Lagutskottets utlåtande Nr 17 (Utlåtande 1916:LU17 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 29 februari 1916 kl. 9 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse
till utlänning av svenskt fartyg eller andel däri dels ock
en i ämnet väckt motion.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Alexanderson, Gezelius,
Rogberg, greve Spens, Dahl, Lars Olsson, von Sydow, Lindley i Stockholm,
Schotte, Pettersson i Bjälbo, Persson i Norrköping, Karlsson i
Fjfil, Borg, Holmdahl, Westman och Lindley i Söderhamn.

Genom en den 8 februari 1916 dagtecknad proposition, nr 43,
vilken blivit hänvisad till lagutskottet, bar Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

“Lag

om förbud i vissa fall mot överlåtelse till utlänning av svenskt fartyg

eller andel däri.

Härigenom för ordnas som följer:

1 §‘

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i den
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 sand. 12 höft. (Nr 17.) 1

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

män så prövas nödigt, förordna, att under viss tid eller tillsvidare
svenskt fartyg eller andel däri ej må, utan att Konungen förut därtill
givit lov, överlåtas till utlänning, där ej överlåtelsen avser utlänning
tillhörig andel i fartyg.

2 §•

Sluter någon i strid mot förordnande, som enligt 1 § meddelats,
avtal om överlåtelse till utlänning av svenskt fartyg eller andel däri,
vare avtalet ogillt och straffes överlåtaren med böter, högst tjugutusen
kronor, eller fängelse i högst ett år; skolande den egendom, avtalet
gällt, tagas i beslag, om så ske kan, och dömas förbruten samt, om
beslag ej kunnat ske, överlåtaren förpliktas att utgiva ett belopp motsvarande
egendomens värde.

3 §•

Allmän åklagare äger verkställa beslag, som ovan sägs.

Böter, som enligt 2 § ådömas, så ock vad den brottslige enligt
samma paragraf förbrutit eller förpliktats utgiva tillfälle kronan.

Saknas tillgång till fulla gäldandet av ådömda böter, skola de förvandlas
enligt allmänna strafflagen.

Denna lag skall träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Varder förordnande, varom i denna lag stadgas, vid lagens utfärdande
meddelat, må Konungen jämväl föreskriva, att där avtal om
överlåtelse, som i denna lag avses, slutits före lagens ikraftträdande
men efter den 8 januari 1916, avtalet skall upphöra att gälla, om ej
någondera parten inom trettio dagar, efter det lagen trätt i kraft, söker
Konungens godkännande samt sökt godkännande varder av Konungen
beviljat. Har sådan föreskrift meddelats och varder på grund av avtal,
som slutits under nyss nämnda tid före lagens ikraftträdande samt ej
av Konungen godkännes, fartyg efter lagens ikraftträdande avlämnat till
utlänning, äge vad i 2 § av denna lag stadgas om annan påföljd än
avtals ogiltighet ävensom bestämmelserna i 3 § av samma lag motsvarande
tillämpning.»

Lagutskottets utlåtande Nr 17. 3

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag,
får utskottet hänvisa till propositionen.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling
förehaft en i anledning av propositionen av herr JRydén i Malmö väckt
motion, nr 231, däri hemställts,

Datt riksdagen ville antaga följande förslag till

Lag

om förbud i vissa fall mot överlåtelse till utläuning av svenskt fartyg eller
andel däri, ävensom om bortlämnande för längre tid till utlänning

av svenskt fartyg.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Svenskt fartyg eller andel däri må ej, utan att Konungen förut
därtill givit lov, överlåtas till utlänning, där ej överlåtelsen avser utlänning
tillhörig andel i fartyg.

2 §.

Sluter någon---(lika med Kungl. Maj:t) egendomens värde.

3 §•

Svenskt fartyg må ej utan Konungens medgivande bortlämnas
till tidsbefraktning av utlänning för längre sammanhängande tid än
sex månader. Bryter någon häremot, vare påföljd som i 2 § sägs.

4 §•

Allmän åklagare äger verkställa beslag, som ovan sägs.

Böter, som enligt 2 och 3 §§ ådömas, så ock vad den brottslige
enligt samma paragraf förbrutit eller förpliktats utgiva, tillfälle kronan.

