Lagutskottets Utlåtande N:o 72 (Utlåtande 1896:LU72 Lagutskottet)

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

N:o 72.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1896, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring,
lag angående ändrad lydelse af <9, 58 och 69
§§ i stadgan om skiftesverket i riket den 9 november
1866, lag om ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående
lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875
och lag om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående
inteckning i fast egendom den 16 juni 1875,
dels ock väckt motion angående ändring i förordningen
angående hemmansklyfning och jordafsöndring den 6
augusti 1881.

Genom en den 14 sistlidne februari aflåten proposition, n:o 37, har
Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och
högsta domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan
införda förslag till

l:o) lag om hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring;

2:o) lag angående ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan om
skiftesverket i riket den 9 november 1866;

3:o) lag om ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående lagfart å
fång till fast egendom den 16 juni 1875; samt

Bih. till Riksd. Bro t. 1896. 1 Sami. 42 Haft. (N:o 12.)

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

4:o) lag om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning
i fast egendom den 16 juni 1875.

Denna proposition har af båda kamrarne blifvit till lagutskottet
hänvisad.

I sammanhang med propositionen har utskottet till behandling förehaft
en af herr Anderson i Tenhult inom Andra Kammaren afgifven,
till lagutskottet hänvisad motion, n:o 50, så lydande:

»\ id den tid, 1864 års kongl. förordning tillkom, angående hemmansklyfning
och jordafsöndring, skulle de flesta skatter och onera till stat,
kommun in. fl. utgå icke efter jordvärdet, utan efter hemmanstalet; det
var derför nödigt, då jord från hemman afsöndrades, att sådan jord skulle
efter beräkning deltaga i de utskylder, som ålåg den hemmansdel, från
hvilken afsöndringen skedde, liksom det äfven den tiden var af vigt, att
ej större afsöndringar gjordes, än att hvad af stamgården återstod förmådde
utgöra den efter hemmanstalet utgående skatten.

Da kongl. förordningen den 6 augusti 1881 i samma ämne utkom,
hade visserligen någon del af skattskyldigheten öfverflyttats från heinmanstalsberäkningen
till annan grundbestämmelse, nemligen att utgå efter taxeringsvärdet,
men de flesta skatterna och andra utgifter uppdebiterades efter
hemmanstal, hvarför äfven den tiden var nödigt, att en viss afgift eller,
som^ orden tyda, årlig afgäld bestämdes för att i mån af behof vara att
tillgå, om så behöfdes, samt att afsöndringarnas storlek i jemförelse med
hufvudgården begränsades.

Från sistnämnda tid hafva nya förhållanden inträdt; tiden är snart
inne, då de förhatliga grundskatterna äro borta, skatte- och frälsehemmanen
få efter skedd och skeende värdering full ersättning för rust- och roteringsskyldigheten,
öfriga utskylder från jorden utgå numera efter åsätta taxeringsvärden,
så att endast högst obetydligt utgår efter hemmanstal, såsom kronoskjuts
och reservskjuts å de högst få ställen, der entreprenad af en eller
annan anledning ej kan åstadkommas.

Såsom följd af de skedda förändringarna få afsöndrade jordlägenheter
numera efter sitt fyrktal, lika med den i mantal satta jorden, utom bevillning
till^staten, deltaga i kyrkobyggnad, sockenstuga, folkskolehus, fattighus,
prestgårds- och tingshusbyggnader, likasom deltaga i aflöning af prest-,
organist- med flera tjenstebefattningai’, och vidare deltaga i de allmänna
vägarnes underhall m. m. icke allenast för den afsöndrade jorden, utan
äfven för de mer eller mindre kostbara byggnaderna å den afsöndrade
jorden, sa att på många ställen de afsöndrade lägenheterna få skatta mera,
än stamhemmanet gjorde, innan afsöndringen skedde.

Lagutskottets Utlåtande N:o 72, 3

Det förekommer på sina ställen, att, oaktadt köpesumman för en liten
jordplan är oskäligt dyr, säljaren sätter afgälden högre än som vederbör;
det oaktadt händer, att densamma af vederbörande Konungens befallningshafvande
ytterligare höjes, och på sådant sätt tvingas en planinneliafvare
att årligen erlägga en otillbörlig skatt; följden häraf kan blifva den, att
staten, som tvingat till en obehörig skatt, förr eller senare får träda emellan,
likasom nu sker i fråga om skattefrälseräntors inlösande; man kan icke
begära, att egare till afsöndrade jordområden, som lika med i mantal satt
jord betala skatt, skola finna sig i längden nöjda med att staten tvingar
dem erlägga ytterligare utskylder, som kallas årlig afgäld.

Då man nu för tiden så mycket talar om att man till och med al
statens mindre domäner bör sönderstycka dessa för att bereda mindre
bemedlade små jordlappar till fast bostad, hvarför skall man då ha sådana
bestämmelser qvar, som försvåra och fördyra sättet för den enskilde att
till uppodling och bebyggande förvärfva sig litet jord, äfven sådan, som
för hemmanet kan undvaras utan någon egentlig afsaknad?

Då, såsom ofvan är antydt, den, som förvärfvat en liten jordareal, uppodlar
och bebygger den, i allt väsentligt får deltaga i de allmänna skatterna,
kan jag ej finna någon som helst anledning att genom lag tvinga till en
särskild jordskatt till stamgården. Vill säljare bereda sitt hemman en framtida
årlig inkomst, bör sådant få bero på frivilligt aftal kontrahenterna
emellan; staten kan i sådant fall icke i en framtid hafva någon skyldighet
träda medlande emellan, utan sådan fråga kan jemföras med de frivilliga
aftal, som skedde den tid, frälseskatteräntorna säljare och köpare emellan
öfverenskommos.

Den sist åberopade kongl. förordningen innehåller en del andra bestämmelser,
hvilka i vissa delar icke kunna undvaras''; min framställning
till Riksdagen blir alltså,

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta
och för nästa Riksdag framlägga förslag till sådan ändring i kongl.
förordningen den 6 augusti 1881, att vid jordafsöndringar afgäld till stamgården
ej blir obligatorisk.»

Anledningen till förevarande propositions tillkomst är, eldigt hvad de
propositionen bifogade utdrag af statsrådsprotokollen gifva vid handen,
att söka uti Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1891, hvari anhölls, att
Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke genom statsmagternas försorg
tillfälle kunde beredas obemedlade och mindre bemedlade att på

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

lämpliga vilkor bilda egna jordbruk. Den komité, som i anledning af berörda
skrifvelse tillsattes den 25 september samma år, anbefaldes nemligen
att för utredning i det af Riksdagen omförmälda hänseende taga i öfvervägande
ej mindre i hvilken mån och under hvilka vilkor upplåtelse af
jord från kronans egendomar för befordrande af det utaf Riksdagen angifna
syftemål kunde ega rum, än äfven huruvida detta syftemål kunde
genom ändring i gällande lagstiftning eller på annat sätt främjas.

Med anledning af detta senare uppdrag utarbetade komitén ett förslag
till lag angående hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring,
hvilket den 5 mars 1892 till Kongl. Maj:t öfverlemnades.

Nämnda förslag afsåg att — med bibehållande af de nu för jordstyckning
faststälda formerna, hemmansklyfning och jordafsöndring, rörande
hvilka sistnämnda dock skulle gälla i viss mån ändrade regler — i lagstiftningen
tillika införa ett nytt institut, kalladt egostyckning, hvarigenom
en fastighet skulle kunna delas i lotter med för hvardera lotten på förhand
till läge och gränser bestämdt område, som derefter skulle åsättas
särskildt mantal, och skulle härvid iakttagas en procedur, hvilken väsentligen
skilde sig från den beträffande hemmansklyfning gällande.

De af komitén för dess förslag i denna del anförda grunder voro
hufvudsakligen följande: Då det vid egostyckning icke såsom vid hemmansklyfning
vore fråga om att noggrant bestämma hvarje lotts andel i hemmanets
olika egoslag, utan det endast gälde att för bestämda, å marken
utlagda områden fixera skyldigheten att utgöra vederbörlig del af grundskatter
och öfriga hemmanet efter mantal åliggande utskylder och besvär,
hade proceduren kunnat göras enklare och billigare än den nuvarande
hemmansklyfningen. Äfven om i följd häraf någon gång det åsätta mantalet
icke komme att blifva ett fullt noggrant uttryck för de olika delarnes
förhållande till hvarandra, borde deråt ej tillmätas synnerligt stor praktisk
betydelse, då mantalet såsom skattegrund numera spelade en så väsentligen
inskränkt roll, i det de enligt denna grund förr utgående skatter och
besvär under de senaste åren antingen redan minskats eller blifvit bestämda
att utgöras efter annan grund, och skäl förelåge för det antagandet,
att utvecklingen af våra jordbeskattningsförhållanden äfven fortfarande
komme att gå i enahanda rigtning. Förutom enkelhet och billighet ansågs
det föreslagna nya jordstyckningsinstitutet ega praktiska fördelar
jemväl i åtskilliga andra afseenden. Det läge i sakens natur, att en försäljning
af jord från ett hemman i många fall underlättades, när köparen
vid aftalets ingående finge för sig bestämdt det jordområde han förvärfvade
och icke utsattes för den med en hemmansklyfning i detta hänseende
förknippade ovisshet och risk. Den sedvänja, som i vissa trakter, i synnerhet

Lagutskottets Utlåtande N:o 72. 5

i det sydliga Sverige, på sidan om lagen hölle på att utbilda sig, utgjorde
ock ett talande bevis härför. Redan nu försigginge ofta i denna del af
landet försäljning af jord på sådant sätt, att ett bestämdt område med
derå förslagsvis åsatt mantal afyttrades och lagfart sedan beviljades, utan
att mantalet blifvit i någon mån lagligen bestämdt, hvarför någon visshet
icke förefunnes, att det emellan kontrahenterna aftalade skattetalet verkligen
vore korrekt. Ett dylikt inkorrekt skattetal infördes emellertid i
fastighetsböckerna och kunde lätt föranleda framtida tvister, då man, bland
annat för kostnadernas skull, gerna undveke att få saken ordnad pa det
enda sätt, som nu vore tillåtet, eller genom hemmansklyfning. Den föreslagna
egostyckningen skulle deremot i sådana fall erbjuda en lätt tillgänglig
utväg för ett definitivt bestämmande af delarnes skattetal. Vidare
borde det betraktas såsom en fördel för en jordegare att genom egostyckning
kunna på förhand få mantal åsatt olika delar af sin egendom,
hvarigenom en planmessig styckning af en större egendom kunde ske och
försäljning af de särskilda lotterna sedermera småningom ega rum, under det
att enligt1 nu gällande stadganden en hemmansklyfning först då vore möjlig,
när den utklufna delen blifvit en annan persons egendom. Olägenheten
af sistnämnda förhållande hade, såsom kändt, ofta gjort sig gällande ^och
äfven framkallat skenförsäljningar för att få en hemmansklyfning till stånd.
Egostyckningen skulle åter kunna ske på hemställan af egaren till den
fastighet, som vore afsedd att styckas, utan att någon annan part behöfde
uppträda. En särskild betydelse ansågs egostyckningen derjemte kunna
erhålla för de norrländska skogsbygderna genom det tillfälle, som densamma
erbjöde att kunna dela skatten å ett hemman mellan den för jordbruk
lämpliga arealen jemte ett mindre skogsområde å ena sidan och den
hufvudsakliga skogsmarken å den andra. Härigenom skulle hemmansegaren
efter skogens försäljning kunna qvarsitta med eganderätt å gården,
medan han deremot nu alltför ofta förvandlades till arrendator eller
torpare under skogsegaren, och den sjelfegande jordbrukande befolkningen
i många skogssocknar sålunda allt mer och mer förminskades. Det företräde
den föreslagna egostyckningen sålunda i åtskilliga fall hade framför
hemmansklyfningen ansågs skola i en framtid komma att göra sig gällande
ända derhän, att hemmansklyfning säkerligen komme att jemförelsevis
sällan påkallas. Det nya institutet komme dessutom i vissa fall att innebära
fördelar jemväl framför jordafsöndring. I detta hänseende framhölls
särskild^ att många smärre jordegare utan tvifvel hellre vore benägna
att genom mantalssättning å sin fastighet få utgöra sin skattskyldighet
direkt till det allmänna än att, såsom nu vid jordafsöndring vore förhållandet,
erlägga skatten till eu enskild.

