Lagutskottets utlåtande Nr 14 (Utlåtande 1915:LU14 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

Nr 14.

An korn till riksdagens kansli den 16 mars 1915 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till instruktion för riksdagens justitieombudsman och
instruktion för riksdagens militieombudsman, dels ock i
ämnet väckt motion.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Petersson i Lidingö villastad,
Lindhagen, af Ekenstam, Söderbergh, Trana, Stärner, Gezelius*,
greve Lagerbjelke, Alexanderson, greve Spens, Pettersson i Södertälje,
Pettersson i Bjälbo, Persson i Norrköping, Gustafsson i Örebro*, Schotte
och Lindqvist i Kosta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 23 december 1914 dagtecknad proposition, nr 5,
nar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat, i statsrådet
fört protokoll, till riksdagens prövning framlagt här nedan intagna förslag
till °

l:o) instruktion för riksdagens justitieombudsman och

2:o) instruktion för riksdagens militieombudsman.

I samband med denna proposition bär utskottet till behandling förehaft
en inom andra kammaren av herr Staaff väckt motion (II: 184).

Beträffande det närmare innehållet i Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag hänvisar utskottet till den kungl. propositionen jämte därvid foo-at
utdrag av i statsrådet fört protokoll.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 saml. 11 höft. (Nr 14.)

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

Herr Staaff har i sin ovannämnda motion anfört:

»I anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 5, i vad den avser
instruktion för riksdagens militieombudsman, tillåter jag mig härmed framhålla
följande: . , ...x. , ,

I 2 § av den föreslagna instruktionen heter det, att militieombuds mannen

särskilt skall övervaka efterlevnaden av bl. a., bestämmelser om
förråd, utrustning och dylikt, som avser krigsberedskap’. Den, att döma
efter de tillkallade sakkunnigas motivering, avsiktliga begränsning i militieombudsmannens
verksamhetsområde, som innebålles i det för övrigt vaga
och mångtydiga ordet ''dylikt’, synes icke äga fog. Det torde vara ett
synnerligen allvarligt behov att erhålla en folkrepresentativ kontroll över, att
alla bestämmelser, som avse landets försvarsberedskap, noggrant efterlevas.
Ej heller bör det finnas något hinder för, att militieombudsmannen må
utöva sådan kontroll. Vad sakkunniga i motsatt riktning antytt och söka
o-runda på ett mera allmänt resonemang om de lämpliga gränserna för
militieombudsmannens befogenhet skall här nedan i annat sammanhang

bemötas. , .... .

3 § i instruktionsförslaget lyder sålunda: Det tillkomme ej.nuntie ombudsmannen

att ur militärteknisk synpunkt utöva tillsyn å militära anordningar’.

Såsom huvudgrund för denna bestämmelse anföra de sakkunniga, att
Ået vilande grundlagsförslaget, vilket såsom kvalifikation för militieombudsmannen
uppställer fordran på ''lagkunskap’, däremot icke hos honom förutsätter
militär fackkunskap. Därav, säga de sakkunniga, synes bliva eu
o-iven följd, att hans kontrollerande myndighet icke kan vara avsedd att
omfatta vissa rent fackmässiga sidor av försvarsväsendets organisation och
verksamhet. Efter att ha påpekat att gränsen för hans verksamhetsområde
dock icke kan uppdragas så, att frågor av militärteknisk natur utan vidare
ställas utanför detsamma, ävensom att de flesta angelägenheter inom törsvarsväsendet
i större eller mindre form äro av denna, natur, och att icke
nåo-on undersökning, vare sig av förvaltningen av de till försvaret anslagna
me°del eller av de värnpliktigas behandling och vård egentligen kan ske,
utan att frågor av militärteknisk art beröras, yttra de sakkunniga: Vad
som bör undantagas synes därför vara icke vissa militära frågor utan allenast
sådan granskning av förekommande frågor, för vilka erfordras en
fackkunskap, som militieombudsmannen icke kan förutsättas besitta. Och
det är åt denna tanke, som de sakkunniga sökt giva uttryck genom formuleringen
av 3 §.

Hela den sålunda angivna och utvecklade huvudgrunden för bestämmelsen
i 3 § synes mig icke hållbar. Det är riktigt, att militieombuds -

]jac/utskottets utlåtande Nr 14.

mannen icke förutsattes äga militär fackkunskap. Men det kan icke vara
riktigt, då de sakkunniga anse såsom eu given följd därav, att hans kontrollerande
myndighet icke skulle kunna omfatta vissa rent fackmässiga
sidor av försvarsväsendets organisation och verksamhet, samt att därifrån
bör undantagas sådan granskning av förekommande frågor, för vilka erfordras
en fackkunskap, som militieombudsmannen icke kan förutsättas
besitta.

Det förefaller, som om de sakkunniga härvid sammanblandat två
alldeles skilda begrepp: en kontrollör med befogenhet att anbefalla rättelser
i uppdagade missförhållanden å ena sidan, och å den andra en kontrollör
med rätt allenast att till andra myndigheter, vilka hava avgörandet
i sin hand, bringa sina iakttagelser, uppfattningar och hemställanden, vare
sig i form av åtal eller blott anmälan. En kontrollör av förra slaget måste
naturligtvis hava fackkunskap på det område, han är satt att kontrollera.
Men en kontrollör av senare slaget — och en sådan är militieombudsmannen
— behöver det för visso icke. Åklagare — man kan väl säga
utan undantag — sakna fackkunskap i en mängd ämnen, som de måste
behandla. Utan att på förhand vara fackkunnig i navigation måste en
åklagare understundom utföra åtal för brott mot sjölagen, utan att vara
fackkunnig i frågor om brännvinsbränning, måste han åtala brott mot
brännvinstillverkningsförordnin^en o. s. v. Med hjälp av fackkunniga
maste åklagaren i sådana fall förskaffa sig den för sakens utredning nödiga
insikten. Ja, även för att utföra ett åtal efter allmänna strafflagen måste
han ofta förskaffa sig ganska ingående kännedom om tekniska detaljer
av mångahanda slag för att kunna uppfatta och utreda de faktiska förhållandena.

Det sagda tör vara tillräckligt för att visa, att de sakkunnigas åsikt
därom, att militieombudsmannens kontrollerande verksamhet måste lagligen
inskränkas till följd av hans brist på militär fackkunskap, icke kan
anses riktig.

Det vill emellertid därjämte synas påtagligt, att den begränsning,
som genom 3 § föreslagits, innebär störa betänkligheter. Visserligen medgiver
jag, att, beträffande åtskilliga militära anordningar, det varken vid
planläggandet av militieombudsmannaämbetet funnits någon avsikt, ej
heller torde förefinnas något egentligt behov av eller ens vara lämpligt
att indraga dem under militieombudsmannens tillsyn. Men jag befarar,
att genom stadgandet i 3 § även många förhållanden, som alltid tänkts
komma under hans granskning och även så böra göra, skulle falla utanför
densamma. Och denna farhåga växer, när jag läser vissa uttalanden
i motiveringen för de tillkallade sakkunnigas förslag. Det heter däri:

4 Lagutskottets utlåtande Nr 14.

''Såsom exempel på de förhållanden inom försvarsväsendet, där det militärtekniska
måste anses vara dominerande, må nämnas planer för krigsmaktens
sammandragning eller verksamhet under krigstid eller vid krigsfara,
frågor om övningarnas tekniska anordning, frågor om konstruktionen av
vapen och annan för krigsbruk avsedd materiel, av krigsfartyg samt av
rikets fästningsverk och andra fasta försvarsanstalter.’

Vad här säges rörande frågan om övningarnas tekniska anordning,
utvecklas några rader längre ned sålunda, att det icke skall tillkomma
militieombudiTmannen ''att kontrollera övningarnas militära lämplighet, men
väl att tillse, att de icke innebära oskälig ansträngning av manskapet''.
Härutav skulle, så vitt jag förstår, följa, att om t. ex. en regementschef,
vilken ju enligt gällande föreskrifter äger en ganska stor frihet att efter
eget omdöme anordna utbildningen av det honom anförtrodda truppförband,
begagnade sig av denna frihet på ett sadant sätt, att han uppenbarligen
försummade det för kriget nödvändiga för onyttig paradexercis, sa skulle
militieombudsmannen ej hava befogenhet att något åtgöra. Jag känner
mig förvissad, att den allmänna meningen, som i det nya ämbetet just
sett en garanti bl. a. för en nyttig användning av de stora uppoffringar,
folket crör för försvaret, skulle känna sig allt annat än tilltalad av ett
sådant resultat. I det nyss anförda stycket ur motiveringen nämndes även
frågor om konstruktionen av vapen och annan för krigsbruk avsedd materiel.
1 den vidare utvecklingen heter det: ''om t. ex. en militäranskaffning skett
på sådant sätt, att statsverkets ekonomiska intressen, med överträdelse av
gällande bestämmelser eller annorledes, icke vederbörligen iakttagits, om
det anskaffade vidlådes av brister, angående vilka han (militieombudsmannen)
kunnat bilda sig en tillförlitlig uppfattning, skall han vara befogad
att ingripa’. Detta skulle ju efter orden innebära, att om militieombudsmannen
vid domstol anhängiggjorde talan mot några officerare för
vårdslöshet eller oförstånd i fråga om eu vapenanskaffning på den grund
att vissa brister vidlådde de anskaffade vapnen, så skulle, i händelse invändning
gjordes därom, att ärendet ej hörde under militieombudsmannens
åtalsrätt” vederbörande domstol förberedelsevis pröva, huruvida militieombudsmannen
kunnat bilda sig en tillförlitlig uppfattning om de brister,
han påstår förefinnas hos de anskaffade vapnen. Detta vore emellertid sä
orimligt,,, att de sakkunniga näppeligen kunna hava avsett att så skulle
tillgå. Åtalsrätten måste bestämmas efter fasta regler, ej efter dylika
ytterst vaga förutsättningar. Men då kommer också utan allt tvivel domstolen
att avvisa målet på den grund, att militieombudsmannen icke emot
3 § får öva tillsyn över militära anordningar ur militärteknisk synpunkt.
Och i sådant fall gäller om detta exempel detsamma som om det förra.

Lagutskottets utlåtande Nr 14. 5

nämligen, att det förvisso skulle bliva en stor besvikelse, ifall det befunnes,
att militieombudsmannen ej ägde ingripa emot uppenbart oförstånd i fråga
om anskaffningen av vapen.