Saknas tillgång till fulla gäldandet av ådömda böter, skola de
förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Herr Rydén»
i Malmö
motion.

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

Motionär ens
motivering.

Övergångsbestämmelse.

Har avtal om överlåtelse, som i 1 § avses, slutits före lagens
ikraftträdande, men fartyget eller fartygsandelen ej därförinnan överlämnats
i den nye ägarens besittning, vare avtalet ogillt.

Sker dock överlämnande i strid mot föreskrifterna i detta stadgande,
äge vad i 2 § stadgas om annan påföljd än avtals ogiltighet
ävensom bestämmelserna i 4 § av denna lag motsvarande tillämpning.

Denna lag träder omedelbart i kraft och upphör att gälla den 1
mars 1917.»

Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört:

Den kungl. proposition nr 43, vari föreslås förbud i vissa fall
mot överlåtelse till utlänning av svenskt fartyg eller andel däri, innehåller
sorgliga upplysningar angående den förskingring av svenskt
fartygstonnage, som de senaste månaderna ägt rum. Under år 1915
försåldes till utlandet 123 svenska fartyg om tillhopa över 80,000
bruttoton, och för de fyra första veckorna under innevarande år redovisar
finansministern i sitt uttalande till statsrådsprotokollet den 28
januari ytterligare ett 30-tal försålda fartyg om sammanlagt mer än
32,000 bruttoton. Sedan dess har — enligt vad jag inom kommerskollegium
inhämtat — ytterligare ett antal försäljningar anmälts till
fartygsregistret, och chefen för kommerskollegii avdelning för fartygsregistrering
har på min förfrågan meddelat, att ett betydande antal
fartygsförsäljningar till utlandet, om vilka anmälan ännu Icke gjorts,
kommit till avdelningens kännedom.

Lägger man så till dessa till utlandet försålda fartyg det betydande
antal, som gått förlorat på grund av kriget, så är det uppenbart, att
den svenska handelsflottan undergått en reducering, som helt enkelt
måste betecknas som en ren olycka. Om man beräknar det svenska
handelsångfartygstonnaget till i runt tal 1,000,000 bruttoton, så blir det
klart för envar vad det betyder, när handelsflottan i ett slag reduceras
med 10—20 procent. Vårt land, som nu borde sökt utöka sitt tonnage
för att kunna bära de vidgade uppgifterna efter kriget, faller i stället
offer för ögonblickets vinningslystnad och kastar i en hastig vändning

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

bort frukterna av årtiondens utveckling. Staten har med rikliga understöd
sökt upparbeta en svensk sjöfart, icke minst för att i någon mån
kunna göra oss mindre beroende av våra mera företagsamma grannfolk
— en del av våra redare svara med att i en kritisk tid sälja bort
tonnaget till konkurrenterna.

Med hänsyn till dessa förhållanden måste man beklaga, att Kungl.
Maj:ts ingripande kommit så sent och därtill givits en så ringa effekt.
Att regeringens ingripande dröjde till den 8 januari 1916 — trots
kommerskollegii hänvändelse redan i augusti 1915 — medförde att förskingringen
fick en vida större omfattning än den erhållit, om åtgärder
vidtagits till och med blott några veckor tidigare. Därest kommerskollegii
råd följts och ett exportförbud utfärdats, hade mycket kunnat
räddas ännu så sent som vid årsskiftet. Och till och med nu skulle
åtskilligt vunnits, om Kungl. Maj:ts proposition byggts på den principen
att försäljningsförbudet omfattat alla de fartyg, som faktiskt till exempel
den 8 januari ej överlämnats i den utländska köparens händer. I stället
har regeringen gått ut ifrån att alla affärer, som avslutats före den 8
januari 1916, skola gå sin gilla gång. I nära nog varje konselj förklarar
Kungl. Maj:t hinder icke möta att fartyg avföras ur fartygsregistret,
och sedan försvinna fartygen ur svensk ägo, så snart nödiga
formaliteter för avförandet äro undanstökade.

Då jag utgår ifrån att det nu måste vara riksdagens plikt att
skyndsamt göra allt för att rädda vad som ännu räddas kan, tillåter
jag mig framställa några förslag i dessa avseenden.

