Lagutskottets utlåtande Nr 15 (Utlåtande 1916:LU15 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 15.

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1916 kl. 4,30 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till
Kungl. Maj:t angående viss ändring i lagen om
indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets
tionde samt om ersättning därför.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Söderbergh, Gezelius, Högberg,
Dahl, Hult, von Sydow, Köklin*), Lindley i Stockholm*), Sehotte,
Lindqvist i Stockholm*), Pettersson i Bjälbo, Persson i Norrköping1
Gustafsson i Örebro, Igel och Lindley i Söderhamn*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion
nr 173, hade herr Nilsson i Linnås med instämmanden av herrar Jonsson
i Hökhult, Gabrielsson, Johanson i Huskvarna och Räf hemställt,

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
i syfte, att ändring må kunna ske i'' lagen om indragning till statsverket
av prästerskapets tionde samt om ersättning därför den 9 december
1910 för erhållande av jämnare grund för skattskyldigheten under däri
stadgad övergångstid; ävensom att Kungl. Maj:t därefter må för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda».

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 sand. 10 käft. (Nr 15.)

Lagutskottets utlåtande Nr 15.

Motionärens

motivering.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört:

Enligt lag om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets
tionde samt om ersättning därför den 9 december 1910 skall, på
sätt lagen föreskriver, på grund av under tilländalupna regleringsperiod
gällande löneresolution, för varje pastorat utgående tionde och avgifter
under en övergångstid av tjugo år från regleringsperiodens slut indragas
till statsverket. I praktiken kommer detta att ställa sig så, att sedan
den nya regleringen inom ett visst pastorat trätt i kraft, kommer den
egentliga] prästlönen att utgå med högst sex öre per fyrk, men dessutom
skall under tjugo år utbetalas en ersättning till statsverket för de indragna
avgifterna, vilken kommer att utgöra under de första tio åren omkring 60 %,
under följande fem år 40 % och de sista fem åren 20 % av den förut
utgående prästlönen.

Under den regleringsperiod, som nu nalkas sitt slut, har prästlönen i
olika pastorat utgått efter synnerligen olika grunder, beroende på olika
förhållanden vid periodens början. Såsom exempel på en sådan reglering
följer i form av bilaga till motionen en avskrift av löneresolutionen för
Långaryds pastorat i Jönköpings län. Av densamma framgår, att lönen
till prästerskapet skulle bland annat utgå »för utjordar, frälseräntor, kvarnar
och annan fastighet årligen med en femtedels procent av nästföregående
års bevillningstaxeringsvärde», samt att »en var, som äger beskattningsbar
inkomst av kapital eller arbete, betalar likaledes en femtedels procent av
nästföregående årets till allmän bevillning uppskattade inkomst». Denna
beräkningsgrund verkar så, att t. ex. en person, som har ett hus, som är
taxerat till 5,000 kronor, får erlägga lika stor prästlön som en granne,
vilken under året åtnjutit en kontant inkomst med samma belopp, och
detta oavsett om skuld finnes å huset eller icke. Ett annat exempel: En
industriell anläggning är taxerad till 100,000 kronor men drives med förlust;
på platsen finnes en enskild person, som åtnjuter 100,000 kronor i
kontant inkomst, men båda få betala lika prästlön.

Under den nu snart tilländagångna regleringsperioden har man visserligen
varit missbelåten med grunden för prästerskapets avlöning i allmänhet
och ej minst i denna del, ehuru detta egentligen varit en följd av
den fortgående utvecklingen. Man har dock trott, att rättelse kom att ske
vid löneperiodens slut. I denna tro mottogs också den nya löneregleringen
med stor tillfredställelse, men allt efter som den kommer i tillämpning
och erfarenhet vinnes om detta övergångsstadgande, blir säkerligen
stämningen en helt annan i de pastorat, där lönen utgår efter liknande

Lagutskottets utlåtande Nr 15. 3

grund. Att eu ändring i detta förhållande bör genomföras är väl ganska
uppenbart.

