
icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles,
eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan
påföljd; ej den, som är dömd ovärdig föra andras talan inför rätta; ej
heller den, som är i Konungens eller rikets tjänst. Nämndeman väljes
för sex år, dock med rätt för den valde att efter två år avgå. Flyttar
nämndeman ur valkretsen eller visar eljest giltigt hinder, då må rätten
honom entlediga, ändå att han ej två år tjänstgjort. Nämndeman, som
berättigad är att från tjänsten avgå, skall dock tjänsten fortfarande bestrida,
till dess besked till domaren inkommit, att annan vald blivit.
Den, som fyllt sextio år, vare ej skyldig att i nämnd tjänstgöra. Ej
heller vare någon pliktig att, sedan han ur nämnden avgått, åter inträda
förr, än efter sex år.

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

17 KAP.

7 §.

Ej må den vittna, som menedare, eller för sådant brott dä anklagad
är: ej vederdeloman, och uppenbar ovän: ej vettlös, eller den,
som ej fyllt femton år: ej okänd och främmande, innan kunnigt varder,
att han ej på grund av honom ådömd straffpåföljd är utestängd från
behörighet och rättigheter, som om förmälas i 2 kap. 19 § strafflagen:
ej okristen, eller den, som av sådan lära är, att han om vittnes eden en
falsk och skadlig mening haver: ej eget husfolk och enskilde tjänare,
dä de i tjänsten äro, utan så är, att grovt brott inom huset skett, och
andre ej hava när varit: ej i brottmål den, som angivare är, eller de,
som rykte därom utspritt, eller av andra det allenast hört hava: ej de,
som i den skyldskap, eller det svågerlag med endera av sakägarne äro,
som i det 13 kap. 1 § om jäv emot domaren sagt är, evad de åberopas
att vittna mot eller med; och vare lag samma, där allenast trolovning
skedd är: ej den, som själv, eller vars skyldeman håva i saken del, eller
kunna nytta eller skada där av vänta: ej må ock fullmäktig vittna om
det, som hans huvudman honom under den rättegång förtrott; finnes^ det,
att han där före är till fullmäktig tagen, att han ej vittna måtte; då bör
han saken lämna, och vittne bära.

10 §.

Kvinna, så gift, som ogift, må ej mindre än man vittne bära.

14 §•

Nu kan så hända, att både kärande och svarande åsämjas, att låta
den vittna, som ej är på grund av honom ådömd straffpåföljd utestängd
från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen,
men eljest jävaktig; äge domaren ändå makt att pröva, om det
ske må.

29 §.

Tu vittnen äro fullt bevis, där i de sammanstämma. Ett vittne
om själva målet gälle ej mer, än för halvt bevis; och då bör den, som
käres till, med ed sig värja. Är han på grund av honom ådömd straff -

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

påföljd utestängd från behörighet och rättigheter, som omförmälas i
2 kap. 19 § strafflagen, eller kan eden eljest honom icke utan synnerlig
våda anförtros; då må han ej till saken fällas.

25 KAP.

9 §.

Är någon av underrätt dömd till döden eller till straffarbete på
livstid eller för alltid till påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen eller förlust
av medborgerligt förtroende eller förklarad skyldig att fortsätta honom
förut ådömt straffarbete på livstid, skall målet, i vad det honom
rörer, underställas hovrättens prövning.

Varder någon, som är tilltalad vid underrätt, jämväl ställd under
åtal för brott, som tillhör överrätts omedelbara upptagande, skall underrätten,
sedan den meddelat utslag beträffande den under dess domvärjo
hörande förbrytelsen, underställa målet i denna del hovrättens prövning,
ändå att* det eljest ej, efter ty nyss är sagt, skolat underställas.

Då mål underställes hovrättens prövning, give rätten till känna,
vad part har att iakttaga, där han vill i hovrätten sig yttra; och läte i
stad rätten samt på landet häradshövdingen inom tid, som för anförande
av besvär över rättens utslag i allmänhet gäller, till hovrätten insända
utslaget samt övriga protokoll och handlingar i målet.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild sammansättning
av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild
sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål
skall erhålla följande ändrade lydelse:

3 §.

