Lagutskottets Utlåtande N:o 9 (Utlåtande 1894:LU9 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 15 februari 1894, kl. 2 e. m.

; t..,!/. ,*}. '' - ;V •• <"•''<> ■'' ! y.’: • •:

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition angående
åtgärder till förekommande af skogsförödelse mom
Gotlands län, dels ock väckta motioner om lagstiftning
rörande åtgärder mot skogsförödelse.

Genom proposition n:o 5 af den 8 sistlidne december har Kongl.
Maj:t, under åberopande af ett propositionen bilagdt utdrag af protokollet
öfver finansärenden för nämnda dag, förklarat sig vilja inhemta
Rikdagens yttrande öfver följande förslag till

Förordning

angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse inom Gotlands län.

§ I Den

af naturen till skogsbörd egnade mark skall dertill bibehållas,
der den ej odlas till åker eller äng eller afrödjes till trädgård eller
byggnadstomt eller för annat likartadt ändamål.

§ 2.

Varder till skogsbörd egnad mark för annat ändamål, än i § 1
Bih. till Riksd. Prof. 1894. 7 Sami. 6 Höft. (N:o 9J. 1

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

sägs, af jordens egare eller innehafvare eller, med hans lof och minne,
af annan sköflad eller förödd, så att skogens naturliga-återväxt omöjliggöres
eller äfventyras, och sker det icke till följd af föreläggande vid
laga skifte eller af annat tvång, då ege Kongl. Maj:ts befallningshafvande
vid verkande vite förbjuda, ått skogen å i fråga varande hemmans
eller egendoms till skog eller beteshage häfdade mark tillsvidare
anlitas för annat än husbehof.

§ 3-

Visar egare eller innehafvare af skog, hvilken enligt § 2 blifvit
under förbud stäld, att han vidtagit ändamålsenliga åtgärder för skogens
återväxt å den afbrukade marken, varde det stadgade förbudet af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande återkalladt; dock åligge egaren eller
innehafvaren af skogen att deråt fortfarande egna den vård, som för
nämnda ändamål nödig är, vid äfventyr att förbudet eljest förnyas.

§ 4‘

Mom. 1. Kommunalnämnd hålle uppsigt å skogens vård och
skötsel inom kommunen. Finner kommunalnämnd skogsförödelse vara
för handen, såsom i § 2 sagdt är, eller att hvad i § 3 stadgas icke
behörigen iakttages, göre derom anmälan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

Mom. 2. Sker sådan anmälan eller förekommer eljest anledning
till vidtagande af åtgärd, som i § 2 eller § 3 föreskrifven är, då skall
Kongl. Maj:ts befallningshafvande låta genom vederbörande skogstjensteman
och två gode män förhållandet på stället undersöka och infordra
egarens eller innehafvarens af skogen förklaring och meddele derefter
sitt beslut, Kongl. Maj:ts befallningshafvande dock öppet, derest omständigheterna
anses höra dertill föranleda, att, sedan undersökningsinstrumentet,
inkommit, innan slutligt utslag meddelas, tills vidare vid
vite förbjuda skogsafverkning annat än till husbehof å i fråga komna
egendom.

Mom. 3. Kostnaden för sådan undersökning skall, då skogen,
på sätt i denna förordning sägs, varder under förbud stäld, godtgöras
af den, som finnes hafva gjort sig skyldig till skogsförödelsen, men
eljest, äfvensom der tillgång hos denne saknas, af landstingsmedel utgå.

§ 5.

Mom. 1. De gode män, hvilka hafva att jemte vederbörande

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

skogstjensteman verkställa den i § 4 föreskrifna undersökning, utses
af landstinget, två för hvarje länsmansdistrikt. Desse gode män väljas
för två år, och böra vid undersökning två ojäfvige gode män tillstädesvara,
helst de, som blifvit utsedde för det distrikt, der undersökning
skall ske. ■■

Mom. 2. Under förrättning samt resa dit och derifrån njute gode
männen ersättning för underhåll och skjuts, såsom för gode män vid
landtmäteriförrättning är stadgadt.

