Lagutskottets utlåtande Nr 25 (Utlåtande 1917:LU25 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1917 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder för
beredande å de större högtidsaftnarna av arbetsledighel för
personal inom handeln eller annan affärsverksamhet.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Lindhagen, Alexanderson,
greve Spens, Lars Olsson, von Sydow*, Permansson, Klefbeck*, Pettersson i
Bjälbo, Persson i Norrköping, Gustafsson i Örebro, Karlsson i Fjäl, Pettersson
i Södertälje* och Lindqvist i Kosta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Lagutskottet har till behandling förehaft två till utskottet hänvisade Motionerna.
lika lydande motioner, den ena väckt i första kammaren, nr 7, av herrar
K. J. Ekman, C. H. von Mentor och K. J. Gustafsson, och den andra
väckt i andra kammaren, nr 76, av herrar Johanson i Huskvarna, Nilsson
i Linnås, Jonsson i Hökkult, Gabrielsson och Bäf uti vilka motioner
anförts:

»I lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 stadgas i 5 § mom. i),
att arbete, som i nämnda lag avses, bör, där dess natur det medgiver,
så anordnas, att arbetarna komma i åtnjutande av erforderlig söndagsvila.
Därmed har erkännande givits åt den viktiga grundsatsen, att
det är en plikt för det allmänna att sörja för, att arbetarna icke berövas
den andliga och kroppsliga vila, utan vilken den dagliga kallelsen
icke kan i längden tillfredsställande fullgöras och ännu mindre den inre
personligheten utvecklas och höjas. I sistnämnda avseende äro av särskild
betydelse de stora högtider, som bland vårt folk firas vid jul,
nyår, trettondagen, påsk, pingst och midsommar. Redan aftonen förut,
alltså på julafton, nyårsafton, trettondagsafton, påskafton, pingstafton
och midsommarafton, pläga, där så kan ske, alla sysslor läggas å sido
och en viss stillhet iakttagas såsom en förberedelse till den stundande
högtiden.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 22 käft. (Nr 25.)

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 25.

På åtskilliga arbetsområden, särskilt inom fabriksindustrien, torde
vara allmänt bruk, att ledighet beredes arbetarne på dessa dagar efter
klockan 2 middagen. Inom andra områden åter blir det ofta så, att
just dessa högtidsaftnar mera än eljest bliva tunga arbetsdagar med
jäktande göromål ända till sent på kvällen. Särskilt är så förhållandet
i den öppna handeln i städerna, framför allt vid jul och nyår. Det vore
endast en gärd av rättvisa, om även åt den där anställda personalen
bereddes, åtminstone på de större högtidsaftnarna, ledighet från arbetet.
Till förverkligande av ett sådant önskemål synes emellertid ingen annan
utväg erbjuda sig än en allmän föreskrift om att å dessa aftnar alla
handelsbodar eller därmed jämförliga affärslokaler skola hållas stängda.
Erfarenheterna från förra året, då jul- och nyårsafton inträffade på
söndag och affärerna för den skull höllos stängda, visa att saken låter
sig göra.

I vilken omfattning eu dylik inskränkning i affärsverksamheten
skulle kunna genomföras till förmån för den därstädes anställda personalen
lärer emellertid icke utan eu föregående utredning kunna med
full säkerhet angivas. De lagbestämmelser, som kunna komma att
framgå ur en sådan utredning, böra givetvis avse riket i dess helhet,
men torde måhända likväl kunna, så vitt rör handeln, lämpligen införas
i lagen om förbud mot handels idkande under vissa tider av dygnet
av den 5 juni 1909, vars bestämmelser skulle komma att i viss mån
därav modifieras.

Med anledning härav hemställes vördsamt, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda,
huruvida och i vilken omfattning åtgärder måtte kunna vidtagas till
beredande av ledighet från arbetet för den inom handeln eller annan
affärsverksamhet anställda personalen å de större högtidsaftnarna, särskilt
jul- och nyårsafton, efter klockan 2 middagen, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.»

Vid upprepade tillfällen har riksdagen till behandling förehaft
framställningar, som avsett att åt i annans tjänst anställda personer bereda
den ledighet från arbetet, som må vara erforderlig för bibehållande
och stärkande av deras kroppsliga och andliga hälsa. I några
fall hava framställningarna lett till positiv lagstiftning, i andra fall
äro de ännu föremål för utredning. I förra avseendet erinras om lagen
om förbud mot handels idkande under vissa tider av dygnet (butikstängningslagen)
av den 5 juni 1909 samt om lagen om arbetarskydd
av den 29 juni 1912. Butikstängningslagen innehåller i huvudsak att,

Lagutskottets utlåtande Nr 25. 3

därest inom stad, köping eller municipalsamhälle yppas behov av
förbud mot att handelsbod å söckendagar hålles till salu öppen utöver
viss tid, sådant förbud må meddelas på i lagen föreskrivet sätt, samt
att sådant förbud skall angiva viss tid, då bod må öppnas, ej före klockan
sju f. m., och viss tid då bod skall stängas, ej senare än klockan
åtta e. m., dock att för bod, där handel idkas allenast med livsförnödenheter,
tiden för öppnandet må sättas till klockan sex f. m. samt för
sådan bod eller bod, där huvudsakligen tobak eller vad därav är förfärdigat
eller tidningar hålles till salu, stängningstiden må sättas till
klockan nio e. m. Därjämte medgives, att stängningstiden å aftonen
före sön- eller helgdag och under två veckor närmast före julaftonen
får bestämmas till klockan nio e. m. och ifråga om bodar, som senast
omförmälts, till klockan tio e. m.

