Lagutskottets utlåtande Nr 20 (Utlåtande 1911:LU20 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

Nr 20.

Ankom till Riksdagens kansli den 14 mars 1911 kl. 6 e. m.

Utlåtande, vanledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl.

Maf.t angående beredande af en bättre rättslig ställning
åt utom äktenskapet födda barn och deras mödrar.

Lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två
mom Andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motioner, nr 214
af herr Varner Rydén och nr 74 af herr G. Kronlund.

Herr Rydéns motion är af följande lydelse: m * d.

sammanhang med annan motion jag denna dag väckt om änd- notion.
ring i strafflagen i syfte att få en barmhärtigare lagstiftning mot olyckliga
ofvergifna modrar, som i förtviflan döda sina barn, dristar jag mig
härmed påkalla Riksdagens uppmärksamhet för en annan angelägenhet.

Oftast beror ett barnamord därpå, att modern öfvergifvits af barnets
fader. Rannsakmngar i sådana mål blotta understundom en afgrund
åt ansvars- och samvetslöshet hos barnafäder. Mången gång är fadern
till ett barn den som bär det moraliska ansvaret för ett barnamord,
medan han inför lagen går fullkomligt fri från straff. Man skalle därför

bra ofta vara frestad att flytta det juridiska ansvaret från modern öfver
på ladern.

Om man emellertid ryggar tillbaka inför en sådan nyhet i lags
i ningen, så synes tiden vara mogen för en betydande skärpning i frå»a
om barnafaders försörjningsplikter gent emot såväl sina barn som derls
modrar. Ännu ar mångenstädes den uppfattningen förhärskande, att
det icke ar vanhederligt att draga sig undan fadersplikterna gent emot

Bihang till Riksd. prot. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 19 Raft. (Nr 20) 1

• 2 Lagutskottets utlåtande Nr 20.

barn som födas utom äktenskapet. Modern skall bära största försörjningsbördan,
fadern ringa eller ingen. Huru många meneder och annat,
svek ha icke i det fallet förekommit från barnafaders sida.

Huru eu skärpning i fråga om fäders försörjningsplikt skulle lämpligast
genomföras — och i detta fallet tänker jag äfven på gifta familje
fäder, som öfvergifva sin familj — är ju en invecklad fråga, då uppfinningsrikedomen
i fråga om undandragande af plikter är mycket stor.
Jag har i främsta rummet tänkt mig att lagen borde ändras därhän, att
införsel i lön borde medgifvas i fråga om bidrag för fullgörande af försummad
försörjningsplikt. I vissa fall, där ren ovillighet att iullgöia
försörjningsplikt föreligger, och där vederbörande genom tredska på
allt sätt söker undandraga sig sådan — t. ex. genom att göra sig medellös
eller undvika antagandet af fast arbete skulle man kunna liråga
sätta huruvida icke någon form för allmänt arbete kunde anordnas hvarigenom
vederbörande blefve tvungen att bära sin andel i försörjnings
tungan. Förefintligheten af ett eller annat lämpligt tvångsmedel för
tredskande barnafäder skulle helt visst i många fall visa sig verksamt,

Då man emellertid kan befara, att en skärpning af försörjningsplikten
skulle medföra en ökad benägenhet hos barnafäder att rätteligen
fritaga sig från faderskap till utom äktenskap födda barn, torde i detta
sammanhang äfven frågan om ogifta mödrars rättslöshet gentemot
samvetslösa fäder böra upptagas till skärskådande. I det fall, då en
fader förnekar sitt barn, har modern bevismngsskyldighet. föreligger
half bevisning, ådömes fadern edgång. Går han eden, blir han frikänd.

Att modern vid detta rättegångsförfarande är försatt i en långt
ogynnsammare ställning än fadern, ligger i öppen dag. Fadern kan
genom frånvaron af bevis eller genom mened undandraga sig fadei skåpet,
medan modern aldrig kan undandraga sig moderskapet, Det vill synas
mi o- rättvisare, om modern såsom i åtskilliga främmande land, finge
rättigheten att i fall, då half bevisning föreligger och då domstolen funne
skäl därtill, aflägga ed om hvem som är fader till hennes barn. Jag
inser nog, att äfven en sådan anordning finge sina vanskligheter, men i
erfarna domares händer skulle helt säkert ett sådant rättegångsförfarande
leda till mindre orättfärdighet, än det nuvarande.