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Sedan infordrade yttranden öfver lagförslaget i dess helhet afgifvits
af Kongl. Maj:ts samtliga befallningshafvande i länen, landtmäteristyrelsen
samt kammarkollegium och domänstyrelsen, blef sagda förslag inom civildepartementet,
till hvars behandling detsamma hörde, omarbetadt. Det
inom civildepartementet utarbetade förslaget innehöll hufvudsakligen följande
bestämmelser: hemman, som finge klyfvas, kunde ock styckas i huru
många delar som helst sålunda, att viss, till gränserna på förhand bestämd
egovidd utlades till hvarje del och särskilda mantal åsattes delarne, dock
att, om en del bestode af flera till läget skilda områden, hvai’je sådant
område skulle sättas i mantal. \rid styckningen skulle landtmätare å karta
till läge och gränser utmärka de särskilda heinmansdelarnes egoområden
samt upprätta förslag till mantalssättning, med ledning af befintliga handlingar
eller särskild uppskattning, hvarvid landtmätaren skulle biträdas af
gode män, om sådant biträde af sakegare påkallades eller af landtmätaren
funnes nödigt. Förslaget skulle af landtmätaren ingifvas till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, som hade att pröfva detsamma och fastställa mantal
å de olika lotterna. För det fall att egare af eller åbo å hemman ville
till annan upplåta dertill hörande egor att, efter det mantal derå satts,
egas eller besittas med direkt skattskyldighet till det allmänna, skulle gälla
de särskilda regler, att dels endast de egor, som från stamhemmanet afsides,
behöfde vara å karta lagda, der ej Kongl. Maj:ts befallningshafvande
annorlunda förordnade, och dels sålunda utstyckad hemmansdel ej skulle,
der ej annorlunda aftalats, undfå delaktighet i de stamhemmanets tillhörigheter
och förmåner, hvilka tillkomma detsamma efter mantal.

Öfver det inom civildepartementet upprättade förslaget infordrade
Kongl. Magt genom beslut den 10 december 1892 högsta domstolens utlåtande.
Beti-äffande den del af förslaget, som handlade om egostyckning,
hade de af högsta domstolens ledamöter, hvilka deltagit i granskningen,
uti de af dem hvar för sig afgifna yttranden, icke någon anmärkning att
framställa emot införande i lagstiftningen af ett jordstyckningsförfarande,
hvarigenom tillfälle bereddes ej mindre för den, som ville förvärfva en del
af ett hemman såsom sjelfständig direkt till det allmänna skattskyldig
fastighet, att på förhand förvissa sig om, hvilka egor han genom sitt köp
skulle bekomma, än äfven för hemmansegaren att, medan han ännu vore
ensam egare af sitt hemman, under laglig form få detsamma fördeladt i
lotter med af honom utan hänsyn till egoslag bestämda vissa områden i
ändamål att afyttras såsom sjelfständiga hemmansdelar med direkt skattskyldighet
till det allmänna. Deremot ansågo högsta domstolens samtlige
ledamöter det sätt, hvarpå förslaget sökt ordna ett sådant institut, icke
kunna godkännas. De emot förslaget i fråga om de allmänna grunderna

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

framstälda anmärkningarna girigt) hufvudsakligen ut derpå, att detsamma
icke innehölle några garantier för att den delning af jorden, som skulle
ega rum genom egostyckning, komme att blifva ändamålsenlig; att det
icke tillbörligen sörjts för, att förhållandet mellan de särskilda lotter, hvari
ett hemman skulle vid egostyckning fördelas, blefve ordnadt på sådant
sätt, att reda och säkerhet i eganderättsförhållandena vunnes; samt att
genom förslagets bestämmelser det framtida beståndet af de genom egostyckning
uppkomna nya förhållandena ej vore betryggadt. Förslaget
ansågs i följd häraf böra omarbetas sålunda, att genom egostyckningsförfarandet
en ändamålsenlig och beståndande delning af jorden åstadkommes.
För vinnande af detta ändamål ansågs det bland annat ömkligt,
att bestämmelsen om att särskildt mantal skulle åsättas hvarje till
läge från andra egor skildt område, hvilken bestämmelse allenast skulle
föranleda en onödig splittring af mantalet, utbyttes mot föreskrifter, egnade
att förebygga eu skadlig egoblandning. Vidare borde åt den landtmäteriförrättning,
hvarom förslaget innehölle föreskrift, men som enligt detsamma
endast hade karakteren af upprättande af förslag till mantalssättning af de
särskilda lotterna, gifvas ökad omfattning och betydelse. I sådant afseende
påpekades, hurusom nödigt vore, att vid förrättningen noggranna bestämmelser
meddelades om hvilka egor skulle tillhöra hvarje hemmans lott,
och gränserna omkring dessa egor å marken utmärktes, samt att dervid
upptoges och behandlades vissa frågor, såsom om rågångar mot angränsande
fastigheter, om undantag af mark för gemensamt behof, om andel
5 qvarvarande samfälligheter m. m., hvilka vid ett ordnande af förhållandet
emellan de utlagda lotterna måste lösas. Förrättningen borde i sin
helhet få af delegare öfverklagas och, derest besvär ej anfördes, likaledes
i sin helhet göras till föremål för pröfning och fastställelse af öfverordnad
myndighet. Sedan förrättningen blifvit faststäld, borde den ega lika giltighet
som faststäld hemmansklyfning. Högsta domstolens flesta ledamöter,
hvilka ej hade någon anmärkning att framställa deremot att bestämmelser
om egostyckning meddelades i särskild lag, fäste slutligen uppmärksamheten
på, att den nya lagstiftningen föranledde ändringar i gällande
skiftesstadga äfvensom i förordningen angående inteckning i fast
egendom. Två af högsta domstolens ledamöter ansågo, att den föreslagna
lagstiftningen, som endast afsåge att åstadkomma en ny art af hemmansklyfning,
lämpligen borde i sin helhet inrymmas i skiftesstadgan.

Vid anmälan den 12 oktober 1894 inför Kong! Maj:t af högsta
domstolens utlåtande öfver lagförslaget anförde statsrådet och chefen för
civildepartementet, att de inom högsta domstolen framstälda anmärkningarna
syntes vara af den vigt, att förslaget borde omarbetas, innan det

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

framlades för Riksdagen; att en dylik omarbetning i den af högsta domstolen
anvisade rigtning emellertid komme att föra den del af förslaget,
som anginge egostyckning, in på ett område, som på det allra närmaste
sammanhängde med gällande skifteslagstiftning; samt att vid sådant förhållande,
och då frågor rörande skifteslagstiftningen numera tillhörde
justitiedepartementets handläggning, det syntes lämpligt, att det vidare
arbetet för åstadkommande af en egostyckningslag öfverlemnades till nämnda
departement. På grund häraf förordnade Kongl. Maj:t genom beslut sistnämnda
dag, att den vidare behandlingen af ärendet, i hvad det anginge
fråga om lagstiftning angående egostyckning, skulle öfverlemnas till justitiedepartementet.

Vid den behandling, som ärendet derefter undergick inom justitiedepartementet,
ansågs visserligen, att den påtänkta nya lagstiftningen,
teoretiskt sedt, utgjorde en del af skifteslagstiftningen, samt att åtskilliga
bestämmelser måste vara gemensamma för egostyckning och skifte, men
af praktiska skäl befans lämpligast, att stadgandena rörande det nya institutet
icke inpassades uti skifteslagstiftningen, utan affattades i en särskild lag.
Genom ett sådant förfarande höll man före, att den ej oväsentliga skilnaden
emellan de begge jordstyckningsformerna skulle klarare framstå, och
de nya bestämmelserna blifva lättare att tillämpa.

Inom justitiedepartementet utarbetades alltså förslag till lag om egostyckning
jemte dermed sammanhängande förslag till ändringar i skiftesstadgan
samt lagfarts- och inteckningsförordningarna.

De hufvudsakligaste skiljaktigheter emellan justitiedepartementets och
civildepartementets ofvanberörda förslag till lag angående egostyckning —
hvilka skiljaktigheter, enligt hvad af chefen för justitiedepartementet vid
ärendets föredragning i statsrådet framhölls, uteslutande berodde på de
anmärkningar, som af högsta domstolen framstälts mot civildepartementets
förslag — voro följande:

l:o. I justitiedepartementets förslag hade allenast hemman under
enskild eganderätt upptagits såsom föremål för egostyckning.

Det vore nemligen betänkligt att, såsom såväl komiténs som civildepartementets
förslag gjort, tillåta äfven den, som allenast under stadgad åborätt
innehade hemman, att dela detsamma enligt grunderna för egostyckning.

För ifrågavarande hemman gälde allmänna lagens stadganden om
byggnadsskyldighet, men med afseende å den frihet, som vederbörande
vid egostyckning skulle ega att efter godtycke fördela egorna på de olika
hemmanslotterna utan hänsyn till olika egoslag, skulle stadgandena om
byggnadsskyldigheten, hvilken vore bestämd efter mantalet och under förutsättning
att alla hemman vore jordbrukshemman, i många fall svårligen

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

kunna tillämpas beträffande vid egostyckning utbrutna hemmansdelar.
Vidare förekomme, att, enligt gällande förordning angående hushållningen
med de allmänna skogarne i riket, åbo å sådant hemman i regeln icke
egde använda hemmanets skog annorledes än till husbehof, vid hvilket
förhållande det ej skulle vara lämpligt att tillåta en sådan delning af
dylikt hemman, att en eller derå hemmansdelar komme att bestå uteslutande
eller till största delen af skogsmark. Ej heller torde en tillåtelse
till styckning af åbohemman, hvilken styckning ju hufvudsakligen skulle
ega betydelse för en tilltänkt eller skedd öfverlåtelse af en del af hemmanets
egor, stå väl tillsammans med den eventuella rätt till hemmanet,
som tillkomme vissa af åbons slägtingar.

