Lagutskottets Utlåtande N:o 75 (Utlåtande 1896:LU75 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

N:o 75.

Ant till Riksd. kansli den 1 maj 1896, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition med förslag till
förordning angående köttbesigtnings- och slagttvång m. m.

Genom proposition den 14 sistlidne februari, n:o 28, har Kongl.
Maj:t, under åberopande af det propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden för samma dag, förklarat sig
vilja inhemta Riksdagens yttrande öfver följande förslag till

Förordning angående köttbesigtnings- och slagttvång in. in.

§ 1.

1. Köttbesigtningstvång, innefattande förbud att inom visst område
till salu hålla eller utbjuda till menniskoföda afsedt, färskt, rått kött af
nötkreatur, får, get, svin eller häst, derest köttet icke blifvit, efter
undersökning af besigtningsman, försedt med stämpel eller bevis af
något sådant slag, hvarom nedan i § 6 sägs, må för stad, som sådant
åstundan kunna bestämmas i den ordning, som angifves i § 24 af helsovårdsstadgan
för riket, under vilkor att genom stadens försorg anställes
nödigt antal besigtningsmän och vidtagas de öfriga åtgärder, som erfordras
för att köttbesigtning inom ifrågavarande område må kunna utan
större vare sig tidsutdrägt eller annan olägenhet ega rum; börande i
nyssberörda afseende uppgjordt förslag underställas Kongl. Maj ds befallningshafvandes
pröfning, innan stadgande i ämnet utfärdas.

Bill. till Riksd. Prot. 1896. 7 Sami. 44 Eäft. (N:0 75.)

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

Enahanda förfarande iakttages i fråga om ändring eller upphäfvande
af sådant stadgande.

2. Hvad i nästföregående moment stadgas om stad gäller äfven
för annat i afseende på helsovård med stad likstäldt samhälle, så ock
för kommun å landet, endast med den olikhet, som föranledes af den
annorlunda beskaffade sammansättningen af myndigheter, hvilka der
hafva befattning med allmänna helsovården. De åligganden, som enligt
denna förordning och på grund deraf meddelade föreskrifter i stad tillkomma
magistrat, helsovårdsnämnd och stadsfullmägtige eller allmän
rådstuga, skola inom samhälle, der helsovårdsstadgans föreskrifter rörande
stad i tillämpliga delar gälla, fullgöras af dem, som förklarats skola inom
samhället i allmänhet träda i dessa myndigheters ställe, samt eljest å
landet bestridas, magistratens af kronofogden i orten, helsovårdsnämndens
af kommunalnämnden och stadsfullmägtiges eller allmänna rådstugans
af kommunalstämman.

§ 2.

1. Har för stads eller dermed i afseende på helsovård likstäldt
samhälles räkning offentligt slagthus enligt plan, som Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, efter helsovårdsnämndens hörande, gillat, blifvit
uppfördt och efter af Kongl. Majrts befallningshafvande föranstaltad afsyning
godkändt, må, om samhället så önskar, i den uti § 1 omförmälda
ordning kunna jemte köttbesigtningstvång för samhället stadgas
slagttvång, innefattande förbud att, sedan slagthuset upplåtits till allmänt
begagnande, annorstädes inom visst område än i berörda hus
slagta djur, som förut nämnts. Sådant förbud utgör dock ej hinder för
att dylikt djur nedslagtas utom det offentliga slagthuset, der nedslagtandet
nödvändiggöres af hastigt inträffad sjukdom eller olyckshändelse;
skolande dock i sådant fall köttet, om det är afsedt att begagnas till
menniskoföda, genast efter djurets nedslagtning ostyckadt jemte alla
dertill hörande inelfvor utom tarmar föras till det offentliga slagthuset
för att besigtigas. Utan hinder af sådant förbud må äfven Kongl. Maj:ts
befallningshafvande kunna medgifva, att nedslagtning af kreatur, hvilkas
kött är afsedt hufvudsakligen för utförsel ur riket, verkställes inom
sådan för ändamålet särskild! inrättad och under offentlig kontroll stäld
anstalt, hvarom nedan i § 3 sägs.

