Lagutskottets utlåtande Nr 24 (Utlåtande 1915:LU24 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1915 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående införande av helgdagar utan kyrklig
karaktär.

Närvarande: herrar Lindhagen, af Ekenstam, Söderbergb, Trana, Gezelius, Alexanderson,
Hult, Tisell, Pettersson i Södertälje, Pettersson i Bjälbo, Gustafsson i Örebro, Holmdahl.
Igel, Lindley i Söderhamn och Lindqvist i Kosta.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,
nr 125, har herr Pettersson i Södertälje hemställt, »att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes
låta verkställa utredning, huruvida icke här i landet kunde införas lagbestämmelser
om införande av helgdagar utan kyrklig karaktär i syfte
att bereda särskilt den å kontor samt i handelsbutiker och fabriker sysselsatta
delen av befolkningen tillfälle till vila och rekreation under den
ljusa och varma årstiden, samt för riksdagen framlägga det lagförslag,
vartill utredningen kan föranleda.»

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»Under de senare åren har i England eu tendens gjort sig gällande
att minska arbetstiden och att få till stånd s. k. hankhelgdagar, som utan
att vara helgdagar i religiös mening avse att bereda de breda lagren av
befolkningen tillfälle till vila och rekreation. I äldre tider funnos talrika
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 sand. 21 käft. (Nr 24.) 1

Motionärens

motivering.

Lagutskottets -utlåtande Nr 24.

■>

helgdagar med en mer eller mindre uteslutande religiös karaktär. På
alla de s. k. »samt days» voro ända till nittonde århundradets början
officiella ämbetslokaler stängda. Före år 1834 höllos även Bank of Englands
lokaler stängda sammanlagt 33 helg- och högtidsdagar om året.
År 1834 blevo dessa helgdagar reducerade till allenast 4, nämligen långfredagen,
1 maj, 1 november och juldagen. År 1871 antogs emellertid
på initiativ av sir John Lubbock (sedermera lord Avebury) en lag, enligt
vilken vissa dagar skulle betraktas som »bankhelgdagar». A dessa dagar,
vilka icke voro helgdagar i kyrklig mening, skulle ingen vara tvungen
att göra en betalning eller över huvud företaga någon rättshandling, som
han ej behövde verkställa juldagen eller långfredagen, och alla betalningar
samt andra åtgärder, som å bankhelgdagen skulle ske, skulle kunna uppskjutas
till påföljande dag. Begeringen bemyndigades samtidigt att, om
den ansåg lämpligt, utfärda bestämmelser om andra dagar, som kunde
befinnas vara lämpligare såsom bankhelgdagar. Inom England gälla för
närvarande följande dagar såsom bankhelgdagar: annandag påsk, annandag
pingst, första måndagen i augusti och den 25 december. Genom lag av
år 1903 blev den 17 mars för Irland förklarad som bankhelgdag. Inom
Skottland äro nyårs- och juldagarna, långfredagen, första måndagen i maj
och första måndagen i augusti bankhelgdagar. Om juldagen och nyårsdagen
infalla på söndag, är nästa måndag bankhelgdag. I Edinburg gälla
dessutom den 18 april och den 19 september som helgdagar och i Glasgow
den 16 juli. I London är fondbörsen stängd den 1 maj och den 1
november.

Till eu början voro endast bankerna stängda på bankhelgdagarna;
sedermera stängdes å desamma även tull- och uppbördslokaler, handelsfabriker
m. m., och numera råder allmän ledighet från förvärvsarbete på
dessa dagar.

Jämväl till de engelska kolonierna har denna tanke spritt sig. I de
flesta av dessa förekomma årligen ett visst antal bankhelgdagar. I Kanada
förekomma sålunda 8 bankhelgdagar, i Victoria 13, i Queensland 14, i
Nya Zeeland 4, o. s. v.

I Nordamerikas Förenta Stater finnes ej någon anordning, som fullt
motsvarar de engelska bankhelgdagarna. Varje stat måste där lagstadga i
frågan. Presidenten förklarar emellertid vanligen sista torsdagen i november
som tacksägelsedag (Thanksgiving day) och den dagen gäller i regel
såsom helgdag inom Staterna. Såsom icke kyrklig helgdag betraktas också
oavhängighetsdagen (Independence day) den 4 juli och arbetarnes dag

Lagutskottets utlutande Nr 24.