1. Försäljningsförbudet bör omfatta alla fartyg, som ännu icke
faktiskt överlämnats i utländsk ägo.

Som jag förut påpekat, får försäljningsförbudet en mycket större
effekt, därest det icke — såsom Kungl. Maj:t föreslagit — bygges på
principen att alla före den 8 januari 1916 slutna avtal skola anses
okränkbara, utan i stället förbudet får karaktären av exportförbud,
som träffar alla ännu ej avlevererade fartyg. Dr rättssynpunkt kunna
inga mera vägande skäl anföras mot en sådan ordning än mot andra
exportförbud eller exempelvis mot den av Kungl. Maj:t anvisade utvägen.
Kommerskollegium avslutade ock sitt den 20 januari 1916 avgivna utlåtande
med följande uttalande, som jag återgiver, enär det ej finnes i
den kungl. propositionen: »Ehuru det givetvis är i och för sig önskvärt,
att det med ifrågavarande förbudslagstiftning avsedda syfte ernås
i största utsträckning, lärer möjligheten härför förefinnas endast så länge
fartyget ännu icke överlämnats i den nye ägarens besittning. Den
enda möjlighet, som kollegium härvid tänkt sig, skulle bestå i utfärdandet

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

i administrativ väg av bestämmelser, varigenom vid kraftigt verkande
äventyr svensk man förby ödes att, ehuru avtal om överlåtelse träffats, fullborda
denna genom fartygets överlämnande i den nye ägarens besittning.1) En
sådan anordning kunde i viss mån likställas med de av krigstillståndet
föranledda olika exportförbud.»

Nu gäller det ju visserligen icke administrativa åtgärder utan
stiftandet av en lag. Men själva principen att tillämpa formen av
överlåtelseförbud är säkerligen både bättre och effektivare än den av
Kungl. Maj:t tillämpade. För att belysa detta påstående behöver jag
blott hänvisa till närslutna bilaga, som utvisar att överlåtelseförbudet
omedelbart skulle åt landet rädda dels fem ångare av över 12,500
bruttoton, om vilka Kungl. Maj:t redan förklarat hinder ej möta för avförandet
ur fartygsregistret, dels ock sju fartyg om nära 11,000 bruttoton,
om vilka Kungi. Maj:ts beslut i samma riktning under den närmaste tiden
kan vara att förvänta. Därtill kommer ytterligare ett betydande antal
värdefulla fartyg, som faktiskt äro försålda men vilkas försäljningar
ännu ej anmälts till fartygsregistret.

Den tidpunkt, från vilken ett sådant förbud borde räknas, synes
skäligen i frågans nuvarande läge kunna bestämmas till dagen för lagens
ikraftträdande. I enlighet med denna uppfattning framställes här nedan
förslag.

2. Lagen bör innefatta förbud mot borthyrande av fartyg till
utlänning på längre tid.

Mot en förbudslagstiftning på ifrågavarande område ha rests en
mängd invändningar, av vilka flera inriktat sig på vanskligheterna att
göra ett sådant förbud effektivt. Man har påpekat, att hinder knappast
kunna resas mot att sälja ett svenskt fartyg till utländsk redare, om
denne för ändamålet bildar ett svenskt aktiebolag. Man har ock antytt
möjligheten för mindre samvetsgranna fartygsägare att de facto försälja
fartygen till utlandet, medan någon svensk bulvan officiellt angives
som ägare. Till en del lägger nog den nu föreslagna lagen stötestenar
i vägen för ett sådant förfarande. Erinras bör också, att fartyget, så
länge det ej avförts ur svenska fartygsregistret, lyder under svensk lag
och i kritiska situationer står till svensk regeringsmakts disposition.
All samvetslöshet kan man för resten aldrig komma åt med lagstiftning.
Man får väl hoppas att flertalet lojalt böjer sig för lagen och meningen
med densamma. Onskligt vore emellertid, om lagutskottet vid ärendets
prövning kunde utfinna några restriktioner i berörda avseende.

J) Kurs. av motionären.

Lagutskottets utlåtande Nr 17. 7

Uppenbarligen synes det emellertid vara en lucka i lagen, att den
alldeles utelämnar spörsmålet om borthyrande för längre tid av fartyg
till utlänningar. Aven efter antagande av en lag som den föreslagna
skulle det anses fullt lojalt att till en utlänning borthyra en svensk
ångare på exempelvis 5—10 år. Avtal skulle därvid t. o. m. kunna
träffas om fartygets övergång i utländsk ägo efter dessa års utgång.
Ett sådant tillvägagångssätt skulle ju i realiteten ej synnerligt skilja
sig från omedelbar försäljning.