Det anförda torde vara tillräckligt för att motivera min uppfattning
av, att bestämmelsen i 3 § icke är tillrådlig. Emellertid vill jag — detta
är redan förut antytt — härmed alldeles icke hava sagt, att jag icke förstår
den känsla, som de sakkunnige haft av att det utan tvivel finnes åtskilliga
ämnen, som militieombudsmannen icke bör anse sig kallad att
upptaga till behandling. Om exempelvis en fältmanöver är planlagd på
ett sätt, som någon militär finner mindre lyckligt i rent strategiskt avseende,
och han skulle göra anmälan därom till militieombudsmannen, bör
denne för visso lägga en sådan anmälan till handlingarna. Om under en
sådan manöver någon befälhavare begått något taktiskt missgrepp, bör
även en sådan fråga utan tvivel anses tillhöra den militära kritiken att
bedöma, men näppeligen av militieombudsmannen göras till föremål för
någon behandling.

Men om jag ock är ense med de sakkunniga därom, att sådana frågor
inom försvarsväsendet förekomma, som icke lämpa sig för militieombudsmannen,
kan jag däremot icke se möjlighet att finna en formulering, varigenom
dessa frågor skulle uteslutas från hans verksamhetsområde, utan
att. andra frågor, med vilka detta alls ej borde vara fallet, komine att
följa med. Lyckligtvis torde det efter min mening icke heller vara behövligt
att söka i instruktionen åstadkomma någon gallring av antydd art.
Det finnes ju icke ringaste anledning att antaga, att militieombudsmannen
själv icke skulle förfara med erforderlig urskillning och grannlagenhet.
Och om han icke gjorde det, skulle han snart bliva vederbörligen korrigerad
genom att hans framställningar icke vunne framgång vid domstolarne.
Tv man bör alltid hålla för ögonen, att militieombudsmannen endast är
åklagare och varken har något judiciellt eller administrativt avgörande i
sin . hand. Den från något håll framkomna farhågan, att han skulle med
positiva föreskrifter blanda sig i officerarnas militära befäl, saknar ju all
grund. Därtill skulle instruktionen i intet fall giva honom någon möjlighet.

... I 9 § av instruktionen föreslås bestämmelser avseende att trygga
militieombudsmannens rätt att närvara vid domstolars och ämbetsverks
överläggningar och .beslut samt att tillförsäkra honom nödig tillgång till
protokoll och handlingar. Då emellertid en väsentlig sida av militieombudsmannens
verksamhet maste bliva den som har avseende på krigsmäns
behandling och omvårdnad, lärer uttrycklig bestämmelse böra givas därom,
att han skall äga närvara vid alla övningar, som avse den militära utbild -

(5 Lagutskottets utlåtande AV 14.

ningen, likasom ock äga tillträde till alla till krigsmakten hörande etablissement
och inrättningar. ,

Slutligen två allmänna erinringar beträffande den nu ifrågavarande
nya statsinstitutionen. Den första är den, att militieombudsmansämbetet
ju i stort sett är en utbrytning ur justitieombudsmansämbetet — en uppfattning,
som den kungl. propositionen i det hela visat sig tillämpa, i några
detaljer med en nära nog överdriven noggrannhet. Men då så är, skulle
det ju vara egendomligt, om inrättandet av det nya ämbetet, vilket således
i princip icke innefattar något nytt utan blott avser att möjliggöra ett
effektivt genomförande på ett visst område, där sådant visat sig särskilt
påkallat, av redan sekelgamla kontrollprinciper, skulle kompenseras genom
eftergifter i fråga om själva dessa kontrollprinciper. . Så skulle emellertid
bliva° fallet, om man nu införde förut okända begränsningar i kontrollrätten.
Den andra erinringen är den, att det jämväl måste synas egendomligt,
ifall man gåve militieombudsmannen den inskränktare befogenhet i fråga
om åtal mot militärpersoner än den som tillkommer underordnade åklagare,
av vilkas biträde militieombudsmannen äger att begagna sig vid åtals
utförande. Och att t. ex. överkrigsfiskalen äger full befogenhet att beivra
fel och överträdelser även ur »militärteknisk» synpunkt torde utan vidare
vara klart. Båda dessa erinringar bestyrka riktigheten av den uppfattning,
som ovan blivit framställd, nämligen, att det icke kan vara lämpligt att i
instruktionen söka giva någon särskild begränsning av militieombudsmannens
kontrollerande verksamhet utöver den som redan ligger i grundlagsbe
stämmelsen, utan att man bör överlåta åt innehavarens egen urskilning
att finna de rätta gränserna samt i sista hand lita till det korrektiv mot
oförståndig ämbetsutövning, som ligger i domstolarnas avgöranden över
hans framställningar.

På grund av vad jag sålunda anfört tillåter jag mig hemställa,
att ''riksdagen vid bifall till det i Kungl. Maj:ts proposition nr 5
innehållna förslag till instruktion för riksdagens militieombudsman måtte
besluta följande ändringar nämligen:

i avseende å andra paragrafen, att det näst sista ledet i densamma
måtte erhålla denna lydelse: »Bestämmelser om förråd, utrustning och i

övrigt allt som avser landets försvarsberedskap»;. .

i avseende å tredje paragrafen, att den däri innehållna bestä|nmelsen

måtte utgå; samt

i avseende å nionde paragrafen, att till densamma, sådan den i förslaget
lyder, må göras ett tillägg av denna lydelse: ''Militieombudsmannen
må& ävenledes, när han så finner nödigt, äga närvara såväl vid fält- och
fälttjänstövningar som vid andra övningar, avseende den militära utbild -

Lagutskottets utlåtande Av 14.

ningen, likasom ock äga tillträde till alla till armén eller marinen hörande
etablissement och inrättningar’.

Formella kompletteringar torde verkställas av lagutskottet.’

Det förslag till vissa, för inrättandet av ett inilitieombudsmans- Utakottefo
ämbete erforderliga grundlagsändringar, som av nästlidet års senare riks- -vUra,"l,‘-dag antogs såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling, hänvisar
för närmare bestämmande av militieombudsmannens — liksom av justitieombudsmannens
— åligganden och befogenheter till en instruktion, som
utfärdas av riksdagen. I sammanhang med utfärdande av en sådan
instruktion måste vissa ändringar vidtagas i den för justitieombudsmannen
gällande instruktionen. I sitt utlåtande över nämnda grundlagsfråga framhöll
konstitutionsutskottet såsom önskvärt, att riksdagen före slutligt antagande
av de erforderliga grundlagsändringarna måtte sättas i tillfälle att
taga under omprövning förslag till instruktioner för de båda ombudsmännen,
och förklarade sig utskottet förutsätta, att utarbetandet av dessa
förslag komme att verkställas av Kung!. Maj:t.

Efter det Kungl. Maj:t bemyndigat chefen för justitiedepartementet
att tillkalla tre ledamöter av riksdagen för att inom departementet biträda
vid uppgörande av dessa förslag, samt departementschefen i enlighet härmed
för berörda ändamål tillkallat ledamoten av riksdagens första kammare
greve G. Lagerbjelke samt ledamöterna av riksdagens andra kammare
N. Edén och F. W. Thorsson, hava de sålunda tillkallade avgivit utlåtande
med förslag, dels till instruktion för riksdagens justitieombudsman och dels
till instruktion för riksdagens militieombudsman.

Vidkommande de allmänna grunder, som vid utarbetandet av dessa
förslag iakttagits, må härom från det utlåtande, som av de särskilt tillkallade
avgivits, anföras följande:

»Då vid sidan av den ombudsman, som hittills ensam företrätt riksdagen
i sådan egenskap, ställes ytterligare en ombudsman, ligger det i
sakens natur, att, såsom ock vid berörda förslags handläggning inför Kung].

Maj:t och i riksdagen framhållits, det i sammanhang med uppgörande avinstruktion
för militieombudsmannen är behövligt att i justitieombudsmannens
instruktion vidtaga de ändringar, som erfordras för avskiljande av
militieombudsmannens åligganden och uppdragande av gränsen mellan de
båda ombudsmännens verksamhetsområden.

Det synes vara lämpligt att, då en omarbetning av justitieombudsmannens
instruktion i vissa delar alltså nu måste företagas, sträcka denna
något utöver vad som vore påkallat allenast av nämnda anledning. Den
gällande instruktionen är av den 1 mars 1830, men de ändringar i förut -

8 Lagutskottets utlåtande Nr li.

varande bestämmelser, som föranledde, att en ny instruktion då utfärdades,
voro av ganska ringa omfattning, och till största delen härleda sig
instruktionens stadganden från tiden för justitieombudsmansämbetets tillkomst.
Det är vid sådant förhållande förklarligt, att dessa stadganden
delvis blivit föråldrade såväl till innehållet som än mer till formen.
Vissa bestämmelser äro byggda på förutsättningar, som icke numera
äga någon motsvarighet i verkligheten. x\ndra äro så avfattade, att
olika meningar uppkommit, huruvida den utveckling, justitieombudsmannens
verksamhet under tidernas lopp i vissa avseenden erhållit, överensstämmer
med deras innehåll och syfte. I dylika fall står man inför
valet att antingen åstadkomma en omläggning av det hittills tillämpade
förfarandet genom bestämmelsernas förtydligande i sådan riktning eller
ock, om en ändring av detta förfarande icke anses önskvärd, giva instruktionen
en lydelse, genom vilken detsamma otvetydigt erkännes såsom berättigat.
Det förhållandet, att instruktion för militieombudsmannen skall
utarbetas, gör det angeläget att nu taga ståndpunkt i dylika frågor rörande
innehållet i justitieombudsmannens instruktion. Den överensstämmelse,
som enligt de såsom vilande antagna grundlagsstadgandena tinnes mellan
huvudgrunderna för dessa båda ämbeten, bör givetvis utsträckas till instruktionens
närmare bestämmelser om desamma, i den mån ej olikhet
påkallas av skiljaktighet i ämbetenas uppgifter. Men det kan icke vara
lämpligt att vid reglering av det nya ämbetet från instruktionen för det
äldre hämta stadganden, som numera sakna tillämpning eller vilkas innebörd
i viktiga hänseenden är oviss. Likaså synes det, särskilt med hänsyn
till kravet på likhet mellan de båda instruktionerna, icke gärna låta sig
göra att lämna den ålderdomliga formen för justitieombudsmannens instruktion
orubbad. Uttryck, som strida mot nuvarande språkbruk eller
enligt detsamma framstå såsom dunkla och svårfattliga eller i annat avseende
mindre lämpliga, böra icke införas i det nya ämbetets instruktion,
och vid sådant förhållande böra uppenbarligen dylika uttryck även i .instruktionen
för det äldre ämbetet underkastas erforderlig jämkning. I fråga
om såväl innehållet som formen bör man dock tydligen framgå med varsamhet
vid revidering av en sådan sedan lång tid gällande författning som
instruktionen för justitieombudsmannen. Även med denna begränsning
erhålla emellertid ändringarna i nämnda instruktion så stor omfattning,
att det för deras genomförande synes vara ändamålsenligt att låta instruktionen
såsom helhet ånyo utfärdas.» ^ .

