Lagutskottets Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1887:LU7 - majjul Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

N:o 7.

Ank. till lliksd. kansli den 25 maj 1887, kl. 11 f. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring
af 26 kap. 2 § byggningabalken.

I 2 § af 26 kap. byggningabalken stadgas bland annat: »I
prestegård skall vara stufva med två kamrar, kök, brygghus med bakugn,
bod med dubbel botten och loft, visthus, iada med tu golf och
loga, fähus och stall, alle till den storlek, som särskildt der om stadgadt
är. Dessa hus och ej flera, ega socknemän med tak och innanredet
kyrkoherden färdiga antvarda, och vare han sedan skyldig, att
hålla dem vid magt med egen kostnad. När de af ålder och bruk, och
ej af prestens vanrykt förfalla; då skola socknemän dem bygga och
bättra på deras kostnad, och må verke å prestebolets egor tagas, om
der tillräckelig skog är.»

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga två inom
nämnda kammare väckta motioner, i hvilka föreslås ändring af anförda
stadgande. I den ena af dessa motioner, n:o 4, anför herr A. G. Jönsson
i Mårarp, med hvilken sex andra ledamöter af kammaren instämt:

»Uti byggningabalkens 26 kap. 2 §, i hvad den rörer kyrkoherdes
och socknemännens ömsesidiga skyldigheter vid byggande och
Bih. till lliksd. Pro/. 1887. B. 7 Sami. 3 Höft. 1

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

underhåll af prestgårdshus, qvarstå, oaktadt den af 1885 års Riksdagbeslutade
förändring, otydligheter som ofta föranledt tvist emellan prest
och socknemän, och icke sällan hafva de senare fått vidkännas såväl
reparationer som nybyggnad, ändå lagens syfte ostridigt är att kyrkoherde
skall med egen kostnad underhålla de hus, han nybyggda af
socknemän emottagit, tills de af »ålder och bruk och ej af prestens
vanrykt förfalla», då det åligger socknemän att dem nybygga. De
orden »ålder och bruk» kunna dock lemna rum för en ganska godtycklig
tolkning. Och svårt är i allmänhet att afgöra om »ålder och
bruk» eller prestens vanrykt medfört behof af ombyggnad. Det hell
öfver jemväl klargöras att, om vissa detaljer af husen vore af »ålder
och bruk» förfallna, icke derföre husen i sin helhet vore förfallna till
att nybyggas. — Det har ofta händt att synemän till följd af lagens
otydlighet ålagt socknemän att bekosta tillfälliga reparationer och sålunda
alldeles befriat prest från de i denna § omnämnda skyldigheter.
För att bibehålla och främja ett godt förhållande emellan prest och
socknemän är det nödvändigt, att rättigheter och skyldigheter äro i
lagen tydligt uttryckta, hvarföre jag vågar föreslå, att ofta nämnda §
måtte erhålla en sådan lydelse, att lagrummets ursprungliga syfte, att
socknemännen endast hafva skyldighet att bekosta fullständig nybyggnad
men kyrkoherde att ombesörja husens underhåll, måtte blifva
klart uttryckt.»

I den andra af ifrågavarande motioner, n:o 15, föreslår herr O.
Erickson i Bjersby, »att Riksdagen måtte för sin del besluta sådan förändrad
lydelse af 26 kap. 2 § byggningabalken, att deraf tydligen
framgår, att underhållsskyldigheten af de hus, hvilka det åligger församlingen
att antvarda kyrkoherden färdiga, helt och hållet åligger kyrkoherden
och endast nybyggnadsskyldicjheten församlingen.»

Till stöd för sitt förslag åberopar herr Erickson, med hvilken
två andra af kammarens ledamöter instämt, en af honom förut afgifven
motion i ämnet (1887 A, n:o 162), hvaruti anföres:

»Enligt 26 kap. 2 § byggningabalken är kyrkoherden skyldig
att, sedan de hus, hvilka det åligger församlingen att antvarda honom
färdiga, blifvit färdigbyggda, »hålla dem vid magt med egen kostnad».
Men vidare stadgas i samma §, att, »när nämnda hus af ålder och bruk
och ej af prestens vanrykt förfalla, då skola socknemännen dem bygga
och bättra på deras kostnad». Dessa stadganden äro uppenbarligen
stridande mot hvarandra; och att ett förtydligande af lagens mening
härutinnan är af behofvet påkalladt framgår jemväl af den omständigheten,
att tvister uppstått om hvem, kyrkoherden eller församlingen,

