Lagutskottets Utlåtande N:o Öl (Utlåtande 1902:LU51 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o Öl

>’:o 51.

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1902, kl. 7 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag dels till lag
innefattande särskilda bestämmelser i afseende å vissa
bolag, dels till lag angående ändring af vissa paragrafer
i lagen om aktiebolag den 28 juni 1895.

Lagutskottet har till förberedande behandling fått emottaga en af
herr Unger inom Första kammaren väckt motion, n:o 17, af följande lydelse: »I

fråga om utländsk undersåtes rätt att i riket förvärfva och besitta
fast egendom finnes i kongl. kungörelsen den 3 oktober 1829 stadgadt,
som följer:

Utländsk undersåte, som icke erhållit svensk medborgarerätt, är
icke berättigad att i riket förvärfva och besitta fast egendom, utan att
han dertill undfått Kongl. Maj:ts tillstånd; i följd hvaraf uppbud och fasta
derå för sådan utländsk man icke må beviljas.

Och i fråga om utländings rätt att i riket idka grufdrift stadgas
i 68 § kongl. grufvestadgan den 16 maj 1884, sådant detta lagrum lyder
i lagen den 20 oktober 1899:

68 §. Utländing må icke i riket inmuta mineralfyndighet; ej heller
ege han, med mindre än att Konungen funnit skäligt dertill lemna bifall,
förvärfva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka grufdrift; och
skall för ty det försöks- eller grufarbete, som utländing utan sådant medgifvande
kan komma att företaga eller företaga låta, vara utan verkan

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

till bevarande af hans eller annans rätt i hit hänförligt afseende; dock
att hvad sålunda blifvit stadgadt icke eger tillämplighet i fråga om fyndighet
eller grufiä,genhet, som på grund af äldre, behörigen förvärfvad
rättighet af utländing innehafves.

Men detta oaktadt innefattar lagen om handelsbolag och enkla bolag
den 28 juni 1895 eller lagen om aktiebolag af samma dag icke något
förbud för utländing att, i hvad utsträckning som helst, vara delegare i
bolag, som i riket ega fastighet, eller idka grufdrift.

Att lagen sålunda å ena sidan förbjuder utländing att utan Konungens
tillstånd i riket förvärfva och besitta fast egendom äfvensom att
förvärfva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka grufdrift,
men å andra sidan genom bolagslagarne lemnar utländing vägen öppen
att, såsom bolagsman, innehafva och bruka fastighet och idka grufdrift,
lärer väl få anses såsom en inkonseqvens och en ofullständighet i lagstiftningen,
så vidt detta ämne angår.

Väl är det, beträffande förvärf af fastighet, sant, att utländingar,
änskönt de äro delegare i bolag, som eg a fastighet, icke under några
förhållanden kunna utan Konungens tillstånd åt sig personligen förvärfva
eganderätt till och vinna lagfart å fast egendom i riket, men såsom bolagsmän
hafva de dock sina intressen dermed förbundna, hvadan dessa
deras intressen ock kunna i samma mån, som om utländsk undersåte till
fastigheten hade eganderätt, vålla kollision med främmande makter, hvilken
eventualitet utgör ett bland de vigtigaste skälen emot utländingars
obegränsade förvärf af svensk fast egendom eller grufva.

Då staten under sådana förhållanden bör hafva i sin hand att genom
Konungen bestämma gränserna för slikt förvärf, men staten till följd
af lagstiftningens ofvan anmärkta ofullständighet i det hänseendet stält
sig maktlös, synas giltiga skäl föreligga att genom förbud för utländing
och bolag, hvaruti utländing är delegare, att utan Konungens tillstånd
förvärfva del i bolag, som i Sverige ega fastigheter eller grufvor, göra
lagen i det hänseendet effektiv.