De förslag till instruktioner, som av Kungl. Maj:t framlagts till riksdagens
prövning, äro utarbetade på grundvalen av de särskilt tillkallades
förslag och äro nära överensstämmande med dessa.

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

Utskottet bär vid granskning av de i propositionen innefattade förslagen
funnit sig böra i huvudsak tillstyrka desamma.

Beträffande några av förslagets bestämmelser har utskottet dock
funnit anledning att dels förorda vissa mindre ändringar dels ock göra
vissa erinringar, för vilka här nedan vid de särskilda paragrafer, som därav
beröras, närmare redo"öres.

I samband härmed skall även yttrande meddelas över herr Staaffs
i ämnet väckta motion.

Instruktionen för justitieombudsmannen.

6 §•

I det förslag till lag om ändrad lydelse av 30 kap. rättegångsbalken,
som Kungl. Magt förelagt innevarande riksdag, stadgas i 6 § 1 mom.
andra stycket, att i brottmål, som fullföljts i hovrätt eller blivit dess prövning
underställt, allmänt åtal ej må fullföljas av annan än justitiekanslern
eller justitieombudsmannen eller militieombudsmannen eller den någon av
dem därtill förordnar. I sitt yttrande över berörda förslag har utskottet
föreslagit den ändring uti ifrågakomna stadgande, att justitiekanslern och
riksdagens ombudsmän själva böra utföra äling artalan i högsta domstolen.
Härjämte har utskottet för sin del framhållit såsom önskvärt, att i instruktionerna
för de högsta åklagarna intages en bestämmelse av innehåll, att
allmänt. åtal i mål, som blivit vid underrätt anhängiggjort, icke bör fullföljas
_ till högsta domstolen annat än när synnerliga skäl därtill äro.
I enlighet med vad utskottet sålunda i annat sammanhang uttalat och
föreslagit, förordar utskottet ett tillägg till nu ifrågavarande paragraf.

8 §•

Utskottet föreslår i denna paragraf en mindre ändring i syfte att
bringa stadgandets avfattning till än närmare överensstämmelse med 99 §
regeringsformen, enligt den lydelse detta lagrum erhållit i det såsom vilande
antagna grundlagsförslaget.

Frågan om justitieombudsmannens rätt att för sitt ämbetes utövninc
erhålla omedelbar tillgång till handlingar, som enligt tryckfrihetsförordningens
bestämmelser äro undandragna offentligheten, har hittills icke
val it föremål för uppmärksamhet. Justitieombudsmannens ämbetsåtgärder
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 saml. 11 Käft. (Nr 14.) 2

]0 Lagutskottets utlåtande Nr 14.

hava faktiskt alltid gällt områden, där handlingarna varit för en var tillgängliga.
Annorlunda varder förhållandet ifråga om militieombudsmannen.
Hans ämbetsverksamhet kommer att i stor omfattning inriktas på förhållanden,
som regleras av handlingar, vilka jämlikt Konungens i statsrådet
fattade beslut förklarats för hemliga. Därför varder det ock av nöden,
att även sådana handlingar stå till hans förfogande. Någon särskild föreskrift
härom har emellertid icke ansetts erforderlig. De sakkunniga, som
inom justitiedepartementet biträtt vid uppgörande av förslag till instruktionerna,
hava i sitt utlåtande gjort gällande, att tryckfrihetsförordningens
bestämmelser angående vissa handlingars hemlighållande icke äga tillämpning
mot justitieombudsmannen, och att vid sådant förhållande någon
tvekan ej ''heller kan råda därom, att den genom 99 § regeringsformen
och 8 § i instruktionen honom beredda tillgången till ämbetsverkens och
ämbetsmännens handlingar avser handlingar av alla slag och även sådana,
som för allmänheten äro hemliga. Detsamma skulle då gälla om militieombudsmannen,
och föredragande departementschefen har i sitt yttrande
till statsrådsprotokollet uttalat, att han funne de skal, som aberopats för
denna mening, vara övertygande.

Utskottet delar den uppfattningen, att de i tryckfrihetsförordningen
i fråga om vissa handlingar uppställda undantag från den eljest där fastslagna
offentlighetsprincipen icke verka inskränkning i den kontroll över
statsförvaltningen, som enligt andra grundlagsstadganden skall utövas. Men
givet är, att kontrollmyndighetens rätt att taga del av hemliga handlingar
icke sträcker sig utöver det område, som skall kontrolleras, och att
således exempelvis justitieombudsmannen icke utan vidare äger tillgång till
statsrådsprotokoll eller ministeriel la handlingar, i fråga om vilka kontrollen
grundlagsenligt tillkommer konstitutionsutskottet. Med hänsyn till den
till synes allmängiltiga form, som givits åt ovan anförda uttalanden, har
utskottet ansett en erinran härom böra göras.

I motiveringen till det av ovan omförmälta sakkunniga utarbetade
förslaget till instruktioner uttalas, att det ligger i sakens natur, att i den
mån föreskrifter meddelats om försiktighetsmått vid utlämnade hemliga
handlingars förvarande, om tiden för deras återställande eller dylikt, även
ombudsmännen böra rätta sig efter dessa föreskrifter. Detta är otvivelaktigt
riktigt. Men även i fråga om begagnandet av dylika handlingar för
ämbetsåtgärder, som ombudsmännen finna sig böra vidtaga, hava de att
iakttaga synnerlig varsamhet. Det är självfallet, att hemlig handling, varav
ombudsman fått del, icke må av honom så användas, att ändamålet med
dess hemligförklarande äventyras.

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

9 §•

Deri ändring, som utskottet föreslår uti ifrågavarande paragraf, är
av redaktionell natur.

11 §•

Utskottet föreslår i denna paragraf ett tillägg, som betingas av stadgandet
i 2 § av ansvarighetslagen för ledamöter i styrelserna vid riksbankens
avdelningskontor. Eldigt detta stadgande äga riksdagen eller dess
bankoutskott eller revisorer, så ock fullmäktige i riksbanken förordna om
åtal mot ledamöter i nämnda styrelser, och skall dylikt åtal anställas av
riksdagens justitieombudsman.

Instruktionen för nxilitieombudsmannen.

2 §•

Beträffande stadgandet i denna paragraf, att militieombudsmannen
särskilt skall övervaka efterlevnaden av bl. a. »bestämmelser om förråd,
utrustning och dylikt, som avser krigsberedskap», har herr Staaff i sin
förevarande motion uttalat betänkligheter mot den begränsning i militieombudsmannens
verksamhetsområde, som enligt hans förmenande skulle
ligga i ordet »dylikt*. Då militieoinbudsmannens verksamhetsområde finnes
angivet i 1 § av instruktionen och förevarande paragraf allenast angiver
de bestämmelser, vilkas efterlevnad militieombudsmannen särskilt skall
övervaka, lärer farhågan för att nämnda ord skulle innebära en sådan begränsning
knappast vara grundad. Emellertid torde ordet »dylikt» lämpligen
böra utbytas mot »annat», och föreslår utskottet denna ändring i paragrafen.
Jämväl en annan mindre ändring, ävenledes av mera redaktionell art,
föreslås av utskottet.

3 §•

Det i förevarande paragraf upptagna stadgandet behandlar ett spörsmål,
som onekligen är av ömtålig och grannlaga naotur. Också har från
olika synpunkter mot stadgandet riktats kritik. Å ena sidan har herr
Staaff i sin ovan omförmälda motion uttalat starka betänkligheter mot
att, på sätt här föreslagits, i själva instruktionen giva uttryck för en begränsning
i fråga om de synpunkter, ur vilka militieombudsmannens ämbete
bör utövas. Särskilt befarar motionären, att stadgandet skulle kunna

12 Lagutskottets utlåtande Nr 14.

föranleda slutsatser i fråga om inilitieombudsmannens åtalskoippetens.
vilka kunde bliva vådliga för hela institutionens effektivitet. A andra
sidan hava under utskottets överläggningar framburits yppade farhågor
för att stadgandet kunde tagas till intäkt för den åskådning, att det tillkomme
militieombudsmannen en egentlig inspektionsuppgift över militära
anordningar i allmänhet. Den angivna restriktionen, att hans ingripande
icke finge ske ur militärteknisk synpunkt, har man därvid icke velat tillerkänna^
egenskap av en tillräcklig garanti mot befarade vådor, under
hänvisning till de sakkunnigas uttalanden i motiveringen rörande omöjligheten
att helt avskilja frågor av fackmässig art.

Vid övervägande av dessa anmärkningar har utskottet kommit till
den uppfattningen, att de mindre rikta sig mot vad som får anses vara
det framlagda förslagets verkliga ståndpunkt, än de utgöra uttryck för
farhågor, att denna ståndpunkt icke vunnit tillräckligt klart uttryck i
förslagets text och att stadgandet för den skull kunde i tillämpningen
visa sig leda till icke avsedda resultat.

Det synes emellertid utskottet som vore dessa farhågor i ej ringa
mån överdrivna. Sålunda lärer i själva verket av förevarande paragrafs
plats och lydelse framgå, att den ingalunda avser att statuera någon tillsynsmyndighet
för militieombudsmannen utöver den i de båda första
paragraferna angivna, utan att stadgandet fastmera uteslutande har till
syfte att genom en viss restriktion förtydliga innebörden av den ämbetsuppgift,
som förenämnda paragrafer för honom uppställt. Att så är förhållandet
framgår ock tydligt av de tillkallade sakkunniges motivering
(sid. 35 i den k. prop.). Man lärer alltså icke äga anledning befara, att
på militieombudsmannen skulle från något håll med sken av fog kunna
ställas anspråket, att han skulle fungera såsom något slags civil inspektör
vid sidan av de militära och sålunda utan nödiga fackinsikter ingripa i
lämplighetsfrågor av rent militär natur. Att en dylik utveckling icke är
önskvärd, lärer för övrigt vara allmänt erkänt. Sålunda gives ock i herr
Staaffs motion uttryck åt den uppfattning, att med egentlig fackkritik bör
militieombudsmannen icke befatta sig.

