Lagutskottets Utlåtande N:o IT

Utlåtande 1890:LU17

Lagutskottets Utlåtande N:o IT.

5

N;o 17.

Ank. till Riksd. kansli den 24 febr. 1890, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg
till 20 kap. 1 § ärfdabalken.

De båda första paragraferna i 20 kap. ärfdabalken äro af följande
lydelse:

1 §. Fader vare sina barns rätte förmyndare: går lian i annat
gifte, tage nästa mödernes fränders råd i de mål, som barnens välfärd
angå.

2 §. Dör fader; kåfve då moder rätt att förestå sina-barn och
deras gods, med nästa fädernes fränders, eller förmyndares råd. Går
hon i annat gifte; träde från förmynderskapet; läte dock sig om barnen
vårda, och hafve magt, att behålla dem i sitt hus och bröd, om hon så
vill, och ej laga hinder deremot är.

I eu inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 86, som blifvit
till lagutskottet hänvisad, anför herr S. F. Norén, att 1 § i 20 kap.
ärfdabalken icke lemnade erforderlig ledning för bedömande af rättsförhållandet
mellan fader och medförmyndare, som ofta af ekonomiska
skäl stäldes vid faderns sida. Då 2 § ålade moder, som frånträdt förmynderskap,
vård om barnen och tilläde henne magt att behålla dem i
sitt hus och bröd, syntes lagens mening vara, att sådan magt äfven
skulle inrymmas åt fader. Emellertid hade det i flere fall inträffat, att,
der fader haft medförmyndare, denne senare äfven tillvällat sig magten

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

öfver barnen och bestämt öfver deras uppfostran och vård emot faderns
uttryckliga vilja. I sådant fall stode nu tader rättslös gent emot medförmyndaren.
För att förekomma dylika för det allmänna rättsmedvetandet
ofta rent af upprörande fall föreslår motionären,

att Riksdagen ville besluta följande tillägg till 20 kap. 1 § ärfdabalken:
»klar fader begärt eller af annan anledning erhållit medför myndare

för sina barn, vare dock fader berättigad ensam besluta i mål
som barnens uppfostran och vård angår.»

I likhet med motionären anser utskottet lagens mening vara den,
att fader i regel, äfven om medförmyndare blifvit stäld vid hans sida,
bibehåller rätt och pligt att närmast bestämma öfver barnens uppfostran
och vård samt följaktligen också att behålla dem i sitt hus. Denna
uppfattning vinner, såsom motionären jemväl erinrat, stöd deraf, att
moder, äfven om hon trädt i nytt gifte och sålunda kommit under en
för barnen främmande mans målsmanskap, bibehåller sådan rätt, om
hon så vill och ej laga hinder deremot är; och lagutskottet finner detta
sa tydligt framgå af de anförda paragrafernas lydelse, att någon tvekan
derom näppeligen kan uppstå.

Men visserligen kunna förhållanden inträffa, då faders rätt i detta
afseende lämpligen kan och bör underkastas någon inskränkning. Uppstår
i sådan händelse tvist mellan fader och medförmyndare, kan den
ju hänskjutas till vederbörlig domstol. Med afseende å den pröfning,
som då tillkommer domstolen, är det vida bättre att lagen, såsom nu
är fallet, .endast uppställer en i allmänna ordalag hållen regel, som lemnar
domstolen tillfälle att taga behörig hänsyn till de särskilda omständigheterna,
än om domstolen skulle vara bunden af så detaljerade föreskrifter
som de af motionären föreslagna. Finner domstolen att medförmyndaren
gjort obehörigt intrång på faderns rätt såsom barnens
naturlige förmyndare, kan domstolen på faderns anmälan entlediga medförmyndaren
och förordna en annan.

Det förhållande, som i motionen afses, är i sjelfva verket af en så
ömtålig natur, att lagstiftaren endast med den yttersta varsamhet bör
ingripa deruti. Äfven må erinras om svårigheten att, på sätt motionären
försökt, uppdraga en bestämd gräns mellan å ena sidan mål, som
angå barnens uppfostran och vård, samt å andra sidan vården af deras
ekonomiska angelägenheter. Om t. ex. fadern ville på barnens egen
bekostnad gifva dem en dyrbarare uppfostran än deras ekonomiska

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

ställning medgåfve, och i anledning häraf tvist uppstode mellan fader
och medförmyndare, så skulle det af motionären föreslagna tillägget
till 1 § icke gifva bättre ledning för afgörandet af tvisten än nu gällande
bestämmelser.

På sålunda anförda skäl hemställer lagutskottet,

att herr Noréns ifrågavarande motion icke må
vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 24 februari 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.