Lagutskottets Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1905:LU7 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

N:o 7.

Ant. till Riksd. kansli den 7 februari 1905 kl, 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändringar
i gällande bestämmelser rörande skyldigheten att deltaga
i byggnad och underhåll af kyrka m. rn., prästgård
samt tingshus och häradsfängelse.

Lagutskottet liar till behandling i ett sammanhang förehaft tio
särskilda inom Andra Kammaren väckta, till utskottet hänvisade motioner,
n:is 7, 8 och 9 af herrar C. G. Johansson i Aflösa och J. W. Bengtsson
i Häradsköp, n:o 17 af herr O. Persson i Killebäckstorp, n:is 35, 3G
och 37 af herr O. N. Olsson i Heden samt n:is 43, 44 och 45 af herr
J. Bengtsson i 1 tjärn alt, Indika samtliga motioner afse i enahanda riktning
gående och på samma grunder stödda ändringar i gällande bestämmelser
rörande vissa slag af allmänna byggnader, nämligen kyrka
med hvad därtill hörer och särskild sockenstuga, prästgård samt tingshus
och liäradsfängelse.

Motionerna n:is 7, 35 och 43 angå skyldigheten att deltaga i
byggnad och underhåll af kyrka med hvad därtill hörer samt särskild
sockenstufva och lyda sålunda:

Motionen n:o 7:

»Bland de åtgärder, Indika på skattelagstiftningens område under
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 7 Sami. 6 Höft. (N:o 7.) '' 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

senare tider tilldragit sig mycken uppmärksamhet, torde med skäl kunna
nämnas sträfvandet efter att utjämna bördorna och lägga dem där den
bästa bärkraften förefinnes. Att mycket afsevärda resultat ernåtts på
detta område skall af ingen med fog kunna förnekas, men denna omständighet
kan ej innebära skälig anledning för öfvergifvandet af den
sålunda beträdda vägen. Åtskilligt återstår ännu att göra, innan de
skattskyldiga kunna känna sig tillfredsställda.

På vissa områden baseras skatteplikten på efter vår mening orättvisa
grunder, och vilja vi i det afseendet påpeka skyldigheten att trygga
och underhålla kyrka, sockenstufva, prästgård, tingshus och häradsfängelse.
Härvidlag bär man ej fullt tillämpat den solidaritetsprincip,
som i skatteväg bör få gorå sig gällande emellan de olika samhällsmedlemmarne,
utan allt hittills utkräft full skatt för fastighet och blott
hälften häraf för andra beskattningsföremål. Härigenom hafva också
en del skattdragande kommit i en betydligt gynnsammare ställning än
andra, och detta kan ej betecknas annat än som både olämpligt och
orättvist.

Att man i mycket vidsträckta kretsar käft samma uppfattning om
denna skatteplikt, anse vi vara till fullo ådagalagdt genom de många
framställningar, hvilka sedan årtionden tillbaka gjorts för att åstadkomma
ändring härutinnan. Visserligen har man ännu ej nått det därmed
åsyftade målet, men frågan står dock alltjämt på dagordningen.

Under förlidet år väckta motioner i berörda syfte tillstyrktes af
lagutskottet och biföllos utan debatt i Andra Kammaren, men afslogos
i den Första, sedan lagutskottets ordförande framställt yrkande därom.

De skäl på hvilka detta afslagsyrkande hvilade, och hvilka af sin
upphofsman erhöilo benämningen sakliga, synas oss dock delvis vara
af den märkliga beskaffenhet, att de icke böra stå alldeles oemotsagda
i Riksdagens handlingar. Enligt Första Kammarens protokoll yttrade
han bland annat:

»Det lärer icke kunna förnekas, att fastigheterna inom en kommun
hafva större intresse af sådana kommunens byggnader som kyrka och
prästgård och dylikt, än det lösa kapital, som tillfälligtvis kommer in i
eu församling. Det är gifvet att detta lösa kapital, som kommit in i församlingen
och där betalar till nybyggnad af kyrka och prästgård, nästa
år kanske flyttar öfver till en annan församling och då får betala där
också, under det fastigheten ligger där den ligger och blott en gång
på många år bebo Iber bidraga till kyrka och prästgårdsbyggnad.»