Men ehuru genom det förevarande stadgandet det givits en uttrycklig
erinran till ämbetets innehavare att icke inlåta sig på dylika rent fackliga
spörsmål, innebär detta enligt utskottets mening ingalunda något förbud
för militieombudsmannen att beivra verkliga tjänstefel, vare sig dessa
bestå i ett överträdande av bestämda föreskrifter i författningar och instruktioner
eller i ett sådant handhavande av ämbete eller tjänst i övrigt,
som medför ansvar för visat oförstånd eller begången försummelse. Då
exempelvis motionären av vissa uttalanden i de sakkunniges utlåtande an -

Lagutskottets utlåtande Nr 14. 13

sett deri slutsats vara att befara, att uiilitieombudsmannen skulle bliva
utesluten tran att påtala uppenbart missbruk av de värnpliktiges övningstid,
synes det utskottet föreligga ett missförstånd. Redan i 1908 års betänkande
angående civilkommissionens tillsättande, vilket åberopas i nämnda
kommissions instruktion, göres bland annat följande uttalande:

»Undersökningen bör jämväl avse, att nödig uppmärksamhet ägnas
åt att de värnpliktiga under sina övningar i fredstid icke onödigtvis utsättas
för behandling, ägnad att ådraga dem ohälsa. Själva dessa övningar,
särskilt under rekrytövningstiden, kunna ju tänkas, om icke de svagare
med nödig omsikt avskiljas, över måttet av deras krafter anstränga
de värnpliktiga, och tiden för övningarna kan användas även för ändamål,
som avse bibringande av kunskaper och färdigheter av den art, att de
lämpligare på annat sått tillgodoses, och som ligga så främmande från
krigets värv och behov, att varken staten eller de värnpliktiga få beräknad
valuta för sina uppoffringar, och befälet föranledes att på den tid, som
återstår, fordra för den nödiga fackutbildningen alldeles för mycket av
de fysiskt svagare.»

Detta uttalande har i kungl. propositionen nr 63 vid sistlidne riksdag
angående inrättande av militieombudsmansämbetet (s. 14) åberopats
såsom vägledande, varvid tillfogats den upplysning, att vid fullgörandet av
civilkommissionens uppdrag i denna del det visat sig nödvändigt för kommissionen
att taga del av de planer, som fastställts för vissa marschövningar
och undersöka, huruvida planerna upprättats i överensstämmelse
med gällande föreskrifter och de grunder, varpå dessa vila.

Likaså synes det utskottet uppenbart, att ett av militieombudsmannen
anhängiggjort åtal för oförstånd i tjänsten vid anskaffning av försvarsmateriel!
icke skulle kunna, såsom motionären befarar, avvisas under hänvisning
till. att fråga om materiellens felaktiga beskaffenhet icke finge|i
denna ordning dragas under bedömande. I nyssnämnda kungl. proposition
framhålles (sid. 8) såsom själva syftet med den nya kontrollmyndigheten
att bereda visshet om och allmänt förtroende till att de för försvarsväsendet
ålagda personliga och ekonomiska förpliktelserna på ett fullt tillfredsställande
sätt komma försvarsändamålet till godo, varjämte (sid. 15) efterlevnaden
av de författningar, som avse anskaffande av försvarsmateriel!,
särskilt angives såsom ett av kontrollens viktigaste föremål. Och då försvarsändamålet
uppenbarligen förfelas lika mycket genom att den anskaffade
materiellen är av underhaltig beskaffenhet som genom försumlighet i fråga
om t. ex. köpevillkorens bestämmande, kan det icke rimligtvis ifrågasättas,
att begångna ämbetsfel i förstnämnda avseende skulle undandragas militieombudsmannens
åtalsbefogenhet. Sfysom angives genom ett i sakkunniges

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

motivering till förevarande paragraf (sid. 37 i förevarande k. prop.) åberopat
belysande exempel från civilkommissionens verksamhet bör naturligen
ock militieombudsmannen kunna av yppade, även för icke-fackmän uppenbara
bristfälligheter i använd materiell föranledas att söka vinna utredning,
huruvida vid dess anskaffande förfarits med iakttagande av författningsenlio-a
försiktighetsmått och eljest med nödig omtänksamhet, samt att därefter
i enlighet med sin instruktion vidtaga de mått och steg, som de utredda
förhållandena påkalla.

Med hänsyn till vad nu anförts finner utskottet sig icke böra biträda
det i herr Staaffs motion framställda yrkandet om uteslutande av
3 § ur instruktionen. Däremot har utskottet funnit skäl föreslå en mindre
jämkning av paragrafens lydelse av redaktionell innebörd.

7 §•

Rörande den ändring, utskottet föreslår i denna paragraf, hänvisas
till vad utskottet vid 6 § i förslaget till instruktion för justitieombudsmannen
anfört.

9 §■

Utskottet föreslår i denna paragraf samma ändring som i 8 § av
förslaget till instruktion för justitieombudsmannen.

Vidkommande det i herr Staaffs motion framställda yrkandet om
ett tillägg till 9 § synes det utskottet icke nödigt, att särskild bestämmelse
i det syfte motionären avser införes i instruktionens text. Det är nämligen
självfallet, även utan särskilt stadgande i instruktionen, att militieombudsmannen
äger, när han så finner nödigt, närvara såväl vid fält- och
fälttjänstövningar som vid andra övningar, avseende den militära utbildningen,
liksom ock att militieombudsmannen har tillträde till alla till
hären eller marinen hörande etablissement och inrättningar.

Rörande förevarande paragraf i övrigt hänvisar utskottet till vad vid
8 § i justitieombudsmannens instruktion blivit anfört.

10 §.

I denna paragraf föreslår utskottet en ändring av enahanda innebörd
som den i 9 § av instruktionen för justitieombudsmannen föreslagna,

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa:

att riksdagen, under förutsättning att det under
3:o) i konstitutionsutskottets memorial nr 1 intagna
vilande förslaget till ändringar i grundlagarna bliver
antaget, i anledning av Kung!. Maj:ts förevarande proposition
och herr Staaffs motion (11 : 184) måtte antaga
följande

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

i:o) Instruktion
för riksdagens justitieombudsman.

1 §■

Riksdagens justitieombudsman åligge att utöva en allmän tillsyn över
lagars, författningars och instruktioners efterlevnad av domare, ämbetsoch
tjänstemän samt, om de i sina ämbetens utövning av vald, mannamån
eller annan orsak begått någon olaglighet eller underlåtit att behörigen
fullgöra sina ämbetsplikter, dem vid vederbörliga domstolar i lao-a
ordning därför tilltala eller lata tilltala; dock vare krigsdomstolarna samt
ämbets- och tjänstemän med avlöning från de till försvarsväsendet anslagna
medel, så ock Konungens justitiekansler och riksdagens militieombudsman,
undantagna från justitieombudsmannens tillsyn.

Har jämte ämbets-. eller tjänsteman, vars ämbetsutövning står under
justitieombudsmannens tillsyn, annan ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning
står under militieombudsmannens tillsyn, deltagit i åtgärd,
som justitieombudsmannen finner böra föranleda åtal, äge denne att för
sådan .åtgärd anställa och utföra talan även mot sist nämnde ämbetseller
tjänsteman.

2 §•

Justitieombudsmannen bör förnämligast anmärka och beivra sådana
av domare, ämbets- och tjänstemän begångna fel, som synas honom an -

Lagutskottets utlåtande AV 14.

(.Kungl. Maj.ds förslag.) (Utskottets förslag.)

tingen härröra från egennytta, vrångvisa, vald eller grov försumlighet
eller bereda en allmän osäkerhet för medborgares rättigheter.

3 §•

Finner justitieombudsmannen någon domare, ämbets- eller tjänsteman,
vars ämbetsutövning står under hans tillsyn, hava felat endast av
ovarsamhet, utan vrång avsikt, må han låta bero vid vunnen rättelse eller
avgiven förklaring eller vad eljest förekommit i saken.

4 §•

Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Konungens
högsta domstol eller av dess ledamöter en eller flera funnes hava
i mål, som från annan domstol än krigsdomstol kommit under högsta
domstolens prövning, av egennytta, vrångvisa eller försumlighet så orätt
dömt, att därigenom någon, emot tydlig lag samt sakens utredda och behörigen
styrkta förhållande, mistat eller kunnat mista liv, personlig fn
het, ° ära eller egendom, eller regeringsrätten eller en eller flera av dess
ledamöter funnes hava vid prövning av besvärsmål låtit sådant förhållande
komma sig till last, vare justitieombudsmannen pliktig att vid riksrätt den
eller de felande under tilltal ställa samt till ansvar efter lag befordra;
och före justitieombudsmannen då alltid själv talan.

5 §•

Då riksdagens konstitutionsutskott enligt 106 § regeringsformen
ställt någon statsrådets ledamot under tilltal av justitieombudsmannen,
åliorore honom likaledes att inför riksrätten själv föra talan.

6 §•

Justitieombudsmannen äge i andra
fall än de i nästföregående två §§
nämnda att antingen själv eller genom
ombud utföra de åtal mot domare,
ämbets- och tjänstemän, vartill
han finner sig föranlåten. Innan

6 §•

Justitieombudsmannen ägeiandra
fall än de i nästföregående två §§
nämnda att antingen själv eller genom
ombud utföra de åtal mot domare,
ämbets- och tjänstemän, vartill han
finner sig föranlåten; dock före ju -

Lagutskottets

(Kungl. Maj:ts förslag.)

rättegång anställa, bör justitieombudsmannen
lämna den eller dem,
vilka äro i fråga att tilltalas, tillfälle
att, inom kort av honom föreskriven
tid, inkomma med de upplysningar,
till vilka de kunna anse
sig befogade. Av ämbetsmännen i
allmänhet må han fordra den lagliga
handräckning, som de efter 99 §
regeringsformen äro skyldiga att honom
lämna, samt av alla fiskaler
äska biträde att anställa och utföra
åtal efter de föreskrifter, vilka han
bör dem meddela; ägande han, vad
vites föreläggande beträffar, därtill
lika rätt med justitiekanslern.

utlåtande Nr 14. 17

(Utskottets förslag.)

stitieombudsmannen alltid själv talan,
när åtal full följes hos högsta domstolen.
I mål, som blivit vid underrätt
anhängig gjort, bär sådan fullföljd
äga rum allenast när synnerliga
skäl därtill äro. Innan rättegång
anställes, bör justitieombudsmannen
lämna den eller dem, vilka äro i
fråga att tilltalas, tillfälle att, inom
kort av honom föreskriven tid, inkomma
med de upplysningar, till
vilka de kunna anse sig befogade.
Av ämbetsmännen i allmänhet må
han fordra den lagliga handräckning,
som de efter 99 § regeringsformen
äro skyldiga att honom lämna, samt
av alla fiskaler äska biträde att anställa
och utföra åtal efter de föreskrifter,
vilka han bör dem meddela;
ägande han, vad vites föreläggande
beträffar, därtill lika rätt med justitiekanslern.