Lagutskottets Utlåtande N:o 7. 3

skyldigheten att bekosta vid syn befinna brister å ifrågavarande hus
lagligen ålågeK

Frågan om ändring eller förtydligande af ofvan anförda bestämmelser
har redan vid flera föregående tillfällen dels fristående och dels
i sammanhang med frågan om en ny, för hela riket gemensam ecklesiastik
boställsordning varit föremål för Riksdagens pröfning. I skrifvelse
af den 28 januari 1863 anhöllo rikets ständer, att Kongl. Magt täcktes
låta utarbeta och för rikets ständer framlägga förslag till ecklesiastik
boställsordning. 1 anledning häraf anbefalde Kongl. Magt den 13
februari 1863 kammarkollegium att utarbeta och till Kongl. Maj:t inkomma
med förslag till förordning i den syftning, rikets ständers omförmälda
skrifvelse närmare angåfve. Af kammarkollegium afgafs sådant
förslag jemte underdånigt utlåtande den 30 mars 1865 och, på Kongl.
Maj:ts befallning, efter åtskilliga myndigheters hörande, nytt utlåtande
i ämnet den 29 april 1867.

Då någon ytterligare åtgärd i ärendet härefter ej af Kongl. Maj:t
vidtogs, förnyade Riksdagen i skrifvelse den 10 maj 1876 rikets
ständers förenämnda anhållan; och uppdrog Kongl. Maj:t i anledning
häraf den 30 december 1876 åt särskild person att, efter granskning
af kammarkollegii utlåtanden och förslag i ämnet, i den mån då mera
förändrade förhållanden eller eljest förekomna anledningar dertill
kunde föranleda, utarbeta förslag till de jemkningar i författningsförslagets
särskilda delar, som deraf kunde blifva en följd. Sedan på
grund af nämnda uppdrag nytt förslag till författning rörande presterskapets
boställen blifvit utarbotadt och aflemnadt till chefen för ecklesiastikdepartementet,
erhöllo fyra personer uppdrag att jemte den, som
utarbetat förslaget, deltaga i granskningen af detsamma; och afgåfvo
desse fem komiterade den 28 mars 1879 ytterligare omarbetadt förslag
till förordning angående presterskapets boställen med inledning och
motiv, hvilket förslag finnes af trycket utgifvet. Öfver detta förslag,
som innehåller fullständiga bestämmelser jemväl i nu ifrågavarande
ämne, hafva åtskillige vederbörande blifvit hörde; och lärer proposition
till Riksdagen med anledning af detsamma vara att i en snar framtid
förvänta, möjligen redan vid nästa riksmöte.

Med afseende å hvad sålunda i ärendet förekommit synes det
utskottet ej lämpligt, att Riksdagen nu företager till behandling ett

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

ämne, som ingår såsom eu synnerligen vigtig del i meranämnda förslag,
utan får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 Maj 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af herr Carlheim-Gyllensköld;

af herr J. Anderson i Tenhult:

»Då jag icke är belåten hvarken med motiveringen eller det beslut
hvartill lagutskottet kommit, får jag anmäla min reservation.

Uti 2 § af 26 kap. byggningabalk en bestämmes hvilka hus

socknemän skola å prestgård bygga, med hänvisning hvad storleken beträffar
till hvad »särskild! derom stadgadt är» samt att, när dessa hus
med tak och innanrede kyrkoherden färdiga antvardas, är han sedan
skyldig hålla dem vid magt med egen kostnad, men när dessa hus af
ålder och bruk och ej af prestens vanrykt förfalla, då skola socknemän
dem bygga och bättra på deras kostnad. Tarfvar prestgård »efter dess
ägor och lägenheter» flera hus, bygge och uppehälle prest dem sjelf, eller
gälde det som brister.

Den nu åberopade § samt innehållet af nedan intagna tvenne kongl.
resolutioner gifva mig anledning antaga att, då ifrågavarande hus blifvit
i fullgodt stånd till kyrkoherden öfverlemnade, är denne skyldig hålla
dem vid magt till dess ombyggnad, större och ansenlig förbättring är
behöflig.

De ladugårdshus, såsom loge, lador och boskapshus, som för prestboställets
skörd äro behöfliga, anser jag med stöd af efterskrifna
kongl. resolutioner böra af boställsinnehafvare!! både byggas och under -

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

hållas, men der församlingen såsom tionde lemnar otröskad säd, lärer
väl tiondeloge med 2 lador och boskapshus för utfodring af halmen
efter tiondesäden åligga församlingen, derest ej vid skedda lönekonventioner
församlingen vunnit befrielse.