I sammanhang härmed och för att lättare kunna kontrollera dessa
förhållanden och bättre stänga de vägar, på hvilka utländingar med stöd
af aktiebolagslagen hittills ohindradt kunnat blifva intressenter i bolagsfastigheter
och grufvor, samt hufvudsakligen för att motverka inom landet
allt mer förekommande aktievingleri, torde — jemte stadgande, att
aktiebref ovilkorligen skola ställas till viss man — bolag böra allmänligen
förbjudas att utan Konungens tillstånd förvärfva del i aktiebolag,
och det så mycket hellre, som de bolagsordningar, hvilka numera icke af
Konungen pröfvas och fastställas, till äfventyra kunna sätta majoriteten

Lagutskottets Utlåtande N:o Öl.

inom ett bolag i tillfälle att, med missbruk af sin makt och förtryck af
minoriteten, kasta bolaget — stundom i trustsyfte — in i andra bolags
affärer, ofta nog af helt annan art än hufvudsakliga föremålet för det
förra bolagets affärsverksamhet.

Till följd häraf erfordras åtskilliga här nedan närmare angifna lagändringar.

Vidare och då stadgandet i 9 § af lagen om aktiebolag, att stiftarne
skola vara här i riket bosatte och till antalet minst fem, jemfördt
med föreskrifterna i 11 § af samma lag, att stiftarne kunna sjelfva öfvertaga
samtlige aktierna och att bolaget genom aftal derom skall anses
bildadt, samt i 40 §, att ledamot af styrelsen skall vara i Sverige bosatt
svensk eller norsk undersåte, der ej för särskild! fall Konungen medgifva’,
att styrelsen må till viss del, dock högst en tredjedel af hela antalet,
bestå af främmande undersåtar eller å utrikes ort bosatta svenska
eller norska undersåtar, icke står väl tillsammans med den allmänt gängse
och välgrundade seden att till ledamöter i aktiebolags styrelse välja endast,
eller mestadels, aktieegare, synes 9 § böra, på sätt här nedan angifves,
ändras, i syfte att för behörighet att vara stiftare fordras samma
qvalifikationer, som i 40 § bestämmes för ledamöter af aktiebolags styrelse,
nemligen att de skola vara här i riket bosatte svenske eller norske
undersåtar, och det med så mycket större skäl, som sådan inskränkning
i utländings befogenhet såsom stiftare af aktiebolag lärer få anses jemväl
ur förut angifna synpunkter välbetänkt.

Nu skulle måhända häremot kunna invändas:

dels att en lag om förbud för utländsk undersåte och för bolag,
hvari sådan har del, att utan Konungens tillstånd förvärfva fast egendom
eller grufva, eller andel i bolag, som deri har del, icke träffar några
af de många så beskaffade förvärf, som redan egt rum;

dels att ett sådant stadgande och allmänt förbud för bolag att utan
Konungens tillstånd förvärfva andel i aktiebolag skulle föranleda en sådan
mängd underdåniga ansökningar, att pröfning af dem alla blefve för
regeringen allt för betungande, hvarförutom allmänt förbud för bolag att
förvärfva del i aktiebolag och för utländing att bilda aktiebolag skulle till
skada för affärslifvet hämma nyttig företagsamhet;

dels äfven att det vid bolags ansökningar hos underdomstolarne om
lagfart å bolagsegendom eller hos vederbörande bergmästare om mutsedel
eller utmål blefve, i synnerhet för aktiebolag, svårt och besvärligt att
styrka, att, derest bland delegarne funnes någon utländsk undersåte, denne
undfått Konungens tillstånd till delaktighet i bolaget.