I anledning av en inom riksdagen år 1910 väckt motion anhöll riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa
undersökning, i vad mån inom vårt land behövlig söndagsvila utan berättigad
anledning åsidosattes särskilt inom industri, handel och andra
närliggande arbetsområden, ävensom, därest utredningen skulle därtill
giva anledning, för riksdagen framlägga erforderligt lagförslag i ämnet.

Vid 1912 års riksdag framlades i proposition förslag till sådan ändring
i butikstängningslagen, att därest förbud mot handelsbods öppenhållande
å viss tid av söckendag meddelas, det jämväl må stadgas förbud
mot att handelsbod hålles till salu öppen å sön- och helgdagar
under sådan tid, som enligt 7 kap. 3 § strafflagen ej är att hänföra till
sabbatstid, och skall dylikt förbud avse hela tiden före klockan sex f. m.
och efter klockan nio e. m. Enligt statsrådsprotokollet hade vederbörande
departementschef vid förslagets föredragning anfört, att den genom
riksdagens ovanberörda skrivelse 1910 väckta frågan vore föremål
för utredning; att hinder emellertid icke ansågs möta att innan samma
utredning slutförts vidtaga vissa lagstiftningsåtgärder på ett särskilt
område, där uppenbara missförhållanden syntes vara för handen, nämligen
i fråga om butikshandeln; att särskild anledning _ därtill funnes i
den omständigheten, att medan de kommunala myndigheterna kunde
reglera handeln å söckendagar, dylik befogenhet ej tillkomme dem
med avseende å den del av söndagen, som ej enligt 7 kap. 3 §
strafflagen vore sabbatstid, d. v. s. före klockan sex f. m. och efter
klockan nio e. m.; samt att lagförslaget avsåge att undanröja detta
missförhållande. Förslaget blev av riksdagen antaget och lag i ämnet
utfärdades den 6 juni 1912.

Vid 1914 års första riksdag väcktesjtre motioner om ändring i bu -

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

tikstängningslagen och om andra lagbestämmelser i syfte att begränsa
vissa butikers öppenhållande å söndag. I den ena motionen anfördes
huvudsakligen, att det icke kunnat vara lagstiftarens mening, att butiker,
som under söckendagar hållas stängda mellan klockan tolv på
natten och klockan sex f. m. samt mellan klockan nio e. m. och klockan
tolv på natten, skulle få hållas öppna å nämnda tider av söndag. I
anledning härav hemställdes, att riksdagen ville besluta sådan lydelse av
butikstängningslagen, att därest förbud meddelades mot handels idkande
å viss tid av söckendag, förbud jämväl skulle meddelas mot handels
idkande å söndag mellan klockan tolv och klockan sex f. m. samt
mellan klockan nio och tolv på natten. Därest riksdagen emellertid
skulle anse, att prövning härav borde förbehållas de kommunala myndigheterna,
hemställdes — i anledning av en ganska utbredd önskan,
att butiker skulle kunna hållas öppna efter klockan nio söndagsaftnar
— att förbud mot handels idkande å söndag kunde omfatta endast viss
tid av den del av söndag, som ej vore sabbatstid. I den andra
motionen hemställdes om ändring i det senare syftet. I den tredje
motionen hänvisades till att enligt prejudikat blomsterhandel, handel i
fruktbod och handel med matvaror finge bedrivas å sabbatstid med
undantag för gudstjänsttiden. Därigenom berövades de, som arbetade
i dylika affärer, så gott som värjo söndagsvila. Med hänvisning till att
riksdagens ovannämnda skrivelse 1910 komme att kräva en vidlyftig
utredning, att före dennas avslutande lagstiftning på ifrågavarande begränsade
område kpnde äga rum och att därvid jämväl konsumenternas
intresse måste tillgodoses, hemställdes om sådana lagbestämmelser,
att tiden för öppenhållande å sön- och högtidsdagar av matvara-, fruktoch
blomsterbutiker måtte erhålla lämplig begränsning, exempelvis till
klockan 6—11 f. m. I anledning av dessa motioner beslöt riksdagen
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t
låta verkställa utredning, i vad mån butikshandeln å sön- och helgdagar
lämpligen kunde underkastas begränsning utöver den, som då gällde
eller kunde bestämmas, samt för därpå följande riksdag framlägga de
förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Med anledning av vid 1915 års riksdag väckta motioner beslöt riksdagen^
dels att i skrivelse _ till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville låta verkställa utredning, huruvida och i vad mån en reglering av
nattarbetet inom bagerier, konditorier och s. k. hembagerier för såväl
kvinnor som män kunde anses vara av förhållandena påkallad, samt
för riksdagen framlägga det förslag i ämnet, vartill undersökningen
kunde föranleda, och dels att i en annan skrivelse till Kungl. Maj:t an -

