Lagutskottets utlåtande Nr 10 (Utlåtande 1914:LU10 - b Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 3 juli 1914 kl. 12 m.

UHatande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 2, 5, 23,48,77,99,
101, 120—124, 126—128, 134, 139, 144 och 164 §§
i lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 och till
lag innefattande tillägg till lagen om försäkringsrörelse
den 24 juli 1903.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Petersson i Lidingö villastad,

Trana*, greve Lagerbjelke, Alexanderson, Johanson i Valared, Olsson
i Hot, greve Spens, Dahl, Eliasson*, Pettersson i Södertälje, Schotte,
Olsson i Broberg*, Persson i Norrköping, Olsson i See, Svensson i
Salang* och Borg.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 13 maj 1914 dagtecknad proposition, nr 72, vilken
blivit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
de Kungl. Maj:ts proposition till innevarande års första riksdag nr 50
bifogade utdrag av i statsrådet och lagrådet förda protokoll ävensom av
ett förevarande proposition bilagt utdrag av statsrådsprotokollet, föreslagit
riksdagen att antaga följande förslag till

l:o) LAG

om ändrad lydelse av 2, 5, 25, 48, 77, 99, 101, 120—124, 126—128, 134. 139,
144 och 164 §§ i lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903.

2 §.

De, som vilja stifta försäkringsbolag, skola upprätta fullständig
bolagsordning samt därå söka Konungens stadfästelse. Avser bolagets
rörelse livförsäkring, eller avser rörelsen annat slag av försäkring för
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 saml. 10 käft. (Nr 10.) 1

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

all framtid eller för längre tid än tio år, skola tillika, enligt vad i 5
och 67 §§ sägs, upprättas bestämmelser angående vissa grunder för försäkrings
verksamheten samt därå sökas Konungens stadfästelse. Konungen
prövar bolagsordningens och de övriga grundernas överensstämmelse med
denna lag samt lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån
särskilda bestämmelser därutöver må, med hänsyn till vidden och beskaffenheten
av bolagets rörelse, erfordras. Å beslut om ändring i stadfäst
bolagsordning eller i övriga stadfästa grunder för bolags verksamhet
skall ock sökas Konungens stadfästelse.

Stiftarna skola vara här i riket bosatta svenska undersåtar och till
antalet minst fem.

Med livförsäkring förstås i denna lag jämväl livränteförsäkring och
kapitalförsäkring för livsfall.

Vad i denna lag särskilt stadgas angående livförsäkring skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om annan personförsäkring, som meddelas
för livstid eller för längre tid än tio år.

5 §-

Avser försäkringsaktiebolags rörelse livförsäkring, skola upprättas
bestämmelser angående följande grunder för livförsäkringsverksamheten,
nämligen:

1) grunderna för beräkning av försäkringspremier och premiereserv;

2) reglerna för återköp av försäkring samt för lämnande av förskott
mot säkerhet i försäkringsbrev, där sådant återköp eller förskott må
kunna beviljas;

3) reglerna för påföljd av försummelse att erlägga premie;

4) grunderna för beräkning och fördelning av den vinst, som må
tillkomma försäkringstagarna, så ock, där förutberäkning skall ske av de
belopp (premieåterbäring), som bolaget förväntas kunna av sin behållning
utbetala till försäkringstagare utöver de i försäkringsavtalet bestämda
grunder för denna förutberäkning samt för avsättning till och
nedsättning av till tryggande av sådan premieåterbäring avsedd fond
(premieåterbäringsreserv);

5) huruvida bolaget må driva försäkringsrörelse i utlandet, samt,
i sådant fall, vilka beräkningsgrunder och försäkringsvillkor skola vid
den utländska rörelsen tillämpas.

Skall försäkringsaktiebolag meddela försäkring av annat slag än
personförsäkring, och skall sådan försäkring meddelas för all framtid
eller för längre tid än tio år, skola upprättas bestämmelser angående
grunderna för beräkning av försäkringspremier och premiereserv för
sådana försäkringar.

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

25 §.

Under försäkringsaktiebolags bestånd må ej till utdelning åt aktieägare
eller försäkringstagare användas annat än den behållning, som
enligt vederbörligen prövad balansräkning finnes hava uppstått å rörelsen
i dess helhet, i den mån behållningen ej skall till reservfond, säkerhetsfond
eller premieåterbäringsreserv avsättas.

Egen aktie må försäkringsaktiebolag ej förvärva, ej heller såsom
pant emottaga.

48 §.

De vid försäkringsaktiebolags bildande och därefter före utgången
av andra räkenskapsåret till organisation använda kostnader må, där
sådant i bolagsordningen bestämmes, i bolagets balansräkning uppföras
som tillgång intill i bolagsordningen medgivet belopp; dock skola dessa
kostnader avskrivas med minst en åttondedel för varje efter andra räkenskapsåret
följande år.

Innan organisationskostnaderna fullständigt avskrivits, må ej för
något år till aktieägare och försäkringstagare utdelas sammanlagt mera
än fem procent å det inbetalda aktiekapitalet.

77 §.

Under ömsesidigt försäkringsbolags bestånd må ej till utdelning
av ränta eller vinst åt garanter eller av vinst åt delägare användas
annat än den behållning, som enligt vederbörligen prövad balansräkning
finnes hava uppstått å rörelsen i dess helhet, i den mån behållningen
ej skall till säkerhetsfond eller premieåterbäringsreserv avsättas.

99 §.

De vid ömsesidigt försäkringsbolags bildande och därefter före
utgången av andra räkenskapsåret till organisation använda kostnader
må, där sådant i bolagsordningen bestämmes, i bolagets balansräkning
uppföras som tillgång intill i bolagsordningen medgivet belopp; dock
skola dessa kostnader avskrivas med minst en åttondedel för varje efter
andra räkenskapsåret följande år.