§ 6- '' ■ t/'' ,,

Barrträd, som, efter hvad här nedan i § 7 sägs, är att anse såsom
undermåligt, må icke i form af rundt, biladt ellar sågadt virke till
in- eller utländsk ort skeppas eller i fartyg inlastas eller vid lastageplats
till inlastning uppläggas, allt vid påföljd att virket tages i beslag
och dötnes förbrutet, så framt icke, på sätt i § 8 stadgas, vederbörligt
tillstånd är gifvet till trädets utverkning för skeppning.

§ 7.

Mom. 1. Såsom undermåligt anses träd, som afverkadt ej håller
i genomskärning minst 21 centimeter vid storändan. Vid sagda mått
får ej barken inberäknas.

Mom. 2. Af träd, som lemnar mer än en sågstock, må trädets
öfre del eller toppstocken ej hänföras till undermåligt virke och såsom
sådant, tagas i beslag, der det tydligen visar sig eller ådagalägges, att
det virke är taget af träd, som ej är undermåligt, eller af träd, som
är med vederbörligt tillstånd för skeppning afverkadt.

Mom. 3. Sparre, som är bilad så, att ursprungliga tjockleken
vid storändan ej kan utrönas, skall, för att icke anses undermålig, hålla
i omkrets vid storändan minst 52 centimeter.

Mom. 4. I afseende på virke, som redan är sågadt, då det anträffas,
skall hvad ofvan är stadgadt ega tillämpning endast i fall lagligen
styrkas kan, att varan tillkommit af träd, som är undermåligt
och till hvars afverkande för skeppning ej meddelats vederbörligt tillstånd.

§ 8.

Mom. 1. Önskar egaro eller innehafvare af skog för skeppning

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

afverka undermåligt virke, anmäle sig hos vederbörande skogstjensteman,
hvilken åligger verkställa den undersökning, som af omständigheterna
påkallas. Finnes skäl vara för dylik afverkning, då må, der
ej laga hinder eljest möter, tillstånd af förrättningsmannen gifvas till
afverkning för skeppning; dock att träd, som vid storändan håller 15
centimeter eller mera i genomskärning, ej må afföras, innan det genom
förrättningsmannens försorg blifvit med kronomärke stämpladt. Vill
egaren sig till säkerhet hafva virke jemväl af mindre dimensioner
stämpladt, vare dertill berättigad.

Mom. 2. Angående undermåligt virke, som till följd af föreläggande
vid laga skifte varder afverkadt, skall, der egaren vill låta det
virke skeppas, gälla i tillämpliga delar hvad här ofvan är stadgadt.

Mom. 3. Vid sådan undersökning, som i mom. 1 sägs, bör syneinstrumentet
aflemnas, innan förrättningsmannen från stället afreser.
Öfver förrättningen må klagan föras genom besvär, som skola till
Kongl. Majrts befallningshafvande ingifvas före klockan tolf å femtonde
dagen sedan förrättningen fullbordats, och skall underrättelse derom i
syneinstrumentet meddelas.

§ 9.

Undermåligt ostämpladt virke är ej underkastadt beslag, såvida
tydligen visar sig eller styrkes, att afverkningen skett, innan förbud
för skeppning af sådant virke varit för orten stadgadt; och skall sådant
virke i den ordning, här ofvan sägs, med kronomärke förses, der egaren
till sin säkerhet det äskar.

§ io.

Den, som begärt sådan undersökning eller stämpling, som i § 8
eller § 9 sägs, åligger att till förrättningsmannen utgifva godtgörelse
med reseersättning och dagtraktamente enligt gällande resereglemente.

§ 11.

Rätt att i beslag taga virke, som bör anses förbrutet, tillkommer
allmän åklagare, tjensteman och betjente vid skogsstaten samt tullstatens
tjensteman, men rättighet att utföra åtal i sådana mål ega
endast allmän åklagare och tjensteman samt betjente vid skogsstaten,
på sätt gällande författningar stadga, skolande förty tulltjensteman,

Tjagutshottets Utlåtande N:o 9. 5

som gjort beslag, derom göra anmälan hos allmän åklagare eller
skogstjensteman.

§ 12.

Medel, som inflyta genom försäljning af virke, som enligt denna
författning är beslag underkastadt, fördelas sålunda, att en tredjedel
tillfaller kronan och två tredjedelar åklagaren; dock att, derest annan
behörig person verkstält beslaget, denne skall af åklagareandelen undfå
hälften.

