Lagutskottets Utlåtande N:o fJ

Utlåtande 1894:LU6

Lagutskottets Utlåtande N:o fJ.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 15 februari 1894, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 16 § i lagen angående
lösdrifvares behandling den 12 juni 1885.

Kongl. Maj:t har den lo sistlidne december till Riksdagen aflåtit följande
till lagutskottets behandling hänvisade proposition n:o 18:

Under åberopande af bifogade, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse af 16 § i lagen angående lösdrifvares behandling
den 12 juni 1885.

Härigenom förordnas, att 16 § i lagen angående lösdrifvares behandling
den 12 juni 1885 skall erhålla följande ändrade lydelse:

I stad, der poliskammare tinnes, utöfvar poliskammaren i fråga om
lösdrifvares behandling den myndighet, som enligt denna lag tillkommer
Konungens befallningshafvande; dock må poliskammaren ej förordna om
frigifning enligt 13 §.

I stad, der polismästare finnes, må denne och i annan stad Konungens
befallningshafvande kunna förordna poliskommissarie eller annan polisman
att fullgöra hvad enligt denna lag åligger stadsfiskal.

För köping eller annat område å landet, för hvilket ordningsstadgan
lör rikets städer är i tillämpliga delar gällande, må ock Konungens be Bih.

till Riksd. Prot. 18!)4. 7 Sand. 4 Höft. (/Vris 6''—7.) 1

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

fallningshafvande kunna förordna polisman att fullgöra hvad enligt denna
lag åligger länsman.

Af det ifrågavarande proposition bilagda utdrag af statsrådsprotokollet
för den 13 december 1893 framgår, att Konungens befallningshafvande
i Vesternorrlands län hemstält, att då lagen angående lösdrifvares
behandling den 12 juni 1885, hvilken lag i 16 § medgåfve, att polismästare
i stad, der sådan tjensteman funnes, och att i annan stad Konungens
befallningshafvande kunde förordna poliskommissarie eller annan polisman
att fullgöra hvad enligt nämnda lag ålåge stadsfiskal, icke innehölle
någon dylik bestämmelse beträffande landet, men, enligt hvad erfarenheten
visat, ett motsvarande stadgande i fråga om landet vore behöfligt, Kongl.
Maj:t täcktes i nåder föranstalta, att lagen härutinnan fullständigades så,
att Konungens befallningshafvande i länen tillerkändes rättighet att på
landet i allmänhet eller åtminstone inom samhälle, för hvilket ordningsstadgan
för rikets städer vore i tillämpliga delar gällande, förordna polisman
att fullgöra hvad enligt ifrågavarande lag åligger länsman.

I anledning af denna hemställan afgåfvo Konungens befallningshafvande
i öfriga län samt justitiekanslersembetet infordrade yttranden i
ärendet, hvarefter i öfverensstämmelse med justitiekanslersembetets utlåtande
inom justitiedepartementet utarbetades förslag till lag i ämnet, i allo öfverensstämmande
med det nu föreliggande förslaget.

Emot förslaget, som vid granskning inom högsta domstolen lemnats
utan anmärkning, har utskottet icke något att erinra och hemställer följaktligen,

att propositionen må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 15 februari 1894.

På lagutskottets vägnar:
*

L. ANNERSTEDT.