Handelskunnig ledamot skall vara svensk medborgare och hava
uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen utövas av den,
som står under förmynderskap,

Lagutskottet» utlåtande Nr 28. 15

som är i konkurstillstånd, eller vars egendom, utan att vara avträdd
till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller
eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning
eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd
till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd
för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför rätta.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen om försäkringsrådet den 29 juni 1917.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen om försäkringsrådet den 29
juni 1917 skall erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

Ledamot eller suppleant, som i 1 § andra stycket avses, skall vara
svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen
innehavas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd, eller vars egendom, utan att vara avträdd
till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför rätta.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

Lag

om ändrad lydelse av 26 och 30 §§ i lagen om expropriation den 12 maj

1017.

Härigenom förordnas, att 26 och 30 §§ i lagen om expropriation
den 12 maj 1917 skola erhålla följande ändrade lydelse:

26 §.

Den, som är bosatt utom länet, eller ej uppnått tjugofem års
ålder, eller ej råder över sig och sin egendom, eller är förklarad ovärdig
att i rikets tjänst vidare nyttjas, eller eljest på grund av honom
ådönnl straffpåföljd icke må utöva allmän befattning, eller blivit dömd
ovärdig att föra annans talan inför rätta, må ej utses till ordförande
eller ersättare för ordföranden i expropriationsnämnder eller uppföras
bland de till ledamöter i sådana nämnder valbara; dock må för Stockholms
stad och län valbara utses inom såväl staden som länet.

Uppdrag, varom nu är fråga, må ej annan undandraga sig än
den, som uppnått sextio års ålder eller sex år innehaft sådant uppdrag,
samt tjänsteman, som är av sin tjänst förhindrad att mottaga
uppdraget.

30 §.

Emot ordföranden eller ledamot i nämnd gälle dessa jäv: om han
är med part i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt lag utgör
jäv mot domare; om han eller någon, som är med honom sålunda skyld
eller besvågrad, har del i saken eller kan vänta synnerlig nytta eller
skada ^lärav; om han såsom domare eller eljest å ämbetets vägnar deltagit
i åtgärd eller beslut, som rör saken; om han varit fullmäktig i saken
eller däri vittnat eller yttrat sig däri såsom sakkunnig; om han är part
i eu lika sak; om han är parts vederdeloman eller uppenbare ovän; om
han står under någondera partens förmanskap eller är i hans tjänst eller
av honom åtnjuter lön eller underhåll; samt om han genom utslag, vilket
ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, vilken utestänger
från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen.

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

Har expropriationsmålet varit handlagt vid häradsrätt, må ej den,
som därvid suttit i häradsnämnden, av sådan orsak anses jävig. Ej heller
vare den, som av kronan åtnjuter lön eller underhåll, därför jävig i mål,
vari kronan är part.

Söker någon sak med ordföranden eller ledamot i expropriationsnämnd
eller tillfogar honom något med ord eller gärning i ändamål att
därmed göra honom jävig, skall det ej räknas för jäv.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lag

om ändrad lydelse av 4 § i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen om skiljemän den 28 oktober
1887 skall erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Emot skiljeman gälle dessa jäv: om han ej fyllt tjugufem år; om
han är med part i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt lag utgör
jäv mot domare; om han eller någon, som med honom är sålunda
skyld eller besvågrad, äger del i saken eller kan därav vänta synnerlig
nytta eller skada; om han såsom domare eller eljest å ämbetes vägnar

deltagit i åtgärd eller beslut, som rörer saken; om han varit fullmäktig

i saken eller däri vittnat; om han är part i en lika sak; om han är parts

vederdeloman eller uppenbara ovän; om han står under annans måls manskap

eller någondera partens husbondevälde eller av honom njuter
lön eller underhåll; om han såsom ämbets- eller tjänsteman lyder under
någondera partens förmanskap; om han blivit dömd ovärdig att i rikets
tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd
icke må utöva allmän befattning; om han genom utslag, vilket ännu
icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles;
om han blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför rätta.