Detta skattesystem verkar också synnerligen ojämnt emellan de olika
pastoraten, beroende dels på att synnerligen olika principer tillämpats vid
löneresolutionernas upprättande och dels därpå att skatteobjekten t. o. m.
i mycket närliggande orter förete stor olikhet. Med anledning härav bör
även i detta avseende en utjämning ske.

Jag inser, att stora ekonomiska svårigheter möta, då det gäller att nu
göra en ändring i denna lag, men å andra sidan får man ej förbise, att
krafvet på en sådan förr eller senare ganska allmänt och med stor kraft
kommer att göra sig gällande. Under sådant förhållande anser jag det
vara välbetänkt, att riksdagen redan nu bringar frågan under Kungl. Maj:ts
prövning.

Till närmare belysning av den fråga, som genom motionen bragts
under riksdagens bedömande, får utskottet hänvisa till följande P. M. K j Ekman.
jämte därvid fogad tablå, som på begäran ställts till utskottets förfogande
av en av de sakkunniga för fortsatt beredande av frågan om prästerskapets
löneförmåner, hofrättsrådet K. J. Ekman.

P. M.

Euligt de hittills gällande, på grundvalen av nådiga förordningen angående
allmänt ordnande av prästerskapets inkomster den 11 juli 1862 upprättade löneregleringarna
för prästerskapet i de särskilda pastoraten skola till prästerskapet
under växlande former utgöras avgifter dels av jordbruksfastighet, motsvarande
den av ålder stadgade tionden, dels av annan fastighet, såsom utjordar, frälseräntor,
kvarnar, lägenheter in. m., dels av alla som skatta för inkomst af kapital
eller arbete, dels ock i allmänhet av personer i olika ställningar. Den nu
gällande lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910
upptager icke längre dessa växlande avgiftstitlar utan innehåller, att i gäldandet
af de församlingsavgifter — faktiskt begränsade till högst 6 öre för varje helt
eller påbörjat tiotal kronor af hela det beskattningsbara inkomstbeloppet inom
pastoratet (= 6 öre pr gammal fyrk) — vilka, jämte boställsarrenden och övriga
fasta avlöningstillgångar, erfordras till bestridande av prästerskapets avlöning,
skola alla de, vilka inom pastoratet erlägga kommunalutskylder, deltaga efter de
för sådana utskylders utgörande i allmänhet stadgade grunder.

Så snart lönereglering, fastställd i enlighet med bestämmelserna i lagen
den 9 december 1910, träder i kraft inom ett pastorat, upphöra de äldre avgifterna
att utgå, dock med den inskränkning, att tionden och alla andra avgifter
av fast egendom icke omedelbart bortfalla utan under loppet av 20 år avskrivas

Lagutskottets utlåtande Nr 15.

sålunda, att av dessa avgifter till statsverket årligen erläggas under de första 10
åren 60 %, under därpå följande 5 år 40 % och under de sista 5 åren 20 %,
varefter från och med det tjuguförsta året återstoden eftergives.

Under den nämnda övergångstiden erläggas sålunda inom ett pastorat, där
ny lönereglering trätt i tillämpning, dels av alla skattskyldiga de i löneregleringslagen
den 9 december 1910 föreskrivna församlingsavgifterna, faktiskt begränsade
till ett belopp av 6 öre per gammal fyrk, dels dessutom av dem, som enligt
förut gällande lönereglering varit skyldiga att betala avgift av jordbruksfastighet
eller av annan fastighet 60, resp. 40 och 20 procent av dessa senare avgifter.
De avgifter åter, som enligt den äldre lagstiftningen utgjordes för inkomst av
kapital eller arbete, liksom ock alla personella avgifter bortfalla omedelbart vid
den nya ordningens inträdande. Den av motionären uppdragna jämförelsen mellan
den enligt äldre lagstiftning bestående skattskyldigheten för å ena sidan fast
egendom och å andra sidan inkomst av kapital eller arbete äger följaktligen icke
någon tillämplighet sedan ny lönereglering trätt i kraft inom pastoratet.