(Labour day) den första måndagen i september. Dessutom förekomma pa
grund av särskilda förhållanden eller minnen eu hel dol dylika helgdagar
inom olika stater, t. ex Lincolns, Washingtons, Leos födelsedagar m. fl.

Institutionen bankhelgdagar synes väl förtjänt att från de anglosachsiska
länderna överflyttas till oss. Även här gör sig ett starkt behov
gällande att genom en eller annan extra helgdag bereda möjlighet till vila
och vederkvickelse särskilt för alla dem, som i våra städer äro strängt
upptagna av förvärvsarbete under alla årets vardagar. De. nuvarande
kyrkliga helgdagarna kunna redan av det skälet ej rätt tillfredsställande
fylla detta behov, att de alla, med undantag av annandag pingst och
Johannes döparens dag, infalla under de för längre utflykter på landsbygden
mindre lämpliga årstiderna. I händelse införandet av nya helgdagar
till äventyrs skulle stöta på betänkligheter från vissa industriers sida, vilka
ej anse sig hava råd att inskränka på arbetstiden, skulle man möjligen
kunna tänka sig införandet av bankhelgdagar kombinerat med avskaffandet
av ett par av de nuvarande kyrkliga helgdagarna, exempelvis
trettondagen och Maria bebådelsedag.

Lämpligast vore måhända, om två eller flere bankhelgdagar kunde
anordnas i en följd, så att eu sammanhängande ledighet på några dagar
kunde åstadkommas, men denna fråga liksom frågan om det lämpliga antalet
dylika helgdagar synes böra göras till föremål för särskild utredning.

Innan ett avgörande beslut i ämnet fattas, synes utredning jämväl
erforderlig, huruvida ej i samband med införande av en lag om bankhelgdagar
särskild ändring även bör verkställas i en del äldre lagbestämmelser,
exempelvis dels lagen den 14 juni 1901 om beräknande av fatalietid
i visst fall, varigenom stadgats, att om tid, då åtgärd för talans fullföljd
eller bevarande i vissa mål sist må företagas, infaller å söndag
eller annan allmän helgdag, den åtgärd må företagas å nästa söckendag,
dels och 91 § i växellagen, som föreskriver, att, om växels förfallodag
inträffar å söndag eller annan allmän helgdag, nästa söckendag skall anses
såsom förfallodag. Ifrågavarande utredning torde lämpligen kunna verkställas
genom Kungl. Maj:ts förslag.»

Med förevarande motion avses att bereda särskilt den å kontor samt Utskottets
i handelsbutiker och fabriker sysselsatta delen av vårt lands befolkning yttrande -

4 Lagutskottets utlåtande Nr 24.

ökat tillfälle till vila och rekreation under den ljusa och varma årstiden.
För vinnande av detta syfte föreslår motionären införandet av arbetsfri
söckendagar, motsvarande de så kallade »bankholidays», som genom en
bill den 25 maj 1871 infördes i England, Irland och Skottland och sedermera
införts jämväl i åtskilliga engelska kolonier.

Yid sistlidet års förra riksdag väcktes av samme motionär eu motion
av enahanda lydelse. Till följd av riksdagens upplösning blev berörda
motion icke föremål för riksdagens behandling.