Innan organisationskostnaderna fullständigt avskrivits, må icke för
något år till garanter och delägare utdelas sammanlagt mera än fem
procent å inbetalt garantikapital till den del detta icke må hava blivit
till garanterna återbetalt.

4 Lagutskottets utlåtande Nr 10.

101 §.

Finnas ömsesidigt försäkringsbolags tillgångar enligt vederbörligen
prövad balansräkning icke motsvara dess skulder, försäkringsfond, säkerhetsfond
och premieåterbäringsreserv inberäknade, skall, där ej för
bolagets förbindelser häfta allenast dess tillgångar, det belopp, vartill
bristen, i den mån den ej varder täckt genom nedsättning av säkerhetsfond
och premieåterbäringsreserv, uppgår, med tillägg av högst en
tiondedel ofördröjligen av styrelsen uttaxeras å dem, som varit delägare
i bolaget under hela eller någon del av den tid balansräkningen avser;
är delägarnas personliga ansvarighet till visst belopp begränsad, skall
uttaxeringen därefter jämkas.

Varder bristen ej genom uttaxering, på sätt nu är sagt, täckt, eller
häfta allenast bolagets tillgångar för dess förbindelser, skall i förra
fallet vad av bristen icke kunnat genom uttaxering täckas och i senare
fallet hela bristen, i den mån den ej varder genom nedsättning av
säkerhetsfond och premieåterbäringsreserv täckt, utjämnas genom nedsättning
av försäkringsbeloppen, där ej annorlunda är i bolagsordningen
föreskrivet.

Ej må dock, där garantikapital förskjutits, uttaxering eller nedsättning
av försäkringsbeloppen äga rum, så länge bristen ej överstiger det
inbetalda garantikapitalet till den del detta icke må hava blivit till
garanterna återbetalt.

120 §.

I försäkringsbolags balansräkning skall under benämningen försäkringsfond
såsom skuld upptagas det för den tidpunkt, som balansräkningen
avser, beräknade värdet av bolagets ansvarighet

1) på grund av redan inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv)

samt

2) på grund av löpande försäkringar (premiereserv).

Omfattar bolagets rörelse olika försäkringsgrenar, skall för varje
försäkringsgren särskild försäkringsfond upptagas.

Efter de grunder, som sålunda gälla för beräkningen av den på
försäkring belöpande andel i försäkringsfonden, beräknas även värdet
av försäkringstagarens fordran hos bolaget på grund av försäkringsavtalet.

År försäkring återförsäkrad hos inländskt bolag, som enligt denna
lag är berättigat att driva försäkringsrörelse, eller hos utländsk försäkringsanstalt,
som i sitt hemland med laga rätt driver sådan rörelse, må

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

det bolag, åt vilket återförsäkringen meddelats, upptaga såsom tillgång
värdet av åter försäkringsbolagets ansvarighet på grund av återförsäkringen,
dock högst det belopp, vartill försäkringsfonden för försäkringen
enligt bolagets egna beräkningsgrunder uppgår.

121 §.

De i 5 § omförmälda grunderna för beräkning av försäkringspremier
och premiereserv för livförsäkring skola angiva den räntefot, det
dödlighetsmått eller andra riskmått och de antaganden beträffande omkostnaderna,
som skola läggas till grund för beräkningen.

Räntefoten må icke väljas högre än som, med hänsyn till kända
förhållanden, kan anses för framtiden betryggande. Dödlighetsmåttet
må, i fråga om försäkringar för dödsfall, icke väljas lägre, och, i fråga
om försäkringar för livsfall, icke högre än som på grund av tillgänglig
erfarenhet beträffande den ifrågavarande arten av försäkringsrörelse kan
anses betryggande. Omkostnaderna må icke antagas lägre än vad enligt
tillgänglig erfarenhet från försäkringsrörelse av den ifrågavarande arten
kan anses vara erforderligt för sådan rörelse.

Grunderna för premiereservens beräkning skola vara så avfattade,
att premiereserven för varje särskild försäkring framkommer såsom det
belopp, varmed kapitalvärdet av bolagets beräknade framtida utgifter
för försäkringen må överskjuta kapitalvärdet av härefter omförmälda
reservpremier, vilka ingå i de försäkringspremier, bolaget enligt försäkringsavtalet
må hava att ytterligare uppbära. Reservpremie beräknas
så, att vid försäkringsavtalets ingående kapitalvärdet av alla reservpremier
är lika med kapitalvärdet av bolagets alla beräknade utgifter för
försäkringens anskaffande och förvaltning och för försäkringsförbindelsens
fullgörande, dock med den inskränkningen att anskaffningskostnaden
icke må vid denna beräkning antagas högre än som motsvarar
vid försäkring för dödsfall åtta procent och vid försäkring för livsfall
fyra procent av kapitalvärdet av bolagets beräknade utgifter för försäkringsförbindelsens
fullgörande samt vid kapitalförsäkring ej heller högre
än två och en halv procent av försäkringssumman.

Varda grunderna för beräkning av premiereserven ändrade, skola,
där ej Konungen fastställer särskilda grunder för beräkningen av premiereserven
för äldre försäkring, de nya grunderna tillämpas jämväl å
sådan försäkring, dock att reservpremien skall så avpassas, att premiereserven
vid övergången blir minst lika stor som efter de äldre grunderna.

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

122 §.

Hava särskilda inländska försäkringsbolag, som enligt denna lag
äro berättigade att driva försäkringsrörelse, övertagit försäkring under
gemensam ansvarighet en för alla och alla för en, vare vart och ett av
bolagen pliktigt att göra avsättning till försäkringsfond allenast för så
stor del av försäkringen, som, enligt avtal mellan bolagen, på det bolag
belöper.

123 §.