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Härvid må dock erinras:

att, om än utländske undersåtars redan gjorda förvärf af andelar i
bolag, som ega fastigheter och grufvor, måste framgent få gälla hvad
de kunna för nuvarande utländske delegare och deras laglige arfvingar,
allt hvad som nu mera i omförmäldt hänseende kan för framtiden ernås
dock skulle genom ett stadgande i här angifvet syfte vinnas;

att den befarade mängden af ansökningar om utländingars och
bolags andelsförvärf i bolag torde, derest farhågan skulle befinnas
grundad, få anses utgöra bevis för nödvändigheten af föreslagna stadganden
derom, och för öfrigt lära dessa ansökningar ej blifva vidlyftiga
eller svåra att afgöra, och icke heller synes, hvad särskildt angår
Konungens pröfning om bolags förvärfvande af andel i aktiebolag, någon
som helst anledning förefinnas för antagande, det denna pröfning skulle
komma att utöfvas på sådant sätt, att nyttig ekonomisk företagsamhet
hämmades, likasom sådan företagsamhet helt visst icke heller komme
att till skada för svenskt affärslif hämmas genom förbud för utländske
undersåtar att upprätta stiftelseurkunder till svenska aktiebolag; hvaremot
för visso skulle derigenom förhindras åtskilligt jobberi och dylikt
ofog, som icke minst under senare åren bedrifvits i landet allt från
och med Skåne till och med Norrbotten, i hvilket hänseende många
exempel, om det vore med skyldig grannlagenhet förenligt, här skulle
kunna anföras; samt

att vid bolags ansökningar om lagfart å bolags egendom eller
om mutsedel eller utmål någon svårighet icke torde möta att på grund
af registerbok eller genom intyg af vederbörande bolagsstyrelse visa,
att utländsk undersåte ej vore delegare i bolaget, eller, om så vore
förhållandet, att behörigt ''tillstånd till delaktighet i bolaget meddelats.

Under åberopande af hvad sålunda är vordet anfördt — och med
erinran, att någon ändring i sammanhang härmed icke lärer erfordras,
vare sig i lagen angående bankaktiebolag den 19 november 1886, enligt
hvilken lag samtlige delegare i sådant bolag skola vara svenske medborgare,
eller i lagarne om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, den
28 juni 1895, och om jernvägsaktiebolag den 5 mars 1897, hvilka lagar
i de stycken, hvarom här är fråga, hänvisa till aktiebolagslagen — vågar
jag härmed vördsamt föreslå, det Riksdagen för sin de! måtte antaga följande
lagar:

Bill. till Riksd. Prat. W02. 1 Samt. 42 Höft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

l:o.

L a g.

Hvad i kongl. kungörelsen den 3 oktober 1829,sådant detta lagrum lyder
i lagen den 20 oktober 1899, finnes stadgadt angående förbud för utländsk
undersåte att i riket inmuta mineralfyndighet äfvensom att utan Konungens
tillstånd i riket förvärfva fast egendom eller förvärfva eller bearbeta inmutad
mineralfyndighet eller idka grufdrift, skall ega tillämpning jemväl
å bolag, hvari utländsk undersåte är delegare, och må sådant bolag icke
heller utan Konungens tillstånd ingå såsom delegare i annat bolag, som
i riket eger fast egendom eller inmutad mineralfyndighet eller'' idkar
grufdrift.

2:o.

L a g.

Härigenom förordnas, att 1, 4, 8, 9, 19 och 28 §§ af lagen om
aktiebolag den 28 juni 1895 skola erhålla följande förändrade lydelse:

Nuvarande lydelse:

1 §. De, som vilja med tillskott
af penningar eller gods idka
verksamhet i bolag, utan att för
deraf uppkommande förbindelser ansvara
med mera, än en hvar tillskjutit
eller, efter bestämmelserna i
denna lag, är pligtig tillskjuta, ega
att bilda aktiebolag.

Aktiebolag skall, på sätt nedan
sägs, registreras.

4 §. A aktierna skola utfärdas
bref, angifvande ordningsnummer
å den eller de aktier, hvarå de lyda.
Aktiebref skall ställas till viss man,

Föreslagen lydelse:

1 §. De, som vilja etc. — —

att bilda aktiebolag.

