Lagutskottets utlåtande Nr 19 (Utlåtande 1916:LU19 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 19.

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1916 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av[r väckt motion om vidtagande av åtgärder
till motverkande av förefintliga missförhållanden med
avseende på} det Isedliga tillståndet i riket.

Närvarande: herrar Petersson ''i Lidingö villastad, Alexanderson, Trana, Söderbergh*),
Gezelius, Rogberg, greve Spens, Lars Olsson, Tisell, Schotte,
Lindqvist i Stockholm, Pettersson i Bjälbo, Persson i Norrköping,
Gustafsson i Örebro, Karlsson i Fjäl och Borg.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom första kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion
nr 17, har herr Thyrén hemställt, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande,fpå vad
sätt åtgärder, i lagstiftningsväg eller annorledes, må kunna vidtagas i syfte
att motverka förefintliga missförhållanden med avseende på det sedliga
tillståndet i riket, samt därefter för riksdagen framlägga de förslag, vartill
utredningen kan föranleda».

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»Såväl under båda riksdagarna år 1914 som under riksdagen förlidet Motionärens
år väcktes motioner därom, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa motwerin9-om utredning rörande åtgärder mot den tilltagande sedliga urartningen.

Såvitt motionerna hunno fram till behandling i kamrarna, blev utgången
densamma: bifall av första och avslag av andra kammaren. Då emellertid
jag för min del icke vill dela ansvaret för att en sådan utredning uppskjutes
längre än oundgängligt, har jag utan tvekan ansett mig böra väcka
en sådan motion även denna riksdag.

Det anmärktes från vissa håll mot den av mig år 1915 väckta motion
i ämnet, att den saknade motivering. Visserligen kunde denna brist
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 saml. 14 höft. (Nr 19.) 1

2 Lagutskottets utlåtande Nr 19.

i det väsentliga anses fylld genom den motivering, som innehölls i de år
1914 väckta motionerna, till hvilka min motion hänvisade. I varje fall
har jag emellertid i ett i första kammaren den 17 april 1915 hållet anförande
så utförligt ingått på de omständigheter, som enligt min mening
tala för bifall till motionen, att jag icke nu har något väsentligt att tilllägga,
utöver vad där anförts. 1 betraktande av nämnda riksdagsprotokolls
lätta tillgänglighet lärer det icke kunna anses nödigt eller lämpligt att
här avtrycka hela detta vidlyftiga anförande. Det uppvisar emellertid i
detalj, huru genomgående det på fasta könsförbindelser baserade familjelivet
allt mer undantränges av lösare förbindelser — såvitt sådant kan
deduceras ur statistikens uppgifter. Procenten av oäkta barn på barnföderskor,
som från 1751 till 1903 successivt stigit från 2,46 till 11,8i,
har under åren 1903—1912 i regelbunden stigning passerat följande siffror:
11,si; 12,15; 12,43; 12,93; 13,23; 13,so; 14,is; 14,36; 14,94; 15,32. I absoluta
siffror uttryckt har antalet äkta födda barn sjunkit från 121,146 år 1902
till 112,506 år 1912, under det att de oäkta föddas antal samtidigt stigit
från 16,218 till 20,362. Än mer påfallande är promilletalet av 15—20-åriga ogifta barnaföderskor, beräknat på samtliga ogifta kvinnor i denna
ålder. Det utgör: för 1860-talet: 3, 1870-talet: 4, 1880-talet: 5, 1890-talet: 7, år 1901: 9, år 1905: 10, år 1906: 11, år 1908: 12, år 1909: 13
samt år 1912: 14. Jämför man vidare promilletalen för oäkta barn vid
mitten av 1700-talet, vid slutet av 1700-talet samt år 1911, så framkomma
följande stigande serier: 1) beräknat på folkmängden: 0,9; 1,7; 3,6; 2) beräknat
på barnaföderskor: 25; 50; 150; 3) beräknat på »ogifta kvinnor»:
12; 21''; 44. Härtill komma starkt stigande siffror för äktenskapsskillnader,
en notoriskt starkt ökad frekvens av fosterfördrivningar samt en ojämförligt
större utbredning av s. k. preventivmedel — allt ägnat att ytterligare
accentuera de anförda siffrornas betydelse såsom mätare på proportionen
mellan fasta och lösa förbindelser. Vidare bör härmed jämföras den avtagande
äktenskapsfrekvensen: promilletalen på folkmängden för vuxna
ogifta och för gifta stodo ännu vid medlet av 1700-talet så långt från
varandra som 236 och 365; utgjorde år 1890 272 och 334; hava år 1911
ryckt samman till 295 och 328. Antalet vuxna ogifta är för närvarande
omkring 1,650,000. I fullkomlig överensstämmelse med alla de nämnda
symptomerna stå de inom vissa delar av landet, även för kvinnornas vidkommande,
höga siffrorna för insjuknade i könssjukdomar; den årliga siffran
för Stockholm är ungefärligen densamma som födelsetalet i staden.