Har saken varit handlagd vid häradsrätt, må den, som därvid
suttit i nämnden, ej av sådan orsak anses jävig såsom skiljeman. Ej
Bihang till riksdagens protokoll 1018. 9 saml. ''20 haft. (AV 28.) 3

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

heller vare den, som av kronan njuter lön eller underhåll, förty jävig
såsom skiljeman i sak, däri kronan är part.

Söker någon sak med skiljeman eller tillfogar honom något med
ord eller gärning i uppsåt att därmed göra honom jävig, skall det ej
räknas för jäv.

Part må ej jäva skiljeman, som han själv valt eller om vars väljande
parterne varit ense, så framt ej jävet uppkommit eller blivit veterligt
först efter valet.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lag om

ändrad lydelse av 12 § i lagen don 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska
föreningar skall erhålla följande ändrade lydelse:

12 §.

Medlem må på grund, som kan vara bestämd i stadgarna, uteslutas
ur föreningen.

Om uteslutning av medlem i visst särskilt fall stadgas i 65 §
2 mom.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lag

om ändrad lydelse av 27 § i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och

enkla bolag.

Härigenom förordnas, att 27 § i lagen den 28 juni 1895 om han
delsbolag och enkla bolag skall erhålla följande ändrade lydelse:

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

27 §.

Evad handelsbolag slutits på bestämd tid eller icke, äge bolagsman
påfordra, att bolaget genast träder i likvidation, om skäl därtill är,
såsom:

att han själv eller annan bolagsman genom fortvarande sjukdom
eller annat olycksfall blivit satt ur stånd att fullgöra vad honom såsom
bolagsman åligger;

att annan bolagsman tredskats att göra avtalat tillskott eller, utan
övrige bolagsmännens medgivande, för enskild räkning förfogat över sin
andel i bolaget;

att annan bolagsmans andel i bolaget blivit i mät tagen och försåld;

att annan bolagsman i bolagets angelägenheter visat trolöshet eller
grov försummelse eller vårdslöshet;

att annan bolagsman genom laga kraft ägande utslag dömts till
straffarbete eller blivit för brott ställd under framtiden.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Lag

om ändrad lydelse av 8 § i lagen om straffregister den 17 oktober 1900.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen om straffregister den 17
oktober 1900 skall erhålla följande ändrade lydelse:

8 §•

1 mom. Fullständigt utdrag av registret skall meddelas, då framställning
därom göres av domstol, Konungens befallningshavande eller
allmän åklagare eller av annan myndighet, vilken enligt lag äger förordna
om häktning, eller av riksdagens justitieombudsman eller dess
militieombudsman. Till annan myndighet, än nu är sagt, så ock till enskild,
vars rätt må vara beroende på annan upplysning ur registret, än
som framgår av i mom. 2 omförmält registerutdrag, skall fullständigt
registerutdrag lämnas, där Konungen för särskilt fall därtill givit tillstånd.

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

2 mom. Utdrag av registret, innehållande allenast upplysning,

huruvida viss person blivit dömd till förlust av medborgerligt förtroende
eller påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen eller ställts under
framtiden för brott, som kan medföra sistnämnda påföljd,

ävensom, där så skett,

„ a) när och av vilken domstol utslaget meddelats samt för vilken
* tid sådan påföljd ådömts,

b) när ^ den dömde efter utståndet straff blivit frigiven, eller oek,
därest han från straffanstalt lösgivits enligt lagen angående villkorlig frigivning,
dels när detta skett och när prövotiden utgår eller gått till ända,
dels huruvida den villkorligt medgivna friheten återkallats eller förklarats
förverkad, dels ock rörande häktning av den dömde före prövotidens utgång
för brott och om åtalets utgång, samt

c) huruvida av nåd meddelats befrielse från straffpåföljden, och, i
sa fall, om dagen för därom fattat beslut,

skall på begäran meddelas myndighet ävensom annan, vilken utövar
allmän befattning, varmed är förenad skyldighet att pröva, huruvida
någon på grund av sådant utslag, som här avses, är jämlikt lag
eller författning utestängd från behörighet, rättighet eller förmån.

Sådant utdrag skall ock meddelas enskild, vilken med intyg av
Konungens befallningshavande eller underrätt eller häradshövding eller
borgmästare styrker, att hans rätt kan vara beroende därav, att utredning
av honom förebringas i avseende å omständighet, varom sådant
utdrag skall innehålla upplysning.