Hvad nu vidkommer påståendet, att fastigheterna inom eu kommun
hafva större intresse af kyrkobyggnader med mera än det lösa

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

kapitalet, så synes oss både det ena och det andra härutinnan hvila på
en fullständig missuppfattning. Ty för såväl löst kapital som fastigheter
får det väl anses vara absolut utan intresse, om berörda byggnader
uppföras eller ej, enär man hos dylika ting alls icke kan förutsätta
några intressen. Sådana kunna enligt vårt förmenande endast
förefinnas hos personer, aldrig hos kapital och fastigheter.

Att löst kapital genom flyttning från det ena samhället till det
andra skulle framför annan egendom blifva beskattadt, anse vi ej vara
förhållandet, och kunna vi för den skull icke tillmäta detta argument
större betydelse än som förefinnes hos hvarje annan obevisad hypotes.
När ett kapital flyttas från det ena samhället till det andra, afser väl
dess ägare att bereda sig fördelar genom flyttningen, ty eljest vore ju
donna ändamålslös. Och i hvarje fall synes oss kapitalet, jämfördt med
last egendom, icke komma i den mest ogynnsamma ställningen, vare
sig man pålägger detsamma någon tribut för uppförande af ofvan nämnda
byggnader eller icke, enär man vid beskattning af kapital har ett verkligt
materiellt underlag att taga skatt ifrån, under det man ofta från
den understundom till sitt lulla värde intecknade fastigheten endast har
ett skäligen chimäriskt dylikt. Detta oaktadt uttages från en sådan
lustighet icke allenast skatt för ifrågavarande ändamål, utan äfven till
hvarje annan kommunal och ecklesiastik utskyld, som är föremål för
utdebitering.

Efter nuvarande beskattningsgrunder beredes icke allenast kapital,
utan äfven industrisamhällen med dess många inkomsttagare betydlig
lättnad vid byggande och underhåll af förut nämnda byggnader, ehuru
dylika samhällens befolkning icke i allmänhet är den, som anlitar t. ex.
tingslokalerna minst, utan snarare tvärtom. Do undersökningar, som
blifvit gjorda i sådant afseende, visa oförtydbart att, om skatteplikten
skulle utgå efter användandet af ifrågavarande lokaler, det ingalunda
skulle vara fastighetsägarne som i första hand blefve betalningsskyldige.

Då sålunda efter vårt förmenande ett verkligt behof föreligger,
att skaf teskyldigheten i berörda afseenden reformeras därhän, att full
likställighet blir rådande emellan de kommunalt skattskyldige, få vi
härmed på grund af hvad nu anfördt blifvit och under åberopande af
lagutskottets förlidet år därför anförda skäl vördsamt hemställa, att
Riksdagen måtte för sin del antaga följande

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Lag angående byggnad och underhåll af kyrka med hvad därtill
hörer, så ock af särskild sockenstuga.

Med upphäfvande af lagen angående byggnad och underhåll af
kyrka med hvad därtill hörer, så ock af särskild sockenstuga den 30
juni 1899, förordnas som följer:

Kyrka med klockstapel, kyrkomur och annat, som till kyrka hörer,
så ock söckenstufva, skola, där icke annorlunda är särskild! förordnadt,
uppehållas och byggas på deras kostnad, hvilka inom församlingen
erlägga kommunalutskylder efter åsatt fyrktal; dock vare de, hvilka
äga åtnjuta do genom prästerskapets privilegier förunnade förmåner, ej
skyldiga att i den kostnad deltaga i vidsträcktare mån, än som med
samma privilegier må vara förenligt.»

Motionen n:o 35:

»Ehuru mina motioner i Andra Kammaren, n:o 128 om byggnad och
underhåll af kyrka med hvad därtill hörer, så ock af särskild söckenstufva,
n:o 129 angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och
underhåll af prästgård samt n:o 130 angående skyldighet att deltaga i
kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelsé, vid
sistlidna årets riksdag icke vunno bifall, så tillåter jag mig likväl upptaga
desamma jämväl i år till Riksdagens förnyade pröfning, då jag är
lifligt öfvertygad om deras berättigande och rättvisa; och då grunderna
för ifrågavarande byggnaders uppförande och underhåll äro lika, så
tillåter jag mig för dessa tre särskilda motioner åberopa samma
motivering.

