Lagutskottets Utlåtande N:o (Utlåtande 1907:LU33 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o

N:o

33.

Ank. till Eiksd. kansli den 5 april 1907, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t omgående reglering af hofrätternas jurisdiktion
områden.

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,
n:o 66, anför herr C. R. Johansson i Jönköping:

»Genom uppgifter i tidningarna liksom ock genom yttranden vid olika
tillfällen i Riksdagen och genom antydningar i årets statsverksproposition
har allmänheten sig bekant, att inom vederbörande ämbetsverk utredning
alltjämt pågår beträffande frågan om behofvet och lämpligheten af att
inrätta en särskild hofrätt för Norrland eller en del af Norrland. För
hvar och en, som något närmare följt utvecklingen af detta ärende, synes
det ock alldeles uppenbart, att det icke kan dröja särdeles länge, förrän
nämnda fråga, som redan år 1904 var föremål för öfverläggning inom
Riksdagen, på nytt måste komma under Riksdagens pröfning. Utvecklingen
af Norrlands materiella kultur fortgår med raska steg, och därmed följer
ökadt arbete för de institutioner, genom hvilka rättsskipningen i denna del
af landet ombesörjes. Men Svea hofrätt, som har att mottaga och i andra
instansen afdöma alla från underrätterna i Norrland vädjade mål, tryckes
Bih. till Rilcsd. Vrot. 1907. 7 Samt. 29 Häft. (N:o 33) 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

redan under nuvarande förhållanden af eu arbetsbörda, som, i trots af att
domstolens arbetskrafter tid efter annan blifvit förstärkta, ej torde kunna
ytterligare ökas. Och samtidigt äger det förhållandet rum, att denna
hofrätt, som gång på gång blifvit utvidgad genom tillägg af nya divisioner,
numera nått en sådan omfattning, att ett fortsatt förstorande af densamma
genom ännu flera divisioners inrättning icke rimligen bör sättas i fråga.
Anordnandet af en särskild hofrätt för Norrland eller en del af Norrland
synes under dylika omständigheter inom kort blifva en hart när oundviklig
åtgärd.

Af det nu påpekade förhållandet följer emellertid ingalunda, att det
hittillsvarande antalet hofrätter i riket bör ökas. Inrättandet af en särskild
hofrätt för landets nordliga delar hör i stället förbindas med en fullständig
omreglering af hofrätternas jurisdiktionsområden. Blir en sådan åtgärd
efter lämpliga grunder genomförd, synes ett antal af tre hofrätter fortfarande
såsom hittills utan svårighet kunna vara till fyllest för landet.

Lämpligheten för att icke säga nödvändigheten af en sådan omreglering
beträffande hofrätternas verksamhetsområden springer klart i ögonen icke
minst vid en blick på åtskilliga af de uppgifter rörande hofrätternas arbete,
hvilka anföras i den af chefen för kungl. justitiedepartementet afgifna
ämbetsberättelsen för år 1904. Bland annat framgår af dessa uppgifter,
att det antal af 12,514 mål som under år 1904 förelågo till afdömande
i samtliga hofrätter, med följande procenttal fördelade sig på de
olika hofrätterna:

Svea hofrätt ........................................... 53,92 proc. (6,748 st.)

Göta » ........................................... 31,73 » (3,971 » )

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge .... 14,34 » (1,795 »)

På Svea hofrätt ensam kom alltså mer än hälften af samtliga mål,
som under nämnda år funnos till handläggning i dessa domstolar, under
det blott omkring en sjundedel kom på hofrätten öfver Skåne och Blekinge.

Till ett liknande resultat kommer man, därest man jämför de olika
hofrätternas områden med hvarandra i afseende å folkmängden. Det visar
sig då enligt 1905 års folkmängdstatistik, att af hela rikets folkmängd
komma på

Svea hofrätts område ......................................... omkr. 49 proc.

Göta » » » 36 i>

Hofrättens öfver Skåne och Blekinge område.... s 15 »

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

En jämförelse mellan samma områden beträffande arealen lämnar naturligtvis
siffror, som än starkare belysa olämpligheten af nu rådande förhållanden
i detta afseende. Man finner därvid, att, medan Svea hofrätts
område utgör inemot fyra femtedelar af hela rikets ytvidd, omfattar Göta
hofrätts område blott omkring eu sjättedel och hofrättens öfver Skåne och
Blekinge område endast ungefär en trettiondedel af samma ytvidd. Betydelsen
af denna omständighet kan man visserligen söka förringa men
den bör dock ingalunda lämnas ur räkningen, i all synnerhet som — i
fråga om Norrland — just dess stora utsträckning och aflägsenhet från
Stockholm städse framhållits som ett starkt skäl för inrättandet af en särskild
hofrätt för denna landsdel.