3 mom. Därjämte skola till statistiska centralbyrån meddelas för
den officiella statistiken erforderliga utdrag ur straffregistret. I sådant
utdrag ma icke upplysning meddelas om namnen på dem uppgifterna avse.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

samt 2:o)

Propositionen
nr 67.

Lag

om ändrad lydelse av § 10 och § 12 mom. 1 i värnpliktslagen den 17

september 1914.

Härigenom förordnas, att § 10 och § 12 mom. 1 i värnpliktslagen
den 17 september 1914 skola erhålla följande ändrade lydelse:

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

§ 10.

Värnpliktig, vilken är på grund av honom ådömd straffpåföljd ute- Värnpliktig,
stängd från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § av honom
strafflagen, må ej fullgöra honom åliggande tjänstgöring. Sådan värn- ädömd straff pliktig

anses likställd med den, som erhållit uppskov med tjänstgöring. må tjänstgöra.

§ 12.

1. Vederbörande mantalsskrivningsförrättare åligger att, sedan man- ^Åtgärder
talsskrivningarna blivit avslutade, med ledning av mantalslängderna uppsätta
fullständiga listor över inskrivningsskyldiga värnpliktiga. Dessa
listor skola för granskning översändas till vederbörande pastorsämbeten,
vilka genom anteckning å dem böra upplysa, dels om någon av däruti
upptagna värnpliktiga är på grund av honom ådömd straffpåföljd för
alltid eller för viss tid utestängd från behörighet och rättigheter, som
omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen, eller avlidit eller avflyttat till annan
ort, som, då den är känd, bör uppgivas, eller är inskriven å sjömanshus,
med uppgift på sjömanshuset, dels om och vilka inskrivningsskyldiga
värnpliktiga efter mantalsskrivningen inflyttat i församlingen, med uppgivande,
där så ske'' kan, från vilken ort inflyttningen skett, varefter
listorna, bekräftade med vederbörande pastorers underskrifter och åtföljda
av de värnpliktigas prästbetyg, skola till mantalsskrivningsförrättaren
återsändas. Mantalsskrivningsförrättaren insänder dessa listor, behörigen
transporterade och summerade, ävensom prästbetygen till Konungens befallningshavande,
som ofördröjligen översänder dem till vederbörande
inskrivningsbefälhavare.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Enligt det i propositionen nr 68 omförmälda förslaget till vissa Propositioändringar
i förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad närings- nen w
frihet skulle åt § 2, § 9 mom. 3 första stycket, § 26 mom. 1 och § 27
i förordningen givas följande avfattning:

§ 2.

För rättigheten att idka grosshandel eller försälja varor i bod eller
från annat upplagsställe, eller att, med biträde av annan än hustru och

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

hemmavarande barn, till avsalu tillverka fabriks- och hantverksarbeten,
eller såsom yrke utöva annan hantering, fordras såsom villkor att råda
över sig själv och sin egendom.

§ 9.

Mom. 3. Vill handlande utom den ort, där han, på sätt i mom. 1
och 2 sägs, anmält sig till handels idkande, eller ock å sådan ort, innan
kontor av stadigvarande beskaffenhet där inrättats, på kortare tid å auktion
eller under hand annorledes än å marknad avyttra lager av handelsvaror
(så kallad realisation), åligger honom att därtill söka tillstånd, i
Stockholm hos överståthållarämbetet och i övriga orter hos Kungl. Maj:ts
befallningshavande i det län, där försäljningen skall äga rum, med uppgift
om kommun, varinom och tid, varunder han inom varje kommun
ärnar bedriva försäljningen; skolande vid dylik ansökning fogas dels betyg
att sökanden efter behörig anmälan inom riket idkar handel och gjort
sig känd för redbarhet och ordentlighet, dels ock förteckning å varulagret.
Önskar sökanden begagna biträde vid rörelsens utövande, skall
han jämväl uppgiva den eller de personer, han vill därtill använda, samt
angående sådan person avlämna, om det gäller gift kvinna, som med
mannen sammanlever, ej mindre bevis om mannens tillåtelse än även
betyg att hon gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet, och i fråga
om annan person, jämte nu nämnda betyg, även betyg att personen
rader över sig och sin egendom.