Som bekant blefvo motionerna af förra årets lagutskott gemensamt
behandlade och tillstyrkta af utskottet. Andra Kammaren godkände
enhälligt utskottets hemställan. Däremot blef denna af Första Kammaren
afslagen, på yrkande af utskottets herr ordförande. Af motiveringen
för afslagsyrkandet framgår, att motståndet åberopade sig på dels
formella och dels reella skäl. Gentemot de starka skäl, som upprepade
gånger anförts för den påyrkade lagändringen, förefalla de, hvilka förra
året anfördes, såsom tämligen sökta. Från formell synpunkt framhölls,
att sista ändringen af här ifrågavarande lagar tillkommit genom öfverenskommelse,
hvadan man väntat att lugn skulle någon längre tid fått råda
beträffande dessa lagändringar. Detta argument lärer svårligen kunna
godkännas af den, som icke känner sig bunden af någon sådan öfverenskommelse,
i fall sådan existerat i den form, att den kunnat gifvas
karaktär af bindande ens för dem som då sutto i lagutskottet.

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Detta lärer sålunda icke få hindra ett förnyadt sträfvande att söka
bringa den så länge erkända reformen till ett fullständigt genomförande.
Något lugn lärer alltså icke vara att motse förr än steget tagits fullt
ut, i öfverensstämmelse med de uttalanden, som gjordes af 1882 års
skattekommitté, och lärer detta nu efter 23 års förlopp icke kunna
anses för tidigt, helst de skäl som då anfördes allt mera vunnit i styrka.
Från saklig synpunkt åberopades, hurusom fastighet och kapital skulle
hafva olika starka intressen beträffande ifrågavarande byggnader, hvilket
skulle motivera det berättigade uti ett fortsatt bibehållande af olika
grunder för deras uppförande och underhåll. Några sådana intressen
hos själfva valutorna lärer svårligen kunna spåras. Bestridas kan nog
icke, åtminstone ej på göda grunder, att ju alla samhällsklasser, de må
nu representera hvilka intressen eller yrken som helst, hafva lika behof
och gagn af de institutioner, för hvilka ifrågavarande byggnader äro
afsedda; och erkännes detta faktum, så lärer man knappast längre
kunna tala om den döda materiella valutans intressen, den må nu förefinnas
uti fastighet, rörligt kapital eller andra valutor. Icke torde man
med fog kunna längre påstå, att ej de intressen, som äro baserade på
kapitalet, hafva mindre fördel utaf och taga dessa byggnader mindre i
anspråk än de, hvilka representera jordbruket. Vid en sådan jämförelse
skall man snarare komma till motsatt resultat. Likaså, vid jämförelse
al'' de olika valutornas kontributionsskyldighet, skall man finna, att
under det deras arbete, som representera kapitalet, har fördelen att
beskattas i enlighet med sin verkliga inkomst, så måste fastighetsägaren
utgöra sin skattskyldighet efter fastighetens värde, oafsedt om han
drabbas af missväxt eller andra hemsökelser eller om han verkligen
äger större eller mindre del af sin fastighet; och icke lärer väl heller
detta kunna försvara den ståndpunkten, att fastighet skall bidraga dubbelt
mot andra beskattningsföremål till de byggnader, som här äro i fråga.

På grund af det anförda tillåter jag mig hemställa, det Riksdagen
måtte lör sin del besluta att antaga följande

Lag angående byggnad och underhåll af kyrka med hvad därtill
hörer, så ock af särskild sockcnstufva.

Med upphäfvande af hvad hittills varit stadgadt, förordnas som

följer:

Kyrka med klockstapel, kyrkomur och annat som till kyrka hörer,
så ock sockenstufva skola, där icke annorlunda är särskild!, förordnadt,

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

uppehållas och byggas på deras kostnad, Indika inom församlingen
erlägga kommunalutskylder efter åsatt fyrktal; dock vare de, Indika
äga åtnjuta de genom prästerskapets privilegier förunnade förmåner,
ej skyldiga alt i denna kostnad deltaga i vidsträcktare mån, än som
med samma privilegier må vara förenligt.»

Motionen n:o 43:

»Sedan flera årtionden tillbaka har en sträfvan mer och mer gjort
sig gällande inom Riksdagen att söka aflyfta de svenska jordbruket
sedan långliga tider tillbaka tryckande skattebördorna. Denna sträfvan
har ock i det stora hela krönts med framgång, enär grundskatteafskrifning
och ersättning för rustnings- och roteringsbesväret blifvit
genomförda m. in., men ännu återstår nog ett och annat, innan vår
jord kan anses vara fullt likställig i beskattningshänseende med andra
skatteföremål. Äfven om i gångna tider jordfastigheten var landets
mest värdefulla och snart sagdt enda skatteföremål, så är detta ingalunda
nu förhållandet.