Denna min uppfattning delas icke af dem, som förrätta af- och
tillträdessyner och ekonomiska besigtningar å kyrkoherdeboställen inom
den ort jag tillhör, emedan alla förbättringar, såväl stora som små,
t. ex. sönderrifna tapeter, sönderslagna fönsterrutor, borttappade nycklar
etc. åläggas församlingsboarne att iståndsätta, likasom de senare åläggas
att bygga och underhålla loge med lador och boskapshus, som för
boställets skörd äro behöfliga.

Då sålunda ofvan åberopade lagrum samt kongl. resolutioner sällan
om ens någon gång blifva tillämpade, och innehållet af de senare är
föga kändt samt ovilja från församlingarnes sida rätt ofta uttalas öfver
de ofta återkommande reparationerna å pastorsboställens hus, har jag
ansett att de lagstadganden, som nu finnas och som i förenämnda 2 §
af 26 kap. byggningabalken äro åberopade, jemte möjligen flera
gällande bestämmelser, blifva till ett helt sammanförda, tydligt utvisande
huru stor byggnadsskyldighet församlingarne verkligen åligger och, såsom
följd deraf, hvilka reparationer och husbyggnader pastor sjelf bör
utgöra, och derför har jag inom utskottet yrkat, att Riksdagen ville i
underdånighet aflåta förnyad skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t.

De af mig här ofvan vidrörda tvenne kongl. resolutioner, som
ännu ej äro upphäfda, äro af följande lydelse :

Afskrift.

Kong!. Maj:ts Nådiga Resolution och Förklaring uppå
the allmänne Besvär, som thes trogne Undersåtare af Riksens
Allmoge uti Sverige och Finland igenom theras utskickade
Fullmächtige hafva vid thenna Riksdagen i underdånighet
ingifva låtit. Gifven Stockholm i Råd-Cammaren den 1
Augusti 1727.

12.

Såsom Allmogen i underdånighet begiär Kongl. Maj:ts nådiga utlåtelse
om alntalet til längden och bredden af de 7 laga hus, som de
i Prästegårdarne efter Kongl. Maj:ts på Allmogens Besvär vid 1720

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

åhrs Riksdag gifne nådige Resolution 41 § bör uppbygga; så har Kongl.
Maj:t sig häröfver således i nåder yttra velat, åt thet första och andra
huset bör bestå i eu byggning, som är 26 alnar lång och 12 alnar
bred inom knutarne med väggar, fyra alnar hög inuti.

På ena ändan af samma byggning kommer att blifva 2 Camrar,
hvardera 6 alnar breda och 7 alnar långa, och mitt uti byggningen
sätestugun å 12 alnar i längden och 9 alnar i bredden. Förstugun blir
utan för sätestugun 3 alnar bred och 12 alnar lång; men på then andra
ändan af byggningen blir kiöket, som svarar i storlek emot begge kamrarne,
dock bör uti kiöket ingen bakugn vara utan allenast en köksspis.
Det tredje huset blir Brygghuset 10 alnar i fyrkant, med bakugn
och kiöksspis. Det fjerde skal vara en bod med dubbel bota och
låft 8 alnar bred och 10 alnar lång. Femte visthuset 6 alnar bredt
och 8 alnar långt utan låft. 6:te Ladan med tvenne gålf, och en loga
mitt uti, kommer att proportioneras efter tertial Tiondens storlek uti församlingen.
,*) 7:de Fähuset bör bestå af 9 alnar i bredden och 16 alnar
i längden, alt inom knutarne räknat, och stallet af 6 spiltor inalles.
Thesse hus, men inga flere hvarken kiällare eller lada för gårdsens gröda,
tilkommer Allmogen åt å Prästebohlet byggia: och när the äro färdige
med taak och all inreda, samt Prästenom väl lagade i hand lefvererade,
så åligger det honom åt draga försorg, thet de ej af vanryckt förderfvas,
och likmätigt den 32 § uti 1681 åhrs Husesyns-Ordning them vid
macht hålla på egen bekostnad: men tarfva husen mycken och ansenlig
förbättring tå skola Sochnemännerne alt hvad som behöfves, tilföra
och på theras bekåstnad husen upbygia. Skulle Prästen behöfva flera
hus än ofvan förmält är, så bör han them af egen bekåstnad byggia
och underhålla. Och althenstund på somlige orter små Församlingar
finnas, hvilka omöjeligen en sådan byggnad som nu föreskrefven är
kunna åstadkomma, så skal vederbörande Landshöfdinge med Consistorio
öfverläggia hvad byggnad bör bestås i the församlingar som äro
under 30 mantal, Säterierne oberäknade. Thesutan skal Allmogen ej
eller varda skyldig att nu strax thenne byggnaden uppsättia theräst
then ännu intet finnes utan efter handen, alt. som then förra åbyggnaden
förfaller, på thet sådant ej må lända them till allt för stor last:
men hvad Prestegårdsbyggnad som Allmogen uti somlige orter genom
conventioner sig åtagit åligger them att fullgiöra så vida de skiäligen
theröfver sig icke besvära. Hvad Skåne och Halland angår så förblifver
therstädes til vidare som härtils vanligit varit.