Det är ju möjligt att en sådan ordning endast kan införas i samband
med en''processreform och eu friare bevispröfning inför rätta, men
jag har i allt fall velat gifva uttryck åt min uppfattning, att en förändring
är nödvändig till tryggande af mödrarnas rätt. _

Man torde vidare kunna ifrågasätta, huruvida icke samhället i barnuppfostringsmål
borde bestå rättshjälp åt medellösa ogifta mödrar. Mången

Lagutskottet!s utlutande Nr SO.

gång går deras sak förlorad genom deras obekantskap med de rättsliga
formerna.

Med det ofvan sagda tror jag mig ha påvisat, att här föreligga
missförhållanden, som kräfva afhjälpande. En lagstiftning till ansvar i
fråga om föräldraplikter och till skydd för mödrarnas och barnens rätt
är af nöden.

Riksdagen har upprepade gånger i denna angelägenhet skrifvit
till Kungl. Maj:t men icke desto mindre stå vi ännu vid samma punkt,
fast enhvar vet, att missförhållandena växa med hvarje år. I dag har,
enligt hvad mig meddelats, en petition i ärendet inlämnats till Konungen,
hvari mera än 500 i fattigvårdsarbetet praktiskt förfarna män och kvinnor
från Stockholms stad och län begärt skyndsamt utarbetande af lagförslag
för tillgodoseende af utom äktenskapet födda barns och deras
mödrars rättsliga ställning. Då jag tror, att det skulle vara lyckligt, om
äfven Riksdagen underströke behofvet af en snar lagstiftning å detta
område, tillåter jag mig vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt
utarbetande af lagförslag, som afse att på ett effektivt sätt tillgodose
utom äktenskapet födda barns och deras mödrars rättsliga
ställning.»

Herr Kronlund har i sin motion anfört följande:

»Samhället har gjort bra litet för den ogifta modern och för att
hjälpa och lindra hennes tunga, bekymmersamma lott. Den ogifta
modern ur de fattigare klasserna måste oftast ensam sörja för sitt barns
uppehälle och fostran; större, om inte största delen af hennes lilla årslön
eller årsinkomst åtgår merendels till hennes barns underhåll, särskilt
om hon nödgas lämna barnet från sig. Hela hennes tillvaro blir
under sådana förhållanden en oafbruten kedja af släp och slit, af umbäranden
och uppoffringar. Att förmå en tredskande barnafader att fullgöra
sin enklaste plikt emot moder och barn är för modern synnerligen
svårt och vanskligt, särskilt om hon nödgas anlita domstol för att af
barnafadern tilltvinga sig åtminstone ett ekonomiskt bidrag. Hvar och
en som deltagit i domarevärf vid våra underdomstolar och därvid handlagt
mål angående barnuppfostringsbidrag får därvid ofta i kärandenmodern
se en bild af värnlöshet och hjälplöshet. Oerfaren i rättegångsformerna,
försagd och bortkommen, som hon vanligen är, blifva rättsförhandlingarna
tör henne en förödmjukelsens och lidandets väg. Själfva
rättsproceduren vid våra domstolar är ej heller tillfredsställande och
ägnad att hjälpa henne till hennes rätt på det lämpligaste sätt. Huru

Herr

Kronlunds

motion.

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

stark än bevisningen kan vara i ett barnuppfostringsmål blir väl i de
flesta fall endast slutliga resultatet af denna bevisning att den utpekade
barnafadern-svaranden ålägges värjemålsed. Här bar lagstiftaren och
rättsskipningen af formella grunder ställt sig väl ensidigt på mannens
sida. Om synnerligt bindande omständigheter förekomma angående det
påstådda faderskapet, borde väl hänsynsfullbeten mot den kränkta och
den svagare samt månheten om den materiella rättvisan kräfva att käranden-modern
finge med sin egen ed fylla bevisningen. Under nuvarande
förhållanden anses mannen kunna med sin ed upphäfva verkan af en
synnerligt stark bevisning, då däremot kvinnan ej får med sin ed fylla
ens den ringaste brist i bevisningen.

Både den danska och norska lagstiftningen innehåller i fråga om
de ogifta mödrarna vida mer humana och hänsynsfulla bestämmelser.
Grundtanken i dessa synes vara att i möjligaste mån från statens sida
gentemot en tredskaride barnafader å domstolsväg underlätta fastslåendet
af faderskapet och utfåendet af barnuppfostringsbidraget. Rättsförfarandet
både i Norge och Danmark i mål rörande barnuppfostringsbidrag
synes vara raskt och summariskt. Kostnaderna därvid bestridas i
Norge af staten. I händelse faderskapet förnekas, kan i Norge den
ogifta modern, när hon förebragt någon men icke tillräcklig bevisning,
få edligen bekräfta sin utsago. Enahanda synes vara förhållandet i
Danmark. Stränga bestämmelser äro meddelade i båda dessa länders
lagstiftning rörande utbetalandet från barnafaderns sida af uppfostringsbidraget;
i händelse han tredskas i fråga därom kan han insättas på
tvångsarbetsanstalt etc.