1 aktiebolag må ej, då det bildas,
eller sedermera, annat bolag såsom
aktieegare ingå, der ej Konungen
dertill lemnar särskild! tillstånd.
Sker det, vare utan laga verkan.

Aktiebolag skall — —--

— — —^— .— — — registreras.

4 §. A aktierna skola etc. —
hvarå de lyda.

Aktiebref skall ställas till viss
man.

Lagutskottets Utlåtande N:o Öl.

Nuvarande lydelse:

der ej Konungen för särskild! fall
medgifver, att aktiebrefven må ställas
till innehafvare!).

Ej må aktiebref utgifvas, innan
bolaget registrerats och full betalning
blifvit erlagd för den eller de
aktier, hvarå brefvet lyder.

Utgifves dessförinnan bevis om
rätt att vinna delaktighet i bolaget
(promess) eller om verkstäld inbetalning
å aktie (interimsbevis, interimsqvitto),
skall sådant bevis ställas
till viss man.

8 §. De, som vilja stifta aktiebolag,
skola upprätta en stiftelseurkund.
Denna skall angifva:

1) föremålet för bolagets verksamhet; 2)

den ort, der bolagets styrelse
skall hafva sitt säte;

3) aktiekapitalet eller, der aktiekapitalet
skall kunna, utan ändring
i bolagsordningen, bestämmas till
lägre eller högre belopp, minimikapitalet
och maximikapitalet;

4) å hvilket belopp aktie skall
lyda, samt huruvida aktiebrefven
skola ställas till innehafvaren eller
till viss man;

5) huruvida alla aktier skola
medföra samma rätt, samt, i annat
fall, till hvilket belopp aktier med
företrädesrätt må kunna utgifvas
och hvilket företräde de skola medföra
;

6) huru styrelsen skall sammansättas
och grunderna för dess beslutförhet; -

Föreslagen lydelse:

Ej må aktiebref etc. — —- —

— — — — — — brefvet lyder.
Utgifves dessförinnan etc. — —-

— — skall jemväl sådant bevis
ställas till viss man.

8 §. De, som vilja etc. — —
stiftelseurkund. Denna skall angifva
:

1) föremålet etc. — — — —

2) den ort etc. —- — — — —

3) aktiekapitalet etc. — — —

4) ä hvilket belopp aktie skall
lyda;

5) huruvida etc. —- ■— — —

6) huru styrelsen etc. — — -—

7) huru många etc. — — —

8) huru kallelse etc. — —• —

9) grunderna för etc. — — —

10) den ordning etc. — —• -—
— — teckningen åligger.

Lagutskottets Utlåtande N:o Öl.

Nuvarande lydelse:

7) huru många revisorer skola
utses för granskning af styrelsens
förvaltning;

8) huru kallelse till bolagsstämma
skall ske och andra meddelanden
bringas till aktieegarnes kännedom;

9) grunderna för utöfvande af
rösträtt och fattande af beslut å
bolagsstämma, så vidt de skola afvika
från hvad härom linnes i 33
och 34 §§ föreskrifvet;

10) den ordning, hvari aktietecknare
bör fullgöra hvad honom
på grund af teckningen åligger.

9 §. Stiftarne skola vara här
i riket bosatte och till antalet minst
fem.

19 §. Ansökning om aktiebolags
registrering skall af dess styrelse
göras.