2. Vilja stads- och dermed i afseende på helsovård likstäldt samhälle
förena sig om gemensamt offentligt slagthus af här afsedd beskaffenhet,
må det kunna ske, i fall Kongl. Maj:ts befallningshafvande

Lagutskottets Utlåtande N:o 75. 3

dertill lemnar tillstånd; ocli galle då i fråga om hvart och ett af dessa
samhällen hvad beträffande samhälle med köttbesigtnings- och slagttvång
förut är stadgadt.

§ 3.

Önskar enskild person, förening eller bolag få under offentlig kontroll
ställa vare sig en hufvudsakligen för uppslagning af kött till utförsel
ur riket afsedd inrättning (exportslagteri) i stad eller _ på landet
eller annan slagterianstalt, belägen utom stad eller dermed i afseende
på helsovård likstäldt samhälle, må, på derom af vederbörande gjord
ansökning, Kongl. Maj:ts befallningshafvande, om anstalten pröfvas
vara ändamålsenligt ordnad, kunna föreskrifva, att densamma skall stå
under offentlig kontroll, med vilkor att genom sökandens försorg anställes
erforderligt antal besigtningsmän och vidtagas de öfriga åtgärder,
som kunna anses för kontrollen nödiga. Förklaras, efter det annat
sådant slagteri än exportslagteri stälts under offentlig kontroll, helsovårdsstadgans
föreskrifter rörande stad skola i tillämpliga delar gälla
inom det område, der slagteriet är beläget, må nämnda _ omständighet
ej utgöra hinder för slagteriets förblifvande under offentlig kontroll.

§ 4.

1. Besigtningsman vid offentligt, inom område, der slagttvång är
gällande, beläget slagthus, vid exportslagteri, hvarom i § 3 sägs, eller
vid annat enligt samma paragraf under offentlig kontroll stäldt slagteri
skall vara legitimerad veterinär. Den, som jemlikt denna förordning
anställes såsom kommunal besigtningsman annorstädes än vid offentligt
slagthus, som nyss är nämndt, skall, om möjligt, vara legitimerad
veterinär.

2. Besigtningsman vid exportslagteri förordnas af medicinalstyrelsen.
Öfriga i mom. 1 af denna paragraf omnämnda besigtningsmän
varda förordnade af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, de kommunala
på vederbörande helsovårds- eller kommunalnämnds förslag.

Besigtningsman kan af den embetsmyndighet, som förordnat honom,
när som helst entledigas från sin befattning.

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

§ 5.

Vid slagt af djur, som förut nämnts, vare sig i offentligt, inom område,
der slagttvång är gällande, beläget slagthus eller i sådant under
offentlig kontroll stäldt slagteri, som i § 3 sägs, skall vederbörande
besigtningsman anställa undersökning före nedslagtningen å djuret,
med hänsyn till dess helsotillstånd, samt efteråt å dess kött och inelfvor,
med afseende å deras duglighet till menniskoföda. Vid annan
köttbesigtning enligt denna förordning skall, der ej annorlunda stadgats,
undersökning af besigtningsman anställas, när fråga är om häst
eller större nötkreatur än kalf, å minst fjerdedels kropp, men eljest å
minst half kropp.

Närmare föreskrifter om besigtningen utfärdas af medicinalstyrelsen.

§ 6.

I- Kött, som vid besigtning enligt denna förordning godkännes,
skall, innan det får till salu hållas eller utbjudas, förses med stämpel,
utvisande, der detsamma blifvit i offentligt, inom område, der slagttvång
är gällande, beläget slagthus eller i sådant under offentlig kontroll
stäldt slagteri, som i § 3 sägs, uppslagtadt och besigtigadt, att
så skett, men eljest att köttet undergått annan vederbörlig besigtning
inom något samhälle med köttbesigtningstvång.