2:o) Enligt justitiedepartementets förslag tilläts, i motsats till civildepartementets,
egostyckning i regel allenast å sådant hemman, som antingen
icke legat i samfällighet med annan fastighet eller ock blifvit ur samfällighet
utbrutet genom sådant skifte, som enligt regeln är orubbligt.

Såsom skäl för denna förändring anfördes — under åberopande af de
inom högsta domstolen framhållna omständigheter, att det med egostyckning
afsedda ändamål att bereda gällande och beståndande kraft åt köpeaftal
om viss till läge och gränser bestämd del af ett hemmans område
endast i det fall uppnåddes, att det hemman, som på berörda sätt styckades,
icke läge i samfällighet med annan jordegares mark, utan antingen utgjorde
ett skifteslag för sig eller ock fått sitt område skildt från skifteslagets
öfriga egendom genom sådan delning, som enligt gällande skiftesstadga
icke finge rubbas, med mindre alla rättsegande derom åsämdes; att det
eljest icke kunde förhindras att, genom påkallande af laga skifte från
någon skiftesdelegares sida, den gjorda egodelningen när som helst häfdes
och derigenom den, som köpt vissa egor, tvingades att i utbyte mot dessa,
hvilka måhända vore de enda, som motsvarade hans afsigt med köpet,
taga icke allenast annan mark, utan äfven mark af annat egoslag —
att det, när skifte komme att öfvergå den samfällighet, till hvilket styckadt
hemman hörde, ofta kunde inträffa, att till det styckade hemmanet måste
utläggas egor, som efter uppskattning icke motsvarade hvad till hemmanet
förut häfdats eller som innehölle inrösnings- och afrösningsjord i annan
proportion än de egor hemmanet förut innehaft, hvaraf åter blefve eu
följd, att de genom egostyckningen bildade hemmansdelarne hvar för sig
icke ens efter uppskattning kunde bekomma egor, som motsvarade hvad
vid styckningen varit afsedt, eller måste mottaga olika egoslag i annan
proportion än de till grund för egostyckningen liggande bestämmelser förmådde,
hvilket jemväl kunde föranleda dertill, att de särskilda delarnes
egovälden komme att mindre noggrant motsvara de mantal, som vid ego Bih.

till Kilad. Prot. 18110. 7 Sami. 42 Haft. 2

Lagutskottets Utiåtande N:o 72.

styckningen åsatts dem. Derjemte åberopades, att skiftesverket i de norrländska
länen numera framskridit så långt, att endast en jemförelsevis
mindre del af den mark, som öfver hufvud kunde förväntas komma att
göras till föremål för skifte, ännu vore oskiftad.

3:o) Den för egostyckning erforderliga landtmäteriförrättning var i
justitiedepartementets förslag af vida större både omfång och innehåll, än
hvad fallet var uti det inom civildepartementet utarbetade förslaget.

4:o) Justitiedepartementets förslag innehöll uttrycklig bestämmelse derom,
att hvad i skiftesstadgan stadgades om rågångar, då laga skifte vore i fråga,
skulle gälla äfven angående bestämmande af gränserna omkring de egor,
som skulle styckas.

Detta enär, såsom inom högsta domstolen erinrades, det i rättssäkerhetens
intresse vore af vigt, att man, innan egostyckning verkstäldes, förvissade
sig om, hvilka egor tillhörde det hemman, som skulle styckas.

5:o) Egostyckning skulle, enligt justitiedepartementets förslag, omfatta
all till hemmanet hörande mark.

6:o) I stället för den i civildepartementets förslag intagna bestämmelsen,
att, om någon af de delar, hvari hemman vid egostyckning skulle läggas,
bestode af flera till läget skilda områden, hvarje sådant område skulle
sättas i mantal, innehöll justitiedepartementets förslag — i enlighet med
högsta domstolens anvisning — föreskrifter till förekommande af skadlig
egoblandning.

Sålunda var stadgande föreslaget, att ej flera än tre skiften finge
läggas till hvarje hemmansdel, detta dock med det undantag, att till hvarje
hemmansdel finge läggas lika många skiften, som tillhörde hemmanet.

7:o) Justitiedepartementets förslag innehöll ovilkorlig föreskrift om undantagande
af mark för behöfliga vägar till de särskilda hemmansdelarne.

8:o) Särskilda bestämmelser voro i justitiedepartementets förslag gifna
för egostycknings verkställande, efter det upplåtelse af ett bestämdt område
skett.

9:o) Befogenheten att verkställa mantalssättningen, som enligt civildepartementets
förslag tillkom Kongl. Majts befallningshafvande, hade i
justitiedepartementets förslag tillagts landtmätaren eller förrättningsmännen.

10:o) Justitiedepartementets förslag föreskref — i motsats till det i civildepartementets
förslag inryckta stadgande, att en i följd af aftal utstyckad
hemmansdel, såvida ej annorlunda vore bestämdt, ej skulle undfå delaktighet
i de stamhemmanets tillhörigheter och förmåner, hvilka tillkomme detsamma
efter mantal — att hvarje hemmansdel skulle efter sitt mantal erhålla del
i dylika rättigheter.

Lagutskottets Utlåtande N:o 72. 11

11 jo) Fastställelse af egostyekningen i dess helhet skulle enligt justitiedepartementets
förslag meddelas af egodelningsrättens ordförande eller i
vissa fall af egodelningsrätten, under det att civildepartementets förslag
tillerkände Konungens befallningshafvande rätt att fastställa mantal a de
olika lotterna.

Äfven öfver det inom justitiedepartementet utarbetade förslag till
egostyckning och dermed sammanhängande ändringsförslag infordrades
högsta domstolens utlåtande.

Sedan detta inkommit och ärendet undergått förnyad behandling inom
justitiedepartementet, föredrogs frågan den 14 sistlidne februari i statsrådet,
hvarvid departementschefen bland annat anförde:

»Under den fortsatta behandling, som egnats åt förevarande lagstiftningsfråga,
har det synts lämpligast, att bestämmelserna angående hemmansklyfning,
egostyckning och jordafsöndring bibehållas i en författning.
I det till högsta domstolen först remitterade förslaget till lag om hemmansklyfning,
egostyckning och jordafsöndring hafva följaktligen erforderliga
ändringar blifvit vidtagna med anledning af högsta domstolens särskilda
yttranden "dels öfver detta förslag, dels öfver förslaget till lag om egostyckning,
i sammanhang hvarmed förslaget till lag om ändrad lydelse af 6 §
i förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875
undergått nödig jemkning. Förslagen till lag angående ändrad lydelse af
3, 58 och 69 $§ i stadgan om skiftesverket i riket den 9 november 1866
och till lag om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning
i fast egendom den 16 juni 1875, emot hvilka förslag anmärkning ej förekommit,
hafva deremot lemnats oförändrade.»

Sedan departementschefen derefter närmare redogjort för innebörden
af de sålunda reviderade förslagen, beslöts pa hans hemställan aflåtande
till Riksdagen af nu föreliggande proposition.

Efter att sålunda hafva i sammandrag redogjort för tillkomsten af
ifrågavarande proposition, öfvergår utskottet till att öfver de i densamma
innefattade lagförslag afgifva utlåtande.

Härvid tillåter *sig utskottet till en början erinra, att propositionens
bestämmelser angående egostyckning i ett väsentligt afseende beteckna afvikelse
från de grundsatser, som uttalats i de förut framlagda förslagen i
ämnet. Ur förslaget angående egostyckning hafva nemligen uteslutits de
stadgande^ som medgåfvo rättighet för egare af hemman att anlita egostyckningsförfarandet
i ändamål att mantalssätta ett till gränserna bestämdt
egoområde, sedan föryttring af detsamma redan egt rum.

12 Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Motiverna för den sålunda vidtagna ändringen angifvas af departementschefen
i hans yttrande till statsrådsprotokollet den 14 sistlidne februari
med följande ord:

»Under den föregående behandlingen af frågan om lagstiftning rörande
egostyckning har ifrågasatts, att egostyckning å ett hemman skulle
kunna ega rum, ej blott medan hela hemmanet eges af en person och i
ändamål att förbereda föryttring af någon genom egostyckningen till läge,
gränser och mantal bestämd del, utan äfven sedan föryttring af visst till
läge och gränser bestämdt område redan egt rum och då i syfte att fördela
hemmanets mantal mellan de till eganderätten skilda områdena samt
i öfrigt reglera förhållandena dem emellan. Medan i förra fallet det är
egaren, som bestämmer ej blott att egostyckning skall ske, utan äfven huru
den skall verkställas, skulle åter, i fall föryttring redan förut egt rum, en
hvar af egarne till de särskilda områdena kunna påkalla egostyckning, och
det rörande upplåtelsen träffade aftalet tjena till efterrättelse vid styckningen.
Då emellertid de för egostycknings verkställande i förra fallet
uppstälda normerande föreskrifter uppenbarligen måste gälla jemväl för
det senare fallet, uppstå, på sätt äfven af flere bland de inom högsta domstolen
framstälda anmärkningar framgår, åtskilliga svårigheter. Särskildt
torde det blifva ytterst vanskligt att afgöra, huru det civil rättsliga förhållandet
mellan parterna skall gestalta sig, för den händelse egostyckning
måste vägras, emedan vilkoren för upplåtelsen icke öfverensstämma med
de allmänna reglerna för egostycknings verkställighet.»

Utskottet kan dock ej finna, att den föreslagna ändringen af hvad i
de föregående förslagen varit medgifvet är af förhållandena betingad. Det
vill nemligen synas utskottet, som om just denna rättighet att från hemman
stycka ett område, hvilket redan funnit köpare, i hög grad skulle
bidraga till ökad användning af egostyckningsinstitutet och dermed medelbart
gynna ett af syftena med nämnda institut: att bereda tillfälle för
obemedlade eller mindre bemedlade att bilda egna jordbruk. Ej heller
kunna enligt utskottets mening några större svårigheter häraf blifva följden,
enär det väl ma antagas, att i de flesta fall dylika områden äro så
beskaffade till sin form, att hinder härutinnan ej möter för tillämpning af
egostyckningsförfarandet, ^ samt att upplåtelseaftalen f öfrigt äro af sådant
innehall, att desamma stå i öfverensstämmelse med de regler, som för egostycknings
verkställande äro stadgade. I alla händelser kunna de möjligen
uppkommande olägenheterna ej uppväga den fördel, som åstadkommes
derigenom, att egostyckning behöfver verkställas först sedan hemmanets
egare fatt visshet derom, att köpare finnes till just sådana områden, som
blifva från hemmanet styckade.

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

På hemman, som ligga i närheten af städer eller större industriella
anläggningar, kunde egaren, äfven om föregående köpeaftal ej upprättats,
kanske utan risk företaga en egostyckning äfven i ganska inanga lotter,
men helt olika är förhållandet med hemman, som ligga fjerran från dylika
orter.

I allmänhet torde enligt utskottets mening egostyckning oftare komma
att ifrågasättas för det fall, att ett bestämdt område af ett hemman redan
blifvit såldt, än då en egare vill på förhand utan bestämda köpeanbud
stycka sitt hemman'''', i flera lotter.