Det synes mig ur humanitets- och samhällelig synpunkt nödvändigt
att lagstiftningen här i Sverige kommer den ogifta modern till
hjälp gentemot den tredskande och försumliga barnafadern.

För att för den ogifta modern underlätta möjligheten att gentemot
den tredskande barnafadern få på domstolsväg afgjord frågan om
faderskapet och om uppfostringsbidragets storlek kunde ju lagbestämmelse
meddelas därom, att i mål angående dylikt bidrag allmänna åklagaren
vore skyldig att, efter anmälan af den ogifta modern, å tjänstens
vägnar föra hennes talan eller biträda henne i rättegången. Vidare borde
särskilda bestämmelser gifvas rörande det processuella förfarandet i
sådana mål i syfte att den ogifta modern kunde efter domstolens pröfning
under vissa omständigheter berättigas edligen bekräfta sin utsago
rörande ett uppgifvet faderskap. Dylika särskilda omständigheter kunde
anses föreligga då exempelvis den påstådda barnafadern ej på grund af
allmänna diskvalifikationer kunde åläggas värjemålsed. Vidare om denne

Lagutskottets utlåtande Nr 20. 5

på grund af sm vandel eller uppträdande under rättegången kunde
från moXniTsidT" g eI1" SyImerlie‘ 8,art Krebragts

Vårt rättegångsväsende torde inom kort blifva föremål för en
genomgripande omdaning och omläggning, och det kunde därför tyckas
J,m manr kuD<^. dröja med den af mig ifrågasatta, jämförelsevis
obetydliga reform till dess den grundliga reformen af vårt rättegångsväsen
genomförts. Men tidpunkten härför torde ännu ligga fjärran i
framtiden. Hänsynen till att mycket oförskyldt lidande orsakas genom
de åt mig papekade bristerna 1 lagstiftningen synes mig tala för att
man fortast möjligt genom några bestämmelser i här ofvan angifna
riktning sokte afbjalpa dessa brister och därigenom bereda dem litet
stod, som kanske mest af alla aro i behof däraf, men af samhället läm afu

0dOvnHVead J.?g baf °fvan 8a^t beträffande uppfostringsväg
] bnrn’ ?d-„af °f,ft moder, torde äga tillämpning 1 allmänhet
beträffande barn, hvit k as föräldrar icke ingått äktenskap med hvarandra.

att Ril™/rUnd a-11hv?di]a^ hf of™u Tanfört’ får Jag vördsamt hemställa,
att Riksilagen viUe ! skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj.t tacktes låta. utreda och for Riksdagen framlägga förslag om bestammelser
i af mig här ofvan angifvet syfte.!)

De särskilda bestämmelser som i vår gällande lagstiftning reglera Utskottets
oäkta barns rättsställning, återfinnas som bekant hufvudsakligen i 8 yttrandekap
7 § arfdabalken af 1734 års lag, i lagen den 17 mars 1905 om
oäkta barns arfsrätt samt 1 kungl. brefvet den 17 oktober 1778 äfvensom
vissa därpå grundade bestämmelser angående kyrkobokföring.
jfed 8;e®nde a d? rattsmedel, som kunna anlitas för utkräfvande af

den ioraldrarna åliggande försörjningsplikt och hvad därmed sammanhånger,
galler 1 hufvudsak den allmänna lagstiftningen jämte vissa före oäktebara

fatt,gvård8förorduinSen> hvilkat icke Häller de, särskildt afse

1+ A VrT* ^a.tl8kn’;DS af eagda bestämmelser torde ådagalägga,

W ^ afYen m/cket begränsade anspråk på fullstän °-°]l

efffik| ?et % 81 ^ ändamål. Särskildt lämnar den nuvarande
lagstiftningen alltför otillräcklig möjlighet att framtvinga bidrag från
furens sida till det oäkta barnets försörjning eller öfverhufvud att
forma denne att fullgöra sina plikter med afseende å detsamma.

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

Att frågan om dessa barns och deras föräldrars rättsliga ställning
i våra dagar är ett allvarligt och i folkets lif synnerligen djupt ingripande
spörsmål framgår redan af en än så ytlig blick på den^ officiella
befolkningsstatistiken. Enligt denna voro af år 1908 i Sverige födda
142,309 barn, 19,178 oäkta. Af äkta barn voro 23,16 på tusen och af
oäkta 30,40 på tusen dödfödda. På hvarje 1000-tal af de lefvande födda
barnen var dödligheten under första lefnadsåret 78,9 på tusen af de
äkta barnen, men 127,9 på tusen af de oäkta.