§ 13.

Deu, som icke åtnöjes med Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
beslut i de mål, hvarom här ofvan sägs, ege att föra klagan i den
ordning, som för fullföljd af talan i ekonomimål i allmänhet är stadgad;
dock lände beslutet till efterrättelse, intill dess att högre myndighet
annorlunda förordnat.

Deuna förordning träder i kraft den 1 juni 1894, då nådiga förordningen
den 10 september 1869 angående åtgärder till förekommande
af skogsförödelse på Gotland upphör att gälla.

Utskottet, till hvars behandling denna proposition hänvisats, har
icke något att erinra mot ifrågavarande förslag, men då Riksdagen
för sin del antagit omförmälda förordning af den 10 september 1869,
hvari ändring nu ifrågasättes, anser utskottet Riksdagen icke böra
inskränka sig till att afgifva ett yttrande i anledning af det nu framlagda
förslaget, utan böra för sin del derom fatta beslut; och får
utskottet alltså hemställa:

l:o att Riksdagen ville för sin del antaga
följande

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

Lag

angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse inom Gotlands län.

Den af naturen till skogsbörd egnade mark skall dertill bibehållas,
der den ej odlas till åker eller äng eller afrödjes till trädgård eller
byggnadstomt eller för annat likartadt ändamål.

§ 2.

; 7 {''.'',i \* ■ • i ;»f {t r- f --tf'' , ij-{/ A !\ \. ■ ■ \

Varder till skogsbörd egnad mark för annat ändamål, än i § 1
sägs, af jordens egare eller innehafvare eller, med hans lof och minne,
af annan sköflad eller förödd, så att skogens naturliga återväxt omöjliggöres
eller äfventyras, och sker det icke till följd af föreläggande vid
laga skifte eller af annat tvång, då ege Kongl. Maj:ts befallningshafvande
vid verkande vite förbjuda, att skogen å i fråga varande hemmans
eller egendoms till skog eller beteshage häfdade mark tills vidare
anlitas för annat än husbehof.

§ 3.

§ 4.

Mom. 1. Kommunalnämnd hålle uppsigt å skogens vård och
skötsel inom kommunen. Finner kommunalnämnd skogsförödelse vara
för handen, såsom i § 2 sagd t är, eller att hvad i § 3 stadgas icke
behörigen iakttages, göre derom anmälan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

Mom. 2. Sker sådau anmälan eller förekommer eljest anledning

Lagutskottets Utlåtande N:o 9. 7

till vidtagande af åtgärd, som i § 2 eller § 3 föreskrifven är, då skall
Kong!. Maj:ts befallningshafvande låta genom vederbörande skogstjensteman
och två gode män förhållandet på stället undersöka och infordra
egarens eller innehafvarens af skogen förklaring och meddele derefter
sitt beslut, Kongl. Maj:ts befallningshafvande dock öppet, derest omständigheterna
anses höra dertill föranleda, att, sedan undersökningsinstrumentet
inkommit, innan slutligt utslag meddelas, tills vidare vid
vite förbjuda skogsafverkning annat än till husbehof å i fråga komna
egendom.

§ 5.

Horn. 1. De gode män, hvilka hafva att jemte vederbörande
skogstjensteman verkställa den i § 4 föreskrifna undersökning, utses
af landstinget, tva för hvarje länsmansdistrikt. Desse gode män väljas
för två år, och böra vid undersökning två ojäfvige gode män tillstädesvara,
helst de, som blifvit utsedde för det distrikt, der undersökning
skall ske.

Mom. 2. Under förättning samt resa dit och derifrån njute gode
männen ersättning för underhåll och skjuts, såsom för gode män vid
landtmäteriförrättning är stadgadt.

§ 6.

Barrträd, som, efter hvad här nedan i § 7 sägs, är att anse såsom
undermåligt, må icke i form af rundt, biladt eller sågadt virke
till in- eller utländsk ort skeppas eller i fartyg inlastas eller vid
lastageplats till inlastning uppläggas, allt vid påföljd att virket tages
i beslag _ och dömes förbrutet, så framt icke, på sätt i § 8 stadgas,
vederbörligt tillstånd är gifvet till trädets afverkning för skeppning.