Af dessa anledningar har utskottet i 3 § inry ortbestämmelse om rätt
till egostyckning äfven i det fall, som ofvan omhandlats. I följd häraf
har äfven 2 § måst underkastas omredigering.

De sålunda vidtagna förändringarna hafva emellertid förorsakat äfven
andra ändringar i egostyckningsförslagets paragrafer.

Sålunda har uti 5 § orden »hemmanets egare» utbytts mot »sakegare»,
då nämnda paragraf bör vara tillämplig äfven å den i 3 § omförmälda
egostyckning, vid hvilken förutom hemmanets egare äfven den,
som inköpt det område, som skall styckas, bör ega rätt saväl att begära
egostyckningen som att under förrättningens gång bevaka sina intressen.

Af samma anledning har uti propositionens 13 och 15 §§ företagits
liknande ändringar.

En ytterligare följd af den i 2 och 3 §§ vidtagna ändringen har blifvit,
att en ny paragraf blifvit tillagd närmast efter propositionens 12 §, i
syfte att lemna närmare föreskrifter för verkställande af egostyckning enligt
det i 3 § omhandlade fall.

12 §:s i det kongliga förslaget omredigering är en omedelbar följd af
den nya paragrafens tillkomst.

Rörande innehållet i den tillagda paragrafen vill utskottet erinra, att
upplåtelseaftalet helt naturligt måste i främsta rummet lända till efterrättelse.
Liksom vid hvarje annat fritt aftal, kan den ene kontrahenten ej tvingas
att underkasta sig något mot aftalet stridande, och egostyckningsförfarandet
måste derför, derest ej sakegarne annorledes besluta, ske i öfverensstämmelse
med upplåtelseaftalet.

För att emellertid en brist i upplåtelseaftalet ej må utgöra ovilkorligt
hinder för egostyckning, har det föreslagits, att jemkningar i nämnda aftal
må ega rum, derest sakegarne derom öfverenskomma, börande likväl sådan
öfverenskommelse affattas i form af skriftlig förening.

öfriga i den nya paragrafen intagna bestämmelser äro affattade i
analogi med föreskrifterna i propositionens 12 §.

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

För att undvika möjlig misstydning liar 11 §:s ordalydelse något förändrats.

I flera af förslagets paragrafer förekommer sammanställningen »fiske
eller annan dylik lägenhet». Utskottet har ansett lämpligt att före ordet
»fiske» inskjuta ordet »vattenfall», enär lägenheter af detta slag torde vara
både de värderikaste och oftast förekommande samt i nu gällande förordning
om jordafsöndring vattenfall särskilt omnämnas.

Utskottets öfriga anmärkningar mot förslaget om egostyckning afse
hufvudsakligen bestämmelserna i 16 och 17 §§.

16 § lyder sålunda: »Vid egostyckning må ej meddelas bestämmelse

till inskränkande af den hvarje hemmanslott tillkommande rätt till andel
uti hemmanets särskilda rättigheter och förmåner eller uti hemmanets lott
med annat hemman vare sig i sådana rättigheter och förmåner eller i
lägenhet, som på grund af 4 § af skiftesstadgan ej ingått i skifte, eller ock
i jord eller lägenhet, som vid skifte eller egostyckning afsatts såsom för
de särskilda hemmanen gemensam.»

I 17 § meddelas enahanda stadgande rörande ett hemmans andel med
annat hemman i egor, som icke undergått faststäld delning.

Det inom justitiedepartementet först utarbetade förslag till lag om
egostyckning innehöll i dess 12 och 13 §§ bestämmelser, som öfverensstämde
med stadgandena uti ifrågavarande hänseende i Kongl. Maj:ts proposition.

Vid ärendets föredragning inför högsta domstolen yttrade en dess
ledamot i anledning häraf:

»Stadgandena i 12 och 13 §§, att vid egostyckning hvarje hemmanslott
och således äfven hvarje afskildt mindre område skall erhålla del efter
mantalet i samfällighet, deri hemmanet har andel, samt i de särskilda
rättigheter och förmåner, som tillhöra hemmanet, synas mig äfven komma
att i hög grad minska benägenheten för egostyckning, derigenom jordbruk
åt obemedlade skulle beredas.

Om, såsom förut framhållits, föreskriften om mantalssättning vid egostyckning
ej göres ovilkorlig, komme visserligen förenämnda stadganden i
12 och 13 §§ att förlora tillämpning för alla genom egostyckning afskilda
områden, derå mantal ej sattes; men om det föreslagna stadgandet, att
hvarje styckadt område, hur litet som helst, skulle åsättas mantal, kommer
att godkännas, skulle också hvarje sådan liten lott, oberoende af hvad
derom vid upplåtelsen aftalats, blifva delaktig i hemmanets rättigheter.
Detta synes mig alldeles strida mot sjelfva grundtanken för egostyckning,
som väl är, att jordegaren får sjelf afgöra hvad af sin fastighet han vill
afyttra och hvad han vill behålla, samt att köparen förvärfvar just den

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

öfveren skomna delen af fastigheten och intet deröfver. Det lärer blifva
allt annat än behagligt och tilltalande för en jordegare att, om han säljer
ett litet område till torp eller backstuga, ovilkorligen nödgas upptaga torparen
eller backstugusittaren till meddelegare i alla sainfälligheter, deri
hemmanet har andel, samt i alla detsamma tillkommande särskilda rättigheter
och förmåner, t. ex. qvarnar, kalkstensbrott, afgälder från afsöndrade
lägenheter, augmentsräntor, ersättning för rustning och rotering m. in. Jag
föreställer mig, att i de allra flesta fall jordegaren, när fråga är endast
om egostyckning,, derigenom jordbruk åt obemedlade skulle beredas, kommer
att hellre afstå från all upplåtelse än underkasta sig sådana olägenheter.
»

En annan ledamot af högsta domstolen anförde:

»Enligt förslaget skulle jord eller lägenhet, deri hemman eger del,
som icke blifvit genom laga skifte eller dermed jemförlig åtgärd utbruten,
icke kunna ingå i egostyckning på annat sätt, än att en hvar af hemmansdelarne
erhåller sin ideella andel deri i mån af det mantal, som åsättes
densamma. För min del anser jag, att en större frihet i detta afseende
borde kunna medgifvas, så att t. ex. hemmanets andel i ett vattenfall af
värde eller i skogsmark, som på grund af 78 § 5 punkten skiftesstadgan
vid skifte lemnats oskiftad, kunde ensam eller tillsammans med visst område
af den hemmanet enskildt tillhöriga jorden utläggas till en hemmansdel.
»

En tredje ledamot afgaf följande utlåtande:

»Ett af de ändamål, som med förslaget afsetts, har, som bekant, varit
att, särskilt i de norra provinserna, möjliggöra för jordegare att afstycka
mer eller mindre af sitt hemmans skog med bibehållande af hemmanets
öfriga egor. Förslagets affattning och framför allt den 13 § skulle emellertid
i alla de fall, der enligt 78 § skiftesstadgan skog lemnats oskiftad,
tvinga jordegaren att genomgå en ofta långsam och dyr lagaskiftesförrättning
å skogen, innan afstyckning af hans rätt i skogen skulle kunna ega
rum, detta till och med om alla delegarne i skifteslaget ville samtidigt
och till samma köpare sälja sina andelar i densamma. Sådant skulle naturligtvis
i hög grad skada lagens användbarhet för ofvan angifna syfte. Det
torde icke vara någon omöjlighet, att — såsom redan nu under åberopande
af 13 § i förordningen angående hemmansklyfning och jordafsöndring
skett, när kronan sålt hemman med undantagande af hemmanets
rätt i skog, som ej i laga skifte ingått — afstycka en hemmansdels ideella
rätt i skogen med bestämmande af den del af hemmanets gamla mantal,
hvartill denna skogsräf skulle sättas, kitt sådant fall finnes omförmäldt i
Holm, Juridiskt Arkiv 1891, referatet n:r 147. Huru lätt afstyckningen

16 Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

kan verkställas framgår af de i kammarkollegium befintliga handlingarna
om mantalets fördelning i detta mål mellan de egor, kronan sålt och den
skogsräf, som kronan behållit. Den oegentlighet, som utan tvifvel ligger
deruti, att ett hemman om till exempel Vi mantal skulle utgöras af till
exempel 1 helt mantals ideella andel i eu oskift skog, skulle ju vara af
öfvergående beskaffenhet och försvinna, så snart antingen laga skifte å
skogen skett eller alla de ideella andelarne förenats i en hand. Att i sistnämnda
fall den afstyckade skogskomplexens hela mantal skulle kunna
utgöra en sammansättning af flera bråkdelar, tillhörande olika hemmansnuinmer,
är ett förhållande, hvartill redan nu icke saknas motsvarighet
vid nybildade egendomskomplexer, utan att några praktiska olägenheter
deraf torde förmärkts. Om i det skattläggningsmål, som ofvan omförmälts,
den afstyckade rätten i skogen åsattes nytt hemmansnummer, hade detta
uppenbarligen sin orsak deruti, att den af kronan behållna skogsrätten
och de från kronan bortsålda öfriga egorna skulle utgöra hemman af olika
nemmansnaturer, ett fall som ej inträffar, när styckning sker af hemman
under enskild eganderätt.»

En fjerde ledamot yttrade sig sålunda:

»Vidhållande hvad, vid granskning år 1893 af det inom civildepartementet
utarbetade förslag i ämnet, i högsta domstolen yttrats derom, att
styckning icke bör tillåtas i afseende å annan fastighet, än den, hvilken,
på sätt i 1 § af nu föreliggande förslag angifves, eger ett orubbligen faststäldt
område, kan jag icke förneka, att egostyckningens användbarhet
skulle, till skada i synnerhet för de norra länen, i hög grad motverkas,
derest icke något sätt kan uttänkas att ordna saken så, att styckning af
ett hemmans sålunda bestämda område må kunna med fördel ega rum
äfven i det fall, att hemmanet tillsammans med annat eller andra hemman
eger del i oskift jord eller lägenhet. Ett justitieråd har i sitt utlåtande
rörande 13 § anvisat en enkel och praktisk utväg att underlätta egostyckning,
äfven då hemmanet jemlikt 78 § skiftesstadgan endast delvis undergått
sådant skifte, som i 1 § af förslaget afses, en utväg, som på sätt ett
annat justitieråd antydt, jemväl bör kunna användas, då det hemman, som
styckas, i andra fall eger del med annat hemman i jord eller lägenhet,
såsom qvarnfall med mera; i sammanhang hvarmed jag hemställer, att i
lagen måtte upptagas bestämmelse, huru vid styckning af ett hemman bör
förhållas med särskild lägenhet eller rättighet, som tillhör det ifrågavarande
hemmanet utan samfällighet med annat hemman.»