§ 26.

Mom. 1. På särskild prövning av Kungl. Maj:t eller, i fall som
avses i mom. 3 av denna §, av överståthållarämbetet eller Kungl. Maj:ts
befallningshavande skall bero, om utländsk man eller kvinna må här i
riket idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering.

Utlännings ansökning om Kungl. Maj:ts tillstånd till utövande av
näling skall, innefattande uppgift på den stad eller ort å landet, där
rörelsen eller hanteringen må idkas, göras i Stockholm hos överståthållarambetet
och i andra orter hos Kungl. Maj:ts befallningshavande med
bifogande av

a) betyg att den sökande är myndig samt

b) vederhäftig borgen eller annan säkerhet för utskylder till staten
och kommunen under tre år.

Lagutskottets utlutande Nr 28.

Sedan ytterligare upplysningar om den sökande, där sådana finnas
nödiga, ävensom vederbörandes förklaringar blivit infordrade, bär överståthållarämbetet
eller Kungl. Maj:ts befallningshavande att med eget utlåtande
insända samtliga handlingarna till finansdepartementet.

§ 27.

Önskar utlänning tillstånd till drivande av masugn eller hytta,
stång]ärnsbruk, manufakturverk eller annan inrättning, som avser tillgodogörande
eller förädling av mineralrikets alster och ej är att anse
såsom hantverk, skall ansökning därom, ställd till Kungl. Maj:t och åtföljd
av det i § 26 litt. a) föreskrivna betyg, ingivas till bergsöverstyrelsen,
som därvid förfar på enahanda sätt, som i nämnda § är för överståthållarämbetet
och Kungl. Maj:ts befallningshavande föreskrivet.

De i förevarande propositioner framlagda förslagen leda sitt upphov
från en av riksdagen i skrivelse den 9 mars 1909 gjord framställning
därom, att Kungl. Maj:t måtte utreda, under vilka förutsättningar straffpåföljden
förlust av medborgerligt förtroende kunde ur lagstiftningen
borttagas, samt för riksdagen framlägga det förslag till lagbestämmelser,
vartill en dylik utredning kunde föranleda. De synpunkter, som av
riksdagen i dess skrivelse framhållits, synas hava i förevarande förslag
blivit väl tillgodosedda. Genom desammas antagande böra de menliga
verkningarna av bistraffet förlust av medborgerligt förtroende så vitt
möjligt är, förebyggas. De bestämmelser, som äro avsedda att träda i
stället för stadgandena om nämnda straffpåföljd, synas överensstämma
med den av riksdagen i dess berörda skrivelse uttalade uppfattningen,
att vissa brott alltid måste anses vara av den beskaffenheten, att den,
som därtill blivit förvunnen, borde även efter därför utståndet straff
vara diskvalificerad till utövande av vissa medborgerliga funktioner eller
rättigheter, vare sig för alltid eller för viss tid.

Utskottets

yttrande.

Beträffande det närmare innehållet av de i propositionerna nr 63
och 67 framlagda förslagen och de skäl, som legat till grund för dessa,
får utskottet hänvisa till propositionerna jämte de därvid fogade utdrag
av i statsrådet och lagrådet förda protokoll.

Det i propositionen nr 68 omförmälda förslaget till vissa ändringar
i näringsfrihetsförordningen överensstämmer med det förslag, som de särskilt
tillkallade sakkunniga framlagt i sitt betänkande om borttagande av