Det måste lämnas utom hvarje tvifvel, att det är samhällets plikt
att inskrida mot dessa missförhållanden, att väcka och underhålla känslan
af föräldrars ansvar och plikt mot sina barn och att sålunda bidraga
till undanröjande af den fara för sedlighet och moral, som man icke
utan fog ansett sig finna i nuvarande otillfredsställande lagbestämmelser

på dessa områden. c . „

Behofvet af förbättringar i det nuvarande tillståndet hafva också
tagit sig uttryck bland annat i upprepade inom Riksdagen framkomna
yrkanden på ny lagstiftning. Så väcktes mer eller mindre vidgående
motioner om oäkta barns rätt till underhåll, om föräldrars och särskildt
faders plikt att draga försorg om sådant barn liksom om straffpåföljd
för uraktlåtenhet härutinnan vid öfver ett tiotal riksdagar under det
senaste halfva seklet. Fyra gåDger under senare tid hafva dylika motioner
ledt till särskilda framställningar från Riksdagen till Kungl. Maj:t,
nämligen 1893, 1901, 1906 och 1907. I skrifvelse den 7 maj 1893
anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj it ville låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till lagbestämmelser, som mera verksamt än de nu
gällande tillgodosåge oäkta barns rätt till försörjning. I denna skrifvelse
framhölls särskildt den då nytillkomna norska lagstiftningen af den 6
juli 1892 såsom i många afseenden lämplig att för oss tjäna till ledning.
I skrifvelse den 19 april 1901 anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes
taga i öfvervägande, huruledes genom ändring af gällande fattigvårdsförordning
kunde vinnas skärpta och mera effektiva bestämmelser mot
sådana fäder till oäkta barn, som af lättja eller liknöjdhet försumma sm
försörjningsplikt, samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill den
verkställda utredningen kunde föranleda. I sin skrifvelse den 12 maj
1906 anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, om och på
hvad sätt sådan ändring af mom. 7 i berörda kungl. bref den 17 oktober
1778 jämte andra därmed i sammanhang stående bestämmelser kunde
företagas, att moderns namn blefve fortfarande skyddadt mot offentliggörande,
men, till upplysning och ledning i vissa uppgifna och bestämda
fall, på lämpligt sätt antecknadt, eller, där sådant funnes ej lämpligen

Lagutskottets utlåtande Nr 20. 7

kunna ske, upphäfva samma moment och bestämmelser. Slutligen har
Riksdagen i skrifvelse den 19 april 1907 anhållit, att Kungl. Maj:t ville
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagstiftning, som
på tillfredsställande sätt tillgodosåge utom äktenskapet födda barns och
deras mödrars rättsliga ställning.

Hvad särskildt angår den äfven af Riksdagen uppmärksammade
frågan om oäkta barns arfsrätt har genom den ofvan anmärkta lagen
den 17 mars 1905 oäkta barn tillerkänts arfsrätt efter moder och
mödernefränder,. därvid dock såsom villkor för arfsrättens tillgodonjutande
föreskrifvits, att arfvinge skall anmäla sig inom natt och år från
det arfvet föll.

Bristerna i den hos oss gällande lagstiftningen framträda särskildt
starka vid en jämförelse med främmande länder, i synnerhet våra närmaste
grannländer Norge och Danmark. I båda dessa länder har man icke
dragit sig för att genom särskild, från familjerätten i öfrigt skild lagstiftning
gifva en reglering af hithörande rättsförhållanden.

Utskottet har ansett lämpligt att i detta sammanhang något redogöra
för denna lagstiftning.

Enligt den norske Lov om underholdningsbidrag till barn, hvis forceldre
ikke har indgaaet egteskab med hinanden ■den 6 juli 1892 är fadern
till ett utom äktenskapet födt barn pliktig att, intill dess barnet fyllt 15 år
delvis eller helt och hållet, vidkännas kostnaderna för barnets underhåll
och uppfostran, däri inberäknadt utgifter för barnets dop, skolgång och
konfirmation, Indika kostnader böra bestämmas och mellan föräldrarna
fördelas med hänsyn till deras ekonomiska ställning. År modern död
utan att efterlämna egendom eller förmår hon ej att betala sin del af
utgifterna, bör fadern åläggas att helt och hållet betala nämnda utgifter.
Äfven efter det barnet fyllt 15 år, kan fadern förpliktas att bidraga till
dess försörjning, för den händelse att barnet på grund af andlig eller
kroppslig svaghet icke kan försörja sig själft eller om det föreligger
säl skild orsak att gifva barnet fortsatt utbildning och fadern anses böra
bidraga härtill. Fadern, som äfven är skyldig bidraga till barnets
sjukvård samt vid dödsfall till dess begrafning, skall efter förmåga
lämna bidrag till utgifterna vid moderns nedkomst och för hennes
vård under barnsängstiden. Storleken af detta liksom öfriga bidrag
bestämmes af »Overpvrigheden® (amtmänuen eller stiftsamtmannen) efter
därom gjord ansökan Bidragon kunna förändras, ifall omständigheterna
därtill föranled i. Om bidraget icke i rätt tid erlägges, kan det utan
vidare indrifvas genom utmätning. För sådant ändamål kau det hos