I lagen synes därför böra ingå föreskrift om att svenskt fartyg
ej må för längre tid än exempelvis sex månader bortlämnas till utlänning.
Avtal om sådant bortlämnande, som slutits före den dag, då lag i
ärendet trätt i kraft, torde väl däremot få äga bestånd.

I samband med den omformulering av lagen, jag sökt göra i syfte
att tillgodose de häri framställda önskemålen, har jag i efterföljande
förslag utgått ifrån att lagen bör bli omedelbart efter promulgeringen
verkande samt att den erhåller allenast provisorisk giltighet till den 1
mars 1917. Jag tillåter mig i detta sammanhang vördsamt anhålla att
lagutskottet ville vidtaga de ändringar i lagtexten, som må anses erforderliga,
och vill förty ha framställt motion om sådana ändringar i förslaget,
som må anses erforderliga till vinnande av det med motionen
avsedda syftet.»

Av propositionen inhämtas, att kommerskollegium redan i augusti
1915 ansett sig böra under hand fästa statsrådets och chefens för finansdepartementet
uppmärksamhet därpå, att — som följd av det rådande
krigstillståndet och därav föranledd stark efterfrågan å tonnage — den
svenska handelsflottan under då förflutna del av år 1915 genom försäljningar
till utlandet minskats med i allt 40 ång- och ett motorfartyg
om tillhopa cirka 46,000 bruttoton och cirka 32,000 nettoton, motsvarande
ungefär 4.6 procent av hela ångbåtsflottan. Detta vore, framhöll
kollegium, så mycket mera betänkligt, som vår ångbåtsflotta normalt
plägat uppvisa en årlig tillökning av ungefär samma storlek, vadan
det enligt kollega mening vore angeläget att vidtaga åtgärder till förebyggande
av ett fortgående föryttrande av fartyg till utlandet. Framställningen
föranledde dock — på skäl, som i den kungl. propositionen
sid. 8 angivas — för det dåvarande ej annan åtgärd, än att kollegium
anbefalldes att fortfarande med uppmärksamhet följa förhållandena på
fartygsmarknaden.

Sedan kommerskollegium inemot årsskiftet inkommit med anmälan
om en oroväckande stigning i fartygsförsäljningen — rörande vars om -

Utskottets
yttrande.

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

fattning, så vitt den kunnat fastställas, sifferuppgifter återfinnas i den
kungl. propositionen — beslöt Kungl. Maj:t den 8 januari 1916 anbefalla
kollegium att, då fråga uppkomme om fartygs avförande ur fartygsregistret
på grund av försäljning till utlandet, därom göra anmälan hos
Kungl. Maj:t och avvakta Kungl. Maj:ts beslut, huruvida hinder mötte
mot avförandet.

Det vid Kungl. Maj:ts nu framlagda proposition avgivna lagförslaget
innebär, att Kungl. Magt skulle medgivas rätt att utfärda förbud
mot överlåtelse utan Konungens lov till utlänning av svenskt
fartyg eller andel däri. Lagen skulle därjämte enligt förslaget så tillvida
förlänas retroaktiv verkan, som Kungl. Maj:t jämväl skall äga vid lagens
utfärdande förordna, att avtal om dylik överlåtelse, som träffats före
lagens ikraftträdande men efter nyssnämnda 8 januari 1916, skall upphöra
att gälla, vare sig avtalet gått i fullbordan genom fartygets avlämnande
eller icke.