Vad beträffar de avgiftspliktiga fastigheterna, så kvarstår under övergångstiden
givetvis en viss ojämnhet i avgiftsskyldighet, ehuru med eu i förhållande
till avskrivningens fortgång alltjämt minskad tyngd. Och, såsom motionären
framhållit, gör sig denna ojämnhet märkbar icke allenast mellan olika slag av
fastigheter inom ett och samma pastorat utan även mellan olika pastorat och
olika orter i förhållande till varandra. Med anledning härav yrkades också vid
1910 års riksdag i en inom Andra kammaren väckt motion nr 252, att avskrivningen
av tionden (och övriga därmed jämförliga avgifter av fast egendom) skulle
äga rum för varje pastorat året näst efter det, med vars utgång den på grund
av förordningen den 11 juli 1862 fastställda lönereglering för prästerskapet i
pastoratet upphörde att gälla, med skyldighet för statsverket att till kyrkofonden
inbetala motsvarande belopp.

Härmed skulle de i nu förevarande motion överklagade olägenheterna i beskattningshänseende
hava blivit omedelbart avhjälpta. Det särskilda utskott,
som vid 1910 års riksdag till förberedande behandling förehade den då väckta
motionen, erinrade emellertid — i likhet med vad med anledning av en liknande
motion redan år 1909 anmärkts — att statsverkets kostnad för tiondeavgifternas
avskrivning och den därmed förbundna skyldigheten att ersätta förlusten av
samma avgifter skulle, i händelse av bifall till motionen, belöpa sig till 35,081,575
kronor mer än om det av Kungl. Maj it föreslagna förfarandet med en tjuguårig
avskrivningsperiod iakttoges utan några jämkningar; och ehuru genom ett bifall
till motionen den eftersträvade likställigheten i avseende å jordbeskattningen
uppenbarligen skulle i hög grad främjas, och dessutom besväret med uppbörd
och redovisning av de, efter indragningen, till avskrivning successivt förfallande
tiondeavgifterna kunde undvikas, fann utskottet sig likväl med hänsyn till statens
finanser nödsakat att vägra motionen sitt understöd.

Att, såsom i nu förevarande motion föreslagits, söka, med bibehållande av
tanken på de ifrågavarande äldre fastighetsavgifternas successiva avskrivning,
åstadkomma en jämnare grund för deras utgörande under övergångstiden, lärer
möta oöverstigliga hinder, då därför skulle förutsättas en helt ny, allenast för

Lagutskottets utlåtande Nr 15.

nämnda tidsperiod gällande lagstiftning byggd på grunder, som skulle avvika
från såväl de i förordningen den ll juli 1862 som de i löneregleringslagen den
9 december 1910 tillämpade grunderna för ifrågavarande skattskyldighet.

Rörande verkningarna av nu gällande bestämmelser i det av motionären
omnämnda Långaryds och Färgaryds församlingars pastorat hänvisas till bifogade
tablå.

K. J. Ekman.

Tablå.

Ny lönereglering för Långaryds och Färgaryds pastorat träder i kraft den
1 maj 1916. I pastoratet ha förut varit anställda kyrkoherde och komminister.
Efter nämnda dag tillkommer ytterligare en komminister.

Den beskattningsbara inkomsten inom pastoratet var år 1912 (det sista år
för vilket officiella uppgifter finnas):

Av jordbruksfastighet.................................... kr. 153,480 — fyrk 15,348

» annan fastighet............<........................ » 145,615 = » 14,561

» kapital och arbete ................................. > 401,690 = > 40,169

S:a kr. 700,785 = fyrk 70,078

Under förutsättning att 1912 års fyrktal förbleve oförändrat under hela
avskrivningsperioden (vilket ju i själva verket icke är händelsen, men här antages
i brist på andra tillgängliga siffror), skulle betalningsskyldigheten till prästerskapets
avlöning gestalta sig på följande sätt:

A) Enligt äldre lönereglering gällande för tiden intill den 1 maj 1916:

Tionde av jordbruksfastighet............................................. kr. 3,118: —

Avgifter av annan fastighet Vs % av taxeringsvärdet... » 5,824: —

» » kapital och arbete 1/i % av uppskattad inkomst » 803: —

S:a kr. 9,745: —

vartill komma smärre personella avgifter till växlande belopp.