Slutligen må erinras, att Svea hofrätt för närmande arbetar på 8,
Göta hofrätt på 4 och hofrätten öfver Skåne och Blekinge på endast 2
divisioner. Detta förhållande, som innebär, att Svea hofrätt har en ännu
större arbetsstyrka än som svarar mot vare sig antalet afdömda mål (enligt
1904 års statistik) eller folkmängden inom jurisdiktionsområdet synes
tyda på, att domstolen antingen genom de under senare tiden tillagda
divisionerna erhållit en omfattning, som inverkar menligt på dess arbetskapacitet,
eller ock har ett i genomsnitt mer svårarbetadt material att behandla
än de öfriga hofrätterna. Skulle det senare vara fallet, så ligger
det nära till hands att antaga, att det företrädesvis är just s. k. norrlandsmål,
som genom sin beskaffenhet försena arbetet. Ett sådant antagande
vinner stöd af åtskilliga uttalanden i Riksdagen vid denna frågas
tidigare behandling därstädes. Den här antydda omständigheten framhölls
nämligen då såsom ett af skälen för inrättandet af en särskild hofrätt
för Norrland. En snabb och i öfrigt tillfredsställande handläggning af
rättsärenden från denna landsdel förmenades i åtskilliga fall kräfva en
kännedom om speciellt norrländska förhållanden, hvilken i regeln icke
kunde förutsättas hos andra än därstädes bosatta personer.

Hvad här sålunda anförts synes mig innebära fullgiltig anledning för
ett yrkande, att frågan om inrättande af en särskild hofrätt för Norrland
liksom ock eventuellt fråga om ett ytterligare förstärkande af de nuvarande
arbetskrafterna i Svea hofrätt icke måtte föreläggas Riksdagen, med
mindre samtidigt utredning förebringas rörande frågan om en fullständig
omreglering af samtliga hofrätternas jurisdiktionsområden. I hufvudsak
synes mig en sådan reglering böra gå ut på indragning af hofrätten öfver
Skåne och Blekinge, hvars område i stället lägges under Göta hofrätt,
utvidgning af sistnämnda hofrätt med en eller två divisioner och i sam -

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

band därmed eventuellt öfverflyttning af någon del af dess nuvarande område
till Svea hofrätt, samt slutligen inrättandet af eu ny hofrätt för
Norrland eller för Norrland med undantag af Gäfleborgs län.

Den årliga besparing, som genom en dylik reglering skulle vinnas
åt statsverket, uppgår — under förutsättning, att eu särskild hofrätt för
Norrland under alla förhållanden blir erforderlig — till ett belopp af
30,000 ä 40,000 kronor eller summan af lönerna för en hofrättspresident,
en kofrättssekreterare, en advokatfiskal, eu aktuarie m. fl. tjänstemän samt
utgifter för lokal in. in.

Initiativet till en sådan reglering bör tagas af Riksdagen, ty föga
utsikt torde finnas, att vederbörande ämbetsverk af egen drift bringa frågan
om eu dylik åtgärd å bane. Men hänsyn till vikten bland annat
däraf, att vid tillsättning af ordinarie befattningar i hofrätt, om hvars
indragning eller förändring är fråga, nödiga förbehåll må kunna göras,
bör ett dylikt initiativ icke uppskjutas.

Jag tillåter mig alltså vördsamt hemställa, att Riksdagen ville besluta
att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kung!. Maj:t täcktes
under den pågående utredningen af frågan om inrättandet af en särskild
hofrätt för Norrland eller eventuellt vid uppkommande behof af ytterligare
förstärkning i Svea hofrätts arbetskrafter taga under öfvervägande jämväl
frågan om en reglering af kofrätternas jurisdiktionsområden enligt sådana
grunder, att — äfven efter inrättandet af en särskild hofrätt för Norrland
— kofrätternas antal fortfarande må blifva endast tre.»