Sådan ansökning skall innehålla
ej mindre uppgift å styrelseledamöternas
fullständiga namn äfvensom
om deras nationalitet och hemvist,
än ock, der bolagets firma ej skall
tecknas af styrelsens alla ledamöter
gemensamt, uppgift å den eller dem,
som äro berättigade att teckna firman,
samt vara åtföljd af:

1) två med styrelseledamöternas
egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter
till rigtigheten styrkta exemplar
af bolagsordningen;

2) protokoll vid sammanträde
med aktieegarne, utvisande, att bolagsordningen
blifvit antagen och
styrelse utsedd;

Föreslagen lydelse:

9 §. Stiftarne skola vara här i
riket bosatte svenske eller norske undersåtar
och till antalet minst fem.
19 §. Ansökning om etc. —

— — — — — — — — göras.
Sådan ansökning etc. — — —

— — — — — — — åtföljd af:

1) två etc. — — — — — —

2) protokoll vid etc. — — —

3) en af etc. —--— —

4) bevis om tillstånd, som efter
ty i 1 eller 40 § sägs, må vara af
Konungen meddeladt. Dessutom etc.

der stiftarne öfvertagit etc. —

— — — — — — — — intagen,
samt

der stiftarne ej öfvertagit etc.

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

3) en af styrelseledamöterna afgifven,
egenhändigt underskrifven
uppgift, huru mycket blifvit tecknadt,
med afdrag ej mindre i anledning
af öfverteckning, der sådan
egt rum, än ock för aktierätt, som
af aktietecknare förverkats och ej af
annan öfvertagits, äfvensom huru
mycket af det belopp, hvartill aktiekapitalet
sålunda uppgår, blifvit
inbetaldt;

4) bevis om tillstånd, som, efter
ty i 4 eller 40 § sägs, må vara af
Konungen meddeladt.

Dessutom skola vid ansökningen
fogas:

der stiftarne öfvertagit samtliga
aktierna, det härom träffade aftal i
hufvudskrift eller styrkt afskrift äfvensom
stiftelseurkunden, der ej
denna är i aftalet intagen, samt,

der stiftarne ej öfvertagit samtliga
aktierna, stiftelseurkunden, försedd
med påskrift om uppvisande,
som i 12 § sägs, samtliga teckningslistor
i hufvudskrift och styrkt afskrift
äfvensom protokoll, utvisande,
att beslut, hvarigenom bolaget blifvit
bildadt, i föreskrifven ordning
fattats.

28 §. Skola aktiebref ställas till
viss man, må i bolagsordningen
kunna förbehållas att, der aktie öfvergår
till annan än aktieegare, förutvarande
aktieegare skola vara berättigade
att lösa densamma inom den
tid och efter de grunder bolagsordningen
innehåller. Dylikt förbehåll

28 §. I bolagsordningen må

kunna förbehållas att, der aktie öfvergå!''
etc. — — — — — — —

— — — ej utöfvas.

Ej må etc. — — — — — —

— — — — — — — inskränkas.

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

vare utan verkan, der det ej finnes
å aktiebrefvet anmärkt. Innan afgjordt
är, om lösningsrätten begagnas,
må rösträtt för aktien ej utöfvas.

Ej må på annat sätt, än nu är
sagdt, rättigheten att förfoga öfver
aktie inskränkas.

Om remiss till lagutskottet anhålles, och öfverlemnar jag till utskottet
att i här ofvan framstälda lagförslag göra de tillägg, jemkuingar
eller förändringar, som må anses lämpliga, endast det med här ifrågavarande
förslag afsedda ändamål i hufvudsak vinnes.»

Att inskränkningar i den enskildes rätt att besitta och bruka egendom
kunna i flera afseenden anses befogade ur synpunkten af samhällets
och det allmännas bästa, lärer ej möta bestridande. Eu inskränkning af
sådan art är bestämmande af särskilda vilkor och förbehåll, under hvilka
utländing tillåtes förvärfva och besitta fast egendom eller idka viss rörelse.
Den hufvudsakliga grunden härför är, att staten måste bevara sjelfbestämmanderätt
rörande sina inre förhållanden och söka undvika anledning till
inblandning i desamma af främmande makter. I vår rätt infördes 1810
ovilkorligt förbud för utländing att besitta fastighet i Sverige. Häri gjordes
en mildring genom kongl. kungörelsen den 3 oktober 1829, som medgaf
Konungen dispensrätt härutinnan. I § 68 af gällande grufvestadga finnes
också rörande inmutning af mineralfyndighet och idkande af grufdrift ett
liknande stadgande. Men då en utländing enligt gällande bestämmelser
genom att inköpa aktier eller andelar i ett bolag, som eger fastighet eller
idkar grufdrift, kan komma att förfoga öfver bolagets egendom, eludera^
lätt syftet med ifrågavarande bestämmelser. Och erfarenheten bär visat,
att fast egendom af betydande värde på detta sätt faktiskt kommit i utländsk
ego.

