Lagutskottets Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1909:LU7 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 16 februari 1909, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående befrielse för till Sverige återinflyttade
emigranter från fullgörande af vapentjänst i fredstid.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,
n:o 56, har herr Carl F. Sjöberg anfört följande:

»Under senare tid har alltmer uppmärksamheten blifvit fäst vid den
stora förlust Sverige lider genom utvandringen till Nordamerikas förenade
stater, och på flerfaldiga sätt har man försökt förhindra eller åtminstone
förminska denna folkflyttning. För närvarande är visserligen emigrationens
siffror i nedgående, men detta beror nteslutande af konjunkturförhållanden
i Amerika, och man kan vara förvissad om att ett uppsving därstädes i
handel och industri kommer att draga till detta land ökade skaror af utvandrare,
till hvilkas rekryterande nog vårt land får bidraga i alltför stor
proportion. Att hindra eller förminska denna utvandring af Sveriges ungdom
torde alla de försök, som här göras i form af föreningar till emigrationens
bekämpande, visa sig skäligen maktlösa.

Andra uppslag i syfte att för oss förminska olägenheterna af denna
utvandring torde därför böra beaktas och så efter mitt förmenande en
sträfvan riktas åt att alltmera underhjälpa och befordra återinflyttningen
till Sverige af de förutvarande svenska undersåtar, hvilka i det främmande
landet tillkämpat sig oberoende och själfständig ställning.

Utskottets

tjurande.

3 Lagutskottets Utlåtande N:o 7. .

I detta syfte har också föregående årets Riksdag uttalat sig, då Riksdagen
med särskildt fästadt afseende på underlättande af denna återinvandring
i skrifvelsen n:o 51 till Kungl. Maj:t hemställde om åtgärder
för förenklade bestämmelser i fråga om anteckning i kyrkobok rörande från
utlandet återinflyttade svenskar, särskildt i afseende på deras äktenskapsför
hållanden.

Emellertid är detta riksdagsbeslut endast ett steg till vinnande af det
åsyftade målet. Betydande svårigheter framträda i flere andra afseenden
och ställa sig hindrande eller afvisande för många af dem, hvilka såsom
barn eller minderåriga utvandrat med sina föräldrar, att åter vid manbar
ålder inträda såsom medborgare i vårt gamla land. Förhållandena här äro
helt olika med dem, under hvilka en i Norra Amerika uppväxt, och särskildt
torde tungan af värnpliktens fullgörande ställa sig såsom ett hinder
för dem, hvilka grundat hem i det främmande landet utan tanke på
en sådan skyldighet, att återkomma och söka återfå rättigheter såsom
svenska medborgare. Lifligt måste här betonas, att meningen icke är att
på något sätt söka bereda lättnad åt sådana, hvilka genom en kortare
vistelse i Amerika söka undandraga sig de kraf Sverige ställer på sina
söner i afseende å landets försvar, utan mitt syfte är att åt Sverige återförvärfva
de utvandrare, hvilka önska med sina besparade medel bereda
sig ett hem i det gamla fosterlandet.

Till man emellertid söka bereda lättnader i nu anförda syfte åt återinförande
förutvarande svenska medborgare, måste detta föregås af en allsidig
utredning rörande den omfattning, i hvilken en sådan lättnad bör
medgifvas, samt under hvilka omständigheter den bör komma den återinflyttade
till del, och får jag på grund af ofvan sagda vördsamt föreslå,
att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj:t täcktes åter verkställa utredning rörande de förhållanden,
under hvilka till Sverige återinflyttade emigranter, som befinna sig i
värnpliktsåldern, må kunna erhålla befrielse från fullgörande af vapentjänst
i fredstid.»

I skrifvelse den 3 mars 1908 har Riksdagen anhållit, att Kungl.
Maj:t täcktes snarast möjligt låta verkställa utredning, huruvida ej befrielse
eller lindring i fråga om värnpliktens fullgörande i fredstid må kunna beredas
från främmande land till Sverige återinflyttade svenskfödde män,
samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill eu dylik utredning kan
föranleda. Sedan Kungl. Maj:t i anledning häraf uppdragit åt särskilda

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

sakkunniga att verkställa den af Riksdagen sålunda begärda utredning,
hafva dessa den 26 november 1908 afgifvit underdånigt betänkande i
ämnet. Då alltså den fråga, som i förevarande motion beröres, redan är
föremål för Kungl. Maj:ts pröfning, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 februari 1909.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 7 Sami. 6 Häft.