Lagutskottets Utlåtande N:o édt (Utlåtande 1899:LU42 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o édt.

N:o 42.

Ank. till Riksd. kansli den 7 april 1899, kl. 4 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om förslag till str af fp ro ees s t a g,
byqgd gå jurysystemets och flen fria bevispr öfningens
principer.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad
motion, n:o 123, hemställer herr B. Holmgren i Värnhem, att
Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t begära, att Kongl. Maj:t
ville utan dröjsmål gå i författning om utarbetande och framläggande
för Riksdagen af ett förslag till straffprocesslag, bygd! på jurysystemets
och den fria bevispröfningens principer.

Till stöd för sitt förslag anför motionären i hufvudsak följande.

Att vår domstolsorganiäation och rättskipning, särskildt i fråga
om brottmål, vore föråldrad och i många afseenden otillfredsställande,
torde få anses så väl af jurister som lekmän allmänt erkändt. Hörustenarne
i den reform, som på detta område förr eller senare måste
genomföras, vore lekmaunaeleméntets upptagande såsom en sjelfständig
faktor inom rättskipningen samt införande af fri bevisprövning.

Redan i lagkomiténs år 1832 framlagda förslag till kriminallag
hade i brottmål skuldfrågans afgörande lagts i nämndens hand, i det
hvarje dess medlem skulle erhålla individuel rösträtt i fråga om den
tilltalades friande och fällande. Nämnden skulle sålunda i hufvudsak
erhålla den befogenhet, som i den moderna brottmålsprocessen till -

Lagutskottets Utlåtande N:o 42. 19

korande juryn. Den fria bevispröfningens grundsats hade af lagkomitén
obetingadt upptagits.

I lagberedningens år 1849 framlagda förslag till ny rättegångsbalk
framträdde juryinstitutionen fullt genomförd.

Efter den tiden hade emellertid andra åsigter gjort sig gällande,
och de, som sedan haft till uppgift att utarbeta förslag till vårt rättegångsväsendes
reformerande, hade väl gjort vissa ansatser i syfte att bereda
principerna om muntlig rättsförhandling och fri bevisprövning ett
partiel inträde i vår rätt, men stält sig bestämdt afvisande mot införandet
af jurydomstolar såväl som mot allt utvidgande öfver hufvud
taget af det folkvalda domstolselementets befogenhet.

Vi stode i dessa afseenden numera nästan ensamma i hela den
civiliserade verlden, der med endast ett par undantag jurysystemet
med dess konseqvenser, den muntliga rättsförhandlingen och den fria
bevispröfningen m. ro., införts i alla land. Särskilt Norges straffprocesslag
af den 1 juli 1887 erbjöde genom den konseqvens och
fullständighet, hvarmed den tillämpat den moderna rättens grundsatser,
det bästa föredömet för oss. Lagens genomförande och tillämpning i
detta land hade framkallat den största tillfredsställelse till och med
hos dem, som förut varit dess ifrigaste motståndare, och alla de mot
juryinstitutionen anförda invändningar hade af erfarenheten vederlagts.

Den fria bevispröfningens fördelar behöfde icke påvisas, då de
väl vore i det närmaste oomtvistade. »Lekmaunadomens» företräde
framför »juristdomen» beträffande en anklagads brottslighet vore icke
lika allmänt erkänd. Härom yttrade emellertid en af våra anseddaste
rättslärde och domare, att densamma »låter det sunda, oförvillade omdömet
säga sitt ord med vid rättens skipande, hvilket särskilt inom
straffrätten är af vigt, då gränsen mellan det tillåtna och otillåtna
ofta måste bestämmas med hänsyn till hvad lifvets vanliga förhållanden
fordrar». Att. särskilt t. ex. nödvärns- och oaktsamhetsfall måste
erhålla ett fördomsfriare och rättvisare bedömande af lekmannen än
af den af juridisk formalism och hänsyn till en icke alltid lofvärd
rättspraxis beherskade juristen, hade ofta påpekats.

Med afseende på den anklagades behandling och domarens upphittning
af sin ställning till honom skulle inrättandet af jurydomstolar
medföra en lycklig förändring, frånsedt hvad de med juryinstitutionen
sammanhängande förändringar i rättsväsendet i öfrigt måste föra
med sig.

Då det Båge ut, som om något hopp ej kunde hysas om att snart
få motse ett på regeringens initiativ tillkommet förslag till reform af

Lagutskottets Utlåtande Nio 42.

vårt rättegångsväsende i antydd rigtning, men en sådan reform kunde
sägas utgöra ett af de vigtigaste samhällsbehof, som för närvarande
väntade på att blifva tillgodosedda, borde Riksdagen genom ett uttalande
i saken förmå dem, det vederborde, att egna densamma nödig
uppmärksamhet.

Motionärens förslag, i hvad detsamma afser införande af jurysystemet
i vår allmänna straffprocesslagstiftning, kan utskottet alls
icke biträda. Utskottet underskattar visserligen icke betydelsen af
lekmannaelementet i domstolarne, men båller före, att detta element
kan till större förmån för rättskipningen tillgodogöras enligt vår nuvarande
lags principer än genom införande af den för vår lagstiftning
hittills i regel främmande juryinstitutionen. Särskildt i häradsnämnderna
vid våra underdomstolar på landet finner utskottet ett institut, hvilket,
bygdt på nationel grund och genom urgammal lag och sed införlifvadt
med vårt folks uppfattning, är synnerligen väl egnadt att tillföra domstolen
lekmännens praktiska insigt och af juridiska hänsyn obundna
syn på tingen. Derest det skulle anses behöfligt och önskvärdt att
tillägga lekmannaelementet i våra domstolar ett ökadt inflytande på
rättskipningen, föreställer sig utskottet derför, att sådant kan ske
genom utveckling af nu angifna institut.

Jurysystemet, hvilket, i England under säregna förhållanden
uppvuxet på nationel grundval, sedermera i mer eller mindre lyckligt
funna tillämpningsformer införts i de flesta civiliserade länders lagstiftningar,
bar utom sitt hemlands gränser ingalunda visat sig egnadt
att motsvara de förhoppningar, man bygt på detsamma såsom ledande
till ett fullkomligare tillfredsställande af rättens kraf. Tvärtom vill
det synas utskottet, som om erfarenheten från de länder, der jury
sedan längre tid varit införlifvad med domstolsorganisationen, otvetydigt
ådagalägger, att detta institut genom att göra rättens ernående
beroende på en alltid oberäknelig samt mången gång falsk och på
ohållbara grunder byggd åskådning eller känslostämning hos oansvarige
jurymän innebär synnerliga vådor för den verkliga rättvisan. Det är
enligt utskottets förmenande en lycka för vårt land, att juryinstitutionen,
trots allt ordande om dess teoretiska förträfflighet, i hufvudsak aldrig
vunnit våra lagstiftande myndigheters bifall.

Lagutskottets Utlåtande N:o 42.

Då motionärens förslag om genomförande i vår straffprocesslagstiftning
af den fria bevispröfningens princip synes vara att anse
såsom en af honom tänkt konseqvens af jurysystemets införande, saknar
utskottet anledning att upptaga frågan härom till särskildt bedömande;
och får utskottet alltså, under åberopande af det redan anförda, hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 april 1899.

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

Herr Ohlsson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
ärendets behandling inom utskottet.