Motionären åsyftar nu till en början vidtagande af åtgärder till fyllande
af den lucka i lagstiftningen, som således måste anses förefintlig.
De i motionen ytterligare föreslagna lagändringar stå dels i sammanhang

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

härmed, dels syfta de att motverka vissa andra missbruk af nuvarande
frihet rörande köp och försäljning af aktier.

Frågan om principiell förbud för bolag, hvari utländing är delegare,
att förvärfva fastighet här i landet är af en vidsträckt och betydelsefull
innebörd. Särskildt inom vissa delar af vårt land, hvarest bolag, bildade
åtminstone delvis genom utländskt kapital, förvärfvat eganderätt till betydande
områden, torde dessa förhållanden och tanken på de vådor, som deraf
kunna befaras följa, hos mången hafva framkallat eu önskan om ett sådant
förbud. Berörda förhållanden föranledde vid nästlidet års riksdag'' framställningar,
som dock i viss mån gingo i annan rigtning än den nu förevarande.
1 särskilda motioner föreslogos då lagstiftningsåtgärder för vidmakthållande
af jordbruksnäringen inom skogsbygderna i Norrland och Dalarne. Det framhölls,
att genom bolags, i synnerhet sågverksaktiebolags, förvärf af jordegendom
i nämnda delar af vårt land jordbruksnäringen förfölle eller åtminstone
hindrades i sin utveckling och förefintligheten i nämnda landsdelar
af en sjelfständig jordegande befolkning äfventyrades. Härvid påpekades
äfven, hurusom det vore eu känd sak, att utländskt kapital i stor
utsträckning vore intresseradt i berörda bolagsföretag, och betonades vådan
af att det utländska kapitalet kunde till och med skapa ett politiskt intresse
af, att rubbning ej skedde i bestående förhållanden, huru skadliga
dessa än kunde visa sig. I sitt öfver ifrågavarande motioner afgifna utlåtande,
deri eu framställning till Kongl. Maj:t i motionernas syfte förordades,
yttrade lagutskottet, att det från social synpunkt vore en olycka,
om den utveckling jemväl i vårt lands nordliga skogsbygder af en sjelfständig
jordegande befolkning, hvilken sedan århundraden tillbaka långsamt,
men säkert fortgått, skulle afbrytas eller omintetgöras, men att enligt
utskottets mening en annan fara af ännu större social innebörd läge
i det förhållandet, att under den opersonliga formen af aktiebolags jordförvärv
egariderätten till svensk jord obehindradt kunde i huru stor utsträckning
som helst, åtminstone medelbart, öfvergå i utländska händer.

I sitt berörda utlåtande anförde utskottet vidare: En närings utveckling
till storindustri, på sätt under de senare årtiondena skett med trävarurörelsen
i vårt lands nordligare delar, kräfde såsom förutsättning en kapitaltillgång,
hvilken i vårt land svårligen kunde åvägabringas, utan att utländskt
kapital i någon mån anlitades. Att dylik medverkan stode att
ernå, vore från vissa synpunkter lyckligt, men denna medverkan innebure
dock på samma gång synnerlig våda, särskildt då den skedde i sådan form,
att utländska kapitalister blefve innehafvare af aktier i svenska fastighetsegande
bolag och sålunda faktiskt egare af svensk jord. För de utländska
aktieegarne vore nemligen sjelfkärt det ekonomiska intresset det hufvud -