Undersöka vi taxeringslängderna för riket, skola vi finna, åt t jämte
fastigheter andra skatteföremål af betydligt värde numera äro för de
olika skattebehofven att tillgå; så uppgår nu den uppskattade inkomsten
af kapital, af allmän eller enskild tjänst och af rörelse eller yrke till
belopp, hvarom man näppeligen fordom kunnat göra sig en föreställning.

Då samtliga dessa skatteföremål ingalunda äro i en sådan ställning,
att de med större svårighet än jord- och annan fastighet utgöra de
skattebidrag, som stat eller kommun af dem kräfva, torde det saknas
hvarje anledning till att i något hänseende bereda dem lättnad till
förfång för dessa fastigheter. Detta äger dock ännu i dag rum beträffande
byggnad och underhåll af kyrka med hvad därtill hörer.

Upprepade gånger hafva inom Riksdagen väckts motioner om
ändring i dessa missförhållanden, och vid nästlidne riksdag blef eu
motion uti ifrågavarande syfte af lagutskottet tillstyrkt och af Andra
Kammaren bifallen, men afslogs af Första Kammaren.

Då emellertid jag är förvissad om dessa byggnadsskyldigheters
nuvarande orättvisa fördelning å dem, hvilka de åligga, så har jag ej
dragit i betänkande att göra dessa spörsmål till föremål för Riksdagens
förnyade pröfning, helst det icke lärer kunna jäfvas, att byggnader af
här omförmälda slag äro minst lika nödvändiga för hvarje klass af
samhällsmedborgare som trots något, som tillhör det gemensamma
samhället, och efter lika skattegrund af olika skatteföremål upprätthålles.

Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 7

Pa grund af detta sålunda anförda vågar jag alltså föreslå, det
Riksdagen behagade för sin del besluta och antaga följande

Lag angående byggnad och underhåll af kyrka med hvad därtill
hörer, så ock af sockenstuga.

; Med upphäfvande af hvad hittills varit stadgadt, förordnas som
följ er :

Kyrka med klockstapel, kyrkomur och annat, som till kyrka hörer,
så ock sockenstuga, skola, där icke annorlunda är särskildt förordnadt’
uppehållas och byggas på deras kostnad, hvilka inom församlingen
erlägga kommunalutskylder efter åsatt fyrktal; dock vare de, hvilka
äga åtnjuta de genom prästerskapets privilegier förunnade form åder,
ej skyldiga att i denna kostnad deltaga i vidsträcktare mån, än som
med samma privilegier må vara förenligt.»

Skyldigheten att deltaga i byggnad och underhåll af prästgård
beröies i motionerna n:is 8, 36 och 44, af hvilka motionen n:o 8 är af
följande lydelse:

■ ))^ ''ri(^er hänvisning till motiveringen för vår motion angående
ändring af lagen om byggnad och underhåll af kyrka in. in. hemställa
vi vördsamt, att Riksdagen för sin del måtte besluta antaga följande

Lag angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad
och underhåll af prästgård.

Med upphäfvande af lagen angående skyldighet att deltaga i
kostnaden tor byggnad och underhåll af prästgård den 29 juni 1900
törordnas som följer:

Där, enligt 26 kap. 2 § byggningabalken eller särskilda författningar,
. det a ligger socknemän att på sin kostnad bygga eller bättra
husen a prästgård, skola i sådan kostnad alla de, hvilka inom församlingen
erlägga kommunalutskylder, deltaga efter åsatt fyrktal; dock
vare de, hvilka äga åtnjuta de genom prästerskapets privilegier förunnade
förmåner, skyldiga att i den kostnad deltaga endast i den mån
de ej äro därifrån enligt samma privilegier befriade.»

Såväl i motionen n:o 36 som i motionen n:o 44 hemställes under
åberopande åt hvad vederbörande motionär anfört till stöd för ofvan -

g Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

berörda af honom afgifna framställning rörande byggnad och underhåll
af kyrka med hvad därtill hörer samt särskild sockenstuga, att Riksdagen
för sin del måtte antaga följande

“Lag angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad
och underhåll af prästgård.