2. Finnes vid besigtning kött vara till menniskoföda otjenligt,
skall detsamma förstöras, der det icke kan genom besigtningsmannens
försorg och under hans kontroll försäljas till tekniskt bruk, i hvilket
fall köttets egare är berättigad utfå hvad som genom försäljningen inflyter,
efter afdrag af nödiga kostnader.

3. Anträffas vid besigtning, anstäld jemlikt denna förordning af
kommunal besigtningsman, kött, som först efter särskild behandling
kan utan men för helsan användas till menniskoföda, skall köttet,
sedan det under besigtningsmannens kontroll undergått sådan behandling,
antingen, försedt med särskild stämpel, der så ske kan, eller
med bevis om beskaffenheten, ställas till egarens förfogande, eller, om
denne så fordrar och icke kan anses hafva före besigtningen egt eller
bort ega kännedom om köttets underhaltiga beskaffenhet samt köttet
ej är af djur, som nedslagtats i sådant under offentlig kontroll stäldt
slagteri, som i § 3 sägs, inlösas af vederbörande samhälle till pris,

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

som helsovårdsnämnden månatligen, med ledning af köttprisen inom
samhället under näst föregående kalendermånad, fastställer och offentligen
kungör. Varder dylikt kött anträffadt vid undersökning jemlikt
denna förordning i slagteri, som nyss är nämndt, må köttet, sedan det
under dervarande besigtningsmans kontroll så behandlats, att det kan
utan men för helsan användas till menniskoföda, af honom förses med
särskild stämpel eller med bevis om beskaffenheten.

4. Här omförmälda stämplar skola särskild! angifva inom hvilket
samhälle besigtningen egt rum och för öfrigt vara, hvart slag för sig,
lika för hela riket, nemligen en för godkändt kött, uppslagtadt i offentligt,
inom område, der slagttvång är gällande, beläget slagthus eller i
annan i § 3 omförmäld, under offentlig kontroll stäld inrättning än
exportslagteri, en för godkändt kött, uppslagtadt i exportslagteri, som
nyss är nämndt, en för annat godkändt kött och en för kött, behandladt
på sätt i mom. 3 af denna § sägs. Medicinalstyrelsen utfärdar
närmare föreskrifter om stämplarnes beskaffenhet och köttets stämpling.

§ 7.

Derest vid köttbesigtning, som jemlikt denna förordning anställes
af kommunal besigtningsman, köttets egare icke åtnöjes med besigtningsmannens
beslut, må han ej mindre, om genast framställning derom
hos besigtningsmannen göres och i förskott erlägges hvad som kan
erfordras till bestridande af nödig kostnad för tillvaratagande af såsom
bevisningsmedel tjenligt, prof å det besigtigade, erhålla sådant prof i
lämpligt förvaringskärl, tillslutet under egarens och besigtningsmannens
sigill och försedt med nödig beteckning, än äfven i beslutet söka
ändring genom besvär, Indika jemte dels besigtningsmannens utan lösen
lemnade intyg, innefattande beslutet och skälen dertill, dels ock bevis
om dagen, då klaganden af beslutet erhöll del, böra, vid talans förlust,
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande inlemnas inom tio dagar derefter,
dagen, då delgifningen skedde, likväl oräknad; gällande emellertid, utan
hinder af besvär, beslutet till efterrättelse, intilldess annorlunda kan
varda vederbörligen förordnadt. Varder i följd åt besvären ändring
gjord i besigtningsmannens beslut, eger klaganden att för den förlust,
han fått till följd af samma beslut i hvad det befunnits origtigt vidkännas,
erhålla godtgörelse af det samhälle, hvars besigtningsman meddelat
beslutet.

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

§ 8.