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

sakligen afgörande; den hänsyn dertill, att vårt lands naturliga rikedomar
komme att förvaltas på ett för landet i dess helhet nyttigt och för
framtiden betryggande sätt, hvilken hänsyn en svensk aktieegare dock icke
gerna satte alldeles å sido, vore för utländingen mera främmande, och. det
medelbara inflytande, han såsom egare af eller delegare i svensk jord
sattes i tillfälle att utöfva å afgörandet af vårt lands kommunala och
politiska angelägenheter, kunde icke gerna lända till landets bästa. Att
intet hinder funnes i lag stadgadt för det utländingars medelbara fastighetsförvärf,
som skedde derigenom, att de blefve innehafvare af aktier i
fastighetsegande bolag, måste desto mera anses vara en inkonseqvens, som
frågan dervid i hufvudsak gälde det utländska storkapitalet. Dettas kosmopolitiska
karakter och utomordentligt inflytelserika ställning gjorde det för
vår nationella sjelfbestämningsrätt synnerligen äfventyrlig!, om detsamma
på sådant sätt '' intresserades i fastighetsförvärf inom vårt land. Allmänt
kändt vore, att aktierna i vissa stora bolag vore, om icke helt och hållet,
dock till väsentlig del i utländska händer. Faran för en utveckling i
ofvan angifven rigtning förefunnes i allt fall städse och vore af den art,
att den icke finge lemnas obeaktad af de lagstiftande myndigheterna.

Utskottet har i den nu föreliggande frågan lika med 1901 års lagutskott
den uppfattning, att en lagstiftningsåtgärd i syfte att åvägabringa
förbud eller inskränkt rätt för bolag med utländsk delegare att utan
Konungens särskilda tillstånd förvärfva fastighet eller dermed likartad
egendom är nödig och nyttig. De skäl, som föranledt utfärdande af gällande
förbud för enskild utländsk man i sådant afseende, göra sig med
särskild styrka gällande beträffande de mera omfattande förvärf af fastigheter,
hvilka kunna göras af ett kapitalstarkt, visserligen till formen svenskt,
men faktiskt utländskt bolag.

Vid öfvervägande, huru en sådan lagstiftningsåtgärd lämpligen bör
åvägabringas, har emellertid utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka
Pdksdagen att nu antaga det af motionären under punkten Do) framlagda
lagförslag. Såsom af det ofvan anförda framgår, är föreliggande fråga af
eu ganska grannlaga natur och ingripande på många områden af det industriella
lifvet samt torde alltså höra- underkastas en noggrann och omfattande
granskning. Med skäl torde böra, ifrågasättas, huruvida ej undantag
från den föreslagna bestämmelsens tillämpning i allt fall borde göras beträffande
tomt eller upplagsplats, mindre vattenfall eller annan dylik lägenhet,
då det ju vore obilligt och från ofvan angifna synpunkter onödigt att
fordra, att ett bolag, hvars verksamhet vore hufvudsakligen af industriel
natur utan samband med ett vidsträcktare förvärf af fastighet eller grufvor,
endast derför att en eller annan aktie i detsamma innehades af utländing

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

skulle vara skyldigt att söka Konungens samtycke för förvärfvande af en
sådan mindre fastighet, hvaraf det för sin verksamhet vore i behof. För
verkan af den ifrågasatta lagstiftningen vore det jemväl af vigt, att densamma
finge giltighet äfven med afseende å redan bestående bolag, i den
man detta kan finnas af omständigheterna påkalladt och kunde ske utan kränkning
af enskild rätt. Att, såsom motionären föreslagit, bolag, hvari utländsk
undersåte är delegare, icke må utan Konungens tillstånd ingå såsom
delegare i annat bolag, som i riket eger fastighet eller idkar grufdrift,
synes utskottet väl vara principal t rigtigt, men måhända icke böra
utan undantag föreskrifvas.