Utskottet finner det vara i hög grad angeläget att i möjligaste
mån söka förebygga, att den ur flera synpunkter betänkliga minskning
av vår handelsflotta, som, på sätt propositionen utvisar, under senaste
tid ägt rum, komme att ytterligare fortgå. Utskottet vill erinra, att
utomlands, där på många håll liknande faror synts hota det inhemska
fartygsbeståndet, man långt tidigare funnit sig föranlåten att ingripa
däremot med statsåtgärder av skilda slag. I flertalet stater, såväl krigförande
som neutrala, har man dels genom exportförbud å fartyg dels
genom lagstiftning av samma art som den nu hos oss föreslagna sökt
skydda sina handelsflottor mot tonnageförlust genom fartygs överlåtande
i utländsk ägo. Utvägen att utfärda exportförbud å fartyg torde, enligt
utskottets mening, med hänsyn bl. a. till svårigheten att göra ett dylikt
förbud tillräckligt effektivt, icke böra i sakens nuvarande läge för Sveriges
del ifrågakomma. Liknande svårigheter möta visserligen även vid en
lagstiftning sådan som den föreslagna; dock lärer enligt utskottets
mening på denna väg kunna i avsevärd mån förekommas, att tonnage
på förut angivet sätt går förlorat för den svenska handelsflottan.

Herr Rydén har i sin ovan intagna motion sökt att på väsentligen
två vägar stärka effektiviteten av den ifrågasatta lagstiftningen. Dels
har han velat giva densamma giltighet ifråga om alla före lagens ikraftträdande
slutna avtal om överlåtelser av i lagen avsedd art, vilka vid
nämnda tidpunkt ännu ej gått i verkställighet genom det överlåtnas
överlämnande. Dels har han genom ett förbud mot tidsbefraktning
(timecharter) för längre tid än sex månader avsett att förhindra ett
kringgående av lagens syfte.

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

Vad det förra av dessa uppslag beträffar, skulle genom dess fullföljande
lagen tydligen få en i jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag
såtillvida vidsträcktare retroaktiv verkan, som den komme att bliva
tillämplig jämväl å avtal slutna före den 8 januari 1916. Men å andra
sidan bleve denna retroaktiva verkan i ett annat avseende mera begränsad,
i det att den, även om avtalet slutits efter nyssnämnda dag, endast
inträdde under förutsättning att fartyget icke före lagens ikraftträdande
överlämnats till den utländske förvärvaren, en förutsättning som Ivungl.
Maj:ts förslag, enligt vad ovan erinrats, icke uppställer. Då nu ett
fartygs överlämnande torde kunna äga rum exempelvis genom att befälhavaren
efter telegrafisk order från den hittillsvarande redarens sida
förbundit sig gent emot förvärvaren att hålla denna fartyget tillhanda,
är fara värt, att de av motionären avsedda verkningarna av en lagbestämmelse
av den art, han föreslagit, kunde bliva i största utsträckning
illuderade genom ett överlämnande före lagens ikraftträdande. I detta
sammanhang bör ock erinras, att den förteckning å fartyg, vilkas avförande
ur registret ännu ej skett, som motionären bifogat sin motion,
enligt sakens natur icke kan upplysa, huruvida icke fartygen ifråga
måhända redan till köparne överlämnats och redan av denna grund icke
komme att falla under den av motionären föreslagna bestämmelsen.

Å andra sidan kan man vilja göra gällande, att ifråga om de under
det kungl. förslagets retroaktivbestämmelse inbegripna fartyg, som
redan överlämnats till sin utländske förvärvare, ringa förhoppning vore
för handen, att bestämmelsen kunde bringas till faktisk tillämpning.
Det lärer dock ingalunda vara uteslutet att genom förbudet för deras
avförande ur det svenska fartygsregistret sådana svårigheter för fartygets
begagnande kunna i åtskilliga fall uppstå för nye ägaren, att han finner
med sitt välförstådda intresse förenligt att med tillämpning av lagen
påkalla transaktionens återgång.

Yad åter angår det av motionären framförda förslaget om lagbestämmelsernas
kompletterande med ett förbud mot svenskt fartygs
bortfraktande på viss längre tid till utlänning, varmed lärer böra jämställas
överlåtelse till utlänning av rätt jämlikt dylikt befraktningsavtal,
finner utskottet detsamma av beskaffenhet att böra vinna riksdagens
bifall. Enligt vad utskottet inhämtat, lära förhållandena på fraktmarknaden
för närvarande och under en närmare framtid knappast gestalta
sig så, att något legitimt behov av frihet till dylika befraktningsavtals
ingående förelinnes, i all synnerhet om tidsgränsen för de tillåtna avtalen
sättes så högt som sex månader. I allt fall torde, i den mån
dylikt behov i enstaka fall kan förefinnas, en stadgad di spens möjlighet
Bihang titt riksdagens protokoll 1916. 9 samt. 12 häft. (Nr 17.) 2

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

vara tillfyllest för dess tillgodoseende. Däremot torde stadgandet av
förbud mot ifrågavarande avtal icke böra frånkännas betydelse såsom
ett i vissa fall behövligt och verksamt hinder mot kringgående av den
nya lagstiftningen. Utskottet har funnit förbudet böra i tydlighetens
intresse uttryckligen stadgas att gälla jämväl befraktning på obestämd tid.