1. . För köttbesigtning af kommunal besigtningsman enligt denna
förordning och för begagnande af offentligt, inom område, der skotvång
är gällande, beläget slagthus eger vederbörande samhälle uppbära
afgifter enligt taxa, som, sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
efter helsovårdsnämndens och i andra städer än Stockholm jemväl efter
magistratens eller, der sådan ej finnes, den i dess ställe särskild! tillsatta
stadsstyrelses hörande, dertill uppgjort förslag, af Kongl. Maj:t
fastställes för minst ett år i sänder. I denna taxa må afgifterna ej
sättas högre, än som kan anses erforderligt till betäckande af samhällets
kostnader för köttets besigtning och stämpling samt, der fråga är
om begagnande af offentligt slagthus, som nyss är nämndt, till betäckande
jemväl af kostnaden för slagthusets förvaltning och underhåll
jemte ränta å anläggningskapitalet.

2. Der jemlikt ordningsstadgan för rikets städer eller derpå grundad
bestämmelse särskild marknadsplats för kreaturshandeln blifvit inrättad
i sammanhang med offentligt slagthus af här afsedd beskaffenhet,
må, i enahanda ordning och efter liknande grunder som i fråga om
slagthusets begagnande, bestämmas afgifter till samhället för nyttjande
af marknadsplatsen och vid densamma uppförda stallar äfvensom för
kreaturens utfodring, skötsel och vägning.

§ 9.

Uppstår i samhälle, der slagttvång är gällande, särskild fara i
lielsoväg till följd af någon utanför samhället bedrifven slagterirörelse
eller yrkesmessig beredning af köttvaror, eger på framställning af samhällets
helsovårdsnämnd Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreskrifva
anordningar och vidtaga åtgärder, som pröfvas tjenliga och leda till
farans undanrödjande. Dervid må Kongl. Maj:ts befallningshafvande ej
mindre påbjuda rörelsens ställande under särskild tillsyn samt uppdraga
åt tillsyningsman att anhålla och låta dels undersöka misstänkt kött
eller köttvara, dels ock oskadliggöra kött eller deraf beredt, till menmskoföda
afsedt ämne, som dertill är otjenligt, än äfven, då sådant
finnes vara af nöden, förelägga lämpliga viten och meddela tillfälligt
förbud mot rörelsens drifvande samt, om rättelse på nämnda sätt ej
synes stå att vinna, förbjuda den felande att vidare sjelf eller genom
annan person inom visst område bedrifva slagterirörelse eller yrkesmessig
beredning af köttvaror.

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

§ 10.

Der i följd af slagttvångs införande byggnad eller annan inrättning
för bedrifvande af slagterirörelse, som, när denna förordning träder i
kraft, lofligen idkas och hvars utöfvande icke medgifvits blott tills vidare
eller till dess annorlunda blefve föreskrifvet, ej längre kan för dermed
afsedt ändamål användas, vare egaren berättigad att af vederbörande
samhälle undfå ersättning för den värdeminskning hans fastighet och
öfriga ifrågavarande inrättningar derigenom undergå. Enahanda rätt
tillkomme den, som, när slagttvång i ett samhälle införes, eger ett på
det under nämnda tvång lagda området befintligt, enligt § 3 under
offentlig kontroll stäldt slagteri, hvilket i följd af slagttvångets införande
ej vidare kan för afsedt ändamål begagnas.

§ 11-

1. Bryter någon mot förbud, hvarom i § 1 eller § 2 sägs, böte,
der ej straff enligt allmän lag eller särskild författning bör följa å förseelsen,
från och med två till och med etthundra kronor.

2. Öfverträdes sådant förbud mot drifvande af slagterirörelse eller
yrkesmessig beredning af köttvaror, som i § 9 omförmäles, vare straffet
böter från och med tjugu till och med femhundra kronor.