Ett belopp motsvarande försäkringsfonden för livförsäkringar skall
redovisas i följande slag av värdehandlingar:

1) obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten;

2) allmänna hypoteksbankens eller konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer;

3) fordringsbevis, utfärdade av riksbanken eller av annan bank, vars
reglemente blivit av Konungen fastställt;

4) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade
av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande
erhållit Konungens tillstånd;

5) skuldförbindelser, för vilka bolaget äger säkerhet genom inteckning
i fast egendom inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde,
så ock med försäkringsinspektionens medgivande skuldförbindelser
med säkerhet av inteckning intill fulla taxeringsvärdet i bolaget tillhörig
fastighet, som är avsedd för inrymmande av lokal för bolagets
rörelse, eller, där bolaget äger flera sådana fastigheter, i en av dem;
dock att i varje fall åbyggnad å egendom skall, för att inteckning i
egendomen må godkännas, vara brandförsäkrad i något med vederbörligen
fastställd bolagsordning försett brandförsäkringsbolag inom riket;

6) sådana av enskilda järnvägar eller industriella inrättningar utfärdade
obligationer, utländska statsobligationer och andra värdehandlingar,
som till sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga
med några av de under 1)—5) nämnda;

eller ock i följande tillgångar av annan art:

7) reservpremier, ingående i förfallna obetalda premier;

8) belopp, som bolaget förskjutit mot säkerhet i försäkringsbrev
inom återköpsvärdet;

9) det värde av återförsäkringsbolags ansvarighet på grund av i
återförsäkring övertagna livförsäkringar, vilket enligt medgivandet i 120 §
upptagits som tillgång; dock att värdet av utländsk försäkringsanstalts

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

ansvarighet ej må i vidsträcktare mån användas till redovisning av premiereserven
än försäkringsinspektionen på framställning av bolaget finner,
med hänsyn till försäkringstagarnas säkerhet, kunna medgivas.

124 §.

Meddelar försäkringsbolag försäkring av annat slag än personförsäkring,
och meddelas sådan försäkring för all framtid eller för längre
tid än tio år, skola tillgångar motsvarande försäkringsfonden för sådana
försäkringar redovisas i värdehandlingar av den i 123 § under 1)—6)
omförmälda beskaffenhet.

126 §.

Försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, skall, på sätt
här nedan sägs, göra avsättning till säkerhetsfond.

Där säkerhetsfonden och den i 5 § omförmälda premieåterbäringsreserven
sammanlagda ej uppgå till ett belopp, motsvarande en tjugondedel
av den del av försäkringsfonden för livförsäkringar, som icke är
redovisad på sätt i 123 § under 7)—9) sägs, så ock där säkerhetsfonden
ej uppgår till en tiondedel av premieåterbäringsreserven, skall till säkerhetsfond
årligen avsättas minst hälften av bolagets årsvinst, sedan möjligen
befintlig brist från föregående år täckts och avsättning gjorts till
den i 26 § omförmälda reservfond och till premieåterbäringsreserv. Ej
må återbetalning av garantikapital äga rum, där ej summan av nämnda
fonder uppgår till sagda belopp.

Vid beräkning av det belopp, som sålunda minst skall avsättas till
säkerhetsfonden, må ej från årsvinsten avdragas den andel däri, som
kan hava tillerkänts styrelseledamot eller annan såsom arvode (tantiem).

Nedsättning av säkerhetsfonden må icke utan särskilt tillstånd av
försäkringsinspektionen äga rum, där sådant ej erfordras för betäckande
av förlust, som ej kan täckas av befintliga till framtida förfogande avsatta
medel eller genom nedsättning av reservfond.

Nedsättning av premieåterbäringsreserven må, utom till utbetalning
av premieåterbäring enligt för sådan utbetalning gällande grunder, icke
äga rum, där sådant ej erfordas för täckande av förlust, som ej kan
täckas på sätt i föregående stycke sägs.

127 §.

Har försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, redovisat
tillgångar motsvarande viss del av aktiekapital, dock ej överstigande
halva detta kapital, eller av garantikapital i sådana värdehandlingar, som

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

i 123 § är sagt, samt till livförsäkringstagarnas säkerhet satt dessa
värdehandlingar i pant på sätt i 125 § är angående försäkringsfond
stadgat, må det sålunda redovisade beloppet avräknas från den föreskrivna
säkerhetsfonden.

Driver försäkringsbolag jämte livförsäkringsrörelse annan försäkringsrörelse,
skola tillgångar motsvarande säkerhetsfonden och premieåterbäringsreserven,
där sådan finnes, redovisas på sätt om försäkringsfond
är i 123 § föreskrivet; i fråga om värdehandlingar, i vilka tillgångarna
sålunda redovisas, gälle vad i 125 § sägs om där avsedda
handlingar.

128 §.

Driver försäkringsbolag rörelse i utlandet, äger Konungen i fråga
om försäkringsfond, säkerhetsfond eller premieåterbäringsreserv för de
utländska försäkringarna medgiva de avvikelser från stadgandena i 120
—127 §§, som med hänsyn till utländsk lag prövas erforderliga, i den
mån sådant kan ske utan förfång för de inländska försäkringstagarnas
säkerhet. Medgives sådan avvikelse, förordnar Konungen tillika i vad
mån föreskrifterna i 139—144 §§ skola äga tillämpning beträffande de
försäkringar, som i medgivandet avses.

134 §.

Försäkringsbolag åligge att årligen inom en månad efter den i 30
eller 91 § omförmälda bolagsstämma till försäkringsinspektionen ingiva

1) styrelsens förvaltningsberättelse, balansräkningen, revisorernas
utlåtande ävensom de å bolagsstämman i anledning av nämnda handlingar
fattade beslut;

2) en av styrelsen enligt av försäkringsinspektionen fastställt formulär
upprättad och underskriven uppgift om bolagets verksamhet
under året och om dess ställning vid årets slut.