Frågan om en förändring i kofrätternas jurisdiktionsområden har sedan
ganska lång tid tillbaka varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
Det har härvid hufvudsakligen varit fråga om Svea hofrätt, på
grund deraf att dess jurisdiktionsområde, enligt hvad man ansett, varit för
stort och förty dess arbetsbörda för betungande. Redan år 1884 påpekade
nya lagberedningen i ett den 6 juni samma år afgifvet betänkande
i fråga om svenska rättegångsväsendets ombildning, att på grund af i åtskilliga
landsdelar uppkomna förändringar i folkmängd, industri och samfärdsel
eu förändring af hofrättsindelningen syntes vara i hög grad praktiskt
lämplig och gagnelig, samt att särskild uppmärksamhet härvid borde
ägnas de norrländska länen. Yid 1895 års riksdag förelågo förslag till
minskning af Svea hofrätts jurisdiktionsområde dels genom en kungl. pro -

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

position med förslag till Värmlands och Gottlands läns afskiljande därifrån
och deras förläggande under Göta hofrätt, dels genom motion om
liknande åtgärd beträffande Värmlands och Örebro län. Dessa förslag
blefvo likväl af Riksdagen afslagna liksom ock en i samband med dem
väckt motion om indragning af hofrätten öfver Skåne och Blekinge och
dessa provinsers förläggande under Göta hofrätt. Vid 1896 års riksdag
framställdes i motioner förslag om skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan,
att Kungl. Maj:t täcktes efter utredning göra framställning till Riksdagen
om beviljande af medel för inrättande af en särskild hofrätt för
Norrland. Dessa motioner blefvo emellertid af Riksdagen afslagna och
samtidigt beviljades på grund afen kungl. proposition medel till öfverflyttande
af en division från Göta till Svea hofrätt. Det är äfven på detta sätt
eller genom att skapa nya divisioner för Svea hofrätt, som man hittills
sökt reglera denna hofrätts alltjämt växande arbetsbörda. Då frågan om
inrättande af en särskild hofrätt för Norrland eller del däraf år 1904 på
grund af särskilda motioner gjordes till föremål för Riksdagens öfvervägande,
uttalade Riksdagen genom sitt då fattade beslut, att det icke torde
vara nödvändigt, att Riksdagen i denna fråga toge initiativet, utan att
detta lämpligast borde öfverlåtas åt Kungl. Maj:t. Såsom motionären äfven
påpekar, synes af vissa yttranden i innevarande års statsverksproposition
framgå, att en utredning rörande behofvet och lämpligheten af inrättandet
af en särskild hofrätt för de norra delarna af riket f. n. pågår.
Vid öfvervägandet af denna fråga torde Kungl. Maj:t icke underlåta
att taga under ompröfning andra med denna i samband stående ämnen
och därvid jämväl här förevarande eller lämpligheten att bibehålla
det nuvarande antalet af hofrätternas jurisdiktionsområden.

Med anledning af hvad motionären anfört, vill utskottet vidare
erinra, att enligt kungl. kungörelsen den 19 maj 1876 den, som efter
1876 års lönestats fastställande utnämnes till assessor, notarie eller
fiskal i hofrätt, är förbunden att låta sig förflyttas till annan hofrätt, hvilken
skyldighet beträffande Göta hofrätt gäller de fem yngsta assessorerna,
de två yngsta notarierna och den yngste fiskalen samt vidkommande hofrätten
öfver Skåne och Blekinge de två yngste assessorerna, de två yngste
notarierna ocli den yngste fiskalen. Rörande Svea hofrätt gäller jämväl
berörda kungl. kungörelse, hvilken dock på grund af särskilda gånger
gjorda förstärkningar i denna hofrätts arbetsstyrka åtföljts af två andra
kungl. kungörelser, nämligen den 30 maj 1890 och den 22 maj 1896.
Enligt dessa kungörelser äro innehafvare af löner å 1876, 1890 och 1896

Bill. till Biksd. Prof,. 1907. 7 Sami. 29 Häft. (N:o 33). 2

Lagutsicottets Utlåtande N:o 38.

års aflöningsstater inom denna hofrätt underkastade samma flyttningsskyldighet
som inom de öfriga hofrätterna, hvilken skyldighet dock endast
träffar de åtta yngste assessorerna, de fyra yngste notarierna och de två
yngste fiskalerna.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, och då utskottet, i öfverensstämmelse
med hvad 1904 års Riksdag i liknande fall uttalat, anser,
att initiativet i förevarande afseende lämpligen bör öfverlämnas till Kungl.
Maj:t, hemställer utskottet:

att ifrågavarande motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 april 1907.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Herrar Widén och Lindhagen hafva begärt få antecknadt, att de
icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm 1907. Kungl. Hofboktr. Iduns Tryckeri.A.-B.