7 §•

Skulle, emot förmodan, justitieombudsmannen någon domare, ämbete-
eller tjänsteman utan. skäl tilltala eller låta tilltala eller genom obehöriga
tillmälen och olagliga påståenden förolämpa, vare han, lika med
åklagare i allmänhet, förfallen till ansvar härför efter lag och författningar.
För åtal och påståenden, som justitieombudsmannens ombud utföra och
framställa 1 enlighet med och således icke utöver hans föreskrifter, vare
han ansvarig.

8 §•

Justitieombudsmannen må, när
han det nödigt anser, övervara domstolars
och ämbetsverks överläo-o--

Bihang till riksdagens protokoll 1915.

8 §•

Justitieombudsmannen må, när
han för sitt ämbetes utövning det
nödigt anser, övervara domstolars
9 samt. 11 käft. {Nr 14.) 3

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ningar och beslut, dock utan rättighet
att sin mening därvid yttra,
ävensom äga tillgång till alla domstolars,
ämbetsverks samt ämbetsoch
tjänstemäns protokoll och handlingar.

9 §.

Klagar någon hos justitieombudsmannen
över åtgärd av domare, ämbets-
eller tjänsteman, vars ämbetsutövning
står under hans tillsyn,
och sin klagan, skriftligen författad,
med handlingar och bevis söker
styrka, må justitieombudsmannen,
om han, jäfter de i 1 och 2 §§ bestämda
grunder, finner sakens beskaffenhet
och vikt det fordra, anställa
eller låta anställa åtal eller i
annat fall förfara såsom i 3 § sägs.

Står domare, ämbets- eller tjänsteman,
över vars åtgärd klagan föres
hos justitieombudsmannen, för sin
ämbetsutövning ej under hans utan
under militieombudsmannens tillsyn,
må justitieombudsmannen giva den
klagande anvisning att, där honom
så gott synes, hos militieombudsmannen
söka laga rättelse.

Då klagande sådant begär, läte
justitieombudsmannen meddela honom
bevis, att han emottagit klagoskriften.

och ämbetsverks överläggningar och
beslut, dock utan rättighet att sin
mening därvid yttra, ävensom äga
tillgång till alla domstolars, ämbetsverks
samt ämbets- och tjänstemäns
protokoll och handlingar.

9 §•

Klagar någon hos justitieombudsmannen
över åtgärd av domare,
ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning
står under hans tillsyn,
och sin klagan, skriftligen författad,
med handlingar och bevis
söker styrka, må justitieombudsmannen,
om han, efter de i 1 och 2 §§
bestämda grunder finner sakens beskaffenhet
och vikt det fordra, anställa
eller låta anställa åtal eller i
fall, som i 3 § om förmärs, förfara
såsom där sägs.

Då klagande sådant begär, läte
justitieombudsmannen meddela honom
bevis, att han emottagit klagoskriften.

10 §•

Har justitiekanslern lämnat utan avseende någon hos honom av enskild
man anmäld klagan, som tillhör området för justitieombudsmannens

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ämbetsutövning, åligge det denne, där anmälan hos honom göres och han
anser klagan vara på goda skäl grundad, att giva den klagande det lagliga
biträde, som omständigheterna påkalla.

11 §•

Där riksdagen eller dess bankoutskott
eller riksdagens revisorer besluta
att ställa fullmäktige i riksbanken
eller i riksgäldskontoret under
tilltal, åligge det justitieombudsmannen
att själv eller genom ombud
sådan talan utföra.

11 §•

Där riksdagen eller dess bankoutskott
eller riksdagens revisorer besluta
att ställa fullmäktige i riksbanken
eller i riksgäldskontoret eller
ledamöter i styrelserna vid riksbankens
avdelningskontor under tilltal,
eller f ullmäktige i riksbanken förordnat
om åtal mot ledamöter i nämnda
styrelser, åligge det justitieombudsmannen
att själv eller genom ombud
sådan talan utföra.

12 §.

Justitieombudsmannen skall årligen företaga inspektionsresor för att
göra sig noga underrättad om lagskipningens tillstånd och om de förhållanden
i övrigt, som tillhöra området för hans ämbetsutövning

13 §.

Det åligge justitieombudsmannen att till varje lagtima riksdag avlämna
en allmän redogörelse för sin förvaltning av det honom anförtrodda
ämbetet samt däruti med avseende på området för sin ämbetsutövning utreda
. lagskipningens tillstånd i riket, anmärka bristerna i lagar och°författningar
samt avgiva förslag till deras förbättring. Han vare ock skyldig
att för varje lagtima riksdag uppgiva, såväl vilka av föregående riksdagar
fattade beslut och gjorda framställningar efter sistförflutna lagtima riksdags
början blivit av Konungen gillade och föranlett bestämmelsers utfärdande
eller annan åtgärd, som även vilka beslut och framställningar icke blivit
för Konungen föredragna eller av Konungen prövade. Justitieombudsmannens
ovannämnda redogörelse och berättelse böra genast vid riksdagens
början ingivas för att kunna i tid hänvisas till granskning av lagutskottet,
dit jämväl i samma ändamål hans ämbetsdiarier och registratur inlämnas.

20 Lagutskottets utlåtande Nr 14.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

14 §.

Finner justitieombudsmannen, att inom området för hans ämbetsutövning
antingen någon lags eller författnings otydlighet eller domares,
ämbets-^ eller tjänstemäns skiljaktiga begrepp om dess ändamål föranleda
olika eller oriktig tillämpning därav, bör han i sin berättelse till riksdagen
yrka en till enhet och sammanhang i tillämpningen verkande förklaring
av en sådan lag eller författning.

15 §.

Skulle justitieombudsmannen erfara, att inom området för hans ämbetsutövning
något emot gällande bestämmelser stridande förfarande är
brukligt vid domstolar eller ämbetsverk eller hos ämbets- eller tjänstemän,
må han i sin berättelse anmärka oriktigheten därav. Är åter något missbruk
uppkommet i brist av stadganden, åligge honom att för riksdagen
framhålla angelägenheten av erforderliga bestämmelsers meddelande.

16 §.

De lagförklaringar, som högsta domstolen på inkomna förfrågningar
av domare och ämbetsmän givit, skola av föredraganden i högsta
domstolen opåmint tillställas justitieombudsmannen, vilken det åligger att
anmäla dem hos riksdagen och därvid tillkännagiva, om han finner någon
sådan förklaring vara olämplig eller under namn av förklaring ny lag
stiftad.

17 §.

Anser justitieombudsmannen, att inom området för hans ämbetsutövning
någon bestämmelse, som det ankommer på Konungen att meddela,
är behövlig, eller någon ändring erfordras i förut meddelad sådan bestämmelse,
eller eljest någon anstalt är nödig till befrämjande av allmänt gagn,
må han därom göra anmälan hos Konungen.

18 §.

Finner justitieombudsmannen, att inom området för hans ämbetsutövning
någon författning icke efterleves utan fallit i glömska, och anser

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

lian det vara utan nytta, att den åter bringas i tillämpning, må lian, om
det ankommer på Konungen att upphäva författningen, därom göra hemställan
hos Konungen och i annat fall anmäla förhållandet för riksdagen

19 §.

Justitieombudsmannen bör inhämta noggrann kännedom om anledningarna
till häktande av personer, som åtalas vid annan domstol än krigsdomstol,
och om tiden för deras hållande i fängsligt förvar. Det åligge
honom ock att besöka fängelserna för att göra sig underrättad om fångarnas
skötsel och underhåll. De fånglistor, som enligt särskilda författningar
inkomma till justitieombudsmannen, skola av honom granskas.

20 §.

Justitieombudsmannen, som förer ordet bland de till tryckfrihetens
vård av riksdagen valda kommitterade, bör med synnerlig uppmärksamhet
och nit iakttaga vad till skyddande av tryckfriheten är stadgat.

21 §.

över alla mål, som anmälas hos justitieombudsmannen, och alla
åtgärder, som han vidtager, skall han låta halla fullständiga anteckningar
och likaledes registratur av utgående expeditioner.

22 §.

Justitieombudsmannen, vars vistelseort i och för ämbetet är huvudstaden,
må ej under sin tjänstetid utöva någon annan befattning i allmän
tjänst. ö

23 §.

Justitieombudsmannen äge antaga och entlediga tjänstemännen vid
sin expedition.

Dessa vare skyldiga att efterkomma justitieombudsmannens föreskrifter
i tjänsten, och äge han att mellan dem fördela göromålen.

22 Lagutskottets utlåtande Nr 14.

(.Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

24 §.

Justitieombudsmansexpeditionen skall varje söckendag hållas öppen
för allmänheten under den tid justitieombudsmannen bestämmer.

När justitieombudsmannen för äinbetsresa lämnar huvudstaden, skall
han bemyndiga en tjänsteman vid sin expedition därstädes att under tiden
öppna till ämbetet ankommande brev och besörja sådana uppskov ej tålande
anteckningar och meddelanden, som ej innefatta beslut eller annan
justitieombudsmannen tillhörande ämbetsåtgärd.

25 §.

Justitieombudsmannen äge, med uppbärande av full avlöning, årligen
åtnjuta semester en och en halv månad. Under denna tid, liksom
ock då justitieombudsmannen eljest är av laga förfall hindrad att utöva
sitt ämbete, skall detta förestås av den, som i stadgad ordning utsetts att
efterträda honom i händelse av hans avgång från ämbetet.