§ 12-

Den, som under tid, då han är stäld under tilltal för förseelse
mot denna förordning eller enligt densamma gifna föreskrifter, fortsätter
eller förnyar samma förseelse, skall, när han dertill varder lagligen
förvunnen, fällas, för hvarje gång åtal emot honom egt rum och
han deraf undfått del, till de böter eller viten, som för ifrågavarande
förseelse äro bestämda.

§ 13-

1. Förseelse mot denna förordning eller de enligt densamma
gifna föreskrifter skall åtalas hos polisdomstol, der särskild sådan är
inrättad, men eljest hos poliskammare och, der sådan icke finnes, vid

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

allmän domstol; och galle i fråga om klagan öfver domstols eller poliskammares
beslut i dessa mål hvad i allmänhet angående besvär i brottmål
är stadgadt.

2. Förseelserna åtalas af allmän åklagare; egande helsovårdseller
kommunalnämnd ock att för särskilt fall förordna åklagare.

§ 14-

Emot beslut, som enligt denna förordning eller på grund af densamma
gifna föreskrifter meddelats af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
af helsovårds- eller kommunalnämnd eller af sådan tillsyningsman,
som i § 9 sägs, eger den, som anser sin rätt deraf förnärmad
eller obehörigen inskränkt, att anföra besvär, öfver Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
beslut hos Kongl. Maj:t inom den tid, som för öfverklagande
af förvaltande myndigheters och embetsverks beslut är stadgad,
samt öfver helsovårds- eller kommunalnämnds eller tillsyningsmans
beslut hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande inom den tid, som är bestämd
för Överklagande af kommunalstämmas beslut; gällande dock,
utan hinder af besvär, beslutet till efterrättelse, intill dess annorlunda
kan varda vederbörligen förordnadt.

§ 15.

1. Böter och viten, som ådömas efter denna förordning och i
enlighet med densamma meddelade föreskrifter, tillfalla kommunens
kassa.

2. Saknas tillgång till fulla gäldandet af dessa böter och viten,
skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1897.

penna proposition har af båda kamrarne blifvit till lagutskottet
hänvisad.

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

Under behandlingen af ifrågavarande ärende liar utskottet tillika
fått från ecklesiastikdepartementet mottaga eu, i anledning af gjord
förfrågan, dit ankommen skrifvelse från det norska Departement for
det Indre, hvari meddelas, att genom den köttkontroll, som är stadgad
enligt lagen den 27 juni 1892, »ingen Stigning i Kjödpriserne
eller naevnevaerdig Ulempe er foraarsaget», ett uttalande, som liemtar
sitt stöd uti af samtlige magistrater inom Norge afgifna utlåtanden i
ämnet. Endast tvenne magistrater hade nemligen förmält stegring i
köttprisen hafva inträdt vid köttkontrollens införande, och båda dessa
magistrater hade tillika uttalat, att ifrågavarande prisstegring icke kunde
anses direkt härröra från köttkontrollen utan bero på hufvudsakligen
andra omständigheter.

Af den utredning i frågan, som egt rum, och hvilken af föredragande
departementschefen åberopades i hans anförande till statsrådsprotokollet
den 14 sistlidne februari till hvilket utskottet i fråga om
propositionens tillkomst och närmare innebörd tillåter sig hänvisa —
framgår visserligen, att ett införande af köttbesigtnings- och slagttvång
skulle i sanitärt och hygieniskt afseende medföra afsevärda fördelar,
men deraf framgår äfven otvetydigt, att dessa fördelar komme
att åtföljas af ej mindre afsevärda olägenheter uti andra afseenden.
Den ställning, man intager till föreliggande fråga, beror sålunda i främsta
rummet på det förhållande, hvari man anser nämnda fördelar och
olägenheter stå till hvarandra. Utskottet tvekar ej att härutinnan tillmäta
de med köttbesigtnings- och slagttvång förenade olägenheter afgörande
betydelse. Särskild! har utskottet i detta afseende haft för
ögonen det starka ingrepp i landtbefolkningens nu medgifna frihet att
i stad afyttra sina slagtdjur eller köttet efter dylika, hvilket skulle
blifva följden af ett antagande af föreliggande proposition.