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

straffpåföljden förlust av medborgerligt förtroende. I motiveringen till
ändringarna i näringsfrihetsförordningen erinra de sakkunniga först därom,
att riksdagen redan år 1890 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit, att
Kungl. Maj:t ville taga i övervägande, dels huruvida icke stadgandet i
nämnda förordning om god frejd som villkor för idkande av handel,
hantverk eller annat yrke kunde upphävas, dels ock om och i vad mån
enahanda villkor kunde borttagas, där det förekomme i andra författningar
om näringslivet, samt till riksdagen härom göra den framställning,
vartill utredningen av frågan kunde giva anledning. Sedan kommerskollegium
i infordrat yttrande förklarat, att den åsikten vore allmän,
att borttagandet av villkoret om god frejd vore ägnat att försvaga kravet
på redbarhet hos näringsidkarna och sålunda minska förtroendet för näringslivet
till men för detsamma, hade emellertid Kungl. Maj:t beslutat
att riksdagens framställning icke skulle till någon vidare åtgärd föranleda.
Till stöd för sitt förslag anföra de sakkunniga härefter i huvudsak
följande. De sakkunniga hade den uppfattningen, att även om skada
genom minskat förtroende för näringslivet till men för detsamma kunde
tänkas i någon mån in trätfa genom undanröjande av god frejd som villkor
för erhållande av handelsrättigheter, denna risk dock torde böra tagas
med hänsyn till vikten av att brottslingen, som ådömts den påföljd, som
enligt de sakkunnigas förslag vore avsedd att träda i stället för vanfrejdsstraffet,
icke utestänges från i näringsfrihetsförordningen avsedd
yrkesverksamhet. Om den frigivne finge rätt att fortsätta i det yrke,
han tidigare kunde hava utövat, eller lyckades förvärva sig nytt
näringsfång av i nämnda förordning avsett slag, skulle denna utväg till
försörjning vara i särskilt hög grad ägnad att hålla honom uppe. Genom
den mera självständiga och i övrigt fördelaktiga ställning, han genom
detta näringsfång förvärvade, skulle för honom bortfalla många frestelser
och anledningar att ånyo begå brott, vartill komme intresset att ej förlora
en god ställning. Det vore således ett verkligt samhällsintresse att
dessa brottslingar icke utan tvingande skäl berövades här ifrågavarande
tillfällen att på hederligt sätt försörja sig.

Över de sakkunnigas förslag infordrades av Kungl. Maj:t yttranden
bland annat av överståthållarämbetet, Kungl. Maj:ts befallningshavande
i länen och kommerskollegium. Kommerskollegium inhämtade före avgivande
av eget utlåtande yttranden av handelskamrarna i riket ävensom
av Sveriges redareförening och Sveriges fartygsbefälsförening. Utskottet
har tagit del av de i ärendet avgivna yttrandena.

Det övervägande flertalet av Kungl. Maj ds befallningshavande hava
tillstyrkt förslaget. Tre länsstyrelser, nämligen de i Jönköpings, Väster -

Lagutskottet» utlåtande Nr 28.

bottens och Norrbottens län, hava däremot avstyrkt detsamma, andel det
att övers tåthnl 1 arä in betet samt länsstyrelserna i Kronobergs, Hallands och
Örebro län framställt betänkligheter mot förslaget, därvid åberopande i
huvudsak samma skäl som de i kommerskollegii yttrande övei 1S90 ais
riksdagsskrivelse anförda.

Styrelsen för Sveriges redareförening och Sveriges fartygsbefälsförening
hava förklarat, att de intet hade att erinra mot de sakkunnigas
förslag. Östergötlands och Södermanlands industri- och handelskammare,
Gottlands handelskammare, Västergötlands och Norra Hallands handelskammare
samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare hava obetingat
tillstyrkt förslaget. Handelskammaren i Göteborg har yttrat, att
ehuruväl handelskammaren icke kunde undgå att hysa betänkligheter mot
förslaget, handelskammaren dock icke ville motsätta sig detsamma. Skånes
handels-, industri- och sjöf artskammare har förklarat sig mota den föreslagna
reformen med tveksamhet. Bestämt avstyrkande hava handelskam
maren i Gävle samt Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare
uttalat sig. Stockholms handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare,
handelskammaren i Karlstad för Värmlands län, Dalsland
och Bohuslän samt handels- och industrikammaren för Örebro och Västmanlands
län hava framhållit, att de endast under den förutsättningen
kunde tillstyrka förslaget, att i stället för god Hejd annat villkor stadgades
för erhållande av handelsrättigheter, på det att straffade personer
skulle förhindras omedelbart efter straffets avtjänande öppna handel eller
rörelse och därigenom minska handelsståndets anseende.