Om semester och annan ledighet för tjänstemännen vid justitieombudsmansexpeditionen
samt om vikarier för dem under ledighet bestämme
justitieombudsmannen.

2ro) Instruktion

för riksdagens militieombudsman.

1 §•

Riksdagens militieombudsman åligge att utöva en allmän tillsyn över
lagars, författningars och instruktioners efterlevnad vid krigsdomstolarna
samt av ämbets- och tjänstemän med avlöning från de till försvarsväsendet
anslagna medel ävensom att, om ämbets- eller tjänsteman i sitt ämbetes
utövning vid krigsdoinstol eller i annan ämbetsutövning, för vilken
åtnjuta avlöning från nämnda medel, av våld, mannamån eller annan orsak
begått någon olaglighet eller underlåtit att behörigen fullgöra sina

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ämbetsplikter, honom därför i laga ordning tilltala eller låta tilltala vid
vederbörlig domstol.

Har jämte ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning står under
militieombudsmannens tillsyn, annan ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning
står under justitieombudsmannens tillsyn, deltagit i åtgärd, som
militieombudsmannen finner böra föranleda åtal, äge denne att för sådan
åtgärd anställa och utföra talan äfven mot sist nämnde ämbets- eller
tjänsteman.

2 §•

Vid fullgörande av vad enligt
1 § åligger militieombudsmannen
skall han särskilt övervaka efterlevnaden
av

straff lagstiftningen för krigs °

# ö c

makten, lagstiftningen om krigsdomstolar
och om rättegången därstädes
samt andra författningar, i den mån
de skola tillämpas av sådan domstol;

värnpliktslagen samt övriga bestämmelser
om värnpliktigas inskrivning,
redovisning och tjänstgöring;

bestämmelser om antagande och
entledigande av den vid krigsmakten
fast anställda personal samt om deltagande
i de för krigsmakten anordnade
utbildningskurser;

bestämmelser om krigsmäns behandling
och omvårdnad;

bestämmelser om förvaltningen
av de till försvarsväsendet anslagna
medel samt av försvarsväsendet tillhörande
fastigheter;

bestämmelser om statens upphandlings-
och entreprenadväsende,
i vad de äga tillämpning inom försvarsväsendet,
om anskaffande, under -

2 §•

Vid fullgörande av vad enligt
1 § åligger militieombudsmannen

skall han särskilt övervaka efterlevnaden
av

strafflagstiftningen för krigsmakten,
lagstiftningen om krigsdotnstolar
och om rättegången därstädes
samt andra författningar, i den mån
de skola tillämpas av sådan domstol;

värnpliktslagen samt på grund
därav utfärdade författningar;

bestämmelser om antagande och
entledigande av den vid krigsmakten
fast anställda personal samt om deltagande
i de för krigsmakten anordnade
utbildningskurser;

bestämmelser om krigsmäns behandling
och omvårdnad;

bestämmelser om förvaltningen
av de till försvarsväsendet anslagna
medel samt av försvarsväsendet tillhörande
fastigheter;

bestämmelser om statens upphandlings-
och entreprenadväsende, i
vad de äga tillämpning inom försvarsväsendet,
om anskaffande, un -

Z,agutskottets utlåtande Nr 14.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

håll och vård av materiell, anskaffande
och användande av andra förnödenheter
samt utförande av arbete
för försvarsväsendets behov;

bestämmelser om förråd, utrustning
och dylikt, som avser krigsberedskap;
samt

bestämmelser om expedierande
av beslut och om förvarande och
tillhandahållande såväl av koncept
till utgående expeditioner som av
andra handlingar.

3 §•

Det tillkomme ej militieombudsmannen
att ur militärteknisk synpunkt
utöva tillsyn å militära anordningar.

(Utskottets förslag.

derhän och vård av materiell, anskaffande
och användande av andra
förnödenheter samt utförande av arbete
för försvarsväsendets behov;

bestämmelser om förråd, utrustning
och annat, som avser krigsberedskap;
samt

bestämmelser om expedierande
av beslut och om förvarande och
tillhandahållande såväl av koncept
till utgående expeditioner som av
andra handlingar.

3 §•

Det tillkomme ej militieombudsmannen
att ur militärteknisk synpunkt
utöva den tillsyn, som i 1 och
2 §§ sägs.

4 §•

Militieombudsmannen bör förnämligast anmärka och beivra sådana av
domare, ämbets- eller tjänstemän begångna fel, som synas honom antingen
härröra från egennytta, vrångvisa, våld eller grov försumlighet eller bereda
en allmän osäkerhet för medborgares rättigheter eller kunna föranleda,
att anstalter inom försvarsväsendet icke uppfylla sitt ändamål.

5 §•

Finner militieombudsmannen någon domare, ämbets- eller tjänsteman,
vars ämbetsutövning står under hans tillsyn, hava felat endast av ovarsamhet,
utan vrång avsikt, må han låta bero vid vunnen rättelse eller
avgiven förklaring eller vad eljest förekommit i saken.

6 §•

Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Konungens
högsta domstol eller av dess ledamöter en eller flera funnes hava i mål,

'' Lagutskottets utlåtande Nr 14.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

som från krigsdomstol kommit under högsta domstolens prövning, av egennytta,
vrångvisa eller försumlighet så orätt dömt, att därigenom någon,
emot tydlig lag samt sakens utredda och behörigen styrkta förhållande,
mista t eller kunnat mista liv, personlig frihet, ära eller egendom, vare
militieombudsmannen pliktig att vid riksrätt den eller de felande under
tilltal ställa samt till ansvar efter lag befordra; och före militieombudsmannen
då alltid själv talan.

7 §•

Militieombudsmannen äge i andra
fall än det i nästföregående § nämnda
att antingen själv eller genom ombud
utföra de åtal mot domare, ämbets-
och tjänstemän, vartill han finner
sig föranlåten. Innan rättegång
anställes, bör militieombudsmannen
lämna den eller dem, vilka äro i fråga
att tilltalas, tillfälle att, inom kort
av honom föreskriven tid, inkomma
med de upplysningar, till vilka de
kunna anse sig befogade. Av ämbetsmännen
i allmänhet må han
fordra den lagliga handräckning, som
de efter 99 § regeringsformen äro
skyldiga att honom lämna, samt av
alla fiskaler äska biträde att anställa
och utföra åtal efter de föreskrifter,
vilka han bör dem meddela; ägande
han, vad vites föreläggande beträffar,
därtill lika rätt med justitiekanslern.

Bihang till riksdagens protokoll 1915.

7 §•

Militieombudsmannen äge i andra
fall än det i nästföregående § nämnda
att antingen själv eller genom ombud
utföra de åtal mot domare,
ärnbets- och tjänstemän, vartill han
finner sig föranlåten; dock före militieombuds
marin en alltid själv talan,
när åtal fullföljes hos högsta domstolen.
1 mål, som blivit vid. underrätt
anhörig iggjort, bör sådan fullföljd
äga rum allenast när synnerliga
skäl därtill äro. Innan rättegång
anställes, bör militieombudsmannen
lämna den eller dem, vilka äro i
fråga att tilltalas, tillfälle att, inom
kort av honom föreskriven tid, inkomma
med de upplysningar, till
vilka de kunna anse sig befogade.
Av ämbetsmännen i allmänhet må
lian fordra den lagliga handräckning,
som de efter 99 § regeringsformen
äro skyldiga att honom lämna, samt
av alla fiskaler äska biträde att anställa
och utföra åtal efter de föreskrifter,
vilka han bör dem meddela;
ägande han, vad vites föreläggande
beträffar, därtill lika rätt med justitiekanslern.

9 samt. 11 käft. (Nr 14.)

26 Lagutskottet» utlåtande Nr 14.

(Kungl. Maj ds förslag) (Utskottets förslag.)

8 §•

Skulle, emot förmodan, militieombudsmannen någon domare, ämbetseller
tjänsteman utan skäl tilltala eller låta tilltala eller genom obehöriga
tillmålen och olagliga påståenden förolämpa, vare han, lika med åklagare
i allmänhet, förfallen till ansvar härför efter lag och författningar. För
åtal och påståenden, som militieombudsmannens ombud utföra och framställa
i enlighet med och således icke utöver hans föreskrifter, vare han
ansvarig.

9 §. 9 §.

Militieombudsmannen må,när han
det nödigt anser, övervara domstolars
och ämbetsverks överläggningar
och beslut, dock utan rättighet att
sin mening därvid yttra, ävensom
äga tillgång till alla domstolars,
ämbetsverks samt ämbets- och tjänstemäns
protokoll och handlingar.

10 §.

Klagar någon hos militieombudsmannen
över åtgärd av domare,
ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning
står under hans tillsyn,
och sin klagan, skriftligen författad,
med handlingar och bevis söker
styrka, må militieombudsmannen, om
han, efter de i 1, 2 och 4 §§ bestämda-
grunder, finner sakens beskaffenhet
och vikt det fordra, anställa
eller låta anställa åtal eller i
annat fall förfara såsom i 5 § sägs.

Står domare, ämbets- eller tjänsteman,
över vars åtgärd klagan föres
hos militieombudsmannen, för sin

Militieombudsmannen må, när
han för sitt ämbetes utövning det
nödigt anser, övervara domstolars
och ämbetsverks överläggningar och
beslut, dock utan rättighet att sin
mening därvid yttra, ävensom äga
tillgång till alla domstolars, ämbetsverks
samt ämbets- och tjänstemäns
protokoll och handlingar.

10 §.

K hvar någon hos militieombudsmannen
över åtgärd av domare, ämbets-
eller tjänsteman, vars ämbetsutövning
står under hans tillsyn,
och sin klagan, skriftligen författad,
med handlingar och bevis söker
styrka, må militieombudsmannen,
om han, efter de i 1, 2 och 4 §§
bestämda grunder, finner sakens beskaffenhet
och vikt det fordra, anställa
eller låta anställa åtal eller i
fall, som i 5 § om förmärs, förfara
såsom där sägs.

Står domare, ämbets- eller tjänsteman,
över vars åtgärd klagan

Lagutskottets utlåtande Nr 14. 27

(Kungl. Maj:ts förslag.)

ämbetsutövning ej under hans utan
under j ustitieombudsmannens tillsyn,
må militieombudsmannen giva den
klagande anvisning att, där honom
så gott synes, hos justitieombudsmannen
söka laga rättelse.