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

vederbörande länsman eller utmätningsman begäras, att bidraget uttages
af barnafadern tillkommande lön, som i så fall skall enligt närmare
angifna regler innehållas. Kan bidrag ej uttagas genom utmätning eller
lönens innehållande, kan »Over0vrigheden» förordna, att barnafadern
skall insättas i tvångsarbetsanstalt. Den, mot hvilken sådant tvångsmedel
användts, har rätt att fordra, att han blifver inställd inför närmaste
»Forh0rsret», som kan, där den finner tvångsmedlet hafva obehörigt
blifvit använd t, upphäfva den administrativa myndighetens beslut därom.
Vill barnafadern utvandra från riket, innan han fullgjort sin försörjningsplikt,
åligger honom icke endast att erlägga förfallet bidrag eller
ställa säkerhet för detsamma, utan ock att ställa säkerhet för bidragets
erläggande i framtiden.

År det, när kvinna hos »Overövrigheden» söker bidrag för egen
eller sitt barns räkning, icke konstateradt, att den af kvinnan såsom
fader uppgifna verkligen är barnets fader, skall 5>Over0vrigheden» samtidigt
förelägga denne viss tid, inom hvilken han har att genom stämning
inför domstol styrka, att han ej är barnets fader. Försittes denna
tid, är han pliktig utgifva bidrag till barnets försörjning med af »Overpvrigheden»
bestämdt belopp. Förnekar han inför rätten faderskapet
och förebringas ej sådan bevisning, att hans uppgift kan utan edgång
godtagas, ålägges han värjemålsed. Under vissa omständigheter kan
dock modern tillåtas att med ed styrka sitt påstående, t. ex. då den
uppgifne fadern det begär, eller denne anses mindre trovärdig eller
modern förebragt någon, om ock ej tillräcklig bevisning för sitt påstående.

Alla kostnader för målets behandling vid rätten gäldas af staten,
men rätten kan efter omständigheterna ålägga tappande part att därför
utgifva lämplig ersättning.

Enligt 1909 års noi''ska förslag till »Lov om tern, hvis forceldre ikke
har indgaat egteskap med hinanden», är utom äktenskapet födt barn berättigadt
att genom sina föräldrars försorg erhålla tillräckligt underhåll och
en uppfostran, hvilken motsvarar den ställning, som den i ekonomiskt
afseende bäst situerade af föräldrarna inuehar. Föräldrarna äro båda i
lika grad pliktiga att hvar efter sin förmåga bidraga till barnets underhåll
och uppfostran. Föräldrarnas försörjningsplikt varar i regel, tills
barnet fyllt 16 år, men kan under särskilda omständigheter utsträckas
utöfver denna tidpunkt. Fadern är skyldig att till barnets moder betala
utgifterna för hennes förlossning och försvarliga vård under barnsängstiden
äfven om barnet är dödfödt. Fadern är dessutom skyldig att lämna

Lagutskottets utlåtande Nr 20. 9

modern understöd under'' viss tid, då hon på grund af hafvandeskapet
lider åt nedsatt forvarfsformåga, äfvensom efter nedkomsten under sex
veckor eller, därest modern har barnet hos sig, ända till nio månader.