I fråga om den nya lagens giltighetstid har herr Rydén i sin
motion hemställt, att densamma, i likhet med vad beträffande ett flertal
andra, av nuvarande utomordentliga förhållanden betingade lagar stadgats,
måtte begränsas till viss tid, och har motionären i sådant hänseende
föreslagit att lagen skall upphöra att gälla med utgången av februari
månad 1917. Utskottet, som funnit sig böra i princip ansluta sig till
den av motionären uttalade mening, har dock ansett lämpligare att
giltighetstiden utsträckes till den 31 mars 1917.

Med tillämpning av ovan anförda synpunkter har utskottet, såsom
av nedanstående hemställan framgår, verkställt omarbetning i vissa avseenden
av det kungl. förslaget. Beträffande vissa detaljfrågor får utskottet
hänvisa till nedanstående uttalanden vid de särskilda bestämmelserna
i förslaget.

1 §•

Herr Rydén har i sin motion hemställt, att förbud mot överlåtelse
av fartyg eller fartygsandel till utlänning måtte omedelbart i lagen
stadgas och icke göras beroende av Kungl. Maj:ts förordnande. Kungl.
Maj:t skulle däremot visserligen, i likhet med vad i propositionen föreslagits,
äga meddela dispens i särskilda fall.

Då utskottet funnit Kungl. Maj:ts förslag böra i denna del oförändrat
bifallas, har denna utskottets ståndpunkt berott av hänsyn till
möjligheten, att förhållanden kunna framdeles inträda, som medföra att
förbudets upprätthållande finnes påkallat i fråga om vissa slag av fartyg,
medan däremot i fråga om andra slag behovet ej längre föreligger.
Sålunda är det möjligt att, efter ett blivande fredsslut, efterfrågan på
vissa slag av smärre fartyg, som för närvarande äro begärliga för krigsändamål,
ej längre förefinnes i en grad som är ägnad ingiva farhågor,
medan det större tonnaget alltjämt måste skyddas. En blott dispensrätt,
som ju avser att möjliggöra undantag i enstaka konkreta fall, synes icke
här göra tillfyllest.

Utskottet har emellertid härvid utgått från den förutsättning såsom
självklar, att Kungl. Maj:t i nuvarande för vårt tonnagebestånd överhuvud
så ödesdigra situation låter sig angeläget vara att i dess fulla

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

utsträckning göra bruk av den makt lagen ställer till dess förfogande.
Då en så betänklig reducering av tonnaget dessvärre redan ägt rum, är
det givetvis dess nödvändigare, att det omsider skeende ingripandet förlänas
all den kraft, som av de allvarliga förhållandena betingas.

Rörande det av utskottet tillfogade andra stycket får utskottet
hänvisa till den allmänna motiveringen. Tilläggas må, att anledningen
till att Konungen enligt utskottets förslag i detta fall bemyndigats
delegera sin dispensrätt å annan myndighet är den, att det synes möjligt
att framdeles jämförelsevis talrika och snabb behandling krävande
dispensansökningar kunna förekomma, och att det möjligen finnes lämpligast
att de handläggas av myndighet, som särskilt betros med uppgifter
i fråga om fraktmarknadens reglerande.

