Lagutskottets Utlåtande N;o 9 (Utlåtande 1893:LU9 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N;o 9.

N:o 9.

• i 1 . >! • ■ ■ i ■ ’•''<(. > : jT ’ f - P ’; ‘ • i !*! j . j t * * • «: -'' : »

Ank. till Riksd. kansli den 11 febr. 1893 kl. 2 e. m.

:. /i P . •■•!(•••. uMlKi.1: / /!u! ! ''i »■ ''J11111'' I i. i-j |M;i ; ; in •! u 1 H |

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande
af frälsemäns rätt till särskildt forum.

iFrån Andra Kammaren har till lagutskottets handläggning hänvisats
en inom nämnda kammare af herr Olof Olsson i Stockholm väckt motion,
n:o 148, så lydande:

Sedan Riksdagen, på sätt dess underdåniga skrifvelse den 8 april
1868 utvisar, för sin del beslutat en författning angående upphäfvande af
frälsemäns rätt till särskildt forum, låt Kongl. Maj:t genom nådig skrifvelse
till adelsmötet den 5 februari 1869 infordra ridderskapets och adelns
yttrande, huru vida ridderskapet och adeln för sin del godkände det i Riksdagens
omförmälda skrifvelse intagna förslag till författning i ämnet. Enligt
ridderskapets och adelns den 19 påföljande mars aflåtria, underdåniga skrifvelse
till Konungen förklarade ridderskapet och adeln sig väl medgifva
upphörande af dess särskilda forum i vissa brottmål, men deremot icke
kunna samtycka till förändring af den frälsemän enligt kap. 8 § 2 mom. 8
rättegångsbalken tillkommande rätt att få vissa andra dem rörande mål
(tvister om arf och testamenten samt förmynderskapsärenden) handlagda
omedelbart af hofrätt.

Under det nära ett fjerdedels sekel, som förflutit sedan adelsmötet
fattade detta, beslut, torde emellertid tänkesätten hos ridderskapet och adeln
hafva förändrats och insigt vunnits derom, att frälsemännens rätt till särskildt
forum är dem mera till olägenhet än fördel. Och då ett borttagande
af ifrågavarande privilegium skulle i sin mån bidraga till svenska medborgares
likställighet inför lagen, får jag under åberopande af innehållet i
Riksdagens ofvan omförmälda skrifvelse härmed vördsammast föreslå,

det Riksdagen för sin del måtte besluta en författning angående upphäfvande
af frälsemäns rätt till särskildt forum, så lydande:

Med ändring af hvad § 6 af ridderskapets och adelns privilegier den
16 oktober 1723 samt mom. 8 § 2 i 8:de kapitlet rättegångsbalken inne -

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

hålla derom, att vissa mål och angelägenheter rörande frälsemän skola
omedelbart af hofrätt bedömas och handläggas, samt med upphäfvande af
Kongl. Maj:ts nådiga förordning den 10 januari 1755 angående afskrifters
ingifvande i Kongl. Maj:ts och riksens hofrätter af bouppteckningar efter
frälsemän, förordnas, att dessa mål och ärender hädanefter skola tillhöra
vederbörande underdomstolar och efter allmänna rättegångsordningen behandlas,

dock att derigenom icke någon inskränkning sker i den rätt, som
jemlikt kongl. resolutionen den 3 oktober 1675 § 35 jemförd med kongl.
förordningen den 1 mars 1749 tillkommer arfvingar i adliga sterbhus att
till förrättande af bouppteckningar och arfskiften i samma sterbhus kalla
dem, som de helst dertill vilja bruka; kommande i följd häraf kongl. bofven
den 26 oktober 1748 och den 7 april 1805, hvarigenom utländske
adelsmän, som hit till riket inkommit, samt svenska akademiens ledamöter
blifvit förunnade enahanda förmåner i rättegångsmål som ridderskapet och
adeln, att till afl verkan upphöra.

1 det utlåtande n:o 8, som ligger till grund för Riksdagens, af
motionären åberopade skrifvelse den 8 april 1868, anförde lagutskottet vid
nämnda års riksdag, hurusom utskottet i likhet med lagutskottet vid flera
föregående riksmöten, då frågan om upphäfvande af frälsemäns rätt till
särskild! forum varit å bane, funne den ifrågasatta lagstiftningsåtgärden
tidsenlig och verkande till enhet i lagskipningen. Sedan utskottet härefter
lemnat en redogörelse för den undantagslagstiftning, hvars upphäfvande det
sålunda förordat, och för de förändringar densamma genom senare tiders
lagstiftningsåtgärder undergått, anförde utskottet vidare: »Stadgande™ angående
Adelns särskilda forum hafva sålunda, äfven der de qvarstå, förlorat
sitt ursprungliga sammanhang; och de kunna derför nu mindre än
någonsin anses såsom eu verklig förmån för Ridderskapet och Adeln. De
torde fast hellre vara de fleste bland Ridderskapet och Adelns ledamöter
till olägenhet. Om man äfven fäster mindre vigt. vid den omständigheten
att frälsemännen derigenom gå miste om en instans i deras aids- och förmynderskapstvister,
hvilket visserligen bereder skyndsamhet, men också i
samma man minskar säkerheten i dessa tvisters pröfning, så är det dock
otvifvelaktigt, att för det stora flertalet af Ridderskapet och Adelns ledamöter,
som bo aflägse från den Hofrätt, under hvars jurisdiktion de lyda,
både besvär och kostnad vållas genom ifrågavarande privilegium, som hindrar
dem att i sådana enkla ärenden som boupptecknings ingifvande, testa -

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

mentsbevakning och förmyndareförordnande, vända sig till domstolen i
orten, under det att de i vida vigtigare och lika grannlaga saker måste
underkasta sig samma domstols jurisdiktion.» Utskottets i enlighet härmed
afgifna hemställan blef, likasom vid nästföregående riksdag, af båda kamrarne
godkänd utan nämnvärd diskussion.