'') Kursiveringen gjord af reservanten.

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Afskrift.

Kongl. Maj ds Nådige Resolution och Förklaring uppå samtelig
Presterskapets i Sverige och Finland vid Riksdagen År
1761 i underdånighet andragne allmänna Besvär och ansökningar.
Gifven Stockholm i Råd-Cammaren then 10 Augusti 1762.

§ 4.

Kongl. Maj:t finner i Nåder thet med Lag och billighet aldeles
likmätigt, åt, vid årliga byggnads skyldighetens utsättande å Prestebord,
then icke bör uträknas efter alla husen, them inbegrepne, som Socknen
tilkommer att bygga; utan bör then endast uträknas efter the hus och
byggnader, som innehafvaren sjelf åligger åt värkställa. Och althenstund
Kongl. Maj:t, uppå Allmogens allmänna Besvär, år 1727 i Nåder resolverat,
til förekommande af egenvillighet å begge sidor, huru månge
hus, icke allenast til antalet, utan och til et vist mått eller alntal, Församlingen
åligger bygga; Altså och på thet vid den öfriga byggnaden,
som af Presterne sielfve bör besörjas, i lika måtto Lag och icke Domarens
godtycke må äga rum, vil Kongl. Majd härmedelst hafva följande föreskrifvet;
Hvarvid dock the Landsorter i Riket undantagas, hvaräst, efter
särskildt ingångne överenskommelser, Församlingarne, til sit Presterskaps
hjelp och understöd, all nödig byggnad vid Prestegårdarne sig
åtagit.

I Mangården

1. Eu Källare af åtta alnars längd och sju alnars bredd.

2. En Drängstufva, innehållande sju alnar i längd och bredd inom
knutarne.

3. Et Torkhus, eller så kallad Rådstufva, tio alnar lång och åtta
alnar bred, med sina behörige lafvar.

1 Ladugården

4. Et Svinhus af 3:ne rum, åtta alnar långt och sex alnar bredt.

5. Et Vagnhus eller Redskapslider, tio alnar långt och åtta alnar
bredt.

6. Hemligit hus efter beqvämligheten.

7. Et Fårhus med skulla, tio alnar långt och åtta alnar bredt.

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

8. En Sädeslada med Loga och 2:ne golf, lämpad efter nödtorften
och gårdsbrukets storlek:

Hvarvid dock the orter undantagas, ther Presten, efter gammal
praxis och öfverenskommelse, äger frihet att betjena sig af tionde-ladan.

I fall och Boskapen ej rymmas skulle uti Socknens fähus, må Presten
äfven bygga et sådant efter nödtorften äfven som thet och är nödigt,
att i skoglösa orter, hvar någre af thesse hus äro sammanbygde,
tå ett hus af tre väggar icke må casseras, när det nyttjar fjerde väggen
af ett annat»;

samt af Herrar Smedberg, H. Andersson i Nöbbelöf, F. Andersson
i Helge sta och A. Svensson i Lösen.

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 26 maj 1887, kl. 11 f. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till
17 kap. 16 § rättegångsbalken.

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat en
inom nämnda kammare af herr E. Nyström väckt motion (n:o 98), hvaruti
motionären, under åberopande af hvad han i förut afgifna motioner
(1885: n:o 122, 1886: n:o 128 och 1887 A: n:o 177) anfört föreslår, att
Riksdagen måtte för sin del besluta följande tillägg till 17 kap. 16 §
rättegångsbalken; »Vittnen, som ej kunna förmås att aflägga ed, skola
i begge delomännens eller deras ombudsmäns närvaro denna försäkran
afgifva: jag, N. N., afgifver härmed min högtidliga, upprigtiga och sannfärdiga
förklaring och försäkran, att jag skall vittna och gifva tillkänna