Till bemötande af hvad sålunda anförts, yttrade departementschefen
vid ärendets föredragning i statsrådet den 14 sistlidne februari:

»De omförmälda bestämmelserna i It» och 17 §§, emot hvilka an -

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

märkningar framställa, äro ett uttryck för den enligt mitt förmenande för
upprätthållande af reda och ordning i eganderättsförhållandena synnerligen
vigtiga principen, att tillskapande af mantal med olika mantalsrättigheter
ej bör tillåtas. Att medgifva en sådan delning af ett hemman, att en
särskild lott kommer att utgöras af hemmanets andel i eu oskift samfällighet,
medan öfriga lotter tilläggas hvar sina områden af de hemmanet enskildt
tillhöriga egor, en delning som i öfrigt endast mycket oegentligt skulle
kunna hänföras till egostyckning, synes vara en synnerligen betänklig
afvikelse från denna princip. Derigenom skulle den eller de lotter, som
erhölle de hemmanet enskildt tillhöriga egorna, komma att sakna sådan
andel i den oskifta samfälligheten, som tillkomme öfriga hemman inom
samma skifteslag, hvaremot den återstående lotten skulle utgöras allenast
af en ideel andel i samfäld jord och dertill en helt annan andel i samfälligheten
än dess mantal utmärkte. Huru lätt derigenom vid framtida
delning af den oskiftade marken misstag om delegarnes rätt i samfälligheten
och deraf följande rättsförluster skulle kunna uppkomma, framgår redan
af det utaf ledamöter i högsta domstolen omförmälda rättsfall. Härtill
kommer att, med hänsyn till den omfattning, hvari laga skifte numera
öfvergått jemväl de nordligaste länen, en anordning i den asyftade rigtningen
svårligen kan anses vara af behofvet påkallad.»

° Utskottet hyllar visserligen i likhet med chefen för justitiedepartementet
den princip, att tillskapande af mantal med olika mantalsrättigheter bör
förhindras, men utskottet anser denna princip ej lägga hinder i vägen för
en modifikation af de föreslagna bestämmelserna uti ifrågavarande båda
paragrafer.

Afsevärda olägenheter skulle nemligen i många fall uppstå derigenom,
att fördelning af hemmanets andelar uti sådana lägenheter som vattenfall
eller fiske eller uti oskiftad skogsmark med nödvändighet skulle ske mellan
de ofta många lotter, hvari hemmanet egostyckas. »Andel i lägenhet som
på grund af 4 § skiftesstadgan ej ingått i skifte så ock i jord eller lägenhet,
som vid skifte eller egostyckning afsatts såsom för de särskilda hemmanen
gemensam» skulle i flera fall genom en dylik fördelning förlora större
•delen af sitt värde; och det lärer ej kunna förnekas, att de faktiska förhållandena
mången gång betinga, att andelen bör förblifva odelad. Utskottet
har af sådan anledning vidtagit ändringar i propositionens IG och
17 §§•

Den af utskottet föreslagna ändringen i propositionens 15 § är betingad
af ändringarna i 16 och 17 §§.

På grund af inskjutandet af en ny paragraf efter den 12:e i det kongl.
förslaget har paragrafföljden derefter uti hela lagen blifvit ändrad.

Bill. till Rikstl. l‘rot. 18,90. 7 Samt. 42 Häft. 3

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Äfven i ett annat afseende har paragrafföljden förändrats.

De i det kongl. förslaget med 16 och 17 betecknade paragrafer har
utskottet nemligen ansett böra hafva sin plats omedelbart efter 11 §, enär
desamma, med den lydelse utskottet föreslagit, angå de allmänna grunderna
för egostyckning.

Ur förslaget angående jordafsöndring har utskottet uteslutit bestämmelsen
om afsöndringens fastställande af Konungens befallningshafvande och detta
i syfte att minska kostnaderna för jordafsöndring, helst utskottet håller
före, att vederbörande underrätt väl är i stånd att vid lagfartsärendets
handläggning egna afsöndringens beskaffenhet den pröfning, som kan befinnas
erforderlig. Emellertid har det befunnits nödigt att med hänsyn
till den sålunda vidtagna ändringen omredigera äfven det i propositionen
föreslagna stadgandet i 6 § lagfartsförordningen angående lagfart å afsöndring,
dervid utskottet ansett lämpligt föreslå stadgande derom, att namn
och nummer skall åsättas afsöndringen vid lagfartens beviljande.

Utskottet har äfven varit betänkt att i sammanhang med den vidtagna
ändringen i propositionens 20 § föreslå bestämmelse derom, att domstolen
skulle till Konungens befallningshafvande insända uppgift å de ärenden,
hvari lagfart första gången beviljats å jordafsöndringar, på det Konungens
befallningshafvande ma blifva i tillfälle att i jordeboken införa sådan anteckning,
som i propositionens 25 § föreskrifves; men då föreskrift härom
lämpligen torde åt Kongl. Maj:t böra i administrativ ordning meddelas,
har utskottet ansett bestämmelse härom ej böra uti ifrågavarande lag inflyta.

Propositionens 28 § har äfven undergått någon förändring i syfte
att tydligen må framgå, att de om hemmansklyfning, egostyckning och
jordafsöndring gällande bestämmelser äro tillämpliga äfven å sådan hemmansdel,
som tillkommit genom hemmansklyfning eller egostyckning. -

I den kongl. propositionens förslag till ändrad lydelse af 6 § i lagfartsförordningen
har förutom den ofvannämnda vidtagits jemväl en annan
förändring, ity att det ansetts erforderligt att genom uttryckligt lagbud förhindra
lagfarts beviljande å sådan upplåtelse, som omförmäles i 3 § af
egostyckningslagen, innan fastställelse å egostyckningen meddelats.

Slutligen har utskottet uti det i den kongl. propositionen innefattadeförslag
till ändrad lydelse af 3 § skiftesstadgan i dess 6 mom. vidtagit en
ringa förändring i syfte att bringa uttrycken i bättre öfverensstämmelse
med den i skiftesstadgan använda terminologi.

I öfrigt har utskottet icke funnit något att erinra mot de i föreliggande
proposition innefattade lagförslag.

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Hvad beträffar herr J. Andersons motion i fråga om afgäld från
afsöndringar, vill utskottet påpeka, att det i den kongl. propositionen
framlagda förslag angående jordafsöndring helt och hållet uteslutit nu
gällande bestämmelser angående afgäld, hvadan, under förutsättning att
propositionens ifrågavarande, i denna del af-utskottet utan anmärkning
lemnade förslag blifver lag, herr Andersons motion icke erfordrar vidare
yttrande.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

a) att Riksdagen, under förklarande, att Kongl. Maj:ts
ifrågavarande proposition icke kan i oförändradt skick
bifallas, ville för sin del antaga följande

1:o Lag

om hemmansklyfning-, egostyckning och jordafsöndring.

Kongl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

1 kap.

Om hemmansklyfning.

1 §•

Alla under enskild eganderätt varande så ock under stadgad åborätt
upplåtna hemman få, i den ordning gällande skiftesstadga föreskri fver,
klyfvas till hvad mantal som helst, dock utan ändring af hvad 12
kap. 7 § ärfdabalken innehåller om klyfning vid arftägt af säteri eller
annan jord.

2 kap.

Om egostyckning.

2 §•

Under enskild eganderätt varande
hemman, som får klyfvas, må ock
styckas i två eller flere lotter sålunda,
att viss till gränserna bestämd egovidd
utlägges till hvarje lott och
hemmanets mantal derefter mellan
lotterna fördelas.

Sådan egostyckning vare dock
tillåten allenast å hemman, hvilket

2 §•

Den, som under enskild eganderätt
innehar hemman, som får klyfvas,
vare berättigad att i den ordning
nedan sägs få hemmanet styckadt i
två eller flera lotter sålunda, att viss
till gränserna bestämd egovidd utlägges
till hvarje lott och hemmanets
mantal derefter mellan lotterna fördelas.

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Kongl. Maj ds förslag:

antingen icke legat i samfällighet
med annat hemman eller ock blifvit
ur samfällighet utbrutet genom sådan
delning, att hemmanets egor icke
må utan egarens samtycke med annan
mark intagas i skifte i annat fall,
än som omförmäles i 3 § 3 mom. af
skiftesstadgan.

3 §•

Rätt att påkalla egostyckning tillkommer
hemmans egare.

Utskottets förslag:

Sådan egostyckning vare dock
tillåten allenast å hemman, hvilket
antingen icke legat i samfällighet
med annat hemman eller ock blifvit
ur samfällighet utbrutet genom sådan
delning, att hemmanets egor icke
må utan egarens samtycke med annan
mark intagas i skifte i annat fall,
än som omförmäles i 3 § 3 mom. af
skiftesstadgan.

3 §•

Har egare af sådant hemman,
som i 2 § omförmäles, till annan
upplåtit viss till gränserna bestämd
egovidd att såsom hemmansdel egas,
och möter ej uti det rörande upplåtelsen
träffade aftal hinder för egostycknings
verkställande i öfverensstämmelse
med hvad nedan stadgas,
må ock, på begäran af någon af delegarne,
egostyckning ske.

4 §•

Egostyckning verkställes af landtmätare, och skola dervid skiftesstadgans
föreskrifter rörande annan landtmäteriförrättning än laga skifte
lända till efterrättelse, så vida icke i denna lag annorlunda stadgas.

5 §•

Vid förrättningen skall landtmätaren
biträdas af gode män, derest
hemmanets egare sådant påyrkar eller
landtmätaren finner det nödigt.

Bestämmes under förrättningens
fortgång, att gode män skola tillkallas,
må det ej verka rubbning af
åtgärd, som dessförinnan vidtagits.

5 §•

Vid förrättningen skall landtmätaren
biträdas af gode män, derest
sakegare sådant påyrkar eller landtmätaren
finner det nödigt.

Bestämmes under förrättningens
fortgång, att gode män skola tillkallas,
må det ej verka rubbning af
åtgärd, som dessförinnan vidtagits.

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Kongl. Majits förslag: Utskottets förslag:

6 §•

Angående bestämmande af gränserna omkring egor, som skola styckas,
galle hvad i skiftesstadgan sägs om rågångar, då laga skifte är i fråga;
skolande, derest sammanträde med rågrannarne erfordras, gode män dervid
biträda.

. 7 §. . 7. §

Egostyckning skall omfatta all till Egostyckning skall omfatta all till
hemmanet hörande mark, så ock fiske hemmanet hörande mark, sa ock
eller annan dylik lägenhet, som till vattenfall, fiske eller annan dylik
hemmanet hörer. lägenhet, som till hemmanet hörer.

8 §-

Ej må till någon hemmanslott läggas flere än tre .skiften, utan så är
att till hemmanet hör större antal skiften, i hvilket fall till hvarje hemmanslott
må läggas lika många skiften, som tillhöra hemmanet.

I öfrigt bör vid egornas fördelning iakttagas, att, så vidt egornas
beskaffenhet och belägenhet samt det med egostyckningen afsedda ändamål
det medgifva, skiftena blifva reguliera och skilnadslinierna till afhägnad
beqväma.

9 §•

Egostyckning skall så verkställas, att hvarje hemmanslott kommer
att ega rätt till nödiga vägar.

10 §•

Vid egostyckning må, i den mån sådant är vid laga skifte tillätet,
jord eller lägenhet undantagas för gemensamt behof samt besvär eller
last till förmån för viss hemmanslott läggas å annan sådan lott.