Då klagande sådant begär, läte
militieombudsmannen meddela honom
bevis, att han emottagit klagoskriften.

(Utskottets förslag.)

föres hos militieombudsmannen, för
sin ämbetsutövning ej under hans
utan under justitieombudsmannens
tillsyn, må militieombudsmannen
giva den klagande anvisning att,
där honom så gott synes, hos justitieombudsmannen
söka laga rättelse.

Då klagande sådant begär, läte
militieombudsmannen meddela honom
bevis, att han emottagit klagoskriften.

11 §•

Har justitiekanslern lämnat utan avseende någon hos honom av enskild
man anmäld klagan, som tillhör området för militieombudsmannens
ämbetsutövning, åligge det denne, där anmälan hos honom göres och han
anser klagan vara på goda skäl grundad, att giva den klagande det lagliga
biträde, som omständigheterna påkalla.

12 §.

Militieombudsmannen skall årligen företaga inspektionsresor för att
göra sig noga underrättad om de förhållanden, som tillhöra området för
hans ämbetsutövning.

13 §.

Det åligge militieombudsmannen att till varje lagtima riksdag avlämna
en allmän redogörelse för sin förvaltning av det honom anförtrodda ämbetet
samt däruti med avseende på området för sin ämbetsutövning utreda
lagskipningens tillstånd i riket, anmärka bristerna i lagar och författningar
samt avgiva förslag till deras förbättring. Nämnda redogörelse bör genast
vid riksdagens början ingivas för att kunna i tid hänvisas till granskning
av lagutskottet, dit jämväl i samma ändamål hans ämbetsdiarier och
registratur inlämnas.

14 §.

Finner militieombudsmannen, att inom området för hans ämbetsutövning
antingen någon lags eller författnings otydlighet eller domares,

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ämbets- eller tjänstemäns skiljaktiga begrepp om dess ändamål föranleda
olika eller oriktig tillämpning därav, bör han i sin berättelse till riksdagen
yrka en till enhet och sammanhang i tillämpningen verkande förklaring
av en sådan lag eller författning.

15 §.

Skulle militieombudsmannen erfara, att inom området för hans
ämbetsutövning något emot gällande bestämmelser stridande förfarande
är brukligt vid domstolar eller ämbetsverk eller hos ämbets- eller tjänstemän,
må han i sin berättelse anmärka oriktigheten därav. År åter något
missbruk uppkommet i brist av stadganden, åligge honom att för riksdagen
framhålla angelägenheten av erforderliga bestämmelsers meddelande.

IG §-

Anser militieombudsmannen, att inom området för hans ämbetsutövning
någon bestämmelse, som det ankommer på Konungen att meddela,
är behövlig, eller någon ändring erfordras i förut meddelad sådan
bestämmelse, eller eljest någon anstalt är nödig till befrämjande av allmänt
gagn, må han därom gorå anmälan hos Konungen.

17 §.

Finner militieombudsmannen, att inom området för hans ämbetsutövning
någon författning icke efterleves utan fallit i glömska, och
anser han det vara utan nytta, att den åter bringas i tillämpning, må
han, om det ankommer på Konungen att upphäva författningen, därom
onra hemställan hos Konungen och i annat fall anmäla förhållandet för
riksdagen.

18 §.

Militieombudsmannen bör inhämta noggrann kännedom om anledningarna
till häktande av personer, som åtalas vid krigsdomstol, samt om
tiden för hållande i fängslig! förvar av sådana häktade och av dem, som
vid krigsdomstol dömts till frihetsstraff. Det åligge honom ock att besöka
militärhäkten, arrester och fängelser för att göra sig underrättad om
nämnda fångars skötsel och underhåll. De fånglistör för militårhåkten

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

och arrester samt de andra fånglistor, som enligt särskilda författningar
inkomma till militieombudsmannen, skola av honom granskas.

19 §.

över alla mål, som anmälas hos militieombudsmannen, och alla
åtgärder, som han vidtager, skall han låta hålla fullständiga anteckningar
och likaledes registratur av utgående expeditioner.

20 §.

Militieombudsmannen, vars vistelseort i och för ämbetet är huvudstaden,
må ej under sin tjänstetid utöva någon annan befattnino'' i allmän
tjänst. °

21 §.

Militieombudsmannen äge antaga och entlediga tjänstemännen vid
sin expedition.

( < Dessa vare skyldiga att efterkomma militieombudsmannens föreskrifter
i tjänsten, och äge han att mellan dem fördela göromålen.

22 §.

Militieombudsmansexpeditionen skall varje söckendag hållas öppen
för allmänheten under den tid militieombudsmannen bestämmer.

När militieombudsmannen för Embetsresa lämnar huvudstaden, skall
lian bemyndiga en tjänsteman vid sin expedition därstädes att under tiden
öppna till ämbetet ankommande brev och besörja sådana uppskov ej tålande
anteckningar och meddelanden, som ej innefatta beslut eller annan militieombudsmannen
tillhörande ämbetsåto-ärd.

23 §.

Militieombudsmannen äge, med uppbärande av full avlöning, årligen
åtnjuta semester eu och en halv månad. Under denna tid, liksom ockTdå
militieombudsmannen eljest är av laga förfall hindrad att utöva sitt ämbete,
skall detta förestås av den, som i stadgad ordning utsetts att efterträda
honom i händelse av hans avgång från ämbetet.

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

{Kungi. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Om semester och annan ledighet för tjänstemännen vid militieom
budsmansexpeditionen samt om vikarier för dem under ledighet bestämme
militieoinbudsmannen.

Stockholm den 12 mars 1915.

På lagutskottets vägnar:
ALBERT PETERSSON.

Reservationer:

av herr Lindhagen, som anfört vid följande paragrafer i

a) förslaget till instruktion för riksdagens justitieombudsman:

1 §. Nuvarande instruktion (1 §) innehåller att justitieombudsmannen
och justitiekanslern ej kunna åtala varandras åtgärder. Förslaget har bi
behållit denna bestämmelse i fråga om justitieombudsmannens förhållande
till justitiekansler^! men uteslutit den i övrigt, varför angivits såsom motiv
att ett stadgande om att justitiekanslern ej skall hava någon tillsyn i
fråga om justitieombudsmannen har sin plats i den av Kungl. Maj:t utfärdade
instruktionen för justitiekansleren. . .

Enligt min uppfattning har den nuvarande instruktionen ej blivit
av ovarsamhet avfattad på sätt som skett. Ombudsmannens uppdrag är
uteslutande ett riksdagens ämbete och grundlagen föreskriver, att han skall
vara justitiekanslerens like. Betonandet av ombudsmannens självständighet
gent emot justitiekansleren har således sin plats i instruktionen för den
förre och det tillkommer ingen annan än riksdagen att fastslå, detta. På
fråga till föredraganden av ärendet i lagutskottet, huruvida verkligen Kungl.
Maj:t ansåg sig ha befogenhet att i administrativ väg efter sitt gottfinnande

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

avgöra om justitiekansler!! ägde åtala justitieombudsmannen eller icke, genmäldes
att spörsmålet ej vore lätt att på rak arm besvara, men att det
förmodligen förhölle sig så, ehuru givetvis det ej kunde ifrågakomma, att
Kungl. Maj:t skulle förordna på annat sätt än den nuvarande instruktionen
för justitieombudsmannen gjort. Det är visserligen vänligt av Kungl.
Maj:t att hjälpa riksdagen med utarbetande av förslag till instruktion för
dess ombudsman, vilket eljest rätteligen borde skett av kommitterade, tillsatta
av riksdagen. Men när regeringen därvid förledes att sålunda sammanblanda
sina administrativa befogenheter med riksdagens "rundla"senliga
rättighet, har hjälpsamheten onekligen även sin avigsida.

Det är visserligen antagligt att förslagets ifrågavarande kullkastande
av en riktig grundsats ej har någon omedelbar praktisk betydelse. Riktiga
principer äro dock värda att tillvaratagas och deras åsidosättande leder
ofta till skada i mångahanda måtto. Det hemställes alltså:

att 1 § må erhålla följande lydelse:

»Riksdagens _ — — — — — — tillsyn;

likasom även justitieombudsmannen är undantagen från
justitie/canslerns tillsyn.

Har — — — — — tjänsteman.»

13 §. I nuvarande instruktion (14 §) stadgas, att justitieombudsmannen
skall bl. a. »anmärka brister i lagar, författningar och allmänna
hushållningen samt uppgiva förslag till deras förbättring». I förslaget har
hänvisningen till »allmänna hushållningen» utelämnats ''under förmenande,
att detta stadgande numera vore betydelselöst. För min del anser ja"
anledning saknas att utesluta denna uttryckliga hänvisning till de administrativa
lagstiftningsoinrådena såsom jämväl föremål för justitieombudsmannens
omtanke, helst av motiveringen synes framgå att avsikten är
att därigenom göra en begränsning i befogenheten. Det hemställes alltså:

att i 13 § orden »lagar och författningar» utbytes
mot den nuvarande lydelsen: »lagar, författningar och
den allmänna hushållningen».

18 §. Uti motsvarande stadgande (§ 20) i gällande instruktion finnes
tillagt: »På enahanda sätt förfare justitieombudsmannen vid sådana
lagar och författningar, vilka han finner ej stå i förening med nu antagna

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

re^erin^sla^ar». Den skyldighet ombudsmannen sålunda bär att anmäla
även sådana författningar till upphävande syftade måhända urspiungligen
särskilt på äldre stadganden, som tillkommit före 1809 års grundlagar.
Instruktionens lydelse inbegriper dock även senare tillkomna författningar och
den bibehölls jämväl uti 1830 års instruktion. Visserligen borde kunna
ifrågasättas att nya lagar ej tillkomma i strid mot grundlagarna. Men oaktsamhet
för att ej säga något ännu värre är som bekant icke heller främmande
för lagstiftare och det står därför i god överensstämmelse med den
synnerliga helgd, varmed 1809 års grundlagstiftare velat omgärda grundlagarna,
“att ifrågavarande konstitutionella kontroll fortfarande får stå kvar.

° Det saknas icke heller exempel i vår tid, som mana till eftertanke
i angivet avseende. Att åtskilliga stadganden tillkomma, som stå i strid
med° konstitutionens anda, lider knappast något tvivel. Men betänkligare
är att nya författningar kunna innehålla stadganden i strid mot grundlagens
bokstav. Ett närliggande exempel därpå erbjuder enligt min mening
det samtidigt nu föreliggande förslaget till instruktion för militieombudsmannen
på sätt jag i reservation till instruktionens 8 § velat framhålla.

