Lagutskottets utlåtande Nr 20 (Utlåtande 1915:LU20 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli don 13 april 1915 kl. 8 f. in.

Utlåtande, i anledning av vackt motion om ändrad lydelse
av ti § i förordningen angående försäljning av alkoholfria
drycker samt svagdricka.

Närvarande: herrar Lindhagen, Söderbergb, Trana, Gezelius, greve Lagerbjelke, Alexanderson*,
greve Spens, Hult*, Däld*, Pettersson i Bjälbo, Persson i Norrköping, Gustafsson i Örebro,
Holmdahl*, Igel, Lindley i Söderhamn och Lindqvist i Kosta*.

* Ej närvarande vid utlåtande t s justering.

Uti eu inom andra kammaren vackt, till lagutskottet hänvisad motion,
nr 53, hava herrar Mossberg, Persson i Björsbyholm och Berg i Munkfors,
med instämmande av herrar Akerlindh, Andersson i Skrädene och
Anderson i Knapasjö, hemställt: »att riksdagen ville besluta att 3 § i

kungl. förordn. av den 9 juni 1905 om försäljning av alkoholfria drycker
och maltdrycker måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Vill någon bedriva utskärning av tillagade alkoholfria drycker och
svagdricka göre därom skriftlig anmodan — — — på landet hos länsmannen
med uppgift å ställe, där utskänkningen skall äga rum, samt med
bifogande av betyg om god frejd. Har anmälan sålunda skett, skall länsmannen
inhämta kommunalnämndens åsikt om sökandens lämplighet samt
om föreliggande behov och endast i de fall, där kommunalnämnden lämnar
sitt vitsord, skall rättighet meddelas.»

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»Kungl. förordningen angående försäljning av alkoholfria drycker och Motionen.
svagdricka av den 9 juni 1905 stadgar: Vill någon bedriva iskänkning

av tillagade alkoholfria drycker eller svagdricka göre därom skriftlig anmälan
— — — på landet hos länsmannen med uppgift å ställe, där utskänkningen
skall äga rum, samt med bifogande av betyg om god frejd.

Har anmälan sålunda skett skall meddelas bevis att anmälan behörigen
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 sand. 17 käft. (Nr 20.) 1

Lag utskottets utlåtande Nr 20,

Utskottets

yttrande.

skott. Samma förordning stadgar vidare, att länsmaunen skall om meddelat
tillståndsbevis underrätta kommunalnämndens ordförande, vilken endast
har att lägga länsmannens skrivelse till handlingarna.

Nu kan man tycka, att för så oskyldiga drycker som dessa svagare
maltdrycker borde eu dylik förordning vara fullt tillfredsställande, helst
som samma förordning stadgar rätt att beivra eventuella lagöverträdelser.

Erfarenheten ute från landsbygden säger oss dock att i många fall, där
dylika rättigheter meddelats, dessa rättigheter kommit i händerna på personer,
vilka ej sökt rättigheterna för att med sin försäljning fylla ett allmänhetens
behov, utan endast för att tjäna penningar på den oerfarna ungdomen.

Denna lockas dit och det upplåtes lokal till förlustelser, vilket gör
att ett dylikt försäljningsställe ofta bliver ett tillhåll dit ungdomen dragés
på sina lediga stunder. Slantarna offras och grunden lägges i mången
ynglings sinne till ett fortsatt supigt liv. Lägges härtill att försäljningsrättsinnehavaren,
där vaksamheten över försäljningen är slapp, tillåter sig
att tillsamman med de svagare —- även sälja starkare — maltdrycker, så
torde det vara uppenbart, att vägen att få dessa rättigheter är för lätt
och att försäljningen i många fall verkar demoraliserande.

Att beivra eventuella lagöverträdelser står ju öppet, men dels har
det visat sig att obehaget och risken för enskild person är stor, dels ock
att rörelsen även under fullt lagliga former kan verka demoraliserande.

Svagaste punkten i förordningen i fråga tycks vara, att rätt till utskänkning
icke beror på någon som helst prövning och sålunda lätt kan
komma i händerna på samvetslösa ockrare.