Om bolaget driver livförsäkringsverksamhet, skall bolaget därjämte
till försäkringsinspektionen med avseende å denna verksamhet ingiva

dels inom samma tid

3) en av bolagets aktuarie avgiven redogörelse för beräkning av
premiereserven och av premieåterbäringsreserven, där sådan finnes;

dels inom sex månader från ovan omförmälda bolagsstämma

4) en av bolagets aktuarie gjord undersökning, i vad mån det
verkliga förloppet av verksamheten under året avvikit från de enligt 5
eller 67 § upprättade grunder för densamma.

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

Bolaget skall tillika inom en månad efter förenämnda bolagsstämma
låta i allmänna tidningarna införa den del av den under 2) omförmälda
uppgiften, som försäkringsinspektionen föreskriver.

Försäkringsinspektionen äger att meddela anvisningar för upprättande
av de under 3) och 4) omförmälda handlingar.

Finner försäkringsinspektionen nödigt att infordra ytterligare upplysningar,
skola sådana ofördröjligen lämnas.

139 §.

Har försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, kommit
under likvidation eller i konkurstillstånd, skall, för tillvaratagande av
livförsäkringstagarnas rätt, en särskild administration inträda. Förvaltningen
av administrationsboet åligge försäkringsinspektionen.

Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen för livförsäkringstagarnas
räkning omhändertaga samtliga de värdehandlingar, i vilka livförsäkringstagarna
enligt bestämmelserna i 125 och 127 §§ njuta panträtt.

Härmed övergå på administrationsboet alla bolagets rättigheter och
skyldigheter på grund av livförsäkringsavtalen ävensom, där livförsäkringar
återförsäkrats, bolagets rättigheter och skyldigheter på grund av
återförsäkringarna.

För det belopp, varmed omförmälda värdehandlingar må finnas i
värde understiga livförsäkringsfonden ökad med en tjugondedel av samma
fond, äge administrationsboet fordringsrätt hos bolaget.

144 §.

Har försäkringsbolag, som meddelar försäkring av annat slag än
personförsäkring och meddelar sådan försäkring för all framtid eller för
längre tid än tio år, kommit under likvidation eller i konkurstillstånd,
skall försäkringsinspektionen utse ett ombud, som har att å försäkringstagarnas
vägnar iakttaga och bevaka den panträtt, som jämlikt 125 §
tillkommer försäkringstagarna uti de enligt sagda paragraf till deras
säkerhet i särskilt förvar satta värdehandlingar, med iakttagande därav
att envar försäkringstagare njuter panträtt i nämnda värdehandlingar i
den mån han enligt bestämmelsen i 120 § 3 mom. äger fordran hos
bolaget på grund av försäkringsavtalet.

Ombudet äge av bolaget uppbära arvode till belopp, som bestämmes
av Konungen.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 saml. 10 höft. (Nr 10.)

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

164 §.

I fråga om återförsäkring äger Konungen medgiva sådana avvikelser
från vad denna lag innehåller, som prövas skäliga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1915.

Utan hinder av denna lags bestämmelser må grunder för försäkringsbolags
livförsäkringsverksamhet, vilka fastställts före nämnda dag,
fortfarande tillämpas och mindre väsentliga ändringar i desamma medgivas
i enlighet med förut gällande bestämmelser. Vid mera väsentliga
ändringar skola bestämmelserna i denna lag gälla. Hava grunder, som
fastställts före nämnda dag, icke ändrats eller endast mindre väsentliga
ändringar i dem vidtagits, äger bolaget, i senare fallet dock endast
med Konungens medgivande, att i balansräkning för tid före den
1 januari 1918, på sätt i 48 och 99 §§ enligt deras förutvarande lydelse
sägs, såsom tillgång uppföra kostnader för anskaffande av nya livförsäkringar,
och gälle med avseende å sådant bolag vad i berörda lagrum
stadgas angående avskrivning av sådan tillgång samt angående utdelning
åt delägare och garanter under tid, då sådan avskrivning icke är
slutförd.

Har försäkringsbolag i balansräkning för räkenskapsår, som utgår
före den 1 januari 1915, såsom tillgång uppfört organisationskostnad,
gälle vad i 48 och 99 §§ enligt deras förutvarande lydelse stadgas
angående avskrivning av sådan tillgång.

2:o) LAG

innefattande tillägg till lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903.

Om återförsäkring.

1 §''

Försäkringsbolag må icke utan försäkringsinspektionens medgivande
sluta avtal, varigenom bolaget förbinder sig att i återförsäkring avgiva
ännu icke tecknade livförsäkringar, där avtalet icke kan av bolaget
uppsägas att utan vederlag upphöra senast ett år efter uppsägningen.
Försäkringsbolag må ej heller utan försäkringsinspektionens medgivande

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

sluta avtal om avgivande i återförsäkring av redan tecknad livförsäkring,
där försäkringen vid avtalets ingående varit i kraft mera än ett halvt år.

Vad sålunda stadgats gäller icke med avseende på försäkringsbolag,
som allenast meddelar återförsäkring.

Om förbud mot viss premienedsättning och om ombud för livförsäkringsbolag''.

2 §.

Å de livförsäkringspremier, som försäkringsbolag jämlikt fastställda
grunder bestämt, må till fördel för enskilda försäkringstagare eller
grupper av försäkringstagare varken direkt eller indirekt nedsättning
medgivas vare sig av bolaget eller av dess ombud annorledes än genom
premieåterbäring eller vinstutdelning i överensstämmelse med fastställda
grunder.