Ett åsidosättande av grundlagen inträffar dock lättast i fråga om
16 § regeringsformen. Där stadgas, för att. taga ett exempel, bland
annat att Konungen bör »ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan
skydda var och en vid en fri utövning av sin religion såvitt han därigenom
icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer». Nyligen
har sålunda ledaren för en religiös antikrigsrörelse eller den s. k. vita
hären pastor A. Wickman dömts till sammanlagt över sex manaders
fängelse för det han ej velat svika sin kända övertygelse och låta sig nu
mobiliseras på sätt krigslagarna utan hänsyn till denna övertygelse ålägga
honom. Enligt min uppfattning av grundlagens helgd borde utslaget över
Wickman sannolikt i stället lagligen haft följande lydelse:

»Enär enligt 16 § regeringsformen Konungen ej äger någons samvete
tvinga eller tvinga låta; . .

samt det sålunda ej tillkommer statsmakterna att i annan ordning

än grundlagarna föreskriva ålägga någon ett verkligt samvetstvång;

ty och som gällande strafflag för krigsmakten, t vad den gör .gällande
sådant tvång, följaktligen såsom olagligen tillkommen ej är giltig;

alltså och då Wickman på grund av sin kända ådagalagda religiösa
övertygelse måste anses hava av verkliga samvetsbetänkligheter känt sig
förbjuden att deltaga i krigsförberedelser med slutligt mål att eventuelt
döda människor,

varder det mot Wickman väckta atalet av Rätten ogibat».

Det hemställes på grund av vad sålunda anförts:

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

att 18 § får bibehålla motsvarande nu gällande
stadgandes innehåll och sålunda erhålla följande lydelse:

>Finner----riksdagen. På enahanda sätt

förfar justitieombudsmannen med sådana lagar och författningar,
vilka han finner ej stå i överensstämmelse
med gällande grundlagar.»

b) förslaget till instruktion för riksdagens militieombudsman:

3 §. Vid 1914 års senare riksdag framhölls av mig i en väckt
motion (nr 230 i andra kammaren), att instiftandet av ett militieombudsmannaämbete
såsom en av grundlagarnas fundament enligt min uppfattning
icke vore enbart tilltalande och att för övrigt institutionen säkerligen
ej komme att motsvara förväntningarna. Då nu emellertid ämbetet kommit
till stånd, bör det kunna framställas anspråk därpå, att detta lilla
vederlag för de nya militära bördorna icke ytterligare beskäres, sedan dessa
bördor väl blivit definitivt pålagda.

Ett försök till en sådan förminskning av ämbetets naturliga innebörd
ligger, synes det mig, i inflikandet av 3 §. Herr Staaff har i sin motion
närmare belyst detta och jag anser att man i allt väsentligt kan härutinnan
instämma med honom.

Förslaget i denna del måste också betecknas såsom stridande mot
den vilande grundlagsbestämmelsen beträffande militieombudsmannen. Utskottet
självt betecknar i sin motivering stadgandet såsom innefattande »en
viss restriktion» i syfte att, såsom utskottet också uttrycker sig, »förtydliga*
grundlagen. Grundlagarna skola emellertid tolkas efter sin ordalydelse
och förklaring av dem kan endast komma till stånd på det sätt,
vid ändringar av dem bör iakttagas. Ifrågavarande restriktion och
förtydligande bör således haft sin plats i grundlagen. I den form stadgandet
nu i stället framträder måste det betecknas såsom ett grundlagsstridigt
försök att införa detsamma på obehörigt ställe.

Det bör också erinras, att förslaget innefattar begränsning av en
befogenhet, som förut tillkommit justitieombudsmannen, samt att motsvarande
begränsning ej ifrågasatts för den senare inom dennes kvarstående
verksamhetsområde, där liksom inom åklagareväsendet i allmänhet också
rent tekniska frågor, till synes obegripliga för lagkunskapen, förekomma
i stor myckenhet. Någon förnuftig anledning till sistnämnda åtskillnad
har icke angivits. Motiven innehålla endast att då det vilande grundlagsförslaget,
vilket för militieombudsmannen uppställer fordran på »lagkunBihang
till riksdagens protokoll 1915. 9 samt. 11 käft. (Nr 14.) 5

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

skap», däremot icke hos honom förutsätter militär fackkunskap, syntes
härav bliva en given följd, att hans kontrollerande myndighet icke kunde
vara avsedd att omfatta'' vissa rent fackmässiga sidor av försvarsväsendets
organisation och verksamhet, biågon förklaring lämnades trots enträgna
frågor icke heller i utskottet i vidare mån än genom den framkastade
upplysningen, att då erinringar mot den militära fackkunskapen flan
ovidkommande särskilt kunde befaras, hade det ansetts vara av vikt att
förekomma möjlighet för sådana erinringar att göra sig gällande genom
det nyinrättade ämbetet. Man kan till och med ifrågasätta om ej denna
åtskillnad i instruktionen i själva verket strider jämväl mot grundlagens
vilande föreskrift att justitieombudsmannen och militieombudsmannen skola
i alla avseenden anses lika med justitiekanslern och således väl även sinsemellan.
,r

Saken får måhända icke någon avsevärd praktisk betydelse. Men

den frånvaro av bärande grundsatser och begriplig konsekvens, som sålunda
utformat stadgandet, är ett vittnesbörd om att det här ej gäller en
sakfråo-a, som skall förnuftigt bedömas, utan allenast en politisk angelägenhet,
som måste oåterkalleligen utspelas. Vi stå här säkerligen endast inför
en ’ liten svallvåg av det misstydda talet om sakkunskapen i armén såsom
nå°-ot, som till skillnad från all annan så kallad sakkunskap måste stå
utanför och över all kritik från statsmakterna och det sunda förståndet.
Ett ytterligare utslag sålunda på militärväsendets strävan i vår tid att
obehörigen vara något alldeles för sig själv i samhället, den störa gökungen,
som tränger ut allt annat.

Under sådana förhållanden synes mig här föreligga ett tall, da de
olika åskådningarna bort göra sig gällande i utskottets betänkande och
ej på sätt som skett förlikningsvis bortskymmas redan före ärendets avgörande
i kamrarna. Jag tillåter mig härom åberopa följande yttrande
av mig i reservation till lagutskottets utlåtande i krigslagstiftningen vid
1914 års senare riksdag:

''Lagutskottet har utom protokollet beslutat, att de olika meningar, som
yppats vid behandlingen inom utskottet av förslaget till strafflag för krigsmakten,
skulle redan i utskottet kompromissvis sammanjämkas med undantag
för tre frågor, som skulle anses vara av mera huvudsaklig betydelse. Utskottets
betänkande återspeglar därför icke de olika meningar, som vm de provisoriska
besluten faktiskt förelågo. Något formellt hinder att förfara sa linnés givetvis
icke, då det officiella betänkandet, sådant det föreligger, måste ligga till grund
för kamrarnas behandling av ämnet samt det blir de enskilda utskottsmedlemmarnes
ensak, att betänkandet utgiver såsom deras meningar, vad de i
själva verket icke velat utan endast kompromissvis genom köpslagan enat sig
om att utgiva såsom egna meningar.

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

fJnm uPP.fattning ®trid®r ett sådant förfarande dock emot ett beredande
utskotts naturliga uppgift. Meningen med utskottets arbete är att Jämna

hUt hf''u avgörandet i sin hand, en så fullständig utredning som möjligt av
icke blott faktiska förhållanden utan även de olika synpunkter, som kunna i
iS°fa fS Sällande. Denna uppgift åsidosättes väsentligen genom det nu
begagnade förfarandet som i stort såväl som i smått utsuddar de principiella
födnförerna °Ch Salunda lämiiar utskottens huvudmän utan vederbörlig Pväg ,

«r9tilfDä?v tn11VafaSangSSätt,i S°mx. obörJar brukas understundom inom utskotten
särskilt vid behandlingen av stora frågor, innefattar, så vitt jag förstår, följaktig
-°fCkSa 0Ver1grlePP mot utskottens huvudmän. Det leder till att utskottsledamoterna
som skola vara de förres tjänare, i stället upphäva sig till deras

eiTverkhV )tak1tl®kt,lä?Sa ärendet sa, att möjligheten för huvudmännen att utöva
wrV ik ° beslutand®ratt högeligen förminskas och utskottens medlemmar i själva
Dvbl a Z ?SCU maktfa!lk07!l^het tillägna sig även det slutliga avgörandet
brukkav sfö6wr .vissetiigeu ett uttryck för funktionarismens vanliga miss nS.

fhlTavlIufglbei™ och* bekilmpas dem°kratistt ”»»«!»*• Me» de »åste
dess .ÄÄ iÄÄS

dLnvföSatd?ag0fk uVfrudf äter tillkommer kamrarna och först om kamrarna

u™* S1S\ stan«a 1 o1ika beslut, först då skall utskottet

kamrort^ -nJ imika de °llka “““garna och inkomma med förslag därom till
kamrarna.^ Det bor vara uppenbart, att utskottets ifrågavarande förfarande att

stride?1fökeSaidStnJamfka åskadrunSssätt, innan saken kommit till kamrarna,
strider icke blott mot sakens natur utan även mot andemeningen i riksdagsordningens
nyss nämnda föreskrift.’ S nasaags

. enabanda satt bar även det nu ifrågavarande betänkandet korn nnt

till stånd. Det återgiver knappast den verkliga åsikten hos näston
ledamot i utskottet utom möjligen herr Alexanderson. Den förtida
sammanjämkningen mellan kamrarnas förutsatta olika meningar skapar
i detta fall dessutom det missförhållandet, att andra kammaren fått sin
mening i viss begränsad mån tillgodosedd genom några utfästelser och
ordvändningar i motiveringen, under det den för framtiden bestående
och övermaktiga realiteten, själva lagtexten, stannat helt och odelad på
forsta kammarens lott. 1

På grund av dessa skäl har jag ansett, att herr Staaffs motion om
uteslutande av 3 § i förslaget bort av utskottet tillstyrkas.

^ Pa skäl. som framställts av mig i reservationen vid 18 S i
forslaget till instruktion för justitieombudsmannen hemställes att även i
8 1 öisiaget till instruktion för militieoinbudsmannen göres ett enahanda
tillägg, som i förenämnda reservation förordats.