11 §•

Hörer till hemman, som styckas,
fiske eller annan dylik lägenhet, eller
har från hemmanet viss jord blifvit
för alltid afsöndrad, må sådan lägenhet
eller jord afsättas såsom för de
särskilda hemmanslotterna gemensam.

11 §•

Hörer till hemman, som styckas,
vattenfall, fiske eller annan dylik
lägenhet, eller har från hemmanet
viss jord blifvit för alltid afsöndrad,
må sådan lägenhet eller jord kunna
afsättas såsom för de särskilda
hemmanslotterna gemensam.

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

honyl. Maj:ts förslag:

16 §.

Vid egostyckning må ej meddelas
bestämmelse till inskränkande
af den hvarje hemmanslott tillkommande
rätt till andel uti hemmanets
särskilda rättigheter och förmåner
eller uti hemmanets lott med annat
hemman vare sig i sådana rättigheter
och förmåner eller i lägenhet,
som på grund af 4 § af skiftesstadgan
ej ingått i skifte, eller ock i
jord eller lägenhet, som vid skifte
eller egostyckning afsatts såsom för
de särskilda hemmanen gemensam.

17 §•

Hörer till hemman, förutom egor,
som icke legat i samfällighet med
annat hemmans mark eller som blifva
ur samfällighet utbrutna genom
sådan delning, som i 2 § omförinäles,
tillika andel med annat hemman i
egor, som icke undergått dylik delning,
vare den omständighet ej hinder
för egostyckning. I ty fall skall
hvad ofvan stadgats angående egornas
fördelning tillämpas allenast å först -

Utskottets förslag:

12 §.

Vid egostyckning må ej meddelas
bestämmelse till inskränkande
af den hvarje hemmanslott tillkommande
rätt till andel nti hemmanets
‘särskilda rättigheter och förmåner,
såsom nyttjanderätt till väg och grustägt,
del i allmänning, augmentsränta
samt ersättning för rustning och rotering,
eller uti hemmanets lott med
annat hemman vare sig i sådana
rättigheter och förmåner eller i afgäld
från för alltid afsöndrad lägenhet.

Deremot må hemmanets andel i
lägenhet, som på grund af 4 § skiftesstadgan
ej ingått i skifte, så ock i
jord eller lägenhet, som vid skifte eller
egostyckning afsatts såsom för de särskilda
hemmanen gemensam, antingen
bibehållas såsom fortfarande för de
särskilda, hemmanslotterna gemensam
eller ock tilldelas en af dessa lotter.

13 §.

Hörer till hemman, förutom egor,
som icke legat i samfällighet med
annat hemmans mark eller som blifvit
ur samfällighet utbrutna genom
sådan delning, som i 2 § omförmäles,
tillika andel med annat hemman i
egor, som icke undergått dylik delning,
vare den omständighet ej hinder
för egostyckning; och vare beträffande
sådan andel lag som i andra
stycket af 12 § sägs.

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Kongl. Maj:ts förslag:

nämnda egor; och vare beträffande
hemmanets andel med annat hemman
i öfriga egor lag som i 16 § sägs.

12 §.

Hemmanets egare bestämme, med
iakttagande af hvad i denna lag är
föreskrifvet, huru styckningen skall
verkställas.

Kunna, då hemmanet eges af flere
gemensamt, desse ej förena sig om
sättet för styckningens verkställande,
eller Annor landtmätaren eller, der
han af gode män biträdes, förrättningsmännen
hvad af hemmanets
egare blifvit bestämdt vara stridande
mot denna lag, varde beslut ineddeladt,
att styckningen ej kan ega
rum.

Utskottets förslag:

Derest dylik andel i egor bibeliålles
såsom fortfarande för de särskilda
hemmanslotterna gemensam, skall derå
ej tillämpas hvad ofvan stadgats angående
egors fördelning,

14 §.

Sker egosiyckning jemlikt 2 §, bestämme
hemmanets egare, med iakttagande
af hvad i denna lag är föreskrifvet,
huru styckningen skall verkställas.

Kunna, då hemmanet eges af flere
gemensamt, desse ej förena sig om
sättet för styckningens verkställande,
eller finner landtmätaren eller, der
han af gode män biträdes, förrättningsinännen
hvad af hemmanets
egare blifvit bestämdt vara stridande
mot denna lag, varde beslut meddeladt,
att styckningen ej kan ega
rum.

15 §.

Sker egostyckning jemlikt .3 §,
lände det derom träffade aftal till
efterrättelse.

Träffa, delegare utöf ver hvad sagda
aftal innehåller öfverenskommelse i
ämne, som förrättningen angår, såsom
att jord eller lägenhet skall undantagas
för gemensamt behof, eller besvär
och last läggas å någondera hemmanslotten,
skall derom upprättas
skriftlig förening, som underskrifves af
samtlige delegarne och bestyrkes af

2 4

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Kongl. Maj-.ts förslag:

13 §.

Sedan, i enlighet med hvad i 12
§ sägs, blifvit bestämdt, huru styckningen
skall verkställas, åligge landtmätaren
att utmärka densamma å
karta, hvilken, derest ej hemmanets
egare begär upprättande af fullständig
karta eller sådant varder för
verkställande af föreskrifven uppskattning
erforderligt, skall upptaga
allenast hvad som finnes nödigt för
att tydligt utmärka läget och gränserna
för de särskilda hemmanslotternas
egoområden jemte den mark,
som undantagits för gemensamt behof
eller eljest afsatts såsom för de
särskilda hemmanslotterna gemensam.

Utskottets förslag:

gode männen eller, der sådane ej vid
förrättningen biträda, af landtmätaren.

Uppkommer emellan delegarne tvist
om den rätt i hemmanet, som enligt
af talet tillkommer en hvar af dem,
hänvisas de att vid vederbörlig domstol
utföra sin talan; och hvile emellertid
förrättningen.

Förekommer ej sådan tvist, eller
har den blifvit genom laga kraft
egande beslut afgjord, undersöke landtmätaren
eller, der han af gode män
biträdes,förrättningsmännen, huruvida
hvad af delegarne kan vara aftaladt
eller bestämdt eller hvad berörda beslut
innehåller utgör hinder för egostycknings
verkställande i enlighet med denna
lag, samt meddele i sådant fall beslut,
att styckningen icke kan verkställas.

16 §.

Sedan, i enlighet med hvad i 14
och 15 §§ sägs, blifvit bestämdt,
huru styckningen skall verkställas,
åligge landtmätaren att utmärka densamma
å karta, hvilken, derest ej
sakegare begär upprättande af fullständig
karta eller sådant varder för
verkställande af föreskrifven uppskattning
erforderligt, skall upptaga
allenast hvad som finnes nödigt för
att tydligt utmärka läget och gränserna
för de särskilda hemmanslotternas
egoområden jemte den mark,
som undantagits för gemensamt behof
eller eljest afsatts såsom för de
särskilda hemmanslotterna gemensam.

Lagutskottets Utlåtande N:0 72.

Kongl. Maj:ts förslag:

Upprätte ock, med hänvisning till
kartan, tydlig beskrifning, huru styckningen
blifvit verkstäld.

Utskottets förslag:

Upprätte ock, med hänvisning till
kartan, tydlig beskrifning, huru styckningen
blifvit verkstäld.

14 §.

Landtmätaren åligge att å marken
utstaka och rörlägga skilnadslinierna,
på sätt i 104 § af skiftesstadgan
föreskrifves om skilnadslinier
vid laga skifte, äfvensom att häröfver
upprätta fullständig och noggrann
beskrifning, i enlighet med hvad i 52
§ af skiftesstadgan sägs om rågångsoch
rösebeskrifning.

15 §.

Landtmätaren eller, der han af
gode män biträdes, förrättningsmännen
hafva att, med hänsyn till egornas
efter vidd och godhet beräknade
värde, fördela hemmanets mantal
mellan de särskilda lotterna, dervid
sådan uppskattning af egorna bör
verkställas, som i hvarje fall anses
för ändamålet erforderlig. Dock
skall, derest, vid förut verkstäld
landtmäteriförrättning, å egorna skett
gradering, som af hemmanets egare
godkännes, denna gradering lända
till efterrättelse vid mantalets fördelning.

Har någon hemmanslott tillagts
fiske eller annan dylik lägenhet, skall
jemväl värdet af den lägenhet vid
mantalets bestämmande tagas i beräkning.

Bill. till liilcsd. Prat. 1SIJ6''. 7 Sand. 42

11 §.

18 §.

Landtmätaren eller, der han af
gode män biträdes, förrättningsmännen
hafva att, med hänsyn till egornas
efter vidd och godhet beräknade
värde, fördela hemmanets mantal
mellan de särskilda lotterna, dervid
sådan uppskattning af egorna
bör verkställas, som i hvarje fall
anses för ändamålet erforderlig.
Dock skall, derest, vid förut verkstäld
landtmäteriförrättning, å egorna
skett gradering, som af sakegare godkännes,
denna gradering lända till
efterrättelse vid mantalets fördelning.

Har någon hemmanslott tillagts
vattenfall, fiske eller annan dylik
lägenhet eller jord, som blifvit för
alltid afsöndra!!, skall jemväl värdet
af den lägenhet och den jord vid

''ätt. 4

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Kongl. Maj:ts förslag:

Mantalen skola jemkas till så beqväma
tal ske kan.

18 §.

Hvad i skiftesstadgan föreskrifves
om skiftes afsilande, hänvisning till
besvär, utgifvande af handlingar och
karta samt rättegång i skiftesmål
galle i tillämpliga delar äfven i fråga
om egostyckning; dock att, derest
klander emot egostyckning ej inom
föreskrifven tid anmälts, landtmätaren
skall ofördröjligen för pröfning och
fastställelse insända karta och handlingar
till egodelningsrättens ordförande,
som har att, der anledning
ej förekommer till annat än att förrättningen
är lagligen beskaffad, fastställa
densamma och derom teckna
bevis å kartan, men eljest hänskjuta
frågan till egodelningsrätten; skolande
ärende, som sålunda hos egodelningsrättens
ordförande anmäles, antecknas
uti den i 137 § af skiftesstadgan omförmälda
dagbok samt ordförandens
i dessa ärenden förda protokoll till
vederbörande hofrätt insändas, på sätt
i 138 § af skiftesstadgan om egodelningsrätts
dombok är föreskrifvet.

Utskottets förslag:

mantalets bestämmande tagas i beräkning.

Lag samma vare, der någon hemmanslott
jemlikt 12 § tillagts andel i
jord eller lägenhet, eller jemlikt 13
§ i egor, hvilka icke undergått sådan
delning, som i 2 § omförmäles.

Mantalen skola jemkas till så beqväma
tal ske kan.

19 §.

Lagutskottets Utlåtandé N:o 72.

Kongl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

3 Kap.

Om jordafsöndring.

19 §.

1 inom. Egare af hemman, hvilket
får klyfvas, hafve rätt att af hemmanets
egovälde för alltid afsöndra
till och med en femtedel af egovidden
i en eller flera delar.