3 §•

Försäkringsbolag, som meddelar livförsäkring, må icke lämna uppdrag
att såsom bolagets ombud anskaffa eller förmedla anskaffning av
ansökningar om dylik försäkring åt annan än den, som kan anses äga
betingelser för att på ett värdigt och lämpligt sätt utöva sådan verksamhet.
När sådant uppdrag lämnas, så ock när givet uppdrag återkallas,
skall anmälan därom ofördröjligen göras bos försäkringsinspektionen.
Återkallas uppdraget endast för viss tid, skall detta i anmälan
angivas.

Ersättning för anskaffning eller förmedling av anskaffning av ansökningar
om försäkring må icke, vare sig i form av provision eller
annorledes, av bolaget eller dess ombud givas åt annan än sålunda anmält
ombud.

Från skyldigheten att göra sådan anmälan, som här ovan sägs,
äger Konungen befria försäkringsbolag, som prövas hava vidtagit betryggande
åtgärder för övervakande av ombudens verksamhet eller som
meddelar allenast enstaka former av livförsäkring, där denna rörelse är
av ringa omfattning och icke utgör det huvudsakliga föremålet för bolagets
verksamhet.

4 §•

Har någon, som innehar sådant uppdrag, som avses i 3 §, gjort
sig skyldig till handling, som strider mot stadgandet i andra stjmket

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

Utskottets

yttrande.

av nyssnämnda paragraf eller mot 2 § eller som eljest prövas vara
oförenlig med ett värdigt och lämpligt utövande av verksamheten såsom
ombud, åligger det bolaget att återkalla uppdraget. Återkallandet må
kunna avse viss begränsad tid.

Ansvarsbestämmelser.

5 §•

Styrelseledamot eller annan, som bryter mot föreskrifterna uti 1
eller 2 § eller 3 § andra stycket eller underlåter att göra anmälan, som
i 3 § första stycket sägs, straffes med böter från och med femtio till
och med två tusen kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1915.

Beträffande de nu föreliggande lagförslagens tillkomst har föredragande
departementschefen till statsrådsprotokollet anfört:

»I underdånig skrivelse den 12 maj 1905 hemställde riksdagen,
det täcktes Eders Kungl. Magt taga i övervägande, huruvida icke de
i lagen om försäkringsrörelse av den 24 juli 1903 givna stadganden rörande
premiereservens beräkning, i vad de avsåge livförsäkring, behövde
ändras eller förtydligas i syfte att fullt trygga försäkringstagarnas
intressen, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill förhållandena
kunde giva anledning. I skrivelsen ifrågasattes, huruvida icke
för sådant ändamål bestämmelser rörande sättet för nettopremiens beräkning
borde inflyta i försäkringslagen.

Försäkringsinspektionen avgav i anledning härav underdånigt utlåtande
den 8 maj 1906, uti vilket försäkringsinspektionen, som fann
tillräckliga skäl icke föreligga för en ändring av försäkringslagen i den
av riksdagen angivna riktning, hemställde, att Kungl. Maj:t behagade
finna riksdagens ifrågavarande skrivelse icke böra för det dåvarande föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Med underdåning skrivelse den 22 oktober 1907 överlämnade försäkringsinspektionen
förslag till vissa ändringar i 120—126 samt 164

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

§§ i försäkringslagen, vilka ändringar huvudsakligen avsågo sättet för
försäkringsfondens beräkning.

De för utarbetande av förslag till ny lag om aktiebolag utsedda
kommitterade hade med underdånig skrivelse den 5 februari 1908 till
Kungl. Maj:t överlämnat jämväl förslag till ny lag om försäkringsrörelse,
och avgav försäkringsinspektionen uti skrivelse den 17 mars 1909
underdånigt utlåtande med anledning av detta förslag.

Samtliga här ovan omförmälda ärenden blevo med nådig remiss
den 22 juni 1910 överlämnade till försäkringsinspektionen för avgivande
av förnyat underdånigt utlåtande, och har med anledning härav inom försäkringsinspektionen
utarbetats ett förslag till ny lag om försäkringsrörelse,
över vilket förslag försäkringsbolagens yttranden infordrats.

Då emellertid någon utsikt icke förefunnes, att sistnämnda lagförslag
i sin helhet skulle kunna bliva föremål för proposition till någon
av de närmaste riksdagarna, men försäkringsinspektionen ansåge vissa
missförhållanden inom livförsäkringsverksamheten böra avhjälpas så snart
ske kunde, utarbetades av försäkringsinspektionen de nu av mig anmälda
förslagen.»

Dessa förslag, som efter föredragning inför Kungl. Maj:t i statsrådet
underställdes lagrådets granskning, hava sedermera, i anledning
av inom lagrådet framställda anmärkningar, i vissa hänseenden inom
civildepartementet undergått omarbetning.

Sedan förslagen i det skick, de sålunda erhållit, i proposition nr
50 förelagts innevarande års första riksdag, men i följd av riksdagsupplösningen
icke kommit att av riksdagen behandlas, hava förslagen
genom förevarande proposition i oförändrat skick underställts den nu
samlade riksdagens prövning.

På samma gång den enskilda försäkringsverksamheten i vårt land
under de senare åren nått en betydande utveckling och omfattning, har
erfarenheten givit vid handen, att den gällande försäkringslagstiftningen
i vissa avseenden icke förmår att på ett fullt verksamt sätt tillgodose
och betrygga försäkringstagarnas berättigade intressen. Mellan de olika
försäkringanstalterna har uppstått en högt uppdriven konkurrens, vilken
icke kunnat undgå att medföra skadliga verkningar, Hos vissa
försäkringsanstalter har nämligen framträtt en tendens att söka utvidga
sin verksamhet utan hänsyn till den oproportionerligt stora ökning av
omkostnaderna, särskilt anskaffningskostnaden, som visat sig vara förbunden
med en dylik utvidgning. Olämpliga och forcerade metoder