Kvinna, som blifvit hafvande utom äktenskapet, bör senast tre
månader innan hon väntar sin nedkomst, anmäla sitt tillstånd hos
läkare eller barnmorska med angifvande af antagliga tiden för afleden
och fadern till hennes barn. Den som mottager sådan anmälan, har
att undersöka riktigheten af kvinnans uppgift och, om denna befinnes
*™n.dad* £eDjSt meddela lokal myndighet i kvinnans hemort underrättelse
om den gjorda anmälan äfvensom öfriga upplysningar, som
kunnat vinnas. Sagda myndighet skall snarast möjligt utfärda resolution,
dan fastställes en frist af 14 dagar från delfående!, inom hvilken
tadern skall hafva anhängiggjort talan vid domstol om att fritagas från
faderskapet till barnet vid äfventyr att han eljeB kommer att anses såsom
barnets .åder samt skyldig utgifva bidrag till dess försörjning med
8 ude\^rm?.da myndlgbeten bestämdt belopp. När barnet''framfödts
och erhållit förmyndare, kan denne inträda såsom part i målet. Såväl
kvinnan som den uppgifne fadern höras efter samma regler och under
samma ansvar som vittnen, och rätten kan, sedan all bevisning blifvit
forebragt, ålägga dem edgång. Rätten är icke bunden af parternas erkännande
eller medgifvande. Kostnaderna i målet förskjutas af staten,
men den tappande parten kan åläggas att helt eller delvis återgälda dem
Vid födelse af oäkta barn skall modern inför läkare eller barnmorska,
som biträdt vid förlossningen, förklara, hvilken hon anser
vara barnets fader. Underlåtenhet att afgifva sådan förklaring straffas
med böter och afgifvande af falsk förklaring med böter eller fängelse.
Vederbörande läkare eller barnmorska har att inom tre dagar anmäla
födelsen hos vederbörande lokala myndighet, samt därvid meddela, hvilken
kvinnan uppgifyit vara barnets fader, äfvensom huruvida barnet varit
fullganget eller icke. Har ej barnmorska eller läkare närvarit vid nedkomsten,
skall modern inom 14 dagar till nämnda myndighet anmäla
födelsen med angifvande af hvilken hon anser vara barnets far. Den
myndighet, som mottagit anmälan om födelse, skall ofördröjligen draga
försorg om att förmyndare för barnet förordnas. Om utgifvande af
underhållsbidrag till modern och barnet icke redan tidigare genom
resolution ålagts fadern, skall sådan resolution genast utfärdas.

Samtidigt med ofvannämnda lagförslag har i Norge äfven framlagts
förslag till »Zon indeholdende forandringer i lov om arv av Hide jidi
1854 med tdlcegsloy av
hvars föräldrar icke ingått äktenskap med hvarandra, åtnjuta arfsrätt
Bihang till Riksd. prof. 1911. 7^Samt. 1 A/d. 19 Htt/t. 2

10 Lagutskottets utlåtande Nr 20.

äfven efter fadern och hans släkt. Därvid uppställes dock såsom förutsättning
för denna rätts åtnjutande att inom kort tid efter barnets
födelse blifvit styrkt, dels att’ den såsom fader angifne haft umgänge
med barnets moder under sådan tid, att han kan vara fader till barnet,
dels ock att anledning icke förekommit att antaga, att modern under
samma tid haft förbindelse jämväl med annan man.

Enligt den danska f>Lov indeholdende Bestemmelsei'' om Bern udenfor
JEgteskab og disses Force!dreT> den 27 maj 1908 är fadern till utom äktenskapet
födt barn skyldig att lämna bidrag till dess uppfostran i enhghet
med moderns lefnadsvillkor. Detta bidrag, hvars belopp bestämmes
af »overpvrigheden», sättes i allmänhet till tre femtedelar af alla utgifterna
för barnets underhåll, men kan äfven sättas högre. Faderns
bidragsplikt skall i regel räcka tills barnet fyllt 18 år. Det kan åläggas
fadern att utgifva särskildt bidrag till barnets dop, konfirmation,
skolundervisning och fackliga utbildning, äfvensom i anledning af barnets
sjukdom och begrafning innan det fyllt 18 år. Modern till barnet
äger rätt att af dess fader i enlighet med förut angifna grunder
utfå bidrag till utgifterna i anledning af hennes nedkomst och till
hennes underhåll en månad före och en månad efter barnets födelse,
äfven om barnet skulle vara dödfödt eller mannen af lidit före nedkomsten.

Har fadern till oäkta barn försummat att å bestämd tid erlägga
bidrag till barnet eller dess moder, kan efter ansökning bidrag till
modern utbetalas af allmänna medel utan att detta anses som ett henue
lämnadt fattigunderstöd. Så snart bidrag på sådant sätt utbetalats,
åligger det vederbörande myndigheter att uttaga beloppet hos fadern.
Kan så ej ske, uttages bidraget af den kommun där fadern har hemortsrätt,
och betraktas bidraget såsom ett fadern lämnadt fattigunderstöd.
Kommun kan i sådant fall fordra, att han, om bidraget ej erläggas,
ådömes fängelse på vanlig fångkost eller fängelse på vatten och bröd
eller ock tvångsarbete.