Med upphäfvande af hvad hittills varit stadgadt förordnas som följer:

Där, enligt 26 kap. 2 § byggningabalken eller särskilda förordningar,
det åligger socknemän att på sin kostnad bygga eller förbättra
husen å prästgård, skola i sådan kostnad alla de, hvilka inom församlingen
erlägga kommunalutskylder, deltaga efter åsatt fyrktal. Dock
vare de, Indika äga åtnjuta de genom prästerskapets privilegier förunnade
förmåner, skyldiga att i den kostnad deltaga endast i den mån
de ej äro därifrån enligt samma privilegier befriade.»

Slutligen behandla motionerna n:is 9, 17, 37 och 45 frågan om
byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse.

Motionen n:o 9 lyder sålunda:

»Under hänvisning till motiveringen för vår motion om ändring
af lagen angående skyldighet att deltaga i byggnad och underhåll åt
kyrka m. in. hemställa vi vördsamt, att Riksdagen för sin del måtte
besluta antaga följande

Lag angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad
och underhåll af tingshus och häradsfängelse.

Med upphäfvande af lagen angående skyldighet att deltaga i
kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse
den 30 juni 1899 förordnas som följer:

I kostnaden för uppförande och underhåll af tingshus och häradsfängelse
skola alla de, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder,
deltaga efter åsatt fyrktal.»

Ofvanborörda motion n:ö 17 är af följande lydelse:

»Vid riksdagarna 1897 och 1898 hemställde jag, att Riksdagen
måtte för sin del besluta sådan ändring af da gällande lag angående
skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus
och häradsfängelse, att alla de, hvilka inom tingslaget erlade kom -

Lagutskottets Utlåtande N:o 7. 9

munalutskylder, skulle i sådan kostnad efter fyratal deltaga. Denna
hemställan bifölls båda gångerna af Andra, men afslogs af Första
Kammaren. Då jag år 1899 åter påkallade Riksdagens uppmärksamhet
lör denna angelägenhet, syntes mig väl fortfarande, att ett lika deltagande
efter fyrktalet uti omförmälda skyldighet vore den råtta beskattnmgsgrunden,
men ansåg mig dock på anförda skäl då böra framställa
ett efter de i. de särskilda kamrarne yppade meningar sålunda jämkadt
öi slag, ^ att i kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus och
häradstangelse skulle alla de, som inom tingslaget erlade kommunalutskylder,
deltaga för fastighet efter hela samt för andra beskattnino-sföi
ernå] efter hälften af dåra belöpande fyrktal. Detta förslag blef af
Riksdagen gilladt. Därefter har lag i ämnet, i öfverensstämmelse med
Riksdagens beslut, den 30 juni 1899 tillkommit.

Liksom min afsikt _ med sistnämnda förslag var att förmedla öfvergången
till fullkomlig likställighet mellan de skattskyldige, måste ock
berörda lag med dess ojämna fördelning af en skyldighet, hvars motsvarande
rättighet är för alla lika, anses såsom ett öfvergångsstadgande
och då nu snart sex år förflutit efter lagens tillkomst, torde tiden vara
*nne för densammas bringande till öfverensstämmelse med hvad som
bör för hvarje lag vara det utmärkande, nämligen allas likställighet i
1 ono fastigheter som skyldigheter. Här föreligger nämligen, såsom
1898 ars lagutskott i afgifvet utlåtande i ämnet anförde, icke någon i
sakens egen natur grundad anledning, hvarför fastigheter böra hafva
sig ålagd en drygare börda i afseende å ifrågavarande byggnadsskyldighet
än öfriga beskattningsföremål.

På grund häraf och under hänvisning till hvad i ärendet förut i
samma sylte vid riksdagen förekommit, får jag vördsamt hemställa, att
Riksdagen för sin del ville besluta sådan ändring af lagen angående
skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus
och häradsfängelse, att i sådan kostnad skola alla de, som inom
tingslaget erlägga kommuualutskylder, deltaga efter fyrktalet.»

I motionerna n:is 37 och 45 hemställa motionärerna under åberopande
af den ofvananförda motiveringen för motionerna n:is 35 och
43, att Riksdagen ville för sin del antaga följande

“Lag angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad
och underhåll af tingshus och häradsfängelse.