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

hava på sina håll tillämpats för anskaffande av nya försäkringar och
härmed har följt ej allenast, såsom nyss nämnts, en abnorm ökning i
anskaffningskostnaden utan även talrika fall av annullationer. Under
sådana förhållanden har av den löpande premieinkomsten en allt för stor
del måst användas till omkostnadernas bestridande, och då svårighet
mött att fullgöra gällande lagbestämmelser om avsättning till premiereserv
och andra fonder har man för att anskaffa rörelsemedel i allt
vidsträcktare omfattning under formen av återförsäkringsavtal mot ersättning
överlåtit större eller mindre del av de egna försäkringarna till
andra försäkringsinrättningar. Att dylika förhållanden i försäkringsverksamheten
måste i sista hand till sina följder gå ut över försäkringstagarna
ligger i öppen dag. Gällande försäkringslagstiftning lämnar
emellertid icke vederbörande myndigheter erforderlig möjlighet att i tid
ingripa emot dessa brister hos den privata försäkringsverksamlieten, och
det nu föreliggande förslaget till ändringar i lagen om försäkringsrörelse
åsyftar att med varsam hand råda bot på missförhållandena. Förslaget
går i främsta rummet ut på att i försäkringstagarnas intresse införa
ökad kontroll över omkostnaderna och anskaffningsarbetet. Förslaget
avser emellertid icke att binda försäkringsverksamlieten vid en lagbestämd
reglering i berörda hänseenden. Fastmera upptager förslaget vissa bestämmelser
i syfte att vidga deu rörelsefrihet, som kan vara ägnad att
befordra en sund utveckling på detta område. I sådant syfte föreslås
ändring i nu gällande föreskrifter om viss metods användning vid beräkning
av premiereserv och om avsättning till säkerhetsfond till viss
procent av försäkringsfonden. Därjämte innehåller förslaget, bland annat,
nya bestämmelser om premieåterbäring och premieåterbäringsreserv.

Förslaget till lag innefattande tillägg till lagen om försäkringsrörelse
innehåller dels bestämmelser om erforderlig kontroll å avtal om
återförsäkring i syfte att förekomma sådana missbruk därav, som ovan
antytts, dels stadganden om agenturverksamheten i försäkringsrörelsen,
avseende att förekomma vissa missbruk, som yppat sig på detta område,
och att så långt möjligt är förekomma användningen av olämpliga
ombud vid anskaffningsarbetet.

Till utskottets kännedom har kommit, att vissa försäkringsföreningar
med ett avsevärt medlemsantal, bland dem särskilt J ärnvägsmännens
lifförsäkringsförening, enligt avtal med några av rikets större försäkringsbolag
åtnjuta en på visst sätt bestämd nedsättning av premierna.
Inom denna grupp av försäkringstagare har, efter vad utskottet erfarit,

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

yppats farhåga för att ifrågavarande föreningar efter antagande av nu
föreliggande lagförslag icke längre skulle kunna komma i åtnjutande
av nämnda förmån. Med anledning härav vill utskottet erinra därom,
att förevarande förslag avser att förhindra premienedsättning endast i
sådana fall, då den är godtycklig och icke efter försäkringstekniska
grunder kan anses hållbar, samt att förslaget lägger under statsmyndighets
kontroll de fall, då premienedsättning må medgivas genom fastställelse
av särskilda grunder för beräkning av antingen premier eller
premieåterbäring.

Med avseende å ovan berörda försäkringsföreningar synes det kunna
hava fog för sig, att bolagen bevilja denna grupp försäkring på billigare
villkor än åt försäkringstagare i allmänhet. Det anskaffnings- och
inkassoarbete, som föreningarna utföra, länder nämligen till betydande
omkostnadsbesparingar för bolagen. Med hänsyn till gruppens betydande
omfattning är det ock möjligt att vid försäkringstekniska beräkningar
taga hänsyn till dessa besparingar. Detta kan enligt lagförslaget
ske på två sätt, nämligen så, att besparingarna ingå antingen i grunderna
för beräkningen av premierna eller i grunderna för beräkningen
av premieåterbäringen. Vilketdera sättet bör väljas och bur stort inflytande
besparingarna böra erhålla på premier eller premieåterbäring, kan
ej avgöras förr än efter en närmare prövning av förhållandena. Det
förra sättet ansluter sig närmare till nu gällande avtal, i det att de
premier, som debiteras försäkringstagarna, bliva lägre än eljest gällande
tariffpremier. Det »senare sättet kan i realiteten bliva lika fördelaktigt
för försäkringstagarna, i det att den högre premieåterbäringen, som avräknas
på premien, nedbringar försäkringstagarnas årsutgift för försäkringen
till samma belopp, som motsvarar premie enligt förra beräkningssättet.
Skillnaden mellan de båda metoderna är, att premienedsättningen
i förra fallet är ovillkorlig, i senare fallet beroende av att bolagens
rörelse medföra sådan vinst, att de kunna verkställa premieåterbäringen.

Farhågorna för att lagförslaget skulle kränka bär avsedda föreningars
intresse av att även i framtiden nya delägare — de nuvarande
delägarnas rätt beröres tydligen alls icke — må kunna komma i åtnjutande
av den premienedsättning, som motsvarar de omkostnadsbesparingar,
som uppstå genom föreningens verksamhet, torde sålunda
bero på ett förbiseende av att lagförslaget ingalunda hindrar bolagen
att erhålla Kungl. Maj:ts fastställelse av sådana grunder för beräkningav
premier eller premieåterbäring, som på ett rationellt sätt taga hänsyn
till dessa omkostnadsbesparingar.

