Lagutskottets Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1887:LU8 - majjul Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

8. En Sädeslada med Loga och 2:ne golf, lämpad efter nödtorften
och gårdsbrukets storlek:

Hvarvid dock the orter undantagas, ther Presten, efter gammal
praxis och öfverenskommelse, äger frihet att betjena sig af tionde-ladan.

I fall och Boskapen ej rymmas skulle uti Socknens fähus, må Presten
äfven bygga et sådant efter nödtorften äfven som thet och är nödigt,
att i skoglösa orter, hvar någre af thesse hus äro sammanbygde,
tå ett hus af tre väggar icke må casseras, när det nyttjar fjerde väggen
af ett annat»;

samt af Herrar Smedberg, H. Andersson i Nöbbelöf, F. Andersson
i Helge sta och A. Svensson i Lösen.

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 26 maj 1887, kl. 11 f. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till
17 kap. 16 § rättegångsbalken.

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat en
inom nämnda kammare af herr E. Nyström väckt motion (n:o 98), hvaruti
motionären, under åberopande af hvad han i förut afgifna motioner
(1885: n:o 122, 1886: n:o 128 och 1887 A: n:o 177) anfört föreslår, att
Riksdagen måtte för sin del besluta följande tillägg till 17 kap. 16 §
rättegångsbalken; »Vittnen, som ej kunna förmås att aflägga ed, skola
i begge delomännens eller deras ombudsmäns närvaro denna försäkran
afgifva: jag, N. N., afgifver härmed min högtidliga, upprigtiga och sannfärdiga
förklaring och försäkran, att jag skall vittna och gifva tillkänna

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

allt hvad jag vet i denna sak händt och sant vara, så att jag ej uppsåtligen
något förtiger, tillägger eller förändrar».

I förevarande ämne vidhåller utskottet fortfarande den mening,
som uttalats i dess förut afgifna utlåtanden (1885: n:o 8, 1886: n:o 19
och 1887 A: n:o 23) i anledning af herr Nyströms då väckta motioner.
Antalet af de fall, der vägran att aflägga ed egt rum under åberopande
af religiösa betänkligheter eller under förklaring att eden för den person,
som skulle aflägga densamma, saknade all betydelse, har hittills visat
sig försvinnande litet i förhållande till de fall, der eden utan invändningar
blifvit aflagd; och det är äfven för den mest skarpsynte omöjligt
att med säkerhet döma om de verkliga, inre motiven för eu edsvägran.
För främmande trosbekännare är, såsom bekant, i förevarande afseende
särskildt stadgadt i 16 § af förordningen den 31 oktober 1873. Staten
kan, enligt utskottets mening, ej af hänsyn till den subjektiva uppfattningen
hos de få bland svenska kyrkans medlemmar, hvilka uppgifva
sig vara af betänkligheter mot edens religiösa form hindrade att aflägga
ed, afstå från den garanti för rättssäkerhetens uppehållande, som onekligen
ligger i edens egenskap af religiös handling. Ett lagstadgande,
hvarigenom straffet för mened förklarades tillämpligt jemväl, då en person
efter aflagd försäkran i den af motionären föreslagna eller liknande
form burit falskt vittnesbörd, skulle, i synnerhet med de bevisregler,
som hyllas i vår nu gällande rättegångsordning, innebära en mycket
ringa ersättning för nämnda garanti.

Utskottet får följaktligen hemställa,

att motionen icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 maj 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation:

af Herr F. Andersson i Helgesta.

Bih. till Riksd. Frat. 1887. B. 7 Scml. 3 Häfl.