Med upphäfvande af hvad hittills varit stadgadt förordnas som

följer:

Bih. till Likså, Prat. 1905. 7 Sami. 6 Höft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

I kostnaden för uppförande och underhåll af tingshus och häradsfängelse
skola alla de, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder,
deltaga efter åsatt fyrktal.»

Uti motionerna n:is 35, 36 och 37 hafva herrar A. Magnusson i
Salstad, J. Johanson i Valared, Joll, Larsson i Presstorp och Ilerman
Andersson i Grimbo instämt.

Utskottets Gällande stadganden angående byggnad och underhåll af kyrka

firande. mQ(j pva(j därtill hörer samt särskild sockenstufva innehållas i lagen

den 30 juni 1899, i hvilken förordnas:

»Kyrka med klockstapel, kyrkomur och annat, som till kyrka
hörer, så ock sockenstufva, som enkom för det med sådant hus afsedda
ändamål utan sammanhang med annan kommunal byggnad är eller
varder uppförd, skola, där icke annorlunda är särskild! förordnadt, uppehållas
och byggas på deras kostnad, hvilka inom församlingen erlägga
kommunalutskylder. I sådan kostnad skola de skattskyldige deltaga,
för fastighet efter hela och för andra beskattningsföremål efter hälften
af därå belöpande fyrktal; dock vare de, hvilka äga åtnjuta de genom
prästerskapets privilegier förunnade förmåner, ej skyldige att i den
kostnad deltaga i vidsträcktare mån, än som med samma privilegier
må vara förenligt. Uppkommer vid beräkning, som ofvan sägs, bråktal,

skall det bortfalla.» _

Genom lag angående skyldighet att deltaga i kostnaden tor
byggnad och underhåll af prästgård den 29 juni 1900 hai stadgats.

»Där, enligt 26 kap. 2 § byggningabalken eller särskilda författningar,
det åligger socknemän att på sin kostnad bygga eller bättra
husen å prästgård, skola i sådan kostnad alla de, hvilka inom församlingen
erlägga kommunalutskylder, deltaga, för fastighet efter hela samt
för andra beskattningsföremål efter hälften af därå belöpande fyrktal,
dock vare de, hvilka äga åtnjuta de genom prästerskapets privilegier
förunnade förmåner, skyldige att i den kostnad deltaga endast i den
män de ej äro därifrån enligt samma privilegier befriade. Uppkommer
vid beräkning, som ofvan sägs, bråktal, skall det bortfalla.»

Slutligen gäller angående skyldighet att deltaga i kostnaden förbyggnad
och underhåll af tingshus och häradsfängelse lagen den 30
juni 1899, som lyder sålunda:

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

.... ^ kostnaden för uppförande och underhåll af tingshus och härads iangelse

skola alla de, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskvlder,
deltaga, för fastighet efter hela samt för andra beskattningsföremål efter
hälften af dåra belöpande fyrktal. Uppkommer vid den beräkning bråktal,
skall det bortfalla.» ö

. De fonf anc!enl SOm före hornsten af ofvannämnda lagar af den
30 jum 1899 och den 29 juni 1900 gällde i hithörande ämnen, innemllos
i dels lagen den 12 juni 1885 angående byggnad och underhåll
åt kyrka med hvad därtill hörer så ock af särskild sockenstuga, dels
lagen den 1 maj 1885 angående skyldighet att deltaga i kostnaden för
byggnad och underhåll af prästgård, dels. ock lagen den 26 september
i pnd-e Eldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och
underhall af tingshus och häradsfängelse. Enligt sistberörda tre lagar
skulle i kostnaden för uppförande och underhåll af ifrågavarande allmänna
byggnader deltaga alla de, som inom församlingen eller tingslaget
erlade kommunalutskylder, för fastighet efter hela samt förandra
beskattningsföremål efter en fjärdedel af därå belöpande fyrktal.

Lagstiftningen har sålunda, såsom synes, gått i riktning att mer
°jT kkställa samtliga beskattningsföremål i fråga om skyldigheten
att deltaga i kostnader af ifrågavarande art. Förevarande motioner
utse nu sadana ändringar af ofvannämnda gällande bestämmelser, att
kostnaden för ifrågavarande allmänna byggnader skulle blifva jämnt fördelad
pa alla byggnadsskyldige i förhållande till deras skattskyldighet
till kommunen och sålunda full likställighet mellan samtliga beskattnino-storemal
i berörda hänseende åvägabringas.

