Lagutskottets Utlåtande N:o It)

Utlåtande 1894:LU19

Lagutskottets Utlåtande N:o It).

1

N:o 19.

Ank. till Riksd. kansli den 2 mars 1894, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående kyrkovärdars
tillsättande för viss tid.

1 en vid sistlidne riksdag väckt motion hemstälde herr Lasse
Jönsson, att Riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring i lagen
om kyrkovärdars tillsättning, att dessa skulle väljas för en tid af fyra
år; och anfördes till stöd för motionen:

»Vid de tillfällen under senare årtionden, bestämmelser meddelats
om kommunala eller allmänna förtroendeuppdrag, hade tillika bestämts
en viss gräns af tid för dessa uppdrags bibehållande. Äfven i sådana
institutioner, som för öfrig! fått qvarstå i oförändradt skick, hade lagstiftningen
infört omval af ledamöter efter en viss tids tjenstgöring,
såsom för nämndemän, styrelseledamöter vid länslasarett m. fl. Det
funnes dock några sådana förtroendeuppdrag, som syntes skola gälla så
länge innehafvarne önskade bibehålla desamma, äfven om de af ålderdomssvaghet
eller andra orsaker vore dertill olämpliga. Då det vore af stor
vigt att, bland annat, i kyrkostyrelsen hafva kraftiga och dugliga män,
borde kommunen ega rätt att omvälja kyrkovärdar efter samma tjenstetid
som ledamöter i kyrko- och skolråd.»

I en vid denna riksdag inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets
behandling hänvisad motion, n:o 55, erinrar herr L. Jönsson
derom, att lagutskottet vid 1893 års riksdag, i anledning af hans då
väckta motion, enhälligt beslöt hemställa, att en skrifvelse till Kongl.
Maj:t i motionens syfte skulle aflåtas, äfvensom att denna hemställan
Bih. till Riksd. Prot. 1894. 7 Sami. 11 Höft. (A''ds 19—21). 1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

antogs af Andra Kammaren utan diskussion, men afslogs af Första Kammaren
med 49 röster mot 44, hvarefter motionären fortsätter:

»Jag har sedan dess erhållit flere skrivelser från olika delar af
riket med uppmaning att förnya motionen. I dessa skrivelser hafva
flera skäl uppgifvits än dem, jag i motionen anfört, nemligen att här
finnas kyrkovärdar, som under en följd af år tillhört annat trossamfund,
att någon församling måst välja nxtra kyrkovärdar, m. m.

Då man dessutom vet, att flere församlingar emot lagens föreskrift
välja kyrkovärdar för fyra år, så torde inses, att bibehållandet af lagen
sådan den nu lyder är mera till skada än gagn. Jag tager mig derför
friheten föreslå, att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lag
bestämmelse derom, att kyrkovärdar skola utses, i likhet med hvad om
valda ledamöter i kyrkoråd finnes stadgadt, för en tid af fyra år.»

I det utlåtande, 1893 års lagutskott afgaf i anledning af herr
Jönssons då i ämnet väckta motion, yttrade utskottet:

»På sätt motionären anmärkt, saknas för närvarande bestämmelser
i fråga om den tid, för hvilken kyrkovärd må ega att utöfva sin befattning.
Omnämnd redan i våra landskapslagar, har denna institution
städse bevarat sin urgamla karakter af ett församlingens förtroendeuppdrag,
och när i en senare tid på kyrkorådet öfverflyttades en del af
hvad förut enligt häfd eller äldre stadganden tillhört kyrkovärdarnes
befogenhet bestämdes tillika, att desse skulle vara sjelfskrifne ledamöter
i kyrkorådet. I enlighet härmed stadgar också 23 § i gällande förordning
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1802,
att församlingens kyrkovärdar äro ledamöter i kyrkorådet jemte dem,
som dertill å kyrkostämma väljas. För desse senare föreskrifves, som
bekant, i förordningen den 13 april 1886 viss tjenstgöringstid, så bestämd,
att af ledamöterna, som väljas för fyra år, halfva antalet eller,
om detta icke är jemnt, det antal, som är närmast under hälften, utträder
efter lottning vid slutet af andra året. Enligt hvad utskottet
försport, väljas nu, antagligen med hemtadt stöd af sistberörda bestämmelser,
kyrkovärdar på åtskilliga ställen i vårt land allenast för en tid
af fyra år, men i öfvervägande antalet fall lemnas uppdraget för obestämd
tid och antager vid sådant förhållande lätteligen karakteren af ett
uppdrag, för hvars fortvaro allenast vederbörandes lifslängd i sista hand
sätter en gräns. På sätt motionären anmärkt, måste emellertid — med
hänsyn särskild! till kyrkovärdarnes åliggande att jemte kyrkoherden
föra kyrkans räkenskaper och den ansvarighet för förvaltningen af kyrkas
medel, som för dem likasom för de valde ledamöterna af kyrkorådet är