När den man, som förpliktats att lämna bidrag enligt lagen och
icke sist å förfallodagen erlagt detta, ändrar hemvist, måste han gorå anmälan
om flyttningen hos vederbörande myndighet, vid äfventyr af böter
från 10—100 kronor. Har han åsyftat att undandraga sig sin försörjningsplikt,
dömes han till fängelse eller tvångsarbete intill två månader.
Vill den, som är fader till utom äktenskapet födt barn, lämna landet
på längre eller obestämd tid, innan han uppfyllt hela sin underhållsskyldighet,
enligt ifrågavarande lag, är han pliktig att utbetala eller ställa

Lagutskottets utlåtande Nr 20. 11

säkerhet för de underhållsbelopp, som det åligger honom att i sådant
afseende utgifva vid äfventyr att varda häktad för gäld.

När enligt förklaring af legitimerad läkare eller praktiserande
barnmorska kvinna, hvilken blifvit hafvande utom äktenskapet, kommit
i sjunde månaden åt hafvandeskapet, kan hon anhängiggöra rättegång
mot den, som hon påstår vara fader till hennes barn. Erkänner fadern
sitt faderskap, eller förekommer därom tillräcklig bevisning, eller kan
han. icke gå förelagd värjemålsed eller går kvinnan, såsom enligt
angifna regler kan tillåtas henne, ed rörande faderskapet, bestämmer
5>over0vrigheden» med stöd häraf, efter begäran af modern, ett
passande belopp till understöd åt modern och till bidrag åt barnet.

Hvad Finland angår föreligger där ett af finska lagberedningen
den 14 november 1910 afgifvet, i vissa väsentliga delar på den norska och
danska lagstiftningen i ämnet byggdt förslag till särskild lag om barn,
som födts utom äktenskapet.

Herr Rydén har i sin ifrågavarande motion, under hänvisning till
angelägenheten af en snar lagstiftning i hithörande afseenden, upptagit
den förevarande frågan i hela dess vidd och i sådant syfte påyrkat
skyndsamt utarbetande af lagförslag, som afse att på ett effektivt sätt
tillgodose utom äktenskapet födda barns och deras mödrars rättsliga
ställning, bland annat i processuellt afseende. Herr Kronlund har i sin
motion särskildt fäst sig vid de brister, som vidlåda det nuvarande
rättegångsförfarandet i hithörande mål. Med framhållande att den tidpunkt
ännu torde vara långt aflägsen, då en mer genomgripande föränd)
ing af vart rättegångsväsen kan förväntas vara genomförd, har
denne motionär hemställt, att genom särskild lagstiftning de mest framträdande
af dessa brister måtte afhjälpas. I sådant syfte har såväl af
honom som af herr Rydén ifrågasatts, förutom beredande vid behof af
rättsbildadt biträde åt kvinnan, en friare bevispröfning i dessa mål med
inrymmande bland annat af rätt för domstolen att i vissa fall med bänsyn
till förekommande omständigheter kunna öfverlämna åt käranden
att med ed bekräfta ett påstående om faderskapet.

Lagberedningen är som bekant för närvarande sysselsatt med
uppgörande af. förslag till ny giftermålsbalk. Därjämte är frågan om
fattigvårdslagstiftningens revision öfverlämnad till en för ändamålet tillsatt
kommitté.

Med hänsyn till det trängande behofvet af en ny lagstiftning på
det område, som af motionärerna beröres, — hvilket nyligen vunnit
uttryck i en till Konungen ingifven, af ett femhundratal på området

Laguiikoiteis utlåtande Kr SO.

erfarna män och kvinnor från Stockholms stad och län undertecknad
petition, som blifvit öfverlännad till lagberedningen och fattigvårdslagstiftningskommittéD,
— har utskottet ansett, att hithörande rättsförhållanden
böra, utan afvaktan på slutliga1, förslag till ny giftermålsbalk
och fattigvårdslagetiftning, efter förebilden från åtskilliga främmande
länder, regleras genom särskild lagstiftning med iakttagande, äfven i
dessa delar af den öfverensstämmelse mellan de skandinaviska länderna,
som lämpligen kan ernås.

Därvid lär bland annat böra till pröfning upptagas det viktiga spörsmålet
om oäkta barns arfsrätt efter fader och fädernefränder.

