Lagutskottets Utlåtande N:o 8

Utlåtande 1888:LU8

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

1

K:o 8.

,Ank. till Riksd. Kaftsli deri 6 febr. 1888, kl. 2 e. m.

Lagutskottets utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran om, utarbetande af förslag
till ny kyrkolag.

Från Andra Kammaren bär lagutskottet fått emottaga en inom nämnda
kammare af herr G. Erikson i Myckelgård afgifven motion, n:o 4, hvari
hufvudsakligen anföres.

Under de senare årens lifliga arbete på lagstiftningens alla områden
vore det dock ett fält, som lemnats nästan alldeles obrutet. Det vore den
egentligen kyrkliga lagstiftningens fält. Den lagkodex, som på detta område
skall utgöra den sammanhållande enheten, hade den vördnadsvärda åldern af
tvåhundra år. Slägten hade efterträdt hvarandra, nya förhållanden i både
borgerligt och religiöst hänseende hade mångfaldigt vexlat, nya former för
både rättskipning och förvaltning inträdt; men kyrkolagen af år 1686 hade
låtit tiden tyst gå förbi sig och icke låtsat derom. — Under tiden hade likväl
nödvändigheten kraft en mängd i förvaltningsväg gifna föreskrifter utöfver,
på sidan om eller i strid med den ursprungliga lagtexten. Stundom
hade härvidlag ett och annat af de ursprungliga stadgandena blifvit uttryckligen
upphäfdt, andra gånger kunde man med någorlunda säkerhet sluta till,
att den eller den föreskriften måste anses uppbäfd, men oftast syntes det
vara jovisst hvad och huru mycket af den forna stadgan skulle, ifrån ren
juridisk synpunkt betraktadt, anses såsom bjudande lag. — Än svårare vore
det att afgöra hvad som med de förändrade förhållandena och det skiftande
tidslynnet kunde vara tjenlig! eller ens tillrådligt att tillämpa. Härvidlag
herskar det enskilda tycket alldeles oinskränkt. Hvad den ene ansåge böra
Bill. till Riksd. Prot. 1888. 7 Sami. 4 Höft.

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

upplifvas och tillämpas, ansåge (ten andre såsom högeligen vådligt; och helt
nyligen hade det ju händt, att en prestman blifvit anklagad och ådragit sig
en föreställning af vederbörande domkapitel, derför att "lian satt i utöfning
ett af dessa gamla, förlegade stadgande^ som dock, juridiskt sedt, ännu
gälde. — Det kunde icke vara tvifvel om, att ett sådant tillstånd pa
det kyrkligt-organisatoriska området vore mycket sorgligt och skadligt. —
Det hade icke saknats röster, som yrkat eu reform häruti. Sålunda hade
redan det första allmänna kyrkomöte, som i landet sammanträdde, framburit
sin underdåniga önskan om utarbetande af ett genomgående förslag till ny
kyrkolag, och Kong! Maj:t tillsatte också eu komité, som utarbetade ett
sådant. Men hvad öde den vigtiga frågan sedan erhållit, vore motionären
obekant, Så hade ock allmänna kyrkomötet sedermera gjort underdånig hemställan
om förändringar och ombildningar af vissa hufvudsakliga delar af
kyrkolagen, men, så vidt motionären kände, utan påföljd. — Ehuru det närmast
vore vissa, enstaka missförhållanden på det kyrkliga området, som påkallade
ett afhjelpande, syntes dock, vid det förhållandet, att kyrkolagen
redan förut vore så mångfaldigt lappad, och då det äfven bär vore vigtig!
att lagstiftningen uppträdde såsom ett organiskt helt, ingen annan utväg gifvas
än en fullständig omarbetning af kyrkolagen cell de kyrkliga stadgande, för
hvilket företag det förut omnämnda kyrkolagsförslaget af år 1873, kyrkomötets
öfriga framställningar i ämnet samt derförnt uppgjorda olika förslag
ju måste anses såsom ganska betydande förarbeten.

Pa grund af hvad han sålunda anfört föreslår motionären, att Riksdagen
hos Kong!. Maj:t anhåller om utarbetande af dels ny kyrkolag, att
till antagande åt Riksdagen och allmänna kyrkomötet i sin tid framläggas,
dels derpå grundade och dermed i samband stående kyrkliga stadgande!).

Att 1686 års kyrkolag i många afseenden icke motsvarar nutidens
förändrade törhallanden, lärer icke kunna bestridas; och, såsom motionären
erinrat, uttalade sig redan 1868 års kyrkomöte för en omarbetning af kyrkolagen.
Kyrkomötets framställning föranledde ock, såsom jemväl i motionen
omförmäles, tillsättande af en komité, som 1873 afgaf betänkande med förslag
i ämnet. Sedan högsta domstolen blifvit hörd öfver detta förslag i dess
helhet, lät Kong], Maj:t på grundvalen af komitéförslaget utarbeta förslag
till förordningar rörande två vigtiga delar af kyrkolagens område, nemligen
angående tillsättning af presterliga tjenster samt om straff för förbrytelser
åt prest och om laga domstol i sådana mål. Dessa förslag framlades för
1878 års kyrkomöte, som med vissa förändringar godkände desamma. Men

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

3

då förslagen med de af kyrkomötet vidtagna förändringarne näst påföljande
är nnderstäldes Riksdagens pröfning, vunno de icke Riksdagens bifall. Sedermera
återupptogs dock frågan om tillsättning af presterliga tjenster af enskilde
motionärer inom Riksdagen; och 1883 års Riksdag antog i sistnämnda ämne
för sin del ett förslag till lag, livilket, sedan kyrkomötet dertill lemna! sitt
samtycke, den 26 oktober 1883 af Kongl. Maj:t godkändes och utfärdades
såsom lag.

Man kan sålunda icke säga att 1873 ars komitéförslag blifvit leinnadt
utan afseende. Men a andra sidan torde man af hvad här ofvan blifvit anfördt
finna skäl till det antagande, att några utsigter för åstadkommande af
eu fullständigt omarbetad kyrkolag för närvarande ej förefinnas. Vid sådant
förhållande synes det, om man verkligen önskar vinna eu förbättrad kyrkolagstiftning,
mera ändamålsenligt att fortgå på de partiella reformernas redan
beträdda väg, hvarvid lagstiftaren har en god utgångspunkt i det ofvannämnda
förslaget af år 1873.

Utskottet får följaktligen hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 februari 1888.

På lagutskottets vägnar:

A. LILIENBERGi.