Derigenom skulle ej blott vållas tidsutdrägt för landtbefolkningen
utan äfven, enligt utskottets mening, ganska väsentliga kostnader. Särskildt
synes det utskottet som om den utaf norska departementet, enligt
hvad ofvan anförts, meddelade omständighet, att köttkontrollen
icke medfört någon stegring af köttprisen, i sin män talar mot införande
af dylik kontroll. Ty nämnda förhållande lärer ej annorledes
kunna förklaras, än att producenterne ensamme få bära all den kostnad,
som med köttkontroll är förenad, och sålunda erhålla mindre nettoBih.
till Itihä. Prat. 18!)6. 7 Sami. 44 lläft. 2

10 Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

behållning af sina affärer med slagtdjur och kött, än hvad nu är förhållandet.

Likaså anser utskottet den af departementschefen anförda omständighet
— hvilken han anser blifva en gifven följd af obligatorisk köttbesigtning
— att nemligen kassering af kött komme att ske i högre
mån å ställen, der köttbesigtning är obligatorisk, än annorstädes kunna
innebära fara för säljarnes intressen. Redan under nuvarande förhållanden
kan den uppsigt öfver köttvaror, som utöfvas af helsovårdspolisen,
ofta drabba den enskilde på ett känbart och kanske mången gång
oförtjent sätt, och utskottet hyser äfven af denna anledning farhågor
mot att ytterligare utsätta köttproducenterna för möjligheten att trakasseras
af besigtningsmän, hvilkas pröfning ofta, i följd af förhållandenas
egen natur, måste blifva helt godtycklig.

Oafsedt de olägenheter, som äro förenade med obligatorisk köttbesigtning
och slagttvång, skulle emellertid utskottet, derest dylik besigtning
och dylikt tvång kunde visas vara af verkligt behof påkallade,
låta sina betänkligheter vika; men att så icke är förhållandet, synes
utskottet framgå af hvad ordföranden i medicinalstyrelsen i sitt utlåtande
härom anfört. Han förklarar nemligen bland annat, att erfarenheten
i vårt land icke visat, att något egentligt- behof af köttbesigtningstvång
förefunnes; att de vådor, som uppgifvits följa med förtärandet
af kött efter sjuka djur äfvensom af skämdt kött, syntes öfverdrifna;
samt att goda skäl talade derför, att mot, den fara, som i nämnda
hänseende kunde företinnas, i allmänhet borde kunna vinnas nöjaktig
trygghet genom köttets tillagning medelst grundlig kokning eller stekning.

Då härtill kommer, att den obligatoriska besigtningen af kött,
enligt nämnda auktoritet, är af tvifvelaktigt värde, anser sig utskottet
icke kunna tillstyrka antagande af det i propositionen innefattade
förslag.

Utskottet vill emellertid ej förneka, att, i fråga särskildt om export,
köttbesigtning kan hafva sin stora betydelse för afsättningen, och att
denna omständighet är förtjent af beaktande. Men derest saknaden af
obligatorisk köttbesigtning kan anses innebära hinder eller skada för
exporten, torde denna olägenhet, utan att köttbesigtningstvång för hela
landet införes, kunna afhjelpas genom inrättande af slagthus i de större
exporthamnarne samt bestämmelse om obligatorisk besigtning af endast
det, kött, som är för export afsedt.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att det af Kongl. Maj:t i förevarande proposition
framlagda förslag till förordning angående köttbesigt -

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

nings- och slagttvång m. m. icke må af Riksdagen
antagas.

Stockholm den 1 maj 1896.

På lagutskottets vägnar:

CARL. B. HASSELROT.

Reservation

af herr Gustaf Andersson mot vissa delar af motiveringen.

Herrar von Krusenstjerna, Rudebeck och Bruzelius hafva begärt få här
antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.