Äfven bör, såsom skett både i Norge, Danmark och .Finland, upptagas
det utom såväl familjerätten som fattigvårdslagstiftningen fallande
viktiga spörsmålet om de af motionärerna åsyftade ändringar i det
gällande allmänna processuella förfarandet i hithörande fall, hvilka, i
anslutning till hvad som skett i andra länder, utan svårighet synas böra
kunna genomföras utan afbidan på den reform af rättegångsväsendet i
dess helhet i vårt land, som kan förväntas. I sagda afseende har finska
lagberedningen i motiveringen till sitt förut berörda förslag anfört bland
annat: »Ett synnerligen vanligt bevisningsmedel i barnauppfostringsmål
utgör för närvarande värjemålseden af den instämde mannen. Ganska
allmän torde emellertid den uppfattningen vara, att också från kvinnans
sida edgång borde kunna komma till användning i sådana mål. Äfven
lagberedningen är af den åsikt, att tillfälle därtill bör gifvas, enär fall
kunna förekomma, då kvinnan erbjuder större trovärdighet än mannen
och det äfven eljest enligt domstolens pröfning kan finnas lämpligare,
att kvinnan lämnas rätt att med ed fylla bristande full bevisning än
mannen att måhända svära sig fri. En sådan fyllnadsed från kärandens
sida innebär visserligen en afvikelse från hvad i 17 kap. rättegångsbalken
stadgas angående parts ed, men står däremot i full öfverensstämmelse
med stadgandena angående bevismedel i nutida processordningar.
Gifvet är dock att hos domstolen kräfves varsamhet och
urskillning för anordnande af dylik edgång, och att densamma ej bör
få förekomma från sådan kvinnas sida, hvars trovärdighet i hithörande
förhållanden på en eller annan grund kan vara misstänkt. Lagförslaget
har på ofvananförda skäl i 21 § öppnat möjlighet till edgång jämväl
för kvinnan samt gjort edgångs föreläggande oberoende af yrkande
därom från parts sida.» — Utan att vilja härutinnan intaga någon bestämd
ståndpunkt, har utskottet ansett hvad sålunda anförts vara [förtjänt af
beaktande.

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

. Sedan utskottet af anförda skäl beslutat tillstyrka Riksdagen att,
i anledning af ifrågavarande motioner, i skrifvelse till Kungl. Makt
f a?1 it måtte taga under öfvervägande, huruvida den

af Riksdagen senast år 1907. begärda förbättring af oäkta barns och
deras naödrars rättsliga ställning måtte snarast möjligt- kunna komma
till stånd genom särskild lagstiftning utan afvaktan å giftermålsbalkens
och fattigvårdslagstiftningens slutliga revision, har det kommit till utskottets
kännedom, att Kungl. Maj:t samma dag som nämnda beslut
fattades öfverlämnat ofvanberörda petition till lagberedningen och fattigvårdslagstiftningskommittén
för att tagas i öfvervägande vid fullgörande
af dem förut gifna uppdrag, med förordnande att lagberedningen och
kommittén skulle undersöka, huruvida de ämnen, som i petitionen afväges,
skulle kunna särskildt för sig behandlas och, därest sådan behandling
funnes kunna äga rum, snarast möjligt inkomma med förslag
till lagstiftning i berörda hänseende.

Då det alltså bör kunna förväntas, att utan vidare åtgärd från
Riksdagens sida nu ifrågavarande ämnen göras till föremål för sådan
särskild lagstiftning, som utskottet af anförda skäl ansett sig böra förorda,
hemställer utskottet,

att förevarande motioner icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 mars 1911.

På lagutskottets vägnar:

ERNST HÅKANSON.

Reservation:

Herr Hdhanson, med hvilken herrar af Ekenstam, Bergendahl, Trana,
von Baumgarten och Stendahl förenat sig, har anfört följande:

»Såsom i utskottets betänkande omförmäles, har Riksdagen i skrifvelse
den 19 april 1907 anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till lagstiftning, som på tillfredsställande

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

sätt tillgodosåge utom äktenskapet födda barns och deras mödrars rättsliga
ställning. Det är vidare bekant, att såväl lagberedningen, som för
närvarande är sysselsatt med uppgörande af förslag till ny giftermålsbalk,
som ock den för revision af fattigvårdslagstiftningen tillsatta kommitté
upptagit förevarande ämne till behandling.

Jag anser det högst tvifvelaktigt, huruvida de af motionärerna
påkallade ändringar i rättegångsförfarandet i hithörande fall lämpligen
kunna och böra vidtagas annorledes än i sammanhang med en allmän
reform af rättegångsväsendet i vårt land. På dessa grunder ansåg jag
mig icke kunna biträda utskottets beslut att tillstyrka Riksdagen att i
anledning af ifrågavarande motioner besluta en ytterligare skrifvelse
till Kungl. Maj:t. Då utskottet emellertid af förekommen anledning
numera frångått detta beslut och hemställt, att förevarande motioner
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, instämmer jag i det
slut, hvartill utskottet sålunda kommit.x»

Herr Gezelius har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit
i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EPTERTR. TRYCKERI. 1011.