Såsom av propositionen inhämtas hade Kungl. Maj:t ursprungligen
ifrågasatt förbud jämväl mot försäljning till utlänning av aktier i bolag,
som äger fartyg eller andel däri. Vid lagförslagets granskning i lagrådet
uttalades mot dylik utsträckning av förbudet vissa betänkligheter,
som föranledde dess uteslutande ur det slutliga förslaget. Utskottet
finner emellertid frågan om sådant förbud vara värd sorgfälligt beaktande.
Enligt utskottets mening tala vissa skäl med ej ringa styrka
till förmån för överlåtelseförbudets utsträckande åtminstone till aktier i
verkliga rederibolag. Emellertid skulle ett upptagande nu av denna
ingalunda lättlösta fråga säkerligen verka fördröjande å lagförslagets
behandling i övrigt, och har utskottet redan av denna anledning måst
avstå från att söka i detta sammanhang åstadkomma ett fnllständigande
av lagförslaget i antydd riktning. Utskottet vill dock giva uttryck åt
sin förhoppning, att Kungl. Maj:t kommer att oavlåtligt uppmärksamma
hithörande förhållanden och taga det initiativ, vartill omständigheterna
kunna föranleda.

2 §.

I händelse av överträdelse av befraktningsförbud kan tydligen icke
ifrågakomma, att fördenskull beslagtaga eller konfiskera själva fartyget.
Däremot synes det betingade vederlaget för lagstridig bortfraktning eller
för överlåtelse av rätt enligt befraktningsavtal böra anses förbrutet.

Slutbestämmelserna.

I första stycket hava vidtagits de ändringar, som betingas av
utskottets förslag om en begränsad giltighetstid för lagen.

De i andra stycket företagna jämkningarna avse att giva Kungl.

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

Maj:t tillfälle att jämväl i avseende å befraktningsavtal föreskriva, att
det icke i annat fall än att särskilt tillstånd utverkats skall äga giltighet,
därest det ingåtts efter den 8 januari 1916. Att i fråga om dylika
överlåtelser förfara i överensstämmelse med vad det kungl. förslaget
härutinnan beträffande fartygsöverlåtelser stadgar synes utskottet icke
böra föranleda betänkligheter i det förevarande fallet, vid det förhållande,
att långtidsbefraktning i fullt lojala syften under ifrågavarande tid svårligen
förekommit annat än möjligen i något enstaka fall, där Konungens
tillstånd till avtalets upprätthållande lärer kunna utverkas.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

l:o) att riksdagen, med förklaring att Kungl.
Maj:ts ifrågavarande proposition nr 43 icke kunnat i
oförändrat skick av riksdagen bifallas, måtte i anledning
av nämnda proposition och den av herr Rydén i
ämnet väckta motionen för sin del antaga följande

(Kungl. Maj:ts förslag.)

förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot överlåtelse
till utlänning av svenskt fartyg
eller andel däri.

Härigenom förordnas som följer:

1 §-

Vid krig eller krigsfara, vari
riket befinner sig, eller eljest under
utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden äger Konungen, i den
mån , så prövas nödigt, förordna,
att under viss tid eller tillsvidare
svenskt fartyg eller andel däri ej
må, utan att Konungen förut där -

(Utskottets förslag.)

Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot överlåtelse
av svenskt fartyg eller andel däri samt
mot tidsbefraktning av fartyg.

Plärigenom förordnas som följer:

1 §’

Vid krig eller krigsfara, vari
riket befinner sig, eller eljest under
utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden äger Konungen, i den
mån så prövas nödigt, förordna, att
under viss tid eller tillsvidare svenskt
fartyg eller andel däri ej må, utan
att Konungen förut därtill givit lov,

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag.)

till givit lov, överlåtas till utlänning,
där ej överlåtelsen avser utlänning
tillhörig andel i fartyg.

2 §.

överlåtas till utlänning, där ej överlåtelsen
avser utlänning tillhörig
andel i fartyg.

Under förhållanden, som i första
stycket avses, äger ock Konungen, i
den mån så prövas nödigt, för viss
tid eller tillsvidare förordna, att avtal
om svenskt fartygs tidshefraktning
av utlänning ej må, utan att
Konungen eller den Konungen därtill
bemyndigat förut givit lov till
avtalet, slutas på obestämd tid eller
för längre tid än sex månader eller
för tid, som tillsammans med den,
under vilken fartyget efter denna
lags ikraftträdande varit av utlänning
tidsbefr aktat, överstiger sex månader,
samt att, där svenskt fartyg efter
det denna lag trätt i kraft varit på
grund av ett eller flera avtal under
sex månader tidsbefraktat av utlänning,
fartyget ej vidare må genom tidsbef
faktning till utlänning upplåtas utan
förut givet tillstånd av Konungen
eller den Konungen därtill bemyndigat.
Bock må ej sådant förordnande
innefatta förbud mot att utländsk
tidsbefraktare av svenskt fartyg till
annan utlänning överlåter sin rätt
på grund av befraktningsavtalet.