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

hålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida lagstiftningsåtgärder
kundo vidtagas för införande av helgdagar utan kyrklig
karaktär i syfte att bereda särskilt den i handel, industri och angränsande
arbetsområden sysselsatta delen av befolkningen tillfälle till
vila och rekreation under den ljusa och varma årstiden, samt för riksdagen
framlägga det lagförslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Riksdagens skrivelse av år 1910 i de delar, däri den ej avgjorts
genom den år 1912 antagna lagen om tillägg till butikstängningslagen,
samt skrivelsen av år 1914 och båda skrivelserna av år 1915 äro beroende
på utredning inom socialstyrelsen. Innan 1915 års skrivelse om
införande av helgdagar utan kyrklig karaktär överlämnades till socialstyrelsen,
hade utlåtanden däröver avgivits av överståthållarämbetet,
Konungens befallningshavande i länen, domkapitlen och Stockholms
stads konsistorium.

Ehuru utskottet fullt behjärtar önskvärdheten av att den inom
handel och annan affärsverksamhet anställda personalen erhåller all den
ledighet, varav den kan vara i behov, finner dock utskottet den av
motionärerna nu ifrågasatta framställningen icke kunna av utskottet
förordas. Vad motionärerna åsyfta eller att åt förutnämnda personal
beredes ledighet å de större högtidsaftnarna, särskilt jul- och nyårsafton,
efter klockan två e. m., torde praktiskt taget vara av relativt ringa värde.
Visserligen kan ju icke bestridas, att arbetet i butikerna torde vara
ganska ansträngande på julafton. Men detsamma lärer knappast kunna
antagas vara fallet på nyårs-, trettondags- och, åtminstone i städerna,
midsommarafton. På påsk- och pingstafton åter är rörelsen förmodligen
ganska livlig i åtskilliga butiker. Emellertid är den ökade trafiken i
handel och vandel på helgdagsaftnarna, där sådan förekommer, väsentligen
föranledd därav att de bredare folklagren då begagna sig av sin
ledighet till att göra uppköp, som de icke varit i tillfälle att å annan
tid verkställa. Vid bedömande av lämpligheten av åtgärder i det av
motionärerna avsedda syftet lärer det alltså vara nödigt, att hänsyn tages
icke endast till butikspersonalens utan jämväl till konsumenternas intressen.
För de personer, som icke själva äro lediga från sitt arbete
förrän senare på dagen, synes näppeligen böra resas hinder att på den
lediga tid, som de kunna därtill disponera, förse sig med de förnödenheter,
varav de kunna vara i behov. Denna kollision av intressen framträder
möjligen med större styrka, då det gäller landsbygden, än då det gäller
städerna. Ofta har man på landet av en eller annan orsak icke tillfälle
att förrän på helgdagsaftnarna företaga resan till närmaste handelsbod

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

för att göra inköp, och antagligen är rörelsen i handelsbodar på landet
större på helgdagsaftnarna än eljest.

Motionärernas framställning synes icke stå i god överensstämmelse
med butikstängningslagens stadganden därom att å aftonen före sönoch
helgdag och under två veckor närmast före julaftonen handelsbods
stängningstid må sättas en timme senare än annars. Grunden härför är
uppenbarligen, att i de nämnda fallen konsumenternas intressen få
anses hava större anspråk på tillgodoseende än butikspersonalens. Och
otvivelaktigt får jämväl beträffande högtidsaftnarna så anses vara fallet.

Av den ovan lämnade redogörelsen för åtgärder från riksdagens
sida i syfte att bereda i annans tjänst anställda personer behövlig ledighet
framgår, att flera omfattande frågor syftande till detta mål
under de senare åren av riksdagen genom skrivelser hänskjuta till
Kungl. Maj:ts övervägande. Vid den av Kungl. Maj:t på grund härav
igångsatta utredningen torde uppmärksamheten jämväl ägnas åt sådana
detaljfrågor, som utan att direkt falla inom ramen för riksdagsskrivelserna
dock stå i ganska nära samband med där uppkastade spörsmål.
Utan tvivel är den genom motionerna väckta frågan av dylik beskaffenhet.
Detta förhållande torde även göra det mindre nödigt att nu
avlåta särskild riksdagsskrivelse i denna fråga.

På grund härav får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motioner icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 april 1917.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Reservationer:

a) av herr Lindhagen, som hemställt:

att riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t i samband
med utredningen om övriga ifrågasatta begränsningar
genom lagstiftning av arbetstiden även måtte
taga i övervägande de i motionerna framhållna önskemål,
samt

b) av herrar Persson i Norrköping och Lindqvist i Kosta.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1917.