För att råda bot för påvisade brister skulle enklaste sättet vara att
ansökan om dylik utskänkningsrätt skulle ingivas till kungl. maj:ts befallningskavande
eller länsmannen i orten, vilken hade, att innan utskänkningsrätten
beviljades först inhämta kommunalnämndens yttrande om sökandens
lämplighet och om föreliggande behov av en dylik iskänkning?»

Enligt kungl. förordningen den 24 oktober 1885 angående försäljning
av vin, maltdrycker, kokat kafle och andra tillagade icke spirituösa
drycker fordrades för att få mot betalning tillhandagå allmänheten med
kokat kaffe, te, chokolad eller andra tillagade, icke spirituösa drycker
såsom regel endast anmälan, i stad hos magistraten och på landet hos
kommunalnämndens ordförande och länsmannen i orten. Vid denna anmälan
skulle finnas fogade betyg om god frejd och uppgift å det ställe, där
försäljningen skulle äga rum. Beträffande åter s. k. svagdricka gällde
enligt nämnda förordning samma bestämmelser som angående vin och Öl.

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

Sedan vid upprepade tillfällen såväl inom som utom riksdagen önskemål
framställts därom, att även handeln med svagdricka måtto frigivas,
framlades vid 1905 års riksdag förslag till förordning angående försäljning
av tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka. Detta förslag avsåg att
uti ovan omförmälda hänseende jämställa försäljningen av svagdricka med
försäljningen av övriga tillagade alkoholfria drycker.

I motiven till nämnda förslag framhölls av departementschefen, att
»i man som kravet på strängare bestämmelser beträffande handeln med de
starkare maltdryckerna till förekommande av deras användning såsom rusdrycker
tränger sig fram och inom lagstiftningen vinner godkännande,
framstår onekligen alltmera dessa bestämmelsers tillämplighet jämväl å handeln
med svagdricka, vilket icke kan betecknas såsom en rusdryck, utan är ett billigt
och av stora delar av vårt folk gärna använt närings- och njutningsmedel,
såsom en oegentlighet och ett onödigt eller för nykter hetssträvandena rent
av skadligt hinder för åtkomsten av sistnämnda dryck. Det naturligaste
och riktigaste synes därför vara att likställa svagdricka med de tillagade,
alkoholfria drycker, som avses i 8 § av den nuvarande förordningen angående
försäljningen av vin, maltdrycker in. m.»

I överensstämmelse med de principer, som sålunda ligga till grund för
1905 års kung!, förordning, stadgas i dess 1 §, att försäljningen av tillagade
alkoholfria drycker, som ej sker till förtäring på stället, är med de inskränkningar,
förordningen föreskriver, tillåten under samma villkor, som för
handeln i allmänhet äro gällande, och i 3 § föreskrives, att därest någon vill
bedriva utskänkning av sistnämnda drycker såsom regel endast erfordras, att
därom göres skriftlig anmälan i Stockholm hos överståthållareämbetet, i annan
stad hos magistraten och på landet hos länsmannen med uppgift å det
ställe, där utskänlcningen skall äga rum, samt med bifogande av betyg
om god frejd.

Förevarande motion riktar sig väsentligen mot den princip, som således
ligger till grund för 1905 års ovannämnda förordning. De missförhållanden,
som enligt motionärernas mening förefinnas beträffande utskänkning av
dessa alkoholfria drycker, härröra sig, anse motionärerna, i synnerhet från
den frihet, som lagstiftningen lämnat den enskilde att idka dylik utskänkningsrörelse.
Följaktligen vilja motionärerna finna korrektivet mot dessa
missförhållanden däruti, att denna frihet upphäves och rätten till utskänkning
göres beroende av en föregående prövning i det särskilda fallet.
Denna prövning skulle anförtros åt kommunalnämnd och länsman, på så
sätt, att det slutliga avgörandet skulle ligga i länsmannens hand, med

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

skyldighet dock för honom att »endast i de fall, där kommunalnämnden
lämnar sitt vitsord», meddela rättighet till iskänkning.

