Lagutskottets Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1895:LU7 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 14 febr. 1895, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 39 och
44 §§ i legostadgan den 23 november 1833.

I 1734 års lag stadgades i 14 kapitlet handelsbalken, att legostämma
skall vara från michelsmessodag till samma tid året derefter.

Genom kungörelsen den 22 april 1819 framflyttades helårsstämmans
ingång till den 24 oktober.

Denna bestämmelse bibehölls i gällande legostadga den 23 november
1833, hvilken stadga, beträffande flyttnings- och uppsägningstiden
för legohjon innehåller följande stadganden:

39 §. Vill husbonde skiljas vid tjenstehjon eller tjenstehjon vid
husbonde, eger husbonde tjenstehjon uppsäga, och tjenstehjon tjenst
sin, ifrån och med den 26 juli till och med den 24 augusti, och i
Stockholms stad, för flyttning i april månad, ifrån och med den 24
januari till och med den 22 februari. Sker ej uppsägning å nu föreskrifven
tid, fortfare tjenstehjon i tjensten till nästa flyttningsdag mot
lika städja och lön, som förut.

44 §. Flyttningsdag för tjenstehjon, så å landet som i städerne,
är den 24 oktober med undantag för Stockholms stad, der tvenne
flyttningsdagar årligen ega rum, nemligen den 24 april och den 24
oktober.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling
hänvisad motion, n:o 38, anför herr A. Ericson i Ransia: Den för
tjenare i lag bestämda flyttningstiden den 24 oktober vore för jordliih.
till Riksd. Prot. 18.95. 7 Samt. 4 Käft. (N:is 7 -9.) i

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

brukaren olämplig, ty då påginge den synnerligt vigtiga höstplöjningen,
och i sena år vore ännu en del af skörden, i synnerhet rotfrukter,
oinbergad, hvarför stora förluster kunde för jordbrukaren uppstå, om
han då under en vecka saknade arbetare och dertill måste hemta sina
nya tjenare. Härtill komme, att väglaget vid denna tid vore dåligt och
väderleken vanligen regnig och obehaglig. Dessa oftast förlustbringande
svårigheter skulle till större delen undvikas, om flyttningstiden
framflyttades en månad eller till den 24 november.

Den nu bestämda uppsägnings- och städseltiden vore äfven olämplig.
Att den 26 juli, såsom nu vore stadgadt, utfärda betyg åt tjenare
vid jordbruket vore för tidigt, ty då återstode ännu den arbetsammaste
och vigtigaste delen af tjenståret. En framflyttning af uppsägningsoch
städseltiden vore derför af behofvet påkallad.

Motionären föreslår alltså, att Riksdagen måtte för sin del besluta
sådana ändringar uti 39 och 44 §§ i nu gällande »Kongl. Maj:ts
förnyade nådiga legostadga för husbönder och tjenstehjon; gifven Stockholms
slott den 23 november 1833», att dessa lagrum må erhålla följande
lydelse:

39 §. Vill husbonde skiljas vid tjenstehjon eller tjenstehjon vid
husbonde, ege husbonde tjenstehjon uppsäga, och tjenstehjon tjenst
sin, från och med den 1 oktober till och med den 1 november, och i
Stockholms stad, för flyttning i maj månad, ifrån och med den 1 april
till och med den 1 maj. Sker ej uppsägning å nu föreskrifven tid,
fortfare tjenstehjon i tjensten till nästa flyttningsdag mot lika städja
och lön, som förut.

44 §. Flyttningsdag för tjenstehjon, så å landet som i städerna,
är den 24 november, med undantag för Stockholms stad, der tvenne
flyttningsdagar årligen ega rum, nemligen den 24 maj och 24 november.

Åtskilliga förslag om ändring af flyttningsdagen hafva framstälts
vid riksdagarne under så väl detta som förra århundradet. Sista gången
bragtes denna fråga å bane vid 1892 års riksdag, då lagutskottet,
i anledning af enskild motionärs framställning, hemstälde, att Riksdagen
måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville för Riksdagen framlägga
förslag angående framflyttande af den tid, som i gällande legostadga
funnes bestämd för tjenstehjons flyttning.

Inom båda kamrarne yppade sig emellertid emot ett sådant för -

Lagutskottets Utlåtande N:o 7. 3

slag betänkligheter, och motionen blef i båda kamrarne utan votering
afslagen.

Man framhöll nemligen svårigheten att i vårt land med dess
stora utsträckning och olika klimatiska förhållanden fastställa en flyttningstermin,
som kunde befinnas lika passande för rikets alla landskap.
Om än det kunde anses fördelaktigt för de sydligaste provinserna att
flyttuingstiden framflyttades, på det att jordarbetena under senhösten
ej måtte afbrytas genom ombyte af arbetsstyrkan, så skulle dock för
de öfriga delarne af vårt land en dylik åtgärd endast verka till skada.

Emot flyttningstidens framflyttande anfördes vidare, att flyttningen
i så fall skulle komma att ega rum under den kallare årstiden, hvilket
skulle vålla olägenhet särskildt för de gifta tjenarne.

Slutligen erinrades mot förslaget, att en ändring af flyttningstiden
ej kunde ega rum, utan att föreskrifterna om tiden för mantalsskrifningen
underginge motsvarande förändring.

På de skäl, som vid 1892 års riksdag sålunda anförts emot det
då väckta förslaget om flyttningstidens ändring, anser utskottet sig
icke kunna tillstyrka någon ändring i den nu i lag bestämda flyttningsdagen.
Vid sådant förhållande och då det måste lända till både husbondens
och tjenstehjonets fördel, att uppsägning af legoförhållandet sker i
god tid före flyttningsdagen, i följd hvaraf den af motionären föreslagna
förkortning i denna tid icke kan vara lämplig, finner utskottet sig icke
heller kunna tillstyrka bifall till motionärens förslag beträffande framflyttning
af uppsägningstiden.

På grund af hvad sålunda anförts, föranlåtes utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 februari 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Herr J. Anderson har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit
i ärendets behandling inom utskottet.