Utskottet finner det syfte, som ligger till grund för motionärens
förslag, behj ärtans värt. I vårt land med dess hårda klimat och långa
vintermörker framstår med stor styrka behovet för människorna att
under den korta sommaren njuta den vederkvickelse till själ och kropp,
vistelsen i naturen förmår skänka. Detta behov har också å många håll
såvitt möjligt tillgodosetts genom semesterledigheter, varav statens ämbetsoch
tjänstemän sedan länge varit i åtnjutande och som numer i ganska
stor omfattning även beviljas personer i motsvarande ställningar, anställda
vid enskilda företag. Emellertid är det givetvis allt fortfarande endast
ett jämförelsevis ringa fåtal, som åtnjuter denna förmån. För de samhällsklasser,
vilkas intressen i förevarande hänseende här närmast äro i fråga,
saknas i regel alltjämt tillfälle till någon dylik längre ledighet under sommaren.
I betraktande av de ofta mindre gynnsamma hygieniska förhållanden,
varunder dessa klasser nödgas bedriva sitt arbete, ävensom arbetets ej
sällan slitande och själsdödande beskaffenhet synes det emellertid vara
synnerligen önskvärt med hänsyn till såväl folkhälsan som individens trevnad
och lyckokänsla, att jämväl denna del av vårt lands befolkning i den
mån det låter sig göra sättes i tillfälle att tillvarataga den varmare årstidens
möjligheter till vistelse i fria naturen. Åtskilligt har också åtgjorts för
tillgodoseende av detta önskemål. Utskottet vill i sådant hänseende framhålla,
att det numera på sina håll förekommer, att kontors- och affärsanställda
under sommarmånaderna hava kortare arbetstid än övriga delar
av året. För befrämjande av detta syfte har det särskilt inom vissa
industrier införda bruket att om lördagar och helgdagsaftnar avsluta arbetet
tidigare än eljest ävenledes betydelse. Givetvis skulle den av motionären
föreslagna reformen innebära ett steg till tillgodoseende av ifrågavarande
samhällsklassers behov i nu förevarande hänseende. Särskilt
skulle värdet av en dylik reform avsevärt ökas, därest ett par arbetsfria
vardagar, såsom motionären ifrågasätter, kunde anordnas i en följd
och förläggas invid en söndag eller, vilket kanske vore lämpligast,

Lagutskottets utlåtande Nr 24. 6

invid midsommardagen, varigenom eu sammanhängande ledighet skulle
åstadkommas.

Emellertid framhålles ofta, att vid bedömandet av föreliggande fråga
hänsyn måste tagas till de konsekvenser av såväl national- som privatekonomisk
art, som införandet av arbetsfria söckendagar skulle medföra.
l)et ifrågasattes, huruvida icke eu ökning av de arbetsfria dagarnas antal
skulle leda till ett försvagande av den svenska industriens konkurrenskraft
samt särskilt för dem, som för sin utkomst äro hänvisade att leva
av sin dagliga arbetsförtjänst, medföra ekonomiska svårigheter. Härom
göra sig dock olika meningar gällande, men givetvis måste befogenheten
även av denna invändning undersökas. Förhållandena i de anglo-sachsiska
länder, där »bankholidays» införts, kunna härvid knappast anses erbjuda
lämpliga jämförelsepunkter. Dessa länder hava nämligen vida mindre antal
helgdagar än Sverige. Av de fyra bankholidays, som införts i England,
motsvaras tre av våra så kallade annandagar.*

Skulle det visa sig, att eu ökning av de arbetsfria dagarnas antal
icke låter sig genomföras, synes det böra tagas under övervägande,
huruvida icke syftet med ifrågavarande motion kunde nås på den väg,
motionären ifrågasätter, nämligen genom att samtidigt med införandet av
arbetsfria vardagar, förlagda till sommaren, avlysa ett par av de kyrkliga
helgdagar, vilka infalla under en i rekreationshänseende mindre
lämplig årstid. Härigenom skulle de betänkligheter emot hans förslag,
som ovan antytts, givetvis förfalla. A andra sidan kräver hänsyn till
religiös uppfattning och nedärvd sed, att stor varsamhet härvidlag iakttages.
Naturligtvis kan det endast ifrågasättas att upphäva sådana helgdagar,
vilkas religiösa betydelse är mindre starkt framträdande. I betraktande
härav synas de helgdagar, motionären i detta sammanhang omnämner,
nämligen trettondagen och Maria bebådelsedag, närmast böra komma
i betraktande.

Förslag om trettondagens avlysande hava upprepade gånger varit föremål
för riksdagens prövning och även vid tvenne olika tillfällen av lagutskottet
tillstyrkts. I motiveringen till ett av dessa förslag, vid 1903
års riksdag, framhölls, hurusom erfarenheten visade, att många verkstäder
just på grund av den genom trettondagen splittrade arbetstiden ej började
sitt vid julen nedlagda arbete, förrän trettondagen vore förbi. I sitt över

* Annandag jul, den 26 december, icke, som motionären uppgiver, juldagen, den 25, är
bankhelgdng i England.