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

stadgad — en dylik anordning i längden finnas mindre betryggande, i
samma mån uppdraget varder mera magtpåliggande. För en begränsning
af den art, motionären föreslagit, talar ock redan den jemväl af
motionären åberopade omständighet, att ifrågavarande uppdrag ytterst
hvilar på samma grund — församlingens förtroende — som andra rent
kommunala eller kyrkligt kommunala uppdrag, hvilkas fortsatta utöfvande
lagen emellertid gjort beroende af regelbundet återkommande
val». Enär utskottet sålunda fann motionärens framställning icke böra
lemnas obeaktad, men af angifvet skäl icke kunde tillstyrka bifall till
motionen i den form, hvari densamma då förelåg, hemstälde utskottet
»att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelse
derom, att kyrkovärdar skola utses, i likhet med hvad om valda ledamöter
i kyrkoråd finnes stadgadt, för en tid af fyra år.»

Då de af 1893 års lagutskott sålunda uttalade skäl för lagstadgande
i den riktning, motionären ifrågasatt, synas utskottet fortfarande
ega full giltighet, och motionärens till denna Riksdag afgifna
skrifvelseforslag är i full öfverensstämmelse med hvad, såsom nyss
är nämndt, lagutskottet 1893 föreslog, får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att
Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till lagbestämmelse derom, .att kyrkovärdar
skola utses, i likhet med hvad om valda ledamöter
i kyrkoråd finnes stadgadt, för en tid af fyra år.
Stockholm den 2 mars 1894.

På lagutskottets vägnar:

E. von KRUSENSTJERNA.

Reservation:

dels af herr C. F. Pettersson, dels ock af herr J. Anderson, som anfört:
»Nu gällande kyrkostämmoförordning, § 33, innehåller: En

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 19,

hvar ledamot af kyrkorådet eller skolrådet ansvarar gemensamt med de
öfriga för de medel, detsamma under sin befattning haft, äfvensom för
de säkerhetshandlingar, mot hvilkas antaglighet han icke till protokollet
gjort anmärkning.

Nu är vanligt, åtminstone i den ort jag känner till, att skolrådet
inom sig utser en af ledamöterna att omhänderhafva skolans medel
och säkerhetshandlingar, emottaga årsinkomsterna, verkställa nödiga
utbetalningar, hvaremot öfriga angelägenheter skötas af skolrådet såsom
sådant.

Kyrkorådets ledamöter äro enligt ofvannämnda § gemensamt ansvariga
för kyrkans såväl kontanta tillgångar som säkerhetshandlingar.
Hitintills hafva dessa värdeföremål vanligen innehafts och förvaltats af
församlingens kyrkovärdar, som enligt § 23 äro sjelfskrifna ledamöter
i kyrkorådet och enligt § 9 väljas, icke af de medansvarige i kyrkorådet
utan utaf icke medansvarige, nemligen de å kyrkostämma röstberättigade.
Kyrkorådet påtrugas således en kassaförvaltare, för hvilken
kyrkorådet måhända icke har förtroende.

Då skolrådet, äfven i församlingar med ända till 10 å 12 folkskolor,
säkerligen har mera brydsamma och mera vidtgående bestyr
än kyrkoråd, inom sig utser kassaförvaltare och tillsyningsman, som
hafva de löpande göromålen om hand och, så vidt jag känner, ingen
olägenhet eller skada dervid uppkommit, föreställer jag mig, att kyrkorådet
kan gå till väga på samma sätt och inom sig välja kassa- och
förtroendemän samt att följaktligen kyrkovärdsinstitutionen såsom numera
icke tidsenlig kan upphöra.

Då motionen icke är så affattad, och lagutskottet icke har motionsrätt,
så har jag inom utskottet icke kunnat göra någon framställning
i nu antydda syfte utan äfven jag bidragit till det slut, hvartill
utskottet kommit, men då en lika fråga som denna, vid nästlidet års
riksdag föll i Första Kammaren, och reservation mot utskottets nu
fattade beslut från en af Första Kammarens ledamöter redan afgifvits,
har jag anledning antaga, att utskottets förslag nu får samma öde,
hvarför jag på detta sätt velat gifva min mening tillkänna, under förhoppning,
att till nästa års Riksdag framkommer motion, som upptager
de åsigter, jag här uttalat.»