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

Beträffande det närmare innehållet av förslagen och de skäl, som i
övrigt ligga till grund för desamma, får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har vid granskning av föreliggande lagförslag icke funnit
anledning till anmärkning och får alltså hemställa,

att förevarande proposition må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 29 juni 1914.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Reservation:

Herr Persson i Norrköping, med vilken herr Borg instämt, har anfört:

»Då den föreslagna ändringen av nu gällande försäkringslag icke
endast innebär en omläggning av de försäkringstekniska grunder, på
vilka det svenska livförsäkringsväsendet hittills uppbyggts och en övergång
till ett nytt obeprövat system, vars vittgående konsekvenser det
nu är omöjligt att överblicka, utan även till sina verkningar kan befaras
medföra en sådan konsekvens som förhöjning av försäkringspremierna,
utöver vad som ur soliditetssynpunkt är nödvändigt, huvudsakligen
för att försäkringstagaren på så vis skall komma i åtnjutande av
viss premieåterbäring eller s. k. vinst, har jag ansett mig böra fästa
riksdagens uppmärksamhet härpå och tillåta mig anföra ytterligare
följande:

Beträffande övergången från den hittills använda s. k. klassiska nettopremiemetoden
till bruttometoden för beräkning av premiereserven har
Svenska Aktuarieföreningens majoritet i en Kungl. Maj:ts proposition

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

vid förra riksdagen bilagd skrivelse starkt framhållit, att den ifrågasatta
övergången icke kan gagna vårt livförsäkringsväsende, utan att den i
stället kan »innebära ett vittgående äventyr för den svenska livförsäkringsverksamheten»
genom att förslaget icke är föregånget av några
undersökningar, som kunna ge eu tillnärmelsevis ungefärlig uppfattningom
förslagets konsekvenser. Ett dylikt uttalande av Svenska Aktuarieföreningen,
vars medlemmar med sin vetenskapliga utbildning, förenad
med en på direkt erfarenhet från försäkringsbolagens verksamhet grundad
sakkunskap, synes redan i och för sig vara ett fullt tillräckligt skäl
för att ställa sig tveksam mot Kungl. Maj:ts på försäkringsinspektionens
yrkande framställda förslag.

Så länge den nuvarande försäkringslagen och försäkringsinspektionens
tillsyn över de inom riket arbetande försäkringsanstalterna fullt
trygga försäkringarnas soliditet — och i den punkten synes icke råda
någon meningsskiljaktighet — lärer icke förefinnas något absolut avgörande
behov av ändringar i den nu gällande lagen för försäkringsrörelsen
i de punkter, som röra denna angelägenhet.

Vid beräkning av försäkringspremier utgår man som bekant från
en viss räntefot och ett visst dödlighetsmått, som under alla förhållanden
skall vara fullt betryggande. Till de nettopremier, som med
nämnda faktorer som grund erhålles, lägges sedan eu viss belastning
avsedd för att till huvudsaklig del täcka anskaffnings- och förvaltningskostnaderna.
Den så erhållna premien benämnes bruttopremie
eller tariffpremie. Erfarenheten säges ha visat, att livförsäkringsbolagen,
särskilt under deras första verksamhetsår, för täckande av omkostnaderna
måst tillgripa de vinstkällor som i form av överränta å
premiereserverna och underdödlighet alltid äro att räkna med, då såväl
räntefoten som dödlighetstabellen icke motsvarar de faktiska förhållandena
utan äro beräknade så att förhållandena i praktiken ställa sig
fördelaktigare.

Kungl. Maj:ts förslag innebär nu att dessa vinstkällor, av vilka
underdödlighetsvinsten genom användande av särskilda urvalstabeller
skulle något reduceras, skola uteslutande användas för nedsättning i
en fond för återbäring till de försäkrade. Då nu förutsatts att belastningen
enbart, enligt hittills använda principer, icke är tillräcklig att
bestrida kostnaderna för försäkringsrörelsen, har Kungl. Maj:t föreslagit,
att i grunderna även skulle intagas eu omkostnadsplan, utvisande att
belastningen enbart utan anlitande av ovan nämnda vinstkällor är fullt
tillräcklig för täckande av omkostnaderna. Härav följer givetvis, att
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 samt. 10 käft. (Nr 10). S

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

då försäkringspremierna måste höjas för att omkostnaderna skola täckas
enbart av belastningen av premierna, under det att försäkringstagaren
erhåller återbäring av premien ur de vinstkällor, som representeras av
överränta och underdödlighet.

Härvid uppställer sig då den frågan:

vilket är rimligare och naturligare och genom vilken åtgärd är den
försäkringssökande allmänheten mest betjänt genom

att för försäkringen erlägga eu låg premie, som dock täcker kostnaderna
för densamma genom att även i viss mån använda ränte- och
underdödlighetsvinst, eller genom

att erlägga en avsevärd högre premie, varigenom alla kostnader
enbart genom belastningen täckas, men som efter några år medför eu
viss återbäring av den inbetalda premien.

Det synes vara mest fördelaktigt att betala en premie, som blott
fullt täcker kostnaderna, än att behöva avstå mer än som är oundgängligen
nödvändigt.

Otvivelaktigt är det riktigast, att den försäkrade från början blott
betalar vad som för drivande av en solid försäkringsrörelse är nödvändigt,
och mindre riktigt, att han skall betala ett högre belopp för
att garanteras att återfå en de!, vilken åtminstone i vissa fall kan förutsättas
alltid bli mindre än vad han för denna garanti fått betala
mera i premie.

Försäkringsinspektionen anför icke i sin framställning några nya
synpunkter på ämnet; dess uttalande kan sålunda sägas innebära ett
understrykande av förefintliga meningsmotsättningar i en fråga, som
enligt vad sakkunniga påstå ännu ej utdebatterats av de försäkringsvetenskapliga
organisationerna och rörande vars detaljer auktoritet ännu
står mot auktoritet.