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

förslaget avgivna utlutande yttrade lagutskottet bl. a. följande: »Såsom
redan antytts medföra jul- och nyårshelgerna så många vilodagar i följd
efter varandra, att behov av ytterligare frihet från arbetet just då torde
finnas mindre än vid någon annan tid av året. A andra sidan föranleder
denna nödtvungna ledighet under en lång tid, särskilt för arbetare
med daglön, en ekonomisk förlust, vilken mången gång torde vara ganska
kännbar, och utskottet föreställer sig, att det stora flertalet arbetare skulle
finna sig tillfredsställt med en förändring, vilken, utan att begränsa deras
fritid mera, än att tillfälle till vila och vederkvickelse i allt fall vore berett,
medförde möjlighet för dem att tidigare än nu återfå sin dagliga förtjänst.
» Även för banker och affärsföretag över huvud taget samt för
deras personaler torde trettondagens avskaffande medföra fördel. Inom
affärsvärlden är nämligen som bekant början av året eu särskilt brad tid,
då ofta nog både sön- och helgdagar måste användas till arbete.

Utskottet vill dock ingalunda förneka, att betänkligheter från kyrkligt
håll kunna yppa sig emot trettondagens avlysning såsom särskild helgdag.
Skulle det emellertid visa sig, att endast på denna väg målet med
förevarande motion kan vinnas, torde det dock kunna ifrågasättas, huruvida
man icke å detta håll skulle visa sig benägen att låta betänkligheterna
fara. Tanken på införandet av arbetsfria vardagar har nämligen
inom kyrkliga kretsar omfattats med mycken sympati, enär man i denna
reform ansett sig vinna ett medel att motverka söndagens profanering
genom dess användande till idrottsövningar och andra sysselsättningar,
som man anser stå i strid med söndagens religiösa ändamål.

Yad åter angår avskaffandet av Maria bebådelsedag torde förslag härom
knappast stöta på några allvarligare betänkligheter av nu antydd art.
Jämväl frågan om denna helgdags indragande har förut varit föremål för
riksdagens uppmärksamhet. År 1885 uttalade sig även lagutskottet härför.
Sedan landstings in ännu valen numer genom en år 1913 vidtagen ändring
i landstingsförordningen såsom regel förlagts till Maria bebådelsedag, kan
det dock tänkas, att denna dags förvandling till en vanlig arbetsdag ej
lämpligen läte sig genomföras med mindre berörda bestämmelse samtidigt
ändrades.

Ehuru utskottet föreställer sig, att de väsentligaste betänkligheterna
mot den av motionären föreslagna reformen skulle hävas genom att
dess genomförande sammanknippades med ett samtidigt indragande av
helgdagar, kan det dock tänkas, att reformen det oaktat skulle stöta på
motstånd särskilt från lantmännens sida, som under sommaren hava sin

Lagutskottets utlåtande Nr 24. 7

br(idaste tid och för vilka behov av eu lagstiftning i nu förevarande syfte
ieke kan anses föreligga i samma grad. Därest de arbetsfri vardagarna,
såsom ovan ifragasatts, förlädes invid midsommar, då i vårt land skördearbetet
i regel icke börjat, torde några avsevärda olägenheter för denna
de! av befolkningen dock icke vara förknippade härmed.

Ett närmare ingående på ovanberörda spörsmål anser utskottet icke
erforderligt i frågans nuvarande läge. I likhet med motionären anser utskottet
nämligen, att, innan positiva åtgärder i motionens syfte vidtagas,
frågan bör göras till föremål för särskild utredning, varvid såväl ovanberörda
som övriga med densamma sammanhängande spörsmål böra komma
i betraktande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida
lagstiftningsåtgärder kunna vidtagas för införande
av helgdagar utan kyrklig karaktär i syfte att bereda
särskilt den i handel, industri och angränsande arbetsområden
sysselsatta delen av befolkningen tillfälle till
vila och rekreation under den ljusa och varma årstiden,
samt för riksdagen framlägga det lagförslag,
vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 20 april 1915.

På lagutskottets vägnar:

CAEL LINDHAGEN.

Reservation

av herrar af Ekenstam, Trana, Tisell, Pettersson i Bjälbo, Gustafsson i
Örebro och HolmdaM, vilka ansett, att förevarande motion icke bort till
någon riksdagens åtgärd föranleda.