2 mom. Egare af hemman, hvarom
i nästföregående mom. sägs, vare
ock berättigad att antingen till besittning
på viss tid, dock med iakttagande
af hvad angående tiden för
nyttjanderättsaftals bestånd är i lag
stadgadt, eller ock till besittning på
lifstid från hemmanet afsöndra jord
af huru stor vidd som helst.

3 mom. Afsöndring från de under
stadgad åborätt upplåtna hemman
vare jemväl tillåten, dock ej
med annan rätt, än författningarna
för besittningen af stamhemmanet
föreskrifva.

4 mom. Afsöndring från jord af
iideikommissegenskap må icke annorlunda
gälla, än så vidt med lag och
fideikommissbref öfverensstämmer.

5 mom. Afsöndring må icke ske
från nyhemman eller nybyggen å
kronans mark, så länge frihetsår derför
åtnjutas eller desamma icke erhållit
bestämda områden i skog och
mark.

20 §.

1 mom. Egare af hemman, hvilket
får klyfvas, hafve rätt att af hemmanets
egovälde för alltid afsöndra
till och med en femtedel af egovidden
i en eller flera delar.

3 mom. Afsöndring från de under
stadgad åborätt upplåtna hemman
vare jemväl tillåten, dock ej
med annan rätt, än författningarna
för besittningen af stamhemmanet
föreskrifva.

4 mom. Afsöndring från jord af
fideikommissegenskap må icke annorlunda
gälla, än så vidt med lag och
fideikommissbref öfverensstämmer.

5 mom. Afsöndring må icke ske
från nyhemman eller nybyggen å
kronans mark, så länge frihetsår derför
åtnjutas eller desamma icke erhållit
bestämda områden i skog och
mark.

Lagutskottets Utlåtande 1V;o 72.

Kong!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

20 §.

Afhandling rörandejordafsöndring
för alltid, hvilken handling skall innehålla
så noggrann beskrifning å den
afsöndrade jordens storlek, läge och
gränser, att någon osäkerhet derom
ej kan uppstå, skall ingifvas till
Konungens befallningshafvande, som
har att, derest afhandlingen såväl
med hänsyn till afsöndringens storlek
som ock i öfriga afseenden är med
denna lag öfverensstämmande, meddela
fastställelse å afsöndringen samt
åsätta lägenheten särskildt namn och
nummer.

Innan ärendet af Konungens befallningshafvande
afgöres, jml, der så
nödigt finnes, yttrande af landtmätare
inhemtas.

21 §.

Astundar innehafvare af hemman,
hvarifrån afsöndring får ske, att derifrån
för alltid afsöndra mark, som,
ensam eller tillsammans med hvad
redan kan vara från hemmanet för
alltid afsöndradt, utgör mera än en
femtedel af dess egoområde, ankomme
på Konungens befallningshafvande
att, der omständigheterna dertill föranleda,
sådant tillåta.

21 §.

Afhandling rörande jord af söndring
för alltid skall innehålla så noggrann
beskrifning ä den afsöndrade jordens
storlek, läge och gränser, att någon
osäkerhet derom ej kan uppstå.

22 §.

22 §. 23 §.

Från hemman, hvarifrån jordaf- Från hemman, hvarifrån jordafsöndring
får ske, må ock afsöndras söndring får ske, må ock afsöndras
fiske eller annan dylik lägenhet; och fiske eller annan dylik lägenhet; och

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Körtel. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

galle om sådan afsöndring i tilllämpliga
delar hvad här ofvan i fråga
om jordafsöndring är föreskrifvet.

Hvad sålunda är stadgadt kommer
dock icke att göra någon ändring
uti det, som rörande strömfall å kronohemmans
område är särskild! förordnadt.

23 §.

♦

Ej må innehafvare af lägenhet,
som blifvit på viss tid eller lifstid
från hemman afsöndrad, densamma
på annan öfverlåta utan tillstånd af
stamhemmanets innehafvare. Sker
det, gånge lägenheten, om stamhemmanets
innehafvare så yrka!’, till
honom åter mot skälig lösen. Dör
innehafvare af afsöndrad lägenhet
förr än besittningstid ute är, ege enka
och arfvingar rätt att behålla lägenheten
under de vilkor, som blifvit
tingade vid upplåtelsen. Vid besittningstidens
slut återfaller lägenheten
till stamhemmanet utan ersättning
eller lösen, ehvad förbehåll derom
kan vid upplåtelsen vara gjordt eller
icke; och vare lägenhetens innehafvare
eller, då densamma varit på
lifstid upplåten, hans arfvingar obetaget
att derifrån afflytta honom eller
dem tillhörig åbyggnad eller stängsel,
der ej stamhemmanets innehafvare
vill den lösa.

24 §.

År lägenhet på annat sätt eller
under andra vilkor afsöndrad än till -

gälle om sådan afsöndring i tilllämpliga
delar hvad här ofvan i fråga
om jordafsöndring är föreskrifvet.

Hvad sålunda är stadgadt kommer
dock icke att göra någon ändring
uti det, som rörande strömfall åkronohemmans
område är särskild! förordnadt.

24 §.

Ej inå innehafvare af lägenhet,
som blifvit på viss tid eller lifstid
från hemman afsöndrad, densamma
på annan öfverlåta utan tillstånd af
stamhemmanets innehafvare. Sker
det, gånge lägenheten, om stamhemmanets
innehafvare så yrkar, till
honom åter mot skälig lösen. Dör
innehafvare af afsöndrad lägenhet
förr än besittningstid ute är, ege enka
och arfvingar rätt att behålla lägenheten
under de vilkor, som blifvit
tingade vid upplåtelsen. Vid besittningstidens
slut återfaller lägenheten
till stamhemmanet utan ersättning
eller lösen, ehvad förbehåll derom
kan vid upplåtelsen vara gjordt eller
icke; och vare lägenhetens innehafvare
eller, då densamma varit på
lifstid upplåten, hans arfvingar obetaget
att derifrån afflytta honom eller
dem tillhörig åbyggnad eller stängsel,
der ej stamhemmanets innehafvare
vill den lösa.

25 §.

År lägenhet på annat sätt eller
under andra vilkor afsöndrad än till -

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Kongl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

latet är, varde sådan afsöndring, när
påstående af vederbörande väckes,
efter derom för hvarje fall gifna föreskrifter
rättad och jemkad samt ege
sedan bestånd, der den i öfrigt pröfvas
laglig och gällande; och njute
den, soiri deraf lider, skäligt skadestånd.
Atnöjes icke innehafvaren af
den afsöndrade lägenheten med sådan
rättelse och jemkning, eller kan den
icke ske, gånge då lägenheten emot
skälig lösen åter till den egendom,
hvarifrån afsöndringen skett.

25 §.

Från hemman för alltid afsöndrad
lägenhet skall, på sätt särskildt är
föreskrifvet, antecknas i kronans jordebok.

26 §.

Med jord eller annan lägenhet,
som under eganderätt afsöndras efter
hvad ofvan sägs, skall lagfaras, såsom
om fast egendom i allmänhet
finnes föreskrifvet. Har afsöndring
på viss tid eller lifstid skett från
hemman under enskild eganderätt,
må afhandlingen intecknas.

Med afhandlingar om afsöndring
af lägenhet från de under stadgad
åborätt upplåtna hemman förfares på
samma sätt, som då åborätt å sådana
hemman öfverlåtes.

27 §.

Tvister rörande afsöndring af lägenhet
från de under stadgad åbo -

låtet är, varde sådan afsöndring, när
påstående af vederbörande väckes,
efter derom för hvarje fall gifna föreskrifter
rättad och jemkad samt ege
sedan bestånd, der den i öfrigt pröfvas
laglig och gällande; och njute
den, somo deraf lider, skäligt skadestånd.
Atnöjes icke innehafvaren af
den afsöndrade lägenheten med sådan
rättelse och jemkning, eller kan den
icke ske, gånge då lägenheteft emot
skälig lösen åter till den egendom,
hvarifrån afsöndringen skett.

26 §.

Från hemman för alltid afsöndrad
lägenhet skall, på sätt särskildt är
föreskrifvet, antecknas i kronans jordebok.

27 §.

Med jord eller annan lägenhet,
som under eganderätt afsöndras efter
hvad ofvan sägs, skall lagfaras, såsom
om fast egendom i allmänhet
tinnes föreskrifvet. Har afsöndring
på viss tid eller lifstid skett från
hemman under enskild eganderätt,
må afhandlingen intecknas.

Med afhandlingar om afsöndring
af lägenhet från de under stadgad
åborätt upplåtna hemman förfares på
samma sätt, som då åborätt å sådana
hemman öfverlåtes.

28 §.

Tvister rörande afsöndring af lägenhet
från de under stadgad åbo -

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Kongl. Maj ds förslag:

rätt upplåtna hemman skola upptagas
och fullföljas på enahanda sätt
som tvister angående dylika afsöndringar
från frälse- och skattehemman.

Öfver Konungens befallningshafvandes
beslut i fråga, som i 20 eller
21 § omförmäles, må klagan föras i
den ordning, som för ekonomimål i
allmänhet är stadgad.

Utskottets förslag:

rätt upplåtna hemman skola upptagas
och fullföljas på enahanda sätt
som tvister angående dylika afsöndring^
från frälse- och skattehemman.

öfver Konungens befallningshafvandes
beslut i fråga, som i 22 §
omförmäles, må klagan föras i den
ordning, som för ekonomimål i allmänhet
är stadgad.

4 Kap.

Särskilda bestämmelser.

28 §•

Hvad i denna lag är stadgadt om
hemman galle ock i tillämpliga delar
om hvarje under särskildt nummer
i jordeboken upptagen lägenhet, som
ej tillkommit genom afsöndring; dock
att vid egostyckning å sådan lägenhet
skall, i stället för att mantal
åsättes hvarje lott, bestämmas det inbördes
förhållande, efter hvilket lotterna
skola deltaga i utgörandet af
lägenhetens allmänna utskylder och
besvär.

I fråga om jordafsöndring skall
hvad om hemman är sagdt jemväl
tillämpas å för alltid afsöndrad lägenhet;
dock att från sådan lägenhet
ytterligare afsöndring för alltid må
ske utan inskränkning till viss del
af egovidden.

29 §.

Hvad i denna lag är stadgadt om
hemman galle äfven om hemmansclel,
som genom hemmansklyfning
eller egostyckning tillkommit, så ock
i tillämpliga delar om hvarje under
särskildt nummer i jordeboken upptagen
lägenhet, som ej tillkommit
genom afsöndring; dock att vid egostyckning
å sådan lägenhet skall, i
stället för att mantal åsättes hvarje
lott, bestämmas det inbördes förhållande,
efter hvilket lotterna skola
deltaga i utgörandet af lägenhetens
allmänna utskylder och besvär.

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Kongl. Maj:ts förslag:

29 §.

Genom denna lag göres ej ändring
i hvad om lotshemman af kronoeller
skattenatur, så ock om sådana
hemman, som enligt kungörelsen den
4 februari 1811 äro oskiljaktiga från
de bruk, hvarunder de lyda, är Barsk
ildt stadgadt.

Utskottets förslag:

30 §.