Kommerskollegium har i sitt utlåtande ställt sig på sistnämnda ståndpunkt.
Kollegium föreslog nämligen, att, i avbidan på en av kollegium
tillstyrkt, fullständig omarbetning av näringsfrihetsförordningen, som hinder
för handelsrättigheters förvärvande skulle i stället för vanfrejdsstraff
provisoriskt stadgas ådömd påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen. Som
stöd för denna åsikt åberopade kommerskollegium sitt i anledning av 1890
års riksdagsskrivelse avgivna yttrande i frågan under framhållande, att det
vore nödvändigt att äga bestämmelser, vilka utan att medföra onödigt
svåra verkningar, tjänade till att diskvalificera samhällsskadliga element
och utestänga dem från sådan näringsverksamhet, för vilkens utövande
borde krävas allmänt förtroende.

Vid vägande mot varandra av de olika uppfattningar, som enligt
denna redogörelse för ärendets behandling framkommit, har utskottet
anslutit sig'' till den åsikt, som kommit till uttryck i de sakkunnigas och
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet förbiser visserligen icke, att de intressen,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 sand. 20 höft. (Nr 28.) 4

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

som ligga till grund för kravet på vanfrejdsstraffet eller någon dess
motsvarighet såsom diskvalifikationsgrund i fråga om förvärvande av
handelsrättigheter, äro värda allt beaktande. Utan tvivel måste det anses
vara ett bestämt samhällsintresse att hos utövare av handel och när^igguude
yiken kunna finna hederlighet och oförvitlighet. Men för vinnande
av detta önskemål är vanfrejdsstraffet eller vad som föreslås skola
ersätta detsamma ett olämpligt medel, även bortsett från de menliga
följderna för dem, det närmast drabbar. Å ena sidan innebär nämligen
god frejd enligt lagens mening icke en boi-gen för oförvitlighet, medan
a andra sidan det visat sig — något som också av flera länsstyrelser i
deras utlåtanden påpekats att hittills gällande bestämmelser icke hindrat
vanfrejdad person från att, genom kringgående på ett eller annat
sätt av lagen, driva handel eller hantverk.

Tyngst väger dock hänsynen till den, som träffas av straffets verkningar.
Svarast bland dessa framstår det hinder, straffet utgör för den
frigivne att genom arbete på hederligt sätt förskaffa sig sin utkomst.
De sakkunnige hava också, såsom ovan anförts, kraftigt framhållit
den stora betydelse det i detta avseende skulle äga för en brottsling att
efter utståndet straff kunna i handel eller annan liknande näring förvärva
en tryggad och självständig ställning. Att såsom från visst håll
payrkats^ alltjämt utestänga de frigivna från möjligheten härtill och sålunda
på en av de punktei-, där betydelsen av en förändring för dem
skulle var-a störst, bliva kvar vid det gamla, skulle vara att motverka
vad man i övrigt velat vinna genom lagstiftningen.

. grund av vad sålunda anförts och då utskottet ej funnit anio
nin^ ^ anmärkning mot avfattningen av de ifrågavarande lagförslagen,
far utskottet hemställa,

att riksdagen måtte

1:°) bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 63, i vad
densamma blivit till lagutskottet hänvisad;

2:o) bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 67; och

3:o) i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen
icke funnit något att erinra mot det i Kungl.
Majrts proposition nr 68 avhandlade förslaget till vissa
ändxingar i förordningen den 18 juni 1864 angående
utvidgad näringsfrihet.

Stockholm den 12 mars 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

Reservationer vid punkt 3:

l:o) av herrar greve Spens och ''Uselt, vilka ansett, att utskottet
vid denna punkt bort hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen
beträffande Kungl. Maj:ts proposition nr 68 tillstyrkte sådana
ändringar i §§ 2, 9, 26 och 27 av näringsfrihetsförordningen, som Kommerskollegium
i sitt den 12 januari 1916 i ärendet avgivna utlåtande
förordat, samt

att till följd härav utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

De i förevarande — — — för viss tid.

Beträffande det---förda protokoll.

Det i propositionen nr 68 — — — att försörja sig.

Över de sakkunnigas — — — avgivna yttrandena.

Det övervägande flertalet---riksdagsskrivelse anförda.

