Lagutskottets Utlåtande, N:o 74 (Utlåtande 1908:Lu74 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande, N:o 74.

tf:o 74.

Ank. till Riksd. kansli den 15 maj, 1908, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 15 kap.
22 § strafflagen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad
motion, n:o 156, hafva herrar P. O. Lundell och Herman Andersson i
Grimbo anfört följande:

»Under de senare åren hafva allt oftare förekommit s. k. blockader
och bojkottningar med mål att skada särskilda näringsidkare eller hela
näringar. De förluster, som genom dylika yttringar af hämndbegär eller
för att tvinga till eftergifter i olika afseenden skett, äro af den betydelse
för hela vårt näringslif, att de icke kunna tålas i ett lagbundet samhälle,
utan det synes vara nödvändigt få ett lagstadgande, som ålägger
den straff, som af olika skäl anser lämpligt föranstalta öfverenskommelse
om eller biträda vid åtgärder, som vidtagas för att hindra en näring eller
ett yrke att kunna fritt utöfvas.

Man har sett en mängd yttringar af dylika åtgärder, som verkat i
hög grad till skada och förlust icke blott för den, som målet varit att
skada, utan äfven för massor af arbetare, som därigenom beröfvats arbete
och förtjänst.

Yissa arbetareorganisationer uppträda genom dylika åtgärder hindrande
för den frie arbetaren att söka arbete, där han med fördel kan få
sådant, maktyrkande mot näringsidkare och affärsmän, hindrande dem att
utöfva sin verksamhet vid tillverkningen af sina varor och äfven af dessas
försändning, lossning eller inköp, allt utan att ordningsmakten kan på
ett kraftigt sätt ingripa, om ej våldsamheter begås.

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 7 Samt. 69 Häft. (N:o 74h

Lagutskottets Utlåtande N.o 74.

Yäl är flertalet af de blockader och bojkottningar allmänt kända
likaväl som de förluster, som de förorsakat, hvarför det ej är nödigt
därom orda.

Men utan tvifvel skulle det befordra arbetsro och samhällslugn, om
åtgärder vidtagas för att minska lusten hos maktlystna arbetareorganisationer
att ordna s. k. blockader och bojkottningar med därmed förenade
rubbningar i näringslifvet och utöfvandet af det fria arbetet. Då ett
sådant uppträdande måste betraktas såsom lagstridigt, är det äfven rättvist,
att det med straff belägges.

På grund af hvad här ofvan anförts, hemställes vördsamt, att Eiksdagen
måtte besluta, att i straff lagen 15 kap. 22 § 1 mom. måtte erhålla följande
förändrade lydelse: Tvingar -— -— — underlåta eller hindrar man
eljest ebehörigen annan i utöfningen af yrke eller näring, straffas — --.»

Med anledning af förevarande framställning tillåter sig utskottet erinra
därom, att uti en inom Andra Kammaren af herr K. Hildebrand afgifven
motion, n:o 222, framställts förslag om sådant tillägg till § 3 mom. 11
tryckfrihetsförordningen, att den, som i uppenbar afsikt att obehörigen
ingripa i annans fria utöfning af yrke eller näring, genom offentligt meddelande
eller på annat dylikt sätt utsätter honom för skada eller förlust,
måtte straffas enligt allmän lag samt dessutom skriften konfiskeras. Enligt
hvad utskottet inhämtat, har konstitutionsutskottet, till hvars handläggning
herr Hildebrands omförmälda motion öfverlämnats, i anledning af densamma
beslutit hos Eiksdagen hemställa om antagande af viss ändrad lydelse af
§ 3 mom. 11 tryckfrihetsförordningen, därvid hänvisningen till allmän lag
bibehållits äfven i fråga om det föreslagna tillägget till momentet. Yid
sådant förhållande har utskottet ansett sig icke lämpligen böra ingå på en
saklig pröfning af herrar Lundells och Anderssons i Grimbo förevarande
motion. Därest en grundlagsändring i föreslagen riktning blifver definitivt
antagen vid 1909 års riksmöte, synes det nämligen böra öfverlåtas till
nämnda års Eiksdag att vidtaga den ändring i allmänna strafflagen, som
erfordras till kompletterande af det nya grundlagsstadgandet. Skulle åter
redan innevarande Eiksdag förkasta det väckta förslaget om ändring i om -

Lagutskottets Utlåtande N:o 74.

förmälda § och moment af tryckfrihetsförordningen, synes den icke gärna
kunna antaga ett stadgande i den riktning motionärerna ifrågasätta.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 maj 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.