2 §.

Sluter någon i strid mot förordnande,
som enligt 1 § meddelats,
avtal om överlåtelse till utlänning
av svenskt fartyg eller andel däri
eller om fartygs befraktning av utlänning,
vare avtalet ogillt och

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
kronor, eller fängelse i högst ett år;
skolande den egendom, avtalet gällt,
tagas i beslag, om så ske kan, och
dömas förbruten samt, om beslag
ej kunnat ske, överlåtaren förpliktas
att utgiva ett belopp motsvarande
egendomens värde.

(Utskottets förslag.)

straffes överlåtaren eller den, som
till utlänning upplåtit fartyget, med
böter, högst tjugutusen kronor, eller
fängelse i högst ett år. Har avtalet
gällt överlåtelse av fartyg eller andel
däri, skall den egendom, avtalet
gällt, tagas i beslag, om så ske kan,
och dömas förbruten samt, om beslag
ej kunnat ske, överlåtaren förpliktas
att utgiva ett belopp motsvarande
egendomens värde. Avsåg
avtalet befraktning av fartyg, varde
den, som till utlänning upplåtit fartyget,
dömd att utgiva för upplåtelsen
betingat vederlag.

3 §•

Allmän åklagare äger verkställa beslag, som ovan sägs.

Böter, som enligt 2 § ådömas, så ock vad den brottslige enligt
samma paragraf förbrutit eller förpliktats utgiva tillfälle kronan.

Saknas tillgång till fulla gäldandet av ådömda böter, skola de förvandlas
enligt allmänna strafflagen.

Denna lag skall träda i kraft
dagen efter den, då lagen enligt
därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.

Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling, och
gäller till och med den 31 mars 1917.
Av Konungen jämlikt denna lag givet
förordnande må ej äga tillämpning
längre än till och med sistnämnda
dag. I fråga om sådan, under tiden
för lagens giltighet begången förseelse,
som i 2 § sägs, skall vad där
och i 3 § är stadgat fortfarande
gälla.

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Varder förordnande, varom i
denna lag stadgas, vid lagens utfärdande
meddelat, må Konungen
jämväl föreskriva, att där avtal om
överlåtelse, som i denna lag avses,
slutits före lagens ikraftträdande
men efter den 8 januari 1916, avtalet
skall upphöra att gälla, om ej
någondera parten inom trettio dagar,
efter det lagen trätt i kraft, söker
Konungens godkännande samt sökt
godkännande varder av Konungen
beviljat. Har sådan föreskrift meddelats
och varder på grund av avtal,
som slutits under nyss nämnda tid
före lagens ikraftträdande samt ej
av Konungen godkännes, fartyg
efter lagens ikraftträdande avlämnat
till utlänning, äge vad i 2 § av denna
lag stadgas om annan påföljd än
avtals ogiltighet ävensom bestämmelserna
i 3 § av samma lag motsvarande
tillämpning.

(Utskottets förslag.)

Varder förordnande, varom i
denna lag stadgas, vid lagens utfärdande
meddelat, må Konungen
jämväl föreskriva, att där avtal,
som i denna lag avses, slutits före
lagens ikraftträdande men efter den
8 januari 1916, avtalet skall upphöra
att gälla, om ej någondera
parten inom trettio dagar, efter det
lagen trätt i kraft, söker Konungens
godkännande samt sökt godkännande
varder av Konungen beviljat.
Har sådan föreskrift meddelats och
varder på grund av avtal, som slutits
under nyss nämnda tid före
lagens ikraftträdande samt ej av
Konungen godkännes, fartyg efter
lagens ikraftträdande avlämnat till
utlänning, äge vad i 2 § av denna
lag stadgas om annan påföljd än
avtals ogiltighet motsvarande tilllämpning,
och skall vad i 3 § av
lagen är stadgat i tillämpliga delar
gälla.

samt

2:o) att herr Rydéns motion, därest den icke
kan anses besvarad genom vad utskottet ovan hemställt,
ej måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 29 februari 1916.

På lagutskottets vägnar:
NILS ALEXANDERSON.