§ 7.

Mom. 1. Såsom undermåligt anses träd, som afverkadt ej håller
i genomskärning minst 21 centimeter vid storändan. Vid sagda mått
får ej barkon inberäknas.

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

Mora. 2. Af träd, som lemnar mer än en sågstock, må trädets
öfre del eller toppstocken ej hänföras till undermåligt virke och såsom
sådant tagas i beslag, der det tydligen visar sig eller ådagalägges,
att det virke är taget af träd, som ej är undermåligt, eller af träd,
som är med vederbörligt tillstånd för skeppning afverkadt.

Mom. 3. Sparre, som är bilad så, att ursprungliga tjockleken
vid storändan ej kan utrönas, skall, för att icke anses undermålig, hålla
i omkrets vid storändan minst 52 centimeter.

Mom. 4. I afseende på virke, som redan är sågadt, då det anträffas,
skall hvad ofvan är stadgadt ega tillämpning endast i fall lagligen
styrkas kan, att varan tillkommit af träd, som är undermåligt
och till hvars utverkande för skeppning ej meddelats vederbörligt tillstånd.

§ 8.

Mom. 1. Önskar egare eller innehafvare af skog- för skeppning
afverka undermåligt virke, anmäle sig hos vederbörande skogstjensteman,
hvilken åligger verkställa den undersökning, som af omständigheterna
påkallas. Finnes skäl vara för dylik afverkning, då må, der
ej laga hinder eljest möter, tillstånd af förrättningsmannen gifvas till
afverkning för skeppning; dock att träd, som vid storändan håller 15
centimeter eller mera i genomskärning, ej må afföras, innan det genom
förrättningsmannens försorg blifvit med kronomärke stämpladt. . Vill
egaren sig till säkerhet hafva virke jemväl af mindre dimensioner

stämpladt, vare dertill berättigad. .

Mom. 3. Vid sådan undersökning, som i mom. 1 sägs, bör syneinstrumentet
aflemnas, innan förrättningsmannen från stället afreser.
Öfver förrättningen må klagan föras genom besvär, som skola till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande ingifvas före klockan tolf å femtonde dagen
sedan förrättningen fullbordats, och skall underrättelse derom i syneinstrumentet
meddelas.

§ 9.

Undermåligt ostämpladt virke är ej underkastadt beslag, såvida
tydligen visar sig eller styrkes, att afverkningen skett, innan förhud

Lagutskottet$ Utlåtande N:o 9.

för skeppning af sådant virke varit för orten stadgadt; och skall sådant
virke i den ordning, här ofvan sägs, med kronomärke förses, der egaren
till sin säkerhet det äskar.

§ 10.

§ Il Rätt

att i beslag taga virke, som bör anses förbrutet, tillkommer
allmän åklagare, tjensteman och betjente vid skogsstaten samt tullstatens
tjensteman, men rättighet att utföra åtal i sådana mål ega
endast allmän åklagare och tjenstemän samt betjente vid skogsstaten,
på sätt gällande författningar stadga, skolande förty tulltjensteman,
som gjort beslag, derom göra anmälan hos allmän åklagare eller skogstjensteman.

§ 12.

Medelj som inflyta genom försäljning af virke, som enligt denna
författning är beslag underkastadt, fördelas sålunda, att en tredjedel
tillfaller kronan och två tredjedelar åklagaren; dock att, derest annan
behörig person verkstält beslaget, denne skall af åklagareandelen undfå
hälften.

§ 13.

Den, som icke åtnöjes med Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
beslut i de mål, hvarom här ofvan sägs, ege att föra klagan i den
ordning, som för fullföljd af talan i ekonomimål i allmänhet är stadgad
; dock lände beslutet till efterrättelse, intill dess att högre myndighet
annorlunda förordnat.

Bik. till Riksd. Prof. 1894. 7 Samt. G Hälft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1894, då nådiga förordningen
den 10 september 1869 angående åtgärder till förekommande
af skogsförödelse på Gotland upphör att gälla.

1 sammanhang med den kongl. propositionen har utskottet till
behandling förehaft två särskilda inom Andra Kammaren väckta och
till utskottet hänvisade motioner om lagstiftning rörande åtgärder
mot skogsförödelse.