Då sålunda föreliggande fråga för att ernå en tillfredsställande lösning
kräfver en noggrannare förberedelse och undersökning, än utskottet
är i tillfälle att verkställa, anser utskottet det böra lämpligen öfverlemnas
till Kongl. Maj:t att framlägga förslag till de lagbestämmelser, som kunna
vara erforderliga för vinnande af det med motionen i dess nu förevarande
del åsyftade mål. Frågans synnerliga vigt torde emellertid berättiga till
den förhoppning, att ett lagförslag i ämnet må snarast möjligt och,
derest sig så göra låter, redan nästkommande år föreläggas Riksdagen.

De ändringar i gällande aktiebolagslag, som af motionären i hans
hemställan under punkten 2:o) ifrågasättas, innebära dels förbud för bolag
att, der ej Konungen dertill lemnar särskildt tillstånd, ingå såsom delegare
i aktiebolag vid dess bildande eller sedermera, dels ock bestämmelser, att
aktier alltid skola ställas till viss man, och att aktiebolags stiftare skola
vara svenske eller norske undersåtar. Det första af berörda stadgande!!
torde visserligen vara egnadt, att förebygga, att bolag bildas allenast med
ändamål att i spekulationssyfte uppköpa aktier i ett annat bolag och
uppkomsten af deraf följande invecklade affärsförhållanden, men genom
detsamma skulle äfven afsevärda svårigheter ofta beredas. Ett
aktiebolag skulle sålunda vara förhindradt att t. ex. teckna, aktier i ett för
utveckling af detsarnmas verksamhet välbehöfligt jern vägsföretag. Många
likartade fall kunna tänkas, då en sammanslutning i sådan form af två
eller flera bolag eller understöd i form af aktieteckning af dessa bolag i
ett annat företag kan vara ef ters traf vansvärd, utan att betänkligheter af
något slag dermed äro förenade; och att för alla dessa fall ovilkorligen
förutsätta en pröfning af Konungen, hvilken pröfning ofta nog skulle
kunna föranleda lång tidsutdrägt och omgång, kan utskottet icke tillstyrka.

Hvad angår de öfriga lagändringar, som motionären under punkten
2:o) ifrågasatt, torde desamma lämpligen böra komma under öfvervägande
vid afgörande af den större och vigtigare frågan om åstadkommande af
förbud för bolag, i hvilket utländing är delegare, att förvärfva fastighet
Bih. till Riksd. Prof,. 1902. 1 Sami. 42 Häft. 3

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

eller dermed likartad egendom. Om medelst granskning af registerböcker
eller annorledes man skall kunna åstadkomma en tillförlitlig undersökning,
huruvida bland ett bolags aktieegare tinnes någon utländing, torde emellertid
en förutsättning derför vara, att aktier alltid måste ställas till viss
man. Någon invändning har utskottet ej heller att göra mot en bestämmelse,
att aktiebolags stiftare skola vara svenske eller norske män.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen måtte i anledning af förevarande
motion i skrifvelse anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t
snarast möjligt låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till lagbestämmelser, hvarigenom ej mindre
nu gällande förbud för utländsk undersåte att i riket
inmuta mineralfyndighet äfvensom att utan Konungens
tillstånd i riket förvärfva fast egendom eller förvärfva
eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka grufdrift
må i den omfattning och på det sätt, som kan
befinnas ändamålsenligt, utsträckas att gälla äfven för
bolag, hvari utländsk undersåte är delegare, än äfven
gällande bestämmelser i lagen om aktiebolag den 28
juni 1895 förändras i den mån sådant för vinnande af
ofvanberörda syfte kan vara erforderligt.

Stockholm den 6 maj 1902.

På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.

Herr Almgren har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets
behandling inom utskottet.

Stockholm 1902; Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.