Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Lagutskottets utlåtande Nr 20

Utlåtande 1914:LU20 - b

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 4 augusti 1914 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående antagande av
lag om anstånd med betalning av gäld.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Lindhagen, Trana, Stärner, Gezelius,
greve Lagerbjelke, Alexanderson, Johanson i Valared, greve Spens, Hult,
Pettersson i Södertälje, Schotte, Persson i Norrköping, Olsson i See,
Svensson i Saläng och Holmdahl.

Till förberedande behandling av lagutskottet hava hänvisats inom
båda kamrarna väckta, lika lydande motioner, nr 100 i första kammaren
av herr I. von Stapelmohr, och nr 259 i andra kammaren av herr Hj.
Wijk, däri motionärerna anfört:

»Då ett land råkat i särskilt brydsamma förhållanden av övergående
beskaffenhet har vid mera än ett tillfälle inträffat, att statsmakterna funnit
sig böra för en kortare övergångstid vidtaga extra ordinära åtgärder
för underlättande av penning- och kreditförhållandena. Hit höra
då närmaste åtgärder i syfte att bereda vederbörande anstånd med gäldandet
av till betalning förfallna eller förfallande skuldförbindelser. S. k.
moratorium har också i större eller mindre utsträckning under den allmänna
kris, däri vår världsdel för närvarande befinner sig, redan kommit till
stånd i länder, med vilka vi hava delvis ganska omfattande ekonomiska
förbindelser. Ett dylikt moratorium, varigenom svenska fordringar
i utlandet icke kunna omedelbarligen vid förfallotid indrivas, kan vålla
vissa svårigheter å vår penningmarknad, särskilt om svenska gäldenärer
i fråga om sina skulder till utlandet icke legaliter medgivits en liknande
förmån. På grund härav och då man icke kan frånse, att den
allmänna krisen i Europa i och för sig torde komma att menligt inverka
på vårt näringsliv och på vår penningmarknad, lärer nödig försiktighet

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 samt. 20 käft. (Nr 20.) 1

2

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

bjuda att även i vårt land penningmarknaden och näringslivet beredas
den lättnad och de fördelar, ett moratorium under rådande förhållanden
skulle medföra. I anslutning härtill tillåter jag mig hemställa,

att Riksdagen för sin del ville antaga följande

Lag om anstånd med betalning av gäld.

Härigenom förordnas att tills vidare, intill dess
Konungen annorlunda beslutar, dock ej längre än till
den 6 september 1914 med betalning av skuldförbindelser
av vad beskaffenhet de vara må, som redan förfallit
eller under tiden förfalla, skall anstå, i följd varav
rättegång eller lagsökning för indrivning av sådan gäld
ej må anhängiggöras eller exekutiv åtgärd för gäldens
uttagande äga rum; dock att där talan om betalning
förut anhängiggjorts vid domstol eller hos överexekutor,
den talan må utan hinder av vad ovan stadgats vinna
prövning.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.»

Vid övervägande av det spörsmål, som genom ovanberörda motioner
förelagts riksdagen, har lagutskottet funnit sig böra hemställa,

att Riksdagen, i anledning av herrar von Stapelmohrs
och Wijks förevarande motioner, må för sin del
antaga följande

Lag om anstånd med betalning av gäld (moratorium).

Härigenom förordnas att, där ej Konungen bestämmer kortare tid,
anstånd med betalning av gäld skall åtnjutas i fråga om gäld, som före
denna dag förfallit, till den 7 september 1914 och, där gälden härefter
förfaller före sistnämnda dag, till dess en kalendermånad efter förfallotiden
förflutit.

Under anståndstiden må gälden icke vare sig genom stämning till
domstol eller hos överexekutor eller utmätningsman utsökas; dock att där
talan om betalning redan är anhängiggjord vid domstol eller hos överexekutor,
den talan må utan hinder av vad nu stadgats vinna prövning.
Ej heller äge borgenär under anståndstiden å gäld, som anståndet avser,
grunda ansökan om gäldenärs försättande i konkurs.

Lagutskottets utlåtande Nr 20. 3

Har redan utmätning skett eller gäldenärs bo till konkurs avträtts,
må under anståndstiden egendomen ej försäljas i andra fall än i 40 §
utsökningslagen eller 48 § konkurslagen sägs.

Under den tid anstånd med växels betalning åtnjutes, må växeln
icke till betalning uppvisas eller för bristande betalning protesteras.