Genom denna lag upphäfves förordningen
angående hemmansklyfning
och jordafsöndring den 6 augusti
1881; skolande dock denna förordnings
bestämmelser fortfarande
tillämpas i afseende å afsöndring, som
skett innan denna lag trädt i kraft.

31 §.

Genom denna lag upphäfves förordningen
angående hemmansklyfning
och jordafsöndring den 6 augusti
1881 ; skolande dock denna förordnings
bestämmelser fortfarande
tillämpas i afseende å afsöndring, som
skett innan denna lag trädt i kraft.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 189

2;o Lag

angående ändrad lydelse af 3, 58 och 69 §§ i stadgan om skiftesverket i riket

den 9 november 1866.

Kongl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

Härigenom förordnas, att 3, 58 och 69 §§ i stadgan om skiftesverket
i riket den 9 november 1866 skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §• 3 §.

1 mom. Har jord, som hörer till 1 mom. Har jord, som hörer till
by eller till hemman, deri två eller by eller till hemman, deri två eller

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Kongl. Maj-.ts förslag:

flera ega del, genom teg- eller storskifte
i flera skiften blifvit lagd; vill
den, som i sådant skifteslag eger ett
eller flera hemman eller en eller flere
hemmansdelar, laga skifte erhålla,
hafve ock der vitsord till, utan att
å teg- eller storskifte meddelad fastställelse
eller eljest ingången och
stadfästad förening må sådant hindra
eller derför i vägen ligga.

2 mom. Ej må redan verkstäld
enskiftesdelning, som vunnit laga kraft,
eller skifte, hvilket enligt Kongl.
Maj-.ts nådiga kungörelse den 20 februari
1821 blifvit såsom enskifte
ansedt och faststäldt, eller laga skifte,
hvarå fastställese meddelats, genom
nytt skifte rubbas, utan så är, att
alla, hvilkas rätt är af frågan beroende,
derom åsämjas.

3 mom. Hafva genom verkstäld
sjösänkning eller annat större vattenafledningsföretag
tillförene sänkaegor
undergått sådan förändring, att de
kunna häfdas såsom åker, och möter
för deras ändamålsenliga brukande
hinder deraf, att vid förut verkstäldt
så beskaffadt skifte, som i 2 mom.
omförmäles, egorna erhållit en för
deras häfdande såsom åker olämplig
indelning eller delvis lemnats oskiftade,
då må, der tjenlig skiftesläggning
ej kan genom egoutbyte beredas,
nytt skifte, utan hinder af bestämmelserna
i nämnda moln., kunna verkställas
å dessa egor jemte den mark,
som med dem ligger i det sammanhang,
att dess intagande i den nya

Utskottets förslag:

flera ega del, genom teg- eller storskifte
i flera skiften blifvit lagd; vill
den, som i sådant skifteslag eger ett
eller flera hemman eller en eller flere
hemmansdelar, laga skifte erhålla,
hafve ock der vitsord till, utan att å
teg- eller storskifte meddelad fastställelse
eller eljest ingången och stadfästad
förening må sådant hindra eller
derför i vägen ligga.

2 mom. Ej må redan verkstäld
enskiftesdelning, som vunnit laga
kraft, eller skifte, hvilket enligt Kongl.
Maj:ts nådiga kungörelse den 20 februari
1821 blifvit såsom enskifte
ansedt och faststäldt, eller laga skifte,
hvarå fastställelse meddelats, genom
nytt skifte rubbas, utan så är, att
alla, hvilkas rätt är af frågan beroende,
derom åsämjas.

3 mom. Hafva genom verkstäld
sjösänkning eller annat större vattenafledningsföretag
tillförene sänka egor
undergått sådan förändring, att de
kunna häfdas såsom åker, och möter
för deras ändamålsenliga brukande
hinder deraf, att vid förut verkstäldt
så beskaffadt skifte, som i 2 mom.
omförmäles, egorna erhållit en för
deras häfdande såsom åker olämplig
indelning eller delvis lemnats oskiftade,
då må, der tjenlig skiftesläggning
ej kan genom egoutbyte beredaSj
nytt skifte, utan hinder af bestämmelserna
i nämnda mom., kunna
verkställas å dessa egor jemte den
mark, som med dem ligger i det
sammanhang, att dess intagande i den

Bill. till Riksd. Bröt. 18HU. 7 Samt. 42 Höft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 72,

Kongl. Maj:ts förslag:

delningen är för beredande af lämpligt
och redigt skifte oundgängligen
nödigt. Bestrider någon delegare nytt
skifte eller uppstår tvist angående
omfånget af den mark, som bör i
det nya skiftet ingå, behandlas ärendet
efter stadgandet i 89 §.

4 mom. Mark, som vid skifte
blifvit undantagen för delegarnes allmänna
behof, må, utan hinder af bestämmelserna
i 2 mom., skiftas, der
någon delegare det begär och det
finnes kunna ske utan de öfriges
förfång.

5 mom. Har i Gotlands län, före
den i följd af Kongl. Maj:ts nådiga
beslut den 20 december 1850 derstädes
verkstälda indelning i skifteslag,
laga skifte skett och omfattat
allenast en del af egor, som enligt
indelningen utgöra ett skifteslag, ege
det skifte ej annan verkan än storskifte
lagligen tillkommer.

6 mom. Har hemman eller lägenhet
undergått egostyckning, som blifvit
faststäld, må den egostyckning
ej genom skifte rubbas, utan att alla,
hvilkas rätt är af frågan beroende,
derom åsämjas; dock att hvad sålunda
stadgats ej utgör hinder, att
hemmanet eller lägenheten vid förut
verkstäldt skifte tilldelade egor, enligt
föreskriften i 3 mom., uti der omförmälda
fall med annan mark intagas
i nytt skifte.

Utskottets förslag: »

nya delningen är för beredande af
lämpligt och redigt skifte oundgängligen
nödigt. Bestrider någon delegare
nytt skifte eller uppstår tvist
angående omfånget af den mark, som
bör i det nya skiftet ingå, behandlas
ärendet efter stadgandet i 89 §.

6 mom. Har hemman eller hemmansdel
undergått egostyckning, som
blifvit faststäld, må den egostyckning
ej genom skifte rubbas, utan att alla,
hvilkas rätt är af frågan beroende,
derom åsämjas; dock att hvad sålunda
stadgats ej utgör hinder, att hemmanet
eller hemmansdelen vid förut
verkstäldt skifte tilldelade egor, enligt
föreskriften i 3 mom., uti der omförmälda
fall med annan mark intagas
i nytt skifte.

58 §.

Kan genom egoutbyte i andra fall, än nu nämnda äro, beqvämlighet

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Kong!. Ma jäs förslag: Utskottets förslag:

för odling eller häfd eller annan dylik fördel vinnas, och förena sig jordegare
om sådant utbyte, då må det, utan hinder af skifte eller egostyckning,
som förut faststälts, ske, på sätt i 56 § sägs.

Begäres egoutbytet af anledning 3 § 3 mom. omförmäler, då må det,
utan hinder af skifte eller egostyckning, som förut faststälts, kunna jemväl
utan alla jordegares samtycke ega rum. Sedan i detta fall skiftesmannen
och gode männen afgifvit utlåtande om utbytets företagande, skall, der ej
samtlige tillstädesvarande jordegare deråt nöjas, frågan om utbytets verkställande,
innan vidare åtgärd vidtages, underställas egodelningsrättens
pröfning.

69 §.

Delningsgrund eller måttstock för egors skiftande å landet, så väl
särskilda hemman emellan, som emellan delegare i ett och samma hemman,
vare den, som i lag eller särskilda författningar för vissa landsorter stadgad
är eller framdeles stadgas kan. Äro egorna förut delade genom storskifte,
som efter förra författningar laga kraft vunnit, eller genom sådant skifte,
som i 3 § 2 mom. sägs, eller genom faststäld egostyckning, hafve hvarje
delegare rätt att vid skifte, som sedermera eger rum, tillgodonjuta hvad
efter uppskattning svarar mot de egor, han enligt den förut verkstälda
delningen innehaft; och bör landtmätaren, vid föredragning af frågan om
delningsgrunden, underrätta delegarne ej blott om de särskilda grunder,
hvilka kunna i detta afseende rätteligen antagas, utan ock om de uppskattade
egobelopp, hvilka, enligt hvardera af dessa grunder, komme att
hvarje delegare ungefärligen tillfalla.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1897.

3:o Lag

om ändrad lydelse åt'' 6 § i förordningen angående lagfart å fång
till fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 6 § i förordningen angående lagfart å fång
till fast egendom den 16 juni 1875 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Kongl. Maj:ts förslag:

År lagfart sökt på grund af
testamente, dom eller annan handling,
som ej vunnit laga kraft, må
ansökningen icke bifallas förr än
det visas, att handlingen blifvit
ståndande.

Ä upplåtelse, hvarigenom jord
eller annat från hemman eller lägenhet
afsöndrats, må lagfart ej beviljas
förr än fastställelse å afsöndringen
meddelats.

Utskottets förslag:

År lagfart sökt på grund af
testamente, dom eller annan handling,
som ej vunnit laga kraft, må
ansökningen icke bifallas förr än det
visas, att handlingen blifvit ståndande.

Har egare af hemman till annan
upplåtit del deraf med viss till gränserna
bestämd egovidd att såsom
hemmansdel egas, må lagfart å sådan
upplåtelse ej beviljas förr än egostyckning
å hemmanet blifvit faststäld.

Lag samma vare beträffande upplåtelse
af till egovidden bestämd del
af lägenhet, som ej tillkommit genom
afsöndring.

Lagfart å upplåtelse, hvarigenom
jord eller annat från hemman eller
lägenhet afsöndrats, må ej beviljas,
der upplåtelsen ej är med lag öfverensstämmande;
skolande vid lagfartens
beviljande namn och nummer genom
domstolens försorg det upplåtna
åsättas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1897, men ege ej tilllämpning
i fråga om afsöndring, som dessförinnan skett.

4:o Lag

om ändrad lydelse af 58 § i förordningen angående inteckning
i fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 58 § i förordningen angående inteckning i
fast egendom den 16 juni 1875 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Hvad här ofvan om servitut är sagdt afser icke servitut, som uppkommer
vid laga skifte eller egostyckning.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1897.

b) under förutsättning att Riksdagen bifaller hvad utskottet här ofvan
under a) hemstält angående lagbestämmelser beträffande jordafsöndringar,
så vidt desamma afse upphäfvande af nu gällande stadganden om afgäld
derå,

att Riksdagen måtte förklara, att herr Andersons
ifrågavarande motion icke föranleder till vidare yttrande.

Stockholm den 30 april 1896.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservat ioner:

af herrar J. Anderson och Nilsson;

vid 3 § af herr Öländer;

vid 21 § af herrar Hasselrot, von Krusenstjerna, Fröberg, Gustaf Andersson
och Bruzelius.

Herr Fröberg har derjemte begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i utskottets behandling af den del af Kongl. Maj:ts proposition, som angår
egostyckning.

Bill. till Riksd. IVot. 18.9G. 7 Sami. 42 Raft.