Styrelsen för —--handelsståndets anseende.

Kommerskollegium har i utlåtande den 12 januari 1916 anfört
bland annat följande:

Av de till Kollegium nu inkomna yttrandena framgår emellertid,
att inom näringsidkarnes kretsar ganska allmänt den uppfattningen fortfarande
är förhärskande, att det ej är tillrådligt att, på sätt de sakkunniges
förslag åsyftar, helt eftergiva det krav å vitsord om vederbörande
utövares vandel, som sagda förordning uppställer i fråga om vissa slag
och former av näringsutövning. De flesta handelskamrarna hava därför
antingen bestämt avstyrkt borttagandet av det åsyftade villkoret för näringsutövning
eller ock påyrkat, att den föreslagna ändringen måtte genomföras
endast under förutsättning att man på annat sätt söker genom
lagstiftning åvägabringa eu garanti för att icke personer, som ådömts
straff för vissa brott, skola kunna omedelbart efter utståndet straff börja
självständig näringsverksamhet. Även om, såsom redan anförts, Kollegium
för sin del finner de nuvarande bestämmelserna på området föga
väl avvägda för det syfte, de avse att betjäna, finner dock jämväl Kollegium
betänkligt att borttaga det nu gällande villkoret utan att ersätta
detsamma med andra bestämmelser, som äro bättre lämpade att, utan
att föra med sig onödigt svåra verkningar, diskvalificera samhällsskadliga
element och utestänga dem från sådan näringsverksamhet, för vilkens
utövande bör krävas allmänt förtroende. Kollegium erinrar i detta sammanhang
därom att, med föranledande av eu inom näringskretsar och

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

eljest uttalad önskan om näringslagstiftningens modernisering samt jämväl
om fastställande av vissa allmänna och rent fackliga kvalifikationer för rätten
att driva näring, Kollegium i underdånigt utlåtande av den 2 juni 1913
tillstyrkt att Eders Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om verkställande av en
revision av näringsfrihetsförordningen jämte därmed sammanhängande författningar.
Bedömandet av i vilken utsträckning villkor av den beskaffhet,
varom här fråga, bör krävas för rätten att idka näring synes Kollegium
stå i det nära sammanhang med frågan om en allmän revision
av näringsfrihetsförordningen, att de böra behandlas och avgöras i ett
sammanhang. Kollegium finner häri en ytterligare anledning att, så
snart omständigheter medgiva, sistnämnda revisionsarbete påbörjas. För
att emellertid detta arbete, vilket kan förutsättas taga åtskillig tid i anspråk,
ej skall alltför länge fördröja lösningen av de föreliggande lagstiftningsproblemet
om borttagande ur lagstiftningen av straffpåföljden
förlust av medborgerligt förtroende, synes kunna, för det fall att en
dylik lösning anses böra ske utan tidsutdräkt, ifrågakomma såsom en
interimistisk åtgärd att utfärda bestämmelse i sådan riktning, att i stället
för det i §§ 2, 9, 26 och 27 av näringsfrihetsförordningen åsyftade villkoret
om god frejd skall gälla, att vederbörande skall styrka sig icke
vara ådömd påföljd, varom stadgas i de sakkunniges förslag till ändrad
lydelse av 2 kap. 19 § allmänna strafflagen.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag i propositionerna nr 63 och 67
har utskottet icke haft något att erinra.

Vidkommande däremot propositionen nr 68 har utskottet på de av
Kommerskollegium i dess ovantagna utlåtande anförda skäl anslutit sig
till den åsikt, som Kommerskollegium i samma utlåtande uttalat.

På grund härav —--hemställa,

att riksdagen måtte

l:o) bifalla -—--hänvisad.

2:o) bifalla —--nr 67: och

3:o) i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen beträffande
Kungl. Maj:ts proposition nr 68 tillstyrkte sådana ändringar i §§ 2, 9,
26 och 27 av näringsfrihetsförordningen, som Kommerskollegium i sitt
den 12 januari 1916 i ärendet avgivna utlåtande förordat.

2:o) av herr Högberg, som instämt i greve Spens och herr Tisells
yrkanden.

Stoekholm 1918. Knngl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Sfiner.

181278