En omläggning av principerna för beräkning av premiereserven
måste i ärendets ännu icke slutligt utredda skick vara förbunden med
ingalunda så ringa risk, och fråga är, om tillräckligt vägande skäl förebragts
varför vårt lands livförsäkringsverksamhet skulle ställas såsom
experiment objekt för metoder, om vilka mångas omdöme är, att de
kunna se nog så tilltalande ut i teorin, men att de praktiskt sett betyda
två ting, som man icke önskar: ett försvagande av premiereserven
och eu ökning av anskaffningskostnaderna. Tvärtom torde det anförda
motivera uppskov tills avgörande erfarenhet vunnits i andra länder (t. ex.
i Tyskland), där metodernas ivrigaste förkämpar äro till finnandes, men
ännu långt ifrån lyckats göra sin mening gällande.

Då inspektionen genom lagförslaget tillförsäkrats ett mycket stort

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

välde beträffande fastställelse!! av grunder för livförsäkringsrörelsen, så
finnes ingen garanti för att icke s. k. urvalstabeller föreskrivas, varigenom
de yngre bolagen faktiskt skulle berövas möjligheten att uppföra
anskaffningskostnaderna som tillgång, då användningen av urvalstabeller
helt eller till större delen kompensera det i lagförslaget gjorda
medgivande att under vissa villkor få använda s. k. zillmering.

Ett skarpt ljus kastas över lagförslaget genom försäkringsininspektionens
upplysning, att reservpremien, enligt dess mening, icke
ovillkorligen bör vara konstant, utan att avvägandet av reservpremieu
vore eu detalj, som det skulle tillkomma statsmyndigheten att ordna i
varje särskilt fall. Därmed synes försäkringsinspektioneu givit uttryck
för den grundtanken, att statens befattning med försäkringsväsendet
bör i fråga om både koncession och kontroll hava karaktären
av ett av lagbestämmelser obundet diskretionärt förfarande.

Som en genom lagförslaget gående grundtanke synes även framlysa
oförtydbart inspektionens strävanden att tillvälla sig envälde över
den privata försäkringen. Knappast något annat svenskt ämbetsverk
bär blivit utrustat med en så stor maktfullkomlighet som den, med
vilken lagförslaget avser att förläna försäkringsinspektionen. Dessa
inspektionens strävanden framgå även fullt tydligt av ett yttrande i
inspektionens underdåniga skrivelse till Kungl. Maj:t av den 3*december
1912: »Naturligtvis kan man tänka sig, att lagen tillämpas illa, så att
grunder fastställas, som antingen icke äro betryggande eller äro så
betungande för bolagen att dessas verksamhet onödigt försvåras. Men
det blir i så fall icke lagens fel utan den tillämpande myndighetens.»

Om en för långt driven maktutrustning åt ett ämbetsverk kan,
synes det mig, under nuvarande förhållanden råda delade meningar.

Att redan nu gällande lag giver försäkringsinspektionen möjlighet
att pa ett effektivt sätt och även i tid ingripa mot insolventa försäkringsanstalter
torde framgå av §§ 131—138. Om ett bolag exempelvis
placerar försäkringsfonden på ett icke betryggande sätt, vilket var fallet
med livförsäkringsbolaget Kronan, så lärer icke detta kunna genom
någon lagstiftning helt och hållet förekommas.

Genom antagande av lagförslaget kommer Kungl. Maj.-t att i händerna
på bolagen lägga ytterligare konkurrensmedel, som endast kunna
ha till följd en skärpt konkurrens bolagen emellan och därmed i detta
fall följande högre kostnader.

Av lagförslaget framgår, synes det mig, att de äldre bolagen komma
att i avseende på tillämpningen av bestämmelserna rörande förut beräknad
vinst befinna sig i ett synnerligt gynnat läge gent emot yngre

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

eller nybildade bolag. Det är, förefaller det, huvudsakligen de äldre
bolagen, vilka genom lagförslaget tillförsäkrats det kraftiga konkurrensmedel,
som inspektionen genom bestämmelserna om förut beräknad
vinst velat skapa.

Det föreliggande förslaget synes även lida av vissa brister, då i
detsamma icke inrymmas tillräckligt starka bestämmelser lör att på ett
effektivt sätt stävja den illojala konkurrensen, som i stor utsträckningkan
drivas mellan bolagen. Visserligen har en överenskommelse mellan
en del bolag i detta avseende träffats, men denna överenskommelse lärer
icke ha visat sig fullt effektiv. Och en privat överenskommelse kan ju
för övrigt endast beröra de bolag, som träffat överenskommelsen, under
det att övriga bolag och andra försäkringsorgan stå utanför. 1 detta
hänseende föreligger en brist att fylla.

Till sist tillåter jag mig påpeka, att frågan är av den invecklade
natur, att riksdagen har svårt att, särskilt i de punkter jag tillåtit mig
att fästa riksdagens särskilda uppmärksamhet på, vid detta riksmöte
skaffa sig klarhet uti dem. Lagutskottet har i sitt utlåtande, något
ensidigt enligt mitt förmenande, stött sig på försäkringsinspektionens
auktoritet. Jag har till frågans mera allsidiga belysande velat anföra
några synpunkter från det andra hållet. Erfarenheten har emellertid
mer än en gång visat det farliga uti att lita på auktoriteter. Vid sådant
förhållande torde det vara klokast och säkrast att uppskjuta det
definitiva avgörandet i de t vistiga punkterna, till dess att full klarhet
vunnits. I detta fall är det rakt ingen fara med att uppskjuta avgörandet,
och på grund härav tillåter jag mig hemställa, att riksdagen
beslutar avslå lagförslagets § 5 mom. 4 och § 121 samt i stället bibehålla
§§ 48 och 99 i förutvarande lydelse, med det undantag- dock att
mom. 3 i dessa paragrafer erhåller den lydelse, som är angiven i lagförslaget,
nämligen: »Innan organisationskostnaderna fullständigt av skrivits»

etc.

Stockholm, K. L. Beckmans Buktr., 1914.