B) Under avskrivningsperiodens första 10 år:

Av jordbruksfastighet:

6 öre per fyrk .................................... kr. 920: —

60 % av kr. 3,118.............................. » 1,860:— kr. 2,780: —

Av annan fastighet:

6 öre per fyrk.................................... kr. 874: —

60 % av kr. 5,824 .......................... » 3,480: — »

Av kapital och arbete:

6 öre per fyrk ......................................................... »

4,354: —
2,410: —

Utskottets

yttrande.

6 Lagutskottets utlåtande Nr 15.

C) Under följande 5 ur:

Av jordbruksfastighet:

6 öre per fyrk ................................... kr. 920: —

40 % av kr. 3,118.............................. » 1,240: — kr. 2,160: —

Av arman fastighet:

6 öre per fyrk .................................... kr. 874: —

40 % av kr. 5,824.............................. » 2,320:— » 3,194:_

Av kapital och arbete:

6 öre per fyrk ........................................................ » 2,410: —

S:a kr. 7,764: —

D) Under de sista 5 åren:

Av jordbruksfastighet:

6 öre per fyrk.................................... kr. 920: —

20 % av kr. 3,118.............................. » 620:— kr 1,540:__

Av annan fastighet:

6 öre per fyrk .................................... kr. 874: —

20 °4 av kr. 5,824.............................. » 1,160:— » 2,034:_

Av kapital och arbete:

6 öre per fyrk............................................................ » 2,410: —

S:a kr. 5,984: —

E) Sedan avskrivningen slutförts:

Av jordbruksfastighet:

6 öre per fyrk............................................................ kr. 920: —

Av annan fastighet:

6 öre per fyrk............................................................ » 874: —

Av kapital och arbete:

6 öre per fyrk............................................................ » 2,410: —

S:a kr. 4,204: —

Anm-: Utöver de enligt den nya lagstiftningen stadgade församlingsavgifterna kr. 4,204: —,
jämte arrenden m. m. till belopp av omkr. 1,500: —, kommer att till de nya lönernas bestridande
från kyrkofonden utgå ett årligt belopp av omkr. 6,000.

På sätt i hovrättsrådet Ekmans P. M. erinrats, har det vid genomförandet
av 1910 års prästlönereglering funnits ur statsfinansiell synpunkt
icke vara möjligt att på eu gång borttaga de enligt äldre lagstiftning av
fast egendom utgående avgifter till prästerskapets avlöning utan har man

Lagutskottets utlåtande Nr 15. 7

måst i avseende på dessa stanna vid en successivt fortgående avskrivning.
Till grund för denna avskrivning ha lagts de avgifter av fast egendom,
som vid tiden närmast före avskrivningens början utgå enligt då gällande
lönekonventioner, beräknade på sätt i lagen om indragning till statsverket
och avskrivning av prästerskapets tionde samt ersättning därför närmare
bestämmer. Att på sätt motionären torde hava åsyftat i fråga om de sålunda
under övergångstiden utgående avgifterna göra sådan ändring, att
grunden för deras utgörande skulle bliva en annan än den nu fastslagna,
är uppenbarligen icke möjligt utan att uppriva de grunder, varå 1910
års prästlönereglering är byggd, och motionären har icke heller ens antytt,
huru den av honom påyrkade utjämningen skulle kunna vinnas. Vud
särskilt angår det av motionären exempelvis åberopade pastoratet, visar
den vid promemorian fogade tablån, att de avgifter till prästerskapets avlöning,
som skola utgå av fast egendom inom pastoratet, antagligen komma
att redan vid den nya löneregleringens början och även med inberäkning
av vad som skall utgöras till följd av övergångsstadgandet understiga vad
som enligt äldre lönekonvention skolat av samma fasta egendom utgöras,
för att sedan i mån av avskrivningens fortgång ytterligare sjunka. Att
den sålunda skeende nedsättningen kommer fastighetsägarna tillgodo efter
de grunder, som fastslagits i förut gällande löneregleringsresolution, lärer
vara lika naturligt som billigt.

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att herr Nilssons ifrågavarande motion icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 mars 1916.

På lagutskottets vägnar:
ALBEET PETEESSON