Sålunda hemställer i en motion, n:o 80, herr Nils Petersson i Runtorp,
att, då bestämmelser af sådant innehåll, som omförmälas i
ofvannämnda proposition, enligt motionärens åsigt skulle vara icke
allenast gagneliga utan nästan nödvändiga för landet i allmänhet, den
föreslagna lagen för Gotlands län måtte blifva tillämpad äfven för det
öfriga landet med undantag af de delar, som redan ega lag för vården
af enskilda skogar.

Då emellertid de uti omförmälda proposition befintliga bestämmelser
för Gotlands län, hvilka tillkommit med särskild hänsyn
till samma läns i många afseenden egendomliga beskaffenhet, enligt
utskottets mening icke äro lämpliga för landet i öfrigt med dess i
flera hänseenden olikartade och skiftande förhållanden, får utskottet
hemställa,

2:o att herr Nils Peterssons ifrågavarande motion
icke må af Riksdagen bifallas.

I den andra motionen, n:o 62, föreslår herr H. Hammarskjöld,
att Riksdagen ville besluta aflåtandet af en skrifvelse till Kongl. Maj:t,
med begäran, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och efter vederbörande
landstings hörande för Riksdagen framlägga förslag till förordning
angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse inom Kalmar län.

Till stöd för motionen anföres:

Då det hittills visat sig omöjligt att åstadkomma en för hela landet
gällande skogslag och äfven måste medgifvas, att landets stora utsträckning
och vidt skilda förhållanden i afseende på klimat, kommunikationer
och andra omständigheter måhända ställa oöfverstigliga hinder i vägen
för affattandet af en lag, som skulle kunna tillämpas öfver allt, återstår
för dem, som icke med likgiltighet kunna åse den ohejdade skogssköflingen,
den utvägen att söka sätta en gräns för densamma genom
lagar, gällande för vissa delar af landet och afpassade efter der rådande

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

förhållanden. Så har redan skett för vidsträckta delar af Norrland
och för Gotland. En landsdel, som synes mig i lika hög grad som
dessa behöfva skyddas för den svårbotliga skada, som skogssköflingen
medför, är Kalmar län, hvarest tillståndet i detta hänseende är verkligt
oroande. Jag tillåter mig hänvisa till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
i Kalmar län senaste femårsberättelse, som uppgifver, »att afverkningen
under perioden fortgått hejdlöst» — »att afverkningen bedrifves i eu
utsträckning som betydligt öfverskrider skogens återväxt» — »att faran
för verklig skogsbrist i en nära framtid blifvit allt mera öfverhängande».
Med kännedom tillika derom, att de försök, som göras att förmå de
mindre jordegarne till återsådd af skog, i de allra flesta fall mötas af
en likgiltighet så stor, att den icke vill begagna sig af erbjudandet
ens då, när icke blott frö erhålles gratis, utan äfven sjelfva sådden
verkställes utan någon kostnad för jordegaren, måste man finna tiden
vara inne för statsmagterna att ingripa för att sätta en gräns för
misshushållningen.

Utskottet finner visserligen syftet i motionen vara beaktansvärdt,
men då motionären icke lemnat någon närmare utredning om förhållandet
beträffande skogarne inom Kalmar län eller omfånget och
beskaffenheten af den skogsförödelse, som der uppgifves hafva egt rum,
och ej heller angifvit de grunder, på hvilka en lagstiftning uti ifrågavarande
hänseende borde byggas, samt i allt fall en skrifvelse i det
syfte, som af motionären förordats, icke synes böra af Riksdagen
aflåtas, med mindre invånarne inom Kalmar län i enahanda ordning,
som befolkningen inom de båda nordligaste länen och å Gotland, gifvit
tillkänna sin önskan om en skogslagstiftning, i hufvudsak öfverensstämmande
med någondera af de lagar, som med afseende å sistnämnda
län blifvit antagna, föranlåtes utskottet hemställa,

3:o att herr Hammarskjölds ifrågavarande motion
icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 15 februari 1894.

På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

Herrar Näslund och Kardell hafva begärt få här antecknadt,
att de icke deltagit i utskottets behandling af ofvan omförmälda
ärenden.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1894.