År enligt lag eller författning borgenärs rätt beroende därav, att
talan anhängiggöres eller annan åtgärd vidtages inom viss tid, och kan
på grund av vad ovan stadgas sådan åtgärd icke företagas, vare borgenärens
lätt förvarad, där han fullgör vad föreskrivet är inom en kalendermånad,
eller 1 fråga om växels uppvisning till betalning eller växelprotest
sist å andra söckendagen, efter det anståndet med gäldens betalning
tilländagick. 0

Denna lag avser icke gäld, som härefter tillkommer, ej heller skatter,
utskylder och andra offentliga avgifter med undantag av sådana avgifter,
som omförmälas i 11 § i kungl. förordningen den 16 mai 1884
angående patent eller i 9 § i lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken.
"

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Stockholm den 4 augusti 1914.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Reservation

av herr Lindhagen, som anfört:

Lämpligheten att redan nu väsentligen utvidga tiden för det av utomordentliga
förhållanden påkallade moratoriet utöver vad som ifrågasatts av
Kungl. Maj:t 1 och igenom de väckta motionerna synes mig omtvista
tryggare har synts mig vara att låta därmed anstå för att fram emot den
kortare moratonetidens utgång bättre kunna överskåda behovet. På corund
av ett förestående interimistiskt uppdrag åt Kungl. Maj:t kan saken då
närmare ordnas av regeringen eller om riksdagen då ännu sitter genom
den senares medverkan. 0

För det nya förslaget har emellertid väsentligen åberopats att det betingades
av hänsyn -till växelskulder. Man skulle nämligen redan nu

4 Lagutskottets utlåtande Nr 20.

kunna förutse att av praktiska grunder och billighetsskäl den av utskottet
ifrågasatta förlängningen av moratoriet bleve under alla förhållanden påkailad Emellertid

givas det även andra skulder, med vilka man, såsom det
synes mig, här måste förfara med en viss varsamhet ehuru i en motsatt
riktning.

Sålunda kommer moratoriet att kunna understundom åtminstone
hårt drabba små fordringsägare, som för sina dagliga levnadsbehov, drivandet
av sitt yrke eller för tillfälliga anledningar såsom utgifter^ i anledning
av sjukdom, flyttningar m. m. behöva göra uttagningar på sparböcker
av olika slag. Alla sådana fordringar, som grundas på insättningar
före lagens tillkomst — under tiden närmast därefter lära insättningar
mindre ofta förekomma kunna äventyra att för ett behov,
som måste fyllas före den 6 september få en väntetid av ända intill en
månad efter nämnda dag. Det kan dessutom ifrågasättas om ej sådana
insättare såvitt möjligt även enligt Kungl. Maj:ts förslag borde snarare
berättigas att uttaga minst något mindre belopp. .

Vidare har det förefallit mig tryggast att från moratoriet i allmänhet
undantaga arbetsgivares skuld till sina arbetare, när denna skuld betalas
veckovis eller i ännu kortare betalningsterminer. Enligt utskottets
förslag kommer det visserligen ej att för denna gång kunna i. regel röra
sio- om mera än en veckas avlöning och vad som tilläventyrs ej gäldats av
dylika avlöningar, som förfallit före lagens trädande i kraft. Men även
för dessa fordringar är det av vikt för vederbörande arbetare att hava
kvar sin omedelbara fordringsrätt och en princip fastslås dessutom för
kommande eventuella moratorier.

Även om det anses nödigt att utvidga förslaget på sätt utskottet
hemställt med hänsyn till växelskulder, har det synts mig å andra sidan
nödio-t att lagen däremot beträffande bankers och arbetsgivares förenämnda
skulder tills vidare hålles inom den av Kungl. Maj:t ifrågasatta tidsfrist
eller till och med ytterligare begränsas i ovan angivna syften.

Att staten såsom den mäktige enligt förslaget slår fast sina egna
fordringar i skatter och dylikt men inbegriper sina skulder under lagen,
är ett vanligt och sålunda kanske oundvikligt förhållande.

Dessa erinringar äro närmast föranledda av utskottets förbättnngsförsök.
I realiteten är det kanske under nuvarande hemska förhållanden
ganska likgiltigt, vilket förslag antages.

Stockholm 1914. Kungl. Boktryckeriet.

142404

P. A. Norstedt & Söner.
4

Tillbaka till dokumentetTill toppen