_ Pä väsentligen enahanda skal som dem lagutskottet tillförene anfört
för vidtagande af den reform, hvarom vid innevarande riksdag å nyo väckts
föislag, anser sig utskottet böra tillstyrka antagandet af lagbestämmelser,
hvarigenom frälsemäns rätt till särskildt forum skulle komma att upphöra.
Från de af Riksdagen år 1868 för dess del antagna lagbestämmelser i
ämnet skiljer sig motionärens förslag i två hänseenden, nemligen deri att
motionären. dels i förslaget intagit en bestämmelse om upphäfvande åt
»Kangl. Maj:ts nådiga förordning den 10 januari 1755 angående afskrifters
ingifvande i Kongl. Maj:ts och Riksens Hofrätter af bouppteckningar
efter frälsemän», dels derur uteslutit den af Riksdagen antagna bestämmelsen
derom, att de mål och ärenden, hvilka vid den tid, då författningen
trädde i kraft, voro på hofrättens pröfning beroende, skulle af hofrätten
med slut afhjelpas.

Till ingendera af dessa afvikelse!- från det af Riksdagen för dess del
eu gång antagna lagförslaget synes utskottet förefinnas giltigt skäl. Förordningen
den 10 januari 1755, hvars fullständiga titel lyder »Kongl.
Maj:ts Nådige Förordning angående Afskrifters ingifvande i Kongl. MajTts
och Riksens Haf-Rätter af Bo-uptekningar efter Frälsemän, som lyd t undei
serskilte Stater», innehåller allenast en föreskrift att »the af Ridderskapets
och Adelens Sterbhus, som lydt under någon ifrån Håf-Rätternes Domsagu skild
Stat» höra gifva »af then Bo-uptekning, som the, i then Öfver-Rätt, hvarunder
the stådt, äro förpliktade att lefwerera, i Håf-Rätterne in en öpen eller förseglad
afskrift samt therhos en fierdedels proCent af then behåldne inventarii
summan eller bewis, åt then betalt blifwit». Och denna föreskrift, hvartill
anledningen uppgifves i samma författning vara den »att en stor de! af
Ridderskapet och Adelen för sine Embetens skull lyda under serskilte Stater
såsom \ år Håf-Stat, Lif-Drabante Corps, Lif-Garde, Amiralitetet och Artillerie»,
har för längesedan upphört att gälla, då samtliga de speciella öfverl-ätter,
som afsågos i författningen, för lång tid tillbaka blifvit afskaffade.

Deremot synes det vara af nöden att i förslaget upptaga ett öfvergångsstadgande
af samma innehåll som det i 1868 års förslag förekommande
med afseende å de mål och ärenden, som vid tiden för lagens trädande
i kraft kunna vara beroende på hofrättens pröfning.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

att Riksdagen måtte för sin del besluta en författning
angående upphäfvande af frälsemäns rätt till
särskilt forum, så lydande:

Lag

angående upphäfvande af frälsemäns och deras vederlikars
rätt till särskildt forum i vissa mål.

Med ändring af hvad § 6 af ridderskapets och
adelns privilegier den 16 oktober 1723 samt 8 mom. af
2 § i 8 kap. rättegångsbalken innehålla derom, att
vissa mål och angelägenheter rörande frälsemän skola
omedelbart af hofrätt bedömas och handläggas, förordnas,
att dessa mål och ärenden hädanefter skola tillhöra vederbörande
underdo mstolar och efter allmänna rättegångsordningen
behandlas, dock att derigenom icke någon
inskränkning sker i den rätt, som jemlikt kongl. resolutionen
den 3 oktober 1675 § 35, jemförd med kongl.
förordningen den 1 mars 1749, tillkommer arfvingar i
adliga sterbhus att till förrättande af bouppteckningar
och arfskiften i samma sterbhus kalla dem, de helst
dertill vilja bruka; kommande i följd häraf kongl. brefven
den 26 oktober 1748 och den 7 april 1805, hvarigenom
utländske adelsmän, som hit till riket inkommit,
samt svenska akademiens ledamöter blifvit förunnade
enahanda förmåner i rättegångsmål som ridderskapet och
adeln, att till all verkan upphöra.

De mål och ärenden, som vid den tid denna författning
träder i kraft äro på hofrätts pröfning beroende,
skola af hofrätten med slut afhjelpas.

Stockholm den 11 februari 1893.

På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.

Bill. t. Riksd. Vrot. 7 Sami. 5 Höft.