amställningar i detta syfte hafva, såsom i motionerna jämväl om°“na„le8’
^rillti vlc^ upprepade tillfällen och senast nästlidet år varit föremal
tor Kiksdagens . pröfning. Äfven de vid 1904 års riksdag väckta
motionerna, ehuru tillstyrkta af lagutskottet, föranledde icke någon
Kiksdagens åtgärd. I sitt öfver desamma afgifna utlåtande anförde utskottet,
att enligt dess uppfattning fullgiltiga skäl för en fullständig
lkstallighet mellan samtliga beskattningsföremål uti ifrågavarande hänseende^
forelåge. Det gåfves nämligen, såvidt utskottet kunde finna
icke någon i sakens egen natur grundad anledning, hvarför fastigheter
borde hafva sig ålagd en drygare börda härutinnan än öfriga beskattmngstoremål.
Visserligen hade allenast en jämförelsevis kort tidrymd
orllutit, sedan gällande lagar i ämnet utfärdades, men denna omstänlgnet
borde efter utskottets mening ej -innebära afgörande hinder emot

en lagändring, hvars inre berättigande finge anses vara allmänneligen
erkänd. ö

12 Lagutskottets Utlåtande N;o 7.

Lagutskottet intager nu i frågan samma ståndpunkt som lagutskottet
vid 1904 års riksdag. Till stöd för de ifrågasatta lagändringarna
kunna utöfver hvad ofvan anförts åberopas afsevärda skal, hvilka
jämväl vid frågans föregående behandling i Riksdagen framkommit och
hvilka utskottet lika litet som 1904 års lagutskott anser nödvändigt
eller behöflig! att här upprepa.

Utskottet hemställer alltså:

l:o) att Riksdagen måtte, i anledning af ofvanintagna
motioner nås 7, 35 och 43, för sin del antaga
följande

Lag angående byggnad och underhåll af kyrka med
hvad därtill hörer, så ock af särskild sockenstuga.

Med upphäfvande af lagen angående byggnad
och underhåll af kyrka med hvad därtill höiei, så
ock af särskild sockenstufva den 30 juni 1899 förordnas
som följer:

Kyrka med klockstapel, kyrkomur och annat,
som till kyrka hörer, så ock sockenstufva, skola, där
icke annorlunda är särskild! förordnadt, uppehållas och
byggas på deras kostnad, hvilka inom församlingen
erlägga kommunalutskylder, efter åsatt fyrktal; dock
vare de, hvilka äga åtnjuta de genom prästerskapets
privilegier förunnade förmåner, ej skyldiga att i den
kostnad deltaga i vidsträcktare mån, än som med
samma privilegier må vara förenligt;

2:o) att Riksdagen ville, i anledning af förevarande
motioner nås 8, 36 och 44, för sin del antaga
följande

Lag angående skyldighet ait deltaga i kostnaden för
byggnad och underhåll af prästgård.

Med upphäfvande af lagen angående skyldighet
att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af
prästgård den 29 juni 1900 förordnas soro följer:

Där, enligt 26 kap. 2 § byggningabalken eller
särskilda författningar, det åligger socknemän att på
sin kostnad bygga eller bättra husen å prästgård, skola

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

i sådan kostnad alla de, hvilka inom församlingen erlägga
kommunalutskylder, deltaga efter åsatt fyrktal;
dock vare de, hvilka äga åtnjuta de genom prästerskapets
privilegier förunnade förmåner, skyldiga att i
den kostnad deltaga endast i den män de ej äro därifrån
enligt samma privilegier befriade; samt

3:o) att Riksdagen måtte, i anledning af ofvanb
er orda motioner n:is 9, 17, 37 och 45, för sin del
antaga följande

Lag angående skyldighet att deltaga i kostnaden
lör byggnad och underhåll al tingshus och
häradslängelse.

Med upphäfvande af lagen angående skyldighet
att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af
tingshus och häradsfängelse den 30 juni 1899 förordnas
som följer:

I kostnaden för uppförande och underhåll af
tingshus och häradsfängelse skola alla de, hvilka inom
tingslaget erlägga kommunalutskylder, deltaga efter
åsatt fyrktal.

Stockholm den 7 februari 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservation

af herrar Hedenstierna, Underbjelke, Lilliesköld och Uppström.

Herrar G. Andersson och grefve Leivenhaupt hafva begärt få
anlecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Bih. till Likså. Prof. 1905. 7 Sami. 6 Höft.