Enligt utskottets mening kan ett upphävande av den på detta område
nu gällande friheten icke anses tillräckligt motiverat. I likhet med vad
särskilda utskottet nr 2, till vilket förslaget till nu ifrågavarande förordning år
1905 hänvisats, gör gällande, torde till en början anledning icke föreligga
att »med lagbestämmelser, avsedda att förhindra missbruk av drycker,
vilka vid omättligt förtärande verka berusande, binda försäljning av drycker,
som icke äro rusgivande».

De föreslagna bestämmelserna synas även därutinnan mindre lämpliga,
att rätten till utövande av en i och för sig oskadlig näringsverksamhet skulle
göras beroende av underordnade myndigheters diskretionära prövning samt
eu sökande, såsom förslaget är framställt, ej ens skulle beredas möjlighet
att söka rättelse i ett uppenbarligen omotiverat avslag å siu framställning
om rätt till utskänkning av i motionen omförmälda drycker. En sådan
befogenhet skulle ock kunna leda till missbruk,

I jämförelse med de för utskänkning av vin och Öl uppställda villkor
skulle förslaget dessutom i viss mån innebära en större stränghet. För
erhållande av rätt till utskänkning av vin och Öl erfordras nämligen skriftlig
ansökan hos vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshavande, med uppgift å
det ställe, där utskänkniDgen skall äga rum, samt med bifogande av betyg
om god frejd. Över ansökningen åligger det Kungl. Maj:ts befallningshavande
att i stad av magistrat och stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,
allmän rådstuga samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma
inhämta utlåtanden, vilka böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande
med angivande av skälen därför. Har dylik ansökning blivit avstyrkt, i
Stockholm av stadsfullmäktige och å annan ort av båda de kommunala
myndigheter, som i ärendet hörts, må densamma ej bifallas.

Till dessa principiella invändningar kan fogas, att förslaget så till
vida lider av eu inkonsekvens, som detsamma endast avser landsbygden,
vadan ett bifall till detsamma borde förenas med enahanda föreskrift
för stad.

Med detta har utskottet dock ej velat säga, att ej missförhållanden
kunna äga rum i samband även med sådan utskänkning, som motionen
avser. De erfarenheter, som ligga till grund för densamma, torde nog finnas
på åtskilliga håll. Men detta har också i lagen redan förutsetts genom bestämmelser,
avsedda ej blott att förebygga dylika oegentligheter utan även
att bereda möjlighet till deras rättande. Sålunda stadgas dels i 3 § 1 mom.,
att vid anmälan skall, såsom ovan nämnts, finnas fogat betyg om god

Lagutskottets utlåtande Nr SO.

A’ejd, dels i samma ij 2 inom. att bevis om skedd anmälan icke må meddelas
den, som veterligen jämlikt K £ 1 eller 2 mom. står under förbud
al! utskäuka drycker, som förordningen avser, eller genom gällande beslut,
som ej avser endast visst tillfälle, förbjudits att försälja vin eller öl, ej
heller den, om vilken är veterlig!, att honom meddelat tillstånd all
försälja vin eller öl återkallats, eller att lian dömts förlustig rätt 1ill
detaljhandel med brännvin eller försäljning av vin, Öl eller sådana drycker,
som i motionen avses, dels i (i § 1 inom., att iskänkning i regel icke
må äga rum senare å dag än kl. 10 på aftonen, dels ock att om å försäljningsställe,
där på grund av anmälan eller tillstånd enligt 3 § utskänkning
idkas, förekomma oordningar, eller därstädes bedrives osedlighet, äger
överståthållareämbetet, magistraten eller kommunalnämnden att förbjuda
rörelsens bedrivande. Beslut därom går genast i verkställighet men skall
underställas Kung]. Maj:ts befallningshavande, som har alt för viss tid fastställa
förbudet eller ock upphäva detsamma. Ivungl. Maj:ts befallningshavande
är nu i omförmälda fall jämväl berättigad att omedelbart meddela
förbud, på sätt ovan nämnts.

Det förefaller utskottet, som om dessa bestämmelser borde kunna vara
tillfyllestgörande, därest de effektivt tillämpas.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riks O dagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 april 1915.

På lagutskottets vägnar:

CARL LIN1 )HAGEN.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 sand. 17 höft. (Nr SO.)