Ett sådant sakernas tillstånd synes i hög grad påkalla en allvarlig
undersökning, huruvida praktiska åtgärder kunna utfinnas, vilka, vare sig
genom att försvaga de till löshet drivande, eller genom att stärka de åter -

Lagutskottets utlåtande Nr 19.

hållande faktorerna, kunna antagas medföra om icke en återgång så åtminstone
ett hejdande av en utveckling, vars betydelse för land och folk
bör utan vidare påpekande vara tämligen tydlig.»

Att frågan åter väckts i nu föreliggande form beror, fortsätter motionären,
därpå, att man icke rättvisligen kan fordra eller vänta, att en
reform, varav så många och starka intressen måste känna sig hotade, skall
igångsättas av regeringen utan riksdagens stöd eller rentav mot riksdagens
upprepade gånger uttalade vilja.

Såsom i motionen erinras, har föreliggande fråga tidigare varit föremål
för riksdagens behandling. Vid januaririksdagen 1914 och, efter denna
riksdags upplösning, jämväl vid senare riksdagen samma år väcktes inom
båda kamrarna motioner med hemställan om vidtagande av åtgärder i
samma syfte, som nu föreslagits, över dessa motioner avgav lagutskottet
vid senare riksdagen 1914 utlåtande, nr 14, däri hemställdes om avlåtande
a/v en skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t.

Ifrågavarande hemställan godkändes av första kammaren men blev
av andra kammaren avslagen.

Frågan återupptogs emellertid vid 1915 års riksdag i motion av
herr Thyrén med i huvudsak samma hemställan.

Jämväl i anledning härav hemställde lagutskottet, att riksdagen måtte
besluta en skrivelse till Kungl. Maj:t i motionens syfte. Utgången i kamrarna
blev emellertid densamma som föregående år.

Orsakerna till de missförhållanden med avseende å det sedliga tillståndet
i riket, som må förefinnas, torde vara både många och djupt
liggande samt i stort sett sammanhänga med hela den moderna samhällsutvecklingen.
Så mycket svårare lärer därför vara att anvisa de verksammaste
botemedlen. Varken i motionen eller under frågans tidigare
behandling i riksdagen har närmare angivits några riktlinjer för den ifrågasatta
utredningen.

Att samhällsföreteelser av här ifrågavarande art på verksamt sätt mera
direkt skulle kunna bekämpas genom nya lagbud, anser sig utskottet på goda
grunder böra betvivla, även om i vissa avseenden ytterligare lagstiftningsåtgärder
tilläventyrs skulle kunna ifrågasättas, exempelvis i fråga om
rättande och omhändertagande av minderåriga förbrytare samt sedligt vanvårdade
och försummade barn. För ett verkligt avhjälpande av befintliga
sedliga missförhållanden erfordras säkerligen andra medel. Bifall till mo -

Frågans
tidigare behandling

inom riksdagen.

Utskottets

yttrande.

Lagutskottets utlåtande Nr 19.

tionärens förslag skulle också i själva verket innebära en framställning
om upptagande ur speciell sedlighetssynpunkt av samhällsförbättringsarbetet
på alla områden. Ehuru ett djupgående socialt reformarbete tydligen måste
äga gynnsamma återverkningar på det allmänna sedlighetstillståndet, synes
det utskottet icke mindre uppenbart, att det vore ett felgrepp att upptaga
frågorna om lämpliga åtgärder på de mångskiftande sociala områdena i
ett sammanhang under synpunkten av sedlighetens höjande såsom ledande
arbetsprincip. Tvärtom är det klart, att reformarbetet måste fortgå på de
särskilda arbetsområdena vart för sig med de mera omedelbart åsyftade
sociala verkningarna såsom riktpunkt.

Utskottet vill tillika erinra om den utredning och de förslag, som
avgivits av den s. k. reglementeringskommittén, i anledning av vars förslag
riksdagen inom den närmare framtiden torde kunna motse framställning
från Kungl. Maj:t.

Motionärens farhågor beträffande utsikten till initiativ från Kungl.
Maj:ts sida synas obefogade. Därest Kungl. Maj:t delar motionärens åsikt
om behovet av åtgärder för det sedliga tillståndets höjande, torde den behandling,
frågan tidigare rönt inom riksdagen, enligt utskottets förmenande
snarare vara ägnad att undanröja eventuella betänkligheter mot framläggandet
av förslag till för ändamålet erforderliga sociala reformer.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1916.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Reservation:

av herrar Petersson i Lidingö villastad, Trana, Gezelius, Högberg,
greve Spens, Tisell, Pettersson i Bjälbo och Gustafsson i Örebro, vilka an -

Lagutskottets utlåtande Nr 19.

sett, att utskottet på skäl, som av utskottet anförts, när ifrågavarande
ämne de två föregående åren behandlats, bort hemställa, »att riksdagen i
anledning av herr Thyréns förevarande motion måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, huruvida
och på vad sätt åtgärder, i lagstiftningsväg eller annorledes, må kunna
vidtagas i syfte att motverka förefintliga missförhållanden med avseende
på det sedliga tillståndet i riket, samt därefter för riksdagen framlägga
de förslag, vartill utredningen kan föranleda.»